Uran i dricksvatten – reningsmetoder i praktiken - Svenskt Vatten

Figur 3-1
Schematisk bild över reningsstegen i Granbergsträsks vattenverk.
att uppta uranyljoner. Den teoretiska kapaciteten för att binda uranyljoner
är 1,3 eq/l, se varuinformationsblad i bilaga B. Andra joner som massan
även är selektiv för och som kan konkurrera med uranyljonen är exempelvis
jodid, sexvärdig krom som bikromat och perklorat.
Anjonbytaranläggningen sattes i drift 16 januari 2009. Avstängning av
hela anläggningen skedde den 7 oktober 2009. Det innebär att anläggningen
var i drift i totalt 265 dagar. Massan regenererades med koksalt 1 gång/vecka
från uppstart t.o.m. 5 maj. Därefter producerades dricksvatten utan regenerering,
i totalt 155 dagar.
Anjonbytaranläggningen installerades efter hydroforen. Ett delflöde passerade
anjonbytaranläggningen fr.o.m. uppstarten, vilket var cirka 5,7 m 3 /
dygn. Flödet ökades till 12 m 3 /dygn den 3 augusti 2009.
Regenereringen var flödesbaserad och genomfördes med tillförsel av
saltlösning (NaCl). Vid regenereringen stängs flödet till anjonbytaren temporärt.
Ett regenereringstillfälle tog cirka 2 h. Regenerering genomfördes
utifrån tillverkarens rekommendation i driftinstruktion för anläggningen.
Rekommendationerna var en regenerering inställd med ett flödesintervall
på 20 m 3 . Saknas dricksvattenreservoar behöver två parallella jonbytare vara
anslutna så att alltid minst en jonbytare kan avskilja uran före distributionen.
Alternativt görs regenereringen nattetid med litet flöde.
Driften av anläggningen krävde inte något större underhåll under pilotstudien.
När regenerering var inställd bestod översynen av att ha övervakning
över att det var tillräcklig saltmängd samt vattennivå i salttanken.
11