Gleptosil® vet. - Svenska Djurhälsovården

får
Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala
Ulrika.konig@svdhv.org
Ny lamningsfilm
till lamningssäsongen
Anja Pedersen, djurhälsoveterinär Linköping
anja.pedersen@dv.sjv.se
Bindvävsmask
ger slaktanmärkningar
nöt
Lamningen är den mest arbetsintensiva perioden under
fåråret. Det är viktigt att lägga ner den extra tid det tar att
förbereda och övervaka lamningen, det är tråkigt att förlora
lamm som man skulle ha kunnat rädda. Tackan ska inte störas
i onödan, men samtidigt ska du vara väl medveten om de olika
”tumreglerna” som finns för att veta när man bör rycka in och
undersöka och hjälpa tackan.
Fårhälsovården håller varje år lamningskurser på olika platser i landet. Vi går
igenom hur man förbereder sig inför lamningen, den normala lamningen och
komplikationer som kan inträffa före, efter och under lamningen. Vi tränar också
på fellägen i en så kallad lamningslåda. I år finns en helt nygjord film. Ulrika Rockström,
veterinär vid Svenska Djurhälsovården, har gjort filmen tillsammans med
filmarna Jesper Eggertsen och Olof Kyrkander. Filmen är finansierad med medel
från Landsbygdsprogrammet.
- Ulrika, varför ville du göra en film?
Deltagare vid tidigare lamningskurser har efterfrågat en ny lamningsfilm av
modernare tappning, jämfört med den film som redan finns. Lamningskurserna
ligger mig varmt om hjärtat och det är viktigt att deltagarna efter genomgången
kurs känner sig mer mogna inför den stundande lamningen och har en förståelse
för hur lägerättningar går till.
- Du har tillverkat lite tillbehör till filmen, till exempel en livmoder. Kan
du berätta lite om hur du tänkte?
Vid tidigare lamningskurser har vi haft problem med att på ett verklighetstroget
sätt kunna dra ut lammet genom bäckenet i lamningslådan. Det behövdes
helt enkelt en konstgjord livmoder för att göra träningen så bra som möjligt.
Dessutom är det viktigt att de som står runt och tittar på förlossningsarbetet vid
lamningslådan ska kunna se vad som händer i livmodern, därför är den gjord av
genomskinlig plast.
- Vid lamningskurserna dyker vissa frågor alltid upp, till exempel är det
många som undrar om det verkligen är nödvändigt att lägerätta lamm som
ligger fel. Tackor kan ju klara av att föda fram lamm som ligger fel ibland
utan att man ingriper.
När man tränar lägerättningar i lammlådan på lamningskurserna ser man
väldigt tydligt att lammet absolut lättast föds fram i rätt läge. En lamning utan fellägen
är det mest optimala för lammets överlevnad och för tackans förmåga att ta
hand om det nyfödda lammet. Men det stämmer att en förlossning kan fortskrida
även om lammet ligger fel, särskilt om lammet är litet. Det kan dock lika gärna
innebära att felläget förhindrar lammet att komma ut. Ju längre ut i förlossningskanalen
ett lamm i felläge börjat tryckas ut, desto svårare är en lägerättning om
det visar sig att förlossningen förhindras av felläget. Sen så beror det ju på vilken
typ av felläge det är, ett lamm med ett bakåtslaget framben har större chans att
komma ut, medans ett lamm med ett bakåtslaget huvud inte kommer ut. Så grundregeln
är alltid att om lammet ligger fel ska en lägerättning ske innan man börjar
dra. Sen så är varje enskilt fall unikt och det är klart att har du ett lamm med
bakåtslaget framben och du inte kan putta tillbaka lammet in i livmodern, ja då är
ju enda alternativet att hoppas på det bästa och försiktigt lirka och dra. Är endast
huvudet ute och båda frambenen bakåtslagna, så är det dock nödvändigt att få
tillbaka lammet in i livmodern. Klarar du inte detta ska du ringa veterinär.
- En annan fråga är varför man ska klippa tackorna före lamning.
Man bör helst klippa tackorna innan lamningen. Alternativet är att begränsa
klippningen till runt könsöppningen och kring juver. Detta ger en bättre hygien vid
lamning och digivning. Dessutom blir det lättare för lammet att hitta till spenarna.
- Ska det vara släckt eller tänt i fårhuset under lamning?
Ljuset i fårhuset ska vara tänt. Det är viktigt både inför en eventuell lamningshjälp
men även till tackorna som då lättare kan hålla koll på sina nyfödda. Tackorna ser
nämligen dåligt i mörker.
- Hur vet man när tackan ska lamma?
Tecken på att det endast är dagar kvar till lamning kan vara att juver och spenar
fylls med mjölk. Ett annat tecken är att ligamenten vid svansroten förslappas, det
blir en inbuktning på vardera sida om svansen och när man tar tag i svansen och
”viftar” med den fram och tillbaka, känns det som den sitter löst. Ofta kan man
även se att blygdläpparna svullnar och rodnar.
Närmare lamningen kan tackan bli retlig gentemot andra tackor och intresserar
sig mycket för andras lamm. Aptiten blir dålig, till slut drar hon sig undan för att
kunna vara ifred. Hon lägger sig och reser sig om vartannat. Vanligen ser man att
hon skrapar med frambenet. Hon tömmer tarmen och skvätter urin ofta. Till slut
ser man att hon har ont genom att hon skjuter rygg och svankar. Ofta ser man
även hur hon lägger öronen bakåt och drar upp överläppen, vilket kallas för att
hon flemar. Vid det här laget har förlossningen startat och tackan befinner sig i
öppningsstadiet. Det är då livmoderhalsen vidgas vilket brukar ta några timmar.
- När ska man ingripa, hur ska man veta att det rör sig om ett felläge?
Det är inte lätt att veta när man bör gå in och undersöka, men följande tumregler
ger vägledning:
• Om öppningsstadiet tar mer än 4-5 timmar
• Om vattnet har gått, men inget händer på en halvtimme
• Om tackan har värkar utan att något händer
• Om fosterdelar syns i samma läge trots värkarbete
• Om det har dröjt mer än en timme efter föregående lamm utan att ännu ett
lamm eller efterbörd har blivit synlig
• Om värkarbetet avstannat
- Har du några särskilda tips som du vill dela med dig av?
Var noga med hygienen vid lamningshjälp. Tvållöddret ska vara vitt och inte gulbrunt
när tvätten av tackan avslutas. Använd mycket glidslem. Det minskar risken
att slemhinnorna skadas och det går mycket lättare att göra lägerättningarna och
att dra ut lammet. När det gäller själva förlossningsarbetet så ska man vara förberedd
på att det känns väldigt trångt när man väl fått in sin hand i förlossningsvägarna.
Handen domnar och det gör ont. Här ger många upp innan de ens har
börjat tänka, eftersom man är så överrumplad av det lilla utrymmet och lammet
som trycker på med kraft. Andas några gånger och tänk – vilket ben alternativt
huvud hör till samma lamm? Putta in lammet i livmodern och utför lägerättningen.
Sitter lammet fast när du börjar dra– kom då ihåg att lammet ska lirkas ut. Man
kan prova att skruva lite, huvudet måste följa med och du ska dra omväxlande i
höger och vänster ben. Kom sedan ihåg dragriktningen ner mot tackans has, aldrig
rakt ut.
- När ska man ringa till veterinär?
Ring alltid till veterinär om du bedömer att du inte klarar av en lägerättning. Om
du prövar själv, håll på max 15 minuter, annars kan du försvåra för veterinären att
förlösa tackan. Tacka och lamm kan dessutom ta skada. Om öppningsskedet varar
mer än 4-5 timmar och födelsevägarna fortfarande är för trånga för att förlösa
lammen och när tackan är sjuk ska du också kontakta veterinär.
Har du märkt att du fått anmärkningar gällande
parafilaria eller bindvävsmask vid slakt? Dessa slaktanmärkningar
omfattar två olika parasiter: Parafilaria
bovicola och Onchocerca spp. Vad är detta för sjukdomar
och varför kasserar vi kött på grund av dessa?
Parafilaria
Parafilaria bovicola är en parasit som lever under huden och i bindväven som
omger muskulaturen hos nötkreatur. Parasiten sprids via ansiktsflugan som
nötkreaturen kommer i kontakt med under betessäsongen. Nötkreaturen blir
infekterade genom att flugor smittar djuren med larver då de suger tårvätska
eller sätter sig i sår. Larverna borrar sig in i nötkreaturet och tar sig till sin
slutdestination som är underhud och bindväv. Larverna blir under vandringen
vuxna maskar. Maskarna är sytrådstunna och kan bli några centimeter långa. När
maskarna når underhuden och bindväven lägger honorna ägg. Äggläggning sker
genom att honan perforerar huden och lägger sina ägg i den blödning som uppstår.
Parasiten sprider sig vidare genom att flugor äter upp äggen i blödningen
och sedan utvecklas äggen till nya infektionsdugliga larver i flugan.
Ansiktsflugan lever enbart utomhus och smittar därför nötkreatur på betet.
Under vinterhalvåret kan flugan övervintra inomhus men är då inte aktiv och
sprider därigenom ingen smitta. Flugan kan röra sig över stora områden och
överföra parafilaria mellan djur i olika besättningar.
Symptom
Hos levande nötkreatur är inte symtomen på parafilaria speciellt uppenbara.
Hudblödningar kan ses på framför allt hals och rygg men även på kroppssidor
i samband med äggläggningen som sker under våren och första delen av sommaren
året efter att djuren har smittats. Hudblödningarna kan likna taggtrådsskador
och därigenom feltolkas. Blödningarna finns endast kvar något dygn och
sedan är djuret normalt igen.
Besiktningsfynd
Vid besiktningen efter slakt syns parafilariaangrepp desto mer. Bindväven och
den ytliga muskulatur som parasiten varit i kontakt med blir grönaktigt missfärgad
med blödningar och vätskeutträde. Skadorna kan likna dem som uppstår
vid muskelskador men parasiterna kan ibland ses i skadorna. Påverkad muskulatur
kasseras och även klassningen av slaktkroppen kan försämras.
Historia
Parafilaria dokumenterades i Sverige första gången på 1970-talet. Parasiten
kom troligen in i landet via import av levande djur. Parasiten finns hos nötkreatur
i bland annat Europa men där orsakar parasiten inga skador på slaktkropparna.
Det enda landet med liknande slaktskador som hos oss är Sydafrika. I Sverige
förekommer parafilaria framför allt i de sydöstra delarna av landet (Östergötland,
norra Småland och delar av Södermanland). Under 80-talet hade 2,5 % av alla
slaktkroppar inom Farmeks område anmärkning gällande parafilaria. I nuläget så
ligger det nationella genomsnittet för perioden oktober 2010 till oktober 2011
på 0,29 %. Andelen är dock högre i de sydöstra delarna av landet.
Vad kan man göra?
Om man slaktar på hösten är risken för parafilariaskador lägre. Anledningen till
detta är att det tar 6-7 månader från infektion till att parasiterna hittas i underhuden.
Vid slakt på hösten har skadorna inte hunnit uppkomma eller har gamla
skador fått tid att läka av.
Spridningen av parafilaria kan minskas genom att ansiktsflugan bekämpas.
Bekämpning sker utomhus och under betessäsong. Vid bekämpning är det viktigt
att tänka på att flugan kan röra sig över stora områden och att man samordnar
sin bekämpning med grannbesättningar. Vid upptäckt av nötkreatur med
hudblödningar så bör dessa stallas in tillfälligt. Detta minskar smittspridningen
eftersom ansiktsflugan då inte kommer åt äggen som finns i blödningarna.
Onchocerca
Onchocerca spp. är ett gemensamt namn för flera olika arter av bindvävsmaskar
som smittar nötkreatur. Maskarna sprids genom flera knottarter från djur till
djur. Parasiten lever under huden på nötkreatur och hittas framför allt i områden
där knotten gärna angriper och där det finns hård bindväv såsom vid leder och
bukens mittlinje. Skador på hud och ligament uppkommer vid äggläggning då
honorna penetrerar huden för att lägga ägg på hudens yta. Äggen äts sedan upp
av knott och i knottet utvecklas ägget till en smittosam larv som kan infektera
djur som knottet biter. De vuxna maskarna som lever i nötkreatur orsakar inte
speciellt mycket skada.
Parafilaria och Onchocerca har en liknande säsongsbundenhet då de smittar
djuren när det finns flugor och knott det vill säga på sommaren ute på betet.
Onocerca orsakar dock inte alls lika mycket slaktkassation som parafilaria trots
att andelen slaktanmärkningar nationellt är högre. Anledningen till detta är att
onocerca inte ger så mycket skador samt lever i områden på djuret som inte
omfattas av köttkassation.
Vad kan man göra?
Spridningen av Onchocerca kan minskas genom att man minimerar kontakt
mellan nötkreaturen och de knottarter som sprider smitta. Eftersom Onchocerca
ofta inte orsakar några större köttkassationer så är slaktanmärkningen av mindre
betydelse än för parafilaria.
18 www.svdhv.se
www.svdhv.se 19