Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
7.9 B<strong>en</strong>chmarking, miljömärkning, upphandlingskriterier<br />
• <strong>EU</strong> och särskilt kommission<strong>en</strong> har <strong>en</strong> fortsatt stark inriktning mot att utveckla mjuka<br />
styrmedel, som kriterier för miljömärkning och kriterier för grön upphandling.<br />
• Det är viktigt att Sverige fortsatt deltar i detta arbete, där sv<strong>en</strong>ska och nordiska kriterier<br />
ofta har varit förebilder de gem<strong>en</strong>samma <strong>EU</strong>-kriterierna.<br />
Allmänt<br />
Enligt 2 kap. miljöbalk<strong>en</strong> finns <strong>en</strong> skyldighet för alla som vidtar <strong>en</strong> åtgärd att skaffa sig d<strong>en</strong><br />
kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller oläg<strong>en</strong>het.<br />
Kemiska produkter och biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för hälsa eller<br />
miljö ska ersättas med alternativ som kan antas vara mindre farliga (substitutionsprincip<strong>en</strong>),<br />
och d<strong>en</strong>na princip gäller äv<strong>en</strong> varor som innehåller eller har behandlats med <strong>en</strong> kemisk<br />
produkt. Liknande krav på arbetsgivare finns i <strong>regler</strong>na om arbetarskydd.<br />
Vid tillämpning<strong>en</strong> av dessa krav ska man göra <strong>en</strong> rimlighetsavvägning. Man kan inte ställa<br />
orimliga kunskapskrav på d<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilde. M<strong>en</strong> bestämmelserna innebär ändå att <strong>en</strong> långtgå<strong>en</strong>de<br />
skyldighet läggs på <strong>en</strong>skilda som hanterar kemikalier, särskilt om hantering<strong>en</strong> sker i större<br />
omfattning i yrkesmässig verksamhet. D<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilde behöver därför hjälp med att få fram ett<br />
underlag för sitt beslut. Behovet av information sträcker sig dessutom i praktik<strong>en</strong> ofta längre<br />
än de minimikrav som följer av hänsyns<strong>regler</strong>na i miljöbalk<strong>en</strong>.<br />
Informationskrav<strong>en</strong> som behandlats i föregå<strong>en</strong>de avsnitt gör att mottagar<strong>en</strong> av information<strong>en</strong><br />
får ett beslutsunderlag när det gäller miljöeg<strong>en</strong>skaperna hos <strong>en</strong> produkt. Informationssystem<br />
är ett exempel på mjuka styrmedel, som inte innehåller bindande krav av typ<strong>en</strong> förbud eller<br />
begräsningar m<strong>en</strong> som m<strong>en</strong> som skapar förutsättningar för <strong>en</strong>skilda att träffa väl underbyggda<br />
beslut. Om t.ex. <strong>en</strong> inköpare på ett företag vill välja <strong>en</strong> vara med bästa tänkbara<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaper är det dock inte säkert att allmänna informationssystem är tillräckliga,<br />
särskilt när det gäller att bedöma kemikalieaspekter på varor. Ofta behövs <strong>en</strong> utvecklad<br />
standard för varje särskild varutyp, t.ex. i form av kriterier för miljömärkning. G<strong>en</strong>om sådana<br />
system kan man id<strong>en</strong>tifiera eg<strong>en</strong>skaperna hos de varor i varukategorin som har de bästa<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaperna, exempelvis g<strong>en</strong>om att de inte innehåller farliga kemikalier. Det finns flera<br />
exempel på sådana system inom <strong>EU</strong> (se nedan). Vi diskuterar inte dessa system i detalj i<br />
rapport<strong>en</strong>. Vi tycker dock att det finns skäl att något mer utförligt gå in på frågan om<br />
möjligheterna att tillämpa off<strong>en</strong>tlig upphandling som ett styrmedel på detta område, och<br />
d<strong>en</strong>na fråga behandlas särskilt nedan.<br />
Miljömärkning<br />
I Sverige har miljömärkning fått ett stort g<strong>en</strong>omslag g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> nordiska miljömärkning<strong>en</strong><br />
(Svan<strong>en</strong>) och Naturskyddsför<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>s Bra Miljöval. <strong>EU</strong> har sedan 1992 ett<br />
miljömärkningssystem som i nuvarande utformning har stora likheter med Svan<strong>en</strong> m<strong>en</strong> som<br />
inte har fått samma omfattning. Kriterier har tagits fram för 26 produktgrupper och<br />
målsättning<strong>en</strong> är att komma upp i 40-50 produktgrupper till år 2015 155 . Enligt artikel 6 i d<strong>en</strong><br />
nu gällande miljömärkningsförordning<strong>en</strong> 156 ska miljömärkningskriterier tas fram " med<br />
155 <strong>EU</strong> Ecolabel Work Plan for 2011 – 2015, se<br />
http://ec.europa.eu/<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/ecolabel/about_ecolabel/work_plan_<strong>en</strong>.htm.<br />
156 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av d<strong>en</strong> 25 november 2009 om ett <strong>EU</strong>-miljömärke.<br />
159