Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

En frisk ko på svenskt bete.
för dessa kostnader inte självklara som för sjukdomar och smittor där
insatsen ger friskare djur och bättre produktion.
Ekonomisk gräns för insatser för bättre djurhälsa
I försöken att sätta djurhälsa i relation till kostnader för djurhälsa berättade
veterinär Diana Viske från Jordbruksverket om behovet av samarbete
mellan veterinär och ekonom. I den intressanta presentationen med rubriken
”God djurhälsa – fördel för Sveriges djurbönder” gav hon exempel
på en modell för beräkning av insatser för att förbättra djurhälsan och
bekämpa sjukdomar som gav många av åhörarna en ahaupplevelse. Små
medel kan ofta ge stora effekter i ett inledande skede av sjukdomsbekämpning.
Att sedan öka kostnaderna betalar sig till en viss punkt, varefter
ytterligare insatta medel ur ekonomisk synvinkel inte är motiverat. Ur
ett strikt djurhälso- och djurvälfärdsperspektiv kan dock ytterligare insatser
vara optimala ur djurhälsosynpunkt. Dianas annorlunda sätt att resonera
om hur resurser för att förebygga och kontrollera sjukdomar hos
djur kan användas var mycket tänkvärt!
Kommer den nya djurhälsolagen inom
EU att förhindra fri rörlighet av smittor?
För att inte glömma bort att vi verkar i en europeisk gemenskap där principen
om fri rörlighet är central var Alberto Laddomada från EU-kommissionen
inbjuden för att berätta om arbetet med den nya djurhälsolagen
inom EU. Vi fick här en påminnelse om de olika synsätt som präglar olika
medlemsländer i relation till djurhälsa och handel med djur. För svensk
del vill vi värna vårt dokumenterade bättre djurhälsoläge jämfört med
många andra (till exempel paratuberkulos hos idisslare och PRRS hos
gris). Här fick vi tydliga besked från EU-kommissionen att ansvaret för
många sjukdomar i framtiden sannolikt överlåts att hanteras av näringen
själv genom anpassade certifierings- och kvalitetssäkringsprogram.
Att se helheten krav på dagens veterinära rådgivare
Grisföretagaren Oscar Nilsson och lammuppfödaren Benny Averpil såg
till att vi inte tappade kontakten med verkligheten på stallgolvet. De höll
presentationer om sin vardag där de förtjänstfullt beskrev hur de jobbar
praktiskt med djurhälsofrågorna i en ekonomisk verklighet. De framförde
också vilka konkreta krav och förväntningar de har på oss veterinärer.
Det gällde både krav på kompetens och inte minst det helt nödvändiga
att kunna samarbeta med andra rådgivningsfunktioner och att ha
förmågan att se helheten i uppfödningen. Under den andra dagen låg
fokus på kliniskt inriktade seminarier med praktiskt tillämpbar kunskap.
Seminarierna avslutades med workshops där föreläsare, djurhälsoveterinärer
och deltagare bytte erfarenheter under givande diskussioner.
Teman för de olika seminarierna som löpte parallellt sträckte sig från
bäst effekt av antibiotika, mineraler – var när hur, parasiter i praktiken
och sist men inte minst till vanliga obduktionsfynd.
Det enda problemet var att inte kunna befinna sig på mer än ett seminarium
åt gången.
www.svdhv.se
21