06.09.2014 Views

Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

nöt<br />

Cecilia Kronqvist, SLU<br />

Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />

lena.stengarde@svdhv.org<br />

Cecilia är forskare/Agronomie doktor vid SLU<br />

i Uppsala. Hon disputerade 2011 på en avhandling<br />

om mineraler till mjölkkor, framför<br />

allt kopplat till kalvningsförlamning.<br />

Lena är specialist i nötkreaturens sjukdomar<br />

och har ett särskilt intresse för utfodring<br />

och utfodringsrelaterade sjukdomar.<br />

Alla djur behöver<br />

mineraler för att<br />

växa och må bra<br />

Cecilia Kronqvist som arbetar vid Husdjurens utfodring och vård vid<br />

Sveriges lantbruksuniversitet höll föredrag på djurhälsokonferensen<br />

som <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården arrangerade den 12-13 mars. Föredraget<br />

hette ”Mineraler- var, när, hur” och berörde nötkreaturens och<br />

fårens behov av mineraler i foderstaten för att de skall må bra.<br />

Vilka mineraler behövs?<br />

Det finns ett tjugotal mineraler som vi idag vet är viktiga för djuren. De<br />

behöver dem för olika funktioner i kroppen, till exempel för att skelettet<br />

skall mineraliseras, för att musklerna skall fungera eller för att immunsystemet<br />

skall kunna skydda mot sjukdom. Om mineralerna förekommer<br />

rikligt i kroppen kallas de makromineraler. Mineraler som endast förekommer<br />

i liten mängd betraktas som mikromineraler. Exempel på makromineraler<br />

är kalcium, fosfor, magnesium, kalium och svavel. Bland<br />

mikromineralerna är koppar, kobolt, zink och selen välkända.<br />

Behov varierar<br />

Djurens behov av mineraler varierar. Ett dräktigt eller mjölkproducerande<br />

moderdjur ökar sitt behov av kalk eftersom det går åt till mineralisering av<br />

skelett eller för att producera mjölk. Ett växande djur har helt andra behov<br />

av mineraler än ett vuxet djur som endast behöver underhålla kroppen.<br />

Kroppsstorleken har också betydelse eftersom underhållet ökar hos stora<br />

djur i jämförelse med små djur. Slutligen har hela foderstaten betydelse för<br />

vilket behov djuren har av ytterligare mineraltillförsel. Markens innehåll<br />

av mineraler, gödsling, botanisk sammansättning bestämmer mineralinnehållet<br />

i grovfoder och till exempel spannmål. Flera mineraler påverkar<br />

varandra och förmågan att ta upp mineraler hos djuret. Kalcium, magnesium,<br />

fosfor och kalium kan påverka upptaget av varandra.<br />

Lager eller daglig tillförsel<br />

Vissa mineraler har djuren ett lager av i kroppen medan andra mineraler<br />

mineraler måste tillföras regelbundet, kanske dagligen. Kalk lagras i skelettet<br />

och djuren har ett enzymsystem som gör att de kan plocka ut kalk<br />

vid brist. Djurens förmåga att anpassa sig till förändrat kalkbehov tar lite<br />

tid. Därför kan tackor drabbas av kalkbrist när de skall mineralisera fostrens<br />

skelett. För kor är det vanligare att de drabbas av kalkbrist när de börjar<br />

mjölka eftersom kalkbehovet då ökar snabbt. Hos äldre moderdjur försämras<br />

förmågan att plocka ut kalk ur skelettet och det är en förklaring<br />

till att kalkbrist hos moderdjur är vanligare hos äldre än hos yngre djur.<br />

Magnesium kan inte kroppen frisätta vid behov och därför är djuret beroende<br />

av en daglig tillförsel.<br />

Vissa mineraler har ett styrt upptag. Då finns det mekanismer i kroppen<br />

hos djuret som aktivt hjälper till att ta upp mineralerna. Det gäller<br />

till exempel kalk. För andra ämnen som magnesium styrs upptaget av tillgången<br />

i magtarmkanalen.<br />

Nedsatt produktion av suboptimal mineralförsörjning<br />

Något vi inte alltid tänker på är att om djuren får för lite mineraler eller<br />

för lite av någon speciell mineral så kan det leda till diffusa symptom.<br />

Grava brister av kalk ger till exempel lamningsförlamning hos tackor<br />

eller pares hos kor. Grava brister av selen eller E-vitamin ger muskeldegeneration<br />

eller plötsliga dödsfall, framförallt hos unga djur. Magnesiumbrist<br />

uppkommer oftast på våren eftersom det späda gräset innehåller<br />

lite fibrer och mycket växtsaft. I växtsaften finns det gott om kalium. Kaliumet<br />

interagerar med magnesium och försvårar upptaget av magnesium.<br />

Djuren kan då få brist på magnesium. Detta visar sig som allvarliga kramper<br />

som djuren kan dö av.<br />

Djur vet inte vad de behöver<br />

Djur vet inte själva hur mycket mineraler de behöver. Vi måste skapa förutsättningar<br />

för att de skall få i sig tillräckligt med mineraler för att täcka<br />

sina behov. Räkna på hela foderstaten och välj ett mineralfoder som kompletterar<br />

fodermedlen som används. Det kan behövas olika mineralfoder<br />

till olika djurkategorier och under stallperiod och betesperiod. Går det<br />

att blanda mineralfodret med kraftfoder eller i fullfoder är det större<br />

chans att alla djur äter än om mineralfodret utfodras separat. Om det<br />

separatutfodras är det viktigt att det håller sig rent och torrt, annars äter<br />

djuren sämre. Håll koll på hur mycket mineralfoder som djuren äter. Om<br />

18 www.svdhv.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!