Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

I fråga om lågenergilampor ska information om kvicksilverinnehåll angett i milligram ”finnas
på förpackningen och vara synlig för slutanvändare före köp samt finnas på fritt tillgängliga
webbplatser”. Det ska vidare framgå var på Internet konsumenten kan få information om
åtgärder som bör vidtas om en lampa går sönder. Detta är såvitt vi kan se det enda exemplet
på att ekodesigndirektivet använts för information om annat än energieffektivitetsfrågor.
Energimärkningsdirektivet 2010/30/EU används för att via märkning ge konsumenter
information om energieffektivitet. Märkningen kan även gälla t.ex. tvätteffekt och
vattenkonsumtion hos en tvättmaskin. Men märkningen ska för denna varutyp också gälla
bullernivåer hos maskinen. Buller är inte en parameter som hittills reglerats i
ekodesigndirektivet, men buller ingår i de ”benchmarks” som anges i
genomförandeåtgärderna och som redovisar prestanda hos de bästa maskinerna på marknaden
vid den tidpunkt då åtgärden beslutades. I energimärkningsdirektivet finns alltså redan ett
informationskrav som inte är relaterat till energieffektivitet. 123 Enligt
energimärkningsdirektivet ska det beträffande tvättmaskiner anges i den tekniska
dokumentationen om maskinen avger silverjoner under tvättcykeln. Silverjonerna verkar
bakteridödande som en biocidprodukt, och man har således delvis reglerat en fråga som
kommer att hanteras genom den nya förordningen om biocidprodukter (kap. 6.1.1).
Passar ekodesigndirektivet för informationskrav om kemikalier i varor?
Med informationskrav för kemikalier kan man antingen mena generell information om
innehåll av ämnen med vissa farliga egenskaper, eller också specifik information om
innehållet som är särskilt relevant för en viss varutyp. Informationskrav av den senare typen
finns alltså i ekodesigndirektivet i åtminstone ett fall (lågenergilampor). Om man kan
identifiera särskilda behov av information i en genomförandeåtgärd – t.ex. information om
farliga ämnen som behöver hanteras särskilt vid avfallshanteringen eller som begränsar
möjligheten till återvinning – är det fullt möjligt och säkert okontroversiellt att ta in sådana
informationskrav i genomförandeåtgärden. Särskilda informationskrav för specifika ämnen
kan ju också finnas i andra separata produktdirektiv (t.ex. batterier).
Det svenska miljömålet handlar dock om generell information om innehåll av farliga ämnen i
varor, oavsett vilken vara det rör sig om. Ekodesigndirektivet gäller inte alla varor utan bara
energirelaterade varor som omfattas av genomförandeåtgärder, och informationskrav i
direktivet kan därför inte få en generell tillämpning liknande Reach. Om tillämpningsområdet
utvidgas så att genomförandeåtgärder blir möjliga för alla typer av varor, kan dock
informationskrav bli aktuella för andra varukategorier än de energirelaterade. Men detta beror
helt på vilka varukategorier som blir aktuella för genomförandeåtgärder. Ekodesigndirektivet
avser vidare varor för slutanvändning av konsument, och mottagaren av information kan
således vara konsumenter och aktörer på senare stadier i livscykeln, dvs. främst
avfallshanterare. Om information behöver lämnas tidigare i livscykeln (t.ex. till den som
tillverkar en komplex vara av olika delkomponenter) kan ekodesigndirektivet inte användas
som informationskälla.
Det finns alltså tydliga begränsningar i vad ekodesigndirektivet kan användas till i fråga om
generella informationskrav 124 . Detta hindrar dock inte att frågan om sådana informationskrav
aktualiseras av Sverige i diskussionerna om en framtida utformning av ekodesigndirektivet.
Vi återkommer till frågan om informationssystem i kap. 7.8.
123 De nya reglerna om energimärkning av däck i förordning (EG) nr 1222/2009 innehåller också krav på
redovisning av bullernivåer.
124 Detta förutsätter att den nuvarande konstruktionen bibehålls med ett ramdirektiv utan materiella krav och
genomförandeåtgärder för specifika varugrupper.
136