PIF mars 2001 - GÃ¶teborgs universitetsbibliotek

PIFPersonaltidning för Göteborgs universitetsbibliotek 

Personalinformation 

Mars 2001 

Kontraktsklart 

för 537 

e-böcker 

Sidan 6 

700 000 

katalogkort 

läggs ut 

på Internet 

Sidan 5 

Välkomna 

Sandels och 

Arosenius 

Sidorna 

16-18 

Kajsa, 

3 år 

Barnens 

bästa 

boktips 

Sidan 15 

VÅRDÄMNEN. Sedan årsskiftet ingår vårdvetenskapliga sektionens 

bibliotek i Göteborgs universitetsbibliotek. Nu pågår förberedelser för att 

böcker och bibliotekarier ska flytta till Medicinareberget. 

Läs mer om förändringarna för Biomedicinska biblioteket i samband bygget av 

nya vårdhögskolan i före detta Annedalsklinikerna och bildandet av en hälsovetenskaplig 

akademi. 

Bild: Annica Olofsson 

Sidorna 9, 10, 11, 12 och 13 

Ansvarig utgivare: 

Jon Erik Nordstrand 

Redaktör: 

Annica Olofsson 

Telefonnummer: 031-773 45 82 

E-post: annica.olofsson@ub.gu.se 

Adress: PIF, Göteborgs UB 

Box 222 

405 30 Göteborg 

Ur innehållet: 

Nyheter.................................5-13 

Resor, kurser, konferenser..14-15 

Böcker.................................15 

Personalia................. ..........19 

Nästa PIF kommer ut 

20april


3 

En bok kom hem 

till UB - efter 25 år 

BÖCKER HAR SINA ÖDEN säger ett 

välkänt talesätt och någon gång kan 

saker hända som får en att inse att det 

ligger mycket i detta. 

Jag håller ju på med mina gamla - i bokstavlig 

mening - dammiga böcker från 

Centralbibliotekets magasin och här och 

var sitter stickor med gamla lånekvitton 

instuckna, somliga väääldigt gamla. Jag 

brukar ta med dem till de erfarna kvinnorna 

i låneexpeditionen och fråga om de tror 

att det kan gå att kräva in böckerna. 

Oftast suckar de bara och säger något i stil 

med “Glöm det!” och så går jag och sätter 

tillbaka stickan. 

Ett kvitto som jag träffade på i någon gång 

i november fångade mitt intresse mer än de 

andra, för låntagaren var lite av en kändis. 

Men det fanns ett krux, kvittot var inte 

underskrivet, och Britta Sehlstedt sa 

direkt att “Den får vi aldrig tillbaka!”. 

Jag kunde inte riktigt släppa tanken i alla 

fall och efter en rätt lång tids tvekan slog 

jag upp låntagaren på webben och hittade 

en aktuell e-postadress. 

Därefter utspann sig följande brevkonversation, 

här lätt redigerad. 

9 januari 2001 

BÄSTA MAARJA TALGRE! 

Mitt namn är Bert Slättung och jag arbetar 

på Göteborgs universitetsbibliotek. 

För närvarande håller jag på att katalogisera 

om och mata in i LIBRIS en samling 

äldre litteratur om judisk kultur, religion 

och historia. 

Bland böckerna hittade jag före jul ett 

lånekvitto som anger att Maarja Talgre med 

adress Sveriges Radio på Delsjövägen i 

Göteborg i oktober 1976 lånade Arthur 

Koestlers bok “Löfte och uppfyllelse” med 

undertiteln “Palestina 1917-1949”, utgiven 

på Tidens förlag 1949. 

Detta skedde ju för väldigt länge sedan 

men - finns det någon chans att Ni har 

boken kvar eller vet var den finns idag? 

Vi skulle gärna vilja ha in den i samlingarna 

igen. Jag kanske bör tillägga, att vi 

inte tänker kräva några böter trots den 

långa lånetiden. 

Vänliga hälsningar 

Bert Slättung 


HEJ BERT SLÄTTUNG! 

Jag behövde bara lyfta blicken från skärmen 

för att se själva objektet, boken du 

söker, Arthur Koestlers Löfte och uppfylllelse. 

Här på mitt tjänsterum, på min tjänstehylla 

har den stått, som en del av allt det 

man ser utan att se i sin dagliga stress. 

Ändå vet jag att jag faktiskt i somras när 

jag rensade i hyllan upptäckte att boken var 

lånad - i förhistorisk tid - och tänkte att jag 

måste åtgärda det. Den gången kom jag av 

mig för att jag inte kunde bestämma strategi. 

Skulle jag skicka den 

anonymt? Eller i falskt 

namn? Skulle jag låta vårt 

bibliotek göra det och därmed 

avslöja att dessa trettio 

år då jag gjort mig känd som 

en plikttrogen bokåterlämnare 

bara varit en kuliss för 

att dölja att jag på mitt rum 

dolde en klenod ur UB:s 

samlingar? Eller skulle jag 

Träda Fram? Tala Ut precis 

...och ut 

föll ett foto 

av min 

dåvarande 

man, ung 

och 70-talslurvig 

som Kikki Danielsson gör. Nu skickar jag 

den så Arthur får komma hem. Det konstiga 

är att jag gjort flera program om 

Koestler under årens lopp utan att vara 

medveten om att just den här boken 

befunnit sig 1,5 m från mitt arbetsbord 

Med hjärtliga men generade hälsningar 

Maarja Talgre 


HEJ IGEN, MAARJA TALGRE! 

Om Du anat vilken vånda jag gick igenom 

innan jag fick brevet färdigformulerat och 

innan jag slutligen med stor tvekan tryckte 

på sändknappen! 

Jag var nämligen ute på hal is: Det fanns

4 Mars 2001 

ingen underskrift på kvittot! Under frasen 

“Mottaget under förbindelse att iaktta 

bibliotekets bestämmelser. Kvitteras” 

saknades Din namnteckning! Inte kunde 

man väl på så bräcklig grund anklaga en 

Kändis, den Stora Kulturjournalisten, för 

försumlighet, nästan stöld? 

Men jag tog en rövare, jag vågade och 

vann. Nu väntar jag med lättnad och glädje 

på att Arthur skall komma hem. 

Dessutom väger Din förseelse lätt som en 

myggfjärt i jämförelse med vad somliga av 

våra folkvalda tillåter sig, tycker jag. Och 

om vi begränsar oss till försumliga UB-låntagare, 

finns det de som blånekar till att ha 

lånat böcker vi kräver tillbaka. Du erkände 

ju genast och utan omsvep, vilket länder 

Dig till heder. 

Koestler skulle ha känt sig nöjd med en 

sådan lärjunge. 

Bästa hälsningar / Bert Slättung 


BERT SLÄTTUNG! 

Tack för dina tröstande ord! Men jag tycker 

att jag borde handlat snabbt och resolut 

när jag upptäckte boken i min hylla i somras 

istället för att bara skriva upp återlämnandet 

på min lista för saker som borde 

åtgärdas. Usch! 

Detta nya år får vara en början till mitt 

icke-uppskjutande liv. Hm. 

Igår lämnade jag i alla fall boken i en av 

våra utomordentliga bibliotekariers händer 

för vidare transport. 

Han skrattade när han såg den uråldriga 

lånelappen och bläddrade igenom boken 

med professionella fingrar. 

Ut föll ett foto av min dåvarande man, 70- 

talslurvig och ung. Före jul gick just denne 

man, numera kortklippt, i avtalspension. 

Färgkortet hade bleknat. Ett helt liv - nästan 

- har gått. 

Jag har försökt begripa varför boken blivit 

kvar. Jag lånade den - som institutionslån 

till Sveriges Radio - inför en programserie 

om terrorismen i Israel, den gamla före kriget 

och den nya. Träffade bland annat en 

av Folke Bernadottes mördare. Sen fick jag 

barn. Omstörtande! och sen flyttade jag till 

Stockholm. Boken blev kvar på tjänsterummet 

i Gbg. 

Och när jag så småningom fick mina 

papper och böcker uppsända måste den 

varit med. Och jag packade väl upp den 

utan att riktigt se på den. Så man kan säga 

att Sveriges Radio har vakat över gamle 

Koestler i alla dessa år. Han har inte behövt 

uppleva stekos eller skilsmässor utan bara 

stått där och tänkt över hur det skulle sett ut 

idag om förslaget om Uganda som det nya 

Israel gått igenom... 

Tankfulla hälsningar från 

Maarja Talgre 


Vi har väl alla våra svikna föresatser, våra 

ouppfyllda löften, våra tappade sugar. Men 

bättre sent än aldrig; jag blev riktigt upplivad 

av att vi nu faktiskt får tillbaka en bok 

som jag vet att kollegerna i låneexpeditionen 

har ansett hopplöst förlorad. 

Samtidigt är det väl något trösterikt och 

tryggt över detta: en bok som ställs på en 

hylla (även om det nu råkar vara i princip 

fel hylla) står stadigt där den står, år ut och 

år in, tills någon plötsligt öppnar den och 

tänker/säger “Här är ju det 

jag söker”. Ingen slänger en 

bok, nej boken står på sin 

plats till den möjligen packas 

ner, flyttas och åter ställs 

upp på en hylla. Bokmärken 

och annat som stoppats in i 

den följer med. Och runt 

omkring den - fast kanske på 

avstånd - går livet vidare i 

all sin brokighet. 

Jag tänker inte göra något 

scoop av detta, men internt 

kunde det säkert sprida viss munterhet. Kan 

jag få lov att citera vår brevväxling i ett 

kommande nummer av GUB:s personaltidskrift 

“Pif” (=Personalinformation)? 

Bästa hälsningar 

Bert Slättung 

Vi har alla 

våra svikna 

föresatser, 

våra ouppfyllda 

löften, 

våra tappade 

sugar. 


Om det kan pigga upp i denna mörka tid 

så. Jag får väl se det som en tribut till 

Koestler som också stod för sanningen 

även när det var obekvämt. 

mvh från den nu inte längre 

så oantastliga kulturjournalisten 

Maarja Talgre 

Sen någon vecka står boken åter på sin 

plats i magasinet på plan 4 på avdelningen 

“Hist. Jud.” Arthur har kommit hem! 

BERT SLÄTTUNG 

bibliotekarie 

Centralbiblioteket


5 

Ytterligare 

700 000 

böcker ut 

på Internet 

Den som har dator hemma 

behöver snart inte gå till 

biblioteket. 

Åtminstone inte för att 

beställa böcker och bläddra i 

katalogerna. Det kan man 

som bekant göra via hemsidan. 

Nästan dubbelt så 

många böcker blir tillgängliga 

på nätet när Katalog-1957 

haft premiär. 

Alla kan redan beställa böcker via 

Internet i Gunda som har 890 000 poster. 

När den gamla katalogen kallad 

“Katalog-1957” läggs ut ökar tillgängligheten 

mycket kraftigt - med ytterligare 

715 000 katalogkort som scannats 

in. Omkring 55 000 poster från den 

gamla katalogen fanns sedan tidigare i 

Gunda. 

Enkel och billig metod 

Att lägga in gamla kortkataloger i 

dagens datasystem är ett problem för 

många universitetsbibliotek - kostsamt 

och tidskrävande. Göteborgs UB har valt 

en egen metod för att göra den gamla 

kortkatalogen tillgänglig på Internet. För 

att hitta någon motsvarighet har man fått 

gå utomlands. I Tyskland, Tjeckien, 

Spanien och USA finns exempel på 

scannade gamla bibliotekskataloger. 

Margareta Benner, chef för 

Centralbiblioteket, som drivit projektet 

är nöjd. 

- Vi har valt en enkel och billig metod 

som inte ger full sökbarhet men som vi 

tror ger fullt acceptabelt resultat. 

- Det här är helt unikt bland biblioteken 

i Sverige, konstaterar hon. 

Katalog-1957 i plåtlådor. Plåtlådorna som Kristina Wising visar innehåller 

715 000 gamla katalogkort som förvaras på Kurs- och tidningsbiblioteket. 

Bild: Annica Olofsson 

Projektgruppen sedan starten för 1,5 år 

sedan har bestått av Thomas 

Lindström, bibliotekarie vid 

Centralbiblioteket, Lennart Stark, ittekniker 

på UB, Anna Svensson och 

Gunnar Holmlund, bibliotekarier vid 

Centralbiblioteket och Helen Gravås, 

systembibliotekarie. 

Samhall Gotia har gjort jobbet med att 

fotografera av de 715 000 katalogkorten. 

Dataföretaget, Devo IT AB, har utvecklat 

systemet. 

Bibliotekskatalog från 

1890-talet fram till 1957 

Katalog -1957 var bibliotekets 

katalog från 1890-talet fram till 

1957. 

Idag förvaras den i plåtlådor i 

Kurs-och tidningsbiblioteket där 

UB låg fram till 1954 innan flytten 

till nuvarande Centralbiblioteket 

vid Korsvägen. 

I Centralbibliotekets kataloghall 

finns en kopia av katalogen och 

den kommer att finnas kvar där. 

Där finns också den så kallade 

realkatalogen, en ämnesordnad 

katalog över de gamla samlingarna. 

Vart 50:e kort indexerat 

Låntagarna kommer att nå Katalog- 

1957 på UB:s hemsida. Där finns 

instruktioner hur man bläddrar och 

beställer i katalogen. 

- Det är i princip som att stå i bibliotekets 

kataloghall och bläddra bland korten 

i lådorna, men med den skillnaden 

att man kan göra det vid datorn hemma, 

på biblioteket eller på sin arbetsplats, 

säger bibliotekarie Thomas Lindström 

som varit projektledare för arbetet med 

Katalog -1957. 

Vart 50:e namn har indexerats. När låntagaren 

knappat in ett författarnamn 

kommer en lista upp med de närmaste 

författarnamnen. 

Låntagaren får sedan bläddra sig fram, 

en eller flera bilder i taget, tills han eller 

hon hittar sitt kort. Korten visas samtidigt 

som man bläddrar - i form av en 

bild av ett avfotograferat katalogkort, 

ibland handskrivet, ibland skrivet på 

maskin, från olika tidsepoker, med olika 

handstil. 

Katalog -1957 blir ett viktigt komplement 

till UB:s övriga utbud på hemsidan 

www.ub.gu.se - som Gunda, Libris, 

databaserna och tidskrifterna - och snart 

även e-böckerna. 

Viktigt söka i Gunda först 

- Ett allmänt råd är att alltid söka i 

Gunda först eftersom en del av de gamla 

böckerna redan finns där, påpekar 

Thomas Lindström. 

Katalog -1957 är sorterad efter författtarnamn. 

I några fall kan man söka på 

titel. Men bara om det inte finns något 

författarnamn. I Gunda finns alltså 

betydligt fler sökvägar, till exempel via 

ämne, ord i titeln eller kombinationer. 

ANNICA OLOFSSON


Språkåret på GU inleds 

med öppen konferens 

Europeiska året för språk 

kommer att märkas på flera 

sätt vid Göteborgs universitet. 

5-7 april anordnas en öppen 

konferens kallad “Språk i kontakt 

- nya identiteter i 

Europa?”. 

Bland annat kommer Islands förre president 

Vigdis Finnbogadottir att föreläsa under 

rubriken Skapar språk olika identiteter? 

Konferensen som består av plenarföreläs - 

ningar och paneldebatter och är öppen för 

alla. Anmälan görs till Språk i kontakt med e- 

mailadressen sik@rom.gu.se, eller per brev 

till Språk i kontakt, romanska institutionen, 

Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 

Göteborg. Det definitiva programmet kommmer 

att läggas ut på hemsidan: 

www.hum.gu.se/humfak /aktuellt/sprakaret2001.html. 

Här är ett smakprov bland programpunkterna: 

Språket - historiens spegel, handlar om 

dagens språk som ett resultat av århundradens 

språkutveckling. Olika företeelser i 

språksamfundets historia har bidragit till att 

ge språket dess nutida form och karaktär. På 

motsvarande sätt som sådana företeelser kan 

kasta ett ljus över det nutida språket, kan 

detta ge oss en inblick i historiska skeenden. 

Föreläsare är Östen Dahl, professor i lingvistik 

vid Stockholms universitet. 

Programpunkten Språkkontakt och kontaktspråk 

behandlar frågan om de nationella 

språkens roll i ett alltmer integrerat Europa. 

Vad har liknande förhållanden i andra delar 

av världen att lära oss? Föreläsare är Kendall 

King Ph.D., i tvåspråkighetsforskning vid 

Stockholms universitet. 

Språk och konflikter handlar om att man 

upptäckt att i Europa är nationalstaten en myt 

och att varje stat inte är en nation utan flera. 

Vilken roll spelar dessa “glömda” nationer och 

minoriteter i det nya Europa, och vad får deras 

krav för konsekvenser? Detta är temat för 

diskussionen om språk och konflikter. 

Föreläsare är professor Kenneth Hyltenstam, 

tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet. 

Islands förre president, numera UNESCOs 

Goodwill Ambassador for Languages, Vigdis 

Finnbogadóttir, föreläser om att språket utgör 

en viktig del av den personliga identiteten. 

Men frågan är om ett språk skapar ett visst 

slags identitet som skiljer talarna av det språket 

från talarna av ett annat. Olika kulturer 

strukturerar sina språk på delvis olika sätt, 

men hur påverkar det egentligen talarna? 

Intressant att diskutera är också vilka olika 

identiteter som attitydsmässigt kopplas till 

olika språk. 

Professor Karl Johan Danell, chef för EUparlamentets 

översättningsavdelning i 

Luxemburg, talar om översättandets dilemma. 

Den ena översättarutbildningen efter den 

andra ser dagens ljus samtidigt som det översätts 

mer än någonsin både av facktext och 

skönlitteratur, ja till och med av poesi. Denna 

språkliga paradox kommer att belysas och 

diskuteras både i plenarföreläsningen och i de 

bidrag som presenteras i debattpanelen, liksom 

den praktiska och ekonomiska problematik 

som EU ställs inför med de brant 

ökande behoven av översättning. 

Programpunkten Språkbehov och språkundervisning 

handlar om talet om att framtidens 

européer bör kunna kommunicera på två 

språk förutom sitt eget modersmål, något som 

ter sig mycket orealistiskt. Kommer den 

åtrådda trespråkigheten även fortsättningsvis 

endast att vara förunnad en mycket liten 

minoritet? Räcker det med någon typ av tvåspråkighet 

istället? Kanske den typ av kunskap 

i det andra främmande språket som 

svensken i gemen har i engelska? Eller finns 

trespråkigheten inom räckhåll för mycket 

stora grupper, om traditionella undervisningsmetoder 

får ge vika för andra former av 

språkinlärning? Dessa frågor behandlas i 

såväl föredrag som diskussioner. Föreläsare 

är professor Albert Raasch, romanska språk, 

Universität des Saarlandes, Tyskland, och 

professor Henning Wode, engelska, Kiels 

universitet, Tyskland. 

Språk i datasamhället behandlar den digitala 

utvecklingen som skapar såväl nya kommmunikationsmedel 

inom områden som telefoni 

och TV, som det internationella datanätet 

med e-post och diskussionsgrupper som en 

flod av information. Hur påverkar denna 

utveckling oss människor? Föreläsare är professor 

Jens Allwood, lingvistik, Göteborgs 

universitet. 

Europeiska året för språk 2001 öppnades officiellt 

med en konferens i Lund 18-20 februari. 

Följ vad som händer under året på hemsidan 

www.sprakaret.gov.se. Där finns bland annat 

en kalender. I Göteborg planeras 26 september 

ett särskilt program vid humanistiska fakulteten 

med anledning att denna dag utropats till 

europeiska språkdagen. Humanistdagarna i 

oktober kommer att ha språk som tema. 

Kontraktsklart 

för 

e-böcker 

I mitten av februari skrevs 

kontrakt mellan e-boksleverantören 

NetLibrary och 

Göteborgs universitetsbibliotek. 

Avtalet innebär att UB ur 

NetLibrarys samlingar på 

30000 titlar har valt ut sammmanlagt 

537 e-böcker. Dessa 

kommer att bli tillgängliga 

över nätet inom Göteborgs 

universitets domän. Göteborgs 

universitetsbibliotek blir därmed 

det första biblioteket i 

Skandinavien och en av de 

första i Europa att i större 

antal leverera elektroniska 

böcker till sina låntagare. 

Under de närmaste veckorna 

kommer personalen att utbildas 

om hur man söker och 

lånar e-böckerna. I mitten av 

mars kommer en allmän lansering 

mot universitet och 

omvärld att ske. 

MATS CAVALLIN 

chef för digitala biblioteket 

Två nya 

chefer 

Mats Lindquist är ny chef 

för Ekonomiska biblioteket. 

Han kommer närmast från en 

tjänst som chef för UB2 i 

Lund. Mats Lindquist har 

bland annat varit professor i 

informations- och biblioteksvetenskap 

vid Åbo akademi 

och VD för Paralog AB, ett 

företag som bedrev utveckling 

och försäljning av textsökningssystem 

med bibliotek, 

myndigheter och forskningsintensiv 

industri som 

kunder. Han har doktorsexamen 

i informatik från 

Stockholms universitet och 

har genomgått forskarutbildning 

vid MIT:s Sloan School 

of Management. 

Göran Bergh är ny chef för 

Botanik- och miljöbiblioteket. 

Han har tidigare varit bibliotekschef 

i Varberg i åtta år och 

dessförinnan bibliotekarie 

inom stadsdelsbiblioteken i 

Göteborg, bibliotekarie i 

Kungsbacka samt kultursekreterare.


7 

Utställning på Centralbiblioteket 

om Erik Mestersons gärning 

I månadsskiftet februari/mars 

invigs en utställning 

på Centralbiblioteket 

ägnad vår förre 

medarbetare förste 

bibliotekarien Erik 

Mesterton. 

Erik Mesterton är född i Uppsala 

1903, han blev fil. mag. där 1930 

och fil. lic. 1947. Han verkade som 

svensk lektor i London 1932- 39 

samt 1945-47. 

Efter ett år vid 

Riksdagsbiblioteket i Stockholm 

knöts Erik Mesterton i maj 1949 

som amanuens till dåvarande 

Göteborgs stadsbibliotek. 

Här kom han att verka till sin 

pensionering 1969. Han blev 1961 

förste bibliotekarie och ansvarig 

för utländska avdelningens litteraturförvärv. 

Han startade även Ljudarkivet på 

1950-talet och ansvarade för detta 

ända till 1975. Han gjorde för 

Ljudarkivets räkning flera betydelsefulla 

inspelningar av kända författarröster 

som till exempel Anna 

Achmatova och Boris Pasternak, 

spelade in teaterpjäser på 

Stadsteatern samt skaffade en stor 

mängd grammofonskivor med 

bland annat folkmusik från olika 

delar av världen. 

Under tjugo år kunde universitetsbiblioteket 

i sin utländska 

accessionsverksamhet dra fördel av 

Erik Mestertons närmast unika littteraturkännedom 

och förmåga att 

snabbt och kritiskt utvärdera och 

utvälja det för UB:s användare 

mest relevanta och värdefulla. 

Under tjugo år kunde universitetsbiblioteket i 

sin utländska accessionsverksamhet dra fördel 

av Erik Mestertons närmast unika litteraturkännedom 

och förmåga att snabbt och kritiskt 

utvärdera och utvälja det för UB:s användare 

mest relevanta och värdefulla. Härigenom förvärvade 

Göteborgs UB så småningom rykte 

om sig som det akademiska bibliotek i landet 

som, åtminstone inom humaniora, stod för det 

snabbaste och säkraste urvalet. 

Introduktör. Erik Mesterton räknas som en av de viktiga introduktörerna 

av den litterära modernismen. Tillsammans med Karin 

Boye översatte han bland annat T.S. Eliots The Waste Land. Hans 

tid på Göteborgs UB, 1949-1969, då han bland annat var förste 

bibliotekarie, kom att bli ovärderlig. Han startade ljudarkivet och 

gjorde inspelningar av kända författarröster. Som ansvarig för 

utländska avdelningens litteraturförvärv gjorde han Göteborgs UB 

känt för det snabba och säkra urvalet av litteratur. 

Härigenom förvärvade Göteborgs 

UB så småningom rykte om sig 

som det akademiska bibliotek i 

landet som, åtminstone inom 

humaniora, stod för det snabbaste 

och säkraste urvalet, något som 

också kom att avspegla sig i fjärrlånestatistiken. 

För flera yngre kollegor som 

hade förmånen att få arbeta med 

honom kom han att spela en ovärderlig 

roll som förebild och mentor. 

Startade tidskriften Spektrum 

Erik Mesterton hade tidigt ett 

utvecklat intresse för modern litteratur, 

speciellt engelsk 

och slavisk. 

Han skrev essäer 

och recensioner i 

Clarté på 1930-talet 

och tillsammans 

med Karin Boye 

och Josef Riwkin 

startade han tidskriften 

Spektrum, 

där han ingick i 

redaktionen 1931- 

32. 

Författaren 

Gunnar Ekelöf har 

vittnat om Erik Mestertons betydelse 

för hans litterära utveckling, 

och på Mestertons initiativ debuterade 

han i Spektrum 1931. 

Erik Mesterton var redan på 

1920-talet intresserad av T.S. Eliot 

och presenterade denne i några 

viktiga uppsatser i Spektrum, och 

han översatte tillsammans med 

Karin Boye Eliots The Waste 

Land. Intresset för slavisk litteratur 

har resulterat i ett flertal översättningar 

av bland andra Anna 

Achmatova, Wislawa 

Szymborska och Zbigniew 

Herbert. 

Utställningen är tänkt att med 

material ur Erik Mestertons eget 

arkiv samt ur bibliotekets övriga 

samlingar uppmärksamma och 

belysa hans stora betydelse dels 

som introduktör och tolkare av 

modern litteratur, dels som biblioteksman. 

ANDERS LARSSON 

Handskriftsavdelningen 

Centralbiblioteket


Tack till Gun Fridell 

för 20 år på UB 

Gun Fridell, bibliotekarie på 

avdelningen för humaniora 

på Centralbiblioteket, har blivit 

pensionär, efter 20 år på 

UB. 

Hur känns det för dig just 

nu? 

- Jag tycker det är roligt! 

Det finns så mycket att göra. 

Man får försöka fortsätta 

utvecklas genom föreläsningar, 

resor och utbildningar. 

Riktigt vad det blir vet jag 

inte ännu, men det finns ju 

till exempel mycket inom 

universitetet som man kan gå 

på. 

- Det man i så fall är rädd 

för när man pensioneras är att 

förlora kontakterna här på 

jobbet, men jag bor ju väldigt 

nära så jag hoppas kunna 

komma in och följa vad som 

händer. 

Hur kom det sig att du 

började på ljud- och videoarkivet 

som bibliotekarie 

1981? 

- Det var en nisch som jag 

hade kommit in på det här 

med musik, så jag blev handplockad 

till olika vikariat 

UB i andra medier: 

Göteborgs-Postens bilaga 

Två Dagar ägnar sju sidor åt 

Evert Taube 27 januari. 

Reportaget handlar om 

Taubes tid i Göteborg och 

utgår bland annat från material 

ur handskriftsavdelningen 

på Göteborgs UB. 

Här står bland annat: 

“För den som vill forska i 

konstnären Taubes liv 

idag, finns ett ovärderligt 

arkiv på Göteborgs universitetsbibliotek. 

Evert Taube var själv fullständigt 

klar över att ha 

skulle gå till den svenska 

litteraturhistorien och han 

började själv med att 

samla allt som hade med 

hans verk att göra. 

Idag finns alla dessa brev, 

alla utkast, alla bilder och 

teckningar arkiverade på UB. 

Samlingarna omfattar drygt 

20 hyllmeter och i ett par år 

har Pia Schmidt de Graaf 

inom radio och bibliotek. Jag 

utbildade mig egentligen till 

lärare från början, för gymnasiet 

i svenska och engelska, 

men det blev ont om jobb 

efter några år. Så jag omskolade 

mig till bibliotekarie. 

Plötsligt stod jag där med två 

utbildningar som det var ont 

om jobb för. Men man vet 

ingenting om framtiden. Man 

kan inte planera för det fungerar 

inte alltid så att man 

utbildar sig till något och så 

blir det den väg man tänkt 

sig. 

Det är väl mycket som 

förändrats under den tid du 

arbetat på UB? 

- Det har blivit väldigt 

mycket enklare för låntagarna 

under de här åren. För personalen 

var katalogiseringen 

mer omständlig. Kort skulle 

fyllas i till punkt och pricka 

och stencileras. För låntagarna 

var det två timmars 

väntetid på bokbeställningarna 

från slutna magasinen. 

Efter 1985 när bibliotekets 

byggdes om och vi började 

med öppna bokhyllor blev ju 

ägnat 

sig åt att bringa reda i dessa 

mängder. 

Men vi går omkring på 

Flatöns kyrkogård som 

turister.(...)” 

9 februari skriver Göteborgs- 

Fullt av folk hade samlats 

för att avtacka Gun Fridell 

på morgonen siste januari. 

förändringen enorm. 

- Idag är det visserligen tre 

timmars väntetid på bokbeställningar 

med det beror ju 

på att vi har så mycket 

omsättning på litteratur. Vår 

tid präglas mycket av förändringar, 

särskilt när det gäller 

ny teknik, tycker jag. 

- Det är ett arbete med 

mycket variation det här. 

Sedan 1990 har jag jobbat 

med katalogisering på avdelningen 

för humaniora och 

även varit kontaktperson för 

musik och svenska språket. 

ANNICA OLOFSSON 

Posten och 24 timmar att en 

högskolestudent har anmält 

Göteborgs universitetsbibliotek 

till JO för att 

det inte erbjuder tillräckligt 

med kurslitteratur. UB svarar 

med att man tillhandahåller 

en kursbok på tio studenter. 

Allt fler har 

Internet 

hemma 

Användningen av Internet 

ökar lavinartat. 65 procent av 

befolkningen i åldrarna 16-64 

år har nu dator med internetuppkoppling 

hemma, enligt 

SCB:s senaste statistik publicerad 

i januari. 

Den senaste mediebarometer 

med siffror från 1999 visade 

att 47 procent då hade 

Internet hemma. Det innebar 

en tredubbling jämfört med 

siffror från 1997. 

Nästa mediebarometer med 

siffror för år 2000 - en undersökning 

som publiceras varje 

år sedan 1979 av Nordicom- 

Sverige vid Göteborgs universitet 

- kommer under 

våren. Tendensen att tjänstemän 

har tillgång till Internet i 

betydligt högre grad än arbetare 

syntes redan i mediebarometern 

från 1999. 

SCB:s färska siffror visar att 

92 procent av högre tjänstemän 

använder Internet i 

hemmet eller på annan plats 

och bara varannan arbetare. 

På samma sätt är det stora 

skillnader mellan åldersgrupper. 

90 procent av ungdomarna 

mellan 16 och 19 år 

använder Internet hemma 

eller på annan plats jämfört 

med 46 procent av personerna 

i åldersgruppen 55-64 år, 

enligt SCB. 

Ett ord om 

dagen på 

webben 

I skrivande stund är ordet 

“belastare” dagens ord på 

webben. 

Belastare? Heter det inte 

belackare? 

Det heter både och, och ordet 

belastare kommer sannolikt av 

ordet belackare och det har 

alltså samma betydelse. 

Allt enligt Svenska akademins 

ordlista på webben. 

Adressen är g3.spraakdata. 

gu.se/saob. Här presenteras ett 

nytt ord varje dag och här kan 

man slå upp ord och få reda 

på deras betydelse, ursprung, 

släktingar och exempel på hur 

de kan användas.


9 

Ny framtid på 

Medicinareberget 

Medicinareberget blir centrum i Göteborg 

för all utbildning och forskning inom vårdsektorn 

när nya vårdhögskolan står klar om 

ett år. Då samlas utbildningar till läkare, 

tandläkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, 

logopeder och apotekare, för att bara nämna 

några yrkesgrupper, inom samma geografiska 

område. Det är inte heller långt till 

Sahlgrenska sjukhuset, naturvetenskapliga 

fakulteten, psykologen och geovetarcentrum. 

Mitt på berget ligger Biomedicinska biblioteket 

som nu ska serva ytterligare minst 

2000 studenter. Det ska ske med hjälp av 

personal från biblioteken inom vårdvetenskapliga 

sektionen som blivit en del av UB. 

Nu planeras flytten av 50000 volymer 

vårdlitteratur som ska få plats 

i Biomedicinska biblioteket. 

Här byggs ett 

“Resurscentrum”. Hus 5 i före 

detta Annedalsklinikerna blir ett så 

kallat resurscenrum för alla utbildningar 

på berget. I resurscentrum 

ska studenter få rika möjligheter till 

självstudier. En förbindelsegång 

byggs från hus 5 upp på 

Medicinareberget. 

Bilder: Annica Olofsson


UB vill bygga ut 

Ökat tryck på biblioteket när nya vårdhögskolan står klar 

“Biblioteket 

är en viktig 

samlingsplats.” 

- Jag tror 

starkt på 

bibliotekets 

som en samlingsplats 

för 

människor 

från olika 

verksamheter, 

säger 

Biomedicins 

ka bibliotekets 

chef 

Agneta 

Olsson. 

Biomedicinska biblioteket 

blir centralt bibliotek 

inom den nya 

Hälsovetenskapliga akademin. 

Nu inleds UB:s arbete 

med att utveckla biblioteket 

för att tillgodose 

ökade behov. 

Vid årsskiftet 2002 står den nya 

vårdhögskolan klar i de före detta 

Annedalsklinikerna i anslutning 

till Medicinareberget. Nybygget 

innebär att Biomedicinska biblioteket 

ska serva ytterligare minst 

2000 studenter från omvårdnadsutbildningen, 

dess forskare och 

lärare. 

Men det innebär kanske framförallt 

att Medicinareberget blir centrum 

i Göteborg för utbildning och 

forskning inom alla områden inom 

vårdsektorn. Här finns förutom 

läkarutbildningen och tandläkarutbildningen 

även läkmedelsprogrammet 

och apotekarprogrammet. 

I nya vårdhögskolan samlas nu 

omvårdnadsutbildning, fysioterapiutbildning 

och arbetsterapiutbildning, 

vårdpedagogik, audiologiutbildning 

och logopedutbildning. 

Verksamheter som tidigare varit 

utspridda över stan. 

Kraven ökar 

Dessutom har även studenter och 

anställda vid naturvetenskapliga 

fakulteten, psykologen och geovetarcentrum 

nära till 

Medicinareberget - och till 

Biomedicinska biblioteket. 

Att trycket på biblioteket kommmer 

att öka står klart. 

- Vi behöver bygga ut, säger 

Agneta Olsson, biblioteksråd vid 

Biomedicinska biblioteket, som 

tillsammans med Torbjörn Treier, 

intendent på UB:s kansli, kommer 

att leda arbetet med att bygga upp 

nya Biomedicinska biblioteket. 

Det finns ett massivt stöd från 

fakulteterna och från studentorganisationerna, 

konstaterar hon. 

Biomedicinska biblioteket byggdes 

på 1950-talet och har inte förändrats 

särskilt mycket sedan dess, 

trots att verksamheten har utökats 

betydligt. Huset ska nu förutom 

ökat antal låntagare rymma mer 

personal och utökat litteraturbestånd. 

Enligt rektors beslut ingår personalen 

från vårdhögskolans tidigare 

bibliotek sedan årsskiftet i UB:s 

organisation (se artikel här bredvid). 

Och bokbeståndet, omkring 

50 000 volymer från vårdhögskolans 

bibliotek förs över till 

Biomedicinska biblioteket och till 

filialen i nya vårdhögskolan i 

december i år. 

Ny väg från Sahlgrenska 

I höst byggs en förbindelsegång 

från Sahlgrenska till 

Medicinarberget. Den är planerad 

sedan länge och det blir lätt för 

vårdpersonal att ta sig från sjukhuset 

till biblioteket. Allt talar för att 

än fler kommer att söka sig till 

Biomedicinska biblioteket. 

- Jag tror starkt på bibliotekets 

Vårdhögskolan får namnet 

Hälsovetenskapligt centrum 

Annedalsklinikerna var från 1907 barnsjukhus. 

Om- och tillbyggnaderna omfattar 

cirka 15 000 kvadratmeter fördelat på åtta 

hus och beräknas kosta 200 miljoner kronor. 

Tre av husen är från 1907 och dessa 

rustas upp för att så långt som möjligt ta 

vara på originalarkitekturen. 

Annedalsklinikerna döps om till 

Hälsovetenskap-ligt centrum. Här samlas 

all vårdutbildning och delar av läkarutbildningen. 

Vårterminen 2002 öppnas dörrrarna. 

som en samlingsplats för männniskor 

från olika verksamheter, 

säger Agneta Olsson. Det är en 

mycket viktig funktion. 

Viktigt är också att innehållet i 

utbildningarna förändras. Behovet 

av att kunna söka information 

självständigt ökar. 

Biblioteket ska erbjuda datorer, 

rikligt med arbetsplatser för att 

använda it-teknik och personal 

som lär ut hur man använder den 

nya tekniken. 

Detta är något som 

Biomedicinska biblioteket redan 

idag är proffs på. Nu handlar det 

om en kraftig expansion av verksamheten. 

Och om att få plats. 

- I den nya läkarutbildningen ska 

studenterna skriva rapporter i ökad 

omfattning, till exempel, säger 

Agneta Olsson. Vi måste kunna 

erbjuda dem möjlighet att göra det 

i biblioteket. 

Internt PM 

I ett internt PM kallat 

“Lokalplaner för Biomedicinska 

biblioteket för 2001-2005” som 

undertecknats av Agneta Olsson 

och Jon Erik Nordstrand beskrivs 

UB:s vision för Biomedicinska 

biblioteket: 

“Biblioteket ser i det kommande 

tre byggnadsprojekt som berör 

biblioteksbyggnaden. Det är den 

kommande ombyggnaden av 

biblioteket i samband med integreringen 

av vårdhögskolans bibliotek, 

byggnationen av en förbindelsegång 

mellan SU och 

Medicinareberget samt en önskad 

tillbyggnad av biblioteket. Det är 

av synnerlig vikt att de olika bygg-


11 

Byggt 1957. Biomedicinska biblioteket är en av de byggnader på Medicinareberget som arkitekten 

Klas Anselm ritat. Han kallade sitt tävlingsförslag “Eld i berget”. Biblioteket stod klart 

1957 och omnämns som ett av Anselms mest intressanta projekt från 1950-talet. 

Annedalsklinikerna 

projekten samplaneras så att det 

slutgiltiga resultatet blir vad vi 

önskar utan att onödiga kostnader 

orsakas.” 

“Tillbyggnad i tre plan” 

- Vi vill egentligen inte röra 

det gamla huset, säger Agneta 

Olsson. Men inredningen bör 

förändras, till exempel så att vi 

får tillräckliga larmsystem för 

att kunna ha fler av magasinen 

öppna. 

Istället vill man alltså satsa på 

Medicinareberget 

Odontologen 

Sahlgrenska 

universitetssjukhuset 

UB, 


Jubileumskliniken 

en utbyggnad i anslutning till 

det befintliga biblioteket. 

Vidare i PM:et från UB till 

universitetets fastighetsavdelning: 

“Vi ser framför oss en tillbyggnad 

till biblioteket i tre 

plan med en låneexpedition i 

entréplan. Biblioteket ska vara 

en välkomnande byggnad som 

inbjuder till möten mellan 

människor och en lugn och harmonisk 

studiemiljö. Entréplan 

skall förutom låneexpedition 

Alla vägar bär till Biomedicinska 

biblioteket. 

En förbindelsegång byggs från 

Sahlgrenska upp på 

Medicinareberget, en annan gång 

byggs från vårdhögskolan upp på 

berget. Biomedicinska biblioteket 

ligger centralt placerat mella en rad 

olika fakulteter. 

innehålla information, frekvent 

använda samlingar, grupprum, 

datorer, liten tyst läsesal, kopierings 

och utskriftsmöjligheter, 

kafé, självavhämtningshyllor 

med bokomater och tjänsterum. 

På övre plan finns tyst läsesal, 

grupparbetsrum, tidskrifter, 

datasal för studenter och tjänsterum. 

På nedre plan en undervisningslokal 

utrustad med 

datorer, smartboard, skrivare 

etc. samt konferensrum.” 


Hälsovetenskapliga 

akademin 

Bildandet av en 

hälsovetenskaplig 

akademi kallas den 

största organisationsförändringen 

sedan Göteborgs 

högskola blev universitet 

1954. 

Medicinska och 

odontologiska 

fakulteterna samt 

vårdvetenskapliga 

sektionen ska bilda 

akademi i nära 

samarbete med 

övriga fakulteter 

inom universitetet, 

Nordiska 

Hälsovårdshögskol 

an samt övriga 

högskolor i 

Västsverige. 

Akademin startar 

den 1 juli 2000. 

En interimistisk 

akademistyrelsen 

har tillträtt 

fr o m den 1 januari 

2001. 

Ledamöterna är: 

Professor Pam 

Fredman, professsor 

Olle Isaksson, 

professor Jan 

Holmgren, professor 

Hans- 

Göran Gröndahl, 

universitetslektor 

Lena Nordholm, 

universitetslektor 

Lars Arvidsson, 

professor Lotta 

Vahlne Westerhäll 

rektor vid 

Högskolan i 

Halmstad Romulo 

Enmark, rektor vid 

Nordiska 

Hälsovårdshögskol 

an Gudjón 

Magnússon, direktör 

Jan-Olle 

Folkesson, sjukhusdirektör 

Bengt- 

Göran Olausson, 

hälso- och sjukvårdsdirektör 

Johan Calltorp, 

studerande Nina 

Gustavsson och 

Anders Åkvist 

Ordförande är 

Göran Bondjers.


Barbro Svenner arbetar på biblioteket på Karl 

Gustavsgatan. 

I vårdhögskolans bibliotek arbetar Gunvor Hallerfors, 

Elsa Modin och Lena Larsson. 

Vårdämnen flyttar till UB 

Gunvor Hallerfors, 

Barbro Svenner, Carina 

Torildsson, Lena 

Larsson, Elsa Modin 

och Birgitta Bengtsson 

arbetar på biblioteken 

inom den vårdvetenskapliga 

sektionen. Några har 

byggt upp verksamheterna 

nästan från grunden. 

Nu är de en del av UB. 

Biblioteken ligger än så länge 

utspridda i olika delar av stan i 

anslutning till sina institutioner. 

I december flyttas all vårdlitteratur 

till Medicinareberget. Personalen 

flyttar till Biomedicinska biblioteket 

samt till det nya resurscentrum som 

just nu byggs i hus nr 5 i det 

Hälsovetenskapliga centret i före 

detta Annedalsklinikerna. 

Förberedelserna inför flytten, 

bland annat lokalplanering och 

beståndsplanering pågår för fullt i 

arbetsgrupper med personal från 

vårdbiblioteken och från 

Biomedicinska biblioteket. (Se artikel 

här bredvid.) 

Nytillsatt professor 

Fram till i december fortskrider 

biblioteksverksamheten som tidigare 

ute på institutionerna. 

Det största biblioteket finns på 

Institutionen för omvårdnad på 

Billerudsgatan. 

Här finns sjuksköterskeprogrammmet 

med specialistutbildningar, 

barnmorskeprogrammet samt en stor 

mängd uppdragsutbildningar. 

På institutionen finns idag cirka 

1000 studenter och 100 personal. 

Förra hösten startade en forskarutbildning 

i ämnet omvårdnad. Till 10 

forskarplatser fanns 62 sökande. En 

tidigare känd Göteborgsprofil, 

Fanny Gaston-Johansson , professor 

på John Hopkins University i 

Boston, har fått tjänsten som professor 

och skall leda institutionens 

forskning. 

Mycket undervisning 

Biblioteket innehåller främst 

omvårdnad och vård, samt medicin. 

Psykologi och samhällskunskap är 

stora stödämnen i sjuksköterskeutbildningen. 

Här arbetar Gunvor, Carina och 

Lena samt Elsa och Birgitta som har 

projektanställningar. 

Biblioteken är fullservicebibliotek 

och bibliotekarierna sköter allt från 

mediainköp, klassifikation 

och katalogisering, 

fjärrlån , 

diskarbetet med 

utlåning och information 

till undervisning 

och handledning 

i databaserad 

litteratursökning. 

- Vi undervisar ca 

6-8 timmar i veckan 

och det beror bland 

annat på att vi har 

ett stort utbud av 

uppdragsutbildningar 

som finansieras 

externt, säger Gunvor 

Hallerfors,som arbetat på biblioteket 

sedan 1976. 

- Uppdragsutbildningarna är 

arbetskrävande, men jag ser dem som 

ett utmärkt forum för oss bibliotekarier 

att utföra universitetets så kallade 

“Resultatet av 

utredningen visade 

att sjuksköterskeutbildningen 

inte alls 

är någon mindre och 

blekare kopia 

av läkarutbildningen 

utan att den har sin 

alldeles egna 

profil” 

3:e uppgift. I synnerhet de sjuksköterskor 

som arbetar ute i primärvården 

har en mycket dålig litteraturförsörjning. 

Då uppskattas verkligen det 

digitala bibliotekets möjligheter. De 

senaste två åren har även fjärrlånen 

ökat markant. Det beror dels på att 

alla studenter i grundutbildningen, ca 

90 st per termin, gör ett projektarbete 

på 10 p som bygger på litteraturstudier, 

dels på den nystartade forskarutbildningen. 

Sjuksköterskorna lyfts fram 

För vårdstudenter och personal är 

den kartläggning av vårdämnena som 

skedde i den så kallade HSGU-utredningen 

(se www. akademin.gu.se) 

betydelsefull. 

- Resultaten visade tydligt att sjuksköterskeutbildningen 

inte alls är 

någon slags mindre och blekare 

kopia av läkarutbildningen, 

säger Gunvor 

Hallerfors, utan att 

den har sin alldeles 

egna profil med starka 

inslag av psykologi 

och samhällskunskap 

där omvårdnadsämnet 

löper som en 

röd tråd genom hela 

utbildningen. 

- Alla här ute på 

Billerudsgatan ser 

verkligen fram emot 

flytten in till 

Medicinareberget och 

till samarbetet i den 

Hälsovetenskapliga akademin. För 

studenterna blir det värdefullt att 

alla vårdämnen samlas på ett ställe i 

stan. Att vi på biblioteket sedan får 

sammanslagningen med 

Biomedicinska biblioteket så att


säga på köpet har varit 

mycket stimulerande. Det 

påbörjade intensiva samarbetet 

med våra kollegor på 


är fantastiskt inspirerande 

och givande. 

Fysioterapi, audiologi 

På Karl Gustavsgatan 29 i 

Vasastan ligger biblioteket 

vid Institutionen för 

arbetsterapi och fysioterapi. 

Där arbetar Barbro Svenner 

och Lena Larsson delar sin 

tjänst mellan biblioteken på 

Karl Gustavsgatan och 

Billerudsgatan. 

Biblioteket ger också service 

till Avdelningen för 

audiologi, som finns i 

samma hus. 

I februari 1998 flyttade 

institutionen till de nya, fräscha 

lokalerna - väl medveten 

om att bara fyra år skulle 

tillbringas här. 

Planerna på att samla den 

vårdvetenskapliga sektionen 

i före detta 

Annedalsklinikerna var 

redan påbörjade. 

Anledning till att institutionen 

lämnade sina lokaler på 

Guldheden var att Göran 

Johansson ville använda de 

lokalerna till att skapa 

Internationella skolan för 

barn till Volvo:s och SKF:s 

utländska anställda. 

600 studenter 

På Karl Gustavsgatan 

utbildas arbetsterapeuter, 

sjukgymnaster och audionomer. 

I huset rör sig ca 600 studenter 

och 50 anställda. Just 

nu håller man på att anta 

doktorander i både arbetsterapi 

och fysioterapi, så antalet 

kommer att öka. 

Beståndet i biblioteket har 

sin tyngdpunkt på huvudämnena 

arbetsterapi, sjukgymnastik 

och audiologi - 

ämnen där litteratur översätts 

till svenska i mycket 

liten utsträckning och där 

både monografier och vetenskapliga 

tidskrifter inte tidigare 

funnits i UB:s bestånd. 

Studenterna läser även kurser 

i vetenskaplig metodik, 

psykologi, sociologi, folkhälsa 

med mera, så beståndet 

i övrigt speglar denna 

tvärvetenskapliga profil. 

“Resurscentrum” för 

hela Medicinareberget 

Inom den nya vårdhögskolan 

kommer en speciell filial till 

Biomedicinska biblioteket att 

byggas. Lokalen har kallats 

“resurscentrum”, “learning lab” 

och “learning resource centre”. 

Det handlar om en arbetsplats för studenter 

där de har all den teknik, personal och referenslitteratur 

som de behöver för att kunna 

arbeta självständigt. Meningen är att “learning 

lab” ska serva alla studenter på 

Medicinareberget, inte bara vårdutbildningarna. 

Flera arbetsgrupper 

planerar för flytten 

Vidare har man tillsatt en så 

kallad lokalgrupp för 

Learning lab. som består av 

Agneta Olsson, 

Biomedicinska biblioteket, 

som sammankallande, 

Barbro Svenner, Biblioteket 

Inst. för AT och FT, Nina 

Gustafsson, studentrepresentant, 

GFS, Ulla Albrecht, 

Fastighetsavdelningen, inrednings- 

och utrustningsfrågor, 

Peter Widding, 

Fastighetsavdelningen, projektledare 

lokalfrågor, Britt 

Inger Larsson Erséus, 

Frenning Sjögren arkitekter 

AB, Bo Svensson, Liljewalls 

arkitekter AB och Torbjörn 

Treier, 

Universitetsbiblioteket, sekr. 

Fyra personer ingår i en 

grupp som kommer att se 

över beståndet av litteratur, 

gallra blad böckerna till 

exempel och fördela litteratur 

mellan de olika lokalerna. 

Beståndsgruppen består av 

Rangela Fredsjö, 


Louise Hagelin, 


Agneta Olsson och Gunvor 

Hallerfors, Biblioteket Inst. 

Hus nummer 5. Bottenplattan är gjuten i 

hus nummer 5 i den nya vårdhögskolan. 

Här ska “resurscentrum” byggas och från 

lokalen ska en förbindelsegång leda upp på 

Medicinareberget. 

“Ska bli en förebild” 

- Vi har inget bra svenskt ord på det, säger 

Agneta Olsson. På många platser både i och 

utanför Sverige pågår planering av den här 

typen av inlärningslab. Förhållandet utbildning, 

undervisning, inlärning och bibliotek i 

en kunskapsorganisation är ytterst viktig. 

- Vi vill att resurscentrumet i 

Annedalsklinikerna ska bli något särskilt 

och något av en föregångare, säger hon. 

En särskild arbetsgrupp kallad referensgupppen 

för Learning lab. vid Annedalsklinikerna 

kommer att arbeta vidare med idéerna. Där 

ingår Agneta Olsson, Biomedicinska biblioteket, 

som sammankallande, Barbro 

Terling, Biomedicinska biblioteket, 

Gunila de Bejczy, Biomedicinska biblioteket, 

SACO-representant, Rangela Fredsjö, 

Biomedicinska biblioteket, Heidi Shaffer, 

Biomedicinska biblioteket, ST/ATF-representant, 

Lena Nordholm, 

Vårdvetenskapliga sektionen, Barbro 

Svenner, Biblioteket Inst. för AT och FT, 

Gunvor Hallerfors, Biblioteket Inst. för 

omvårdnad, Ulla Albrecht, 

Fastighetsavdelningen, inrednings- och 

utrustningsfrågor, Peter Widding, 

Fastighetsavdelningen, projektledare lokalfrågor, 

Nina Gustafsson, studentrepresentant, 

GFS och Torbjörn Treier, 

Universitetsbiblioteket, sekr. 


13 

för omvårdnad. 

Andra grupper som nu tillsattts 

för att arbeta med utvecklingen 

av Biomedicinska 

biblioteket är projektgrupp för 

om- och tillbyggnad av 


bestående av Agneta Olsson, 

Per Sundqvist, Håkan 

Nilsson och Torbjörn Treier, 

sekr. Organisationen för planering 

av om- och tillbyggnad 

vid Biomedicinska biblioteket 

är ännu inte klar. 

Referensgrupp och eventuella 

undergrupper kommer att 

utses inom kort.

14 Resor, kurser, konferenser 


Det nya British Library i 

London är byggt i rött tegel, i 

samma nyans men i helt 

annan stil än St Pancras, järnvägsstationen, 

som ligger alldeles bredvid. 

Biblioteket är uppfört på en del av 

stationens yta. Grundstenen till biblioteket 

lades 1982 och det öppnades 1998. 

Redan 1972 bildades British Library 

genom en sammanslagning av ett antal 

olika bibliotek, bl. a. British Museum 

Department of Printed Books, National 

Central Library, British National 

Bibliography och National Lending 

Library for Science and Technology. 

Men det dröjde alltså tills helt nyligen 

innan Londonbiblioteken hamnade under 

samma tak. Det har naturligtvis varit ett 

gigantiskt arbete att genomföra flytten 

och samtidigt ha samlingarna så tillgängliga 

som möjligt. 

Framför biblioteket ligger en stor öppen 

plats med samma mönster och material 

som på golvet inne i biblioteket. På 

sommaren har man olika evenemang där 

ute. 

När man kommer in i biblioteket 

faller blicken genast på det stora 

boktornet i glas där The King's 

Library finns. Kungen är George 

III vars son George IV donerade 

böckerna år 1823. Boktornet är 

17 meter högt och har sex 

våningar. Böckerna står med 

ryggarna utåt, mot glasväggarna. 

Hyllorna är flyttbara så 

att personalen lätt kommer åt 

böckerna. 

Vår guide var obetalbar. Tänk er en 

kvinnlig bibliotekarie med engelskt 

utseende och av obestämd ålder, full av 

entusiasm, görande små förtjusta hopp 

och oberäkneliga armrörelser. Och det 

var mycket att peka på, bysterna av alla 

donatorer under tidernas lopp icke att 

förglömma. Hon berättade också att 

antalet anställda på denna del av British 

Library är ungefär 1 200 samt att biblioteket 

redan är för litet. Det finns 11 läsesalar 

men antalet läsplatser är inte mycket 

större än före flytten. Man hoppas få 

bygga ut på den stora i princip tomma 

ytan bakom biblioteket, men inget är 

bestämt ännu. 

För att få använda läsesalarna måste 

man vara forskare eller student eller 

meriterad på annat sätt, t ex som bibliotekarie. 

Man får ansöka om det och ha 

med sig rekommendationsbrev. 

Böckerna kan beställas fram i 

biblioteksdatabasen. 

Framtagningstiden påstås vara 

Tre fantastiska 

engelska bibliotek 

Imponerande engelska bibliotek: ett 17 meter högt boktorn 

av glas, jättebibliotek med 43 000 löpande tidskrifter och en 

obetalbar engelsk bibliotekarie till guide som gör små hopp 

under visningen. 

Eva Johansson, bibliotekarie på Biomedicinska biblioteket, 

botaniserar bland engelska toppbibliotek på studieresa 

tillsammmans med Kristina Göransson och Camilla 

Petersson från Centralbiblioteket. 

17 minuter i genomsnitt. 

Böckerna fraktas runt i streckkodsförsedda 

lådor på rullband. 

Streckkoden läses in och lådan 

åker iväg till rätt läsesal. 

Efter rundvandringen tittade vi på de 

fantastiska utställningarna. I ett rum 

fanns några datorer med digitaliserade 

handskrifter. Man pekade och bläddrade 

genom att röra handen med bläddringsrörelser 

ovanför skärmen. 

Den enormt stora utställningen 

med gamla handskrifter, bland 

annat Magna Charta i olika versioner, 

var också otroligt intresssant. 

Olika författares handskrivna 

manuskript kunde man 

också beskåda, till exempel Jane 

Austens. 

Efter denna inspirerande eftermiddag tog 

vi oss på omvägar tillbaka till hotellet. 

Sedan var det snart dags för samling i 

entrén och vi gick i samlad tropp till en 

indisk restaurang där BTJ bjöd oss på en 

ytterst smaklig och riklig indisk buffé. 

En del av oss drack indiskt vin därtill - 

hade aldrig hört talas om vin därifrån 

tidigare! Det var en angenäm bekantskap. 

Biblioteksfrågor stod högt på listan 

över samtalsämnen. Tänk att det kan 

vara så roligt att diskutera det! 

Dagen därpå startade vi med buss klockan 

7.30 mot British Library Document 

Supply Centre I Boston Spa, Yorkshire. 

Klockan 12 kom vi fram, punktligt och 

ordentligt, och efter en typisk engelsk 

lunch med olika sandwiches fick vi se 

på deras blivande British Library Public 

Catalogue http://blpc.bl.uk/ som skulle 

ersätta OPAC97 i februari (och som nu 

alltså har ersatt den). Sedan delades vi 

upp i mindre grupper och lotsades runt i 

byggnaderna. 

De äldsta byggnaderna tjänade som 

ammunitionsfabrik under andra 

världskriget. Efter kriget började man 

använda lokalerna som lånecentral. På 

den tiden fanns både järnvägsstation och 

post alldeles i närheten, och det var vad 

som behövdes. Så småningom utvidgades 

verksamheten, och 1972 blev man 

alltså en del av British Library. 

Fjärrlåneverksamheten är naturligtvis 

fortfarande ofantligt stor, men nu har 

man även förvärv, katalogisering och 

pliktleveranser, samt datautveckling och 

kundservice. Och det finns öppna läsesalar 

dit vem som helst kan beställa fram 

material. Flera stora universitet ligger 

alldeles i närheten så det kommer en hel 

del studenter. 

Men fabriksmiljön finns kvar. 

Det är bullrigt trots alla heltäckningsmattorna, 

hyllorna är de 

enklast tänkbara och arbetsmiljön 

kan inte vara så bra. Men 

trivseln verkar god, och personalen 

är kunnig, vänlig och välinformerad 

om verksamheten. Och 

effektiviteten verkar det sannerligen 

inte vara något fel på. Det 

är mycket som effektueras 

samma dag som man får beställningen. 

Ytterst imponerande 

med tanke på att det kommer 

cirka 17 000 beställningar i 

genomsnitt om dagen. De har 

43000 löpande tidskrifter och ett 

anslag på 1 miljon pund om året 

för inköp av monografier. 

Deras samling av konferenstryck är 

också ofantligt stor och de uppmanade 

oss att inte tveka att skicka beställningar


Böcker 

15 

på sådant material, även om vi inte 

kunnat belägga det. 

Detta för oss osökt vidare till något som 

kallades "the specialists' floor", där 

kunnig och garvad personal tog hand om 

mystiska beställningar och försökte 

belägga dem. Där kände vi spontant att 

vi hörde hemma. 

Nästa dag besökte vi King´s College 

som ligger på Strand och tillhör 

University of London. Där gick vi 

genom korridorer och uppför många 

trappor och genom läsesalar till en föreläsningssal 

på biblioteket, där vi fick en 

ytterst gedigen genomgång av fjärrlånemodulen 

i bibliotekssystemet Aleph. 

Man kan lugnt konstatera att där fanns 

allt som man kunde drömma om när det 

gäller en sådan. En av de stora fördelarna 

är att låntagaren själv kan se på sin 

lånebild allt han beställt och hur långt 

beställningen har kommit. Vi kände oss 

mycket nöjda om än lite förvirrade efteråt. 

Det var många detaljer. 

Biblioteket är också med i olika 

projekt, till exempel Lamda - 

http://lamdaweb. 

mcc.ac.uk/what.htm som är ett 

projekt för elektronisk dokumentleverans. 

10 stora forskningsbibliotek 

levererar kopior 

på artiklar elektroniskt via Ariel 

till ett antal kundbibliotek som 

måste vara medlemmar i Lamda. 

Det finns en samkatalog där 

man kan se beståndet hos de 10 

leverantörsbiblioteken. 

Efter detta studiebesök släpptes vi lösa i 

London! Nästa morgon var det hemresa 

så det gällde att passa på! Vill ni veta 

vad vi gjorde? Lite kan vi ju tala om, t. 

ex. att vi gjorde ett besök på Tate 

Modern, det fantastiska nya muséet i en 

jättestort före detta kraftvärmeverk. Och 

att vi än en gång åt middag tillsammans 

med ett antal av de andra i gruppen och 

att det återigen var jätteroligt att diskutera 

biblioteksfrågor! 

Fotnot: BTJ arrangerade denna resa för 

“fjärrlånefolk” 22-25 november. 

EVA JOHANSSON 

bibliotekarie 


Läsupplevelser 

på högsta nivå 

DET ÄR MED VISST VEMOD jag 

minns min barndoms boktips på TV. En 

skäggig “gubbe” som satt i regnbågsssoffa 

och läste högt ur någon ny bok. 

Inte särskilt action-fyllt precis, men nog 

så frestande. (Böckerna. Inte Stefan 

Mählqvist!) 

Dagen efter ett sådant boktips var det 

en tapper skara läshungriga barn som 

stod och ivrades utanför skolbiblioteket 

i Nylöseskolans rotunda. 

Matoset från bamba en trappa ned 

retade våra näsor, men vad är väl blodpudding 

mot en ny bok och härlig läsupplevelse? 

Efter en stund släpptes vi in av en trött 

lärare som nog hellre ville till kaffet i 

lärarrummet. Alltid samma sak. Boken 

fanns inte eller var redan utlånad. Så 

fick man skriva upp sig i kö i den gröna 

boken och så en dag 

knackade biblioteksläraren 

på klassrumsdörren 

och berättade att “nu 

lilla Ellen, kan du hämta 

din bok”. Ack ja! 

Nämnda lärare gick 

under öknamnet “bananfröken” 

eftersom hon 

brukade värma bananer 

på elementet i klassrummet 

sisådär en tio 

minuter före rast. 

Kanske en delikatess 

man borde prova. 

Nåväl, här kommer - 

utan skägg, regnbågsoffa 

och elementgrilllade 

bananer- några 

boktips från Nicolina, 

13 och Kajsa, 3 samt 

deras stolta moder: 

Nicolinas tvärsäkra 

tips från tidiga barndomen 

är Flickan och regnet, 

av Milena 

Lukesová med illustrationer 

av Jan Kudlácek. 

“Det är så vackra bilder 

i den och så tyckte jag 

så synd om regnet.” 

Ett av många tips från 

senare tid är 

Spökbarnen av Eve 

Bunting “Jag gillar 

spökberättelser!” Annars 

kan jag berätta att hennnes 

stackars föräldrar 

har läst sig hesa över 

otaliga Bamse-tidningar. 

Nicolina, 

13 år 

Flickan 

och regnet 

Milena 

Lukesovà 

“Det är så 

vackra bilder” 

Spökbarnen 

Eve Bunting 

“Jag gillar spökberättelser” 

Kajsa, 3 år 

Lotta på 

Bråkmakargatan 

Madickenböckerna 

Astrid 

Lindgren 

Har petat in en ärta i näsan 

och “Klänningen kliar och 

sticks” 

Ellen 

Labolinas lina 

Inger och Lasse Sandberg 

“Föredömligt kort bok att läsa 

vid läggdags” 

Lasses pappa är dum 

Anna Carin Eurelius 

“Väckte mitt intresse för föräldrapsykologi” 

Tjejerna gör uppror 

Fröydis Guldahl 

“Fick oss att bilda en “kvinnosaksklubb” 

i andra klass” 

Dessa har gått 

som en dunderhonungburksröd 

tråd genom hela 

hennes uppväxt, 

jämte mycket 

bokläsning förstås. 

Vår 

Bamsesamling 

är nästan komplett sedan 1984 och med 

många tidigare nummer därtill. 

Kajsa var inte på humör för några boktips, 

men efter en stund klämde hon till 

med Labolinas lina av Inger och Lasse 

Sandberg. “Den tycker jag är rolig!” 

Jag blev lite förvånad eftersom det 

nästan bara är jag som brukar föra den 

på tal när jag vill ha en snabb godnattstund. 

Boken är föredömligt kort. 

Kajsa har annars kommit i riktig Astrid 

Lindgren-ålder och 

favoriterna är Lotta på 

Bråkmakargatan- och 

Madickenböckerna. 

Hon har också låtit sig 

inspireras av dessa och 

bland annat petat in ett 

russin i näsan (nästan 

ärta) och klippt sönder 

en klänning (“den killar 

och sticks”). 

Böcker som gjort starka 

intryck på mig under 

min barndom är till 

exempel Lasses pappa 

är dum av Anna Carin 

Eurelius med bilder av 

Monika Lind. Där väcktes 

nog mitt intresse för 

föräldrapsykologi. Det 

stora uppvaknandet 

kom i andra klass. Då 

läste jag Tjejerna gör 

uppror av Fröydis 

Guldahl. Efter det startade 

vi en “kvinnosaksklubb” 

i klassen där 

nämnda bok cirkulerade 

ihop med Egalias döttrar 

av Gerd Brantenberg 

som kom ut i samma 

veva. Lite svår men nog 

så rolig att läsa, i synnnerhet 

kapitlet om 

“Sven-balen”. 

ELLEN ÅBERG 

bibliotekarie 

Centralbiblioteket


Sand 

Fotografier, dikter 

Universitetsbiblioteket har 

nyligen mottagit en donation 

av stort konsthistoriskt 

intresse. Det rör sig om 

konstnären Gösta Sandels 

(1887-1919) arkivmässiga 

kvarlåtenskap i form av en 

omfattande brevväxling 

med hustrun Elaine, diverse 

handlingar rörande hans 

hastiga död i Granada i 

Spanien, en mängd fotografier 

med mera. 

Gösta Sandels föddes i Göteborg. 

Efter några år flyttade familjen till 

Norge där Gösta kom att gå i skola. 

Fadern, som var fotograf, flyttade 

senare sin verksamhet till Stockholm 

och Gösta började på Althins målarskola 

1904 och året därefter på 

Konstnärsförbundets skola. Där fick 

han bland andra Isaac Grünewald och 

Einar Jolin till kamrater och han kom 

senare att ingå i gruppen De Unga, där 

även Sigrid Hjertén och Leander 

Engström med flera ingick. 

Efter målarskolan gjorde han några 

resor till Frankrike tillsammans med 

den nära konstnärsvännen Birger 

Simonsson. Han inspirerades mycket 

av van Goghs måleri, men även av 

äldre mästare som Tizian och 

Tintoretto. 

Gösta Sandels 

verkade som 

konstnär i bara 

tio år. Han dog i 

tyfus i Granada 

1919. 

Han räknas 

ändå som en av 

1900-talets 

mest betydande 

svenska konstnärer. 

Arkivet 

som donerats 

till UB innehåller 

bland annat 

fotografier och 

brevväxling 

med hustrun 

Elaine.


17 

els arkiv till UB 

och brevväxling med Elaine kompletterar samlingarna 

Sommaren 1913 tillbringades i 

Fiskebäckskil i Bohuslän, ett landskap 

som Gösta Sandels älskade, och som 

skulle komma att betyda enormt mycket 

för honom som konstnär. Här kom han 

att möta sitt öde i form av en kvinna vid 

namn Elaine Hallberg, skeppsredardottter 

från Uddevalla. “En kvinna i stil med 

Botticellis i 'Venus födelse' och 'Våren', 

precis sådan som den inbundne 

romantikern skulle falla för som en 

gråsten” för att citera Bengt 

Lagerkvist i hans bok om 

Sandels från 1999. 

Produktiv tid i Kungälv 

Den vackra Elaine visade 

sig emellertid vara synnerligen 

svårflirtad, och inte 

alls särskilt mottaglig för 

hans intensiva dyrkan. 

Efter sommaren i 

Fiskebäckskil flyttar 

Sandels till Göteborg för 

att året därpå tillsammans 

med Birger Simonsson 

flytta till Kungälv, en stad 

som skulle återkomma i 

hans måleri många gånger, 

och där han var som mest 

produktiv. Här tillkom 

bland annat den kända målningen 

Strandfynd. 

Under tiden i Kungälv närmast 

bombarderar han Elaine 

med brev, vilka hon till en början 

knappt besvarar. 

Det är långa brev som handlar 

om läsupplevelser, konstnärliga problem, 

och längtan bort från småstaden, 

vilken efter Simonssons flyttning tillbaka 

till Göteborg börjar kännas trång i 

brist på likasinnat umgänge. 

Helt isolerad var han dock inte. 

Breven talar om täta besök i 

Göteborg med visiter och middagar 

hos familjen Mannheimer och hans 

store mecenat Conrad Pinéus. 

Breven får en innerlig ton 

Våren 1916 får han emellertid träffa 

Elaine i Borgholm där hon arbetar som 

lärarinna. Efter detta sammanträffande 

händer något. Breven dem emellan får 

en helt annan och innerligare ton och 

Elaine hälsar även på i Kungälv. 

Småstaden vid Nordre älv blev trots 

allt för liten och Gösta Sandels överväger 

en flytt till Stockholm, “häxkitteln, 

rövarkulan, jobb- och mobbstaden vis s- 

serligen, men ändå den levande staden 

med sin mångfald av intressen och möjligheter”. 

Hösten 1916 flyttar han in i en 

lägenhet på Kungsgatan 50 i Stockholm. 

Elaine och 

Gösta 

Elaine Hallberg. I Fiskebäckskil kom 

Gösta Sandels att möta sitt öde i form 

av en kvinna vid namn Elaine 

Hallberg, skeppsredardotter från 

Uddevalla. 

beslutar sig för giftermål och i september 

1917 står bröllopet varefter Elaine 

flyttar från Borgholm till Gösta i 

Stockholm. 

Även om huvudstaden ger många möjligheter 

till umgänge och utveckling har 

Gösta svårt att riktigt finna sig tillrätta 

och han överväger att åter flytta till västkusten. 

Under tiden pågick första världskriget 

ute i Europa och omöjliggjorde alla tankar 

på utlandsresor. Emellertid hade 

hans mecenat i Göteborg Conrad Pineus 

köpt ett antal målningar av honom till ett 

värde av närmare 7000 kronor. Detta gav 

en ekonomisk trygghet för lång tid framåt, 

och så snart kriget var över reste 

Elaine och Gösta ut. 

Dog i Tyfus 32 år gammal 

Eftersom Frankrike var svårt 

härjat av kriget valde man 

Spanien dit färden gick i maj 

1919. Man kom först till 

Barcelona, men fortsatte 

snart till Palma de 

Mallorca, där Gösta trivdes 

bra och målade några 

av sina bästa saker. 

Resan gick vidare till 

Granada dit man kom 

efter en hel del motigheter. 

Här insjuknade Gösta 

Sandels i tyfus vilken 

förvärrades så att han i 

feberyrsel kastade sig ut 

från balkongen i sitt rum 

och skadade sig så illa i 

fallet att han avled efter 

ett par dagar. Av rädsla för 

tyfussmitta skedde begravningen 

bara några timmar 

senare på en kyrkogård i 

Granada. 

Gösta Sandels förunnades 

bara att verka som konstnär i tio 

år, men räknas ändå som en av 

1900-talets mest betydande svenska 

konstnärer. 

Gifte sig med Pär Lagerkvist 

Hustrun Elaine, för vilken det hastiga 

dödsfallet i främmande land måste ha 

varit chockartat, gifte några år senare 

om sig med författaren Pär 

Lagerkvist. 

Om detta och mycket annat kan man 

läsa i den aktuella brevsamlingen som 

på ett utmärkt vis kompletterar arkiven 

efter Charlotte Mannheimer, Conrad 

Pineus och Birger Simonsson, vilka 

sedan tidigare finns i universitets-bibliotekets 

samlingar. 


handskriftsavdelningen 

Centralbiblioteket


Böckernas strid 

Saga av Ivar Arosenius 

På bokhyllan hade böckerna råkat i gräl, de knuffades och försökte i ilskan vända 

ryggen åt hvarann. Anledningen till grälet var att en liten nykommen bok redan på 

sin första sida påstått sig vara den största af allihop, därför att han var den roligaste. 

Först tog Bibeln med uråldrig auktoritet honom i upptuktelse, förehöll honom 

“faran af andligt högmod” med mera gammalt och vist prat. Stödjande sig på hvad 

Bibeln nyss sagt började dennes aflägsna släktingar Postillorna att okväda den 

stackars nykomlingen, kallade honom för en hädare, slyngel med mera som Gud vet 

hur de kunnat få tryckt. En bok med det 

vackra namnet “När Hjorten Ropar” 

hade visst tänkt säga något försonande 

men fick ej ty “Den Gode Herden” 

vardt ursinnig och bad honom hålla 

käft. Men det skulle han aldrig ha gjort 

för “Sveriges rikes Lag” gaf honom en 

knuff så han åkte ner på golfvet och då “Herden” bad om en förklaring hänvisades 

han till en av “Lagens” många paragrafer. 

Men då for fan i “Den Nya Tiden”, han bredde ut sig det mesta han kunde, fladddrade 

med bladen och sade att lagen var gjord för människans skull så bland böcker 

hade han inget att säga. “Mårten Luthers Katekes” försökte ta parti för “Sveriges 

Lag”, men kunde omöjligt göra sig hörd. 

Nu hade “Ett bättre lif”, “Brödrakärlek”, “Fosterlandets Fiender”, “Stridsvrålet“, 

“Friheten” och en hel rad af böcker af obestämda färger blandat sig i striden, bladen 

röko om hvarann och mitt under alltihop skrek “Telefonkatalogen”, som var 

fnoskig: “Andersson, Aronsson, 2305, 698 Östermalm, Danviken, Konradsberg”, och 

Gud vet hur det skulle slutat om inte en stor, tjock, stark bok, som alla tyckte om 

hade ropat det mesta han orkade: “Köttsoppa med klimp, Ugnsstekt gös, 

Vildsvinsskinka, Märgpudding, Ost, Kex, Glace, Franska Päron, Champagne, 

Bourgogne, Cherry, Kaffe och Likörer och så en god Cigarr”. Han hade ej kommit 

längre än till vildsvinsskinka förrän grälet afstannat och när han slutat stodo alla 

böckerna och smackade med pärmarne. Anledningen till grälet smackade han med 

och på hans första sida stod det nu att läsa: “Af alla böcker är Kokboken numro 

ett”. Och ingen af böckerna opponerade sig längre. 

Manuskript, brev och foton från Arosenius 

Denna lilla saga och flera 

andra ingår i en samling 

manuskript, brev och fotografier 

av och om konstnären 

Ivar Arosenius som universitetsbiblioteket 

mottagit 

som deposition av Kungliga 

Vetenskaps- och 

Vitterhetssamhället i 

Göteborg. 

Ivar Arosenius föddes i Göteborg 1878. 

Två av hans syskon dog i blödarsjuka 

och även Ivar bar på sjukdomen. 

Eftersom han visade konstnärliga anlag 

fick han börja på Slöjdföreningens skola, 

men gick snart vidare till Carl 

Wilhelmsons målarskola på Valand. 

Uppmuntrad av fadern sökte han sig 

till Konstakademien i Stockholm och 

senare till Konstnärsförbundets skola 

med Richard Bergh som lärare. 

Han tilltalades dock inte av undervisningen 

vid skolan vilken präglades av en 

blandning av realism och nationellt 

stämningsmåleri, utan återvände till 

Göteborg och Carl Wilhelmson 1901. 

Han umgicks flitigt i de Göteborgska 

konstnärskretsarna och var nära vän med 

bland andra Gerhard Henning och Ole 

Kruse. Han ställde ut vid några tillfällen 

och for senare till München och Paris 

där han ställde ut på 

Independentsalongen och fick god kritik. 

Tillbaka i Göteborg mötte han Eva 

Adler (1879-1965) som kom att bli hans 

hustru 1906. Efter giftermålet bodde de 

en kort tid i Åby utanför Norrköping, 

där för övrigt dottern Lillan föddes, men 

redan våren 1907 flyttade familjen till en 

stuga i Älvängen norr om Göteborg. Här 

tillbringades de sista åren fram till Ivar 

Arosenius tragiska död på nyårsdagen 

1909 av en blödning i samband med en 

halsinfektion och här tillkom flera av 

hans mest kända målningar som till 

exempel Flickan och ljuset som finns på 

Göteborgs konstmuseum. 

Han är ju också känd för sina illustrerade 

sagor som Kattresan och Ben Onis 

dröm. Ivar Arosenius lämnade ett stort 

tomrum efter sig bland vännerna efter 

sin död. Till Arosenius svåger Nils 

Adler skrev Arosenius nära vän musikern 

och konstnären David Lundahl 

den 6 januari 1909: 

“Som svar på din vänliga förfrågan får 

jag meddela dig, att jag på grund af alltför 

upprörda känslor, ej kan tillmötesgå 

din vackra önskan, att spela vid Ivars 

begrafning. Ivar har varit mig kärare än 

någon kunnat ana. Jag har nu mistat en 

vän, som kanske är den ende utaf alla 

vänner som förstått mig bäst. Ivar skall 

lefva i mitt minne och jag skall skrifva 

och spela, honom till ära, en stor aria 

för fiol solo, men den hinner ej så snart 

blifva färdig och fullbordad…” 

Ivar Arosenius levde kort och intensivt 

och han har inte efterlämnat någon störrre 

mängd arkivmaterial. Trots sitt relativt 

begränsade omfång ger samlingen 

intressanta inblickar i Arosenius värld 

och den har ett betydande konst- och 

kulturhistoriskt värde. 


handskriftsavdelningen 

Centralbiblioteket


Personalia 

Slutat 

Gun Fridell, bibliotekarie vid 

Centralbiblioteket, avgick med pension 

den 1 februari. 

Klara Rewucha, som vikarierat som 

bibliotekarie på Ekonomiska biblioteket 

under hösten, slutade sin 

anställning vid årsskiftet. 

Börjat 

Tills-vidare-anställningar 

I och med att de vårdvetenskapliga 

biblioteken vid Institutionen för 

arbetsterapi och fysioterapi resp. 

Institutionen för omvårdnad från och 

med den 1 januari är en del av UB 

tillhör följande personer nu UB:s 

personal: 

Gunvor Hallerfors, förste bibliotekarie, 

Institutionen för omvårdnad 

Barbro Svenner, förste bibliotekarie, 

Institutionen för arbetsterapi och 

fysioterapi 

Lena Larsson, bibliotekarie, 

Institutionen för arbetsterapi och 

fysioterapi 

Carina Torildsson, bibliotekarie, 

Institutionen för omvårdnad 

Mats Lindquist tillträdde den 1 

februari sin anställning som förste 

bibliotekarie/chef för Ekonomiska 

biblioteket. 

Johnas Bengtsson, tekniker vid 

Centralbiblioteket, som under en längre 

tid innehaft 50 procent tills-vidareanställning 

och 50 procent visstidsanställning, 

är fr.o.m. den 25 februari 

tills-vidare-anställd på heltid. 

Visstidsanställningar (exkl. förlängningar) 

Genom övertagandet av de vårdvetenskapliga 

biblioteken har vi också 

fått in två visstidsanställda bibliotekarier: 

Birgitta Bengtsson, 60 procent, 

varav 20 procent på Institutionen för 

arbetsterapi och fysioterapi och 40 

procent på Institutionen för omvårdnad. 

Elsa Modin, 100 procent, 

Institutionen för omvårdnad. EM är 

en gammal UB-bekant, då hon tidigare 

tjänstgjort hos "Kvinnorna". 

Andra bekanta som återkommit är 

Annika Svantesson, som anställts 

som bibliotekarie, 75 procent, på 

Centralbibliotekets samhällsvetenskapliga 

avdelning fr.o.m. den 1 

februari. 

Kerstin Landin, som i vecka 8 tillträtt 

en visstidsanställning som 

biblioteksassistent vid 

Centralbibliotekets låneavdelning. 

Flyttar 

Pia Westerberg, bibliotekarie på 

Ekonomiska biblioteket flyttar den 

feb till Pedagogiska biblioteket. 

Detta är en följd av att 

Marianne Dalemar från och med 

den 1 februari på heltid är "utlånad" 

till Nationellt Centrum för 

Matematikutbildning, NCM. 

Björn Gustafson och Martina 

Karlsson, visstidsanställda bibliotekarier 

på Botanik- och miljöbiblioteket 

t.o.m den 28 februari, flyttar den 

1 mars över till nya visstidsanställningar 

på Biomedicinska biblioteket, 

där de skall arbeta med integreringen 

av de vårdvetenskapliga biblioteken. 

Namnbyte 

19 

Ann-Charlotte (Lotta) Ljungberg, 

assistent på Ekonomiska biblioteket, 

har knutit Hymens band - vi gratulerar! 

- och heter nu Ann-Charlotte 

(Lotta) Danielsson. 

Jan Åhman visar upp sin gris. 

Bild: Andras Banovits 

Hedersgrisar delades ut 

En hedersgris är ett riktigt fint pris till den som gjort 

“något särskilt” för avdelningen Kvinnohistoriska samlingarna 

på Centralbiblioteket. En gång varje år delar personalen 

ut grisar för särskilda hjälpinsatser. “De som får 

grisen vet själva varför”, säger Inger Eriksson, chef på 

avdelningen. Årets grisar gick till följande arbetskamrater: 

Ulla Gustavsson, Paula Kent, Ragnhild Mårtensson 

(för andra gången) och Jan Åhman. 

Var frisk, rask och glad 

Varje kvällstidning 

med självaktning 

har ju 

bilagor med med 

goda råd så att 

läsaren skall 

kunna förbättra 

sin hälsa eller 

sitt kärleksliv. 

Jag tycker att 

PIF:en också 

skulle kunna 

modernisera sig 

på liknande 

sätt. Som ett led i detta 

arbete vill jag därför citera följande ur min husbibel “Lille 

Jätten” med undertiteln “Uppslagsbok för skolungdom. 

Repetitionskurs för vuxna. Vägledning för studiecirklar”, 

utgiven av Natur och kultur 1944. 

PETER MÖLLER 

it-chef

VÅRENS ÖGA kisar mot det skarpa ljuset? Vår fotograf Andras Banovits 

skulle ta en bild av våren - och kom hem med “ögat”. 

Bild: ANDRAS BANOVITS

PIF mars 2001 - GÃ¶teborgs universitetsbibliotek

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?