Lunginflammation hos kalv - Svenska Djurhälsovården
Lunginflammation hos kalv - Svenska Djurhälsovården
Lunginflammation hos kalv - Svenska Djurhälsovården
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
Djurhälsonytt<br />
Tidningen för dig som är medlem i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården. NO 3/2012<br />
Fästingburen<br />
smitta<br />
Senaste nytt<br />
om MRSA<br />
Hosta<br />
<strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>
Vi har järnkoll!<br />
Gleptosil ® vet.<br />
200 mg Fe 3+ /ml<br />
injektionsvätska, lösning<br />
Gleptoferron<br />
Automatspruta i varje<br />
förpackning!<br />
Förebyggande och behandlande till<br />
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.<br />
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör<br />
ej behandlas innan bristen avhjälpts.<br />
Receptfritt läkemedel.<br />
Läs bipacksedeln noggrant. För mer<br />
information, gå in på www.fass.se.<br />
Pharmaxim<br />
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com<br />
2 www.svdhv.se<br />
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1<br />
8/17/2012 4:25:09 PM
ledare<br />
INNEHÅLL<br />
DJURHÄLSONYTT<br />
NUMMER 3 2012<br />
4 Pungpeng - ersättning för lokalbedövning i<br />
kombination med smärtlindring och vaccin<br />
mot galtlukt<br />
5 Senaste nytt om MRSA<br />
6 Ansvarsfull antibiotikaanvändning<br />
Europa har börjat vakna<br />
8 Bland suggor och smågrisar i Katalonien.<br />
11 Avvänjning på måndagar<br />
- den nya modellen?<br />
Varför vi vet att Bob Beamon<br />
slog världsrekord i längdhopp<br />
Alla vill vi bli bättre på det vi gör. Du som djuruppfödare vill förbättra produktionsresultaten<br />
och nå bättre lönsamhet. Vi djurhälsoveterinärer vill ge dig<br />
ännu bättre rådgivning. För att nå dessa mål krävs tillgång på uppmätta och<br />
registrerade data.<br />
Min drivkraft är att vår samlade kunskap och kompetens inom <strong>Svenska</strong><br />
Djurhälsovården så effektivt som möjligt ska omsättas till friskare djur, effektivare<br />
produktion och ett lönsammare företag för dig. Vi behöver helt enkelt<br />
veta vad vår rådgivning resulterar i omsatt i värde för dig som uppfödare. Hur<br />
gick det när du gjorde som vi sa? Blev det både bättre och billigare? Eller blev<br />
det rentav både sämre och dyrare?<br />
Om effekten av rådgivning bäst ska kunna bedömas måste relevanta nyckeltal<br />
mätas och registreras. Professionell rådgivning kan bara bygga på registrerade<br />
data som analyseras och följs upp utifrån insatta åtgärder.<br />
Du som djuruppfödare och vi som djurhälsoveterinärer har här ett delat<br />
ansvar. Som stöd behöver vi hålla ordning på de data som registreras i olika<br />
system. Både program som djurägaren använder och SvDHV:s egna. Längst har<br />
vi kommit på fårsidan där vi kopplat samman Elitlamm och Fårhälsoprogrammet.<br />
Ansvaret delas mellan dig som djurägare och oss som djurhälsoveterinärer.<br />
I Elitlamm registreras produktions- och djurhälsodata av djurägaren<br />
och genom Fårhälsoprogrammet kan veterinären analysera och dra<br />
slutsatser för bästa rådgivning. Det eleganta i kombinationen Elitlamm och<br />
Fårhälsoprogrammet ligger i integreringen av dessa datorprogram. Nu tittar<br />
SvDHV vidare på samma tema för både gris- och nötköttsuppfödningen.<br />
Vi vet att Bob Beamon hoppade 8,90 m i längdhopp vid OS 1968 i Mexiko<br />
City därför att hans hopp mättes. Om inte hoppet mätts hade vi fått nöja oss<br />
med Lennart Hylands ”han hoppar högt, högt, högt” och missat fakta ”åtta å<br />
nittio, åtta meter nittio… åtta meter nittio”.<br />
Det är aldrig fel att hoppa ”högt, högt” över sin produktion och djurhälsa<br />
utan att mäta. Jag är dock övertygad om att både du som djurägare och vi som<br />
djurhälsoveterinärer kan hoppa ännu högre och ännu längre om vi mäter det<br />
vi gör.<br />
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org<br />
VD<br />
WEBB<br />
WEBB<br />
12 Fästingburen smitta<br />
13 Bättre hantering vid fynd av<br />
Salmonella diarizonae på fårgårdar<br />
14 Hur övervintrar parasiter?<br />
15 Se upp för Stora leverflundran<br />
vid inköp av djur<br />
16 Uppskattad kurs om kameler<br />
18 <strong>Lunginflammation</strong> <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong><br />
20 Nya riktlinjer för antibiotikabehandling<br />
21 Nytt smittskyddsprogram som ska ersätta<br />
frivilliga salmonellaprogrammet<br />
22 Kontrollprogrammet: Utegångsdjur<br />
utan ligghall, nötkreatur<br />
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala<br />
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se<br />
Foton i tidningen tillhör <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.<br />
Omslag: Djurhälsoveterinär Michael Stampe, Kalmar.<br />
Tidningen har producerats av:<br />
Box 86, 598 22 Vimmerby<br />
Telefon: 0492-196 70<br />
Internet: www.mediapartner.nu<br />
Ansvarig utgivare: Sven-Olof Dimander<br />
Projektledare: Björn Lilja<br />
Mediasäljare: Richard Svensk<br />
Text: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Foto: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Grafisk form: Ingela Koponen<br />
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri<br />
www.svdhv.se<br />
3
gris<br />
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär, Linköping<br />
gunnar.johansson@svdhv.org<br />
Gunnar är djurhälsoveterinär i Östergötland och specialist<br />
i grisens sjukdomar. Gunnars specialområde vid sidan av<br />
besättningsarbetet är djurskydd och djurvälfärd.<br />
”Pungpeng”<br />
- ersättning för lokalbedövning i kombination<br />
med smärtlindring och vaccin mot galtlukt<br />
Redan för ett år sedan ansåg en riksdagsmajoritet att kastrering av grisar<br />
utan bedövning skulle förbjudas. I mitten av juli beslutade så regeringen<br />
att föreslå ett förbud mot obedövad kastration av grisar från 1 januari<br />
2016. Samtidigt har Jordbruksverket arbetat fram ett förslag där ersättning<br />
skall kunna betalas ut till dem som lokalbedövar vid kastration eller<br />
använder vaccin mot galtlukt. Det är viktigt att känna till att enbart<br />
smärtlindring (NSAID) utan lokalbedövning inte kommer att ersättas.<br />
När grisar lokalbedövas ska de också ges smärtlindring med NSAID.<br />
Förslaget har varit ute på remiss, beslutades helt nyligen och innebär<br />
möjlighet till ersättning för faktiska kostnader för läkemedlen som<br />
används (smärtlindring ersätts om det används tillsammans med lokalbedövning),<br />
men också en viss kostnad för arbetstiden. Ersättningen för<br />
merarbetet är en schablon på 4,45 kr/gris vid lokalbedövning respektive<br />
5,75 kr/gris vid vaccination mot galtlukt. Denna typ av stöd är möjliga så<br />
länge det inte finns ett lagkrav. Stödet kommer därmed troligen att försvinna<br />
2016. Maximalt stöd är motsvarande 7 500 euro på tre år.<br />
Jordbruksverket avser betala ut stöd två gånger per år, 15 februari och<br />
15 augusti. Ersättning kan ges för kostnader som uppstår från och med<br />
1 september i år. Kostnader kan ersättas förutsatt att de redovisas senast<br />
12 månader efter att de uppstått.<br />
För att du skall kunna bedöva dina grisar vid kastration behöver du<br />
ha villkorad läkemedelanvändning i din besättning. Du behöver dessutom<br />
gå en påbyggnadskurs för att lära dig tekniken och få behörighet<br />
att lokalbedöva vid kastration. <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården håller sedan årsskiftet<br />
avgiftsfria kurser i lokalbedövning vid kastration av smågrisar och<br />
säker injektionsteknik.<br />
Är du intresserad av att gå kurs i lokalbedövning så anmäler du dig till<br />
Ulrika Andersson eller Lena Hjorth på <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården enligt<br />
nedan.<br />
Södra Sverige<br />
Övriga Sverige<br />
Lena Hjorth<br />
Ulrika Andersson<br />
Tel. 046-32 58 80 Tel. 013-27 06 90<br />
lena.hjorth@svdhv.org<br />
ulrika.andersson@svdhv.org<br />
Mer info hittar du på vår hemsida: www.svdhv.se<br />
4 www.svdhv.se
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär, Linköping<br />
gunnar.johansson@svdhv.org<br />
Senaste nytt om MRSA<br />
Sverige har ett unikt gott läge när det gäller MRSA <strong>hos</strong> gris,<br />
något vi kunnat visa i upprepade undersökningar. Läget i<br />
många andra europeiska länder är dock ett helt annat. Tyskland<br />
och Spanien är exempel på länder där varannan grisbesättning<br />
är smittad. MRSA-smitta <strong>hos</strong> gris är i huvudsak ett<br />
hot mot dem som arbetar med levande grisar, men kan även<br />
ge sjukdom <strong>hos</strong> grisarna.<br />
Bakterier utvecklar hela tiden motståndskraft mot antibiotika. Redan<br />
Alexander Fleming, som var den som 1928 upptäckte penicillinet, förstod<br />
och varnade för att bakterier kan utveckla resistens mot penicillin och<br />
andra antibiotika. En av de största medicinska utmaningarna är den<br />
ökande motståndskraften mot antibiotika <strong>hos</strong> bakterier världen över.<br />
Utan verksamma antibiotika ökar inte bara dödligheten <strong>hos</strong> människor i<br />
exempelvis lunginflammation. Mycket av den avancerade sjukvård vi tar<br />
för given i vår del av världen äventyras utan fungerande antibiotika,<br />
exempelvis canceroperationer.<br />
Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) som förknippas<br />
med den så kallade sjukhussjukan har länge varit en utmaning för humansjukvården.<br />
På senare tid har den även spritts till djur. En viss typ som kallas<br />
MRSA CC398 är utbredd bland framför allt kor och grisar världen över.<br />
Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, sammanställde<br />
en stor undersökning 2009 över förekomsten av MRSA <strong>hos</strong> gris<br />
inom EU. Alla de 202 prover som togs <strong>hos</strong> svenska grisar var negativa.<br />
Samtidigt konstaterade man att cirka hälften av de spanska och tyska<br />
besättningarna var positiva. Grisarna blir vanligen inte sjuka, men de<br />
kan däremot smitta personal som arbetar i besättningarna, eftersom<br />
MRSA bland annat finns på djurens hud. Det har även visat sig att MRSA<br />
lätt smittar vidare till djurskötarens familjemedlemmar.<br />
Ingen MRSA funnen <strong>hos</strong> svenska livdjur<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården tillsammans med SVA undersökte under hösten<br />
2011 samtliga avels- och gyltbesättningar i Sverige för att få en bild av<br />
förekomsten av MRSA i vår avelspyramid. Samtliga dessa prover var negativa,<br />
det vill säga vi hittade inga MRSA-bakterier i någon av våra livdjursproducerande<br />
besättningar. Detta mycket glädjande resultat kunde jag<br />
presentera vid IPVS-kongressen i Korea i somras.<br />
MRSA som orsak till klövskador <strong>hos</strong> grisar i Tyskland<br />
Ett annat föredrag vid konferensen berörde MRSA och det var ett tyskt föredrag<br />
som redogjorde för ett fall där man konstaterade MRSA som orsak till<br />
klövskador på nyavvanda grisar. Fem uppfödare hade köpt nyavvanda grisar<br />
från samma besättning. Två till tre veckor efter det att grisarna kommit<br />
till besättningarna såg man mycket fula klövinfektioner med bland annat<br />
blåsbildning och total avlossning av klövar. Efter att ha uteslutit bland<br />
annat mul- och klövsjuka konstaterade man efter utredning att det var<br />
MRSA-bakterier som givit upphov till sjukdomen. Det finns i litteraturen<br />
rapporter om MRSA som orsak till bland annat svartskorv, även om vi vanligen<br />
inte ser MRSA som en huvudsaklig sjukdomsorsak på gris.<br />
Förebygg spridning av MRSA bland svenska grisar!<br />
Med flera undersökningar i ryggen kan vi med fog säga att vi har ett<br />
mycket förmånligt smittläge när det gäller MRSA bland de svenska grisarna.<br />
Det är synnerligen viktigt att vi så långt som möjligt håller avelspyramiden<br />
fri från MRSA, eftersom smittan sprids med djur. Med MRSA-smittade livdjur<br />
skulle bruksbesättningarna snabbt smittas. Vår väldokumenterade<br />
hälsostatus gör det än viktigare att bara köpa in hälsodeklarerade livdjur.<br />
Tänk också på:<br />
• För att hålla besättningarna fria är smittskyddet eller bio-<br />
säkerheten på gårdarna avgörande. Inköpta djur skall alltid<br />
stå i karantän innan de tas in i besättningen. Du har då en god<br />
möjlighet att upptäcka sjuklighet som många gånger utlöses<br />
av transportstressen. Töm, tvätta och desinfektera karantänen<br />
mellan varje djurgrupp.<br />
• Lasta ut djur så att smitta inte kommer in från transportbilen.<br />
Var tydlig med gränser för hur långt transportören får gå och<br />
tvätta utlastningsrummet efter varje leverans.<br />
• Alla besökare ska sätta på sig rena, gårdsegna skyddskläder<br />
och tvätta händerna och gärna sprita dem innan kontakt med<br />
gårdens grisar.<br />
• Undvik hundar i stallet. De djur som har visat sig bära på<br />
MRSA i Sverige är framför allt hundar och hästar, så ta inte<br />
risken att dessa smittar grisar!<br />
www.svdhv.se<br />
5
gris<br />
Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär,<br />
Ängelholm<br />
carl-johan.ehlorsson@svdhv.org<br />
Carl-Johan började på SvDHV 1992. Han har<br />
specialistkompetens i svinens sjukdomar och under<br />
många år särskilt fokuserat på klövskador och<br />
benlidande <strong>hos</strong> gris.<br />
Ansvarsfull antibiotikaanvänd<br />
- Europa har börjat vakna<br />
Antibiotika är nödvändigt för att behandla och förhindra infektioner och<br />
zoonoser <strong>hos</strong> både djur och människor. De är fundamentala för djurens<br />
hälsa och välfärd och för att kunna erbjuda säkra produkter av animaliskt<br />
ursprung. Risken för antibiotikaresistens är verklig och det är utan<br />
tvivel så att en kontinuerlig användning av antibiotika till djur kommer<br />
att leda till resistensutveckling och resistensöverföring till bakterier <strong>hos</strong><br />
människa.<br />
<strong>Svenska</strong> grisuppfödare har visat att det omöjliga är möjligt<br />
Onödig eller oriktig användning av antibiotika påskyndar utveckling och<br />
spridning av resistenta bakterier (MRSA, ESBL, VRE). Under flera decennier<br />
har denna utveckling pågått och nu är flera allvarliga infektioner<br />
<strong>hos</strong> människa ibland omöjliga att behandla. Vissa sjukdomar bland djur<br />
uppvisar samma utveckling. Ett exempel är Brachyspira hyodysenteriae,<br />
som orsakar svindysenteri, och som i flera länder på kontinenten är resistent<br />
mot tiamulin. Sedan 1986 har antibiotika i tillväxtstimulerande<br />
syfte varit förbjudet i Sverige medan det i övriga EU-länder förbjöds först<br />
2006. När beslutet togs i Sverige blev det för många grisproducenter ett<br />
abrupt uppvaknande. Inledningsvis ökade antibiotikaförbrukningen för<br />
behandling av sjuka avvänjnings/tillväxtgrisar, men efterhand utvecklades<br />
och förbättrades foder, rutiner, inhysningsförhållande och produktionssystem.<br />
Sedermera har uppfödningsförhållandena anpassats till grisarnas<br />
behov och de senaste 10 åren har förbrukningen/behovet av antibiotika för<br />
att behandla sjuka djur stadigt sjunkit. En liknande utveckling kan vi nu se<br />
i flera länder i EU, exempelvis Danmark, Frankrike och Nederländerna.<br />
Ny djurhälsolag i EU<br />
Sedan 2007 har EU arbetat med en ny djurhälsolag för animalieproduktionen<br />
(Animal Health Law). Tanken är att den ska träda i kraft nästa år<br />
(2013) och kommer då att sätta ramarna för ”verksamheter som rör djurens<br />
hälsa och välbefinnande” under många år framöver. En av grundidéerna<br />
är att ”det är bättre att förebygga än att bota” och med detta sätta<br />
fokus på förebyggande åtgärder inklusive övervakning av sjukdomar, biosäkerhet/smittskydd<br />
och forskning. Målsättningen är att få ett tydligt<br />
regelverk för djurhälsa i hela EU.<br />
Den veterinärmedicinska läkemedelslagstiftningen är också föremål<br />
för översyn. Det finns en utbredd rädsla för att användningen av vissa<br />
antibiotika kan leda till resistenta bakterier. Det stora samhällshotet ligger<br />
i sämre folkhälsa genom fler svårbehandlade infektioner <strong>hos</strong> människor.<br />
Röster höjs nu för att förbjuda användning av vissa typer av antibiotika<br />
till djur. I bland annat Danmark, Frankrike och Nederländerna har<br />
man redan idag frivilliga överenskommelser om att inte använda vissa<br />
typer av antibiotika till livsmedelsproducerande djur. Utöver detta har<br />
man i vissa länder tuffa målsättningar för minskning av antibiotikaförbrukningen.<br />
I Nederländerna skulle förbrukningen minskas med minst<br />
20 % fram till 2011 jämfört med 2009 års siffror och den ska minska ytterligare<br />
fram till 2015.<br />
Läkemedelsövervakning i Europa<br />
Alla EU:s medlemsländer är genom det s.k. zoonosdirektivet skyldiga att<br />
övervaka resistensutvecklingen <strong>hos</strong> livsmedelsproducerande djur. Dessutom<br />
registreras den totala försäljningen av antibiotika. Den europeiska<br />
läkemedelsmyndigheten (EMA) arbetar med att utveckla en gemensam<br />
standard för att kunna jämföra olika länders förbrukning. Ett sätt är att<br />
omvandla den totala förbrukningen till en förbrukning baserad på antal<br />
kilogram levande djur .<br />
- DANMAP (DK), NORM VET (NO), FINRES (FI), FARM (FR), MARAN (NL),<br />
SVARM (SE) är exempel på nationella övervakningsprogram. Gemensamt<br />
för dem är att de årligen sammanställer antibiotikaförsäljningen och<br />
förekomst av resistens i respektive hemländer.<br />
- ESVAC (European Surveillance of Veterinary Antimicrobial Consumption)<br />
är ett projekt som drivs av EMA. Projektet startade i april 2010 efter<br />
en begäran från EU-kommissionen. ESVAC samlar löpande in data över<br />
antibiotikaförsäljningen från 22 medlemsländer. Dessa data används för<br />
att identifiera eventuella riskfaktorer som kan leda till utveckling och<br />
spridning av antibiotikaresistens inom djurhållningen.<br />
- EFSA (europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) är expertmyndighet<br />
inom EU för vetenskaplig rådgivning i alla frågor som direkt eller<br />
indirekt rör livsmedelsäkerhet, djurhälsa och djurvälfär<br />
Försäljning av antibiotika för djur i Sverige uppdelat på läkemedel för behandling<br />
av enskilda djur (injektioner och tabletter), behandling av grupper av djur<br />
(foder och vatteninblandning) samt antibiotika i tillväxtökande syfte uttryckt<br />
som mg aktiv substans per kg sammanlagd levandevikt.<br />
Källa: SVA, Antibiotika och djur i Sverige, 2011.<br />
6 www.svdhv.se
ning<br />
ta del av Quality genetics<br />
seminsortiment<br />
Lantras Bas<br />
Lantras moder +<br />
Lantras topp<br />
Yorkshire Bas<br />
Yorkshire moder +<br />
Yorkshire topp<br />
hampshire mix<br />
hampshire mix kött<br />
hampshire mix Legs<br />
Försäljning av antibiotika för djur 2009 i olika europeiska länder uttryckt som<br />
mg aktiv substans per sammanlagd kg levandevikt.<br />
Källa: SVA, Antibiotika och djur i Sverige, 2011.<br />
Jämförelser svåra att göra<br />
Dokumentationen över antibiotikaförbrukningen varierar mycket inom<br />
EU vilket innebär att det är svårt att göra bra jämförelser mellan länder.<br />
Från Danmark, med den sannolikt mest omfattande uppföljningen i världen,<br />
kan man exempelvis tydligt utläsa förändringar över tid av förbrukningen<br />
inom grisproduktionen. Även Nederländerna mäter förbrukningen<br />
noggrant. Men, och det är ett viktigt men, det är svårt att korrelera<br />
försäljningen av antibiotika till mängden djur. Det finns inga säkra uppgifter<br />
på antalet djur över tid eller djurens totalvikt, varför det är viss osäkerhet<br />
i alla tal. I Sverige har förbrukningen som tidigare nämnts minskat och<br />
där det minskade djurantalet till viss del kan förklara minskningen. I Danmark<br />
har det skett en minskning av antibiotikaförbrukningen till gris med<br />
ca 18 % mellan 2010 och 2011 (Vetstat, DK). I Nederländerna har en liknande<br />
minskning skett av den totala antibiotikaförsäljningen till livsmedelsproducerande<br />
djur, ca 32 % mellan 2009 och 2011 (Bondt N, LEI Wageningen,<br />
NL). I Sverige har antibiotika för inblandning i vatten och foder till<br />
livsmedelsproducerande djur minskat med 38 % sedan 2006 (SVA).<br />
Stort ansvar ligger på animalieproduktionen<br />
Fortfarande säljs antibiotika i en del EU-länder utan recept och i vissa länder<br />
säljs medicin direkt av veterinärer. Antibiotika är ofta mycket billigare<br />
i det korta perspektivet jämfört med förebyggande åtgärder på gårdarna.<br />
Det är en stor utmaning att förändra detta synsätt. Tanken med den nya<br />
djurhälsolagen inom EU är att fokusera på förebyggande åtgärder i stället<br />
för ”brandkårsutryckning”. Även om djurhälsan och biosäkerheten förbättras<br />
kommer det alltid att finnas djur som drabbas av sjukdomar som är<br />
behandlingsbara. För dessa måste möjligheten att bekämpa bakteriella<br />
infektioner finnas kvar. Med tanke på att inga nya antibiotika med unika<br />
verkningsmekanismer har utvecklats sedan slutet av 1970-talet måste all<br />
användning av antibiotika ske med stort ansvar.<br />
hampshire max<br />
hampshire max kött<br />
hampshire max Legs<br />
hampshire max topp<br />
tiLLvaL:<br />
heLa hampshire-sortimentet kan BestäLLas<br />
som deLuxe-dos. garanterat rn - - gen<br />
Yorkshire och Lantras moder +<br />
Från de 20 % bästa galtarna som har högst avelsvärde<br />
på kullstorlek och kullvikt<br />
Yorkshire och Lantras topp<br />
Från de 20 % bästa galtarna som har högst<br />
handelsvärde totalt<br />
hampshire kött<br />
Från de 10 % bästa galtarna som har högst<br />
avelsvärde på köttprocent<br />
hampshire topp<br />
Från de 10 % bästa galtarna som har högst<br />
handelsvärde totalt<br />
hampshire Legs<br />
Från de 10 % bästa galtarna som har högst avelsvärde<br />
på ben och rörelser<br />
hampshire deLuxe<br />
Garanterat RN - - gen. Tillvalet kan göras på hela<br />
hampshiresortimentet.<br />
För mer information samt beställning<br />
Kontakta ordermottagningen<br />
016-17 45 70<br />
www.qgenetics.com info@qgenetics.com<br />
www.svdhv.se<br />
7
gris<br />
Rebecka Westin,<br />
djurhälsoveterinär, Skara<br />
rebecka.westin@slu.se<br />
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar<br />
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för<br />
husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.<br />
Bland suggor och smågrisar<br />
i Katalonien<br />
I början av maj hade jag tillsammans med tre kollegor förmånen att<br />
få följa med på en studieresa till Katalonien i nordöstra Spanien. Första<br />
dagen ägnades åt besök på en vaccinfabrik och ett diagnostiskt<br />
laboratorium. Dag två ägnades åt ett gårdsbesök i en stor smågrisproducerande<br />
besättning. Med en grispopulation på nära 26 miljoner<br />
grisar ligger Spanien på sjätte plats bland världens grisproducenter<br />
efter Kina, USA, Brasilien, Vietnam och Tyskland.<br />
Gården låg i närheten av staden Vic, ca 1.5 timmes bilresa norr om Barcelona.<br />
Detta är ett väldigt gristätt område. I närområdet fanns det 100 000<br />
suggor och ca 1 miljon slaktgrisar! Katalonien i sin helhet står för en tredjedel<br />
av grisproduktionen i hela Spanien trots att landarealen utgör bara<br />
ca 6 % av Spaniens totala yta. Detta beror till stor del på att klimatet här<br />
lämpar sig väl för grisproduktion med svalare somrar jämfört med övriga<br />
delar av landet. Man har också en lång tradition av att föda upp grisar här.<br />
Huvuddelen av spannmålsproduktionen sker dock inte i Katalonien då<br />
det är väldigt bergig terräng. Foder köps istället in från andra delar av landet.<br />
1300 suggor och grisning varje vecka<br />
När vi kör fram till boningshuset möts vi av djurägaren och besättningsveterinären.<br />
Vi märker direkt att det inte går att köra in direkt på stallbacken<br />
med mindre än att en grind låses upp. Biosäkerhet är man med<br />
andra ord högst medveten om här. Djurägaren berättar att det här på gården<br />
finns 1300 suggor där 70 suggor grisar varje vecka. Slaktgrisarna föds<br />
sedan upp på en annan gård i närheten. Förutom honom arbetar fyra<br />
anställda i produktionen. Gården är familjeägd och vi får höra att totalt<br />
sett är bara ca 30-40 % av de grisproducerande gårdarna i Spanien som<br />
numera är oberoende, familjeägda företag. Resten av produktionen drivs<br />
av större företag, t.ex. olika foderföretag. Dessa köper upp djuren och<br />
anställer lantbrukaren som sedan får månadslön för att sköta djuren på<br />
sin egen gård.<br />
Efter ombyte till skyddskläder visas vi så runt på gården. Första stoppet<br />
sker i betäcknings- och sinavdelningen. Här står alla suggor fixerade i<br />
långa rader på helspalt. Djurägaren berättar att suggorna är Svensk lantras<br />
x Duroc-korsningar och som faderras används Pietrain. Av veterinären<br />
får vi veta att samtliga suggor vaccineras mot PRRS, parvo, rödsjuka, nyssjuka<br />
och spädgrisdiarré. Smågrisarna vaccineras mot mykoplasma (SEP)<br />
och circovirus (PMWS). Även ett vaccinationsprogram mot aujeszkys sjukdom<br />
(AD) pågår men under nästa år hoppas man få hela Spanien friförklarat<br />
och då kommer man att kunna sluta med det. Alla byggnader var<br />
genomgående mycket enkla. I regel tegelväggar och plåttak utan isolering.<br />
Djurägaren visar stolt upp en stor låda på hjul som han vid seminering<br />
låter galten åka i framför suggorna. Av hans min att döma förstod vi<br />
att han var mycket nöjd med detta system och med sina reproduktionsresultat.<br />
Inga hormoner användes för att brunstsynkronisera suggorna. En<br />
svårighet var dock värmen på sommaren som ofta medförde en period av<br />
sämre fruktsamhetsresultat.<br />
Förbud mot fixering under sinperioden<br />
Man födde även upp sina egna rekryteringsdjur. Dessa anlände till gården<br />
vid 100 kg vikt och hölls isolerade från övriga suggor fram till grisning.<br />
Vid betäckning var de fixerade i en egen betäckningsavdelning, men<br />
under senare delen av sinperioden hölls de däremot numera i stora helspaltboxar<br />
med 6-7 djur/box. Dessa var nyligen tagna i bruka och gjorda<br />
med anledning av EU:s nya direktiv om förbud av fixerade djur under sinperioden<br />
fr.o.m. 1 januari 2013. Även nya sinavdelningar för suggorna<br />
planerades men dessa var ännu inte klara. När vi frågade veterinären om<br />
hur det ser ut i Spanien generellt på denna punkt så berättade han att<br />
grisproducenterna jobbar intensivt med att ställa om till de nya kraven<br />
nu. Den spanska regeringen har satt ner foten och sagt att det är nu eller<br />
aldrig det ska ske! Vilka åtgärder de kommer att vidta för dem som inte<br />
ställt om till nästa år visste han dock inte.<br />
Dödligheten bland suggorna låg på 2,8 % vilket veterinären var mycket<br />
nöjd med. Medeltal för hans övriga besättningar var 8 %. Av detta att<br />
döma förstod vi att denna besättning nog var en av hans besättningar<br />
med bäst produktion. Hälta och benproblem, reproduktionsproblem<br />
samt ”sudden death” (dvs. plötslig död orsakad av bakterien Clostridium<br />
novyi) nämndes som de vanligaste orsakerna till varför suggorna dog eller<br />
slaktades ut.<br />
Många och små grisningsavdelningar<br />
Efter besök <strong>hos</strong> suggor och gyltor gick vi vidare till grisningsavdelningarna<br />
som var många och väldigt små med svenska mått mätt. I varje avdel-<br />
8 www.svdhv.se
Byggnaderna var enkla och låg tätt i vackra omgivningar.<br />
Box för tillväxtgrisar<br />
Tillväxtavdelning<br />
Pappersströ används vid grisning. Smågrisar<br />
ligger på en eluppvärmd platta.<br />
ning fanns bara 10-12 grisningsboxar. Detta medförde att det var väldigt<br />
lugnt inne i varje avdelning då det var så få djur där. Det blev däremot<br />
mörkt med endast ett eller två fönster vid ena kortsidan. Fixerade suggor<br />
på helspalt av metall eller plast var ett genomgående inslag. Djurägaren<br />
berättade dock att han håller på att byta ut metallspalten då denna är så<br />
kall att ligga på vintertid. Smågrisarna hade en eluppvärmd platta att<br />
ligga på men inga värmelampor. Man strödde bakom suggan med strimlat<br />
papper vid grisning men annars inte. Någon form av amsuggsystem<br />
användes men vi fick ingen detaljerad förklaring på hur suggorna flyttades.<br />
100 % svankupering förekom men däremot kastrerade man inga smågrisar.<br />
Veterinären förklarade att ungefär hälften av hans producenter<br />
inte kastrerar längre. Om slakteriet klagar kastrerar man under en<br />
period, men det händer väldigt sällan. Hur kontrollen av galtlukt går till<br />
eller i vilken utsträckning den sker på slakteriet visste han inte. Han upplevde<br />
heller inte några problem med att föda upp intakta galtar till slakt.<br />
Slaktvikten låg på 100-105 kg levande vikt.<br />
Tidig avvänjning<br />
Även tillväxtavdelningarna byggde på principen många och små avdelningar.<br />
Smågrisarna vandes av efter 3 veckors ditid vid en genomsnittlig<br />
vikt på 6 kg. Veterinären berättade dock att han länge försökt få sina<br />
besättningar att övergå till 4 veckors avvänjning utan att få gehör detta.<br />
För att få den tidiga avvänjningen att fungera sker den under ett paraply<br />
av antibiotika i fodret. Detta ges under flera veckors tid. När jag frågar<br />
veterinären under hur många veckor exakt så svarar han bara, – Många,<br />
många. Ett noggrannare svar än så får jag helt enkelt inte på den frågan.<br />
Veterinären poängterar dock att antibiotika får användas endast efter<br />
veterinär förskrivning. Tillväxtboxarna var något större än vad vi är vana<br />
vid med 20-25 kultingar per box. Genomgående bestod golvytan av plast<br />
eller metallspalt utan fasta liggytor. Ingen form av strö eller annan berikning<br />
användes. Trots antibiotikan nämndes diarré, ledinflammationer<br />
och ödemsjuka som förekommande problem under tillväxten. Man hade<br />
också stora problem med hudinfektioner på smågrisarna. För att förebygga<br />
problem med sjuklighet jobbade man aktivt med smittskydd. Alla<br />
avdelningar tvättas mellan varje omgång även om tomtiderna inte var så<br />
långa som man kunde önska. Hela stallområdet var dessutom inhägnat så<br />
att obehöriga inte kommer in, varken personer eller fordon. Ett nytt hus<br />
med omklädningsrum och hygienutrymmen för personalen höll på att<br />
byggas. Man hade också en väldigt god produktionsuppföljning på sina<br />
djur. Vi fick många detaljerade tabeller och färgglada grafer presenterade<br />
för oss under besökets gång. Både veterinären och djurägaren verkade ha<br />
ett stort intresse för detta. Det enda som saknades var siffror på medicinförbrukningen.<br />
Hållbar produktion?<br />
Det är många tankar som passerar revy under ett sådant här besök. Djuren<br />
såg i allmänhet välmående ut, var i gott hull och väldigt rena. Produktionssiffrorna<br />
kan man heller inte klaga på MEN till vilket pris? Med<br />
ledord som ”minskad antibiotikaresistens” och ”gott djurskydd” med sig<br />
i bagaget känns detta långtifrån som någon hållbar produktion. När man<br />
förstår vilken hög antibiotikaförbrukning de måste ha undrar man verkligen<br />
om det är värt det, och då var detta ändå en ”fin” besättning vi fick<br />
se. Samtidigt inser man att även vi har en del att lära. Den höga medvetenheten<br />
om biosäkerhet och den detaljrika produktionsuppföljningen<br />
var i särklass bättre än vad jag sett på många svenska gårdar. En ljusglimt<br />
i tillvaron var också djurägarens förvånansvärt positiva inställning till de<br />
nya EU-reglerna. Jag hade förväntat mig något helt annat. Det var också<br />
väldigt roligt att se en djurägare som var så öppen med att visa och prata<br />
om sin produktion. Han skämdes inte för vad han höll på med utan var<br />
uppenbart stolt. Den stoltheten önskar jag vi kunde se mer av här i Sverige<br />
också. I jämförelse med Spanien har svenska bönder mycket att vara<br />
stolta över!<br />
www.svdhv.se<br />
9
gris<br />
HELHETSLÖSNING<br />
FÖR SYDSVENSKT<br />
LANTBRUK<br />
www.noj.se<br />
SPECIALISTEN PÅ ENKLA<br />
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR<br />
Westfalia Surge •<br />
DanInredning •<br />
LR-System •<br />
• Torrutfodring<br />
• Blötutfodring<br />
• President kvarnar<br />
• Ventilation, larm<br />
• Stallinredning<br />
• Rostfri inredning<br />
• Biobränsleanläggn.<br />
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu<br />
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50<br />
Använd potentialen<br />
– effektivare grisproduktion<br />
Höstens Nyheter!<br />
RES MED SVENSKA PIG<br />
SVINEKONGRESEN I HERNING 23–24 okt 2012<br />
GRISRESA TILL SPANIEN 18–22 mars 2013<br />
ERFA GRUPPERNA FORTSÄTTER<br />
NYTT ÄMNE SUGGPENGEN!<br />
Utbyt erfarenheter och lär av varandra!<br />
WINPIG SLAKT<br />
Beställ ditt nya uppföljningsprogram nu!<br />
10 www.svdhv.se<br />
För mer information besök www.svenskapig.se
Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär,<br />
Staffanstorp<br />
johanna.fjelkner@svdhv.org<br />
Johanna är uppvuxen på grisgård och<br />
utbildad i Danmark med inriktning på<br />
produktionsdjur.<br />
Avvänjning på<br />
måndagar - den<br />
nya modellen?<br />
När produktionen ökar gäller det att tillrättalägga<br />
sin planering så att arbete som kräver stor<br />
närvaro i stallen kan utföras under veckan och<br />
inte på helgen.<br />
Från att göra som man alltid gjort till att tänka nytt<br />
Vid IPVS, internationellt möte för grisveterinärer världen över, höll John<br />
Carr ett inspirerande inlägg kring att ändra de traditionella rutinerna för<br />
att anpassa till dagens arbetstider. Carr är veterinär med specialistkompetens<br />
i grisens sjukdomar och numera internationell konsult.<br />
I dagsläget är det redan en hel del producenter som lagt om från den<br />
traditionella rutinen med seminering i början av veckan och avvänjning<br />
och grisning i slutet av veckan. Men som John Carr poängterade under<br />
sitt föredrag, är det alltid nyttigt att ifrågasätta rutiner som går av gammal<br />
vana och överväga varför man egentligen gör som man gör.<br />
Optimera produktionsresultat –<br />
utför svårplanerade moment under arbetsveckan<br />
Under de senaste åren har vi blivit bättre och bättre på att sköta semineringen.<br />
Detta arbetsmoment är enligt Carr oftast något lättare att planera<br />
in i helgarbetet. Däremot menar han att vi lägger för lite tid på våra nyavvanda<br />
grisar. Dessa grisar kräver, som vi alla vet, optimal miljö och skötsel<br />
när det gäller värme och utfodring vid avvänjning, för att förebygga<br />
Presentation<br />
av en ny<br />
medarbetare<br />
Jag heter Johanna Fjelkner och avslutade min veterinärutbildning<br />
i Köpenhamn våren 2011. Mitt intresse för lantbruk och grisproduktion<br />
har jag med mig hemifrån, då jag är uppvuxen på en grisgård<br />
utanför Kristianstad. Under utbildningen valde jag produktionsdjursinriktningen<br />
med fokus mot gris.<br />
Efter att jag avslutat min utbildning arbetade jag ett år som<br />
Distriktsveterinär i Kristianstad. Numera är jag bosatt i Lund och<br />
sitter på vårt kontor i Staffanstorp. Jag kommer främst att köra i de<br />
östra delarna av Skåne. Jag ser fram emot många intressanta diskussioner<br />
kring hälsoläge och grisproduktion med er!<br />
att det uppstår problem längre fram. Genom att avvänja tidigt i veckan så<br />
är man ofta bättre bemannade och har tid att ge grisarna den extra<br />
omsorg de behöver. Detta kan enligt Carr rent praktiskt resultera flera<br />
utfodringar per dag, med noggrannare uppföljning och justering av<br />
fodergivan. Bättre kontroll av temperatur och justering av klimat i avdelningen.<br />
Tidig upptäckt och omhändertagande av grisar som inte kommer<br />
igång att äta.<br />
Även grisningen flyttas<br />
Som en följd av att avväjningen flyttas kommer grisningen att ligga tidigare<br />
i veckan. Även detta är positivt! Grisningen kräver en hel del passning,<br />
så även här är det en fördel att vara bättre bemannade. Då kan man,<br />
precis som vid avvänjningen, få tid för extra omsorg. Carr tycker att man<br />
här bör få ett ökat fokus på att säkra råmjölken, genom exempelvis skiftdigivning<br />
av stora kullar. Genom en ökad närvaro i stallet är det möjligt<br />
att minska dödligheten under de första dygnen. Eventuella grisar som<br />
blir sjuka upptäcks också tidigare och kan där med behandlas snabbare.<br />
Kurskalender<br />
Kurser i Villkorad<br />
läkemedelsanvändning (D9)<br />
Västerås den 6 november (gris, nöt, får).<br />
Anmälan till Anette Larsson, 018-16 75 70<br />
Linköping den 18 oktober (nöt, får)<br />
och den 14 november (gris).<br />
Anmälan till Ulrika Andersson, 013-27 06 90<br />
Staffanstorp den 23 oktober (gris, nöt).<br />
Anmälan till Lena Hjorth, 046-32 58 80<br />
www.svdhv.se<br />
11
får<br />
Jan Chirico, forskare SVA, Uppsala<br />
jan.chirico@sva.se<br />
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär, Länghem<br />
katarina.gustafsson@svdhv.org<br />
Katarina är både biolog och veterinär. Hon blev veterinärmedicine<br />
doktor 1997 och har arbetat på SLU och SVA i<br />
drygt tio år. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.<br />
Fästingburen<br />
smitta<br />
Fästingar kan sprida olika bakterier och virus till en rad djur<br />
inklusive människa. I vissa svenska fårbesättningar kan<br />
fästingburen smitta orsaka stora problem och då rör det sig i<br />
första hand om sjukdomen betesfeber.<br />
På fästingfilten kan även större djur än fästingar fastna.<br />
Fästingar kan bära smitta<br />
I Sverige har det påvisats 13 olika arter av fästingar. Många av arterna har<br />
endast återfunnits i samband med importer eller är tillfälliga gäster med<br />
flyttfåglar. Den dominerade arten är Ixodes ricinus, så kallad allmän fästing.<br />
Denna fästing angriper många olika värddjur, även många i den<br />
vilda faunan, vilket gör den till en effektiv smittspridare. Den finns i stora<br />
delar av landet, men är sällan påvisad i Norrlands inland. Fästingen brukar<br />
i sig själv inte orsaka så mycket problem, men om den bär på bakterier<br />
och virus kan den överföra dessa när den suger blod. När det gäller får och<br />
fästingspridd smitta är det framför allt bakterien Anaplasma phagocytophilum<br />
som anses orsaka sjukdom och nedsatt produktion. Sjukdomen kallas<br />
betesfeber eller anaplasmos (tidigare erlichios).<br />
Framför allt i östra Sverige men ingen går säker<br />
Problem har framför allt rapporterats från Gotland, och tidigare undersökningar<br />
har visat att anaplasmos är en vanlig orsak till sjukdom <strong>hos</strong> årslamm<br />
på bete. På fastlandet påvisas smittan framför allt längs ostkusten<br />
bland annat i Uppland. Det finns dock stora lokala variationer både vad<br />
gäller fästingpopulation och andel fästingar som bär på smittan, vilket kan<br />
förklara att drabbade gårdar förekommer lite här och där. I pågående studier<br />
av fårbeten på fastlandet har Anaplasmabakterien påvisats i fästingar<br />
från alla undersökta områden, det vill säga i Uppland, Västra Götaland,<br />
Småland och Skåne.<br />
Symtom<br />
Anaplasmos <strong>hos</strong> får resulterar i hög feber, ofta över 42 o C, och nedsatt motståndskraft/immunitet<br />
mot diverse smittämnen. Den mest allvarliga konsekvensen<br />
av sjukdomen är de sekundärinfektioner som uppstår till följd<br />
av att immuniteten kraftigt försvagas. Ledinflammation med åtföljande<br />
hälta ses ofta <strong>hos</strong> drabbade djur, och då är det alltså andra bakterier, till<br />
exempel Staphylokocker, som lätt kan etablera sig på grund av att fåret<br />
fått anaplasmos. Även akuta lunginflammationer kan ses som en följd av<br />
den försvagade immuniteten.<br />
Stor variation och stora konsekvenser<br />
Det finns en rad genetiskt olika Anaplasma-bakterier - på ett och samma<br />
bete har man i Norge påvisat så många som 24 varianter. Symtomens art<br />
och omfattning varierade mycket, både beroende på individen som smittas<br />
och typen av bakterie. Sjukdomsfall var vanligare under maj/juni och<br />
september/oktober, när fästingpopulationen också är som störst.<br />
Diagnos<br />
Att fastställa diagnos kan vara svårt. I tidig akutfas kan man påvisa bakterien<br />
i blodceller (med hjälp av blodprov i så kallad EDTA-rör). Oduktioner<br />
ger även i detta sammanhang värdefull information, och drabbade djur<br />
uppvisar ofta en kraftig förstorad mjälte där bakterien även kan påvisas.<br />
Man kan också visa om djuret varit i kontakt med smittämnet genom att<br />
söka efter antikroppar i blodet.<br />
Antibiotikabehandling av sjuka djur<br />
Behandling av fåren sker ofta mot de ovan beskrivna sekundärinfektionerna,<br />
men då man inriktar sig på själva Anaplasma-bakterien i den tidiga<br />
akutfasen krävs så kallad bredspektrumantibiotika. Veterinär bedömer<br />
lämplig strategi i den enskilda besättningen.<br />
Medel mot fästingar<br />
All spridning av anaplasmos sker via fästingar och bland förebyggande<br />
åtgärder ingår därmed att hålla fästingarna kort. Lättare sagt än gjort,<br />
bland annat beroende på att de även förekommer i den vilda faunan <strong>hos</strong><br />
såväl smågnagare som större djur! I Sverige har pour-on preparat såsom<br />
Flusa och Fly Tix , använts i många fårbesättningar för att minska fästingangrepp.<br />
De klassas som bekämpningsmedel och kunde tidigare köpas<br />
fritt i handeln. Enligt tidigare information bland annat i Djurhälsonytt<br />
har dessa ersatts av de receptbelagda medlen Bayticol® och licenspreparatet<br />
Coopersect®, det senare i första hand till mjölkproducerande får.<br />
Profylax framför allt avseende lamm<br />
och framför allt tidigt och sent på bete<br />
Nyfödda (upp till en veckas ålder) och äldre får (andraårsbetare och äldre)<br />
är inte lika känsliga för anaplasmos. Fästingarna har en populationstopp<br />
på våren och en på hösten. En gängse förebyggande behandlingsstrategi<br />
mot fästingar brukar därför omfatta pour-on preparat till årslamm på bete.<br />
I besättningar med problem med anaplasmos görs detta var tredje vecka<br />
fram till midsommar och eventuellt 1-2 gånger ungefär från och med mitten<br />
av augusti. Om man kan härleda problemen till vissa beten är det lämpligt<br />
att använda dessa till mindre känsliga djur till exempel sintackor.<br />
12 www.svdhv.se
Andrea Holmström, djurhälsoveterinär, Uppsala<br />
andrea.holmstrom@svdhv.org<br />
Andrea är chefveterinär<br />
för Fårhälsovården<br />
Bättre hantering vid fynd av<br />
Salmonella diarizonae på fårgårdar<br />
Sverige har en lång tradition att bekämpa salmonella <strong>hos</strong> animalieproducerande<br />
djur. Om smitta påvisas i besättningen finns en särskild<br />
lagstiftning som innebär att besättningar/gården spärras och saneras.<br />
I vissa fall innebär bekämpningen att besättningen slaktas ut.<br />
Många sorters salmonella<br />
Det finns över 2500 typer av salmonella. Av Salmonella<br />
diarizonae, som bland annat förekommer<br />
<strong>hos</strong> får, finns dessutom 336<br />
varianter. Speciellt med denna salmonellatyp<br />
är att den är vanlig<br />
<strong>hos</strong> får men mycket sällan ger<br />
upphov till sjukdom <strong>hos</strong> får<br />
eller människor.<br />
Förekomst undersökt<br />
Under vårvintern 2012<br />
genomförde Jordbruksverket<br />
en studie för att<br />
undersöka förekomsten<br />
av S. diarizonae i svenska<br />
fårbesättningar. Fårbesättningar<br />
från små till stora<br />
besättningar geografiskt spridda<br />
över hela Sverige har skickat in<br />
träckprover där förekomst av<br />
S. diarizonae undersökts. Studien, som<br />
avslutades i mars, visade att ca en femtedel av<br />
fårbesättningarna bar på Salmonella diarizonae typ 61: (k):<br />
1,5,(7). Vidare visade studien att ju större besättningar, desto högre<br />
förekomst och att det inte fanns några geografiska skillnader i spridning.<br />
Samtidigt som denna studie pågick konstaterades fynd av S. diarizonae<br />
i en stor fårbesättning. Prover togs på friska baggar som skulle exporteras<br />
till Åland. Denna besättning spärrades och provtogs. I väntan på beslut<br />
från myndigheterna fick slakt i särskild ordning ske. Slakt i särskild ordning<br />
innebär slakt sist på dagen med strikta hygienkrav och provtagning.<br />
Så småningom hävdes spärren och ingen sanering gjordes. Detta var det<br />
första fallet som hanterades annorlunda än tidigare.<br />
Undantag från salmonellabekämpningen<br />
S. diarizonae ger mycket sällan sjukdom <strong>hos</strong> vare sig<br />
får eller människor. Det finns bara ett fall rapporterat<br />
på människa i Sverige de senaste 25 åren.<br />
Detta är anledningen till att berörda myndigheter;<br />
Jordbruksverket, Livsmedelsverket,<br />
Smittskyddsinstitutet och Statens<br />
veterinärmedicinska anstalt gemensamt<br />
nu bedömt att undanta S. diarizonae<br />
från den vanliga salmonellabekämpningen.<br />
En logisk följd av detta<br />
är att Livsmedelsverket ser över hanteringen<br />
på slakterierna. I ett pressmeddelande<br />
meddelar Mats Lindblad,<br />
mikrobiolog på Livsmedelsverket, att<br />
får som bär på denna typ av salmonella<br />
inte stoppas vid slakt. I Norge,<br />
som har en liknande förekomst,<br />
behandlas besättningar smittade med<br />
S diarizonae sedan ett många år på liknande<br />
sätt.<br />
Beslutet att inte bekämpa S. diarizonae i fårbesättningar<br />
innebär alltså ett undantag från den generella<br />
strategi för salmonellakontroll som Sverige har. Smittan<br />
kommer fortsättningsvis att vara rapporteringspliktig och prover kommer<br />
att undersökas avseende motståndskraft (resistens) mot antibiotika.<br />
Sammanfattningsvis bedömer Fårhälsovården att myndigheternas<br />
beslut att undanta denna variant av salmonellabakterie från den vanliga<br />
bekämpningen är bra för svensk fårnäring. Det är inte relevant att<br />
bekämpa en bakterie med så pass hög förekomst och som inte ger sjukdom<br />
<strong>hos</strong> vare sig får eller människor.<br />
Nytt kompendium om får och fårsjukdomar<br />
Efter önskemål från många fårägare sammanställde vi ett urval av artiklar<br />
från Fårhälsovården under åren 1995-2005. Artiklarna samlades i ett<br />
kompendium och delades in efter ämnesområden. Nu har vi uppdaterat<br />
kompendiet och tryckt upp en ny version för 2012. Vår förhoppning är att<br />
kompendiet ska fungera som en uppslagsbok, där man snabbt kan hämta<br />
information inom olika områden som rör fåren och deras hälsa.<br />
Pris för Fårhälsovårdens medlemmar: 280 kr (inkl. moms och porto).<br />
Pris för övriga: 330 kr (inkl. moms och porto).<br />
Kontakta Ingrid Eriksson på telefon 0346-578 30 för beställning av kompendiet.<br />
www.svdhv.se<br />
13
får<br />
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär, Länghem<br />
katarina.gustafsson@svdhv.org<br />
Katarina är både biolog och veterinär. Hon blev veterinärmedicine<br />
doktor 1997 och har arbetat på SLU och SVA i<br />
drygt tio år. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.<br />
Hur övervintrar parasiter?<br />
Parasiter består av en mångfald organismer med stora variationer och god förmåga att anpassa sig. Det gör dem<br />
till mästare i överlevnad. Per definition är en parasit en organism som lever på en annan organism och orsakar<br />
densamma skada. Hade det varit enkelt att bli av med dem skulle vi förmodligen inte ha några kvar! Väldigt<br />
många av fårens parasiter smittar ute på bete, och hur bör man då tänka för att förhindra eller i varje fall försvåra<br />
deras uppförökning? Man kan dela in parasiternas övervintring i två huvudstrategier: i djuren och på betet.<br />
Parasiter som i huvudsak övervintrar i djuren<br />
Stora magmasken (Haemonchus) Stora magmasken är en parasit som spridit<br />
sig allt längre norrut och som anges ha mycket svårt att överleva på betet<br />
under svenska förhållanden. Påvisas den i träckprover tagna på våren är det<br />
därför viktigt att avmaska före betessläpp. I litteraturen uppges även att<br />
nötkreatur kan vara möjliga smittbärare. Nötkreaturen blir inte nedsatta<br />
och de står inte för någon uppförökning av Stora magmasken på betet. På<br />
gårdar där man utnyttjar de värdefulla effekterna av växelbete kan därför<br />
råden bli att antingen låta får och nöt växla årsvis eller se till att fåren betar<br />
före nötkreaturen om de betar samma yta under samma betessäsong.<br />
Stora leverflundran (Fasciola) Inledande studier antyder att stora leverflundran<br />
har mycket svårt att överleva i sin mellanvärd, olika arter av vattensnäckor,<br />
och svårt även i form av frilevande stadier. Eftersom det tar lång tid<br />
för denna parasit att växa till det könsmogna stadiet i fåret sker ingen<br />
väsentlig uppförökning på betet förrän på sensommar/höst. Sådana fakta<br />
kan användas i betesstrategierna och är grund till råd som att, om möjligt,<br />
undvika de sankare markerna till får senare under betessäsongen.<br />
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet<br />
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet under svenska förhållanden<br />
övervintrar även i fåret.<br />
Koccidier Koccidier är encelliga djur som kan smitta på stall, i rastfållor och<br />
på bete. De är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan såsom värme,<br />
kyla och olika saneringsmedel och kan överleva långe i djurens närmiljö.<br />
Koccidios drabbar framför allt lamm som är 1-2 månader gamla och parasiter<br />
från ena årets lamm kan finnas kvar i miljön till nästa generation av<br />
lamm påföljande år. Därav rådet att om man har rastfållor till tackor med<br />
små lamm så bör man ha minst två ytor som man kan alternera mellan från<br />
år till år.<br />
Nematodirus battus Denna art av de så kallade tunnhalsade tarmmaskarna<br />
utvecklas till det smittsamma tredje larvstadiet inuti ett motståndskraftigt<br />
ägg. I vissa fall får man en masskläckning av äggen efter en längre period av<br />
kyla följt av varm och fuktig väderlek. Detta kan innebära att övervintrande<br />
ägg kläcks ungefär samtidigt. Då fås ett högt smittryck med åtföljande<br />
diarré <strong>hos</strong> unga lamm. N. battus är inte alls lika vanlig i Sverige som i till<br />
exempel Storbritannien och i Norge där den ofta orsakar diarré som kan<br />
vara svår att skilja från koccidios.<br />
En viktig hörnsten i bekämpning av parasiter utgör det rena välkomstbetet,<br />
det vill säga att lammens första bete helst ska utgöras av bete som<br />
inte använts till får föregående säsong. Denna strategi förebygger bland<br />
annat diarré orsakat av övervintrande N. battus.<br />
Parasiternas livslängd i fåren<br />
När djuren lämnar betet får de inte i sig fler betesburna parasiter, men de<br />
tar med sig de maskar som redan etablerat sig i mag-tarmkanalen in på<br />
stall. Livslängden <strong>hos</strong> de parasiter som ätits upp av fåren varierar förstås<br />
beroende bland annat på vilka arter det handlar om, men generellt sett kan<br />
man absolut inte ”blåsa faran över” bara för att djuren stallas in. Många av<br />
de parasiter fåret bär i sin kropp på hösten finns kvar under vintern och kan<br />
påverka produktion och hälsa under stallsäsongen. Ovanstående faktum<br />
ligger till grund för att man ofta väljer att avmaska tackor i samband med<br />
installning om de varit utsatta för Stora magmasken under sommarbetet.<br />
UPPTÄCK OSS DU OCKSÅ!<br />
SweVet Piab AB - veterinärens och djursjukvårdens professionella samarbetspartner och<br />
helhetsleverantör av veterinär-medicinska produkter för den skandinaviska marknaden.<br />
Produkter, service och kunskap<br />
till den skandinaviska<br />
veterinärmarknaden.<br />
Snabbare. Enklare. Smartare.<br />
MARKNADENS<br />
MEST KOMPLETTA<br />
SORTIMENT!<br />
BESÖK<br />
VÅR HEMSIDA<br />
www.swevet.se<br />
MARKNADENS<br />
BÄSTA<br />
WEBSHOP!<br />
ÖPPEN DYGNET<br />
RUNT!<br />
MARKNADENS<br />
BÄSTA<br />
KUNDSERVICE!<br />
RING<br />
0416-258 25<br />
FRÅGA OSS<br />
NÄR DU<br />
VILL VETA<br />
MER!<br />
SweVet Piab AB l Verkstadsgatan 8, 275 39 Sjöbo l Växel 0416-258 25 l Fax 0416-258 31 l www.swevet.se l info@swevet.se<br />
14 www.svdhv.se
Ulrika König, djurhälsoveterinär, Uppsala<br />
ulrika.konig@svdhv.org<br />
Helen Björk Averpil, djurhälsoveterinär,<br />
Kungsbacka<br />
helen@lindholmengard.se<br />
Ulrika blev veterinär 1994 och sedan 10 år<br />
tillbaka är det får som gäller. Fotröta är ett<br />
specialområde.<br />
Helen är veterinär sedan 1978 och dessutom<br />
fårägare. Hon är engagerad i rådgivning<br />
kring stora leverflundran.<br />
Se upp för Stora leverflundran<br />
vid inköp av djur!<br />
Stora leverflundran har ökat i vårt land under senare år. Djur som<br />
är smittade kommer från vissa områden. Djuren visar oftast inga<br />
symtom om smittan är liten men de kan smitta betesmarkerna om de<br />
släpps ut oavmaskade på våren. Fårhälsovården rekommenderar den<br />
som köper in djur att vara uppmärksam på stora leverflundran.<br />
Symtomen varierar från lätta produktionsstörningar till plötsliga dödsfall.<br />
Vanligaste symtomen är avmagring, blekhet och käftgropsödem och<br />
djur i dålig kondition med påverkat allmäntillstånd. Den fullt utvecklade<br />
flundran parasiterar i gallgångarna och orsakar blodbrist och nedsatt<br />
immunitet <strong>hos</strong> värddjuret. Högdräktiga tackor påverkas mest. Vid massiv<br />
infektion kan flera djur plötsligt dö utan föregående symtom på grund av<br />
skadorna i levern.<br />
De stora slakterierna rapporterar förekomst av skador på levrarna<br />
orsakade av stora leverflundran på avräkningen till djurägarna. Detta är<br />
för närvarande det bästa sättet att få vetskap om besättningen är smittad.<br />
Metoden att analysera träckprov är inte optimal för stora leverflundran.<br />
Ägg kan påvisas i träcken först ca tre månader efter smittotillfället. Andra<br />
metoder finns, diskutera med veterinär.<br />
Fårhälsovården rekommenderar generellt karantänsbehandlingar av<br />
djur som köps eller lånas in till besättningarna för att förhindra spridning<br />
av parasiter mellan dem. Vid införande av nya djur till besättningen,<br />
fråga alltid om ursprungsbesättningen har stora leverflundran!<br />
Finns det risk att djuren bär på stora leverflundran bör de avmaskas,<br />
senast innan de släpps ut på dina beten på våren. Speciellt viktigt är det<br />
om dina beten är sanka. Valbazen® vet i förhöjd dos (4 ml per 10 kg<br />
kroppsvikt) är bara verksamt mot de vuxna flundrorna och kan användas<br />
tidigast tre månader efter att djuren flyttats från de smittade betena. Det<br />
ska heller inte användas första dräktighetsmånaden. Ska djuren avmaskas<br />
under hösten bör licenspreparatet Fasinex (triclabendazol) användas<br />
för att komma åt de omogna flundrorna.<br />
Detta måste dock kompletteras med preparat verksamt mot stora magmasken,<br />
t.ex. Noromectin vet eller Ivomec® vet.<br />
Läs mer om stora leverflundran i den nya broschyren ”Stora leverflundran<br />
<strong>hos</strong> får” som finns på <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens hemsida under Får/<br />
Informationsmaterial.<br />
Stora leverflundran har en mellanvärd, en dammsnäcka som<br />
trivs på betesmarker som är sanka eller översvämmade. Leverflundrans<br />
ägg kläcks i vattensamlingar och genomgår olika<br />
utvecklingsstadier. Fåren infekteras på betet under sommaren.<br />
Väl uppätna av fåret tar sig leverflundrans förstadier till levern<br />
där de borrar runt under ett par månader innan de kommer ut<br />
i gallgångarna där de suger blod.<br />
Med hjärta och<br />
kunskap ska vi<br />
tillsammans<br />
bygga den<br />
starkaste<br />
lantbruksregionen<br />
i Sverige.<br />
www.kalmarlantman.se<br />
www.svdhv.se<br />
15
allmän<br />
Karin Lindqvist, djurhälsoveterinär, Ängelholm<br />
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org<br />
Karin är veterinär sedan 1989 och har arbetat som distriktsveterinär<br />
både i Norge och i Sverige. Sedan 2009 är Karin anställd som fårhälsoveterinär<br />
<strong>hos</strong> SvDHV. Utöver sysslorna som fårhälsoveterinär jobbar hon<br />
även med alpackor och lamor inom ramen för hälsovården för kameldjur.<br />
Uppskattad kurs om kameler<br />
För första gången i Sverige hölls en kurs som handlade om kameler och dromedarer för<br />
veterinärer och djurägare. Kursen gick av stapeln 12-13 juni hemma <strong>hos</strong> kamelägaren<br />
Göran Andersson på Orust och anordnades av Hälsovården för kameldjur. Hälsovården för<br />
kameldjur jobbar med hälsovård för kameldjur. De flesta anslutna gårdarna har alpackor<br />
och lamor, men några har stora kameldjur som kameler eller dromedarer.<br />
Kamelägare fick chansen att träffas<br />
Djurägarna som har alpackor och lamor börjar bli ganska många och de<br />
har ett väletablerat kontaktnät med varandra bland annat genom <strong>Svenska</strong><br />
alpackaföreningen. De kan gå på många olika slags kurser och andra sammankomster<br />
som anordnas antingen av föreningen eller av andra kursanordnare.<br />
När det gäller de stora kameldjuren är ägarna färre och de har<br />
än så länge inte någon intresse- eller avelsförening. Därför uppskattades<br />
kursen på Orust extra mycket eftersom den innebar en hittills unik möjlighet<br />
att träffa flera andra kamelägare och veterinärer som har kamelpatienter.<br />
Det blev många intressanta diskussioner och ett givande utbyte av<br />
erfarenheter. Möjligheterna till detta var många eftersom det var en tvådagarskurs<br />
där även kvällen tillbringades gemensamt.<br />
Erfaren kamelveterinär höll kurs<br />
Föreläsare var en av Europas mest erfarne kamelveterinärer, Maurizio<br />
Dioli. Han har en för västvärlden enastående kunskap om kameler och<br />
har arbetat med kameldjur under långa perioder i olika länder i Nordafrika<br />
och mellanöstern. Nu är han bosatt i Spanien, men arbetar fortfarande<br />
delar av året i andra länder.<br />
Hantering av kameler<br />
Dioli talade om hur man kan hantera och fixera kamelerna vid undersökning<br />
och behandling. Ett sätt är att böja ett ben och binda upp det. Kamelen<br />
kan då varken springa eller sparka. Kameler är stora, kraftfulla djur<br />
som inte alltid är så medgörliga. Om de hanteras på fel sätt i stressande<br />
situationer kan det innebära skaderisker för både ägaren, veterinären och<br />
djuren. Därför bör nödvändig hantering vid undersökning och behandling<br />
i största möjliga mån överlåtas till ägaren som kamelen känner väl.<br />
Kan spara vatten länge<br />
Dioli talade också om kamelernas unika sätt att hantera temperaturförändringar.<br />
Kamelernas normala kroppstemperatur kan variera mellan<br />
35°C på morgonen till 41°C på kvällen vid långa vattningsintervall och<br />
hög omgivningstemperatur. Vid svalare klimat och korta vattningsinter-<br />
Göran Andersson leder en av sina kameler som drar vagnen med en av kursdeltagarna. Foto: Lisa Westberg.<br />
16 www.svdhv.se
Ett glatt gäng på kurs för att lära sig mer om kameler.<br />
vall pendlar deras normala temperatur mellan 37°C till 39°C. Kamelernas<br />
vätskereglering gör att de klarar lång tid utan tillgång till vatten. Sexton<br />
dygn räknas som ett långt vattningsintervall som kamelerna dock klarar av.<br />
De kan förlora mer än 20 % av sin kroppsvikt under den normala vätskeförlust<br />
som då uppstår. När kamelen sedan får vatten dricker den ofta 100 liter<br />
i ett svep. Kameler har ett stort saltbehov och äter vanligen 120-150g/ dag.<br />
Eftersom de har svårt att slicka bör de få löst salt istället för saltsten.<br />
Vad har vi kameler till?<br />
Till sist talade Dioli om olika användningsområden för kameler. Kameler<br />
är tåliga djur som inte är lika krävande när det gäller naturresurser som<br />
vatten och betesmark för att upprätthålla produktionen av till exempel<br />
mjölk som andra djurslag är. Nötkreatur anses som de mest resurskrävande,<br />
får och getter något mindre miljöbelastande än nötkreaturen men<br />
betydligt mer krävande än kameldjuren.<br />
Kamelturism<br />
För nordeuropeiska förhållanden kommer sannolikt mervärdet i turistnäring<br />
att dominera. Som exempel kan ges gården på Orust där kamelridning<br />
erbjuds i tillägg till stuguthyrning. Göran Anderson sa också att han<br />
har fått ett trevligt gästklientel som hyr stugor när kamelridningen<br />
erbjuds. Nu kommer huvudsakligen djur- och naturintresserade gäster.<br />
Mjölk och ost<br />
Andra användningsområden är produktion av kamelmjölk som betingar<br />
ett högt pris och är eftertraktat av människor med olika sorter av diethållning.<br />
Även ostproduktion förekommer.<br />
Produktion av kamelkött förekommer inte som primärt syfte även om<br />
köttet lär smaka gott. Djuren är för dyrbara och har en för långsam produktionscykel<br />
för att köttproduktion skall vara lönsam.<br />
Kursen gav mersmak. Det var speciellt trevligt att den hölls på en kamelgård<br />
där vi hade närheten till djuren och att det var en tvådagarskurs som<br />
bjöd på många möjligheter att samspråka med likasinnade.<br />
SKIOLD GÖR<br />
HELA SKILLNADEN!<br />
SKIOLD FODERBEREDNING<br />
Kompletta anläggningar med gastät lagring,<br />
transportörer, kvarn, blandare, fodersilo, styrskåp mm.<br />
SKIOLD har tillverkat utrustning för foderberedning i över 60<br />
år. Vår långa erfarenhet säkerställer inte bara en god funktion<br />
i de anläggningar vi har levererat.<br />
Det säkerställer även en god framtid.<br />
Kontakta oss redan idag om Du vill veta mer om<br />
framtidens produkter!<br />
SKIOLD datamix AB<br />
Lysingsv. 18, 593 53 VÄSTERVIK<br />
Tel: 0771-41 00 10<br />
Mail: info@skiold-datamix.se<br />
www.skiold-datamix.se<br />
www.svdhv.se<br />
17
nöt<br />
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär, Staffanstorp<br />
katinca.fungbrant@svdhv.org<br />
Katinca blev veterinär 2008 med inriktning ”Hälsa och produktion <strong>hos</strong><br />
produktionsdjur”. Hon började arbeta som distriktsveterinär i Växjö och<br />
sedan augusti 2011 är hon anställd som nöthälsoveterinär på SvDHV<br />
med kontor i Staffanstorp.<br />
<strong>Lunginflammation</strong> <strong>hos</strong> k<br />
orsakad av Mycoplasma<br />
Nu närmar sig hösten med väderomslag och högre luftfuktighet i stallarna, något som<br />
ofta förknippas med ökad förekomst av luftvägsinfektioner <strong>hos</strong> nötkreatur. Under det<br />
senaste året har Mycoplasma bovis, en bakterie som man inte tidigare vetat om den förekom<br />
i Sverige, påvisats i några besättningar i södra delen av landet. Sjukdom orsakad<br />
av M. bovis har en varierande klinisk bild men <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar orsakar den oftast lunginflammation.<br />
Typiskt för Mycoplasmainfektion är att det även förekommer ledinflammation<br />
och/eller öroninflammation i samband med lunginflammationen.<br />
Bakterien<br />
Mycoplasma bovis är en bakterie. Det finns även andra arter av Mycoplasma<br />
men de anses inte vara sjukdomsframkallande <strong>hos</strong> nötkreatur. M. bovis<br />
kan inte smitta människor men andra Mycoplasma-arter kan orsaka lunginflammation<br />
<strong>hos</strong> människa. Hos kor kan Mycoplasma ge juverinflammation.<br />
Detta har som följd att <strong>kalv</strong>ar kan smittas via mjölken från smittade<br />
kor. Kalvarna smittar varandra genom noskontakt och luftburen smitta.<br />
Kalvar kan även vara smittbärare utan att visa kliniska symtom.<br />
Symtom vid lunginflammation<br />
Hos <strong>kalv</strong>ar med lunginflammation kan M. bovis spridas med blodet och<br />
visar oftast liknande symtom som <strong>kalv</strong>ar smittade med andra bakterier<br />
och virus. <strong>Lunginflammation</strong> <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong> visar sig främst genom ansträngd<br />
andning, <strong>hos</strong>ta, näsflöde, feber, upphörd matlust och slöhet. Behandlingsfrekvens<br />
och dödlighet har varierat i de svenska besättningar där<br />
M. bovis påvisats. I en slaktnötsbesättning steg dödligheten drastiskt och i<br />
två andra besättningar förändrades inte dödligheten även om behandlingsfrekvensen<br />
steg. Mycoplasma kan även hittas <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar i besättningar<br />
som inte har problem med luftvägsinfektioner.<br />
Symtom i besättningar på lång sikt<br />
Kalvar infekterade med M. bovis är svårbehandlade och ofta uppstår kroniska<br />
skador i form av bölder i lungorna. Det kan bli många ”pelle<strong>kalv</strong>ar”<br />
som oftast helt slutar att växa. I en mellan<strong>kalv</strong>sbesättning som haft lunginflammationer<br />
orsakade av M. bovis <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>arna kvarstod den lägre tillväxten<br />
länge även <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar som tillfrisknat. Muskelansättningen var<br />
sämre och pälsarna ruggiga i upp till 6 månader efter påvisad infektion.<br />
Ledinfektioner och infektion i mellanörat<br />
Hos <strong>kalv</strong>ar infekterade med lunginflammation kan M. bovis spridas med<br />
blodet och orsaka ledinflammation i en eller i flera leder, främst i skuldra,<br />
armbåge, framknä eller hasled. Vid ledinflammation ses en svullnad runt<br />
leden och varierande grad av hälta utöver de symtomen som ses vid lunginflammationen.<br />
En <strong>kalv</strong> med inflammation i mellanörat håller huvudet på sned. Att en<br />
<strong>kalv</strong> står med huvudet på sned kan vara lätt att missa då många nyfikna<br />
<strong>kalv</strong>ar normalt lägger huvudet på sidan. En frisk <strong>kalv</strong> rättar dock upp<br />
huvudet när den går. Om balansen är påverkad kan <strong>kalv</strong>en ibland gå i<br />
cirklar. Om trumhinnan spricker kan det ibland rinna vätska ur ett<br />
inflammerat öra. Om infektionen sprider sig från örat till ansiktsnerverna<br />
kan <strong>kalv</strong>en även få svårt att äta och dricka.<br />
Mykoplasmainfektion <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong> sällsynt i Sverige<br />
Mycoplasmainfektioner hittas sällan i Sverige. Luftvägsinfektioner <strong>hos</strong><br />
<strong>kalv</strong>ar i kombination med led- och/eller öroninflammationer är typiska<br />
symtom för infektion med Mycoplasma. Terapisvikt, hög behandlingsfrekvens<br />
och hög dödlighet är flera anledningar till att kontakta din veterinär.<br />
Det är viktigt att fortlöpande värdera behandlingseffekten i den<br />
egna besättningen. Om du upplever att <strong>kalv</strong>arna inte svarar på behandling<br />
skall besättningsveterinären alltid kontaktas. En genomgång av<br />
behandlingsrutiner och provtagning för att bestämma vilka smittämnen<br />
som finns i besättningen och förekomst av eventuell antibiotikaresistens<br />
kan ingå i utredningen. Även obduktioner är ett bra sätt att få en diagnos.<br />
En diagnos är en förutsättning för att veterinären ska kunna ta ställning<br />
till om och hur behandlingsstrategin skall förändras.<br />
Behandling<br />
Penicillin är förstahandsvalet vid lunginflammation <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>. Penicillin<br />
är inte verksamt mot Mycoplasma men kan ha effekt mot andra bakterier<br />
som <strong>kalv</strong>en bär på samtidigt. <strong>Lunginflammation</strong> orsakad av M. bovis är<br />
svårbehandlad och bör inriktas på understödjande insatser såsom flytt<br />
till sjukbox, smärtstillande och vätskeersättning. Led- och mellanöroninflammation<br />
orsakad av M. bovis svarar dåligt på antibiotikabehandling.<br />
Mellanöroninflammation orsakad av andra bakterier går däremot oftast<br />
att behandla med penicillin.<br />
Tänk på miljön och <strong>kalv</strong>ens kondition<br />
Luftvägsinfektioners förlopp <strong>hos</strong> nötkreatur påverkas av många olika fak-<br />
18 www.svdhv.se
alv<br />
bovis<br />
torer såsom närmiljö, <strong>kalv</strong>ens immunstatus, tidigare sjukdom och förekomst<br />
av infektionsämnen. Därmed finns det också flera möjligheter att<br />
förebygga sjukdom. Det finns inga specifika åtgärder vid smitta med<br />
Mycoplasma utan det är generellt smittskydd som är aktuellt. Möjliga<br />
åtgärder kan delas upp i att stärka <strong>kalv</strong>arnas immunförsvar samt att<br />
minska smittrycket.<br />
Kalvens immunitet<br />
Grundstenen i unga <strong>kalv</strong>ars immunförsvar är råmjölken. Be gärna veterinär<br />
om att ta blodprov från <strong>kalv</strong>ar som är 2-7 dagar gamla för att mäta<br />
totalprotein. Koncentrationen totalprotein ger en bild av om råmjölksrutinerna<br />
fungerar eller om de kan förbättras. Andra viktiga punkter är att<br />
utfodra korrekt och att undvika stress. Vid inköp av <strong>kalv</strong>ar kan det även<br />
hjälpa att <strong>kalv</strong>arna blir några veckor äldre innan transport till den nya<br />
gården.<br />
Optimera <strong>kalv</strong>ens miljö<br />
Minska smittrycket genom att tömma varje box, gödsla ut, eventuell rengöring<br />
och desinfektion följt av den viktiga tomperioden på minst 5<br />
dagar mellan varje omgång. I varje djurgrupp reduceras smittrycket via<br />
flytt av sjuka djur till sjukbox. Både erfarenheter från praktiken och<br />
forskning visar att små grupper av djur med max 10 <strong>kalv</strong>ar per grupp ger<br />
betydligt friskare <strong>kalv</strong>ar.<br />
www.svdhv.se<br />
19
nöt<br />
Ylva Persson, VMD, bitr. statsveterinär SVA/Svensk Mjölk<br />
ylva.persson@sva.se<br />
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
virpi.welling@svdhv.org<br />
Anita Jonasson, djurhälsoveterinär Linköping<br />
anita.jonasson@svdhv.org<br />
Nya riktlinjer för antibiotikabehandling<br />
Förra året gav Sveriges veterinärmedicinska sällskap ut nya riktlinjer för antibiotikabehandling av lantbrukets djur. Riktlinjerna<br />
är ett stöd för alla veterinärer som förskriver antibiotika till lantbrukets djur. Ledorden är låg och kontrollerad<br />
antibiotikaanvändning för att förhindra att resistenta bakterier uppkommer och sprids bland djuren och även till människa.<br />
Detta uppnås genom en klok antibiotikaanvändning där främst smalspektriga preparat skrivs ut samt förebyggande<br />
djurhälsovård för att hålla djuren friska. Friska djur behöver inte antibiotika!<br />
Vuxna nöt<br />
För vuxna nötkreatur innebär riktlinjerna att vanligt smalspektrigt penicillin,<br />
till exempel Ethacilin® vet, Penovet® vet eller Geepenil® vet, är förstahandsval<br />
vid de allra flesta sjukdomar som behöver antibiotikabehandlas.<br />
Bredspektrig antibiotika som kinoloner (till exempel Baytril® vet) och tetracykliner<br />
(till exempel Engemycin® vet eller Tetroxy prolongatum® vet) bör<br />
bara användas då det verkligen behövs. Tredje generationens cefalosporiner,<br />
till exempel Excenel® vet, som ibland används för att behandla klövspaltsinflammationer<br />
bör undvikas helt eftersom de är viktiga för behandling<br />
av människor samt bidrar till uppkomst och spridning av resistenta<br />
bakterier. Undersökningar visar att de smittämnen som orsakar klövspaltsinflammation<br />
i Sverige alltid är känsliga för vanligt penicillin.<br />
Kalvar och ungdjur<br />
De vanligaste sjukdomarna <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar och ungdjur är diarré och lunginflammationer.<br />
De vanligaste infektionsorsakerna vid diarré <strong>hos</strong> unga <strong>kalv</strong>ar<br />
är rotavirus och kryptosporidier. Bakteriella infektioner är förhållandevis<br />
ovanliga. Det betyder att antibiotikabehandling oftast inte är indikerat<br />
vid okomplicerade <strong>kalv</strong>diarréer. Luftvägsinfektioner <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar orsakas ofta<br />
av en kombination av virus och bakterier, där den vanligaste bakteriella<br />
infektionen är pasteurella. Vid de undersökningar som har gjorts bland<br />
annat inom SVARMpat är bakterierna så gott som alltid känsliga för penicillin.<br />
Därför bör penicillin vara förstahandsval vid lunginflammationer <strong>hos</strong><br />
<strong>kalv</strong>ar. Om penicillin har dålig eller bristande effekt bör provtagning av<br />
sjuka <strong>kalv</strong>ar eller obduktioner genomföras i besättningen för att kunna<br />
utreda om någon annan antibiotika än penicillin är nödvändigt att sättas in.<br />
Under hösten kommer Läkemedelsverket att med hjälp av andra myndigheter<br />
och branschorganisationer att ta fram underlag för hur antibiotika<br />
bör doseras till nöt och får. Detta material kommer att finnas tillgängligt<br />
någon gång under 2013.<br />
På veterinärförbundets hemsida (www.svf.se) finns antibiotikariktlinjerna<br />
i sin helhet under sällskapet/husdjurssektionen/policy för antibiotikaanvändning<br />
till nöt och gris.<br />
Liten ordlista:<br />
Antibiotikaresistenta bakterier Bakterier som blivit okänsliga mot vissa<br />
sorters antibiotika och därför inte kan behandlas med dessa.<br />
Smalspektrig antibiotika Antibiotika som verkar mot några få sorters<br />
bakterier. Bättre ur resistenssynpunkt. T ex penicillin (Penovet® vet)<br />
Bredspektrig antibiotika Antibiotika som har effekt mot många sorters<br />
bakterier, men som också bidrar till resistensutveckling. T ex tetracyklin,<br />
tulatromycin (Engemycin® vet, Draxxin® vet)<br />
SVARMpat Svensk veterinär antibiotikamonitorering, patogena bakterier:<br />
Ett resistensövervakningsprogram för sjukdomsframkallande bakterier <strong>hos</strong><br />
lantbrukets djur. Drivs av SVA och <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården.<br />
20 www.svdhv.se
Sofie Andersson, Svensk Mjölk<br />
sofie.andersson@svenskmjolk.se<br />
Anita Jonasson, djurhälsoveterinär Linköping<br />
anita.jonasson@svdhv.org<br />
Sofie är veterinär sedan 2004 och jobbar<br />
på Svensk Mjölk med smittskydd och olika<br />
kontrollprogram.<br />
Foto: Studio Spirit<br />
Nytt smittskyddsprogram ska ersätta<br />
frivilliga Salmonellaprogrammet<br />
I Sverige har vi uppnått ett gott smittskydds- och hälsoläge <strong>hos</strong> våra djur genom en aktiv<br />
bekämpning av sjukdomar under många år. Fortfarande finns dock utmaningar bland annat<br />
i form av en mängd vardagssmittor i våra nötkreatursbesättningar till exempel diarréer,<br />
luftvägsinfektioner och smittsamma mastiter, som påverkar djurhälsan och produktionsresultatet.<br />
Med allt större besättningar som har fler externa kontakter och ibland ett mer<br />
komplicerat flöde av djur (tex kvighotell och inköp av rekryteringsdjur) så ökar dessutom<br />
riskerna både att få in och att uppföröka olika smittämnen.<br />
Chefveterinär, särskilt intresse smittskydd.<br />
Arbetar halvtid med utvecklingen av det nya<br />
smittskyddsprogrammet.<br />
Risk för resistensutveckling<br />
En annan stor utmaning som hela samhället står inför är spridningen av<br />
bakterier som är resistenta mot antibiotika. God djurhälsa och smittskydd<br />
är en del i arbetet för att motverka den utvecklingen och stort politiskt<br />
fokus finns idag på dessa frågor såväl nationellt som inom EU.<br />
Förnya smittskyddsarbetet<br />
Sammantaget finns det ett behov av att se över formerna för smittskyddsarbete<br />
i nötkreatursbesättningar och anpassa till nya förutsättningar.<br />
Svensk Mjölk har fått medel från Jordbruksverket för att utveckla ett nytt<br />
smittskyddsprogram för nötkreatur som på ett kostnadseffektivt sätt ska<br />
minska risken för att smittspridning mellan och inom besättningar med<br />
nötkreatur. Motsvarande projekt genomförs av <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
för gris och får. Programmet ska ersätta det nuvarande frivilliga salmonellaprogrammet.<br />
Projektet sträcker sig över en treårsperiod med målsättningen att ett<br />
nytt program skall införas 2014. I projektgruppen finns representanter<br />
från näringen och vetenskaplig expertis från SVA. Till programmet har<br />
även en referensgrupp med bland annat djurägarrepresentanter knutits.<br />
kontroll på gård. Denna del av programmet ska testas på cirka 50 gårdar<br />
under hösten 2012.<br />
Kompetensutveckling kommer att vara en viktig del och webbaserad<br />
utbildning inom smittskydd planeras men även kurser med fokus på<br />
praktiska tillämpningar som underlättar att kunskap omvandlas till konkreta<br />
åtgärder på gårdarna. Fokus ska vara att skapa fungerande smittskyddsrutiner<br />
som ingår som en naturlig del i gårdens verksamhet.<br />
Nytt program skall ersätta frivilliga salmonellaprogrammet<br />
Det frivilliga salmonellaprogrammet är specifikt inriktat på att förebygga<br />
salmonella medan det nya programmet ska vara inriktat på att bryta<br />
smittvägar generellt och alltså förebygga spridning av smittämnen av<br />
olika slag. Målsättningen med programmet är att minska smittspridningen<br />
inom och mellan besättningar och på det sättet bidra till bättre<br />
djurhälsa, minskad antibiotikaförbrukning, bättre folkhälsa och lägre<br />
kostnader för sjukdomsutbrott.<br />
Genom att utforma ett program med flera nivåer ska det vara möjligt<br />
att successivt förbättra smittskyddet och på olika sätt premiera de som<br />
uppnår ett gott smittskydd.<br />
Så kommer det nya smittskyddsprogrammet att fungera<br />
Programmet ska bygga på en kombination av kompetensutveckling, rådgivning<br />
och kontroll i syfte att anpassa smittskyddsrutinerna till den<br />
enskilda gårdens förutsättningar och behov. Grunden i programmet är<br />
att identifiera gårdens smittskyddsrisker genom en webbaserad inventering.<br />
Utifrån inventeringen kan en handlingsplan upprättas med de<br />
åtgärder som har störst effekt för den specifika gården. Inventeringen<br />
kompletteras för djurägare som vill komma till en högre nivå med vissa<br />
krav, till exempel provtagning vid inköp av djur, samt med en veterinär<br />
Djurköp innebär alltid en risk för att nya smittor förs in i besättningen.<br />
www.svdhv.se<br />
21
nöt<br />
Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Ditt DJURAPOTEK med<br />
stor specialkompetens för<br />
lantbrukets djur och<br />
stor personlig service!<br />
Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa<br />
Ulrika H, Per, Birgitta, Gunnel, Elin, Teresia, Ulrika J, Åsa, Jan<br />
Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina<br />
• telefonrecept<br />
• faxrecept<br />
• e-recept<br />
• beställningar till veterinärer<br />
• veterinärarvoden<br />
• licenser<br />
Lena är veterinär sedan 1994 och specialist<br />
i nötkreaturens sjukdomar. Hon har arbetat<br />
med nötkreatur <strong>hos</strong> SvDHV sedan 1998.<br />
Kontrollprogrammet<br />
Anslutning<br />
Djurägaren skickar in en ansökan om att vara med i kontrollprogrammet<br />
till <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården. Ansökan omfattar en djurägarförsäkran, ett<br />
intyg från länsstyrelsen angående djurskyddet, en förebyggande plan för<br />
att hålla nötkreaturen fria från lusangrepp och kartor över markerna. När<br />
ansökan är godkänd sker ett kontrollbesök under vintersäsongen. I besättningar<br />
som inte tidigare varit med i kontrollprogrammet görs också ett<br />
anslutningsbesök där förutsättningarna för besättningen att delta i programmet<br />
gås igenom. Vid kontrollbesöket inspekteras hur djuren hålls<br />
samt djurbaserade parametrar som hull, renhet och håravfall. Årets ansökan<br />
kommer att bli mycket likt föregående års ansökan med den viktiga<br />
skillnaden att det i år kommer att gå att ansöka om deltagande i kontrollprogrammet<br />
under flera säsonger. Inför varje ny vintersäsong skall djurhållaren<br />
anmäla att djur skall hållas ute.<br />
Mycket olika vintersäsonger<br />
Förutsättningarna under de två säsonger som kontrollprogrammet funnits<br />
har varit mycket olika väderleksmässigt. Vintersäsongen 2010-2011<br />
blev det minusgrader med snö redan i november. Snön låg sedan kvar till<br />
i mars. Detta medförde att skötselrekommendationer avseende hur djurägaren<br />
kan underlätta för djuren under snörika vintrar infördes i instruktionerna<br />
för programmet. Vintern 2011/2012 har i stället varit mild, med<br />
plusgrader och rikligt med regn fram till mitten av januari. Därefter kom<br />
tjälen, kylan och även en del snö.<br />
Resultat från säsongen 2011-2012<br />
Tjugotvå besättningar ansökte till kontrollprogrammet och 21 blev<br />
godkända att delta i kontrollprogrammet. Tre av dessa besätt-<br />
Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek,<br />
som levererar förmånligt direkt till<br />
alla veterinärer och djurägare i hela Sverige!<br />
Kontakta oss – det lönar sig!<br />
Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan<br />
Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893<br />
info@djurfarmacia.se<br />
www.djurfarmacia.se<br />
22 www.svdhv.se
Kontrollprogrammet för utegångsdjur utan ligghall, nötkreatur har nu varit<br />
officiellt godkänt i två vintersäsonger. Huvudman för kontrollprogrammet<br />
är Sveriges nötköttsproducenter (SNP) och kontrollerna i programmet har<br />
utförts av <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens nöthälsoveterinärer. För säsongen<br />
2012-2013 och kommande säsonger har en förnyad ansökan om kontrollprogram<br />
gjorts till Jordbruksverket.<br />
Utegångsdjur utan ligghall, Nötkreatur<br />
ningar var nyanslutna. Detta är något färre än säsongen innan då 28 besättningar<br />
ansökte om deltagande och 25 blev godkända. I besättningarna fanns<br />
totalt 65 grupper, 1-19 grupper av djur/besättning. I flertalet besättningar<br />
hölls djuren i en eller två grupper (15 besättningar). I grupperna hölls från 2<br />
till 815 djur per grupp, totalt 4318 djur.<br />
Vid kontrollbesöken blev 12 besättningar godkända i kontrollprogrammet.<br />
Fyra besättningar blev godkända med anmärkning utan att uppföljning<br />
i form av besök krävdes. Fem besättningar blev ej godkända. Samtliga<br />
ej godkända besättningar blev godkända vid det uppföljande kontrollbesöket.<br />
Liksom under vintersäsongen 2010/2011 rörde de vanligaste anmärkningarna<br />
djurens renhet i kombination med liggplatsens renhet och torrhet,<br />
men även hårlöshet och hull förekom bland anmärkningarna.<br />
Djurskyddsinspektörer<br />
vid samtliga länsstyrelser<br />
kontaktades inför<br />
kontrollbesöken och erbjöds<br />
att delta. Genom dessa sambesök<br />
skapas en samsyn kring<br />
djur- och resursbaserade<br />
bedömningar i<br />
besättningarna.<br />
Vad kontrolleras?<br />
Djurbaserade och resursbaserade<br />
kontroller görs i samband med besöket.<br />
Djurens hull, renhet, pälslöshet,<br />
att avlusningsplanen följs, <strong>kalv</strong>ningssäsong och tillvänjning av djuren som<br />
vistas ute kontrolleras. Dessa parametrar är viktiga för att djuren skall kunna<br />
hålla värmen när de hålls utan tillgång till ligghall eller annan inomhusvistelse.<br />
Smutsiga djur, djur i underhull eller djur som tappar päls har svårare<br />
att hålla värmen. Den vanligaste orsaken till hårlösa fläckar är lusangrepp.<br />
Därför är åtgärder för att hålla djuren fria från lusangrepp en del av kontrollprogrammet.<br />
Lusangrepp kan utvecklas snabbt och ge upphov till många<br />
hårlösa ytor på djuren. En stark rekommendation är därför att avlusa djuren<br />
tidigt under säsongen för att på så vis undvika att lössen får chansen att slå<br />
till.<br />
Utöver de djurbaserade måtten kontrolleras att besättningen har möjlighet<br />
att hantera och fånga in djur i behov av tillsyn eller i behov av<br />
installning. Det skall även finnas möjlighet att stalla in sjuka eller skadade<br />
djur. Vidare kontrolleras renhet och torrhet på liggplatser, antal djur per<br />
hektar, hur upptrampat det är runt utfodringsplatser och att det finns<br />
vindskydd för djuren. Det är viktigt att hjälpa djuren att använda markerna<br />
på bästa sätt. Detta kan göras genom att flytta utfodringsplatser<br />
efter väderlek så att det är nära mellan vindskyddade liggytor och utfodringsplatser.<br />
För att förbättra renheten på liggytor är det viktigt med tillräcklig<br />
yta för djuren att röra sig på, att det finns lämpliga liggytor, att det<br />
går att byta djurfållor vid behov samt att ströa upp liggytor som djuren<br />
använder ofta. Rådgivning kring dessa frågor sker i samband med kontrollbesöken.<br />
Samtliga parametrar vägs samman i bedömningen av om besättningen<br />
kan godkännas eller inte.<br />
Mer information om årets kontrollprogram finns på www.svdhv.se<br />
Har du frågor? Kontakta i så fall<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär: tel 0480-573 43,<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Åsa Petersson, administratör, tel 0480-573 42,<br />
asa.petersson@svdhv.org<br />
MAFA siloprogram<br />
MAFA Unik<br />
- för bästa foderhygien !<br />
FÖRST IN - FÖRST UT !<br />
I en MAFA Unik töms silon från botten utan<br />
separation. Det ger en jämn foderkvalité, utan<br />
risk för hängning av gammalt foder.<br />
Besök www.mafa.se för mer info<br />
Nöjda kunder är det bästa vi vet!<br />
Tel: 0431-44 52 60. Fax: 0431-41 15 01<br />
I förra numret hade vi med en artikel<br />
om <strong>Lunginflammation</strong> <strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar–<br />
Sammanfattning och resultat av studie<br />
2010-2011. Olyckligtvis hade ett av<br />
författarnamnen fallit bort. Artikeln<br />
är skriven av Virpi Welling samt Helle<br />
Ericsson Unnerstad. Helle är laboratorieveterinär<br />
vid Enheten för djurhälsa<br />
och antibiotikafrågor vid SVA och<br />
arbetar med antibiotikaresistens <strong>hos</strong><br />
bakterier från djur. I artikeln kan du<br />
läsa om SVARMpat och ett projekt där<br />
bakteriella orsaker till lunginflammation<br />
<strong>hos</strong> <strong>kalv</strong>ar har undersökts. Vi beklagar<br />
att hennes namn föll bort.<br />
www.svdhv.se<br />
23
POSTTIDNING B<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården AB<br />
Box 814<br />
391 28 Kalmar<br />
Lägger du ner för mycket<br />
tid på din utfodring?<br />
Cormalls stationära foderblandare<br />
till en rälshängd<br />
fodervagn.<br />
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga<br />
nytt stall?<br />
Då kan vi hjälpa dig att:<br />
• minska arbetsinsatsen vid utfodring<br />
• spara pengar vid nybyggnation<br />
• reducera driftskostnaderna<br />
• spara in en traktor och dess underhåll<br />
• förbättra hygienen på foderbordet<br />
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur<br />
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3<br />
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,<br />
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i<br />
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.<br />
3<br />
Jonas Johansson<br />
Cor i Centrum AB<br />
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)<br />
Fax: 044-20 21 27<br />
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg<br />
Telefon 0045 7448 6111<br />
www.cormall.dk