Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

En av de mera kända fältherrarna är greve Lennart Torstensson, som givit namn åt Lennartsnäs. Han
hade förläningar på många platser i Uppland. 1648 bytte Danviks hospital bort tre hemman i Sylta till
greve Torstensson mot några, som han hade i Markim. Året före hade han meddelat Häradsrätten i
Bro, att han hade för avsikt att bygga sätesgård av Tuna, Hamra och Kölsvik, vilket beviljades.
Bytet med Danviks hospital resulterade i en långvarig kontrovers med Torstenssons arvingar.
Förhandlingarna sköttes av svärdottern Christina Stenbock. Hon blev krävd på 4 139 daler silvermynt.
Man förstår att hon energiskt bestred kravet, då hennes make Anders Torstensson förlorat allt han
ägde vid reduktionen. Han dog 1686.
Som en följd av Karl XI:s omorganisation av krigsväsendet och genomförandet av indelningsverket
behövdes bostäder åt både soldater och officerare.
På 1690-talet blev ett par av gårdarna anslagna som boställen åt Kronans befattningshavare. En av
gårdarna kom att bli boställe till rustmästaren vid Upplands Regemente och den andra till
Länsmansboställe åt Länsmannen i Bro Härad. Den tredje behöll Kronan så länge. Enligt uppgift blev
en gård inlagd, vilket betyder att den delades upp och slogs ihop med de andra hemmanen i byn.
Både befäl och meniga soldater avlönades med boställen och hemmansräntor och underhölls med
rustning och rotering, som bestreds av krono- och skattehemman.
År 1700 hette rustmästaren på Sigtuna Kompani på Sylta boställe Anders Brink. Nästa var Olof
Hammar 1702-1705. Den tredje hette Zachris Ström 1706-1707. Hans Björkman stannade bara halva
året 1709. Ludvik Lorens 1710-1711 och Abraham Cron 1712- 1714. 1715 bodde Erik Markman där
nio månader. 1716-1717 hette han Anders Salin. Efter honom kom Erik Öhrman under halva året och
efterträddes av Petter Svan till 1722. Nästa var fourir Olof Holm. Alla har nog inte bott i Sylta 1, utan
någon bonde har brukat jorden. Anders Ersson var brukare till 1705, då han flyttade till Svartsjö. Efter
honom kom bonden Nils Ersson, som tillsammans med sin hustru och barn dog i pesten 1710.
Regementsskrivare Nybom tog hand om all deras kvarlåtenskap.
Bråket kring bytet med Danviks Hospital fortsätter. Genom en kunglig förordning 26/7 1731
stadgades, att alla t o m 1680 gjorda byten skulle stå fast oberoende vem som vann eller förlorade,
Kronan eller enskilda. Men grevinnan Christina Stenbock var redan borta då. Hon dog 1719.
Hur själva gårdarna tog sig ut, vet vi inte mycket om, med undantag av Sylta nr 1. Eftersom det var
rustmästarställe skulle vid byte av boställshavare noggrann besiktning och husesyn ske. Då fördes
alltid husesynsprotokoll. 1720 års protokoll är bevarat och enligt det såg det ut så här: Mangården
hade gäststuga, 8 timmervarv hög och 4,8 meter i fyrkant. Den hade halmtak, 4 fönster med 4 rutor i
varje. Nu var dock 15 rutor trasiga. Bagarstuga, fyrkantig något större än den förra med användbar
spis, men dåligt golv. Troligtvis har det funnits en förstuga mellan dessa stugor. På västra sidan fanns
bodar med dåligt halmtak. Av plank och grind och ett gammalt portlider har brukaren Erik Olofsson
satt upp en ny bod. Det fanns förstås ett hemlighus, dåligt och utan dörr. Badstuga och humlegård. Så
bodde brukaren av gården. Boställshavaren bodde där endast undantagsvis. I ladugården fanns
foderhus, stall och fårhus. På gärdet låg ett vagnslider och en sädeslada med 3 golv och en loge.
I början av 1700-talet hade länsmansbostället Sylta 2 under flera år två landbor, som brukade
tillsammans. 1708 tog länsman Ödman själv hand om skötseln tillsammans med en av de föregående
brukarna. (Ödman dog tillsammans med hustru, svärmor och 3 barn i pesten 1710. GS.) Bostället
övertogs 1712 av Knut Ekman. 1720-talet nämns länsman Petter Westring som på senare år brukade
gården tillsammans med Lars Bengtsson. Westring var kvar till 1733. Anders Sundberg och
hälftenbrukaren Bengt Isaksson fanns 1747. Han efterträds av Holmberg och omkring 1755 har han
till sin hjälp hälftenbrukaren Erik Jansson. Samtidigt tog rustmästare Bång rustmästarbostället med
hälftenbrukare Erik Markusson. Båda fortsätter in på 1760-talet.
1765 kommer rustmästare Sergeant Georg von Hellern som brukade tillsammans med gästgivare
Holmström i Tibble. Von Hellern var född 12 maj 1734 i Livland. Han sändes som lindebarn till
Sverige, sedan föräldrarna dött. 1749 började han som kadett vid Amiralitetet och gjorde samma år en
resa till Levanten dvs delar av Västra Asien, Turkiet, Grekland och Egypten. 1757 blev han genom en
skrivelse av överste Sparre av konungen utsedd till rustmästare vid Upplands Regemente. Samma år
kommenderades han till Pommern. 1789 blev han i nåder utnämnd till Fendrik.
Han var gift med Maria Elisabeth Gerike och hade sönerna Jan Adolf f 1766 och Carl Gustaf f 1775
och en dotter Carolin f 1763.
Sonen Carl Gustaf von Hellern gick i faderns fotspår och blev furir. Han bodde i soldattorpet
Knektbacken. Hustrun hette Margareta Elisabeth och de fick två söner, Carl Gustaf f 1813, Johan
28
13 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv2-enskilda\Sylta-hem.doc Skapat den 04-12-15 12:12 Senast utskrivet 04-12-15 20:03(99-04-07)