Gleptosil® vet. - Svenska Djurhälsovården

gris
Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping
susanne.stjernelid@svdhv.org
Är ”snippar” vägen till
framgångsrik grisavel?
Avelsframstegen snabbas upp
Genomisk selektion kommer i första skedet att användas inom durocaveln. Avsikten
är att tekniken inom kort även skall införas inom lantras- och yorkshireaveln.
Fördelarna med genomisk selektion anses vara att avelsframstegen går fortare,
att avelsvärderingen blir korrektare och att inaveln minskas. I första skedet
hoppas man att tidigare i djurets liv och även säkrare, kunna välja ut de galtar
som har störst potential för högt foderutnyttjande, hög tillväxt och hög köttprocent.
När metoden så småningom även börjar användas i lantras- och yorkshireaveln,
är förhoppningen, att man dessutom skall kunna selektera fram djur
med goda modersegenskaper och god hållbarhet.
Flera faktorer styr avelsarbetet
Förutsättningarna för att bedriva ett framgångsrikt avelsarbete avseende en
viss egenskap beror till stor del på tre faktorer:
1. Egenskapens ekonomiska betydelse
2. Dess arvbarhet och att det finns genetisk variation för egenskapen i populationen
3. Att egenskapen kan mätas säkert och objektivt.
Att avelsarbetet i första hand inriktas på ekonomiskt betydelsefulla egenskaper
är ju ganska självklart. Dessvärre har många av de viktiga egenskaperna, bland
andra de som berör sjukdomsresistens, hållbarhet, fruktsamhet, modersegenskaper
och spädgrisöverlevnad låg arvbarhet, det vill säga att slumpen
och miljön har större betydelse än generna. Detta har gjort det svårt att
med traditionellt avelsarbete nå framgångar. Som exempel, arvbarheten för
spädgrisdödlighet skattas vara 0,06, vilket betyder att de skillnader man kan
uppmäta i spädgrisdödlighet mellan olika individer i en population endast till 6
% beror på djurets gener. Resten, det vill säga 94 %, beror på det man kan kalla
miljöfaktorer.
En stor fördel med genomisk selektion är att metoden anses öka möjligheterna
för framgångsrikt avelsarbete, även för egenskaper med låg arvbarhet.
Avelsarbete kräver genetisk variation mellan individer och det är kunskap om
denna variation som genetisk selektion grundar sig på.
Vad är genomisk selektion?
Vid traditionell avelsvärdering används data från prövningsstationer, ekolodning,
exteriörbedömning, härstamning och suggkontroll. Information om det
enskilda djuret kompletteras med information om dess släktingar.
Vid genomisk selektion ”genkarteras” först en så kallad referenspopulation
bestående av djur som redan har traditionellt beräknade avelsvärden.
Genkarteringen innebär ett stort antal markörsegment som kallas ”snippar”
(SNPs=Single Nucleotide Polymorphism), i djurens DNA-strängar undersöks.
Resultaten av denna undersökning ger information till så kallade ”genkartor”.
Därefter skattas ett samband dessa drygt 60 000 ”snippar” och egenskaper registrerade
hos djur i referenspopulationen. På så sätt har man alltså framställt
ett ”lexikon”, som kan användas för att översätta resultaten av genkartering
gjorda på blod- eller hårprov från de tilltänkta avelsdjuren, men som ännu inte
är avelsvärderade. Eftersom ett djurs genuppsättning är densamma oavsett
ålder, kan djuren avelsvärderas redan som mycket unga.
Behovet av traditionell avelsvärdering kvarstår
För egenskaper med låg arvbarhet och för egenskaper som uttrycks sent i livet
finns troligen en hel del att vinna med genomisk selektion, likaså för egenskaper
som är svåra eller dyra att mäta. Hur mycket bättre och säkrare metoden är
jämfört med den traditionella är dock inte helt klart. Vad gäller mjölkkoaveln har
man sett att snipparnas ”värde” ändrar sig med selektionen. Därför tror man
att efter 7-8 generationer måste kanske snippeffekterna (= lexikonet) studeras
på nytt. Behovet av traditionella avelsvärderingsmetoder kvarstår alltså, även
om antalet djur som kommer att behöva avkommeprövas på traditionellt sätt
minskar.
Med den nya metoden kan lämpliga avelsdjur väljas ut tidigt. På så sätt förkortas
generationsintervallen, vilket leder till att framstegen går fortare.
Genkartering har på senare tid blivit billigare. Kostnaden ligger på 800-
1000 DKK/ prov. Eftersom genkartering kan göras med hjälp av ett enkelt
blod- eller hårprov kan metoden kanske i framtiden även vara till nytta i bruksbesättningarna.
Även om genomisk selektion förväntas öka avelsframstegen när det gäller
egenskaper med låg arvbarhet såsom hållbarhet, sjukdomsresistens och spädgrisöverlevnad
är ärftliga faktorer i dessa fall av underordnad betydelse. Vänta
därför inte på att gentekniken skall lösa dessa problem utan fortsätt att arbeta
med djurhälsa, management, utfodring och miljö.
Som första land i världen introducerar nu Danmark så
kallad genomisk selektion som ett komplement till den
traditionella grisaveln. Genomisk selektion används
redan på många håll inom mjölkkoaveln, men Danavl är
alltså först med att använda denna teknik i grisaveln.
Man bedömer att avelsframstegen härmed skall öka
med 25-30 %. Metoden har utvecklats genom ett samarbete
mellan Videncenter för svineproduktion och Det
Jordbrugsvidenskablige Fakultet i Foulum.
Genomisk selektion baseras på analys/kunskap om
hur djurens DNA ”ser ut”. En bidragande faktor till att
Danavl nu börjar med genomisk selektion är att kostnaden
för genkartering minskat rejält. Analys av ett
prov kostar numera 800 – 1000 DKK.
Vi anordnar kurser i ”Säker och smärtfri kastration”
Svenska Djurhälsovården har tillsammans med den övriga näringen
tagit fram en enkel och säker metod för lokalbedövning.
Nu anordnar vi endagarskurser som innefattar både teori och praktik.
Kursen avslutas med ett praktiskt prov.
Kursen är ett krav för att du själv ska få lokalbedöva dina grisar
vid kastration. Ett grundkrav för att gå kursen är att du
genomgått grundkursen i villkorad läkemedelsanvändning (D9).
Intresserad? Anmäl ditt intresse till Ulrika Andersson,
tel 013-27 06 90, ulrika.andersson@svdhv.org
Mer information djurhälsoveterinär Gunnar Johansson,
gunnar.johansson@svdhv.org
Foto: Marie Sterning, SLU
6 www.svdhv.se
www.svdhv.se 7