Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

39
Vadstena klosters jordebok för år 1447 anger även att Öråker på den tiden var ett avgärdatorp till Tuna
d v s torpet låg inom bolbyn Tunas mark, men utgjorde där ett med gärdsgård avskilt torp.
Arrendet till klostret var 4 pund korn och 1 mark i penningar och det brukades av en landbo, d v s en
arrendator under klostret. 1466 hette landbon Pedher och han hade samma arrende som landbon 1447.
Uppgifter saknas fram till 1529, men det året hölls herremöte i Strängnäs 17-21 juni. En fullmäktig från
Bro härad deltog, nämligen Jon i Asker. Detta herremöte bekräftade Västerås recess.
Mellan 1540-1550 hette landbon Jöns finne. 1552 kallas hemmanet 1/2 sätting och bestod av 6
öresland. Brukaren hette Bertil. Det ser ut som om det kommit två landbor på hemmanet nämligen Bengt
och Lasse och var nu 2 öresland större. Från 1542-1680 var Öråker skattehemman och vi vet mycket litet
om gårdens öden. Det finns en del uppgifter om landbornas namn. Från 1597-1622 hette han Thomas.
1610 blev han och hustrun pålagda en ny skatt nämligen hjonelagspenningar 6 mark för sig själva och 3
mark för sina 2 barn och 1 piga. Denna skatt bakades snart in i andra skatter.
År 1624 kommer ett nytt namn upp i handlingarna, nämligen Öråkerstorpet. Där bor 1624 och några år
framåt hustru Malin, troligen änka efter någon landbo. 1666 anges torpet som öde.
Forts. av ålsta1.doc
Sammanfattad av Gudrun Sandén 1996.
Senare bodde en båtsmansänka där, varför det måste blivit satt i någorlunda beboeligt skick.
Flera av egendomarna i Näs under slutet av 1500-talet ägdes av Vadstena kloster, men 1595 stängde
Hertig Karl klostret och egendomarna kom under kronan. Enligt Kongl Brev fick Christoffer Assersson
Öråker, Berga, Frölunda och Ålsta i förläning den 15 juni 1626. Det står i samma anteckning, att
Assersson i kompensation till kronan givit 3220 daler, varför gårdarna torde ha blivit skattehemman.
Omkring 1647 började greve Lennart Torstensson att intressera sig för de södra delarna av socknen.
Han anges som ägare till Öråker 1649. Under några år köpte han jordstycke efter jordstycke, som
tillhörde bönder som genom arv eller delning fått flera ägare. När Torstensson dog 1651 ärvde hans son
Anders egendomarna. Han dog 1686. 1693 indrogs de till kronan genom reduktion och tilldelades
landsstaten. Det blev boställe för häradsskrivaren.
1696 blev Öråker augmenthemman åt Asker rusthåll Nr 4. Det innebar, att räntan på Öråkersgodset
anvisades till hjälp eller fyllnad åt Askers rusthåll, vars avkastningsränta tydligen inte var tillräcklig för
rustningsskyldigheten. Under första tiden brukades jorden av Erik Carlsson, som även brukade det
nybildade rusthållet Asker.
Efter Carlsson kom 1701 Olof Jeffersson, som efterträddes av sin son Mats Olsson till 1720. På Asker
satt stadskamrer Johan Andersson, med bonden Anders Olsson som brukare. 1712 står madam Giöding,
stadskamrerarens änka med samma brukare. Hon fick på ordinarie hösttinget den 25 sept 1699 fasta på
Öråkers hemman, 8 öresland eller 1 markland. Det var samma storlek som gården hade 1554.
Omkring 1720 kom till Askers rusthåll major Carl Fredrik Bergencrantz, vars hustru Catharina
Rudbeck var syster till madam Giöding. Därefter arrenderades Öråker av kvartersmästaren Nils
Brandberg, som finns upptagen till 1727. Året därpå kom kapten Anders Blidberg. 1729 tycks
Bergencrantz ha tagit hand om även Öråker. Han dog 1734 och året före står generalskan Märta Bonde
som brukare på Öråker med egen avel fram till 1737, då gården arrenderades av kamrer Eric Lövenmarck
till 1746. Därefter tar landshövding Carl Carlschöld vid. Han var landshövding i Västerås och innehade
Öråker till 1774 eller 1775. Under några år brukades jorden av två hälftenbrukare och från 1763 av åbon
Jan Jansson. Han höll sig kvar några år hos efterträdaren assessor Sven Hedengran.
Till Öråker hörde en backstuga med namnet Lund, som framträdde i handlingarna första gången 1752.
Under kapten Bergencrantz tid på Öråker och Asker hände det, att han på Marie bebådelsedagen den
27/3 sände sin piga, Lisken Isaksdotter, till Skälby för att bjuda sin svägerska fru Hårleman till middag
på Asker. Pigan meddelade dock, att Fru Hårleman inte kunde komma, därför att hon höll på att klara
brännvin. Detta hade oturligt nog skett under predikan, och när pigan kom med meddelandet, var kaplan
Spilhammar närvarande och så fick länsman reda på saken. Det blev stämning till tinget och där uppgavs
att det var kapten Bergencrantz som anmält. Fru Hårleman svarade, att hon inte väntat en sådan angivelse
av sin svåger, men eftersom det nu skett ville hon att han skulle bevisa sitt påstående. Det ville inte
Bergencrantz, då han fått beskedet av pigan och visserligen sagt det till länsman, men inte bett denne
stämma fru Hårleman. Hon fick plikta 40 mark silver för sabbatsbrott, varav 1/6 tillkom angivaren och
det övriga delades lika mellan kyrkan och de fattiga. Hur det sedan gick med släktmiddagarna förmäler
inte historien.
9 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv2-enskilda\Ålsta-Öråker-hem.doc Skapat den 04-12-15 18:15 Senast utskrivet 04-12-15 18:43