Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

odellen”
strera vilka tekniska produkter man har på marknaden hade foderstationen
utrustats med en automatisk brunstkontrollenhet så kallad
”SowCheck” (ses ner till vänster i bilden). Den fungerar så att innan suggan
får komma ända fram till fodertråget rör sig två rullar längs hennes
sidor och en tredje trycker över ryggen vilket framkallar ståreflex hos en
brunstig sugga och hon kan därmed sorteras ut från övriga i gruppen för
seminering. När det småningom är dags för dräktighetskontroll visade
man upp att man lätt kunde byta ut ”SowCheck”-enheten mot en
”SonoCheck”-enhet som sköter även dräktighetskontrollen per automatik.
Här registrerades först hur suggan såg ut från sidan med en digitalkamera.
Baserat på fotot förde därefter en robotarm en ultraljudsprob till
rätt ställe på suggan och detta område scannades av. En dator kopplad till
ultraljudet skötte därefter bildanalysen och registrerade slutligen om
suggan var dräktig eller ej. Via foderstationen slussas de högdräktiga suggorna
slutligen automatiskt ut till den direkt angränsande delen för grisande
och digivande suggor.
Ingen halm i grisningsboxen
Grisningen sker gruppvis med upp till 10 suggor per grupp. Här såg man
nu vissa likheter med den svenska ”västgötamodellen” med en stor
gemensam ligg/aktivitetsyta (dock med heldränerat betongspaltgolv) och
”öppna” grisningboxar med en hög tröskel där suggorna själva får välja
en att grisa i. Dessa var utrustade med en smågrishörna med värmetak
längst med ena långsidan liksom ett fodertråg då det är tänkt att suggorna
skall utfodras här. Golvet inne i grisningsboxarna utgjordes av den
svenska uppfinningen ”moving floor”. Halmen lyste dock helt med sin
frånvaro. Till skillnad från den svenska förebilden är det inte tänkt att
dessa boxar monteras ner utan enbart själva tröskeln in i boxen tas bort
nio dagar efter grisning. Därefter tillåts smågrisarna gå ut på den gemensamma
aktivitetsytan. Efter totalt tre veckors ditid vänjs smågrisarna av
och suggorna slussas manuellt tillbaka till den stora gruppen och en ny
grupp suggor kan få tillträde till ”grisningsavdelningen”.
Tänka i nya banor
I och med EuroTier 2012 kan man verkligen säga att ”Västgötamodellen”
tagit steget in i framtiden. Med svenska ögon sett finns det en del saker
man kan påpeka och förbättra om det i förlängningen skall kunna bli ett
vinnande koncept, men helt klart fick det stor uppmärksamhet på plats i
Hannover. Man satsade också verkligen stort för att få uppmärksamhet.
Som tidigare nämnts var konceptet uppbyggt i full skala och det var förevisning
varje kvart med ljusinstallation och speakerröst. Dessutom visade
man livebilder på stora TV-skärmar från en tysk gård där man byggt upp
detta i verkligheten. Det gick helt enkelt inte att missa denna monter. Det
var verkligen friskt satsat på en ”produkt” som de knappt hunnit prövat i
verkligheten ännu. Jag fick dock känslan av att företagets främsta mål
med denna satsning var just att skapa uppmärksamhet. Genom att ge en
bild av hur framtidens grisproduktion skulle kunna se ut vill man ge både
sig själv, andra företag och lantbrukare en tankeställare om att man behöver
börja tänka i nya banor. De förväntar sig inte att konceptet som sådant
skall bli en storsäljare men de vill absolut inte ligga efter när det ställs nya
krav. ”- Vi blir hela tiden förbisprungna av lagstiftningen” hörde jag upprepas
ett antal gånger vid samtal med Daniel Holling, produktchef och
motorn bakom satsningen. Jag kan inte annat än att hålla med honom. På
EU-nivå har direktiven om lösgående suggor under dräktighet just införts
vilket krävt stora omställningar bland majoriteten av Europas grisproducenter.
Blir lösgående suggor vid grisning nästa steg?
www.svdhv.se
9