Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Är generella krav på miljöhänsyn oproportionerliga?
Man kan diskutera om centralt beslutade krav på att offentliga organ ska tillämpa grön
offentlig upphandling skulle kunna betraktas som oproportionerliga och stridande mot
principen om en fri rörlighet för varor, särskilt i det fall det finns EU-harmoniserade varukrav
på lägre nivå. I praktiken har vissa länder gått mycket långt i att ställa sådana krav på sina
myndigheter (särskilt Storbritannien 181 ), men detta ligger i linje med kommissionens
målsättningar att öka den gröna upphandlingen.
I fråga om grön upphandling bör man kunna skilja mellan statens olika roller som
lagstiftare/normgivare och som upphandlare/konsument. Det kan t.ex. uppstå situationer där
behovet hos en myndighet skiljer sig från och går längre än vad som regleras på EU-nivå,
även om EU-reglerna är harmoniserade. Ett möjligt motargument mot detta i
miljösammanhang kan dock vara att skiljelinjen mellan statens olika roller som normgivare
och konsument inte alltid ter sig lika tydlig när den i en upphandlingssituation ställer krav
som syftar att skydda vissa allmänintressen såsom miljön, särskilt när det finns en generell
statlig styrning med krav på att myndigheterna ska tillämpa grön upphandling och även anger
vilka kriterier som bör tillämpas vid upphandlingen.
Det finns en målsättning på kommissionsnivå att begränsa splittringen i olika nationella
system och ta fram gemensamma standarder, med syftet att underlätta handeln på den inre
marknaden 182 . Hittills har dock de medlemsstater som har egna standarder för miljömärkning
eller upphandling inte velat acceptera en harmonisering av kravnivåer, ofta beroende på att
EU-standarderna har bedömts som otillräckliga. Det finns ingen regel eller praxis som säger
att en upphandlare måste prioritera kriterier på EU-nivå när sådana finns framför andra
kriterier, även om det framstår som lämpligt att EU-kriterier används när så är möjligt. Det
finns inte heller några särskilda EU-regler som hindrar införandet av nationella system på
området 183 , men däremot en tydlig målsättning att beakta nationella och regionala standarder
när EU-standarderna utvecklas.
Tolkningen av upphandlingsreglerna i Sverige
Av redovisningen ovan framgår att en ökning av den gröna offentliga upphandlingen är en
starkt prioriterad fråga på EU-nivå. När upphandlingsreglerna beskrivs av svenska
myndigheter får man dock ibland en annan bild, som snarast synes gå ut på att grön
upphandling är ett problem från EU-rättslig synpunkt. Utvecklingen i svensk domstolspraxis
har i några fall möjligen gått i en riktning som försvårar för myndigheter att ställa miljökrav
(jämför ovan beträffande djurskyddskrav) och Miljöstyrningsrådet har hävdat att svensk
praxis inte stämmer med utvecklingen på EU-nivå. 184
Mot denna bakgrund kan det kanske vara motiverat att göra en fördjupad analys av
möjligheten att vid offentlig upphandling ställa krav som går längre än EU-regler, vilket är
den slutsats som Upphandlingsutredningen drar i sitt delbetänkande. Under utredningsarbetet
har Kommerskollegium anfört att de välkomnar den pågående upphandlingsutredningens
fördjupade analys av frågan om i vilken mån upphandlingskrav får gå utöver vad som
181 I Storbritannien finns ”Government Buying Standards” för 50 produktgrupper, som måste tillämpas av
myndigheterna vid upphandling. Standarderna hänvisar till EU:s miljömärkning i många fall. Jfr.
http://sd.defra.gov.uk/advice/public/buying/.
182 Se handlingsplanen för hållbar produktion och konsumtion, KOM(2008) 397 slutlig.
183 Enligt artikel 11.1 i EU:s miljömärkningsförordning måste nya nationella eller regionala
miljömärkningskriterier vara minst lika stränga som redan existerande EU-kriterier.
184 SOU 2011:73. Delbetänkande av Upphandlingsutredningen 2010, s. 224.
167