Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

uppfyller kriterierna för att klassificeras som hälso- eller miljöskadliga enligt EU-reglerna och
det globala klassificeringssystemet (GHS, se kap. 5.1).
Med särskilt farliga ämnen menar vi ämnen som måste regleras särskilt strängt på grund av
sina allvarliga hälso- eller miljöskadliga egenskaper. Till denna kategori bör enligt
Miljömålsberedningen räknas hälsofarliga ämnen som är cancerframkallande eller påverkar
arvsmassan eller fortplantningen (CMR-ämnen), ämnen som är långlivade och
bioackumulerande (PB-ämnen), tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly samt ämnen
som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande (se kap 2.3). Det är vanligt med EUregleringar
som gäller denna typ av ämnen, men ofta är reglerna begränsade till några av
dessa egenskaper. I fråga om CMR-ämnen begränsas reglerna ofta till ämnen i kategori 1A
och 1B (känt eller förmodat CMR-ämne) men gäller inte kategori 2 (misstänkt CMR-ämne). I
Reach talar man inte om PB-ämnen utan om vPvB-ämnen (mycket långlivade och mycket
bioackumulerande) osv. I genomgången av EU-reglerna kommer vi in på frågan om hur man
avgränsar denna kategori i olika lagstiftningar 1 .
2.1.2 Regleringen av kemikalier
I ett historiskt perspektiv fanns en reglering av gifter i Sverige redan på 1600-talet 2 . Vad som
reglerades var akut giftiga ämnen. Dessa förekom bl.a. i läkemedel och ämnena hanterades av
apoteken. Den reglering som fanns avsåg därför länge bara hur gifterna fick hanteras och
säljas av apoteken. Medicinalstyrelsen fick så småningom en roll som central myndighet för
kontrollen av hanteringen av gifter. Under 1800-talet började lagstiftning utvecklas som
omfattade även andra former av farliga egenskaper hos kemikalier, som brandfarlighet och
explosivitet. I och med industrialiseringen av Sverige under 1800-talet började man också
inse behovet av en lagstiftning som kunde hantera arbetsmiljörisker. Därefter har kunskapen
om farliga egenskaper hos kemikalier ökat. Man började inse att exponering för vissa
kemikalier också kunde ha skadliga hälsoeffekter på längre sikt, t.ex. orsaka cancer och
påverka fosterutvecklingen. På senare tid har man också börjat reglera kemikalier med
utgångspunkt i deras påverkan på den yttre miljön. Välkända exempel är de ämnen som bryter
ner det stratosfäriska ozonskiktet och de ämnen (ofta bekämpningsmedel) som man på 1960-
talet identifierade som miljöskadliga, t.ex. genom att de påverkade rovfåglars
reproduktionsförmåga. Man har insett att ämnen som är svårnedbrytbara i miljön och som
ansamlas i levande organismer ofta är särskilt problematiska, även om de kan ha fördelar ur
användarsynpunkt.
Regleringen av kemikalierisker i Sverige sker i dag genom en mängd olika
lagstiftningsprodukter. Allmänna bestämmelser finns i miljöbalken. Kemiska produkter
behandlas särskilt i 14 kap. i balken, men det finns flera andra kapitel som har betydelse för
kemikaliereglering. Exempel de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. samt regler om miljöfarlig
verksamhet (9 kap.) och om avfall (15 kap.). Regler om kosmetiska och hygieniska produkter
faller också under miljöbalken. Det finns vidare många andra lagstiftningar utöver
miljöbalken som reglerar vissa typer av kemiska produkter (t.ex. läkemedel och livsmedel)
eller vissa aspekter på kemiska produkter (t.ex. brandfarliga och explosiva egenskaper). Det
finns också särskilda regler som hanterar kemikalieaspekter på varor (t.ex. leksaker). Oftast
har dessa regler en motsvarighet på EU-nivå och de svenska reglerna behövs för att
genomföra EU-regleringen på nationell nivå. Vår utredning ska enligt uppdraget göra en bred
1 I den svenska lagstiftningen används ”särskilt farliga produkter” med en helt annan avgränsning, nämligen
akutgiftiga och starkt frätande ämnen som inte får hanteras i handeln utan tillstånd, se 7-14 §§ förordningen
(2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer.
2 En historik om giftlagstiftningen finns t.ex. i SOU 1961:41 Reviderad giftlagstiftning.
32