Stoppa smittan! - Svenska Djurhälsovården

Stoppa smittan!
Råd och rekommendationer för
• införsel av djur till besättningen
• försäljning av djur
• besökare
• entreprenörer till näringen
• transporter
• vallhundstävlingar

Smitta
Smitta är ett vitt begrepp för smittsamma sjukdomar av olika slag.
Infektionssjukdomar orsakas av att smittämnen, framförallt bakterier, parasiter och virus, tar sig in i
kroppen. Där råder en ständig strid mellan smittämnen och försvarsceller. Det är flera faktorer som
bestämmer om sjukdom skall bryta ut, t ex smittämnets sjukdomsframkallande förmåga, individens
motståndskraft och miljön. Vissa smittämnen är så höggradigt sjukdomsframkallande att djuret
alltid insjuknar om smittämnet tar sig in i kroppen. Vid de flesta sjukdomsutbrott är det emellertid
kroppens försvarsförmåga som avgör om och hur allvarligt individen insjuknar. Om kroppens
försvar är nedsatt exempelvis på grund av stress vid miljöbyte kan smittämnen lättare framkalla
sjukdom.
Miljöbetingelserna kan vara avgörande för om djuret blir sjukt. Om miljön är smutsig, fuktig eller
dåligt ventilerad kan smittämnen trivas så bra och infektionstrycket bli så högt, att djuret insjuknar
trots att det är i god kondition. En del individer kan bära på smitta utan att själva visa
sjukdomstecken. Dessa kallas symtomfria smittbärare och kan trots att de själva är friska sprida
smitta mellan djurbesättningar.
De flesta smittsamma sjukdomar smittar inte mellan människa och djur, men undantag finns.
Salmonella och tuberkulos är exempel på sjukdomar som kan drabba de flesta djurslag och
människan. En del smittämnen kan ge allvarliga symptom hos människa utan att påverka djuren
t.ex. EHEC.
Smittspridning
Det vanligaste sättet för smittspridning mellan fårbesättningar är via smittförande får, som inte
sällan är symtomfria.
En del sjukdomar sprids med utandningsluften, s.k. droppinfektion, som lunginflammationer
orsakade av mykoplasmer och pasteurellabakterier.
Muneksem (orf) är exempel på en sjukdom som orsakas av ett motståndskraftigt virus som oftast
sprids genom direktkontakt mellan djuren. Viruset kan också leva kvar länge i stallinredningen och
smitta via denna. Utvärtesparasiter överförs vanligen också mellan individer genom direktkontakt.
Sjukdomar kan också smitta via modersmjölken, blod och saliv som t.ex. Maedi/Visna.
Smitta kan även spridas mellan besättningar med gödsel och jord. Det kan vara sjukdomar som
orsakas av bakterier, virus eller parasiter. Ett exempel är smittsam fotröta (footrot) där
fotrötebakterier kan leva kvar en tid i miljön i smittade besättningar.
Invärtesparasiter sprids vanligen med inköpta djur men också via sambeten på smittade marker.
Införsel av djur till besättningen
Smittspridning mellan besättningar sker vanligen med djur som är symptomfria smittbärare. Det
kan vara inköpta djur, inlånade baggar eller djur som gått på sambete. Den som levererar djur har
ansvaret för att de är friska. Utgå ändå alltid från att nya djur kan vara smittbärare. När djuret
transporteras och byter miljö utsätts det för stress som sänker motståndskraften mot sjukdomar som
det kanske bär på. Djuret kan naturligtvis också insjukna på grund av de smittämnen som det möter
i den nya besättningen.

• För bara in djur till besättningen om det är nödvändigt.
• Köp livdjur från så få besättningar som möjligt. Köp friska djur från seriösa uppfödare.
• Köp bara djur från besättningar friförklarade från Maedi/Visna.
• Ställ djuren i karantän i minst 3 veckor. De kan gärna gå tillsammans med utslagsdjur
(vilka då kan fungerar som indikatorer) men skall vara isolerade från de övriga fåren i
besättningen.
• Avmaska djuren med maskmedel verksamt mot den stora magmasken.
• Om stora leverflundran finns i ursprungsbesättningen bör djuren avmaskas mot
flundrornas larvstadier såväl som de vuxna stadierna. Kontakta Fårhälsovården för
mer information.
• Ta inte hem djur med fotröta; undersök klövarna redan innan djuren lastas hos
säljaren. Inspektera klövarna och speciellt klövspalterna noga vid hemkomsten.
Verka klövarna vid behov och fotbada djuren när de ställs in och tas ut ur
karantänen. Djuren ska stå 5-10 minuter i 10% zinksulfatlösning alternativt kan
klövarna sprayas ymnigt. Ställ djuren på hårt underlag för att torka i 30-60 minuter.
• Avlusa djuren vid behov
Försäljning av djur
Den som säljer djur ansvarar för att djuret är friskt och att inga allvarliga smittsamma sjukdomar
förekommer i besättningen. Säljaren har skyldighet att informera köparen om det under senaste året
förekommit sådana sjukdomar samt vilka åtgärder som vidtagits.
Vid livdjursauktionerna skall det finnas möjlighet att isolera sjuka djur, desinficera klövar vid
behov samt avmaska djuren innan de lämnar auktionslokalen.
Vid riksbedömningar ansvarar arrangörerna för att mönstringsplatsen rengörs och desinficeras
mellan varje djur och att riksbedömningsplatsen i övrigt hålls ren.
Besökare
Det är djurägaren som har ansvaret att förhindra att smitta förs in i sin besättning. Därmed har
djurägaren rätt att ställa krav på dem som besöker gården. Kraven är anpassade för de sjukdomar
som förekommer i landet och som utgör en smittorisk. För att tvätt och rengöring skall fungera
smidigt skall djurägaren tillhandahålla vatten, rengörings- och desinfektionsmedel.
• Sätt upp en skylt på stalldörren som talar om att du inte vill att besökare går in utan ditt
tillstånd
• Ha flytande tvål, tvättvatten och ren handduk i beredskap till besökarna.
• Vattenslang och borste skall finnas för skorengöring.
• Balja med desinfektionsmedel för skor eller stövlar skall finnas och användas vid behov.
Besökare som haft djurkontakt kan bära på smitta och det måste därför finnas regler för vilka
försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid besök i besättningar. Man bör också tänka på att det kan
finnas risk för att smitta sprids från djur till människor även om det är mycket ovanligt hos får. Små
barn som besöker gårdar där betesdjur vistas kan vara särskilt utsatta för smitta. Man kan därför ge
rekommendationer som gäller generellt för besök i djurbesättningar.
• Gå inte in i stallar eller rasthagar utan ägarens tillstånd.
• Besökare skall ha rena skor. När besöket avslutas skall skorna eller stövlarna rengöras och
vid behov desinficeras. Alternativt kan skoskydd användas.
• Barn skall tvätta händerna om de klappat djuren.
• Ät inte medhavd matsäck i stallet eller i hagar med mycket gödsel.

Fårklippare, mönstrare och andra entreprenörer till näringen
Fårklippare, mönstrare och scannare kan överföra sjukdomar som sprids med kläder och redskap.
Speciellt viktigt är det att reglerna följs om smittsam klövsjukdom förekommer i besättningen.
• Byt till rena kläder eller skyddskläder vid behov samt rengör och desinficera skor eller
stövlar mellan varje gård.
• Tvätta händerna mellan varje gård.
• Rengör noggrant och desinficera klippstol, sax, klippskär, klövsax och annan utrustning
mellan varje gård.
• Rengöringen och desinficeringen skall ske innan gården lämnas.
Transporter
När får från olika besättningar samtransporteras måste man tänka på att djuren kan smitta varandra.
Transportfordon som används för får kan också sprida smitta om det inte rengörs och desinficeras
mellan varje transport. Djur som samtransporterats eller rest i andras transporter som inte varit
rengjorda, även om det gäller egna djur som varit på resa och återkommer hem, skall isoleras på
samma sätt som inköpta djur. Tänk även på att inte samtransportera djur med olika Maedi/Visna
status.
Observera att transportfordon som används för får i kommersiellt syfte måste vara godkända av
Länsstyrelsen.
Vallhundstävlingar
Får som transporteras till annans mark där tävlingar hålls kan smitta ner markerna med
invärtesparasiter och skall därför avmaskas om relevant träckprov inte visar annat. De marker som
används vid tävlingarna skall vara rena från den stora magmasken och infektionsämnen som orsakar
smittsam fotröta.
Hunddjur (hund och räv) som lever nära får kan utgöra en smittorisk eftersom de kan bära på
bandmaskar där får är mellanvärd. Parasiterna förekommer som bandmask i tarmen hos hund och
räv och som larvstadier i inre organ eller hinnor hos fåret. Bästa sättet att förhindra smitta mellan
hund och får är att inte låta hunden äta rått kött eller råa inälvor från får eller lamm. Man kan också
avmaska hunden med ett avmaskningsmedel verksamt mot bandmask.
I andra länder förekommer bandmaskarter som kan ge allvarligare skador än de inhemska. Den
mest fruktade är Echinococcus multilocularis, rävens dvärgbandmask, som kan utveckla
svårbehandlade larvstadier i inre organ även hos människa. Alla hundar som varit utanför Sveriges
gränser bör avmaskas med preparat som är effektivt mot dvärgbandmask innan införseln till
Sverige. (För aktuella införselregler se Jordbruksverkets hemsida: www.sjv.se)
Text och bild:
Illustration:
Helen Björk Averpil
Lena Stengärde
Svenska Djurhälsovården AB Telefon: 08-725 82 00
Kungsängens Gård Telefax: 08-725 81 72
753 23 Uppsala www.svdhv.se 120206