Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

ytterligare utredning om vilka åtgärder som skulle göra mest nytta för att minska
exponeringen. Kadmiumhalten i gödsel (mineralgödsel och olika organiska gödselmedel) är
en huvudfråga, och Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att till juni 2012
utvärdera gränsvärden för kadmium och att föreslå ett gränsvärde som förenar ett gott
miljöskydd med minimala negativa effekter för jordbruket..
Det finns ett antal EU-aspekter på regleringar av kadmium. I kapitel 6.2 redovisar vi de
översyner av regler om kadmiumhalter i livsmedel och material avsedda att komma i kontakt
med livsmedel som pågår med anledning av de bedömningar som EFSA:s vetenskapliga
kommitté har gjort. Sverige har anmält enligt artikel 114.5 i EUF-fördraget att vi behöver
tillämpa ett eget gränsvärde för kadmium i gödselmedel. Att införa harmoniserade
gränsvärden för kadmium i fosforgödselmedel har diskuterats länge inom EU utan att något
beslut har fattats. Gränsvärden för kadmium finns i ett stort antal EU-regler om varor (jfr kap
7) och livsmedel inklusive material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (jfr kap 6.2).
Det finns EU-regler om kadmiumhalter i avloppsslam, men Sverige tillämpar strängare krav.
EU-regler om utsläpp från miljöfarliga verksamheter kan givetvis också ha betydelse när det
gäller regleringen av utsläpp från punktkällor (direktivet 2010/75/EU om industriutsläpp).
Exponering för kadmium härrör till stor del från deposition via luften. EU:s regler om
luftkvalitet och konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) är
därför viktiga i sammanhanget.
Det finns alltså ett stort antal regler på EU-nivå som har betydelse för kadmium, men dessa är
i dagsläget inte tillräckliga för att nå miljömålet att exponeringen för kadmium ska begränsas
till säkra nivåer. De berörda myndigheterna (KemI, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och
Livsmedelsverket) samarbetar för att identifiera vilka åtgärder som behövs på området.
Begränsningsåtgärder borde övervägas t.ex. för kadmiumhaltiga konstnärsfärger, och det är
anmärkningsvärt att EU fortfarande tillåter kadmium i batterier, trots att det finns alternativ.
KemI arbetar med frågan om vilka cancerframkallande kadmiumföreningar som bör anmälas
till kandidatlistan och tillståndprövningen i Reach, liksom med frågan om andra
kadmiumföreningar bör klassificeras som särskilt farliga. I ett nyligen avslutat EU-projekt
som handlade om att spåra källor till föroreningar i Östersjöområdet har utsläpp till luft från
småskalig förbränning och från företag utan tillräcklig rening av rökgaser identifierats som
huvudsakliga källor till kadmiumtillförseln i regionen. Möjligheten att ytterligare åtgärda
utsläppen till luft från småskalig förbränning och mindre företag skulle därför behöva utredas
ytterligare, eventuellt inom ramen för EU:s Östersjöstrategi.
Det finns således skäl att avvakta myndigheternas bedömningar av vilka åtgärder som bör
vidtas för att minska kadmiumexponeringen. Kadmiumhalterna är ett europeiskt problem och
åtgärder måste vidtas gemensamt på EU-nivå. Det finns skäl att överväga om Sverige ska
driva att EU ska ta fram en ny kadmiumstrategi. Kommissionen skulle i så fall få i uppdrag att
utvärdera hela situationen med exponeringsnivåer och möjliga åtgärder.
200