Stora kullar - Svenska Djurhälsovården

gris
Magnus Paulsson, djurhälsoveterinär Skara
magnus.paulsson@svdhv.org
Magnus har tidigare under flera år jobbat med förebyggande
hälsovård för mjölkkor. Han bytte djurslag 2005 och började på
SvDHV som grishälsoveterinär och har dansk specialistutbildning.
Stora kullar
– framtida lösningar
på ett etiskt problem
På en kongress för grisveterinärspecialister i Brugge i våras talade
Emma Baxter från skotska lantbruksuniversitetet i Edingburgh
om problemen med den höga spädgrisdödligheten och hur man i
framtiden, ur ett avels- och managementperspektiv, skall hantera
de etiska problemen med stora kullar.
Stora kullar ger högre dödlighet
I Europa har man en dödlighet före avvänjning på i snitt ca 13 %. Om man
räknar med dödfödda ligger siffran på 16-20 %. Sverige har i detta sammanhang
tyvärr en topplacering vad gäller dödlighet före avvänjning.
Denna dödlighet ger en ekonomisk förlust men är också ett växande djurskyddsproblem.
Den ökade dödligheten är direkt associerad till allt större
kullar och målet för näringen måste vara att hitta lösningar för att förbättra
smågrisens möjlighet att överleva trots de stora kullarna. I sammanhanget
skall man komma ihåg att evolutionärt är suggan anpassad
till att överproducera kultingar. Stora kullar och hög dödlighet är därför
starkt sammankopplat.
.
Födelsen ett kritiskt moment
Först skall grisen överleva födelsen. Det är väl känt att ett mycket kritiskt
moment i grisens liv inträffar under förlossningen. När det är stora kullar,
grisningstiden är lång och grisen är sent född i kullen så ökar risken
för att grisen skall vara dödfödd. Dödfödda grisar har också visat sig ha
vissa fysiska karakteristika som att de är små och oproportionella. Detta
indikerar någon slags försämrad tillväxt redan i livmodern, troligen beroende
på en placenta (moderkaka) med nedsatt kvalité. Även om grisen
föds levande kan den syrebrist som varit i livmodern på grund av en försämrad
placenta öka risken för att grisen ska dö tidigt. Sådana grisar hittar
juvret sent, har låg kroppstemperatur och de har även en lägre tillväxthastighet.
Vikt och utveckling har betydelse för överlevnaden efter födelsen
När det gäller överlevnaden efter födelsen har grisens förmåga att utföra
”rätt” beteende vid juvret, men också dess födslovikt och mognadsgrad av
inre organ, stor betydelse. Förmågan att upprätthålla kroppstemperaturen
är också viktig. Grisen föds med små energireserver och här har grisens
storlek betydelse. Ju mindre grisen är ju snabbare sjunker kroppstemperaturen
efter födelsen. De grisar som dör under dagarna efter
födelsen faller ofta offer för hypotermi-svält-ihjälliggningskomplexet.
Även om vikten har stor betydelse för överlevnaden, upp till 40 % dör
före avvänjning vid en vikt 1,6kg, så har även
grisens grad av utveckling stor betydelse. Man har sett att vissa kroppsliga
karakteristika, som bland annat en avvikande huvudform och kort
avstånd mellan tryne och knorr, har betydelse för överlevnaden. Dessa
förändringar tyder på en patologisk tillväxtrubbning och drabbade grisar
har sämre chans att överleva än en storleksmässigt mindre gris som är
normalt utvecklad.
Tyngre grisar påverkar själva mjölkmängden
Att råmjölken är livsviktig för spädgrisen är väl känt. Det första målet ger
också energi som hjälper grisen hålla kroppstemperaturen. Med för lågt
råmjölksintag ökar risken för senare infektion men också risken att bli
ihjällegad av suggan.
Man har sett att tyngre grisar som är födda tidigt under grisningen
vann fler kamper om spenarna. De etablerade också snabbare en ”trohet”
till spenen. De diade oftare och växte därmed bättre. Troheten till en
spene gör att grisen själv på ett bättre sätt kan påverka mängden mjölk
den kan dia i framtiden genom en aktiv stimulering av juverdelen. De svagare
grisar som får byta spene mellan digivningarna får på detta sätt ett
sämre utgångsläge och har mindre påverkan på mjölkmängden. Dock
4 www.svdhv.se