Tidningen Djurhälsonytt - Svenska Djurhälsovården

SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Djurhälsonytt
Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 2/2013
Examensarbeten
om fertilitet
Zink i
åkermarken
Smittskyddsamråd
till förprövningen

När du tror du
tänkt på allt
Vad händer med din ekonomi om besättningen drabbas
av Schmallenberg, fotröta, gasbrand eller Maedi-
Visna? En försäkring är en viktig del i omsorgen av
ditt företag och kan minska den ekonomiska förlusten om
oturen skulle vara framme.
Ring 0775-88 88 88, gå in på agria.se eller
kontakta Länsförsäkringar där du bor.
Ersättning utan avdrag för självrisk
Skulle du förlora många djur inom 30 dagar har du
möjlighet att få ersättning utan avdrag för självrisk.
För mjölkproducerande djur kan du även få ersättning
för en del av den förlorade mjölkintäkten.
Se över ditt
försäkringsskydd
agria.se, 0775-88 88 88
Agria Djurförsäkring är länsförsäkringsgruppens specialistbolag för djur- och grödaförsäkring.
Medicin hem till gården!
Nu är det enklare än någonsin att få hem den
djurmedicin du behöver. Gris, nöt, får och
sällskapsdjur – oavsett djurslag har vi det du
behöver.
Hur fungerar det?
Be din veterinär skicka receptet till oss. Vi packar från
lagret i Falkenberg och skickar paketet direkt. Inom 1–2
dagar har du medicinen levererad till gården. Du betalar
i efterskott på faktura. Svårare än så är det inte.
Är du nyfiken på att förenkla din vardag?
Beställ produktkatalogen för lantbruk på vår hemsida
www.apovet.se/kontakt eller slå en signal så berättar vi
mer. Vi är specialister på djurmedicin.
0774 42 14 00 kundtjanst@apovet.se www.apovet.se
2 www.svdhv.se

ledare
INNEHÅLL
DJURHÄLSONYTT
NUMMER 2 2013
4 Navelproblem hos växande grisar
6 Immunförsvaret - ett sinnrikt system
8 Produktionsuppföljning ger bättre ekonomi
8 ”Västgötamodellen” in i framtiden
10 Zinkflöde till marken i svensk smågrisproduktion
11 Orf - en besvärlig sjukdom i lamningstider
12 Examensarbeten
Minnesotas kamp mot
PRRS är inget experiment,
det är på fullt allvar
Att argumentera om värdet av frihet från allvarliga smittsamma djursjukdomar
är inte alltid så enkelt som man kan tro. PRRS hos gris är ett väldigt bra
exempel på det. Veterinär PH Rathkjen från Danmark har genom eminenta
föredrag inför svensk publik vid flera tillfällen levererat fakta och självupplevd
erfarenhet av vad PRRS kan ställa till med i dansk grisuppfödning. Ändå möts
jag ibland av fraser som att Danmark och andra länder minsann kan föda upp
rejält med fina grisar, trots PRRS i sin produktion. Så farligt kan väl PRRS ändå
inte vara, och vindspridning sker väl knappast?
Visst går det att föda upp grisar även med PRRS, men frågan är hur mycket
bättre uppfödningen skulle vara i till exempel Danmark u t a n PRRS. För Sverige
har vi det omvända. Frågan är hur mycket s ä m r e uppfödningen skulle
bli med PRRS. Måtte vi slippa det experimentet.
En kväll i mars lyssnade jag på PRRS-experten professor Scott Dee från Minnesota
University i USA. Han höll ett glimrande föredrag tillägnat professor
Per Wallgren när han mottog Ingelvac-priset (stort grattis Per Wallgren!).
Med en beräknad kostnad för PRRS i Minnesota på mellan 35 – 105 kr per
gris har de bestämt sig för att det ska göras PRRS-fritt. Scott Dee berättade om
hur man arbetade systematiskt för att sanera besättningarna från PRRS och
därefter göra det som krävs för att förhindra återinfektion. Och åtgärderna för
att förhindra återinfektion går inte av för hackor. Det är biosäkerhet på en
mycket hög nivå.
Exempel på delar i biosäkerhetsprogramet är filtrering av luften som tas in
i stallarna pga. av risk för vindburen PRRS-spridning, stenhård kontroll av
varor som tas in i anläggningen, stickprovskontroll av personal för kontroll av
att de inte bär PRRS-virus med sig in i stallarna, särskilda torkhallar för djurtransporter,
med mera.
Minnesota har målsättningen att nå den PRRS-frihet vi Sverige redan har
och skälet är att PRRS-kostar pengar. Min slutsats av Scott Dees föredrag är
enkel. Låt oss gör allt för att slippa PRRS i svensk grisuppfödning.
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org
VD
WEBB
WEBB
14 Stora leverflundran i fokus när Fårhälsovården
är på slakteriturné
16 Nya intryck från fårvärlden
17 Lägesrapport - Schmallenbergvirus
18 Alla djur behöver mineraler för att
växa och må bra
20 Vem som tjänar på friska djur
och vad man tjänar
22 Ändtarmsframfall hos nötkreatur
23 Smittskyddsamråd till förprövningen
SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se
Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.
Omslag: Benedicta Molander, djurhälsoveterinär Staffanstorp
Tidningen har producerats av:
Box 86, 598 22 Vimmerby
Telefon: 0492-196 70
Internet: www.mediapartner.nu
Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander
Projektledare: Björn Lilja
Mediasäljare: Richard Svensk
Text: Svenska Djurhälsovården
Foto: Svenska Djurhälsovården
Grafisk form: Ingela Koponen
Tryck: Larsson Offset
MILJÖMÄRKT Larsson Offsettryck 341 298
www.svdhv.se
3

gris
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär Linköping
gunnar.johansson@svdhv.org
Petra Mattsson, Svenska Pig
petra.mattson@svenskapig.se
Gunnar är djurhälsoveterinär i Östergötland och specialist
i grisens sjukdomar. Gunnars specialområde vid sidan av
besättningsarbete är djurskydd och djurvälfärd.
Navelproblem hos
växande grisar
Grisar med navelbråck som har en diameter om max 200 mm
då de sätts in i slaktsvinsstallet, har goda chanser att kunna
födas upp till lönsamma slaktgrisar. En stor del av navelproblem
som bråck och bölder går också tillbaka.
Många har under senare år upplevt att navelbråck hos grisar har ökat.
Förmedlingsgrisar med navelbråck över en viss storlek får inte förmedlas
och djurtransportörer kan neka att lasta grisar med större navelbråck på
grund av att de kan skadas under transporten.
Ofta kallas alla problem i grisens navelregion för navelbråck. Ett navelbråck
diagnostiseras genom att innehållet i påsen under buken är möjligt
att reponera, trycka tillbaka upp i buken genom bråckporten, det vill
säga öppningen in i bukhålan.
Andra problem i navelregionen kan vara bölder och oläkta navelinfektioner.
Det är heller inte ovanligt att bölder och bråck förekommer samtidigt.
Problem i navelregionen hos växande grisar
Svenska Pig har tillsammans med Svenska Djurhälsovården genomfört
en studie i fem besättningar där man tittat på navelproblem. Resultaten
är publicerade som Pigrapport 53 och finns i sin helhet på Svenska Pigs
hemsida www.svenskapig.se.
Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av problem i
navelregionen under grisens tillväxtperiod, samt vilka problem som förekom.
Vi ville också se om grisar med navelproblem växte sämre och om
man tidigt kunde förutse vilka grisar som eventuellt behövde avlivas.
Pilotprojekt under 2011
Studien föregicks av ett pilotprojekt under 2011 där vi följde en omgång
grisar från födsel till slakt för att studera navelproblem. Varje gris i pilotprojektet
fick sin navel kontrollerad av veterinär vid 5 tillfällen. I pilotstudien
fann vi totalt 42 grisar av 623 (6,7 %) med någon form av navelproblem.
Av dessa 42 grisar återgick hälften till att vara helt kliniskt normala.
Nio grisar, ca 20 %, fick avlivas på grund av att uppfödning av dessa inte
var förenligt med god djuromsorg. Med erfarenheter från detta pilotprojekt
utformades den stora studien.
Fem besättningar studerades vid tre tillfällen
Studien genomfördes under maj-augusti 2012. I fem besättningar följdes
samtliga grisar i en grisningsomgång avseende navelproblem. Antalet
grisar i försöksomgångarna varierade mellan besättningarna, från 360
till 920 grisar. Besättningarna valdes utifrån geografiskt läge och att de
ansåg att de hade en hög förekomst av navelproblem. Besättningarna
besöktes vid tre tillfällen. Första gången var då grisarna var i tillväxtstallet,
sedan efter insättning i slaktsvinsstallet och slutligen innan grisarna
levererades till slakt. Totalt ingick 2 660 grisar i studien och dessa undersöktes
vid de tre tillfällena genom att en veterinär, som var densamma vid
varje besök, kände på samtliga navlar vid besöken. Grisar med avvikelser
individmärktes och dokumenterades. Totalt gjordes 7 830 navelundersökningar.
Vid det tredje besökstillfället vägdes grisar och uppgifter om
utfodringen samlades in vid alla tre besöken.
Navelböld vanligaste diagnos
Totalt hade 216 av de 2 660 undersökta grisarna någon form av navelproblem.
Detta motsvarar 8,3 % av grisarna. Den vanligaste diagnosen var
navelböld, 133 grisar, följt av navelbråck, 68 grisar, samt övriga anmärkningar,
15 grisar. Vilken typ av problem som förekom vid de olika besökstillfällena
varierade mellan besättningarna.
Inga skillnader sågs i slaktvikt, eller boxmedelvikt innan slakt, hos grisar
som föddes upp till slakt med navelproblem jämfört med grisar utan
navelproblem. Inga skillnader kunde heller ses när det gäller utfodring
(foderinnehåll och fodergivor), varken mellan besättningar eller inom
besättning i boxar med eller utan grisar med navelbråck.
Vanligt att navelproblem avläker innan slakt
Av de 133 grisar som hade navelböld återgick 77 % till att bli normala
eller så bra att de kunde födas upp till slakt. Hos 32 av dessa 133 grisar
med böld utvecklades ett bråck och drygt hälften av dessa navelbråck
återstod vid det tredje och sista besöket.
Totalt 68 grisar hade navelbråck, 87 % av dessa blev normala eller så
bra att de kunde födas upp till slakt.
Bråckets och bråckportens storlek avgörande
I vetenskaplig litteratur anges förekomsten navelbråck vara 0,5 - 1,5 %.
I denna studie var förekomsten navelbråck 2,7 %. En orsak kan vara att
besättningarna valdes på grund av att de tidigare påtalat en hög förekomst
av navelproblem. Studien kan inte svara på orsaken till navelproblem hos
gris och fler studier behöver därför genomföras.
I studien påvisades ett samband mellan navelbråckets, respektive
4 www.svdhv.se

åckportens storlek och chansen för att grisen skulle kunna födas upp
till slakt. Sammantaget kan man säga att om själva bråckpåsen är mindre
än 200 mm och om bråckporten har en diameter som är mindre än
35 mm när grisen sätts in i slaktsvinsstallet, är möjligheten stor att grisen
kan födas upp till en lönsam slaktgris.
Av de 216 grisar som hade navelproblem i tillväxtavdelningen eller
vid 16-19 veckors ålder (vid andra undersökningen), återgick 34 % av problemgrisarna
till att bli helt normala, 48 % blev så bra att de kunde födas
upp till slakt och 18 % avlivades eller dog. Jämfört med pilotstudien
stämmer detta ganska väl. Där återgick 50 % till att bli helt normala,
ytterligare 29 % kunde födas upp till slakt och 21 % avlivades eller dog.
Praktiskt användbara mått för att bedöma navelproblem
samt föreslagna åtgärder (från Pigrapport nr 53)
Diameter Praktiskt mått Åtgärd
Bråckpåse 200 mm Fotboll Avlivning
Bråckport 35 mm 3 fingrar Avlivning
Djurskyddet först och främst
En slutsats av studien är att det är tveksamt om en gris med ett navelbråck
som har en diameter större än 200 mm, vilket ungefär motsvarar
en handboll, kan födas upp med lönsamhet. Detta kan vara en rimlig
utgångspunkt när man bör överväga avlivning. En gris som har ett bråck
som riskerar att släpa i golvet eller är skadat skall dock alltid avlivas
eftersom uppfödningen inte är förenlig med god djuromsorg.
Vi vill rikta ett varmt tack till de fem grisföretagare som ställde sina
besättningar till förfogande.
Studien är finansierad av stiftelsen Svensk Grisforskning.
Sammanfattning
• De navelproblem som förekommer hos gris under uppfödning
till slakt är i huvudsak navelböld och navelbråck.
• Navelproblem kan förändras under uppfödningstiden,
navelbölder och navelbråck kan läka ut, grisar med navelböld
kan utveckla navelbråck och grisar med navelbråck kan
även drabbas av navelbölder.
• Navelbråck särskiljs från navelböld genom att det finns en
kännbar öppning i grisens navelregion, bråckport.
• Navelbråcksgrisar som har en bråckport som är mindre än
35 mm har störst chans att klara uppfödningen hela vägen
till slakt.
• Hälften av grisarna med navelproblem kan födas upp till
lönsamma slaktgrisar så länge problemen inte är större än
”handbollar” och det inte finns yttre skador på navelpåsen.
Har du mögelgifter
i din halm?
Regelbunden analys av mögelgifter är ett bra sätt
att kvalitetssäkra ditt foder och strö.
Kontakta oss för mer information och priser
foder@sva.se eller 018–67 4410
Läs även om vårt specialerbjudande
www.sva.se/suggpengen
www.svdhv.se 5

gris
Katarina Karlsson Frisch, djurhälsoveterinär Falkenberg
katarina.karlsson@svdhv.org
Katarina är djurhälsoveterinär i Halland sedan 2002 och
dansk fagdyrlæge i grisproduktion och grissjukdomar.
Immunförsvaret - ett sin
Vid Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens föreläste
Professor Caroline Fossum från SLU under ämnet ”Immunoprofylax
– hur fungerar det?”
Passiv immunitet i form av råmjölk
Immunförsvaret kan delas upp i passiv och aktiv immunitet. För den
nyfödda grisen är den passiva immuniteten livsavgörande. Den består av
antikroppar från moderns råmjölk och ger ett omedelbart skydd mot
bakterier och virus som finns i grisens närmiljö. Den passiva immuniteten
förbrukas ganska snabbt och har inget immunologiskt minne, men
ger skydd under tiden som den lilla grisen bygger upp en egen aktiv
immunitet.
Aktiv immunitet genom naturlig infektion eller vaccination
Genom naturlig infektion eller vaccination byggs den aktiva immuniteten
upp. Vid en naturlig infektion reagerar speciella celler i grisens
immunförsvar, dendritiska celler, på vissa strukturer på den inkräktande
mikroorganismen. Dels finns generella strukturer (pathogen associated
molecular patterns, PAMP) som sätter igång ett generellt immunsvar, det
vill säga att det ser likadant ut oavsett vilken mikroorganism det är. Dels
finns unika strukturer som ger upphov till ett specifikt immunsvar riktat
mot just den specifika mikroorganismen.
Det generella immunsvaret ger ett visst mått av lokal inflammation
som är nödvändig för att trigga igång det specifika immunsvaret. Ett alltför
kraftigt generellt immunsvar är däremot negativt och ger systemiska
effekter som feber, aptitlöshet och slöhet. Det kan till exempel inträffa
om man vaccinerar grisar som inte är fullt friska.
Första gången grisen kommer i kontakt med en viss bakterie eller ett
virus tar det någon vecka för immunförsvaret att utveckla en specifik
immunitet. Nästa gång grisen kommer i kontakt med samma mikroorganism
finns det minnesceller, ett immunologiskt minne, och immunförsvaret
kan då slå till snabbt och hårt.
Vaccination ger skydd utan sjukdom
Vaccination försöker efterlikna en naturlig infektion utan att ge upphov
till sjukdom. De flesta vaccin som används idag består av två delar. Dels
avdödade/försvagade mikroorganismer eller delar av dem vilka ger specifik
immunitet. Dels innehåller vaccin hjälpämnen, adjuvans, som imiterar
funktionen av PAMP hos mikroorganismen och sätter igång ett generellt
immunsvar.
Parasitbörda kan påverka vaccinationsvaret
Beroende på vilket infektionsämne grisen utsätts för så styrs immunsvaret
i olika riktningar. Vid en parasitär infektion styrs immunsvaret i en
riktning och cellerna programmeras för att bekämpa parasiter. Vid en
virus- eller bakterieinfektion styrs immunförsvaret i en helt annan riktning.
Det innebär att om djuret exempelvis har mycket spolmask så är
immunförsvaret upptaget med att bekämpa dessa och kan därmed inte
bekämpa en bakterie- eller virusinfektion lika bra som hos en parasitfri gris.
Det betyder att det är viktigt att ha genomtänkta avmasknings- och avskabbningsrutiner
i besättningen för att vaccinationerna ska ha full effekt.
I dag är det vanligt att grisar vaccineras mot flera olika infektioner
med flera olika vaccin vid samma tillfälle. Det är inget som rekommenderas
av läkemedelsbolagen, men det görs ändå för att förenkla rutinerna i
stallet. Det är inte helt utrett hur det påverkar grisen, men det är lätt att
tänka sig att det kan ha negativa effekter. Adjuvans från flera olika vacciner
samtidigt kan ge ett alltför kraftigt generellt immunsvar med negativ
påverkan som följd, exempelvis feber och foderleda.
Eftersom olika infektionsämnen styr immunsystemet åt olika håll (se
ovan) är det också lätt att tänka sig att varje vaccination vid ett och
samma tillfälle inte alltid ger full effekt.
Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi
Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk.
Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning.
Tel. 0512-542 90
www.noj.se
6 www.svdhv.se

nrikt system
Injektionsställe, hygien och injektionsteknik är viktiga faktorer för att få bra effekt av vacciner och andra mediciner.
FAKTA
Inflammation: Kroppens svar på infektion eller skada. En ökad genomblödning i vävnaden
underlättar för immunförsvarets celler att snabbt komma på plats. Kännetecknas av rodnad,
smärta, svullnad och värme.
Du har väl inte missat att vi anordnar
kostnadsfria kurser
i - säker och smärtfri kastration
Kursen är ett krav för att du själv ska få lokalbedöva
dina grisar vid kastration.
För anmälan och mer information
Södra Sverige: Lena Hjorth, 046-32 58 80, lena.hjorth@svdhv.org
Övriga Sverige: Ulrika Andersson, 013-27 06 90,
ulrika.andersson@svdhv.org
www.svdhv.se
7

gris
Erik Nörregård, djurhälsoveterinär Tomelilla
erik.norregard@svdhv.org
Rebecka Westin, djurhälsoveterinär Skara
rebecka.westin@slu.se
Efter 16 år som distriktsveterinär prioriterades
grisarna år 2000. Erik är specialist i grisens sjukdomar.
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand
och arbetar med projektet ”Strategisk
halmning” på Inst. för husdjurens miljö
och hälsa på SLU i Skara.
Produktionsuppföljning
ger bättre ekonomi
”Västgötam
in i framtiden
I mitten på november var jag inbjuden att åka till
den stora EuroTier-mässan i Hannover, Tyskland.
Detta är en av de största husdjursmässorna i
världen med över 2 300 utställare från 51 olika
länder. Stor fokus ligger på uppfödning och inredning
till grisar.
Även den danska grisproduktionen har varit pressad under en längre
period och samtidigt har man sett att resultaten i slaktgrisproduktionen
inte har förbättrats under de senaste fem åren. Detta var
orsaken till att man vid senaste mötet i Dansk Veterinær Hyologisk
Selskab (DVHS) i Kolding hade fokus på hur man gör slaktgrisarna till
en bra affär.
Slaktgrisar i Danmark har stor tillväxtpotential
Foderkonsulenten Per Tybirk från VSP (Videncenter for Svineproduktion) påminde
om vilken potential grisarna har enligt resultaten från prövningsstationen. Här är
resultaten för foderförbrukning, tillväxt och köttprocent klart bättre än vad som
ses vid sammanställning av besättningarnas produktionsrapporter, även om jämförelsen
görs med resultaten från de 25 % bästa besättningarna.
Dock ska man inte stirra sig blind på att nå toppresultat, utan hitta det som passar
bäst i den egna besättningen. Har man en viss omgångstid, exempelvis beroende
på att nästa grupp grisar kommer på en viss bestämd tid, är bästa tillväxt kanske
inte högsta prioritet utan den kan sänkas lite för att ge en bättre köttprocent.
Uppföljning av produktionen nödvändig
Köttprocenten kan även påverkas av proteinhalten i fodret. Återigen är det viktigt
att tänka på vilket foder som ger det ekonomisk bästa resultatet. Det är kanske inte
alltid det som ger den högsta köttprocenten. Det beror på hur högt priset på proteinfodret
är i förhållande till andra foderkomponenter. Vid tidpunkten för Koldingmötet
var rekommendationen att ha ett foder som har en proteinhalt som är lite under
det optimala då det ekonomisk var mest fördelaktigt.
Det som var den röda tråden hos de olika talarna i ämnet om lönsamhet i slaktgrisuppfödningen
var att man måste ha mycket bra koll på sin produktion. Utan en
bra produktionsuppföljning är det inte möjligt att veta om produktionen är optimal
och en bra affär. Budskapet som de gav i Danmark kan alltså sammanfattas i två ord:
Engagemang och uppföljning.
Anledningen till min inbjudan var att representanter från Big
Dutchman för ca ett år sedan besökte SLU i Skara för att diskutera
och ta del av den forskning som gjorts gällande digivande
suggor i grupp enligt den så kallade ”västgötamodellen”. Som
företagsdoktorand fick jag möjlighet att delta i diskussionen
och det visade sig att de höll på att utveckla ett eget koncept
för grupphållning av suggor med bland annat ”västgötamodellen”
som förebild. ”Västgötamodellen” som vi i Sverige känner
den, är ett koncept som bygger på enkla lösningar och
minimalt med inredning. Bolådor av trä utan värmelampor
monteras direkt i en djupströbädd där suggan sedan själv sköter
värmehållningen genom sin förmåga att bygga bo av halmen.
När smågrisarna är tillräckligt stora tas lådorna bort och
grisarna går kvar på djupströbädden.
Concept Study Pig Production 2030
Det som mötte mig och övriga besökare i den 500 m 2 stora
utställningsmontern på EuroTier var ganska långt ifrån ”vår
västgötamodell”. Under namnet ”Concept Study Pig Production
2030” presenterades här en framtidsvision för grisproduktion
från födelse till slakt med ledorden ”Free movement
for pigs - through all stages of their life” i fokus. I montern
hade man byggt upp en stallavdelning i full skala för totalt 60
suggor (se bild ). En helhetslösning där både nyavvanda, dräktiga
och digivande suggor tillsammans med sina smågrisar är
tänkta att rymmas under samma tak. I direkt anslutning hade
man också byggt upp tillväxtboxar i full skala för uppfödning
av smågrisarna från avvänjning till slakt.
Foderstation med flera funktioner
Konceptet bygger på att både nyavvanda, dräktiga och digivande
suggor vistas under samma tak i en gemensam stallavdelning.
Hjärtat i den uppbyggda montern var en elektronisk
foderstation där avvanda och dräktiga suggor som går tillsammans
i en stor grupp ska utfodras individuellt. För att demon-
8 www.svdhv.se

odellen”
strera vilka tekniska produkter man har på marknaden hade foderstationen
utrustats med en automatisk brunstkontrollenhet så kallad
”SowCheck” (ses ner till vänster i bilden). Den fungerar så att innan suggan
får komma ända fram till fodertråget rör sig två rullar längs hennes
sidor och en tredje trycker över ryggen vilket framkallar ståreflex hos en
brunstig sugga och hon kan därmed sorteras ut från övriga i gruppen för
seminering. När det småningom är dags för dräktighetskontroll visade
man upp att man lätt kunde byta ut ”SowCheck”-enheten mot en
”SonoCheck”-enhet som sköter även dräktighetskontrollen per automatik.
Här registrerades först hur suggan såg ut från sidan med en digitalkamera.
Baserat på fotot förde därefter en robotarm en ultraljudsprob till
rätt ställe på suggan och detta område scannades av. En dator kopplad till
ultraljudet skötte därefter bildanalysen och registrerade slutligen om
suggan var dräktig eller ej. Via foderstationen slussas de högdräktiga suggorna
slutligen automatiskt ut till den direkt angränsande delen för grisande
och digivande suggor.
Ingen halm i grisningsboxen
Grisningen sker gruppvis med upp till 10 suggor per grupp. Här såg man
nu vissa likheter med den svenska ”västgötamodellen” med en stor
gemensam ligg/aktivitetsyta (dock med heldränerat betongspaltgolv) och
”öppna” grisningboxar med en hög tröskel där suggorna själva får välja
en att grisa i. Dessa var utrustade med en smågrishörna med värmetak
längst med ena långsidan liksom ett fodertråg då det är tänkt att suggorna
skall utfodras här. Golvet inne i grisningsboxarna utgjordes av den
svenska uppfinningen ”moving floor”. Halmen lyste dock helt med sin
frånvaro. Till skillnad från den svenska förebilden är det inte tänkt att
dessa boxar monteras ner utan enbart själva tröskeln in i boxen tas bort
nio dagar efter grisning. Därefter tillåts smågrisarna gå ut på den gemensamma
aktivitetsytan. Efter totalt tre veckors ditid vänjs smågrisarna av
och suggorna slussas manuellt tillbaka till den stora gruppen och en ny
grupp suggor kan få tillträde till ”grisningsavdelningen”.
Tänka i nya banor
I och med EuroTier 2012 kan man verkligen säga att ”Västgötamodellen”
tagit steget in i framtiden. Med svenska ögon sett finns det en del saker
man kan påpeka och förbättra om det i förlängningen skall kunna bli ett
vinnande koncept, men helt klart fick det stor uppmärksamhet på plats i
Hannover. Man satsade också verkligen stort för att få uppmärksamhet.
Som tidigare nämnts var konceptet uppbyggt i full skala och det var förevisning
varje kvart med ljusinstallation och speakerröst. Dessutom visade
man livebilder på stora TV-skärmar från en tysk gård där man byggt upp
detta i verkligheten. Det gick helt enkelt inte att missa denna monter. Det
var verkligen friskt satsat på en ”produkt” som de knappt hunnit prövat i
verkligheten ännu. Jag fick dock känslan av att företagets främsta mål
med denna satsning var just att skapa uppmärksamhet. Genom att ge en
bild av hur framtidens grisproduktion skulle kunna se ut vill man ge både
sig själv, andra företag och lantbrukare en tankeställare om att man behöver
börja tänka i nya banor. De förväntar sig inte att konceptet som sådant
skall bli en storsäljare men de vill absolut inte ligga efter när det ställs nya
krav. ”- Vi blir hela tiden förbisprungna av lagstiftningen” hörde jag upprepas
ett antal gånger vid samtal med Daniel Holling, produktchef och
motorn bakom satsningen. Jag kan inte annat än att hålla med honom. På
EU-nivå har direktiven om lösgående suggor under dräktighet just införts
vilket krävt stora omställningar bland majoriteten av Europas grisproducenter.
Blir lösgående suggor vid grisning nästa steg?
www.svdhv.se
9

gris
Magnus Åhman
Mark/växt agronomstuderande, SLU
Magnus är mark/växt agronomstuderande vid Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU). Han har viss erfarenhet av
arbete inom mjölkproduktion. Magnus är 24 år och uppvuxen
på en mjölkgård i norra Uppland.
Artikeln är en sammanfattning av Magnus Åhmans examensarbete.
Zinkflöde till marken
i svensk smågrisproduktion
I svensk grisproduktion tillsätts zink i
fodret för att möta grisarnas livsnödvändiga
behov av zink. Dessutom kan zink i
högdos (2000 mg Zn/kg foder) användas
vid avvänjningen för att förebygga avvänjningsdiarré.
Då grisarna enbart tar upp
en mycket liten del av den tillsatta zinken
hamnar merparten av zinken i grisgödseln.
Gödseln sprids i sin tur på åkermarken vilket
kan höja zinkhalten i marken. Även om
zink är ett livsnödvändigt ämne för växter
och djur så blir zink skadligt vid för höga
halter. Speciellt känsliga för zink anses
vissa mikroorganismer vara.
Flödesberäkningar och markundersökning
För att avgöra hur zinkhalten i åkermarken påverkas av smågrisproduktion
gjordes flödesbalansberäkningar. Beräkningarna gjordes för olika
besättningstyper både då zinkoxid i högdos används och då zinkoxid i
högdos inte används. Först beräknades zinkens in och utflöden till grisstallet
för att få fram zinkhalten i grisgödseln. Därefter beräknades in och
utflöden av zink till åkermarken där grisgödseln sprids. Detta gjordes för
att kunna bestämma hur många år det tar att höja markens zinkhalt från
50 mg Zn/kg jord till den halt där avloppsslamgödsling inte är tillåten
(100 mg Zn/kg jord).
För att se om zinkhalten i verkligheten har ökat till följd av spridning
av grisstallgödsel gjordes markprovtagningar. De gjordes på åkermark
där spridning av grisgödsel har skett under lång tid och på närliggande
fält där stallgödsel inte har spridits.
Snabbare ackumulationstakt med zinkoxid i högdos
Enligt beräkningarna höjs zinkhalten i åkermarken snabbast för de
besättningar som använder zinkoxid i högdos. Det tar då 68-135 år att nå
100 mg Zn/kg jord beroende på besättningstyp. När zink i högdos inte
används tar motsvarande höjning 198-262 år. Beräkningarna på hur
snabbt zinkhalten höjs i åkermarken skedde mot gränsen över vilken tillförsel
av avloppsslam inte är tillåten (100 mg Zn/kg jord). Den verkliga
zinkhalten då problem kan uppstå i marken behöver inte vara densamma.
Studierna som har gjorts visar stor variation i den zinkhalt i marken
som orsakar skadliga effekter på mikroorganismer och markdjur.
Otydliga resultat av markundersökningen
Markprovtagningen visade att på de fält där grisgödsel spridits var zinkhalten
signifikant högre i de översta 20 cm av jorden. Men när zinkhalten
justerades för att ta hänsyn till den naturliga variationen blev det inte
längre några signifikanta skillnader (tabell 1). Av den anledningen är tolkningen
av markanalysen osäker. För om zinkhalten i verkligheten höjts
till följd av stallgödselspridning borde det även blivit en signifikant skillnad
för de justerade värdena.
Tabell 1. Zinkhalten (mg Zn/kg jord) i matjorden korrigerad för naturlig variation.
Besättningstyp Matjord grisgård Matjord kontroll
A Integrerad 69,5 65,4
B Integrerad 80,0 74,9
C Specialiserad 27,6 37,3
D Specialiserad 70,5 57,7
E Satellit 42,8 45,6
F Satellit 46,9 39,3
Genomsnitt 56,2 53,4
Slutsatser av studien
Utifrån beräkningarna är det troligt att användningen av zinkoxid i högdos
inte är ett akut problem. Däremot kommer användningen på lång
sikt leda till för höga zinkhalter i åkermaken vilket betyder att zinkoxid i
högdos bör fasas ut i framtiden.
Markprovtagningen bekräftade inte att zinkhalten höjts i den takt
som beräkningarna visade men den visade tendenser till att zinkhalten
har höjts på grund av spridning av gödsel från grisstall.
10 www.svdhv.se

Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping
per.beskow@svdhv.org
får
Per är djurhälsoveterinär med långt erfarenhet
av besättningsproblematik.
Orf – en besvärlig
sjukdom i lamningstider
Orf, eller smittsamt muneksem som sjukdomen också kalllas
för, är vanlig inom fårproduktionen. De flesta fårägare
som någon gång råkat ut för orf vet att infektionen kan vara
riktigt besvärlig, speciellt om den inträffar under lamningsperioden.
Orsaken till orf är ett virus som är mycket tåligt
och som kan leva kvar i besättningen under många år. Viruset
tränger genom små sår i huden in i cellerna och förorsakar
deras död.
Använd skyddshandskar för
att inte smittas av orf.
Vätskefyllda blåsor och sårskorpor orsakar smärta
Sjukdomen yttrar sig i form av små vätskefyllda blåsor som efter kort tid
går över i sårskorpor. Dessa sitter huvudsakligen på läpparna och runt
näsborrarna. Det är inte heller ovanligt med sårskorpor runt könsorgan,
spenar och inne i munnen. Processen från nybildade blåsor till avläkning
är smärtsam. Har lammen ont i munnen samtidigt som tackan har ont i
spenhuden kan det medföra svårigheter för lammen när de ska dia. I det
läget är det viktigt att se till att lammen verkligen får tillräckligt med
mjölk. Vid sårbildning på spenarna hos tackan finns risk för tillväxt av
bakterier som t.ex. stafylokocker som kan ge upphov till en juverinflammation.
Efter 3-4 veckors sjukdom utvecklar drabbade får en immunitet
som dock inte är livslång. Om sjukdomen uppträder på nytt hos samma
djur som tidigare blir ofta symptomen lindrigare.
Understödjande behandling
Eftersom orf orsakas av ett virus så finns det ingen effektiv behandling att
sätta in. Man får här i stället inrikta sig på understödjande behandling i
form av sårtvätt (Blåspray, Jodopax eller liknande) och någon mjukgörande
hudsalva. För att lindra smärtan kan ett antiinflammatoriskt medel
(NSAID) testas. Vid sekundärinfektioner med bakterier måste ibland antibiotika
användas. Detta är speciellt viktigt om en juverinflammation har
blivit följden.
Från djur till människa
Sjukdomen är en zoonos vilket innebär att den kan gå över på människa.
Orf som drabbar människor ger oftast hudinfektioner och är självläkande
om inte sekundärinfektioner med bakterier tillstöter. Avläkningstiden
brukar vanligen beräknas till ett par veckor. Den behandling som sätts in
av läkare är i regel gentianaviolett som har en uttorkande effekt på såret
och som samtidigt förhindrar tillväxt av bakterier.
Förebyggande behandling är viktig
Hur kan man då förebygga sjukdomen? Utomlands finns vacciner mot
orf, men i Sverige har vi valt att inte använda dessa då risken för att få in
nya och mer aggressiva stammar är påtaglig då vaccinerna innehåller
levande celler. Likaså är effekten av ett vaccin kortvarig.
Nedan följer några rekommendationer som kan tillämpas för
att förebygga orf i den egna besättningen:
1. Låt inköpta djur stå i karantän i minst 3-4 veckor.
2. Helst 4-6 månader före lamning ska de nya djuren introduceras i
besättningen. Detta för att om smittan - trots karantänen - fått fäste
i besättningen ska hinna avklinga innan den känsliga lamningsperioden.
3. För att minska smittrycket i besättningen bör om möjligt isolering
ske av sjuka djur. Även ren och torr ströbädd samt en minskad
beläggning bidrar till sänkt smittryck.
4. Då vassa inredningsdetaljer, foderpartiklar mm kan orsaka skador
på hud och slemhinnor bör dessa undvikas så långt det är möjligt.
5. Se till att besökare som fårklippare, veterinärer, rådgivare och
andra fårägare använder gårdens egna skyddskläder i form av
overaller och stövlar/skyddsskor.
6. Vid hanteringen av smittade får bör alltid skyddshandskar och
överdragskläder användas.
Vid försäljning av livdjur bör speciellt nospartiet och pungen inspekteras.
Vid tecken på orf ska inte djuren säljas. Man måste komma ihåg att även
små sårskorpor kan innehålla stora mängder virus.
www.svdhv.se
11

får
Lennart Söderqvist, Professor, Kliniska vetenskapen,
avdelning för reproduktion SLU har haft förmånen att
under 2012 handleda tre studenter som genomförde
tre olika forskningsuppgifter rörande reproduktion
hos får i Sverige. Nedan följer en kort sammanfattning
av deras olika examensarbeten.
EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE EXAMENSARB
Vinterlamning – en pilotstudie
Vilka faktorer påverkar
fruktsamhetsresultatet?
av Anna-Jennie Andersson
För att möta konsumenternas krav om tillgång på färskt svenskt
lammkött året om, försöker ett ökande antal svenska fårägare styra
delar av sin produktion mot s.k. vinterlamning, vilket innebär slaktmogna
lamm under vår och försommar. En avgörande faktor i denna
produktion är att få tackorna att komma i brunst före deras naturliga
brunstperiod infaller. Förutom ras är olika skötselåtgärder viktiga och
enligt litteraturen finns det en rad faktorer vilka sannolikt påverkar
slutresultatet. Indikationer finns från fårnäringen att dräktighetsresultaten
varierar kraftigt mellan besättningar som tillämpar vinterlamning
och generellt anses dräktighetsresultaten vara lägre jämfört
med den traditionella vårlamningen.
I dagsläget saknas forskning rörande reproduktionsresultaten för
vinterlamning i Sverige. Syftet med studien var att försöka utvärdera
fruktsamhetsresultatet (uttryckt som lamningsprocent och antal
lamm per tacka) vid vinterlamning, med hjälp av registreringar i fårdataprogrammet
Elitlamm, samt att utifrån en enkätundersökning
försöka utvärdera ett antal andra faktorer som skulle kunna påverka
resultatet.
Pilotstudien omfattade produktionsdata som registrerats och
hämtats från Elitlamm för 12 olika besättningar för åren 2009-2011,
samt svar från en utskickad enkät. Besättningarna representerade
fyra olika raser: Gotlandsfår, Finull, Dorset och korsningar. För att
kunna jämföra de olika besättningarnas resultat vid vinterlamning
omfattade studien även dessa 12 besättningars resultat vid vårlamningen.
Resultatet från vår pilotstudie tydde på att fruktsamhetsresultatet
(lamningsprocent, antal lamm per tacka) i de undersökta svenska fårbesättningarna
med vinterlamning, generellt inte var lägre än vid vårlamning.
Flera faktorer påverkade det slutliga fruktsamhetsresultatet,
men resultatet från vår studie tydde på att de svenska raserna
Gotlandsfår och Finull fungerade väl i en vårlammsproduktion, särskilt
när enbart äldre tackor användes. Effekten av faktorer som ”priming”
med hjälp av bagge, klippningstidpunkt och den mest optimala
tidpunkten för tillsättande av bagge bör dock utredas vidare,
liksom hur dessa faktorer inverkar på tidsintervallet mellan baggsläpp
och befruktning, samt när lamningsperioden infaller.
Hela examensarbetet finns att läsa på: http://stud.epsilon.slu.
se/3943/1/andersson_aj.pdf
Svenska Djurhälsovårdens verksamhetsberättelse
2012 finns att läsa på
www.svdhv.se
12 www.svdhv.se
Anna-Jennie Andersson Carolin Fridlund Lovisa Ronnfors
Hur tillförlitlig är
ultraljudsundersökning?
av Carolin Fridlund
Trenden med allt större besättningar inom animalieproduktionen gäller
även inom fårnäringen. År 2010 återfanns 60 % av alla får (totalt 620 000) i
besättningar med över 50 vuxna djur i Sverige. Dräktighetsdiagnostik med
ultraljud, s.k. ”dräktighetsscanning”, anses vara ett bra hjälpmedel i större
besättningar och antalet besättningar som låter dräktighetsundersöka sina
tackor via buken, så kallad transabdominell (B-mode) ultraljudsundersökning
har ökat för varje år. Rekommendationen i Sverige är att undersökningen
görs i intervallet 40-80 dagars dräktighet.
Syftet med studien var att undersöka tillförlitligheten av dräktighetsdiagnostik
med ultraljud hos tackor i Sverige, dvs. överensstämmelsen mellan
det antal foster som bestämts vid undersökningstillfället och det antal
lamm som verkligen föddes, samt vilka faktorer som skulle kunna ligga
bakom en eventuell diskrepans dem emellan.
Studien baserades på data som registrerats och hämtats från fårdataprogrammet
Elitlamm. Dataunderlaget utgjordes av totalt 44 783 observationer,
som registrerats mellan 2008 och 2010 och antalet foster räknades hos
39 724 tackor som diagnosticerats vara dräktiga. Tackorna var mellan cirka
6 månader och drygt 6 år gamla och delades in i 6 olika grupper enligt följande:
Gotlandsfår, Finull, Texel, köttraskorsningar, lantraskorsningar och
andra korsningar. Olika faktorers effekt på skillnaden mellan antalet födda
lamm och antalet foster diagnosticerade vid undersökningstidpunkten och
tillförlitligheten av dräktighetsundersökningarna (% med exakt antal foster
som diagnosticerats) analyserades.
Tillförlitligheten vad gäller att bestämma det exakta antalet foster vid
undersökningstillfället sjönk ju fler antal foster som diagnosticerats vid
undersökningstillfället. Högst tillförlitlighet (93,7%; n=10 245) sågs hos de
tackor där endast ett foster diagnosticerats vid undersökningstillfället. Tillförlitligheten
hos tackor med 2 foster vid undersökningstillfället var 91,9%
(n=21 465), 3 foster 82,4% (n=7 222) och hos tackor med ≥ 4 foster 70,8%
(n=792). Även tackans ras och ålder liksom tidpunkten i dräktigheten då
undersökningen utfördes påverkade tillförlitligheten av undersökningen
(n=23 677). Finull födde flest lamm och uppvisade även den lägsta tillförlitligheten.
Tillförlitligheten sjönk med ökad ålder hos tackan. Tillförlitligheten
var 45,9%, 91,2% respektive 88,2% när tackorna blev undersökta före 40 dagar,
mellan 40 och 80 dagar, respektive, efter 80 dagar i dräktigheten. Det var vanligare
att antalet foster överskattades, speciellt när det fanns 2 eller fler foster.
Antalet foster som diagnosticerades vid dräktighetsundersökningstillfället
överskattades i 21,6% av fallen när ≥4 foster hade diagnosticerats.
Vi kan konstatera att dräktighetsdiagnostik med ultraljud är en metod
med hög tillförlitlighet och därmed ett användbart verktyg för att förbättra
skötselrutiner av dräktiga tackor och vid lamning. Emellertid visar
vår studie att tillförlitligheten påverkas av antalet foster vid undersökningstillfället,
tidpunkten i dräktigheten för undersökningen, liksom tackans
ras och ålder. Detta är något som djurägaren bör beakta när man tolkar
och tillämpar resultatet från dräktighetsundersökningen, speciellt när
raser som föder många lamm används. Hela examensarbetet finns att läsa
på: http://stud.epsilon.slu.se/4183/1/fridlund_c_120510.pdf

ETE EXAMENSARBETE EXAMENSARBETE
Minimivärde för
pungomkrets hos
baggar av texelras
av Lovisa Ronnfors
En väl fungerande bagge är av största vikt för en effektiv och framgångsrik
fårproduktion, eftersom man i de allra flesta fall använder sig av
naturlig betäckning med en frigående bagge. När man gör en så kallad
breeding soundness evaluation för att utvärdera baggars potentiella
reproduktionsförmåga ingår flera olika moment i undersökningen,
bland annat pungomkretsmätning och undersökning av könsorganen.
Dessa undersökningar görs för att upptäcka eventuella sjukliga förändringar
i baggens könsorgan och för att kunna välja bort avelsbaggar
med en potentiellt sämre reproduktionsförmåga. Mätning av pungomkretsen
är ett objektivt och upprepningsbart mått på baggens spermieproducerande
förmåga, eftersom det finns ett starkt samband mellan
spermieproduktionen i testiklarna och storleken på pungomkretsen.
Pungomkretsens storlek har dessutom en hög arvbarhet.
Baggar från olika fårraser skiljer sig markant åt inte bara vad gäller
storlek och vikt utan även vad gäller testiklarnas storlek och form. Tidigare
studier har visat att just baggens vikt och ålder har betydelse för
pungomkretsen. Pungomkretsens storlek varierar därför mellan olika
raser. I en tidigare svensk studie framräknades och fastställdes ett minimimått
för pungomkretsen hos gotlandsfår. Minimimått för pungomkretsen
har även efterfrågats för andra fårraser i Sverige.
Syftet med denna undersökning var att räkna fram och fastställa ett
minimimått för pungomkretsen hos texelbaggar. Sammanlagt undersöktes
133 stycken texelbaggar med avseende på pungomkrets i samband
med den årliga baggauktionen i Linköping under åren 2006, 2007
och 2011. Pungomkretsen mättes med baggarna i stående position med
ett speciellt reglerbart pungmåttband.
Minimimåttet för pungomkretsen för baggar ≥165 dagar gamla och
med en vikt över 50 kg fastställdes till 26,5 cm och räknades fram utifrån
medelvärdet för pungomkretsen för gruppen baggar i denna
ålders- och viktklass minus 2 standarddeviationer, enligt samma princip
som tidigare använts för beräkningen av minimimått hos gotlandsfår.
Tre baggar i vår studie uppnådde inte denna minimigräns. Om man
istället använt ett högre minimimått baserat på exempelvis medelvärdet
för pungomkretsen hade fler baggar hamnat under det fastställda
minimimåttet. Detta hade lett till en hårdare selektion bland baggarna,
men gett ett snabbare avelsframsteg. Då en viss selektion sannolikt
redan skett innan auktionen valde vi att använda ett lägre minimivärde.
Det gick inte att fastställa ett minimimått för baggar yngre än
165 dagar och/eller med en vikt under 50 kg på grund av att alltför få
djur fanns i denna kategori i det undersökta materialet.
Sammanfattningsvis kan sägas att det nu fastställda minimivärdet
(26,5 cm) för pungomkretsen bör ses som ett första steg mot möjligheten
till en bättre selektion av baggar av texelras, som är tidigare könsmogna
och har en potentiellt bättre fruktsamhet. Hela examensarbetet finns att
läsa på: http://stud.epsilon.slu.se/4414/11/ronnfors_l_120628.pdf
En studie har visat vilka raser som går att använda till vinterlamning
Bästa tiden för ultraljud är 40-80 dygnet. Foto: Bengt Ekberg.
Lovisa Ronnfors mäter pungomkrets på baggar i sitt projekt. Foto: Lennart Söderquist
www.svdhv.se
13

får
Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala
andrea.holmstrom@svdhv.org
Andrea är chef för Fårhälsovården
Fårhälsovården har uppmärksammat att vissa slakterier inte lämnar
ut uppgifter till djurägare om de sjukdomsregistreringar som görs vid
slakt. Detta var upprinnelsen till att vi sökte EU medel för att besöka
slakterier under 2012 och informera om stora leverflundran och
vikten av att låta lammproducenterna ta del av dessa anmärkningar.
Det är dock inte bara stora leverflundran som registreras, utan en rad
andra sjukdomar som kan vara bra att känna till förekomsten av.
Stora leverflundran i fokus när
Fårhälsovården är på slakteriturné
Kort om stora leverflundran
Stora leverflundran drabbar huvudsakligen betande idisslare. Parasiten
behöver en mellanvärd för att kunna utvecklas till infektionsdugliga
larver. Mellanvärden utgörs av en dammsnäcka som trivs på betesmarker
som är sanka eller översvämmade. Stora leverflundran orsakar kroniska
skador i värddjurets lever. Den fullt utvecklade flundran, som är
väl synlig för ögat, parasiterar i leverns gallgångar och orsakar höggradig
blodbrist och nedsatt immunitet hos värddjuret. I Storbritannien
anses infektion med stora leverflundran vara en av de mest förlustbringande
sjukdomarna inom fårnäringen. Svenska Djurhälsovårdens
databas över sjukdomsregistreringar vid slakt visar på en liknande
utveckling med ökat antal kasserade levrar på grund av stora leverflundran.
I Fårhälsovårdens arbete har kontakter med drabbade besättningar
ökat. Problem med stora leverflundran är främst lokaliserad till
västkusten och Skåne även om det har skett en spridning till andra
delar av Sverige.
Det är viktigt att upptäcka smittan tidigt i drabbade besättningar
för att kunna sätta in rätt behandling. Metoden att analysera träckprov
som används för diagnos av andra invärtes parasiter hos får är
inte optimal för stora leverflundran eftersom den utvecklas under så
lång tid i värddjuret. Leverflundrans ägg kan påvisas i träcken först
tre månader efter smittotillfället och äggen utskiljs dessutom inte
hela tiden. Smittan sker i regel under senare delen av sommaren eller
tidigt höst och parasitäggen kan ofta inte påvisas förrän i januari,
när parasiten redan har orsakat skador i levern.
Rapportering från slakterier
Vissa slakterier, främst de större, har som rutin att rapportera förekomst
av sjukdomar på avräkningen till djurägarna. Varje sjukdom
eller skada har sin egen kod. Vad gäller stora leverflundran är det för
närvarande det bästa sättet att få reda på om besättningen är smittad.
Framförallt kan parasiten upptäckas i levrar från utslagstackor, men
även från lamm som slaktas under hösten. Om behandling på besättningsnivå
sätts in i detta skede kan leverskador hos smittade djur i stor
utsträckning förhindras.
Eftersom rapporteringen från de småskaliga slakterierna har varit
bristfällig, besökte vi under 2012 ett stort antal småskaliga slakterier
för att informera om varför det är viktigt för producenterna att få
reda på vilka sjukdomar som setts vid slakt. Gensvaret var överväldigande
positivt. Företrädare för slakterierna uttryckte överlag förståelse
för hur viktig denna information är för djurägarna. Det är viktigt
med en väl fungerande rutin där Livsmedelsverkets personal förser
slakteriet med observerade sjukdomsregistreringar för varje individ.
Därefter ligger det på slakteriet att informationen går vidare till varje
djurägare som lämnat djur för slakt. Det är även viktigt att djurägaren
inte bara informeras muntligt utan skriftligt, till exempel på
avräkningen. Vid besöket lades stor fokus på stora leverflundran, där
information om sjukdomsregistreringen ofta är en förutsättning för
djurägaren, att i ett tidigt skede få kännedom om att parasiten gjort
sitt inträde i besättningen.
Projektet kommer nu att utvärderas och vi kommer att ge förslag
på hur slakterierna kan förbättra informationen till sina kunder.
Glöm inte att du som producent också kan fråga slakteriet om sjukdomsregistreringarna.
En vanlig uppfattning när vi frågar lammproducenter
om de har några sjukdomsregistreringar vid slakt är att
man tror att slakterierna lämnar ut dem.
14 www.svdhv.se

Prisvärt
erbjudande
till dig som
är medlem!
Lever angripen av Stora leverflundran.
Foto: Morgan Baumann
Fårhälsovården har tagit fram ett antal
instruktionsfilmer och ett kompendie med ett
urval av våra artiklar.
DVD: Seminering av får
DVD: Hullbedömning av tackor
DVD: Lamning och lamningshjälp
Flundrorna är 2,5-3,5 cm stora och platta.
Foto: Morgan Baumann
Vi besöker Ö-slakt
Slakteriet ligger i Stockholms skärgård bara några meter från vattnet. Hit kommer djur
både med båt och bil. Sussi Sundberg, som jobbar med administrationen, berättade vid
besöket att slakteriet har funnits sedan 2006. Här slaktas bara nöt och får. Djurhälsovården
är på slakteriet för att vi är nyfikna på hur hanteringen av de sjukdomsregistreringar
som görs vid slakt tas vidare till djurägaren.
Vi får veta att veterinärens sjukdomsregistreringar har lämnats ut till djurägaren
från start. För slakteriet har detta varit en självklarhet. Sussi berättar också att veterinären
skriver in koderna direkt i slaktlistan där all information som ska med på
avräkningen till djurägaren, såsom djurets slaktnummer, vikt och klassning samt
sjukdomsregistrering finns.
Vi frågar Sussi om hur vanligt det är att en djurägare ringer och vill ha mer information
om sjukdomsregistreringen och får svaret att det händer någon gång i månaden.
Kan Sussie inte svara själv ber hon veterinären om hjälp. För Ö-slakt är det inte
krångligt att lämna ut sjukdomsregistreringarna, de tycker att det är en bra service
till djurägarna.
Den sista frågan från oss är om stora leverflundran hittats någon gång på får eller
nöt som slaktats på Ö-slakt. Efter en koll i databasen kommer svaret redan efter några
minuter och det visar sig att den diagnosen har ställts vid tre olika tillfällen på nötkreatur.
Vid dessa tillfällen har även slakteriets veterinär kontaktat djurägaren för att
förklara hur viktigt det är att besättningens veterinär kontaktas.
Kurs i villkorad läkemedelsanvändning (D9) – får
Medlemspris
200:-
per dvd-film
Pris per DVD-film för dig som inte är medlem: 250 kr
Kompendie:
Fårhälsovårdens
artiklar i urval
1995-2012
Falkenberg
den 4 juni
Information och anmälan:
Ingrid Eriksson,
tel 0346-578 30,
ingrid.eriksson@svdhv.org
Medlemspris
280:-
Pris för dig som inte
är medlem: 330 kr
Beställ på www.svdhv.se eller kontakta Ingrid Eriksson,
tel 0346-578 30, ingrid.eriksson@svdhv.org
www.svdhv.se
15

får
Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala
andrea.holmstrom@svdhv.org
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Andrea är ansvarig för Fårhälsovården
Katarina blev veterinär medicine doktor 1997
och har arbetat på SLU och SVA i drygt tio år.
Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.
Nya intryck från fårvärlden
I februari hölls den åttonde världskonferensen för fårveterinärer i
Rotorua i Nya Zealand. Det är alltid lika givande att träffa kollegor från
hela världen och få en inblick i vilka problem om ligger högst upp på
agendan. Mötet, som hålls var fjärde år, samlade ca 470 deltagare och
tre parallella seminarier med olika ämnen hölls.
Föreläsning om svensk fårhälsa
Fårhälsovården hade förmånen att få hålla ett föredrag om hur vi arbetar
med fårhälsa i Sverige, ett land med en relativt liten fårpopulation. Fokus
var samarbetet mellan myndigheter och näring. Nya Zealand är ungefär
hälften så stort som Sverige, både till yta och utifrån invånarantal, men
knappast när det gäller får. Tvärtom, Nya Zealand har ca 32 miljoner
tackor medan vi har ca 300 000. Det unika med Sverige är att staten (Jordbruksverket)
bidrar med medel till olika program för att förbättra fårhälsan.
Ett exempel är Maedi/Visna programmet där Jordbruksverket står för
större delen av programmets kostnader, exempelvis genom subventionerade
analyskostnader. Detta förvånade många kollegor eftersom denna
form av subvention saknas i många länder. Även vårt svenska arbete med
anaplasmos presenterades på konferensen. Cirka 10 000 fästingar har artbestämts
och endast två arter påvisats. I genomsnitt 11 % av dessa bar på
smittämnet Anaplasma phagocytophilum. Symtomen hos smittade lamm
varierar mycket; från lindrig hälta till hög feber och akuta dödsfall.
Arbete fortsätter för att se om de olika sjukdomsförloppen kan knytas till
specifika varianter av A. phagocytophilum.
Mycket om parasiter
Parasiter upptog en mycket stor del av föreläsningstiden då de fortfarande
utgör det största hälsoproblemet hos får. Det finns en lång rad
olika parasiter och väldigt många olika miljöer och lammproduktionsmodeller
runt om i världen, så det är inte konstigt att diskussionerna blir
många och invecklade. Bekämpning av parasiter har över hela världen till
stor del grundat sig på avmaskningar, men i takt med att maskarna
utvecklar motståndskraft, resistens, mot avmaskningsmedlen ökar behovet
av andra strategier.
”The Big Five”
Från många länder betonades vikten av att vidta åtgärder som ökar djurets
förmåga att stå emot parasiter (engelskans resilience) som vi alltså
inte kan räkna med att utrota ens på gårdsnivå. God utfodring, inkluderande
spårämnen och mineraler, och gott avelsarbete återkom i många
presentationer.
Professor Gareth Bath, från Onderstepoort, Sydafrika berättade hur de
strävade efter att få ut råden till gårdarna genom att sammanfatta dem i
broschyrer och planscher med rubriken ” The Big Five” att ta med ut på
kontoret eller i fårstallet:
1. Värddjuret
Titta mer på fårens förmåga att stå emot parasiter. Här gäller det att
slakta ut individer som har svårt att stå emot parasitinfektioner och välja
ut de som är mer tåliga, t ex vägs individuella träckprovsresultat in vid
val av avelsbagge. Under denna stora punkt ingick även att främja god
hälsa genom god utfodring framför allt avseende protein och mineraler/
spårämnen, och att kontrollera andra sjukdomar.
2. Mät och dokumentera läget
Gör regelbundna träckprovsundersökningar, kolla behandlingsresultat,
och följ även läget avseende betestillgång och vädersituationen.
3. Minska parasittrycket
Konsekvensen av parasitsmittan beror till stor del på hur många parasiter
fåren bär. Smittan kan minskas genom att korta betestid, minska beläggningsgrad,
öka tiden då ett bete får ”vila”. Vidare kan smittrycket minskas
genom att växelbeta med annat djurslag, och undvika högriskområden
såsom rasthagar, sanka områden etc.
4. Utvärdera betet
Artsammansättning av växterna på betet kan också inverka på parasittrycket.
Här pågår undersökningar över lämpliga arter för fårbete och här
finns förstås olika förutsättningar i olika delar av världen för växterna.
Här återkom dock vikten av att följa hur hårt nerbetat det blir och flytta
djuren vid lämplig tidpunkt. Betets topografi och dränering påverkar
också parasitlarvernas överlevnadsförmåga på betet.
5. Optimera användning av avmaskningsmedel
Anpassa preparatvalet till parasitläget. Se till att djuren får rätt dos, undvik
underdosering genom att väga djuren och kontrollera doseringspistolen.
Råden överensstämmer synnerligen väl med de som utarbetats för
svenska förhållanden och visar tydligt att vi måste fortsätta arbeta på
hållbara och gårdsanpassade strategier för parasitbekämpning där en av
hörnstenarna utgörs av rationell användning av avmaskningsmedel.
Får på Nya Zealand - en vanlig landskapsbild.
16 www.svdhv.se

får nöt
Lägesrapportschmallenbergvirus
Vid Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens i Västerås höll Erika Chenais
från SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) ett föredrag med
rubriken ”Nytt, nästan nytt och inte helt nytt om schmallenbergvirus”.
Artikeln är ett sammandrag av Erikas föredrag. Texten har granskats av
Karl Ståhl och Kerstin de Verdier, SVA. Det finns ännu mycket som är
okänt omkring infektionen och dess effekter och Svenska Djurhälsovården
bevakar fortlöpande kunskapsläget. Vi publicerar fortlöpande viktig
information på vår hemsida och information finns också på SVA:s och
Jordbruksverkets hemsidor.
En ny infektion
HELHETSLÖSNING
FÖR SYDSVENSKT
LANTBRUK
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu
Under de senaste åren har det nya schmallenbergviruset
fått en närmast explosionsartad
spridning i Europa. Undersökningar
från flera europeiska länder visar att antikroppar
finns ifrån 70 till mer än 90 % av
besättningar med får och nötkreatur. Ett
litet antal schmallenbergvirusinfekterade
svidknott nådde sannolikt Sverige redan
hösten 2011, men infektionen spreds då
inte vidare. Det mest troliga är att insekterna
fördes hit med vindar från närliggande
infekterade länder. Under svidknottsäsongen
2012 återintroducerades viruset och fick en kraftig spridning,
vilket resulterade i att infektionen kunde påvisas i en stor del av landet i
slutet av året. I en analys av tankmjölksprover från 723 besättningar var
520 positiva, se kartbilden.
Effekter
De kraftigaste effekterna av schmallenbergvirus visar sig genom att hos
icke immuna hondjur som infekteras under tidig dräktighet kan fosterskador
med missbildningar uppstå. Den mest känsliga perioden hos får
är andra och tredje månaden och hos nöt tredje, fjärde och femte månaden.
Hos får tyder en enkätundersökning bland svenska fårägare på att
infektionen kan ge upphov till tidiga kastningar och därmed tomma
tackor. Typiska missbildningar omfattar ryggrad, leder, hjärna och ryggmärg.
Under januari till november 2012 undersöktes på SVA cirka 85 fall
där det fanns misstanke om schmallenbergvirus och samtliga var negativa.
Under perioden därefter, fram till slutet av januari 2013, har drygt
50 misstänkta fall undersökts och mer än hälften av dessa har varit positiva
för viruset.
Framtiden
Smittan övervintrar troligen inte under svenska förhållanden,
men det är troligt att virus åter kommer
att föras in i landet under kommande svidknottsäsong.
Även detta är osäkert och kommer att bevakas
under kommande säsong.
Djur som har genomgått infektionen blir troligen
immuna under lång tid, kanske hela livet. I länder
där smittan är kraftigt utbredd kommer därför sannolikt
större delen av djuren att bli immuna.
Erika Chenais
I Sverige vet vi ännu inte hur utvecklingen kommer att te sig.
Ett sätt att skydda djuren kan vara genom vaccination och idag
bedrivs intensiv utvecklingsverksamhet för att ta fram ett effektivt och
säkert vaccin. Vilken nytta och kostnad ett vaccin kommer att medföra
är frågor som återstår att besvara.
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50
www.svdhv.se
17

nöt
Cecilia Kronqvist, SLU
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Cecilia är forskare/Agronomie doktor vid SLU
i Uppsala. Hon disputerade 2011 på en avhandling
om mineraler till mjölkkor, framför
allt kopplat till kalvningsförlamning.
Lena är specialist i nötkreaturens sjukdomar
och har ett särskilt intresse för utfodring
och utfodringsrelaterade sjukdomar.
Alla djur behöver
mineraler för att
växa och må bra
Cecilia Kronqvist som arbetar vid Husdjurens utfodring och vård vid
Sveriges lantbruksuniversitet höll föredrag på djurhälsokonferensen
som Svenska Djurhälsovården arrangerade den 12-13 mars. Föredraget
hette ”Mineraler- var, när, hur” och berörde nötkreaturens och
fårens behov av mineraler i foderstaten för att de skall må bra.
Vilka mineraler behövs?
Det finns ett tjugotal mineraler som vi idag vet är viktiga för djuren. De
behöver dem för olika funktioner i kroppen, till exempel för att skelettet
skall mineraliseras, för att musklerna skall fungera eller för att immunsystemet
skall kunna skydda mot sjukdom. Om mineralerna förekommer
rikligt i kroppen kallas de makromineraler. Mineraler som endast förekommer
i liten mängd betraktas som mikromineraler. Exempel på makromineraler
är kalcium, fosfor, magnesium, kalium och svavel. Bland
mikromineralerna är koppar, kobolt, zink och selen välkända.
Behov varierar
Djurens behov av mineraler varierar. Ett dräktigt eller mjölkproducerande
moderdjur ökar sitt behov av kalk eftersom det går åt till mineralisering av
skelett eller för att producera mjölk. Ett växande djur har helt andra behov
av mineraler än ett vuxet djur som endast behöver underhålla kroppen.
Kroppsstorleken har också betydelse eftersom underhållet ökar hos stora
djur i jämförelse med små djur. Slutligen har hela foderstaten betydelse för
vilket behov djuren har av ytterligare mineraltillförsel. Markens innehåll
av mineraler, gödsling, botanisk sammansättning bestämmer mineralinnehållet
i grovfoder och till exempel spannmål. Flera mineraler påverkar
varandra och förmågan att ta upp mineraler hos djuret. Kalcium, magnesium,
fosfor och kalium kan påverka upptaget av varandra.
Lager eller daglig tillförsel
Vissa mineraler har djuren ett lager av i kroppen medan andra mineraler
mineraler måste tillföras regelbundet, kanske dagligen. Kalk lagras i skelettet
och djuren har ett enzymsystem som gör att de kan plocka ut kalk
vid brist. Djurens förmåga att anpassa sig till förändrat kalkbehov tar lite
tid. Därför kan tackor drabbas av kalkbrist när de skall mineralisera fostrens
skelett. För kor är det vanligare att de drabbas av kalkbrist när de börjar
mjölka eftersom kalkbehovet då ökar snabbt. Hos äldre moderdjur försämras
förmågan att plocka ut kalk ur skelettet och det är en förklaring
till att kalkbrist hos moderdjur är vanligare hos äldre än hos yngre djur.
Magnesium kan inte kroppen frisätta vid behov och därför är djuret beroende
av en daglig tillförsel.
Vissa mineraler har ett styrt upptag. Då finns det mekanismer i kroppen
hos djuret som aktivt hjälper till att ta upp mineralerna. Det gäller
till exempel kalk. För andra ämnen som magnesium styrs upptaget av tillgången
i magtarmkanalen.
Nedsatt produktion av suboptimal mineralförsörjning
Något vi inte alltid tänker på är att om djuren får för lite mineraler eller
för lite av någon speciell mineral så kan det leda till diffusa symptom.
Grava brister av kalk ger till exempel lamningsförlamning hos tackor
eller pares hos kor. Grava brister av selen eller E-vitamin ger muskeldegeneration
eller plötsliga dödsfall, framförallt hos unga djur. Magnesiumbrist
uppkommer oftast på våren eftersom det späda gräset innehåller
lite fibrer och mycket växtsaft. I växtsaften finns det gott om kalium. Kaliumet
interagerar med magnesium och försvårar upptaget av magnesium.
Djuren kan då få brist på magnesium. Detta visar sig som allvarliga kramper
som djuren kan dö av.
Djur vet inte vad de behöver
Djur vet inte själva hur mycket mineraler de behöver. Vi måste skapa förutsättningar
för att de skall få i sig tillräckligt med mineraler för att täcka
sina behov. Räkna på hela foderstaten och välj ett mineralfoder som kompletterar
fodermedlen som används. Det kan behövas olika mineralfoder
till olika djurkategorier och under stallperiod och betesperiod. Går det
att blanda mineralfodret med kraftfoder eller i fullfoder är det större
chans att alla djur äter än om mineralfodret utfodras separat. Om det
separatutfodras är det viktigt att det håller sig rent och torrt, annars äter
djuren sämre. Håll koll på hur mycket mineralfoder som djuren äter. Om
18 www.svdhv.se

En suboptimal mineralförsörjning kan leda till diffusare symptom, ökad sjuklighet, minskad tillväxt och andra svåröverskådliga följder.
de äter för lite kan det bero på att de tycker att det smakar illa. Prova att
byta till en annan likvärdig sort eller att utfodra det på annat vis. Natrium,
som finns i vanligt salt är den enda mineral som djuren kan känna sug
efter. Salt kan därför användas för att få djuren att äta mineralfoder. Salt
kan också behöva tillföras separat för att djuren skall kunna tillgodose
sitt saltbehov. Att överutfodra djur med mineraler kan i sällsynta fall leda
till förgiftning men framför allt kostar det pengar.
Cecilias viktigaste råd
Cecilias viktigaste råd för att se till att djuren får lagom med mineraler
via foderstaten är:
Hela foderstaten är viktig för att kunna välja rätt mineralfoder- om möjligt
analysera ert foder.
Djur äter det som är gott, inte vad de behöver. Vi måste skapa förutsättningar
för djuren att täcka sitt mineralbehov.
Presentation av veterinär Malin Bengtsson
Sedan februari arbetar jag som får- och
nöthälsoveterinär i Linköping.
Jag bor i Linköping tillsammans med min
sambo och vår hund. Ursprungligen kommer
jag från Alvesta i Småland där jag vuxit
upp på en gård med drygt 170 mjölkkor plus
rekrytering.
Jag avslutade nyligen mina veterinärstudier
i Uppsala och har under förra året vikarierat
som distriktsveterinär i Linköping och Väderstad.
Drömmen har dock sedan länge varit
att få jobba med förebyggande besättningsarbete,
så det är med stor entusiasm som jag
nu har börjat denna tjänst.
www.svdhv.se
19

nöt
Elöd Szántó, djurhälsoveterinär Skara
elod.szanto@svdhv.org
Elöd är djurhälsoveterinär med stor erfarenhet
av smittskydd och djurskydd. Han är utbildad till
veterinär både i Rumänien och i Sverige
Din leverantör av
Semin och Livsvin!
Slaktegenskaper i världsklass!
YORKSHIRE & LANTRAS
Moderraserna med Sveriges största
och bästa urval!
Besök oss i vår
monter under
Grisstämman
Vem som tjänar
på friska djur
och vad man
tjänar
Att sjuka djur kostar i ohälsa och lidande är uppenbart. Men
vad kostar sjuklighet rent ekonomiskt? Och vem är det egentligen
som tjänar på bekämpning av smittsamma djursjukdomar?
Det var huvudfrågor på Svenska Djurhälsovårdens
Vårkonferens i Västerås och gav för många ett nytt perspektiv
på kopplingen mellan djurhälsa och ekonomi.
Tävla om presentkort
under stämmodagarna
1:a pris 1000:-
2:a pris 700:-
3:e pris 500:-
Vänd dig till oss och bli en
vinnare du också!
Tel: 016-17 45 70
Fax: 016-17 45 71
www.qgenetics.se•info@qgenetics.se
Omkring 150 veterinärer och andra med intresse för lantbrukets djur var
samlade i Västerås för att lyssna när olika aspekter av kopplingen mellan
djurhälsa och ekonomi diskuterades.
Professor Ludwig Theuvsen från Tyskland belyste hur han i sin forskning
satt kronor och ören på olika kostnader som uppstår vid bekämpning
av djursjukdomar och vad sjuklighet på besättningsnivå orsakar i ekonomisk
förlust. Sambanden är komplicerade och kräver ett nära samarbete
mellan djurägare, veterinärer och ekonomer för att komma så nära verkligheten
som möjligt.
Effekten av att bekämpa allvarliga smittsamma djursjukdomar kan utöver
direkta kostnader för att bekämpa smittan få enorma indirekta följder.
Efter utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien år 2001 gjordes
exempelvis beräkningar av de ekonomiska konsekvenser som utbrottet fick
för verksamheter som inte har direkt med djurhållningen att göra. Turistnäringen
beräknades under utbrottet 2001 totalt ha förlorat motsvarande
mellan 45 och 54 miljarder kronor.
När folkhälsan vinner medan djursidan betalar
En annan viktig fråga som belystes var de fall när den som betalar för insatserna
för att kontrollera och bekämpa sjukdomar och smittämnen inte är
densamma som drar nytta av detta. Insatser för att exempelvis hålla djurhållningen
fri från VTEC/EHEC och MRSA gör att kostnaderna uppstår i
djurhållningen medan den huvudsakliga vinsten består av förbättrad folkhälsa.
Humansidan skördar alltså frukterna av insatser på veterinärsidan.
Givetvis är incitamentet hos bonden och för djurhållningen att ensam stå
20 www.svdhv.se

En frisk ko på svenskt bete.
för dessa kostnader inte självklara som för sjukdomar och smittor där
insatsen ger friskare djur och bättre produktion.
Ekonomisk gräns för insatser för bättre djurhälsa
I försöken att sätta djurhälsa i relation till kostnader för djurhälsa berättade
veterinär Diana Viske från Jordbruksverket om behovet av samarbete
mellan veterinär och ekonom. I den intressanta presentationen med rubriken
”God djurhälsa – fördel för Sveriges djurbönder” gav hon exempel
på en modell för beräkning av insatser för att förbättra djurhälsan och
bekämpa sjukdomar som gav många av åhörarna en ahaupplevelse. Små
medel kan ofta ge stora effekter i ett inledande skede av sjukdomsbekämpning.
Att sedan öka kostnaderna betalar sig till en viss punkt, varefter
ytterligare insatta medel ur ekonomisk synvinkel inte är motiverat. Ur
ett strikt djurhälso- och djurvälfärdsperspektiv kan dock ytterligare insatser
vara optimala ur djurhälsosynpunkt. Dianas annorlunda sätt att resonera
om hur resurser för att förebygga och kontrollera sjukdomar hos
djur kan användas var mycket tänkvärt!
Kommer den nya djurhälsolagen inom
EU att förhindra fri rörlighet av smittor?
För att inte glömma bort att vi verkar i en europeisk gemenskap där principen
om fri rörlighet är central var Alberto Laddomada från EU-kommissionen
inbjuden för att berätta om arbetet med den nya djurhälsolagen
inom EU. Vi fick här en påminnelse om de olika synsätt som präglar olika
medlemsländer i relation till djurhälsa och handel med djur. För svensk
del vill vi värna vårt dokumenterade bättre djurhälsoläge jämfört med
många andra (till exempel paratuberkulos hos idisslare och PRRS hos
gris). Här fick vi tydliga besked från EU-kommissionen att ansvaret för
många sjukdomar i framtiden sannolikt överlåts att hanteras av näringen
själv genom anpassade certifierings- och kvalitetssäkringsprogram.
Att se helheten krav på dagens veterinära rådgivare
Grisföretagaren Oscar Nilsson och lammuppfödaren Benny Averpil såg
till att vi inte tappade kontakten med verkligheten på stallgolvet. De höll
presentationer om sin vardag där de förtjänstfullt beskrev hur de jobbar
praktiskt med djurhälsofrågorna i en ekonomisk verklighet. De framförde
också vilka konkreta krav och förväntningar de har på oss veterinärer.
Det gällde både krav på kompetens och inte minst det helt nödvändiga
att kunna samarbeta med andra rådgivningsfunktioner och att ha
förmågan att se helheten i uppfödningen. Under den andra dagen låg
fokus på kliniskt inriktade seminarier med praktiskt tillämpbar kunskap.
Seminarierna avslutades med workshops där föreläsare, djurhälsoveterinärer
och deltagare bytte erfarenheter under givande diskussioner.
Teman för de olika seminarierna som löpte parallellt sträckte sig från
bäst effekt av antibiotika, mineraler – var när hur, parasiter i praktiken
och sist men inte minst till vanliga obduktionsfynd.
Det enda problemet var att inte kunna befinna sig på mer än ett seminarium
åt gången.
www.svdhv.se
21

nöt
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade
sjukdomar.
Ändtarmsframfall
hos nötkreatur
Ändtarmsframfall innebär att ändtarmen vränger sig ut och in och faller ut ur ändtarmsöppningen.
Nötkreatur i alla åldrar, raser och av båda könen kan drabbas av ändtarmsframfall.
Gemensamt för många av orsakerna är att något irriterar i tarmen eller på
något annat ställe i bukhålan. Irritationen gör att djuret krystar.
Vid ändtarmsframfall sticker tarmen ut ur ändtarmsöppningen. Framfallet
kan variera i storlek. Vid ett lindrigt framfall är det bara en liten bit av
tarmen som sticker ut. Sådana framfall kanske endast hänger ut när djuret
ligger ned. När djuret ställer sig upp åker det in igen. Vid ett större framfall
kan flera decimeter tarm hänga ut. Tarmsegmentet kan bli blodfyllt,
svullna och bli sårigt. Vid tarmframfall som hängt ute länge blir tarmslemhinnan
svart och torr och vävnaden dör. En komplikation till ändtarmsframfall
är att andra djur kliver på framfallet och orsakar skador på tarmen
som hänger ut.
Orsaker till ändtarmsframfall
Ändtarmsframfall förekommer i samband med kraftig diarré. Ett exempel
är koccidios hos kalv som orsakar en kraftig, ofta blodtillblandad och
smärtsam diarré. Andra orsaker kan vara tarminflammation, magtarmparasiter,
skador på tarmslemhinnan, utbuktningar på tarmkanalen, främmande
kroppar eller nybildningar i bakre delen av tarmen. Dessa åkommor
kan göra att djuren krystar. Även irritation i urinvägarna, till exempel
urinsten eller i könsorganen till exempel prostataförändringar kan orsaka
ändtarmsframfall genom att djuren krystar på grund av obehaget. Hos
hondjur kan kalvningsproblem med starka krystvärkar eller slid- och livmoderframfall
orsaka ändtarmsframfall.
Tjurar som hoppar på varandra kan drabbas av ändtarmsframfall.
Delar av tarmen hänger ut
Andra orsaker än krystningar
Ett ökat buktryck och försvagningar i vävnaden som håller tarmen på plats
i bäckenet kan leda till ändtarmsframfall. Ibland kan det sättas i samband
med tjurar som rider mycket på varandra. När de hoppar ökar buktrycket
och det kan orsaka skador på både tarm och i muskulaturen eller nerverna.
Om ändtarmens slutarmuskel inte fungerar optimalt kan tarmen
falla fram. Det kan till exempel ske i om djuren har bråck i ljumskarna
eller nervskador. Giftet aflatoxin som tillverkas av vissa sorters mögel liknar
könshormonet östrogen. Aflatoxin kan orsaka en förslappning av tarmväggen
som kan leda till ändtarmsframfall. Utomlands förekommer ändtarmsframfall
hos djur med rabies.
Behandling
Ändtarmsframfall är svårbehandlade. Djuren skall omgående flyttas till
ensambox för att minimera stress för djuret och för att förhindra trampskador
på tarmen. Behandling av grundorsaken, till exempel diarré och att
ändra foderstaten krävs. Fundera även på om foderstaten behöver förändras
för att förebygga uppkomst av ändtarmsframfall hos andra djur. Ändtarmsframfall
kan eventuellt behandlas av veterinär men beroende på
tarmframfallets storlek är prognosen dålig. Djur med stora ändtarmsframfall
bör snabbt avlivas av djurskyddsskäl.
22 www.svdhv.se

Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp
katinca.fungbrant@svdhv.org
Katinca är utbildad veterinär i Danmark med inriktning
på hälsa och produktion hos produktionsdjur.
Smittskyddsamråd
till förprövningen
I det nya formuläret för ”ansökan om förprövning av djurstall”
finns sedan den 14 juni 2012 en ruta att kryssa i om
man har haft ett smittskyddssamråd. Smittskyddssamrådet
är frivilligt men är en god möjlighet att få hjälp med att
undvika felbyggen som kan få stora konsekvenser för djurhälsa
och lönsamhet.
Vem ska medverka?
Vid ett smittskyddssamråd ska lantbrukare, veterinär med särskild smittskyddskompetens
samt byggnadskonsulent tillsammans diskutera vilka
smittskyddsmässiga risker som finns, hur riskerna kan påverka djurhälsan
och lösningar för att minimera dessa risker. Om flera veterinärer och
rådgivare är tillknutna besättningen är det en fördel om även de medverkar
vid smittskyddsamrådet.
Intyg
Efter utfört samråd skriver veterinär och lantbrukare under ett intyg med
sammanfattande åtgärder som bifogas förprövningshandlingarna.
När?
Det är viktigt att ett smittskyddssamråd hålls innan alla beslut angående
stallet är fattade och innan material och inredning beställts. Det måste
finnas möjlighet att ändra i den befintliga ritningen. Samtidigt är det viktigt
att det finns en ritning att granska, för intyget
inte ska gälla en för tidig version av stallbyggnaden
som sedan förändras utan att nytt
smittskyddsamråd sker. Om möjligt är det lämpligt
att mötas två gånger, första gången i tidigt
skede av planeringen där man kan ta ställning
till olika lösningar och därefter när en detaljerad
ritning finns att tillgå.
Veterinären kan hjälpa dig med hur man kan bygga och inreda för att
minska risken för att nya smittor introduceras i besättningen. Lika viktigt
är att minska smittspridning inom besättningen. Vi tittar tillsammans på
förutsättningarna för att hålla en god hygien t.ex. placering av byggnaden,
körvägar för foder och gödsel, gruppering och rengöringsbara material.
Subventionerat under 2013
Under 2013 finns det möjlighet för subventionering av den veterinära
kostnaden för frivilliga smittskyddssamråd med upp till 6000 kr. Jordbruksverkets
LBU-medel är dock begränsade. För att få ut ersättningen
måste en veterinär med särskild smittskyddskompetens skicka in en
kopia av intyget till Växa Sverige samt lantbrukare och veterinär göra varsin
utvärdering av smittskyddsamrådet.
Kontakta gärna oss när ni planerar för att bygga nytt. Vi på Nöthälsovården
ser fram emot att diskutera era nybyggen!
Vad diskuteras?
Vad som tas upp vid ett smittskyddsamråd beror
på vad som ska byggas. Därför genomgås den
tänkta produktionsplanen så att veterinären förstår
hur stallet är tänkt att användas. Ett dikostall
kan behöva olika typer av inredning beroende
på om man har höst-, eller vårkalvningar
samt koncentrerad eller utdragen kalvningsperiod.
Vid inköp av kalvar behöver man tänka igenom
rutinerna för inköp av kalvar och hur
omgångsvis uppfödning kan uppnås.
Tänk efter när på året du ska ha kalvning när stallarna planeras.
www.svdhv.se
23

POSTTIDNING B
Svenska Djurhälsovården AB
Box 814
391 28 Kalmar
Lägger du ner för mycket
tid på din utfodring?
Cormalls stationära foderblandare
till en rälshängd
fodervagn.
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga
nytt stall?
Då kan vi hjälpa dig att:
• minska arbetsinsatsen vid utfodring
• spara pengar vid nybyggnation
• reducera driftskostnaderna
• spara in en traktor och dess underhåll
• förbättra hygienen på foderbordet
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.
3
Jonas Johansson
Cor i Centrum AB
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)
Fax: 044-20 21 27
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg
Telefon 0045 7448 6111
www.cormall.dk