Uran i dricksvatten – reningsmetoder i praktiken - Svenskt Vatten

Förord
Idag finns det inget gemensamt gränsvärde på högsta nivå av uran i dricksvatten
inom EU, men WHO rekommenderar ett riktvärde på 15 µg/l. Livsmedelverket
i Sverige har sedan år 2005 även rekommenderat detta riktvärde
som en högsta tillåten halt uran i dricksvatten. Rekommendationen
kommer troligen inom ganska snar framtid att omvandlas till ett gränsvärde.
I storleksordningen 50–100 kommunala vattenverk berörs av rekommendationen
och kommer att beröras av det framtida gränsvärdet. Ett stort
antal kommuner kommer därmed att behöva kunskap och vägledning hur
avlägsnande av uran i dricksvatten kan ske på bästa möjliga sätt.
I rapporten sammanställs praktisk erfarenhet i Sverige, för att komma
närmare lösningen på hur uranhaltigt dricksvatten skall beredas för att bli
tjänligt om gränsvärde införs av Livsmedelsverket. Två pilotstudier genomfördes
med reningsmetoderna selektiv anjonbytare respektive omvänd
osmos, där effektiviteten för avlägsnande av uran utreds närmre.
Rapporten belyser viktiga aspekter att ta hänsyn till uransammanhanget,
så som exempelvis strålsäkerheten, vad som bör beaktas i driften av anläggningarna
för säker arbetsmiljö samt hanteringen av avfallet som uppkommer
vid avskiljningen av uran. Detta gjordes i ett nära samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten
(SSM).
Arbetet har bedrivits av Caroline Ranelycke och Kenneth M Persson,
Sweco Environment, Malmö. Projektgruppen har bestått av Sweco, SSM,
Skellefteå kommun, Simrishamns kommun, Uppsala kommun och Östersunds
kommun. Strålsäkerhetsaspekterna är författade av Mikael Jensen
och Inger Östergren på SSM och kompletterande information om Uppsala
kommuns erfarenheter har författats av Philip McCleaf. Samtliga arbetsinsatser
av projektmedlemmarna under projekttiden är Sweco mycket tacksam
för.
3