Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

kan därmed bidra till en ökad resurseffektivitet i samhället. Information till kunder och
konsumenter kan i kombination med andra instrument leda till informerade val och att de
företag som säljer varor med mindre farliga ämnen också gynnas i t.ex. upphandlingar. I vissa
fall behövs information om farliga ämnen kombinerat med hanteringsinstruktioner till
användaren av varan för att skydda människors hälsa och miljön (t.ex. kvicksilverlampor).
Vilken information som ska lämnas om kemikalieinnehåll i varor kan bero på vilket ämne det
rör sig om och på exponeringssituationen. Problemet är att bedöma exponeringssituationen
innan ämnets förekomst i varan är känd. Informationskravet behöver därför baseras på
ämnens hälso- och miljöfarliga egenskaper. Vissa varor och användningsområden kan anses
vara mer riskabla än andra, och motiverar att krav ställs på vidareförmedling av information
till kunder/konsument och avfallsledet även för ämnen som inte räknas till de allra farligaste.
Det gäller t.ex. varugrupper som används av många människor med potential för direkt
exponering för farliga ämnen, liksom varor som orsakar stora avfallsmängder. Då finns en
ökad risk för spridning av farliga ämnen till miljön och materialkretsloppen och en indirekt
exponering av människor via miljön.
Det ovan citerade etappmålet säger att information ska lämnas till alla berörda och under
varans hela livscykel. Målet innehåller i övrigt inte någon precisering om vilken information
som ska lämnas till vem. I en rapport från KemI farliga ämnen i varor från 2004 föreslogs ett
antal preciseringar 148 . Frågan har behandlats ytterligare i en KemI-rapport från år 2011 149 .
Vi behandlar i detta avsnitt främst information till yrkesmässiga användare, inte till aktörer
senare i livscykeln (konsumenter/användare och avfallshanterare). Vi berör senare i detta
kapitel den information till främst konsumenter som lämnas genom miljömärkning och andra
frivilliga standarder. Information till avfallshanterare återkommer vi som sagt till i kap. 8.
Frågan om informationssystem för kemikalier i varor diskuteras i dagsläget intensivt i olika
sammanhang, och det finns en mängd nya studier och behovsinventeringar. Inte minst har
frågan aktualiserats i SAICM 150 . Antalet märkningssystem och andra frivilliga standarder är
mycket stort och växer alltjämt. Vi kan i denna rapport inte göra en fullständig genomgång av
alla tänkbara åtgärder på EU-nivå. Vi begränsar oss till en kort översikt över de regler som
finns i EU i dagsläget och några allmänna synpunkter på den framtida utvecklingen.
7.8.2 Vilka informationskrav finns i EU-regler i dag?
I det följande ges några exempel på obligatoriska informationskrav avseende
kemikalieinnehåll i varor som finns i de nu gällande EU-reglerna. Uppräkningen gör inte
anspråk på att vara fullständig.
Reach
Artikel 33 i Reach är det enda generella informationskravet som avser kemikalier i varor.
Skyldigheten gäller särskilt farliga ämnen som tagits upp på kandidatlistan för
tillståndsprövning i Reach (f.n. 73 ämnen). I enlighet med definitionen av begreppet särskilt
farliga ämnen i Reach (artikel 57) omfattar kandidatlistan identifierade CMR-ämnen
(cancerframkallande, könscellsmutagena och reproduktionstoxiska ämnen i kategori 1A eller
1B) , PBT-ämnen (långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen) samt vPvB-ämnen
148 KemI rapport 6/04, Information om varors innehåll av farliga kemiska ämnen
149 KemI rapport nr 3/11, Kemikalier i varor – strategier och styrmedel för att minska riskerna med farliga ämnen
i vardagen, avsnitt 5.4
150 En syntesrapport om arbetet hittills i SAICM finns på
http://www.chem.unep.ch/unepsaicm/cip/Documents/CiP%20Project%20synthesis%20report__Final.pdf
154