Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
Djurhälsonytt<br />
<strong>Tidningen</strong> för dig som är medlem i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården. NO 2/2013<br />
Examensarbeten<br />
om fertilitet<br />
Zink i<br />
åkermarken<br />
Smittskyddsamråd<br />
till förprövningen
När du tror du<br />
tänkt på allt<br />
Vad händer med din ekonomi om besättningen drabbas<br />
av Schmallenberg, fotröta, gasbrand eller Maedi-<br />
Visna? En försäkring är en viktig del i omsorgen av<br />
ditt företag och kan minska den ekonomiska förlusten om<br />
oturen skulle vara framme.<br />
Ring 0775-88 88 88, gå in på agria.se eller<br />
kontakta Länsförsäkringar där du bor.<br />
Ersättning utan avdrag för självrisk<br />
Skulle du förlora många djur inom 30 dagar har du<br />
möjlighet att få ersättning utan avdrag för självrisk.<br />
För mjölkproducerande djur kan du även få ersättning<br />
för en del av den förlorade mjölkintäkten.<br />
Se över ditt<br />
försäkringsskydd<br />
agria.se, 0775-88 88 88<br />
Agria Djurförsäkring är länsförsäkringsgruppens specialistbolag för djur- och grödaförsäkring.<br />
Medicin hem till gården!<br />
Nu är det enklare än någonsin att få hem den<br />
djurmedicin du behöver. Gris, nöt, får och<br />
sällskapsdjur – oavsett djurslag har vi det du<br />
behöver.<br />
Hur fungerar det?<br />
Be din veterinär skicka receptet till oss. Vi packar från<br />
lagret i Falkenberg och skickar paketet direkt. Inom 1–2<br />
dagar har du medicinen levererad till gården. Du betalar<br />
i efterskott på faktura. Svårare än så är det inte.<br />
Är du nyfiken på att förenkla din vardag?<br />
Beställ produktkatalogen för lantbruk på vår hemsida<br />
www.apovet.se/kontakt eller slå en signal så berättar vi<br />
mer. Vi är specialister på djurmedicin.<br />
0774 42 14 00 kundtjanst@apovet.se www.apovet.se<br />
2 www.svdhv.se
ledare<br />
INNEHÅLL<br />
DJURHÄLSONYTT<br />
NUMMER 2 2013<br />
4 Navelproblem hos växande grisar<br />
6 Immunförsvaret - ett sinnrikt system<br />
8 Produktionsuppföljning ger bättre ekonomi<br />
8 ”Västgötamodellen” in i framtiden<br />
10 Zinkflöde till marken i svensk smågrisproduktion<br />
11 Orf - en besvärlig sjukdom i lamningstider<br />
12 Examensarbeten<br />
Minnesotas kamp mot<br />
PRRS är inget experiment,<br />
det är på fullt allvar<br />
Att argumentera om värdet av frihet från allvarliga smittsamma djursjukdomar<br />
är inte alltid så enkelt som man kan tro. PRRS hos gris är ett väldigt bra<br />
exempel på det. Veterinär PH Rathkjen från Danmark har genom eminenta<br />
föredrag inför svensk publik vid flera tillfällen levererat fakta och självupplevd<br />
erfarenhet av vad PRRS kan ställa till med i dansk grisuppfödning. Ändå möts<br />
jag ibland av fraser som att Danmark och andra länder minsann kan föda upp<br />
rejält med fina grisar, trots PRRS i sin produktion. Så farligt kan väl PRRS ändå<br />
inte vara, och vindspridning sker väl knappast?<br />
Visst går det att föda upp grisar även med PRRS, men frågan är hur mycket<br />
bättre uppfödningen skulle vara i till exempel Danmark u t a n PRRS. För Sverige<br />
har vi det omvända. Frågan är hur mycket s ä m r e uppfödningen skulle<br />
bli med PRRS. Måtte vi slippa det experimentet.<br />
En kväll i mars lyssnade jag på PRRS-experten professor Scott Dee från Minnesota<br />
University i USA. Han höll ett glimrande föredrag tillägnat professor<br />
Per Wallgren när han mottog Ingelvac-priset (stort grattis Per Wallgren!).<br />
Med en beräknad kostnad för PRRS i Minnesota på mellan 35 – 105 kr per<br />
gris har de bestämt sig för att det ska göras PRRS-fritt. Scott Dee berättade om<br />
hur man arbetade systematiskt för att sanera besättningarna från PRRS och<br />
därefter göra det som krävs för att förhindra återinfektion. Och åtgärderna för<br />
att förhindra återinfektion går inte av för hackor. Det är biosäkerhet på en<br />
mycket hög nivå.<br />
Exempel på delar i biosäkerhetsprogramet är filtrering av luften som tas in<br />
i stallarna pga. av risk för vindburen PRRS-spridning, stenhård kontroll av<br />
varor som tas in i anläggningen, stickprovskontroll av personal för kontroll av<br />
att de inte bär PRRS-virus med sig in i stallarna, särskilda torkhallar för djurtransporter,<br />
med mera.<br />
Minnesota har målsättningen att nå den PRRS-frihet vi Sverige redan har<br />
och skälet är att PRRS-kostar pengar. Min slutsats av Scott Dees föredrag är<br />
enkel. Låt oss gör allt för att slippa PRRS i svensk grisuppfödning.<br />
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org<br />
VD<br />
WEBB<br />
WEBB<br />
14 Stora leverflundran i fokus när Fårhälsovården<br />
är på slakteriturné<br />
16 Nya intryck från fårvärlden<br />
17 Lägesrapport - Schmallenbergvirus<br />
18 Alla djur behöver mineraler för att<br />
växa och må bra<br />
20 Vem som tjänar på friska djur<br />
och vad man tjänar<br />
22 Ändtarmsframfall hos nötkreatur<br />
23 Smittskyddsamråd till förprövningen<br />
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala<br />
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se<br />
Foton i tidningen tillhör <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.<br />
Omslag: Benedicta Molander, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
<strong>Tidningen</strong> har producerats av:<br />
Box 86, 598 22 Vimmerby<br />
Telefon: 0492-196 70<br />
Internet: www.mediapartner.nu<br />
Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander<br />
Projektledare: Björn Lilja<br />
Mediasäljare: Richard Svensk<br />
Text: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Foto: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Grafisk form: Ingela Koponen<br />
Tryck: Larsson Offset<br />
MILJÖMÄRKT Larsson Offsettryck 341 298<br />
www.svdhv.se<br />
3
gris<br />
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär Linköping<br />
gunnar.johansson@svdhv.org<br />
Petra Mattsson, <strong>Svenska</strong> Pig<br />
petra.mattson@svenskapig.se<br />
Gunnar är djurhälsoveterinär i Östergötland och specialist<br />
i grisens sjukdomar. Gunnars specialområde vid sidan av<br />
besättningsarbete är djurskydd och djurvälfärd.<br />
Navelproblem hos<br />
växande grisar<br />
Grisar med navelbråck som har en diameter om max 200 mm<br />
då de sätts in i slaktsvinsstallet, har goda chanser att kunna<br />
födas upp till lönsamma slaktgrisar. En stor del av navelproblem<br />
som bråck och bölder går också tillbaka.<br />
Många har under senare år upplevt att navelbråck hos grisar har ökat.<br />
Förmedlingsgrisar med navelbråck över en viss storlek får inte förmedlas<br />
och djurtransportörer kan neka att lasta grisar med större navelbråck på<br />
grund av att de kan skadas under transporten.<br />
Ofta kallas alla problem i grisens navelregion för navelbråck. Ett navelbråck<br />
diagnostiseras genom att innehållet i påsen under buken är möjligt<br />
att reponera, trycka tillbaka upp i buken genom bråckporten, det vill<br />
säga öppningen in i bukhålan.<br />
Andra problem i navelregionen kan vara bölder och oläkta navelinfektioner.<br />
Det är heller inte ovanligt att bölder och bråck förekommer samtidigt.<br />
Problem i navelregionen hos växande grisar<br />
<strong>Svenska</strong> Pig har tillsammans med <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården genomfört<br />
en studie i fem besättningar där man tittat på navelproblem. Resultaten<br />
är publicerade som Pigrapport 53 och finns i sin helhet på <strong>Svenska</strong> Pigs<br />
hemsida www.svenskapig.se.<br />
Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av problem i<br />
navelregionen under grisens tillväxtperiod, samt vilka problem som förekom.<br />
Vi ville också se om grisar med navelproblem växte sämre och om<br />
man tidigt kunde förutse vilka grisar som eventuellt behövde avlivas.<br />
Pilotprojekt under 2011<br />
Studien föregicks av ett pilotprojekt under 2011 där vi följde en omgång<br />
grisar från födsel till slakt för att studera navelproblem. Varje gris i pilotprojektet<br />
fick sin navel kontrollerad av veterinär vid 5 tillfällen. I pilotstudien<br />
fann vi totalt 42 grisar av 623 (6,7 %) med någon form av navelproblem.<br />
Av dessa 42 grisar återgick hälften till att vara helt kliniskt normala.<br />
Nio grisar, ca 20 %, fick avlivas på grund av att uppfödning av dessa inte<br />
var förenligt med god djuromsorg. Med erfarenheter från detta pilotprojekt<br />
utformades den stora studien.<br />
Fem besättningar studerades vid tre tillfällen<br />
Studien genomfördes under maj-augusti 2012. I fem besättningar följdes<br />
samtliga grisar i en grisningsomgång avseende navelproblem. Antalet<br />
grisar i försöksomgångarna varierade mellan besättningarna, från 360<br />
till 920 grisar. Besättningarna valdes utifrån geografiskt läge och att de<br />
ansåg att de hade en hög förekomst av navelproblem. Besättningarna<br />
besöktes vid tre tillfällen. Första gången var då grisarna var i tillväxtstallet,<br />
sedan efter insättning i slaktsvinsstallet och slutligen innan grisarna<br />
levererades till slakt. Totalt ingick 2 660 grisar i studien och dessa undersöktes<br />
vid de tre tillfällena genom att en veterinär, som var densamma vid<br />
varje besök, kände på samtliga navlar vid besöken. Grisar med avvikelser<br />
individmärktes och dokumenterades. Totalt gjordes 7 830 navelundersökningar.<br />
Vid det tredje besökstillfället vägdes grisar och uppgifter om<br />
utfodringen samlades in vid alla tre besöken.<br />
Navelböld vanligaste diagnos<br />
Totalt hade 216 av de 2 660 undersökta grisarna någon form av navelproblem.<br />
Detta motsvarar 8,3 % av grisarna. Den vanligaste diagnosen var<br />
navelböld, 133 grisar, följt av navelbråck, 68 grisar, samt övriga anmärkningar,<br />
15 grisar. Vilken typ av problem som förekom vid de olika besökstillfällena<br />
varierade mellan besättningarna.<br />
Inga skillnader sågs i slaktvikt, eller boxmedelvikt innan slakt, hos grisar<br />
som föddes upp till slakt med navelproblem jämfört med grisar utan<br />
navelproblem. Inga skillnader kunde heller ses när det gäller utfodring<br />
(foderinnehåll och fodergivor), varken mellan besättningar eller inom<br />
besättning i boxar med eller utan grisar med navelbråck.<br />
Vanligt att navelproblem avläker innan slakt<br />
Av de 133 grisar som hade navelböld återgick 77 % till att bli normala<br />
eller så bra att de kunde födas upp till slakt. Hos 32 av dessa 133 grisar<br />
med böld utvecklades ett bråck och drygt hälften av dessa navelbråck<br />
återstod vid det tredje och sista besöket.<br />
Totalt 68 grisar hade navelbråck, 87 % av dessa blev normala eller så<br />
bra att de kunde födas upp till slakt.<br />
Bråckets och bråckportens storlek avgörande<br />
I vetenskaplig litteratur anges förekomsten navelbråck vara 0,5 - 1,5 %.<br />
I denna studie var förekomsten navelbråck 2,7 %. En orsak kan vara att<br />
besättningarna valdes på grund av att de tidigare påtalat en hög förekomst<br />
av navelproblem. Studien kan inte svara på orsaken till navelproblem hos<br />
gris och fler studier behöver därför genomföras.<br />
I studien påvisades ett samband mellan navelbråckets, respektive<br />
4 www.svdhv.se
åckportens storlek och chansen för att grisen skulle kunna födas upp<br />
till slakt. Sammantaget kan man säga att om själva bråckpåsen är mindre<br />
än 200 mm och om bråckporten har en diameter som är mindre än<br />
35 mm när grisen sätts in i slaktsvinsstallet, är möjligheten stor att grisen<br />
kan födas upp till en lönsam slaktgris.<br />
Av de 216 grisar som hade navelproblem i tillväxtavdelningen eller<br />
vid 16-19 veckors ålder (vid andra undersökningen), återgick 34 % av problemgrisarna<br />
till att bli helt normala, 48 % blev så bra att de kunde födas<br />
upp till slakt och 18 % avlivades eller dog. Jämfört med pilotstudien<br />
stämmer detta ganska väl. Där återgick 50 % till att bli helt normala,<br />
ytterligare 29 % kunde födas upp till slakt och 21 % avlivades eller dog.<br />
Praktiskt användbara mått för att bedöma navelproblem<br />
samt föreslagna åtgärder (från Pigrapport nr 53)<br />
Diameter Praktiskt mått Åtgärd<br />
Bråckpåse 200 mm Fotboll Avlivning<br />
Bråckport 35 mm 3 fingrar Avlivning<br />
Djurskyddet först och främst<br />
En slutsats av studien är att det är tveksamt om en gris med ett navelbråck<br />
som har en diameter större än 200 mm, vilket ungefär motsvarar<br />
en handboll, kan födas upp med lönsamhet. Detta kan vara en rimlig<br />
utgångspunkt när man bör överväga avlivning. En gris som har ett bråck<br />
som riskerar att släpa i golvet eller är skadat skall dock alltid avlivas<br />
eftersom uppfödningen inte är förenlig med god djuromsorg.<br />
Vi vill rikta ett varmt tack till de fem grisföretagare som ställde sina<br />
besättningar till förfogande.<br />
Studien är finansierad av stiftelsen Svensk Grisforskning.<br />
Sammanfattning<br />
• De navelproblem som förekommer hos gris under uppfödning<br />
till slakt är i huvudsak navelböld och navelbråck.<br />
• Navelproblem kan förändras under uppfödningstiden,<br />
navelbölder och navelbråck kan läka ut, grisar med navelböld<br />
kan utveckla navelbråck och grisar med navelbråck kan<br />
även drabbas av navelbölder.<br />
• Navelbråck särskiljs från navelböld genom att det finns en<br />
kännbar öppning i grisens navelregion, bråckport.<br />
• Navelbråcksgrisar som har en bråckport som är mindre än<br />
35 mm har störst chans att klara uppfödningen hela vägen<br />
till slakt.<br />
• Hälften av grisarna med navelproblem kan födas upp till<br />
lönsamma slaktgrisar så länge problemen inte är större än<br />
”handbollar” och det inte finns yttre skador på navelpåsen.<br />
Har du mögelgifter<br />
i din halm?<br />
Regelbunden analys av mögelgifter är ett bra sätt<br />
att kvalitetssäkra ditt foder och strö.<br />
Kontakta oss för mer information och priser<br />
foder@sva.se eller 018–67 4410<br />
Läs även om vårt specialerbjudande<br />
www.sva.se/suggpengen<br />
www.svdhv.se 5
gris<br />
Katarina Karlsson Frisch, djurhälsoveterinär Falkenberg<br />
katarina.karlsson@svdhv.org<br />
Katarina är djurhälsoveterinär i Halland sedan 2002 och<br />
dansk fagdyrlæge i grisproduktion och grissjukdomar.<br />
Immunförsvaret - ett sin<br />
Vid <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens vårkonferens föreläste<br />
Professor Caroline Fossum från SLU under ämnet ”Immunoprofylax<br />
– hur fungerar det?”<br />
Passiv immunitet i form av råmjölk<br />
Immunförsvaret kan delas upp i passiv och aktiv immunitet. För den<br />
nyfödda grisen är den passiva immuniteten livsavgörande. Den består av<br />
antikroppar från moderns råmjölk och ger ett omedelbart skydd mot<br />
bakterier och virus som finns i grisens närmiljö. Den passiva immuniteten<br />
förbrukas ganska snabbt och har inget immunologiskt minne, men<br />
ger skydd under tiden som den lilla grisen bygger upp en egen aktiv<br />
immunitet.<br />
Aktiv immunitet genom naturlig infektion eller vaccination<br />
Genom naturlig infektion eller vaccination byggs den aktiva immuniteten<br />
upp. Vid en naturlig infektion reagerar speciella celler i grisens<br />
immunförsvar, dendritiska celler, på vissa strukturer på den inkräktande<br />
mikroorganismen. Dels finns generella strukturer (pathogen associated<br />
molecular patterns, PAMP) som sätter igång ett generellt immunsvar, det<br />
vill säga att det ser likadant ut oavsett vilken mikroorganism det är. Dels<br />
finns unika strukturer som ger upphov till ett specifikt immunsvar riktat<br />
mot just den specifika mikroorganismen.<br />
Det generella immunsvaret ger ett visst mått av lokal inflammation<br />
som är nödvändig för att trigga igång det specifika immunsvaret. Ett alltför<br />
kraftigt generellt immunsvar är däremot negativt och ger systemiska<br />
effekter som feber, aptitlöshet och slöhet. Det kan till exempel inträffa<br />
om man vaccinerar grisar som inte är fullt friska.<br />
Första gången grisen kommer i kontakt med en viss bakterie eller ett<br />
virus tar det någon vecka för immunförsvaret att utveckla en specifik<br />
immunitet. Nästa gång grisen kommer i kontakt med samma mikroorganism<br />
finns det minnesceller, ett immunologiskt minne, och immunförsvaret<br />
kan då slå till snabbt och hårt.<br />
Vaccination ger skydd utan sjukdom<br />
Vaccination försöker efterlikna en naturlig infektion utan att ge upphov<br />
till sjukdom. De flesta vaccin som används idag består av två delar. Dels<br />
avdödade/försvagade mikroorganismer eller delar av dem vilka ger specifik<br />
immunitet. Dels innehåller vaccin hjälpämnen, adjuvans, som imiterar<br />
funktionen av PAMP hos mikroorganismen och sätter igång ett generellt<br />
immunsvar.<br />
Parasitbörda kan påverka vaccinationsvaret<br />
Beroende på vilket infektionsämne grisen utsätts för så styrs immunsvaret<br />
i olika riktningar. Vid en parasitär infektion styrs immunsvaret i en<br />
riktning och cellerna programmeras för att bekämpa parasiter. Vid en<br />
virus- eller bakterieinfektion styrs immunförsvaret i en helt annan riktning.<br />
Det innebär att om djuret exempelvis har mycket spolmask så är<br />
immunförsvaret upptaget med att bekämpa dessa och kan därmed inte<br />
bekämpa en bakterie- eller virusinfektion lika bra som hos en parasitfri gris.<br />
Det betyder att det är viktigt att ha genomtänkta avmasknings- och avskabbningsrutiner<br />
i besättningen för att vaccinationerna ska ha full effekt.<br />
I dag är det vanligt att grisar vaccineras mot flera olika infektioner<br />
med flera olika vaccin vid samma tillfälle. Det är inget som rekommenderas<br />
av läkemedelsbolagen, men det görs ändå för att förenkla rutinerna i<br />
stallet. Det är inte helt utrett hur det påverkar grisen, men det är lätt att<br />
tänka sig att det kan ha negativa effekter. Adjuvans från flera olika vacciner<br />
samtidigt kan ge ett alltför kraftigt generellt immunsvar med negativ<br />
påverkan som följd, exempelvis feber och foderleda.<br />
Eftersom olika infektionsämnen styr immunsystemet åt olika håll (se<br />
ovan) är det också lätt att tänka sig att varje vaccination vid ett och<br />
samma tillfälle inte alltid ger full effekt.<br />
Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi<br />
Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk.<br />
Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning.<br />
Tel. 0512-542 90<br />
www.noj.se<br />
6 www.svdhv.se
nrikt system<br />
Injektionsställe, hygien och injektionsteknik är viktiga faktorer för att få bra effekt av vacciner och andra mediciner.<br />
FAKTA<br />
Inflammation: Kroppens svar på infektion eller skada. En ökad genomblödning i vävnaden<br />
underlättar för immunförsvarets celler att snabbt komma på plats. Kännetecknas av rodnad,<br />
smärta, svullnad och värme.<br />
Du har väl inte missat att vi anordnar<br />
kostnadsfria kurser<br />
i - säker och smärtfri kastration<br />
Kursen är ett krav för att du själv ska få lokalbedöva<br />
dina grisar vid kastration.<br />
För anmälan och mer information<br />
Södra Sverige: Lena Hjorth, 046-32 58 80, lena.hjorth@svdhv.org<br />
Övriga Sverige: Ulrika Andersson, 013-27 06 90,<br />
ulrika.andersson@svdhv.org<br />
www.svdhv.se<br />
7
gris<br />
Erik Nörregård, djurhälsoveterinär Tomelilla<br />
erik.norregard@svdhv.org<br />
Rebecka Westin, djurhälsoveterinär Skara<br />
rebecka.westin@slu.se<br />
Efter 16 år som distriktsveterinär prioriterades<br />
grisarna år 2000. Erik är specialist i grisens sjukdomar.<br />
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand<br />
och arbetar med projektet ”Strategisk<br />
halmning” på Inst. för husdjurens miljö<br />
och hälsa på SLU i Skara.<br />
Produktionsuppföljning<br />
ger bättre ekonomi<br />
”Västgötam<br />
in i framtiden<br />
I mitten på november var jag inbjuden att åka till<br />
den stora EuroTier-mässan i Hannover, Tyskland.<br />
Detta är en av de största husdjursmässorna i<br />
världen med över 2 300 utställare från 51 olika<br />
länder. Stor fokus ligger på uppfödning och inredning<br />
till grisar.<br />
Även den danska grisproduktionen har varit pressad under en längre<br />
period och samtidigt har man sett att resultaten i slaktgrisproduktionen<br />
inte har förbättrats under de senaste fem åren. Detta var<br />
orsaken till att man vid senaste mötet i Dansk Veterinær Hyologisk<br />
Selskab (DVHS) i Kolding hade fokus på hur man gör slaktgrisarna till<br />
en bra affär.<br />
Slaktgrisar i Danmark har stor tillväxtpotential<br />
Foderkonsulenten Per Tybirk från VSP (Videncenter for Svineproduktion) påminde<br />
om vilken potential grisarna har enligt resultaten från prövningsstationen. Här är<br />
resultaten för foderförbrukning, tillväxt och köttprocent klart bättre än vad som<br />
ses vid sammanställning av besättningarnas produktionsrapporter, även om jämförelsen<br />
görs med resultaten från de 25 % bästa besättningarna.<br />
Dock ska man inte stirra sig blind på att nå toppresultat, utan hitta det som passar<br />
bäst i den egna besättningen. Har man en viss omgångstid, exempelvis beroende<br />
på att nästa grupp grisar kommer på en viss bestämd tid, är bästa tillväxt kanske<br />
inte högsta prioritet utan den kan sänkas lite för att ge en bättre köttprocent.<br />
Uppföljning av produktionen nödvändig<br />
Köttprocenten kan även påverkas av proteinhalten i fodret. Återigen är det viktigt<br />
att tänka på vilket foder som ger det ekonomisk bästa resultatet. Det är kanske inte<br />
alltid det som ger den högsta köttprocenten. Det beror på hur högt priset på proteinfodret<br />
är i förhållande till andra foderkomponenter. Vid tidpunkten för Koldingmötet<br />
var rekommendationen att ha ett foder som har en proteinhalt som är lite under<br />
det optimala då det ekonomisk var mest fördelaktigt.<br />
Det som var den röda tråden hos de olika talarna i ämnet om lönsamhet i slaktgrisuppfödningen<br />
var att man måste ha mycket bra koll på sin produktion. Utan en<br />
bra produktionsuppföljning är det inte möjligt att veta om produktionen är optimal<br />
och en bra affär. Budskapet som de gav i Danmark kan alltså sammanfattas i två ord:<br />
Engagemang och uppföljning.<br />
Anledningen till min inbjudan var att representanter från Big<br />
Dutchman för ca ett år sedan besökte SLU i Skara för att diskutera<br />
och ta del av den forskning som gjorts gällande digivande<br />
suggor i grupp enligt den så kallade ”västgötamodellen”. Som<br />
företagsdoktorand fick jag möjlighet att delta i diskussionen<br />
och det visade sig att de höll på att utveckla ett eget koncept<br />
för grupphållning av suggor med bland annat ”västgötamodellen”<br />
som förebild. ”Västgötamodellen” som vi i Sverige känner<br />
den, är ett koncept som bygger på enkla lösningar och<br />
minimalt med inredning. Bolådor av trä utan värmelampor<br />
monteras direkt i en djupströbädd där suggan sedan själv sköter<br />
värmehållningen genom sin förmåga att bygga bo av halmen.<br />
När smågrisarna är tillräckligt stora tas lådorna bort och<br />
grisarna går kvar på djupströbädden.<br />
Concept Study Pig Production 2030<br />
Det som mötte mig och övriga besökare i den 500 m 2 stora<br />
utställningsmontern på EuroTier var ganska långt ifrån ”vår<br />
västgötamodell”. Under namnet ”Concept Study Pig Production<br />
2030” presenterades här en framtidsvision för grisproduktion<br />
från födelse till slakt med ledorden ”Free movement<br />
for pigs - through all stages of their life” i fokus. I montern<br />
hade man byggt upp en stallavdelning i full skala för totalt 60<br />
suggor (se bild ). En helhetslösning där både nyavvanda, dräktiga<br />
och digivande suggor tillsammans med sina smågrisar är<br />
tänkta att rymmas under samma tak. I direkt anslutning hade<br />
man också byggt upp tillväxtboxar i full skala för uppfödning<br />
av smågrisarna från avvänjning till slakt.<br />
Foderstation med flera funktioner<br />
Konceptet bygger på att både nyavvanda, dräktiga och digivande<br />
suggor vistas under samma tak i en gemensam stallavdelning.<br />
Hjärtat i den uppbyggda montern var en elektronisk<br />
foderstation där avvanda och dräktiga suggor som går tillsammans<br />
i en stor grupp ska utfodras individuellt. För att demon-<br />
8 www.svdhv.se
odellen”<br />
strera vilka tekniska produkter man har på marknaden hade foderstationen<br />
utrustats med en automatisk brunstkontrollenhet så kallad<br />
”SowCheck” (ses ner till vänster i bilden). Den fungerar så att innan suggan<br />
får komma ända fram till fodertråget rör sig två rullar längs hennes<br />
sidor och en tredje trycker över ryggen vilket framkallar ståreflex hos en<br />
brunstig sugga och hon kan därmed sorteras ut från övriga i gruppen för<br />
seminering. När det småningom är dags för dräktighetskontroll visade<br />
man upp att man lätt kunde byta ut ”SowCheck”-enheten mot en<br />
”SonoCheck”-enhet som sköter även dräktighetskontrollen per automatik.<br />
Här registrerades först hur suggan såg ut från sidan med en digitalkamera.<br />
Baserat på fotot förde därefter en robotarm en ultraljudsprob till<br />
rätt ställe på suggan och detta område scannades av. En dator kopplad till<br />
ultraljudet skötte därefter bildanalysen och registrerade slutligen om<br />
suggan var dräktig eller ej. Via foderstationen slussas de högdräktiga suggorna<br />
slutligen automatiskt ut till den direkt angränsande delen för grisande<br />
och digivande suggor.<br />
Ingen halm i grisningsboxen<br />
Grisningen sker gruppvis med upp till 10 suggor per grupp. Här såg man<br />
nu vissa likheter med den svenska ”västgötamodellen” med en stor<br />
gemensam ligg/aktivitetsyta (dock med heldränerat betongspaltgolv) och<br />
”öppna” grisningboxar med en hög tröskel där suggorna själva får välja<br />
en att grisa i. Dessa var utrustade med en smågrishörna med värmetak<br />
längst med ena långsidan liksom ett fodertråg då det är tänkt att suggorna<br />
skall utfodras här. Golvet inne i grisningsboxarna utgjordes av den<br />
svenska uppfinningen ”moving floor”. Halmen lyste dock helt med sin<br />
frånvaro. Till skillnad från den svenska förebilden är det inte tänkt att<br />
dessa boxar monteras ner utan enbart själva tröskeln in i boxen tas bort<br />
nio dagar efter grisning. Därefter tillåts smågrisarna gå ut på den gemensamma<br />
aktivitetsytan. Efter totalt tre veckors ditid vänjs smågrisarna av<br />
och suggorna slussas manuellt tillbaka till den stora gruppen och en ny<br />
grupp suggor kan få tillträde till ”grisningsavdelningen”.<br />
Tänka i nya banor<br />
I och med EuroTier 2012 kan man verkligen säga att ”Västgötamodellen”<br />
tagit steget in i framtiden. Med svenska ögon sett finns det en del saker<br />
man kan påpeka och förbättra om det i förlängningen skall kunna bli ett<br />
vinnande koncept, men helt klart fick det stor uppmärksamhet på plats i<br />
Hannover. Man satsade också verkligen stort för att få uppmärksamhet.<br />
Som tidigare nämnts var konceptet uppbyggt i full skala och det var förevisning<br />
varje kvart med ljusinstallation och speakerröst. Dessutom visade<br />
man livebilder på stora TV-skärmar från en tysk gård där man byggt upp<br />
detta i verkligheten. Det gick helt enkelt inte att missa denna monter. Det<br />
var verkligen friskt satsat på en ”produkt” som de knappt hunnit prövat i<br />
verkligheten ännu. Jag fick dock känslan av att företagets främsta mål<br />
med denna satsning var just att skapa uppmärksamhet. Genom att ge en<br />
bild av hur framtidens grisproduktion skulle kunna se ut vill man ge både<br />
sig själv, andra företag och lantbrukare en tankeställare om att man behöver<br />
börja tänka i nya banor. De förväntar sig inte att konceptet som sådant<br />
skall bli en storsäljare men de vill absolut inte ligga efter när det ställs nya<br />
krav. ”- Vi blir hela tiden förbisprungna av lagstiftningen” hörde jag upprepas<br />
ett antal gånger vid samtal med Daniel Holling, produktchef och<br />
motorn bakom satsningen. Jag kan inte annat än att hålla med honom. På<br />
EU-nivå har direktiven om lösgående suggor under dräktighet just införts<br />
vilket krävt stora omställningar bland majoriteten av Europas grisproducenter.<br />
Blir lösgående suggor vid grisning nästa steg?<br />
www.svdhv.se<br />
9
gris<br />
Magnus Åhman<br />
Mark/växt agronomstuderande, SLU<br />
Magnus är mark/växt agronomstuderande vid Sveriges<br />
Lantbruksuniversitet (SLU). Han har viss erfarenhet av<br />
arbete inom mjölkproduktion. Magnus är 24 år och uppvuxen<br />
på en mjölkgård i norra Uppland.<br />
Artikeln är en sammanfattning av Magnus Åhmans examensarbete.<br />
Zinkflöde till marken<br />
i svensk smågrisproduktion<br />
I svensk grisproduktion tillsätts zink i<br />
fodret för att möta grisarnas livsnödvändiga<br />
behov av zink. Dessutom kan zink i<br />
högdos (2000 mg Zn/kg foder) användas<br />
vid avvänjningen för att förebygga avvänjningsdiarré.<br />
Då grisarna enbart tar upp<br />
en mycket liten del av den tillsatta zinken<br />
hamnar merparten av zinken i grisgödseln.<br />
Gödseln sprids i sin tur på åkermarken vilket<br />
kan höja zinkhalten i marken. Även om<br />
zink är ett livsnödvändigt ämne för växter<br />
och djur så blir zink skadligt vid för höga<br />
halter. Speciellt känsliga för zink anses<br />
vissa mikroorganismer vara.<br />
Flödesberäkningar och markundersökning<br />
För att avgöra hur zinkhalten i åkermarken påverkas av smågrisproduktion<br />
gjordes flödesbalansberäkningar. Beräkningarna gjordes för olika<br />
besättningstyper både då zinkoxid i högdos används och då zinkoxid i<br />
högdos inte används. Först beräknades zinkens in och utflöden till grisstallet<br />
för att få fram zinkhalten i grisgödseln. Därefter beräknades in och<br />
utflöden av zink till åkermarken där grisgödseln sprids. Detta gjordes för<br />
att kunna bestämma hur många år det tar att höja markens zinkhalt från<br />
50 mg Zn/kg jord till den halt där avloppsslamgödsling inte är tillåten<br />
(100 mg Zn/kg jord).<br />
För att se om zinkhalten i verkligheten har ökat till följd av spridning<br />
av grisstallgödsel gjordes markprovtagningar. De gjordes på åkermark<br />
där spridning av grisgödsel har skett under lång tid och på närliggande<br />
fält där stallgödsel inte har spridits.<br />
Snabbare ackumulationstakt med zinkoxid i högdos<br />
Enligt beräkningarna höjs zinkhalten i åkermarken snabbast för de<br />
besättningar som använder zinkoxid i högdos. Det tar då 68-135 år att nå<br />
100 mg Zn/kg jord beroende på besättningstyp. När zink i högdos inte<br />
används tar motsvarande höjning 198-262 år. Beräkningarna på hur<br />
snabbt zinkhalten höjs i åkermarken skedde mot gränsen över vilken tillförsel<br />
av avloppsslam inte är tillåten (100 mg Zn/kg jord). Den verkliga<br />
zinkhalten då problem kan uppstå i marken behöver inte vara densamma.<br />
Studierna som har gjorts visar stor variation i den zinkhalt i marken<br />
som orsakar skadliga effekter på mikroorganismer och markdjur.<br />
Otydliga resultat av markundersökningen<br />
Markprovtagningen visade att på de fält där grisgödsel spridits var zinkhalten<br />
signifikant högre i de översta 20 cm av jorden. Men när zinkhalten<br />
justerades för att ta hänsyn till den naturliga variationen blev det inte<br />
längre några signifikanta skillnader (tabell 1). Av den anledningen är tolkningen<br />
av markanalysen osäker. För om zinkhalten i verkligheten höjts<br />
till följd av stallgödselspridning borde det även blivit en signifikant skillnad<br />
för de justerade värdena.<br />
Tabell 1. Zinkhalten (mg Zn/kg jord) i matjorden korrigerad för naturlig variation.<br />
Besättningstyp Matjord grisgård Matjord kontroll<br />
A Integrerad 69,5 65,4<br />
B Integrerad 80,0 74,9<br />
C Specialiserad 27,6 37,3<br />
D Specialiserad 70,5 57,7<br />
E Satellit 42,8 45,6<br />
F Satellit 46,9 39,3<br />
Genomsnitt 56,2 53,4<br />
Slutsatser av studien<br />
Utifrån beräkningarna är det troligt att användningen av zinkoxid i högdos<br />
inte är ett akut problem. Däremot kommer användningen på lång<br />
sikt leda till för höga zinkhalter i åkermaken vilket betyder att zinkoxid i<br />
högdos bör fasas ut i framtiden.<br />
Markprovtagningen bekräftade inte att zinkhalten höjts i den takt<br />
som beräkningarna visade men den visade tendenser till att zinkhalten<br />
har höjts på grund av spridning av gödsel från grisstall.<br />
10 www.svdhv.se
Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping<br />
per.beskow@svdhv.org<br />
får<br />
Per är djurhälsoveterinär med långt erfarenhet<br />
av besättningsproblematik.<br />
Orf – en besvärlig<br />
sjukdom i lamningstider<br />
Orf, eller smittsamt muneksem som sjukdomen också kalllas<br />
för, är vanlig inom fårproduktionen. De flesta fårägare<br />
som någon gång råkat ut för orf vet att infektionen kan vara<br />
riktigt besvärlig, speciellt om den inträffar under lamningsperioden.<br />
Orsaken till orf är ett virus som är mycket tåligt<br />
och som kan leva kvar i besättningen under många år. Viruset<br />
tränger genom små sår i huden in i cellerna och förorsakar<br />
deras död.<br />
Använd skyddshandskar för<br />
att inte smittas av orf.<br />
Vätskefyllda blåsor och sårskorpor orsakar smärta<br />
Sjukdomen yttrar sig i form av små vätskefyllda blåsor som efter kort tid<br />
går över i sårskorpor. Dessa sitter huvudsakligen på läpparna och runt<br />
näsborrarna. Det är inte heller ovanligt med sårskorpor runt könsorgan,<br />
spenar och inne i munnen. Processen från nybildade blåsor till avläkning<br />
är smärtsam. Har lammen ont i munnen samtidigt som tackan har ont i<br />
spenhuden kan det medföra svårigheter för lammen när de ska dia. I det<br />
läget är det viktigt att se till att lammen verkligen får tillräckligt med<br />
mjölk. Vid sårbildning på spenarna hos tackan finns risk för tillväxt av<br />
bakterier som t.ex. stafylokocker som kan ge upphov till en juverinflammation.<br />
Efter 3-4 veckors sjukdom utvecklar drabbade får en immunitet<br />
som dock inte är livslång. Om sjukdomen uppträder på nytt hos samma<br />
djur som tidigare blir ofta symptomen lindrigare.<br />
Understödjande behandling<br />
Eftersom orf orsakas av ett virus så finns det ingen effektiv behandling att<br />
sätta in. Man får här i stället inrikta sig på understödjande behandling i<br />
form av sårtvätt (Blåspray, Jodopax eller liknande) och någon mjukgörande<br />
hudsalva. För att lindra smärtan kan ett antiinflammatoriskt medel<br />
(NSAID) testas. Vid sekundärinfektioner med bakterier måste ibland antibiotika<br />
användas. Detta är speciellt viktigt om en juverinflammation har<br />
blivit följden.<br />
Från djur till människa<br />
Sjukdomen är en zoonos vilket innebär att den kan gå över på människa.<br />
Orf som drabbar människor ger oftast hudinfektioner och är självläkande<br />
om inte sekundärinfektioner med bakterier tillstöter. Avläkningstiden<br />
brukar vanligen beräknas till ett par veckor. Den behandling som sätts in<br />
av läkare är i regel gentianaviolett som har en uttorkande effekt på såret<br />
och som samtidigt förhindrar tillväxt av bakterier.<br />
Förebyggande behandling är viktig<br />
Hur kan man då förebygga sjukdomen? Utomlands finns vacciner mot<br />
orf, men i Sverige har vi valt att inte använda dessa då risken för att få in<br />
nya och mer aggressiva stammar är påtaglig då vaccinerna innehåller<br />
levande celler. Likaså är effekten av ett vaccin kortvarig.<br />
Nedan följer några rekommendationer som kan tillämpas för<br />
att förebygga orf i den egna besättningen:<br />
1. Låt inköpta djur stå i karantän i minst 3-4 veckor.<br />
2. Helst 4-6 månader före lamning ska de nya djuren introduceras i<br />
besättningen. Detta för att om smittan - trots karantänen - fått fäste<br />
i besättningen ska hinna avklinga innan den känsliga lamningsperioden.<br />
3. För att minska smittrycket i besättningen bör om möjligt isolering<br />
ske av sjuka djur. Även ren och torr ströbädd samt en minskad<br />
beläggning bidrar till sänkt smittryck.<br />
4. Då vassa inredningsdetaljer, foderpartiklar mm kan orsaka skador<br />
på hud och slemhinnor bör dessa undvikas så långt det är möjligt.<br />
5. Se till att besökare som fårklippare, veterinärer, rådgivare och<br />
andra fårägare använder gårdens egna skyddskläder i form av<br />
overaller och stövlar/skyddsskor.<br />
6. Vid hanteringen av smittade får bör alltid skyddshandskar och<br />
överdragskläder användas.<br />
Vid försäljning av livdjur bör speciellt nospartiet och pungen inspekteras.<br />
Vid tecken på orf ska inte djuren säljas. Man måste komma ihåg att även<br />
små sårskorpor kan innehålla stora mängder virus.<br />
www.svdhv.se<br />
11
får<br />
Lennart Söderqvist, Professor, Kliniska vetenskapen,<br />
avdelning för reproduktion SLU har haft förmånen att<br />
under 2012 handleda tre studenter som genomförde<br />
tre olika forskningsuppgifter rörande reproduktion<br />
hos får i Sverige. Nedan följer en kort sammanfattning<br />
av deras olika examensarbeten.<br />
EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARB<br />
Vinterlamning – en pilotstudie<br />
Vilka faktorer påverkar<br />
fruktsamhetsresultatet?<br />
av Anna-Jennie Andersson<br />
För att möta konsumenternas krav om tillgång på färskt svenskt<br />
lammkött året om, försöker ett ökande antal svenska fårägare styra<br />
delar av sin produktion mot s.k. vinterlamning, vilket innebär slaktmogna<br />
lamm under vår och försommar. En avgörande faktor i denna<br />
produktion är att få tackorna att komma i brunst före deras naturliga<br />
brunstperiod infaller. Förutom ras är olika skötselåtgärder viktiga och<br />
enligt litteraturen finns det en rad faktorer vilka sannolikt påverkar<br />
slutresultatet. Indikationer finns från fårnäringen att dräktighetsresultaten<br />
varierar kraftigt mellan besättningar som tillämpar vinterlamning<br />
och generellt anses dräktighetsresultaten vara lägre jämfört<br />
med den traditionella vårlamningen.<br />
I dagsläget saknas forskning rörande reproduktionsresultaten för<br />
vinterlamning i Sverige. Syftet med studien var att försöka utvärdera<br />
fruktsamhetsresultatet (uttryckt som lamningsprocent och antal<br />
lamm per tacka) vid vinterlamning, med hjälp av registreringar i fårdataprogrammet<br />
Elitlamm, samt att utifrån en enkätundersökning<br />
försöka utvärdera ett antal andra faktorer som skulle kunna påverka<br />
resultatet.<br />
Pilotstudien omfattade produktionsdata som registrerats och<br />
hämtats från Elitlamm för 12 olika besättningar för åren 2009-2011,<br />
samt svar från en utskickad enkät. Besättningarna representerade<br />
fyra olika raser: Gotlandsfår, Finull, Dorset och korsningar. För att<br />
kunna jämföra de olika besättningarnas resultat vid vinterlamning<br />
omfattade studien även dessa 12 besättningars resultat vid vårlamningen.<br />
Resultatet från vår pilotstudie tydde på att fruktsamhetsresultatet<br />
(lamningsprocent, antal lamm per tacka) i de undersökta svenska fårbesättningarna<br />
med vinterlamning, generellt inte var lägre än vid vårlamning.<br />
Flera faktorer påverkade det slutliga fruktsamhetsresultatet,<br />
men resultatet från vår studie tydde på att de svenska raserna<br />
Gotlandsfår och Finull fungerade väl i en vårlammsproduktion, särskilt<br />
när enbart äldre tackor användes. Effekten av faktorer som ”priming”<br />
med hjälp av bagge, klippningstidpunkt och den mest optimala<br />
tidpunkten för tillsättande av bagge bör dock utredas vidare,<br />
liksom hur dessa faktorer inverkar på tidsintervallet mellan baggsläpp<br />
och befruktning, samt när lamningsperioden infaller.<br />
Hela examensarbetet finns att läsa på: http://stud.epsilon.slu.<br />
se/3943/1/andersson_aj.pdf<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens verksamhetsberättelse<br />
2012 finns att läsa på<br />
www.svdhv.se<br />
12 www.svdhv.se<br />
Anna-Jennie Andersson Carolin Fridlund Lovisa Ronnfors<br />
Hur tillförlitlig är<br />
ultraljudsundersökning?<br />
av Carolin Fridlund<br />
Trenden med allt större besättningar inom animalieproduktionen gäller<br />
även inom fårnäringen. År 2010 återfanns 60 % av alla får (totalt 620 000) i<br />
besättningar med över 50 vuxna djur i Sverige. Dräktighetsdiagnostik med<br />
ultraljud, s.k. ”dräktighetsscanning”, anses vara ett bra hjälpmedel i större<br />
besättningar och antalet besättningar som låter dräktighetsundersöka sina<br />
tackor via buken, så kallad transabdominell (B-mode) ultraljudsundersökning<br />
har ökat för varje år. Rekommendationen i Sverige är att undersökningen<br />
görs i intervallet 40-80 dagars dräktighet.<br />
Syftet med studien var att undersöka tillförlitligheten av dräktighetsdiagnostik<br />
med ultraljud hos tackor i Sverige, dvs. överensstämmelsen mellan<br />
det antal foster som bestämts vid undersökningstillfället och det antal<br />
lamm som verkligen föddes, samt vilka faktorer som skulle kunna ligga<br />
bakom en eventuell diskrepans dem emellan.<br />
Studien baserades på data som registrerats och hämtats från fårdataprogrammet<br />
Elitlamm. Dataunderlaget utgjordes av totalt 44 783 observationer,<br />
som registrerats mellan 2008 och 2010 och antalet foster räknades hos<br />
39 724 tackor som diagnosticerats vara dräktiga. Tackorna var mellan cirka<br />
6 månader och drygt 6 år gamla och delades in i 6 olika grupper enligt följande:<br />
Gotlandsfår, Finull, Texel, köttraskorsningar, lantraskorsningar och<br />
andra korsningar. Olika faktorers effekt på skillnaden mellan antalet födda<br />
lamm och antalet foster diagnosticerade vid undersökningstidpunkten och<br />
tillförlitligheten av dräktighetsundersökningarna (% med exakt antal foster<br />
som diagnosticerats) analyserades.<br />
Tillförlitligheten vad gäller att bestämma det exakta antalet foster vid<br />
undersökningstillfället sjönk ju fler antal foster som diagnosticerats vid<br />
undersökningstillfället. Högst tillförlitlighet (93,7%; n=10 245) sågs hos de<br />
tackor där endast ett foster diagnosticerats vid undersökningstillfället. Tillförlitligheten<br />
hos tackor med 2 foster vid undersökningstillfället var 91,9%<br />
(n=21 465), 3 foster 82,4% (n=7 222) och hos tackor med ≥ 4 foster 70,8%<br />
(n=792). Även tackans ras och ålder liksom tidpunkten i dräktigheten då<br />
undersökningen utfördes påverkade tillförlitligheten av undersökningen<br />
(n=23 677). Finull födde flest lamm och uppvisade även den lägsta tillförlitligheten.<br />
Tillförlitligheten sjönk med ökad ålder hos tackan. Tillförlitligheten<br />
var 45,9%, 91,2% respektive 88,2% när tackorna blev undersökta före 40 dagar,<br />
mellan 40 och 80 dagar, respektive, efter 80 dagar i dräktigheten. Det var vanligare<br />
att antalet foster överskattades, speciellt när det fanns 2 eller fler foster.<br />
Antalet foster som diagnosticerades vid dräktighetsundersökningstillfället<br />
överskattades i 21,6% av fallen när ≥4 foster hade diagnosticerats.<br />
Vi kan konstatera att dräktighetsdiagnostik med ultraljud är en metod<br />
med hög tillförlitlighet och därmed ett användbart verktyg för att förbättra<br />
skötselrutiner av dräktiga tackor och vid lamning. Emellertid visar<br />
vår studie att tillförlitligheten påverkas av antalet foster vid undersökningstillfället,<br />
tidpunkten i dräktigheten för undersökningen, liksom tackans<br />
ras och ålder. Detta är något som djurägaren bör beakta när man tolkar<br />
och tillämpar resultatet från dräktighetsundersökningen, speciellt när<br />
raser som föder många lamm används. Hela examensarbetet finns att läsa<br />
på: http://stud.epsilon.slu.se/4183/1/fridlund_c_120510.pdf
ETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE<br />
Minimivärde för<br />
pungomkrets hos<br />
baggar av texelras<br />
av Lovisa Ronnfors<br />
En väl fungerande bagge är av största vikt för en effektiv och framgångsrik<br />
fårproduktion, eftersom man i de allra flesta fall använder sig av<br />
naturlig betäckning med en frigående bagge. När man gör en så kallad<br />
breeding soundness evaluation för att utvärdera baggars potentiella<br />
reproduktionsförmåga ingår flera olika moment i undersökningen,<br />
bland annat pungomkretsmätning och undersökning av könsorganen.<br />
Dessa undersökningar görs för att upptäcka eventuella sjukliga förändringar<br />
i baggens könsorgan och för att kunna välja bort avelsbaggar<br />
med en potentiellt sämre reproduktionsförmåga. Mätning av pungomkretsen<br />
är ett objektivt och upprepningsbart mått på baggens spermieproducerande<br />
förmåga, eftersom det finns ett starkt samband mellan<br />
spermieproduktionen i testiklarna och storleken på pungomkretsen.<br />
Pungomkretsens storlek har dessutom en hög arvbarhet.<br />
Baggar från olika fårraser skiljer sig markant åt inte bara vad gäller<br />
storlek och vikt utan även vad gäller testiklarnas storlek och form. Tidigare<br />
studier har visat att just baggens vikt och ålder har betydelse för<br />
pungomkretsen. Pungomkretsens storlek varierar därför mellan olika<br />
raser. I en tidigare svensk studie framräknades och fastställdes ett minimimått<br />
för pungomkretsen hos gotlandsfår. Minimimått för pungomkretsen<br />
har även efterfrågats för andra fårraser i Sverige.<br />
Syftet med denna undersökning var att räkna fram och fastställa ett<br />
minimimått för pungomkretsen hos texelbaggar. Sammanlagt undersöktes<br />
133 stycken texelbaggar med avseende på pungomkrets i samband<br />
med den årliga baggauktionen i Linköping under åren 2006, 2007<br />
och 2011. Pungomkretsen mättes med baggarna i stående position med<br />
ett speciellt reglerbart pungmåttband.<br />
Minimimåttet för pungomkretsen för baggar ≥165 dagar gamla och<br />
med en vikt över 50 kg fastställdes till 26,5 cm och räknades fram utifrån<br />
medelvärdet för pungomkretsen för gruppen baggar i denna<br />
ålders- och viktklass minus 2 standarddeviationer, enligt samma princip<br />
som tidigare använts för beräkningen av minimimått hos gotlandsfår.<br />
Tre baggar i vår studie uppnådde inte denna minimigräns. Om man<br />
istället använt ett högre minimimått baserat på exempelvis medelvärdet<br />
för pungomkretsen hade fler baggar hamnat under det fastställda<br />
minimimåttet. Detta hade lett till en hårdare selektion bland baggarna,<br />
men gett ett snabbare avelsframsteg. Då en viss selektion sannolikt<br />
redan skett innan auktionen valde vi att använda ett lägre minimivärde.<br />
Det gick inte att fastställa ett minimimått för baggar yngre än<br />
165 dagar och/eller med en vikt under 50 kg på grund av att alltför få<br />
djur fanns i denna kategori i det undersökta materialet.<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att det nu fastställda minimivärdet<br />
(26,5 cm) för pungomkretsen bör ses som ett första steg mot möjligheten<br />
till en bättre selektion av baggar av texelras, som är tidigare könsmogna<br />
och har en potentiellt bättre fruktsamhet. Hela examensarbetet finns att<br />
läsa på: http://stud.epsilon.slu.se/4414/11/ronnfors_l_120628.pdf<br />
En studie har visat vilka raser som går att använda till vinterlamning<br />
Bästa tiden för ultraljud är 40-80 dygnet. Foto: Bengt Ekberg.<br />
Lovisa Ronnfors mäter pungomkrets på baggar i sitt projekt. Foto: Lennart Söderquist<br />
www.svdhv.se<br />
13
får<br />
Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala<br />
andrea.holmstrom@svdhv.org<br />
Andrea är chef för Fårhälsovården<br />
Fårhälsovården har uppmärksammat att vissa slakterier inte lämnar<br />
ut uppgifter till djurägare om de sjukdomsregistreringar som görs vid<br />
slakt. Detta var upprinnelsen till att vi sökte EU medel för att besöka<br />
slakterier under 2012 och informera om stora leverflundran och<br />
vikten av att låta lammproducenterna ta del av dessa anmärkningar.<br />
Det är dock inte bara stora leverflundran som registreras, utan en rad<br />
andra sjukdomar som kan vara bra att känna till förekomsten av.<br />
Stora leverflundran i fokus när<br />
Fårhälsovården är på slakteriturné<br />
Kort om stora leverflundran<br />
Stora leverflundran drabbar huvudsakligen betande idisslare. Parasiten<br />
behöver en mellanvärd för att kunna utvecklas till infektionsdugliga<br />
larver. Mellanvärden utgörs av en dammsnäcka som trivs på betesmarker<br />
som är sanka eller översvämmade. Stora leverflundran orsakar kroniska<br />
skador i värddjurets lever. Den fullt utvecklade flundran, som är<br />
väl synlig för ögat, parasiterar i leverns gallgångar och orsakar höggradig<br />
blodbrist och nedsatt immunitet hos värddjuret. I Storbritannien<br />
anses infektion med stora leverflundran vara en av de mest förlustbringande<br />
sjukdomarna inom fårnäringen. <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens<br />
databas över sjukdomsregistreringar vid slakt visar på en liknande<br />
utveckling med ökat antal kasserade levrar på grund av stora leverflundran.<br />
I Fårhälsovårdens arbete har kontakter med drabbade besättningar<br />
ökat. Problem med stora leverflundran är främst lokaliserad till<br />
västkusten och Skåne även om det har skett en spridning till andra<br />
delar av Sverige.<br />
Det är viktigt att upptäcka smittan tidigt i drabbade besättningar<br />
för att kunna sätta in rätt behandling. Metoden att analysera träckprov<br />
som används för diagnos av andra invärtes parasiter hos får är<br />
inte optimal för stora leverflundran eftersom den utvecklas under så<br />
lång tid i värddjuret. Leverflundrans ägg kan påvisas i träcken först<br />
tre månader efter smittotillfället och äggen utskiljs dessutom inte<br />
hela tiden. Smittan sker i regel under senare delen av sommaren eller<br />
tidigt höst och parasitäggen kan ofta inte påvisas förrän i januari,<br />
när parasiten redan har orsakat skador i levern.<br />
Rapportering från slakterier<br />
Vissa slakterier, främst de större, har som rutin att rapportera förekomst<br />
av sjukdomar på avräkningen till djurägarna. Varje sjukdom<br />
eller skada har sin egen kod. Vad gäller stora leverflundran är det för<br />
närvarande det bästa sättet att få reda på om besättningen är smittad.<br />
Framförallt kan parasiten upptäckas i levrar från utslagstackor, men<br />
även från lamm som slaktas under hösten. Om behandling på besättningsnivå<br />
sätts in i detta skede kan leverskador hos smittade djur i stor<br />
utsträckning förhindras.<br />
Eftersom rapporteringen från de småskaliga slakterierna har varit<br />
bristfällig, besökte vi under 2012 ett stort antal småskaliga slakterier<br />
för att informera om varför det är viktigt för producenterna att få<br />
reda på vilka sjukdomar som setts vid slakt. Gensvaret var överväldigande<br />
positivt. Företrädare för slakterierna uttryckte överlag förståelse<br />
för hur viktig denna information är för djurägarna. Det är viktigt<br />
med en väl fungerande rutin där Livsmedelsverkets personal förser<br />
slakteriet med observerade sjukdomsregistreringar för varje individ.<br />
Därefter ligger det på slakteriet att informationen går vidare till varje<br />
djurägare som lämnat djur för slakt. Det är även viktigt att djurägaren<br />
inte bara informeras muntligt utan skriftligt, till exempel på<br />
avräkningen. Vid besöket lades stor fokus på stora leverflundran, där<br />
information om sjukdomsregistreringen ofta är en förutsättning för<br />
djurägaren, att i ett tidigt skede få kännedom om att parasiten gjort<br />
sitt inträde i besättningen.<br />
Projektet kommer nu att utvärderas och vi kommer att ge förslag<br />
på hur slakterierna kan förbättra informationen till sina kunder.<br />
Glöm inte att du som producent också kan fråga slakteriet om sjukdomsregistreringarna.<br />
En vanlig uppfattning när vi frågar lammproducenter<br />
om de har några sjukdomsregistreringar vid slakt är att<br />
man tror att slakterierna lämnar ut dem.<br />
14 www.svdhv.se
Prisvärt<br />
erbjudande<br />
till dig som<br />
är medlem!<br />
Lever angripen av Stora leverflundran.<br />
Foto: Morgan Baumann<br />
Fårhälsovården har tagit fram ett antal<br />
instruktionsfilmer och ett kompendie med ett<br />
urval av våra artiklar.<br />
DVD: Seminering av får<br />
DVD: Hullbedömning av tackor<br />
DVD: Lamning och lamningshjälp<br />
Flundrorna är 2,5-3,5 cm stora och platta.<br />
Foto: Morgan Baumann<br />
Vi besöker Ö-slakt<br />
Slakteriet ligger i Stockholms skärgård bara några meter från vattnet. Hit kommer djur<br />
både med båt och bil. Sussi Sundberg, som jobbar med administrationen, berättade vid<br />
besöket att slakteriet har funnits sedan 2006. Här slaktas bara nöt och får. Djurhälsovården<br />
är på slakteriet för att vi är nyfikna på hur hanteringen av de sjukdomsregistreringar<br />
som görs vid slakt tas vidare till djurägaren.<br />
Vi får veta att veterinärens sjukdomsregistreringar har lämnats ut till djurägaren<br />
från start. För slakteriet har detta varit en självklarhet. Sussi berättar också att veterinären<br />
skriver in koderna direkt i slaktlistan där all information som ska med på<br />
avräkningen till djurägaren, såsom djurets slaktnummer, vikt och klassning samt<br />
sjukdomsregistrering finns.<br />
Vi frågar Sussi om hur vanligt det är att en djurägare ringer och vill ha mer information<br />
om sjukdomsregistreringen och får svaret att det händer någon gång i månaden.<br />
Kan Sussie inte svara själv ber hon veterinären om hjälp. För Ö-slakt är det inte<br />
krångligt att lämna ut sjukdomsregistreringarna, de tycker att det är en bra service<br />
till djurägarna.<br />
Den sista frågan från oss är om stora leverflundran hittats någon gång på får eller<br />
nöt som slaktats på Ö-slakt. Efter en koll i databasen kommer svaret redan efter några<br />
minuter och det visar sig att den diagnosen har ställts vid tre olika tillfällen på nötkreatur.<br />
Vid dessa tillfällen har även slakteriets veterinär kontaktat djurägaren för att<br />
förklara hur viktigt det är att besättningens veterinär kontaktas.<br />
Kurs i villkorad läkemedelsanvändning (D9) – får<br />
Medlemspris<br />
200:-<br />
per dvd-film<br />
Pris per DVD-film för dig som inte är medlem: 250 kr<br />
Kompendie:<br />
Fårhälsovårdens<br />
artiklar i urval<br />
1995-2012<br />
Falkenberg<br />
den 4 juni<br />
Information och anmälan:<br />
Ingrid Eriksson,<br />
tel 0346-578 30,<br />
ingrid.eriksson@svdhv.org<br />
Medlemspris<br />
280:-<br />
Pris för dig som inte<br />
är medlem: 330 kr<br />
Beställ på www.svdhv.se eller kontakta Ingrid Eriksson,<br />
tel 0346-578 30, ingrid.eriksson@svdhv.org<br />
www.svdhv.se<br />
15
får<br />
Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala<br />
andrea.holmstrom@svdhv.org<br />
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem<br />
katarina.gustafsson@svdhv.org<br />
Andrea är ansvarig för Fårhälsovården<br />
Katarina blev veterinär medicine doktor 1997<br />
och har arbetat på SLU och SVA i drygt tio år.<br />
Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.<br />
Nya intryck från fårvärlden<br />
I februari hölls den åttonde världskonferensen för fårveterinärer i<br />
Rotorua i Nya Zealand. Det är alltid lika givande att träffa kollegor från<br />
hela världen och få en inblick i vilka problem om ligger högst upp på<br />
agendan. Mötet, som hålls var fjärde år, samlade ca 470 deltagare och<br />
tre parallella seminarier med olika ämnen hölls.<br />
Föreläsning om svensk fårhälsa<br />
Fårhälsovården hade förmånen att få hålla ett föredrag om hur vi arbetar<br />
med fårhälsa i Sverige, ett land med en relativt liten fårpopulation. Fokus<br />
var samarbetet mellan myndigheter och näring. Nya Zealand är ungefär<br />
hälften så stort som Sverige, både till yta och utifrån invånarantal, men<br />
knappast när det gäller får. Tvärtom, Nya Zealand har ca 32 miljoner<br />
tackor medan vi har ca 300 000. Det unika med Sverige är att staten (Jordbruksverket)<br />
bidrar med medel till olika program för att förbättra fårhälsan.<br />
Ett exempel är Maedi/Visna programmet där Jordbruksverket står för<br />
större delen av programmets kostnader, exempelvis genom subventionerade<br />
analyskostnader. Detta förvånade många kollegor eftersom denna<br />
form av subvention saknas i många länder. Även vårt svenska arbete med<br />
anaplasmos presenterades på konferensen. Cirka 10 000 fästingar har artbestämts<br />
och endast två arter påvisats. I genomsnitt 11 % av dessa bar på<br />
smittämnet Anaplasma phagocytophilum. Symtomen hos smittade lamm<br />
varierar mycket; från lindrig hälta till hög feber och akuta dödsfall.<br />
Arbete fortsätter för att se om de olika sjukdomsförloppen kan knytas till<br />
specifika varianter av A. phagocytophilum.<br />
Mycket om parasiter<br />
Parasiter upptog en mycket stor del av föreläsningstiden då de fortfarande<br />
utgör det största hälsoproblemet hos får. Det finns en lång rad<br />
olika parasiter och väldigt många olika miljöer och lammproduktionsmodeller<br />
runt om i världen, så det är inte konstigt att diskussionerna blir<br />
många och invecklade. Bekämpning av parasiter har över hela världen till<br />
stor del grundat sig på avmaskningar, men i takt med att maskarna<br />
utvecklar motståndskraft, resistens, mot avmaskningsmedlen ökar behovet<br />
av andra strategier.<br />
”The Big Five”<br />
Från många länder betonades vikten av att vidta åtgärder som ökar djurets<br />
förmåga att stå emot parasiter (engelskans resilience) som vi alltså<br />
inte kan räkna med att utrota ens på gårdsnivå. God utfodring, inkluderande<br />
spårämnen och mineraler, och gott avelsarbete återkom i många<br />
presentationer.<br />
Professor Gareth Bath, från Onderstepoort, Sydafrika berättade hur de<br />
strävade efter att få ut råden till gårdarna genom att sammanfatta dem i<br />
broschyrer och planscher med rubriken ” The Big Five” att ta med ut på<br />
kontoret eller i fårstallet:<br />
1. Värddjuret<br />
Titta mer på fårens förmåga att stå emot parasiter. Här gäller det att<br />
slakta ut individer som har svårt att stå emot parasitinfektioner och välja<br />
ut de som är mer tåliga, t ex vägs individuella träckprovsresultat in vid<br />
val av avelsbagge. Under denna stora punkt ingick även att främja god<br />
hälsa genom god utfodring framför allt avseende protein och mineraler/<br />
spårämnen, och att kontrollera andra sjukdomar.<br />
2. Mät och dokumentera läget<br />
Gör regelbundna träckprovsundersökningar, kolla behandlingsresultat,<br />
och följ även läget avseende betestillgång och vädersituationen.<br />
3. Minska parasittrycket<br />
Konsekvensen av parasitsmittan beror till stor del på hur många parasiter<br />
fåren bär. Smittan kan minskas genom att korta betestid, minska beläggningsgrad,<br />
öka tiden då ett bete får ”vila”. Vidare kan smittrycket minskas<br />
genom att växelbeta med annat djurslag, och undvika högriskområden<br />
såsom rasthagar, sanka områden etc.<br />
4. Utvärdera betet<br />
Artsammansättning av växterna på betet kan också inverka på parasittrycket.<br />
Här pågår undersökningar över lämpliga arter för fårbete och här<br />
finns förstås olika förutsättningar i olika delar av världen för växterna.<br />
Här återkom dock vikten av att följa hur hårt nerbetat det blir och flytta<br />
djuren vid lämplig tidpunkt. Betets topografi och dränering påverkar<br />
också parasitlarvernas överlevnadsförmåga på betet.<br />
5. Optimera användning av avmaskningsmedel<br />
Anpassa preparatvalet till parasitläget. Se till att djuren får rätt dos, undvik<br />
underdosering genom att väga djuren och kontrollera doseringspistolen.<br />
Råden överensstämmer synnerligen väl med de som utarbetats för<br />
svenska förhållanden och visar tydligt att vi måste fortsätta arbeta på<br />
hållbara och gårdsanpassade strategier för parasitbekämpning där en av<br />
hörnstenarna utgörs av rationell användning av avmaskningsmedel.<br />
Får på Nya Zealand - en vanlig landskapsbild.<br />
16 www.svdhv.se
får nöt<br />
Lägesrapportschmallenbergvirus<br />
Vid <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens vårkonferens i Västerås höll Erika Chenais<br />
från SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) ett föredrag med<br />
rubriken ”Nytt, nästan nytt och inte helt nytt om schmallenbergvirus”.<br />
Artikeln är ett sammandrag av Erikas föredrag. Texten har granskats av<br />
Karl Ståhl och Kerstin de Verdier, SVA. Det finns ännu mycket som är<br />
okänt omkring infektionen och dess effekter och <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
bevakar fortlöpande kunskapsläget. Vi publicerar fortlöpande viktig<br />
information på vår hemsida och information finns också på SVA:s och<br />
Jordbruksverkets hemsidor.<br />
En ny infektion<br />
HELHETSLÖSNING<br />
FÖR SYDSVENSKT<br />
LANTBRUK<br />
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu<br />
Under de senaste åren har det nya schmallenbergviruset<br />
fått en närmast explosionsartad<br />
spridning i Europa. Undersökningar<br />
från flera europeiska länder visar att antikroppar<br />
finns ifrån 70 till mer än 90 % av<br />
besättningar med får och nötkreatur. Ett<br />
litet antal schmallenbergvirusinfekterade<br />
svidknott nådde sannolikt Sverige redan<br />
hösten 2011, men infektionen spreds då<br />
inte vidare. Det mest troliga är att insekterna<br />
fördes hit med vindar från närliggande<br />
infekterade länder. Under svidknottsäsongen<br />
2012 återintroducerades viruset och fick en kraftig spridning,<br />
vilket resulterade i att infektionen kunde påvisas i en stor del av landet i<br />
slutet av året. I en analys av tankmjölksprover från 723 besättningar var<br />
520 positiva, se kartbilden.<br />
Effekter<br />
De kraftigaste effekterna av schmallenbergvirus visar sig genom att hos<br />
icke immuna hondjur som infekteras under tidig dräktighet kan fosterskador<br />
med missbildningar uppstå. Den mest känsliga perioden hos får<br />
är andra och tredje månaden och hos nöt tredje, fjärde och femte månaden.<br />
Hos får tyder en enkätundersökning bland svenska fårägare på att<br />
infektionen kan ge upphov till tidiga kastningar och därmed tomma<br />
tackor. Typiska missbildningar omfattar ryggrad, leder, hjärna och ryggmärg.<br />
Under januari till november 2012 undersöktes på SVA cirka 85 fall<br />
där det fanns misstanke om schmallenbergvirus och samtliga var negativa.<br />
Under perioden därefter, fram till slutet av januari 2013, har drygt<br />
50 misstänkta fall undersökts och mer än hälften av dessa har varit positiva<br />
för viruset.<br />
Framtiden<br />
Smittan övervintrar troligen inte under svenska förhållanden,<br />
men det är troligt att virus åter kommer<br />
att föras in i landet under kommande svidknottsäsong.<br />
Även detta är osäkert och kommer att bevakas<br />
under kommande säsong.<br />
Djur som har genomgått infektionen blir troligen<br />
immuna under lång tid, kanske hela livet. I länder<br />
där smittan är kraftigt utbredd kommer därför sannolikt<br />
större delen av djuren att bli immuna.<br />
Erika Chenais<br />
I Sverige vet vi ännu inte hur utvecklingen kommer att te sig.<br />
Ett sätt att skydda djuren kan vara genom vaccination och idag<br />
bedrivs intensiv utvecklingsverksamhet för att ta fram ett effektivt och<br />
säkert vaccin. Vilken nytta och kostnad ett vaccin kommer att medföra<br />
är frågor som återstår att besvara.<br />
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50<br />
www.svdhv.se<br />
17
nöt<br />
Cecilia Kronqvist, SLU<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Cecilia är forskare/Agronomie doktor vid SLU<br />
i Uppsala. Hon disputerade 2011 på en avhandling<br />
om mineraler till mjölkkor, framför<br />
allt kopplat till kalvningsförlamning.<br />
Lena är specialist i nötkreaturens sjukdomar<br />
och har ett särskilt intresse för utfodring<br />
och utfodringsrelaterade sjukdomar.<br />
Alla djur behöver<br />
mineraler för att<br />
växa och må bra<br />
Cecilia Kronqvist som arbetar vid Husdjurens utfodring och vård vid<br />
Sveriges lantbruksuniversitet höll föredrag på djurhälsokonferensen<br />
som <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården arrangerade den 12-13 mars. Föredraget<br />
hette ”Mineraler- var, när, hur” och berörde nötkreaturens och<br />
fårens behov av mineraler i foderstaten för att de skall må bra.<br />
Vilka mineraler behövs?<br />
Det finns ett tjugotal mineraler som vi idag vet är viktiga för djuren. De<br />
behöver dem för olika funktioner i kroppen, till exempel för att skelettet<br />
skall mineraliseras, för att musklerna skall fungera eller för att immunsystemet<br />
skall kunna skydda mot sjukdom. Om mineralerna förekommer<br />
rikligt i kroppen kallas de makromineraler. Mineraler som endast förekommer<br />
i liten mängd betraktas som mikromineraler. Exempel på makromineraler<br />
är kalcium, fosfor, magnesium, kalium och svavel. Bland<br />
mikromineralerna är koppar, kobolt, zink och selen välkända.<br />
Behov varierar<br />
Djurens behov av mineraler varierar. Ett dräktigt eller mjölkproducerande<br />
moderdjur ökar sitt behov av kalk eftersom det går åt till mineralisering av<br />
skelett eller för att producera mjölk. Ett växande djur har helt andra behov<br />
av mineraler än ett vuxet djur som endast behöver underhålla kroppen.<br />
Kroppsstorleken har också betydelse eftersom underhållet ökar hos stora<br />
djur i jämförelse med små djur. Slutligen har hela foderstaten betydelse för<br />
vilket behov djuren har av ytterligare mineraltillförsel. Markens innehåll<br />
av mineraler, gödsling, botanisk sammansättning bestämmer mineralinnehållet<br />
i grovfoder och till exempel spannmål. Flera mineraler påverkar<br />
varandra och förmågan att ta upp mineraler hos djuret. Kalcium, magnesium,<br />
fosfor och kalium kan påverka upptaget av varandra.<br />
Lager eller daglig tillförsel<br />
Vissa mineraler har djuren ett lager av i kroppen medan andra mineraler<br />
mineraler måste tillföras regelbundet, kanske dagligen. Kalk lagras i skelettet<br />
och djuren har ett enzymsystem som gör att de kan plocka ut kalk<br />
vid brist. Djurens förmåga att anpassa sig till förändrat kalkbehov tar lite<br />
tid. Därför kan tackor drabbas av kalkbrist när de skall mineralisera fostrens<br />
skelett. För kor är det vanligare att de drabbas av kalkbrist när de börjar<br />
mjölka eftersom kalkbehovet då ökar snabbt. Hos äldre moderdjur försämras<br />
förmågan att plocka ut kalk ur skelettet och det är en förklaring<br />
till att kalkbrist hos moderdjur är vanligare hos äldre än hos yngre djur.<br />
Magnesium kan inte kroppen frisätta vid behov och därför är djuret beroende<br />
av en daglig tillförsel.<br />
Vissa mineraler har ett styrt upptag. Då finns det mekanismer i kroppen<br />
hos djuret som aktivt hjälper till att ta upp mineralerna. Det gäller<br />
till exempel kalk. För andra ämnen som magnesium styrs upptaget av tillgången<br />
i magtarmkanalen.<br />
Nedsatt produktion av suboptimal mineralförsörjning<br />
Något vi inte alltid tänker på är att om djuren får för lite mineraler eller<br />
för lite av någon speciell mineral så kan det leda till diffusa symptom.<br />
Grava brister av kalk ger till exempel lamningsförlamning hos tackor<br />
eller pares hos kor. Grava brister av selen eller E-vitamin ger muskeldegeneration<br />
eller plötsliga dödsfall, framförallt hos unga djur. Magnesiumbrist<br />
uppkommer oftast på våren eftersom det späda gräset innehåller<br />
lite fibrer och mycket växtsaft. I växtsaften finns det gott om kalium. Kaliumet<br />
interagerar med magnesium och försvårar upptaget av magnesium.<br />
Djuren kan då få brist på magnesium. Detta visar sig som allvarliga kramper<br />
som djuren kan dö av.<br />
Djur vet inte vad de behöver<br />
Djur vet inte själva hur mycket mineraler de behöver. Vi måste skapa förutsättningar<br />
för att de skall få i sig tillräckligt med mineraler för att täcka<br />
sina behov. Räkna på hela foderstaten och välj ett mineralfoder som kompletterar<br />
fodermedlen som används. Det kan behövas olika mineralfoder<br />
till olika djurkategorier och under stallperiod och betesperiod. Går det<br />
att blanda mineralfodret med kraftfoder eller i fullfoder är det större<br />
chans att alla djur äter än om mineralfodret utfodras separat. Om det<br />
separatutfodras är det viktigt att det håller sig rent och torrt, annars äter<br />
djuren sämre. Håll koll på hur mycket mineralfoder som djuren äter. Om<br />
18 www.svdhv.se
En suboptimal mineralförsörjning kan leda till diffusare symptom, ökad sjuklighet, minskad tillväxt och andra svåröverskådliga följder.<br />
de äter för lite kan det bero på att de tycker att det smakar illa. Prova att<br />
byta till en annan likvärdig sort eller att utfodra det på annat vis. Natrium,<br />
som finns i vanligt salt är den enda mineral som djuren kan känna sug<br />
efter. Salt kan därför användas för att få djuren att äta mineralfoder. Salt<br />
kan också behöva tillföras separat för att djuren skall kunna tillgodose<br />
sitt saltbehov. Att överutfodra djur med mineraler kan i sällsynta fall leda<br />
till förgiftning men framför allt kostar det pengar.<br />
Cecilias viktigaste råd<br />
Cecilias viktigaste råd för att se till att djuren får lagom med mineraler<br />
via foderstaten är:<br />
Hela foderstaten är viktig för att kunna välja rätt mineralfoder- om möjligt<br />
analysera ert foder.<br />
Djur äter det som är gott, inte vad de behöver. Vi måste skapa förutsättningar<br />
för djuren att täcka sitt mineralbehov.<br />
Presentation av veterinär Malin Bengtsson<br />
Sedan februari arbetar jag som får- och<br />
nöthälsoveterinär i Linköping.<br />
Jag bor i Linköping tillsammans med min<br />
sambo och vår hund. Ursprungligen kommer<br />
jag från Alvesta i Småland där jag vuxit<br />
upp på en gård med drygt 170 mjölkkor plus<br />
rekrytering.<br />
Jag avslutade nyligen mina veterinärstudier<br />
i Uppsala och har under förra året vikarierat<br />
som distriktsveterinär i Linköping och Väderstad.<br />
Drömmen har dock sedan länge varit<br />
att få jobba med förebyggande besättningsarbete,<br />
så det är med stor entusiasm som jag<br />
nu har börjat denna tjänst.<br />
www.svdhv.se<br />
19
nöt<br />
Elöd Szántó, djurhälsoveterinär Skara<br />
elod.szanto@svdhv.org<br />
Elöd är djurhälsoveterinär med stor erfarenhet<br />
av smittskydd och djurskydd. Han är utbildad till<br />
veterinär både i Rumänien och i Sverige<br />
Din leverantör av<br />
Semin och Livsvin!<br />
Slaktegenskaper i världsklass!<br />
YORKSHIRE & LANTRAS<br />
Moderraserna med Sveriges största<br />
och bästa urval!<br />
Besök oss i vår<br />
monter under<br />
Grisstämman<br />
Vem som tjänar<br />
på friska djur<br />
och vad man<br />
tjänar<br />
Att sjuka djur kostar i ohälsa och lidande är uppenbart. Men<br />
vad kostar sjuklighet rent ekonomiskt? Och vem är det egentligen<br />
som tjänar på bekämpning av smittsamma djursjukdomar?<br />
Det var huvudfrågor på <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens<br />
Vårkonferens i Västerås och gav för många ett nytt perspektiv<br />
på kopplingen mellan djurhälsa och ekonomi.<br />
Tävla om presentkort<br />
under stämmodagarna<br />
1:a pris 1000:-<br />
2:a pris 700:-<br />
3:e pris 500:-<br />
Vänd dig till oss och bli en<br />
vinnare du också!<br />
Tel: 016-17 45 70<br />
Fax: 016-17 45 71<br />
www.qgenetics.se•info@qgenetics.se<br />
Omkring 150 veterinärer och andra med intresse för lantbrukets djur var<br />
samlade i Västerås för att lyssna när olika aspekter av kopplingen mellan<br />
djurhälsa och ekonomi diskuterades.<br />
Professor Ludwig Theuvsen från Tyskland belyste hur han i sin forskning<br />
satt kronor och ören på olika kostnader som uppstår vid bekämpning<br />
av djursjukdomar och vad sjuklighet på besättningsnivå orsakar i ekonomisk<br />
förlust. Sambanden är komplicerade och kräver ett nära samarbete<br />
mellan djurägare, veterinärer och ekonomer för att komma så nära verkligheten<br />
som möjligt.<br />
Effekten av att bekämpa allvarliga smittsamma djursjukdomar kan utöver<br />
direkta kostnader för att bekämpa smittan få enorma indirekta följder.<br />
Efter utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien år 2001 gjordes<br />
exempelvis beräkningar av de ekonomiska konsekvenser som utbrottet fick<br />
för verksamheter som inte har direkt med djurhållningen att göra. Turistnäringen<br />
beräknades under utbrottet 2001 totalt ha förlorat motsvarande<br />
mellan 45 och 54 miljarder kronor.<br />
När folkhälsan vinner medan djursidan betalar<br />
En annan viktig fråga som belystes var de fall när den som betalar för insatserna<br />
för att kontrollera och bekämpa sjukdomar och smittämnen inte är<br />
densamma som drar nytta av detta. Insatser för att exempelvis hålla djurhållningen<br />
fri från VTEC/EHEC och MRSA gör att kostnaderna uppstår i<br />
djurhållningen medan den huvudsakliga vinsten består av förbättrad folkhälsa.<br />
Humansidan skördar alltså frukterna av insatser på veterinärsidan.<br />
Givetvis är incitamentet hos bonden och för djurhållningen att ensam stå<br />
20 www.svdhv.se
En frisk ko på svenskt bete.<br />
för dessa kostnader inte självklara som för sjukdomar och smittor där<br />
insatsen ger friskare djur och bättre produktion.<br />
Ekonomisk gräns för insatser för bättre djurhälsa<br />
I försöken att sätta djurhälsa i relation till kostnader för djurhälsa berättade<br />
veterinär Diana Viske från Jordbruksverket om behovet av samarbete<br />
mellan veterinär och ekonom. I den intressanta presentationen med rubriken<br />
”God djurhälsa – fördel för Sveriges djurbönder” gav hon exempel<br />
på en modell för beräkning av insatser för att förbättra djurhälsan och<br />
bekämpa sjukdomar som gav många av åhörarna en ahaupplevelse. Små<br />
medel kan ofta ge stora effekter i ett inledande skede av sjukdomsbekämpning.<br />
Att sedan öka kostnaderna betalar sig till en viss punkt, varefter<br />
ytterligare insatta medel ur ekonomisk synvinkel inte är motiverat. Ur<br />
ett strikt djurhälso- och djurvälfärdsperspektiv kan dock ytterligare insatser<br />
vara optimala ur djurhälsosynpunkt. Dianas annorlunda sätt att resonera<br />
om hur resurser för att förebygga och kontrollera sjukdomar hos<br />
djur kan användas var mycket tänkvärt!<br />
Kommer den nya djurhälsolagen inom<br />
EU att förhindra fri rörlighet av smittor?<br />
För att inte glömma bort att vi verkar i en europeisk gemenskap där principen<br />
om fri rörlighet är central var Alberto Laddomada från EU-kommissionen<br />
inbjuden för att berätta om arbetet med den nya djurhälsolagen<br />
inom EU. Vi fick här en påminnelse om de olika synsätt som präglar olika<br />
medlemsländer i relation till djurhälsa och handel med djur. För svensk<br />
del vill vi värna vårt dokumenterade bättre djurhälsoläge jämfört med<br />
många andra (till exempel paratuberkulos hos idisslare och PRRS hos<br />
gris). Här fick vi tydliga besked från EU-kommissionen att ansvaret för<br />
många sjukdomar i framtiden sannolikt överlåts att hanteras av näringen<br />
själv genom anpassade certifierings- och kvalitetssäkringsprogram.<br />
Att se helheten krav på dagens veterinära rådgivare<br />
Grisföretagaren Oscar Nilsson och lammuppfödaren Benny Averpil såg<br />
till att vi inte tappade kontakten med verkligheten på stallgolvet. De höll<br />
presentationer om sin vardag där de förtjänstfullt beskrev hur de jobbar<br />
praktiskt med djurhälsofrågorna i en ekonomisk verklighet. De framförde<br />
också vilka konkreta krav och förväntningar de har på oss veterinärer.<br />
Det gällde både krav på kompetens och inte minst det helt nödvändiga<br />
att kunna samarbeta med andra rådgivningsfunktioner och att ha<br />
förmågan att se helheten i uppfödningen. Under den andra dagen låg<br />
fokus på kliniskt inriktade seminarier med praktiskt tillämpbar kunskap.<br />
Seminarierna avslutades med workshops där föreläsare, djurhälsoveterinärer<br />
och deltagare bytte erfarenheter under givande diskussioner.<br />
Teman för de olika seminarierna som löpte parallellt sträckte sig från<br />
bäst effekt av antibiotika, mineraler – var när hur, parasiter i praktiken<br />
och sist men inte minst till vanliga obduktionsfynd.<br />
Det enda problemet var att inte kunna befinna sig på mer än ett seminarium<br />
åt gången.<br />
www.svdhv.se<br />
21
nöt<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt<br />
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade<br />
sjukdomar.<br />
Ändtarmsframfall<br />
hos nötkreatur<br />
Ändtarmsframfall innebär att ändtarmen vränger sig ut och in och faller ut ur ändtarmsöppningen.<br />
Nötkreatur i alla åldrar, raser och av båda könen kan drabbas av ändtarmsframfall.<br />
Gemensamt för många av orsakerna är att något irriterar i tarmen eller på<br />
något annat ställe i bukhålan. Irritationen gör att djuret krystar.<br />
Vid ändtarmsframfall sticker tarmen ut ur ändtarmsöppningen. Framfallet<br />
kan variera i storlek. Vid ett lindrigt framfall är det bara en liten bit av<br />
tarmen som sticker ut. Sådana framfall kanske endast hänger ut när djuret<br />
ligger ned. När djuret ställer sig upp åker det in igen. Vid ett större framfall<br />
kan flera decimeter tarm hänga ut. Tarmsegmentet kan bli blodfyllt,<br />
svullna och bli sårigt. Vid tarmframfall som hängt ute länge blir tarmslemhinnan<br />
svart och torr och vävnaden dör. En komplikation till ändtarmsframfall<br />
är att andra djur kliver på framfallet och orsakar skador på tarmen<br />
som hänger ut.<br />
Orsaker till ändtarmsframfall<br />
Ändtarmsframfall förekommer i samband med kraftig diarré. Ett exempel<br />
är koccidios hos kalv som orsakar en kraftig, ofta blodtillblandad och<br />
smärtsam diarré. Andra orsaker kan vara tarminflammation, magtarmparasiter,<br />
skador på tarmslemhinnan, utbuktningar på tarmkanalen, främmande<br />
kroppar eller nybildningar i bakre delen av tarmen. Dessa åkommor<br />
kan göra att djuren krystar. Även irritation i urinvägarna, till exempel<br />
urinsten eller i könsorganen till exempel prostataförändringar kan orsaka<br />
ändtarmsframfall genom att djuren krystar på grund av obehaget. Hos<br />
hondjur kan kalvningsproblem med starka krystvärkar eller slid- och livmoderframfall<br />
orsaka ändtarmsframfall.<br />
Tjurar som hoppar på varandra kan drabbas av ändtarmsframfall.<br />
Delar av tarmen hänger ut<br />
Andra orsaker än krystningar<br />
Ett ökat buktryck och försvagningar i vävnaden som håller tarmen på plats<br />
i bäckenet kan leda till ändtarmsframfall. Ibland kan det sättas i samband<br />
med tjurar som rider mycket på varandra. När de hoppar ökar buktrycket<br />
och det kan orsaka skador på både tarm och i muskulaturen eller nerverna.<br />
Om ändtarmens slutarmuskel inte fungerar optimalt kan tarmen<br />
falla fram. Det kan till exempel ske i om djuren har bråck i ljumskarna<br />
eller nervskador. Giftet aflatoxin som tillverkas av vissa sorters mögel liknar<br />
könshormonet östrogen. Aflatoxin kan orsaka en förslappning av tarmväggen<br />
som kan leda till ändtarmsframfall. Utomlands förekommer ändtarmsframfall<br />
hos djur med rabies.<br />
Behandling<br />
Ändtarmsframfall är svårbehandlade. Djuren skall omgående flyttas till<br />
ensambox för att minimera stress för djuret och för att förhindra trampskador<br />
på tarmen. Behandling av grundorsaken, till exempel diarré och att<br />
ändra foderstaten krävs. Fundera även på om foderstaten behöver förändras<br />
för att förebygga uppkomst av ändtarmsframfall hos andra djur. Ändtarmsframfall<br />
kan eventuellt behandlas av veterinär men beroende på<br />
tarmframfallets storlek är prognosen dålig. Djur med stora ändtarmsframfall<br />
bör snabbt avlivas av djurskyddsskäl.<br />
22 www.svdhv.se
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
katinca.fungbrant@svdhv.org<br />
Katinca är utbildad veterinär i Danmark med inriktning<br />
på hälsa och produktion hos produktionsdjur.<br />
Smittskyddsamråd<br />
till förprövningen<br />
I det nya formuläret för ”ansökan om förprövning av djurstall”<br />
finns sedan den 14 juni 2012 en ruta att kryssa i om<br />
man har haft ett smittskyddssamråd. Smittskyddssamrådet<br />
är frivilligt men är en god möjlighet att få hjälp med att<br />
undvika felbyggen som kan få stora konsekvenser för djurhälsa<br />
och lönsamhet.<br />
Vem ska medverka?<br />
Vid ett smittskyddssamråd ska lantbrukare, veterinär med särskild smittskyddskompetens<br />
samt byggnadskonsulent tillsammans diskutera vilka<br />
smittskyddsmässiga risker som finns, hur riskerna kan påverka djurhälsan<br />
och lösningar för att minimera dessa risker. Om flera veterinärer och<br />
rådgivare är tillknutna besättningen är det en fördel om även de medverkar<br />
vid smittskyddsamrådet.<br />
Intyg<br />
Efter utfört samråd skriver veterinär och lantbrukare under ett intyg med<br />
sammanfattande åtgärder som bifogas förprövningshandlingarna.<br />
När?<br />
Det är viktigt att ett smittskyddssamråd hålls innan alla beslut angående<br />
stallet är fattade och innan material och inredning beställts. Det måste<br />
finnas möjlighet att ändra i den befintliga ritningen. Samtidigt är det viktigt<br />
att det finns en ritning att granska, för intyget<br />
inte ska gälla en för tidig version av stallbyggnaden<br />
som sedan förändras utan att nytt<br />
smittskyddsamråd sker. Om möjligt är det lämpligt<br />
att mötas två gånger, första gången i tidigt<br />
skede av planeringen där man kan ta ställning<br />
till olika lösningar och därefter när en detaljerad<br />
ritning finns att tillgå.<br />
Veterinären kan hjälpa dig med hur man kan bygga och inreda för att<br />
minska risken för att nya smittor introduceras i besättningen. Lika viktigt<br />
är att minska smittspridning inom besättningen. Vi tittar tillsammans på<br />
förutsättningarna för att hålla en god hygien t.ex. placering av byggnaden,<br />
körvägar för foder och gödsel, gruppering och rengöringsbara material.<br />
Subventionerat under 2013<br />
Under 2013 finns det möjlighet för subventionering av den veterinära<br />
kostnaden för frivilliga smittskyddssamråd med upp till 6000 kr. Jordbruksverkets<br />
LBU-medel är dock begränsade. För att få ut ersättningen<br />
måste en veterinär med särskild smittskyddskompetens skicka in en<br />
kopia av intyget till Växa Sverige samt lantbrukare och veterinär göra varsin<br />
utvärdering av smittskyddsamrådet.<br />
Kontakta gärna oss när ni planerar för att bygga nytt. Vi på Nöthälsovården<br />
ser fram emot att diskutera era nybyggen!<br />
Vad diskuteras?<br />
Vad som tas upp vid ett smittskyddsamråd beror<br />
på vad som ska byggas. Därför genomgås den<br />
tänkta produktionsplanen så att veterinären förstår<br />
hur stallet är tänkt att användas. Ett dikostall<br />
kan behöva olika typer av inredning beroende<br />
på om man har höst-, eller vårkalvningar<br />
samt koncentrerad eller utdragen kalvningsperiod.<br />
Vid inköp av kalvar behöver man tänka igenom<br />
rutinerna för inköp av kalvar och hur<br />
omgångsvis uppfödning kan uppnås.<br />
Tänk efter när på året du ska ha kalvning när stallarna planeras.<br />
www.svdhv.se<br />
23
POSTTIDNING B<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården AB<br />
Box 814<br />
391 28 Kalmar<br />
Lägger du ner för mycket<br />
tid på din utfodring?<br />
Cormalls stationära foderblandare<br />
till en rälshängd<br />
fodervagn.<br />
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga<br />
nytt stall?<br />
Då kan vi hjälpa dig att:<br />
• minska arbetsinsatsen vid utfodring<br />
• spara pengar vid nybyggnation<br />
• reducera driftskostnaderna<br />
• spara in en traktor och dess underhåll<br />
• förbättra hygienen på foderbordet<br />
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur<br />
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3<br />
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,<br />
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i<br />
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.<br />
3<br />
Jonas Johansson<br />
Cor i Centrum AB<br />
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)<br />
Fax: 044-20 21 27<br />
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg<br />
Telefon 0045 7448 6111<br />
www.cormall.dk