Uran i dricksvatten – reningsmetoder i praktiken - Svenskt Vatten

I samband med första provtagningen februari 2009 skickades vatten från
de olika processleden till SSM för analys och beräkning av uran och andra
radioaktiva ämnen.
3.2.1 Resultat och slutsatser
Omvänd osmos fungerar utmärkt för att avskilja uranjoner från vatten.
Initialt gjordes konduktivitetsmätningar av permeatet, som visade att dess
konduktivitet minskade kraftigt till mindre än 20 mikrosiemens/cm, vilket
visar på en avskiljning av mer än 95 % uran. På grund av hårdheten är
det viktigt att endera dosera beläggningshämmare före omvänd osmosanläggningen
eller att sätta in avhärdning för att minska kalktillförseln till
membranet. Vid försök utan beläggningshämmare visade sig membranet
sätta igen kraftigt inom 3–4 veckors drift. Men avskiljningen med omvänd
osmos fungerade väl fram till dess.
Beläggningshämmare som används för dricksvattenproduktion måste
vara godkända av Livsmedelsverket. I bilaga 1 till dricksvattenföreskrifterna
(SLV FS 2001:30) redovisas vilka beläggningshämmare som för närvarande
är godkända som processkemikalier för användning vid dricksvattenberedning.
Där anges också aktuella maximalt tillåtna doser. Det kan
sägas att dessa är generöst satta i relation till vilken beläggningshämmardos
som normalt brukar behöva användas.
Resultat avseende SSM:s analyser redovisas i bilaga A.
15