Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

8.5.3 Analysera hur EU:s regler om när avfall upphör att vara avfall (d.v.s
kriterier för End of Waste) kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga
ämnen
Syftet med förslaget är att analysera på vilket sätt kriterier för när avfall upphör att vara avfall
(End of Waste) skulle kunna innebära krav på att farliga ämnen inte får finnas i det material
som upphör att vara avfall. Syftet är även att analysera för vilka ämnen och material det kan
vara lämpligt att ställa sådana krav.
Överväganden och konsekvenser
Frågan om när avfall upphör att vara avfall har varit aktuell länge. Den är viktig eftersom det
avgör om det är avfalls- eller produktlagstiftningen som ska tillämpas. För att tydliggöra
gränsen arbetar kommissionen tillsammans med medlemsländerna med att ta fram kriterier
för när olika avfallsslag upphör att vara avfall.
I avfallsdirektivet artikel 6 finns villkor för när ett avfall kan anses upphöra att vara avfall.
Utifrån dessa villkor utarbetas kriterier för specifika avfallsslag. Kriterier för när avfall
upphör att vara avfall beslutas genom EU-förordningar. De villkor som anges i
avfallsdirektivet är:
a. Ämnet eller föremålet ska användas allmänt för specifika ändamål.
b. Det ska finnas en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål.
c. Ämnet eller föremålet ska uppfylla de tekniska kraven för de specifika ändamålen och
befintlig lagstiftning och normer för produkter.
d. Användning av ämnet eller föremålet kommer inte att leda till allmänt negativa följder för
miljön eller människors hälsa.
I artikel 6 anges också att kriterierna vid behov ska inbegripa gränsvärden för förorenande
ämnen och ta hänsyn till ämnets eller föremålets eventuella negativa miljöeffekter.
I dag finns kriterier för när avfall upphör att vara avfall (End of Waste) för järn- och
aluminiumskrot. Kriterier håller på att tas fram för kopparskrot, glas, papper, plast och
kompost. Kriterierna avgör om materialet faller under avfalls- eller produktlagstiftningen men
avgör i dagsläget inte om materialet får återvinnas och användas i nya produkter eller ej.
För järn/stål- och aluminiumskrot har en EU-förordning med kriterier beslutats. Kriterierna tar
sikte på det avfall som behandlas (råmaterial för återvinning), behandlingsmetoden och
kvaliteten på det färdigbehandlade (återvunna) skrotet. Det handlar exempelvis om att
• farligt avfall, med vissa undantag, inte ska användas som råmaterial;
• halten främmande material i det återvunna skrotet inte ska överstiga 2 procent.
Metallskrotet upphör att vara avfall när det överförs från innehavaren till mottagaren under
förutsättningen att:
• kriterierna är uppfyllda;
• innehavaren har utfärdat en skriftlig försäkran om att kriterierna är uppfyllda;
• innehavaren har ett certifierat kvalitetsledningssystem för kontroll och övervakning av
de förfaranden som kriterierna tar sikte på.
Kriterierna är utformade för att underlätta användningen av sådant material som håller hög
kvalitet. T.ex. kan material som klassats som end of waste transporteras utan anmälan eller
179