Nr 06 2006 - Byggnadsarbetaren

NU BÖRJAR
LIVET IGEN
I KHA0 LAK
Tsunamivågorna förstörde allt i sin väg och lämnade rädslan och sorgen kvar.
Nu kämpar människorna i Khao Lak för att bygga upp sitt liv och få turisterna
tillbaka. En av dem är byggnadsarbetaren Mana Loha, som förlorade sin hustru i
katastrofen.
TEXT MARGITE FRANSSON FOTO ANDERS LINDH
Den kallades för paradiset, turistorten Khao Lak i
södra Thailand. Sedan kom vågorna, tog tusentals
liv och slog sönder människors framtid. Här möts
besökare av en stor vänlighet, men det finns också
en speciell känsla; du vet aldrig vilka förluster den
du möter har gjort.
Alla minns hur havet drog sig tillbaka före tsunamin.
Sujit Puttalod är 68 år och bor nära vattnet i den lilla fiskebyn
Ban Nam Kem. Här dog halva befolkningen, 1 000 personer.
En av dem var hennes vuxna dotter. Ett barnbarn blev svårt
skadat.
– Förut var det fint och bra här, då fanns det stora, fina hus. Men
nu är husen borta och ersatta av mycket mindre, säger hon.
Vi sitter på verandan till det hus som var det första som byggdes
upp i Ban Nam Kem. Familjen visar stolt bilder på när Clinton
och Bush var här.
Sujit talar långsamt. Hon är vänlig och stryker över mina ben
som är sönderbitna av insekter. Jag frågar vad som är största
skillnaden med att leva här i dag. Svaret kommer direkt.
– I dag är människor rädda för att sova här. De är rädda för
nya jordbävningar och nya tsunamis. Alla måste vara försiktiga.
Vi är rädda för att inte hinna iväg. Det går bara en liten smal väg
till huvudvägen.
Hon hinner knappt avsluta meningen innan vår medhjälpare
Jack får ett mobilsamtal. Han tittar hastigt mot havet. Sedan
kommer ett samtal till.
– Vi måste åka! Nu! säger han.
Man ser rädslan i folks ögon när vi ger oss iväg. Vi får veta att
folk lämnat arbetsplatser i Khao Lak och springer. Bara några
dagar tidigare hade myndigheterna utfärdat en tsunamivarning
efter flera, mindre skalv på havsbotten. Det man känner är
skräck och en känsla av overklighet. Larmet visar sig vara falskt,
men denna rädsla lever människor med hela tiden, särskilt de
som jobbar vid havet.
– Det är lite scary med havet så nära, säger Kittichoud Chong
Tong, byggnadsarbetare i ett av de områden som drabbades värst
av tsunamin.
Under arbetstid jobbar han inomhus och har inte en chans
att se vad som händer ute. På lunchen vill han gärna gå ut och se
hur havet ter sig. Liksom alla andra spanar han efter att få syn
på om något verkar onormalt. Varningssystem har nu satts upp
i området, som är kopplade till det nationella säkerhetscentrat i
Bangkok. Ändå finns en oro för nya skalv.
Khao Lak blev mycket hårt drabbat i tsunamin. Hoppet står till
att turisterna ska återvända.
Byggnadsarbetaren Mana Loha, 33 år, är i grunden kakelsättare
och arbetar jämt; dag som natt. Dels för att det finns ett hårt
tryck att byggnaderna ska bli klara och dels för att han ska ha
pengar till sig och sin åttaåriga dotter. Förut var han halva året
på sin och hustruns gummiplantage och andra halvan, under
regnperioden, på byggen.
– Nu låter jag andra sköta gummiplantagen. Det var skillnad
när min fru levde och vi skötte den ihop. Nu har jag inte kraft i
hjärtat att göra det. Jag vill inte gå ensam där, säger han.
16 BYGGNADSARBETAREN NR 6 APRIL 2006