Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Utöver detta anser vi dock att PFAS är en grupp av ämnen som det finns mycket starka skäl
att behandla samlat, så att man undviker en situation då man lägger ner stora resurser på att
bedöma risker med enstaka varianter utan att ha kontroll över helheten. Det starkaste skälet
för detta är att ämnena är så extremt långlivade i miljön att ett misstag i bedömningen av
risker kan ta mycket lång tid att reparera.
I Australien, USA och Canada har man tagit fram olika handlingsplaner för att analysera läget
och bedöma eventuella risker med PFAS. Vi anser att det finns starka skäl att ta fram en
liknande handlingsplan inom EU, där man samlat bedömer vilka åtgärder som behövs. En
sådan handlingsplan kan innehålla en inventering av åtgärder som vidtagits på olika områden
inom EU och internationellt. Behovet av forskning och metodutveckling kan behandlas,
liksom tillämpligheten av de gällande kemikaliereglerna i EU. Exempelvis ska polymerer inte
registreras i Reach, vilket berör denna grupp av ämnen. Andra åtgärder kan avse en
inventering av användingen av polyfluorerade ämnen och åtgärder för miljöövervakning av
PFAS. Vi föreslår också i kap. 8 att EU ska utveckla insatser vad gäller miljöövervakning,
vilket är av stor betydelse för denna grupp. Ett internationellt samarbete med länder som
kommit längre än EU på området är också viktigt.
Reach borde vara en naturlig lagstiftning för att utvärdera en grupp av ämnen. Vi har dock i
kap. 5.1.4 konstaterat att det finns ett antal skäl varför Reach i sin nuvarande form inte kan
hantera denna en bedömning av grupper av ämnen på ett effektivt sätt. PFAS-gruppen av
ämnen är ett typexempel på denna problematik och ett skäl varför en särskild handlingsplan
behövs.
9.5 Kadmium
• Exponeringen för kadmium är ett folkhälsoproblem. Åtgärder för att begränsa kadmium
är aktuella inom många olika lagstiftningar inom EU och är föremål för en pågående
diskussion i Sverige.
• EU har haft en kadmiumstrategi sedan 1988 och bedömt kadmiumproblematiken i olika
sammanhang. Med hänsyn bl.a. till de nya bedömningar om kadmium som gjorts av EU:s
livsmedelsmyndighet bör Sverige överväga att ta upp frågan om en ny samlad
kadmiumstrategi i EU.
Den giftiga tungmetallen kadmium är ett allvarligt hälso- och miljöproblem. De första
svenska reglerna för att begränsa riskerna med kadmium tillkom redan 1985. EU:s första
kadmiumstrategi beslutades år 1988. Människans exponering för kadmium sker framför allt
genom maten och genom rökning och kan bl.a. leda till njurskador och benskörhet. Trots att
ett antal åtgärder vidtagits i EU och i Sverige för att begränsa riskerna med kadmium, kvarstår
problemet. Under miljömålet Giftfri miljö finns ett delmål om att begränsa exponeringen av
kadmium till säkra nivåer till år 2015, men detta mål har bedömts som mycket svårt att nå.
KemI har nyligen konstaterat att kadmium fortfarande är ett folkhälsoproblem, och EFSA:s
vetenskapliga kommitté bedömer att exponeringen hos vuxna i Europa ligger nära eller något
över ett acceptabelt veckointag 234 . Miljömålsberedningen har i sitt betänkande SOU 2011:34
konstaterat att det behövs ett etappmål under giftfri miljö om kadmium, men att det krävs
234 KemI rapport Nr 1/11 och ”Cadmium in food - Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food
Chain”, EFSA Journal (2009) 980, 1-139 samt “Statement on tolerable weekly intake for cadmium”, EFSA
Journal 2011;9(2):1975
199