Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

ekodesigndirektivet förbättras är det dock i sista hand inte möjligt att genom en modell väga
t.ex. energieffektivitet mot hälsorisker och hävda att den ena formen av miljöpåverkan är
viktigare än den andra. Detta talar för att de bedömningar som görs enligt kemikaliereglerna
måste få ett genomslag i ekodesigndirektivet. Direktivet bör inte användas för att införa en ny
dubblerad process för hantering av kemikalierisker. Att en varutyp omfattas av en
genomförandeåtgärd enligt direktivet som gäller annat än kemikalierisker bör heller inte
hindra att varan senare regleras på grund av kemikalierisker i ett annat sammanhang, t.ex.
genom Reach eller andra rättsakter.
Detta hindrar inte att det i framtiden kan bli aktuellt att i något sammanhang reglera
kemikalieaspekter på varor via ekodesigndirektivet. Vi anser dock att man i första hand bör
utnyttja de regelsystem som finns, dvs. Reach och de särskilda rättsakter som finns för olika
produkttyper. Om man ser behov av att reglera en helt ny produkttyp med generella regler
som avser kemikalieaspekter bör man även i framtiden kunna överväga särskilda rättsakter
liknande de som finns i dag om t.ex. elektronik eller leksaker, särskilt om man vill ta med
bestämmelser som gäller producentansvar eller andra typer av krav som inte passar i
ekodesigndirektivet. Vi föreslår i det följande att Sverige ska verka för att sådana regler tas
fram för textilier.
Under alla omständigheter bör en eventuell reglering av kemikalieaspekter i
ekodesigndirektivet föregås av en fullständig genomgång av alla kemikalieaspekter som kan
vara relevanta avseende produkttypen och inte ske ad hoc-mässigt för ett enstaka
uppmärksammat problem. Detta ställer i sin tur krav på avsevärda resurser hos myndigheterna
för att analysera vilka kemikalieaspekter som kan vara relevanta. Dessa resurser finns inte i
dag, vilket ju också påpekats i den ovan nämnda konsultrapporten. Det är inte realistiskt att
tänka sig att sådana resurser avsätts för att hantera kemikaliefrågor i ekodesigndirektivet, när
det är andra designparameterar (t.ex. resurseffektivitet) som i dagsläget kanske är de mest
intressanta. Detta talar för att de existerande regelsystemen på kemikalieområdet fortsätter att
användas som huvudalternativ för att hantera kemikalier i varor, dvs. Reach i kombination
med särskilda varudirektiv för några varukategorier där en specialreglering behövs.
Ekodesign och nationella kemikaliekrav
Ekodesigndirektivet är ett inre marknadsdirektiv. Direktivet har därför i princip en fullständigt
harmoniserande verkan och utesluter nationella åtgärder. Direktivet är dock ett ramdirektiv
och den harmoniserande verkan uppstår först för de varor som regleras genom
genomförandeåtgärder. Utanför tillämpningsområdet för direktivet är det möjligt att tillämpa
nationella varukrav, t.ex. kemikaliekrav, med beaktande av fördragets regler. Den svenska
lagstiftningen innehåller några sådana nationella kemikaliekrav. Det senaste exemplet är de
svenska reglerna om rengöringsmedel som innehåller fosfater 120 .
När direktivet förhandlades fick dock harmoniseringsreglerna en speciell utformning, främst
efter synpunkter från miljösidan. Det ansågs orimligt att en reglering av t.ex.
energiförbrukningen hos en vara skulle leda till att nationella krav skulle bli omöjliga även i
fråga om helt andra typer av miljöaspekter, t.ex. kemikalieaspekter. Därför gäller den
harmoniserande verkan av genomförandeåtgärden (och CE-märkningen) bara för den
ekodesignparameter som regleras genom åtgärden. Om genomförandeåtgärden inte avser krav
på farliga ämnen, har åtgärden inte någon harmoniserande verkan beträffande kemikalier och
nationella krav är möjliga. Av artikel 6.1 följer nämligen att direktivets harmoniserande
verkan enbart gäller för den ekodesignparameter som behandlas i den aktuella
120 Se förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av
kemiska produkter
134