Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

inte släpps ut på marknaden. I vägledningen till Reach har man tydliggjort att begreppet
”biprodukt” i Reach skall tolkas på samma sätt som i avfallsdirektivet. Det som upphört att
vara avfall kommer i många fall att omfattas av registreringsplikt enligt Reach – i den
utsträckning en sådan registreringsplikt föreligger. Gränsdragningen mellan Reach och
avfallslagstiftningen är därmed inte otydlig i sig. Däremot är det komplicerade bedömningar
som måste göras för att avgöra vad som är en biprodukt eller ett avfall och när avfall som
återvinns upphör att vara avfall. Bedömningar av vad som är avfall och inte måste alltid
göras från fall till fall utifrån avfallsdefinitionen och kriterier för biprodukt och kriterier för
när avfall upphör att vara avfall. För att underlätta denna typ av bedömningar kan man
utveckla och sprida tolkningarna så att man på sikt får en likartad praxis inom EU.
När det gäller Reach-reglerna finns alltså en registreringsplikt för återvunna ämnen. Den
verksamhetsutövare som åstadkommer att ett material upphör att vara avfall betraktas som
tillverkare enligt Reach för det ämne som återvinns och ska registrera det, vilket innebär att
data ska finnas om ämnets inneboende egenskaper och att en kemikaliesäkerhetsrapport ska
tas fram och redovisas (förutsatt att volymgränserna i Reach uppnås, se kap. 5.1.2). Enligt
artikel 2.7 d i Reach gäller dock att en registrering inte behöver ske om det ämne som
återvinns är detsamma som ett ämne som redan har registrerats.
Syftet med denna bestämmelse var att ge en fördel till den som återvinner ett ämne jämfört
med den som ursprungligen tillverkade eller importerade ämnet: han eller hon behöver inte
stå för kostnaderna för en registrering. Däremot var tanken att denna fördel inte skulle gälla
om det återvunna ämnet hade andra hälso- eller miljöfarliga egenskaper än det ämne som
ursprungligen hade registrerats, t.ex. på grund av föroreningar med farliga egenskaper i det
återvunna ämnet som inte fanns i det ursprungliga. För sådana fall fanns det ju ett behov av
registrering.
I praktiken torde det dock vara sällan som en skyldighet att registrera återvunna ämnen
uppkommer, även om det återvunna ämnet avviker från det ursprungliga med avseende på
hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Detta beror på att man i bedömningen av om det
återvunna ämnet är identiskt med ett tidigare registrerat accepterar stora skillnader i
sammansättningen, i enlighet med det ämnesbegrepp som tillämpas i lagstiftningen.
Det krävs att den som återvinner ämnet har tillgång till säkerhetsdatablad eller motsvarande
för det tidigare registrerade ämnet, för att få utnyttja undantaget i artikel 2.7 d.
Det är tveksamt om dessa regler i praktiken leder till någon effektiv kontroll i form av
registreringar av återvunna ämnen i de fall detta är sakligt motiverat.
8.8 Bättre användaranpassad information om farliga ämnen i
varor som vidareförmedlas till avfallsledet
Sverige bör verka för att användaranpassa Reach-reglerna – i samband med översynen – bl.a.
med avseende på informationen om farliga ämnen i varor och verka för att sådan information
förmedlas till avfallsledet.
Syftet med förslaget är att underlätta för avfallsaktörer att få tillgång till den information som
sprids i leverantörskedjan, och samtidigt att säkerställa att informationen är begriplig för alla
berörda. Vi har tagit upp denna fråga i kap. 5.1.4 och 7.8.1.
182