17.10.2014 Views

Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Pärm Sv2 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

hustru Anna Andersdotter var deras avundskvinna, som alltid illa hanterat hustru Brittas barn. Mot<br />

bonden Johan Ersson och hans hustru hade drängen inget att säga. Hustru Britta menade att de var<br />

ovänner och att vite satts mellan dem för två år sedan. De lät sina barn skälla på henne. Rätten kände<br />

till förhållandena och kunde inte låta vittnena framträda under ed, men ville höra dem utan ed.<br />

Anna Andersdotter berättade att förra vintern, när hon bodde inhyses hos hustru Britta, hade Jonas<br />

kommit in i stugan. Han var drucken och lade sig med kläderna på bredvid hustru Brita i sängen. Om<br />

han haft något att beställa med Britta hade hon inte sett, utan dragit honom ur sängen och fått honom<br />

hem. Britta hade frågat Anna varför hon bekymrade sig över vem Britta hade i sängen och frågat om<br />

någon mer varit i stugan. Annas man också han drucken hade legat där, men inget sett. Johan hade<br />

bara hört av Anna att de varit tillsammans. Eva Ersdotter hade också bara hört av Anna att Jonas legat<br />

i Brittas säng. Båda nekar ännu en gång och länsman förklarar att han inte anklagar, utan bara vill ha<br />

saken rannsakad. Rätten friade båda.<br />

Samma dag angav länsman Johan Ödman att tegeldrängen Erik Olssons hustru Anna Andersdotter<br />

skall ha sagt, att soldaten två gånger haft samröre med hustru Britta Tomasdotter. Rustmästare Olof<br />

Hammars hustru på Sylta visade en attest av kaplan Betulli, för vilken hon sådant bekänt. Anna<br />

Andersdotter tillstod att hon så bekänt, att hon sett det dagen efter trettondagen i Brittas stuga. Britta<br />

begärde att Anna under ed skulle uttala sig. Anna säger sig vilja göra det. Det hade varit månsken och<br />

hon hade legat i stugan och sett. Britta nekar och säger att visserligen har soldaten Wahlbom kommit<br />

till stugan med hälsningar från hennes man, men inte har han kommit i hennes säng. Wahlbom var<br />

inte närvarande, men länsman fick i uppdrag att instämma honom till nästa ting. Wahlbom bodde nu<br />

vid Ladugården i Västerås.<br />

1705-05. Ur domboken<br />

1705 maj Upptogs ånyo horsaken mellan soldaten Erik Wahlbom på Gränsta i Lundby socken i<br />

Västmanland och rustmästare Olof Hammars hustru Britta Tomasdotter i Sylta. Hustru Anna<br />

Andersdotter på Ekhammar hade angivit och berättat att då hon och hennes druckne man övernattat<br />

hos Britta, hade hon sett hur Wahlbom lagt sig i Brittas säng.<br />

Wahlbom inkallades och berättade att han stannat vid Sylta för att vila hästen och Britta hade bäddat<br />

åt honom på en bänk eller kista och där hade han legat, men aldrig i Brittas säng. Anna Andersdotter<br />

påminde honom att han sagt till Britta, att inte låta någon annan komma sig när. Han minns inget av<br />

detta. När han var i Sylta var han änkling, men nu är han gift med änkan Sara Nilsdotter. Nu<br />

inkallades hustru Britta och berättade att Wahlbom kommit med brev från hennes man och legat över<br />

i stugan, dock inte i hennes säng. Hon hade inte fött barn eller varit havande, vilket Anna<br />

Andersdotter intygade. Anna är säker på att de haft beblandelse, men båda nekar enständigt. Rätten<br />

friar båda.<br />

1705 maj Änkan hustru Ingrid Danielsdotter i Sylta torp anklagade bonden Jöran Hansson i<br />

Ekhammar för att han slagit henne två slängar med en yxhammare över rorna, så att hon blev öm. Han<br />

hade kallat henne hora, rofferska och landlöperska. Hon hade bett att få de två fjärdingar råg, han var<br />

skyldig hennes son Johan Persson. Johan hade tjänat i 3 år, men är nu i Lunda i Spånga. Jöran<br />

Hansson nekar inte till att han är skyldig pojken för rågen, om han skaffar tillbaka en yxa, 9<br />

garnrevor och 3 lädergrimmor. Att han slagit till henne berodde på att hon kommit drucken. Han<br />

nekar till andra skällsord än rofferska, eftersom hon låtit gossen ta häst och vagn från gärdet. Hon<br />

menade, att pojken bara skulle fara till kaplan Betullius efter besked om ny tjänst. Länsman hade hört<br />

gossen säga att han överlät rågen till modern. Rätten beslöt, att han skall ge henne rågen eller betala<br />

den. Dessutom fick han böta för sår och ett okvädningsord, men för övrigt blir han fri. De saker han<br />

säger pojken haft bort, kan han inte bevisa och den anklagelsen lämnas.<br />

Ur handbok i Släkt- och personforskning<br />

av Bengt Hildebrant Del I.<br />

1715 Sylta<br />

1 kronohemman, helt, 6 öresland 20 penningland, hustru Anna Arvedsdotter, Rustmästareboställe för<br />

Rustmästaren vid Sigtuna Infanteri Kompani.<br />

1 kronohemman, Landstaten, 6 öresland 20 penningland, Per Persson, länsman i <strong>Bro</strong> härad på lön.<br />

21<br />

6 D:\svenpärm\Hemsidan\<strong>Sv2</strong>-enskilda\Sylta-hem.doc Skapat den 04-12-15 12:12 Senast utskrivet 04-12-15 20:03(99-04-07)

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!