Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
nöt<br />
Cecilia Kronqvist, SLU<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Cecilia är forskare/Agronomie doktor vid SLU<br />
i Uppsala. Hon disputerade 2011 på en avhandling<br />
om mineraler till mjölkkor, framför<br />
allt kopplat till kalvningsförlamning.<br />
Lena är specialist i nötkreaturens sjukdomar<br />
och har ett särskilt intresse för utfodring<br />
och utfodringsrelaterade sjukdomar.<br />
Alla djur behöver<br />
mineraler för att<br />
växa och må bra<br />
Cecilia Kronqvist som arbetar vid Husdjurens utfodring och vård vid<br />
Sveriges lantbruksuniversitet höll föredrag på djurhälsokonferensen<br />
som <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården arrangerade den 12-13 mars. Föredraget<br />
hette ”Mineraler- var, när, hur” och berörde nötkreaturens och<br />
fårens behov av mineraler i foderstaten för att de skall må bra.<br />
Vilka mineraler behövs?<br />
Det finns ett tjugotal mineraler som vi idag vet är viktiga för djuren. De<br />
behöver dem för olika funktioner i kroppen, till exempel för att skelettet<br />
skall mineraliseras, för att musklerna skall fungera eller för att immunsystemet<br />
skall kunna skydda mot sjukdom. Om mineralerna förekommer<br />
rikligt i kroppen kallas de makromineraler. Mineraler som endast förekommer<br />
i liten mängd betraktas som mikromineraler. Exempel på makromineraler<br />
är kalcium, fosfor, magnesium, kalium och svavel. Bland<br />
mikromineralerna är koppar, kobolt, zink och selen välkända.<br />
Behov varierar<br />
Djurens behov av mineraler varierar. Ett dräktigt eller mjölkproducerande<br />
moderdjur ökar sitt behov av kalk eftersom det går åt till mineralisering av<br />
skelett eller för att producera mjölk. Ett växande djur har helt andra behov<br />
av mineraler än ett vuxet djur som endast behöver underhålla kroppen.<br />
Kroppsstorleken har också betydelse eftersom underhållet ökar hos stora<br />
djur i jämförelse med små djur. Slutligen har hela foderstaten betydelse för<br />
vilket behov djuren har av ytterligare mineraltillförsel. Markens innehåll<br />
av mineraler, gödsling, botanisk sammansättning bestämmer mineralinnehållet<br />
i grovfoder och till exempel spannmål. Flera mineraler påverkar<br />
varandra och förmågan att ta upp mineraler hos djuret. Kalcium, magnesium,<br />
fosfor och kalium kan påverka upptaget av varandra.<br />
Lager eller daglig tillförsel<br />
Vissa mineraler har djuren ett lager av i kroppen medan andra mineraler<br />
mineraler måste tillföras regelbundet, kanske dagligen. Kalk lagras i skelettet<br />
och djuren har ett enzymsystem som gör att de kan plocka ut kalk<br />
vid brist. Djurens förmåga att anpassa sig till förändrat kalkbehov tar lite<br />
tid. Därför kan tackor drabbas av kalkbrist när de skall mineralisera fostrens<br />
skelett. För kor är det vanligare att de drabbas av kalkbrist när de börjar<br />
mjölka eftersom kalkbehovet då ökar snabbt. Hos äldre moderdjur försämras<br />
förmågan att plocka ut kalk ur skelettet och det är en förklaring<br />
till att kalkbrist hos moderdjur är vanligare hos äldre än hos yngre djur.<br />
Magnesium kan inte kroppen frisätta vid behov och därför är djuret beroende<br />
av en daglig tillförsel.<br />
Vissa mineraler har ett styrt upptag. Då finns det mekanismer i kroppen<br />
hos djuret som aktivt hjälper till att ta upp mineralerna. Det gäller<br />
till exempel kalk. För andra ämnen som magnesium styrs upptaget av tillgången<br />
i magtarmkanalen.<br />
Nedsatt produktion av suboptimal mineralförsörjning<br />
Något vi inte alltid tänker på är att om djuren får för lite mineraler eller<br />
för lite av någon speciell mineral så kan det leda till diffusa symptom.<br />
Grava brister av kalk ger till exempel lamningsförlamning hos tackor<br />
eller pares hos kor. Grava brister av selen eller E-vitamin ger muskeldegeneration<br />
eller plötsliga dödsfall, framförallt hos unga djur. Magnesiumbrist<br />
uppkommer oftast på våren eftersom det späda gräset innehåller<br />
lite fibrer och mycket växtsaft. I växtsaften finns det gott om kalium. Kaliumet<br />
interagerar med magnesium och försvårar upptaget av magnesium.<br />
Djuren kan då få brist på magnesium. Detta visar sig som allvarliga kramper<br />
som djuren kan dö av.<br />
Djur vet inte vad de behöver<br />
Djur vet inte själva hur mycket mineraler de behöver. Vi måste skapa förutsättningar<br />
för att de skall få i sig tillräckligt med mineraler för att täcka<br />
sina behov. Räkna på hela foderstaten och välj ett mineralfoder som kompletterar<br />
fodermedlen som används. Det kan behövas olika mineralfoder<br />
till olika djurkategorier och under stallperiod och betesperiod. Går det<br />
att blanda mineralfodret med kraftfoder eller i fullfoder är det större<br />
chans att alla djur äter än om mineralfodret utfodras separat. Om det<br />
separatutfodras är det viktigt att det håller sig rent och torrt, annars äter<br />
djuren sämre. Håll koll på hur mycket mineralfoder som djuren äter. Om<br />
18 www.svdhv.se