Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

kemiska förorenande ämnen. Hänsyn tas också till morfologiska egenskaper, som kvantitet,
vattenflöde, vattendjup och flodbäddarnas struktur.
För att definiera vad som klassificeras som god kemisk status har EU- övergripande
miljökvalitetsnormer utarbetats för 33 nya och åtta tidigare reglerade farliga kemiska
föroreningar. 215 Listan över prioriterade ämnen ska revideras av EU-kommissionen med
jämna mellanrum. Ämnen som bedöms utgöra en risk för akvatisk miljö inom hela EU kan bli
föremål för prioritering i ramdirektivet. För att göra denna bedömning används bland annat
resultaten från utvärderingar gjorda under kemikalielagstiftningarna.
För att en vattenförekomst ska uppnå god kemisk status får inget av de prioriterade ämnena
förekomma i en sådan halt att det överskrider sin miljökvalitetsnorm. Åtgärdsprogram måste
upprättas av ansvarig myndighet i respektive land för att uppfylla ramdirektivets mål.
Status
En EU-arbetsgrupp (WG E) arbetar med de kemiska aspekterna av direktivets genomförande.
Gruppen arbetar med att stödja EU-kommissionen i policyutveckling när det gäller de
prioriterade ämnen. Det har hittills bland annat omfattat att bereda ett underlag för översyn av
listan över prioriterade ämnen, och att utarbeta vägledning för genomförandet av
dotterdirektivet för prioriterade ämnen. Det nya förslaget släpptes i 31 januari 2012. 216
Ytterligare 15 ämnen föreslås bli prioriterade, 6 av dessa som prioriterade farliga ämnen. Sju
av de nuvarande prioriterade ämnena får ändrade miljökvalitetsnormer. Dessutom införs
miljökvalitetsnormer för biota för flera ämnen. Förslaget innebär också ett underlag för att
förbättra effektiviteten av övervakningen och tydligheten i rapporteringen gällande allmänt
förekommande PBT-ämnen. Förslaget ger också kommissionen möjlighet att besluta om en
bevakningslista där möjliga framtida prioriterade ämnen övervakas inom hela EU för att ge
underlag till prioriteringsprocessen av framtida prioriterade ämnen.
Bristanalys - kopplingen mellan ramdirektivet och annan relevant lagstiftning
För att minska riskerna med farliga ämnen i vattenmiljön är åtgärder vid källan att föredra då
de bedöms vara mest effektiva och minst kostnadskrävande. Det innebär att regleringen av
kemiska ämnen bör utformas så att dessa inte får användas så att de utgör en risk för eller via
vattenmiljön. Denna reglering görs i första hand via kemikalie- eller produktlagstiftningarna
som t.ex. växtskyddsmedelsförordningen, biociddirektivet och Reach. 217 (Se även tidigare i
avsnitten om avfall).
I de fall riskerna för vattenmiljön inte kan reduceras genom åtgärder vid källan, det kan t.ex.
gälla oavsiktligt bildade ämnen eller ämnen där nyttan av användningen bedömts överväga
riskerna, bör i stället utsläppen regleras. Detta kan göras både direkt och indirekt t.ex. genom
det kommande industriemissionsdirektivet och avfallsdirektivet. Generellt saknas dock
gemenskapsgemensamma utsläppsgränsvärden för de prioriterade ämnena. EU-kommissionen
gjorde vid införandet av direktivet om prioriterade ämnen bedömningen att det var mer
proportionerligt och kostnadseffektivt om medlemsstaterna vid behov införde nationella
utsläppsregleringar för prioriterade ämnen för vissa punktkällor och diffusa källor än att nya
gemensamma utsläppsgränser skulle fastställas (skäl (7) och (8) i direktiv 2008/105/EG).
215 Direktivet om miljökvalitetsnormer för vissa kemiska ämnen 2008/105/EG.
216 COM (2011) 876, 31.1.2012.
217 Växtskyddsmedelsförordningen (EG) nr 1107/2009, biociddirektivet 98/8/EG och Reach.
190