Stora kullar - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

More documents

Recommendations

Info

gris Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping susanne.stjernelid@svdhv.org Susanne gick ut Veterinärhögskolan 1981 och jobbade som distriktsveterinär fram till anställningen hos SvDHV 2008. Senaste nytt om Svindysenteri Under senare tid har flera länder haft stora problem med svindysenteri till följd av att bakterien som orsakar sjukdomen utvecklat resistens mot flera viktiga antibiotika. Nya sätt att hantera sjukdomen undersöks nu på flera håll i världen. Nya fodermedel och bättre vacciner kan bli alternativ till antibiotikabehandling. Svindysenteri orsakar stora ekonomiska förluster i många länder Svindysenteri orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Sjukdomen är spridd över stora delar av världen och orsakar ekonomiska förluster till följd av ökad sjuklighet/dödlighet, stora medicinkostnader samt försämrad tillväxt. Internationellt anges de ekonomiska förlusterna till motsvarande 50 kr per gris i smittade besättningar. Symptomen härrör från de skador som bakterien orsakar i grovtarmen. Blodig, slemmig diarré är ett vanligt, men inte nödvändigt symptom. Ibland ses istället cementliknande avföring och i vissa fall är hög dödlighet eller dålig tillväxt det mest påtagliga. I första hand uppträder symptomen hos tillväxtgrisar och slaktgrisar. På senare tid har stora problem uppstått till följd av att bakterien på många håll blivit resistent mot flera antibiotika. Mycket möda läggs därför ned på att hitta alternativa sätt att kontrollera sjukdomen. I Sverige är situationen betydligt bättre till följd av en restriktiv antibiotikaanvändning samt att vi länge praktiserat omgångsuppfödning och haft sektionerade stallar. Dessutom görs provtagningar avseende dysenteri två gånger per år i avels- och gyltproducerande besättningar. Om dysenteri påvisas i en livsvins- eller smågrisproducerande besättning måste denna saneras innan grisar åter kan försäljas/förmedlas. Vidare görs smittspårning i de besättningar som levererat grisar till en besättning där dysenteri konstaterats. SvDHVs certifierings- och smittspårningsprogram har bidragit till att svindysenteri är en relativt ovanlig sjukdom i Sverige idag. Stress och olika fodermedel kan påverka dysenteribakterien På många håll i världen har svindysenteri i första hand kontrollerats genom mer eller mindre rutinmässig medicinering. Men till följd av de uppkomna resistensproblemen måste man nu söka efter nya sätt att hantera sjukdomen. Ett sätt är att minska stressen. Stresshormonet noradrenalin stimulerar tillväxten av dysenteribakteriens nära släkting Brachyspira pilosicoli. Troligen gäller detta även andra brachyspiraarter inklusive B. hyodysenteriae. Det är därför, som alltid, viktigt att minska risken för stressutlöst sjuklighet genom god hantering och väl anpassade miljöer för grisarna. Ett annat sätt är att ge ett foder som hämmar dysenteribakterien. I flera försök har man sett att vissa fodermedel kan hämma brachyspirabakterierna genom att minska slemproduktionen i grovtarmen eller genom att skapa en för bakterierna otrivsam tarmmiljö. Exempel på det förstnämnda är till exempel dieter som till största delen består av kokt ris. Denna diet ger låg slemproduktion i grovtarmen och minskar därför etableringen av dysenteribakterier. Exempel på fodermedel som förändrar den mikrobiella balansen i grovtarmen till nackdel för bakterien är cikoria, lupin och sockerbeta. I nuläget är det varken ekonomiskt eller praktiskt möjligt att framställa denna typ av foder kommersiellt. Men man tänker sig att de nya kunskaperna gällande grovtarmens bakterieflora skulle kunna användas vid utveckling av framtidens grisfoder. Alternativ till antibiotikabehandling på gång Att hitta ett alternativ till antibiotikabehandling kan vara ytterligare ett sätt att hantera sjukdomen på. I Spanien studeras för närvarande effekten av ett kommersiellt preparat innehållande substanser från vitlök. Dessa substanser anses ha en antibiotikaliknande verkan. I laboratorieförsök har de visat sig ha hämmande verkan på dysenteribakterierna. Huruvida det fungerar ute i besättningarna är ännu inte vetenskapligt studerat. Vaccin mot dysenteri har funnits länge, men dessa har ofta varit av begränsat värde för att kontrollera sjukdomen. I vissa länder använder man ännu, med viss framgång, så kallade autogena vacciner. Med autogena vacciner avses vacciner som framställts av bakteriestammar som odlats fram från den enskilda besättningen. Ett stort framsteg i detta sammanhang är att dysenteribakteriens genuppsättning nyligen har kartlagts. Detta ger förhoppningar om att ett verksamt vaccin inom några år skall kunna framställas kommersiellt. Sammantaget händer det en hel del på dysenterifronten. Vikten av ansvarsfull antibiotikaanvändning och god biosäkerhet får dock inte glömmas bort. 6 www.svdhv.se
Rebecka Westin, djurhälsoveterinär, Skara rebecka.westin@slu.se Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara. Sen och splittrad kullutjämning kan leda till ökad smågrisdödlighet Hur kullutjämnar du? I en studie från Chile har man nyligen undersökt effekterna av olika hantering vid kullutjämning. 60 kullar delades slumpvis in i två olika grupper där grupp 1 utsattes för kullutjämning som strikt skedde vid ett tillfälle, 12 timmar efter födseln. I grupp 2 fanns inga restriktioner utan djurägaren fick flytta smågrisar helt efter eget önskemål i syfte att få jämnare kullar. Här gavs varken begränsning i antal utjämningstillfällen eller tidsperiod. Experimentet upprepades i tre grisningsomgångar. Resultaten visar att 15 % av smågrisarna flyttades i grupp 1 jämfört med 25 % i grupp 2, varav 10% flyttades efter 12 timmar. Skillnaderna i tillväxt fram till tre veckors ålder var marginella (0.02-0.41 gram), men i två av tre omgångar till fördel för gruppen med tidig kullutjämning. Dödligheten visade sig däremot vara betydligt högre i grupp 2 där kullutjämning skett under lång tid. Även förekomst av diarré var mer utbredd i denna grupp. Tabell 1. Antalet levande/döda smågrisar under försöksperioden med avseende på hantering vid kullutjämning. Omgång 1 Omgång 2 Omgång 3 Kullutjämning Levande Döda Levande Döda Levande Döda Grupp 1 – 333 14 340 9 338 9 vid ett tillfälle, 12 tim efter födseln Grupp 2 – 328 25 317 28 323 24 vid flera tillfällen under lång tid Denna studie visar tydligt på att kullutjämning bör ske vid få tillfällen och helst så tidigt som möjligt efter att smågrisen fått råmjölk. Varje gång en gris flyttas innebär det en ökad smittorisk både för den flyttade grisen och dess nya kullkamrater. Har man t.ex. diarréproblem i sin besättning som i denna studie, så sprider man effektivt smittan mellan kullarna med de flyttade grisarna. Kultingarnas spenordning börjar också etableras tidigt efter födseln så ju längre man väntar med att kullutjämna, desto svårare får kultingen att hävda sig i den nya kullen. www.svdhv.se 7
Page 1 and 2: SVENSKA DJURHÄLSOVÅRDEN Djurhäls
Page 3 and 4: ledare INNEHÅLL DJURHÄLSONYTT NUM
Page 5: har man sett att även små välutv
Page 9 and 10: www.noj.se SPECIALISTEN PÅ ENKLA O
Page 11 and 12: Per Beskow, djurhälsoveterinär Li
Page 13 and 14: tillsyn FHP-Fårhälsoprogrammet di
Page 15 and 16: ör genomföras inom ett dygn efter
Page 17 and 18: Var med och förbättra morgondagen
Page 19 and 20: En frisk, tung avvand kalv per ko o
Page 21 and 22: mmen och vasst Vid idissling produc
Page 23 and 24: MAFA siloprogram MAFA Unik - för b

Stora kullar - Svenska DjurhÃ¤lsovÃ¥rden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?