Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

får
Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala
andrea.holmstrom@svdhv.org
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Andrea är ansvarig för Fårhälsovården
Katarina blev veterinär medicine doktor 1997
och har arbetat på SLU och SVA i drygt tio år.
Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.
Nya intryck från fårvärlden
I februari hölls den åttonde världskonferensen för fårveterinärer i
Rotorua i Nya Zealand. Det är alltid lika givande att träffa kollegor från
hela världen och få en inblick i vilka problem om ligger högst upp på
agendan. Mötet, som hålls var fjärde år, samlade ca 470 deltagare och
tre parallella seminarier med olika ämnen hölls.
Föreläsning om svensk fårhälsa
Fårhälsovården hade förmånen att få hålla ett föredrag om hur vi arbetar
med fårhälsa i Sverige, ett land med en relativt liten fårpopulation. Fokus
var samarbetet mellan myndigheter och näring. Nya Zealand är ungefär
hälften så stort som Sverige, både till yta och utifrån invånarantal, men
knappast när det gäller får. Tvärtom, Nya Zealand har ca 32 miljoner
tackor medan vi har ca 300 000. Det unika med Sverige är att staten (Jordbruksverket)
bidrar med medel till olika program för att förbättra fårhälsan.
Ett exempel är Maedi/Visna programmet där Jordbruksverket står för
större delen av programmets kostnader, exempelvis genom subventionerade
analyskostnader. Detta förvånade många kollegor eftersom denna
form av subvention saknas i många länder. Även vårt svenska arbete med
anaplasmos presenterades på konferensen. Cirka 10 000 fästingar har artbestämts
och endast två arter påvisats. I genomsnitt 11 % av dessa bar på
smittämnet Anaplasma phagocytophilum. Symtomen hos smittade lamm
varierar mycket; från lindrig hälta till hög feber och akuta dödsfall.
Arbete fortsätter för att se om de olika sjukdomsförloppen kan knytas till
specifika varianter av A. phagocytophilum.
Mycket om parasiter
Parasiter upptog en mycket stor del av föreläsningstiden då de fortfarande
utgör det största hälsoproblemet hos får. Det finns en lång rad
olika parasiter och väldigt många olika miljöer och lammproduktionsmodeller
runt om i världen, så det är inte konstigt att diskussionerna blir
många och invecklade. Bekämpning av parasiter har över hela världen till
stor del grundat sig på avmaskningar, men i takt med att maskarna
utvecklar motståndskraft, resistens, mot avmaskningsmedlen ökar behovet
av andra strategier.
”The Big Five”
Från många länder betonades vikten av att vidta åtgärder som ökar djurets
förmåga att stå emot parasiter (engelskans resilience) som vi alltså
inte kan räkna med att utrota ens på gårdsnivå. God utfodring, inkluderande
spårämnen och mineraler, och gott avelsarbete återkom i många
presentationer.
Professor Gareth Bath, från Onderstepoort, Sydafrika berättade hur de
strävade efter att få ut råden till gårdarna genom att sammanfatta dem i
broschyrer och planscher med rubriken ” The Big Five” att ta med ut på
kontoret eller i fårstallet:
1. Värddjuret
Titta mer på fårens förmåga att stå emot parasiter. Här gäller det att
slakta ut individer som har svårt att stå emot parasitinfektioner och välja
ut de som är mer tåliga, t ex vägs individuella träckprovsresultat in vid
val av avelsbagge. Under denna stora punkt ingick även att främja god
hälsa genom god utfodring framför allt avseende protein och mineraler/
spårämnen, och att kontrollera andra sjukdomar.
2. Mät och dokumentera läget
Gör regelbundna träckprovsundersökningar, kolla behandlingsresultat,
och följ även läget avseende betestillgång och vädersituationen.
3. Minska parasittrycket
Konsekvensen av parasitsmittan beror till stor del på hur många parasiter
fåren bär. Smittan kan minskas genom att korta betestid, minska beläggningsgrad,
öka tiden då ett bete får ”vila”. Vidare kan smittrycket minskas
genom att växelbeta med annat djurslag, och undvika högriskområden
såsom rasthagar, sanka områden etc.
4. Utvärdera betet
Artsammansättning av växterna på betet kan också inverka på parasittrycket.
Här pågår undersökningar över lämpliga arter för fårbete och här
finns förstås olika förutsättningar i olika delar av världen för växterna.
Här återkom dock vikten av att följa hur hårt nerbetat det blir och flytta
djuren vid lämplig tidpunkt. Betets topografi och dränering påverkar
också parasitlarvernas överlevnadsförmåga på betet.
5. Optimera användning av avmaskningsmedel
Anpassa preparatvalet till parasitläget. Se till att djuren får rätt dos, undvik
underdosering genom att väga djuren och kontrollera doseringspistolen.
Råden överensstämmer synnerligen väl med de som utarbetats för
svenska förhållanden och visar tydligt att vi måste fortsätta arbeta på
hållbara och gårdsanpassade strategier för parasitbekämpning där en av
hörnstenarna utgörs av rationell användning av avmaskningsmedel.
Får på Nya Zealand - en vanlig landskapsbild.
16 www.svdhv.se