Stora kullar - Svenska Djurhälsovården
Stora kullar - Svenska Djurhälsovården
Stora kullar - Svenska Djurhälsovården
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
Djurhälsonytt<br />
Tidningen för dig som är medlem i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården. NO 4/2012<br />
Vaccinera<br />
mot gasbrand<br />
Senaste rön<br />
om NNPD<br />
Höj vikten<br />
hos dikalvar
Vi har järnkoll!<br />
Gleptosil ® vet.<br />
200 mg Fe 3+ /ml<br />
injektionsvätska, lösning<br />
Gleptoferron<br />
Automatspruta i varje<br />
förpackning!<br />
Förebyggande och behandlande till<br />
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.<br />
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör<br />
ej behandlas innan bristen avhjälpts.<br />
Receptfritt läkemedel.<br />
Läs bipacksedeln noggrant. För mer<br />
information, gå in på www.fass.se.<br />
Pharmaxim<br />
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com<br />
2 www.svdhv.se<br />
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1<br />
8/17/2012 4:25:09 PM
ledare<br />
INNEHÅLL<br />
DJURHÄLSONYTT<br />
NUMMER 4 2012<br />
4 <strong>Stora</strong> <strong>kullar</strong> - framtida lösningar på<br />
ett etiskt problem<br />
6 Senaste nytt om svindysteri<br />
7 Sen och splittrad kullutjämning kan<br />
leda till ökad smågrisdödlighet<br />
8 NNPD - fortsatt olöst gåta trots<br />
intensiv forskning<br />
10 Så sänker du din energiförbrukning<br />
<strong>Svenska</strong> djuruppfödare<br />
mot en pyrrhusseger?<br />
Stundtals tvivlar jag på varför vi envist ska kämpa för den djurhållning som<br />
alla efterfrågar men som uppfödaren har så svårt att få betalt för. Strävan att<br />
vara bäst i klassen belönas i somliga fall med självklar berömmelse och ekonomisk<br />
trygghet. I andra fall innebär mödan inget mer än det alla förväntar sig<br />
och ekonomiskt moras. Fråga Zlatan Ibrahimovic i det ena fallet och en svensk<br />
djuruppfödare i det andra.<br />
På en öppen marknad som EU gäller det att vara konkurrenskraftig för att<br />
inte slås ut. Konkurrenskraft ställer krav på duktiga företagare, men också på<br />
att det alla förväntar sig premieras ekonomiskt. Idag tampas svenska uppfödare<br />
på en allt mer globaliserad marknad och med kostsamma skillnader i<br />
uppfödningsvillkor. Vissa av dessa kallas svenska mervärden – som jag är<br />
enormt stolt över – men som tyvärr inte alltid är självklara konkurrensfördelar<br />
som bonden kan leva på.<br />
Konsumentundersökningar visar att friska djur utan antibiotika, grisar<br />
med knorr, djur på bete, MRSA- och salmonellafritt värderas högt. Idag är<br />
detta självklarheter i svensk uppfödning och som jag och <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
kämpar för, men ändå ligger det allt mindre av svenskt kött på den<br />
svenska köttallriken. Aldrig så välmotiverade insatser inom djuruppfödningen<br />
innebär alltså inte automatiska konkurrensfördelar för bonden.<br />
Först när svenska mervärden ger svenska bönder mer i plånboken kan både<br />
uppfödare och djur bli fler. Fakta visar idag tyvärr det motsatta. Under 2012<br />
kommer exempelvis svensk grisuppfödning minska med nära tio procent jämfört<br />
med 2011.<br />
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson sa i tv-programmet Agenda att friska<br />
djur producerar bättre och att Sverige bland annat ska verka för att övriga EU<br />
ska anpassa sin djurskyddsnivå till den svenska. Jag säger absolut inte att han<br />
har fel. Problemet är att svensk livsmedelsproduktion tynar bort under tiden.<br />
Kung Pyrrhus av Epirus vann i ett fältslag år 280 f.Kr en dyrköpt seger över<br />
romarna och ska ha sagt ”en sådan seger till, och jag är förlorad”. Jag säger till alla<br />
som alltid förväntar sig att svenska bönder ska vara bäst i klassen i allt – ”ett mervärde<br />
till som bonden inte kan få betalt för, och Sveriges bönder är förlorade”.<br />
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org<br />
VD<br />
WEBB<br />
WEBB<br />
11 Listeria - en bakterie som kan orsaka<br />
olika sjukdomar<br />
12 Vinterlamning kräver extra tillsyn<br />
13 Fårhälsoprogrammet, din kompass<br />
i produktionen<br />
14 Gasbrandsvaccination hjälper mot mycket<br />
mer än bara gasbrand<br />
16 Vanliga frågor om villkorad<br />
läkemedelsanväning<br />
17 Var med och förbättra<br />
morgondagens rådgivning<br />
18 Så höjer du avvänjningsvikten hos dikalvar!<br />
20 Leverbölder, inflammation i våmmen och vasst<br />
22 Sjukdomsregistreringar vid slakt -<br />
ett unikt verktyg<br />
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala<br />
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se<br />
Foton i tidningen tillhör <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.<br />
Omslag: Djurhälsoveterinär Elöd Szántó, Skara.<br />
Tidningen har producerats av:<br />
Box 86, 598 22 Vimmerby<br />
Telefon: 0492-196 70<br />
Internet: www.mediapartner.nu<br />
Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander<br />
Projektledare: Björn Lilja<br />
Mediasäljare: Richard Svensk<br />
Text: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Foto: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Grafisk form: Ingela Koponen<br />
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri<br />
www.svdhv.se<br />
3
gris<br />
Magnus Paulsson, djurhälsoveterinär Skara<br />
magnus.paulsson@svdhv.org<br />
Magnus har tidigare under flera år jobbat med förebyggande<br />
hälsovård för mjölkkor. Han bytte djurslag 2005 och började på<br />
SvDHV som grishälsoveterinär och har dansk specialistutbildning.<br />
<strong>Stora</strong> <strong>kullar</strong><br />
– framtida lösningar<br />
på ett etiskt problem<br />
På en kongress för grisveterinärspecialister i Brugge i våras talade<br />
Emma Baxter från skotska lantbruksuniversitetet i Edingburgh<br />
om problemen med den höga spädgrisdödligheten och hur man i<br />
framtiden, ur ett avels- och managementperspektiv, skall hantera<br />
de etiska problemen med stora <strong>kullar</strong>.<br />
<strong>Stora</strong> <strong>kullar</strong> ger högre dödlighet<br />
I Europa har man en dödlighet före avvänjning på i snitt ca 13 %. Om man<br />
räknar med dödfödda ligger siffran på 16-20 %. Sverige har i detta sammanhang<br />
tyvärr en topplacering vad gäller dödlighet före avvänjning.<br />
Denna dödlighet ger en ekonomisk förlust men är också ett växande djurskyddsproblem.<br />
Den ökade dödligheten är direkt associerad till allt större<br />
<strong>kullar</strong> och målet för näringen måste vara att hitta lösningar för att förbättra<br />
smågrisens möjlighet att överleva trots de stora <strong>kullar</strong>na. I sammanhanget<br />
skall man komma ihåg att evolutionärt är suggan anpassad<br />
till att överproducera kultingar. <strong>Stora</strong> <strong>kullar</strong> och hög dödlighet är därför<br />
starkt sammankopplat.<br />
.<br />
Födelsen ett kritiskt moment<br />
Först skall grisen överleva födelsen. Det är väl känt att ett mycket kritiskt<br />
moment i grisens liv inträffar under förlossningen. När det är stora <strong>kullar</strong>,<br />
grisningstiden är lång och grisen är sent född i kullen så ökar risken<br />
för att grisen skall vara dödfödd. Dödfödda grisar har också visat sig ha<br />
vissa fysiska karakteristika som att de är små och oproportionella. Detta<br />
indikerar någon slags försämrad tillväxt redan i livmodern, troligen beroende<br />
på en placenta (moderkaka) med nedsatt kvalité. Även om grisen<br />
föds levande kan den syrebrist som varit i livmodern på grund av en försämrad<br />
placenta öka risken för att grisen ska dö tidigt. Sådana grisar hittar<br />
juvret sent, har låg kroppstemperatur och de har även en lägre tillväxthastighet.<br />
Vikt och utveckling har betydelse för överlevnaden efter födelsen<br />
När det gäller överlevnaden efter födelsen har grisens förmåga att utföra<br />
”rätt” beteende vid juvret, men också dess födslovikt och mognadsgrad av<br />
inre organ, stor betydelse. Förmågan att upprätthålla kroppstemperaturen<br />
är också viktig. Grisen föds med små energireserver och här har grisens<br />
storlek betydelse. Ju mindre grisen är ju snabbare sjunker kroppstemperaturen<br />
efter födelsen. De grisar som dör under dagarna efter<br />
födelsen faller ofta offer för hypotermi-svält-ihjälliggningskomplexet.<br />
Även om vikten har stor betydelse för överlevnaden, upp till 40 % dör<br />
före avvänjning vid en vikt 1,6kg, så har även<br />
grisens grad av utveckling stor betydelse. Man har sett att vissa kroppsliga<br />
karakteristika, som bland annat en avvikande huvudform och kort<br />
avstånd mellan tryne och knorr, har betydelse för överlevnaden. Dessa<br />
förändringar tyder på en patologisk tillväxtrubbning och drabbade grisar<br />
har sämre chans att överleva än en storleksmässigt mindre gris som är<br />
normalt utvecklad.<br />
Tyngre grisar påverkar själva mjölkmängden<br />
Att råmjölken är livsviktig för spädgrisen är väl känt. Det första målet ger<br />
också energi som hjälper grisen hålla kroppstemperaturen. Med för lågt<br />
råmjölksintag ökar risken för senare infektion men också risken att bli<br />
ihjällegad av suggan.<br />
Man har sett att tyngre grisar som är födda tidigt under grisningen<br />
vann fler kamper om spenarna. De etablerade också snabbare en ”trohet”<br />
till spenen. De diade oftare och växte därmed bättre. Troheten till en<br />
spene gör att grisen själv på ett bättre sätt kan påverka mängden mjölk<br />
den kan dia i framtiden genom en aktiv stimulering av juverdelen. De svagare<br />
grisar som får byta spene mellan digivningarna får på detta sätt ett<br />
sämre utgångsläge och har mindre påverkan på mjölkmängden. Dock<br />
4 www.svdhv.se
har man sett att även små välutvecklade grisar kan ha denna förmåga<br />
och på så sätt skapa sig en bättre framtid.<br />
Födelsevikten minskar när kullstorleken ökar<br />
Större <strong>kullar</strong> ger högre dödlighet och lägre födslovikter. En ökning från<br />
11 till 16 grisar per kull gav en minskning av medelvikten från 1,6 kg<br />
till 1,25 kg per gris. Med en ökning av kullstorleken ser man också en<br />
ökning av tillväxthämmade grisar i kullen, inte bara viktsmässigt. Dessa<br />
pellegrisar har i livmodern en proportionellt mindre placenta med lägre<br />
blodflöde och de föds med försämrad tillväxtpotential. De har en lägre<br />
mognadsgrad och även immunsystemet påverkas av detta vilket kan<br />
påverka framtida sjuklighet. Större <strong>kullar</strong> ger också en större variation i<br />
kullen vilket ytterligare ökar risken för tidig död hos vissa individer.<br />
Essentiella aminosyror och<br />
bobyggnad ger bättre överlevnad<br />
Hur kan överlevnaden förbättras? De svar som gavs av Emma Baxter rörde<br />
nutrition och miljö men också genetik.<br />
Fodermässigt kan man försöka påverka både placentakvalitet och<br />
embryokvalitet. Man har bland annat sett att vissa essentiella aminosyror<br />
som L-arginin kan påverka placentakvalitén positivt. Fiskolja i fodret<br />
under senare delen av dräktigheten har också resulterat i en förbättrad<br />
överlevnad hos smågrisarna.<br />
Miljömässigt det är viktigt att suggan är i god kondition och att miljön<br />
är så stressfri som möjligt vid grisningen. En lugn sugga som kan<br />
utföra bobyggnadsbeteende får en kortare grisning med mindre risk för<br />
syrebrist på smågrisarna.<br />
Det trycktes också på vikten av att personalen dels skapar ett så bra<br />
mikroklimat med värme till smågrisarna som möjligt, men också hjälper<br />
dem att utföra de första timmarnas livsviktiga beteenden där intaget av<br />
råmjölken är det allra viktigaste. Eventuella kullutjämningar skall göras<br />
från 12 till 24 timmar efter födseln och inte senare. Vid kullutjämning<br />
har det visat sig att det är en fördel att flytta sogrisarna som klarar sig<br />
bättre än hangrisar i en ny kull.<br />
När det gäller smågrisarnas mikroklimat har man sett att en 5 cm<br />
tjock halmbädd minskar smågrisens värmeförluster med 40%<br />
Emma Baxter fastslog att det inte går att fortsätta att avla på bara fler<br />
födda grisar per kull. En mer hållbar strategi är att avla på avvanda grisar<br />
per kull eller som danskarna gör på antalet levande grisar på dag 5 efter<br />
födelsen (LP5). Även om dödligheten fortfarande är hög har man i Danmark<br />
fått en ökning med 2,3 fler avvanda grisar per kull sedan 2004 då<br />
man införde LP5.<br />
Framtida avelsarbete måste inrikta sig på att avla på mer robusta spädgrisar<br />
och en minskning av den stora inomkullsvariationen vad gäller<br />
födselvikt. Man bör också försöka att ytterligare förbättra modersegenskaperna<br />
hos suggorna.<br />
Sammanfattningsvis kommer det att krävas en kombination av förbättring<br />
av miljö, foder, management och genetik för att komma till rätta<br />
med den höga spädgrisdödligheten.<br />
www.svdhv.se<br />
5
gris<br />
Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping<br />
susanne.stjernelid@svdhv.org<br />
Susanne gick ut Veterinärhögskolan 1981 och jobbade<br />
som distriktsveterinär fram till anställningen hos<br />
SvDHV 2008.<br />
Senaste nytt om<br />
Svindysenteri<br />
Under senare tid har flera länder haft stora<br />
problem med svindysenteri till följd av att bakterien<br />
som orsakar sjukdomen utvecklat resistens<br />
mot flera viktiga antibiotika. Nya sätt att<br />
hantera sjukdomen undersöks nu på flera håll<br />
i världen. Nya fodermedel och bättre vacciner<br />
kan bli alternativ till antibiotikabehandling.<br />
Svindysenteri orsakar stora ekonomiska<br />
förluster i många länder<br />
Svindysenteri orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Sjukdomen<br />
är spridd över stora delar av världen och orsakar ekonomiska förluster till<br />
följd av ökad sjuklighet/dödlighet, stora medicinkostnader samt försämrad<br />
tillväxt. Internationellt anges de ekonomiska förlusterna till motsvarande<br />
50 kr per gris i smittade besättningar.<br />
Symptomen härrör från de skador som bakterien orsakar i grovtarmen.<br />
Blodig, slemmig diarré är ett vanligt, men inte nödvändigt symptom.<br />
Ibland ses istället cementliknande avföring och i vissa fall är hög<br />
dödlighet eller dålig tillväxt det mest påtagliga. I första hand uppträder<br />
symptomen hos tillväxtgrisar och slaktgrisar.<br />
På senare tid har stora problem uppstått till följd av att bakterien på<br />
många håll blivit resistent mot flera antibiotika. Mycket möda läggs därför<br />
ned på att hitta alternativa sätt att kontrollera sjukdomen.<br />
I Sverige är situationen betydligt bättre till följd av en restriktiv antibiotikaanvändning<br />
samt att vi länge praktiserat omgångsuppfödning<br />
och haft sektionerade stallar. Dessutom görs provtagningar avseende<br />
dysenteri två gånger per år i avels- och gyltproducerande besättningar.<br />
Om dysenteri påvisas i en livsvins- eller smågrisproducerande besättning<br />
måste denna saneras innan grisar åter kan försäljas/förmedlas. Vidare<br />
görs smittspårning i de besättningar som levererat grisar till en besättning<br />
där dysenteri konstaterats. SvDHVs certifierings- och smittspårningsprogram<br />
har bidragit till att svindysenteri är en relativt ovanlig<br />
sjukdom i Sverige idag.<br />
Stress och olika fodermedel<br />
kan påverka dysenteribakterien<br />
På många håll i världen har svindysenteri i första hand kontrollerats<br />
genom mer eller mindre rutinmässig medicinering. Men till följd av de<br />
uppkomna resistensproblemen måste man nu söka efter nya sätt att hantera<br />
sjukdomen.<br />
Ett sätt är att minska stressen. Stresshormonet noradrenalin stimulerar<br />
tillväxten av dysenteribakteriens nära släkting Brachyspira pilosicoli.<br />
Troligen gäller detta även andra brachyspiraarter inklusive B. hyodysenteriae.<br />
Det är därför, som alltid, viktigt att minska risken för stressutlöst<br />
sjuklighet genom god hantering och väl anpassade miljöer för grisarna.<br />
Ett annat sätt är att ge ett foder som hämmar dysenteribakterien. I<br />
flera försök har man sett att vissa fodermedel kan hämma brachyspirabakterierna<br />
genom att minska slemproduktionen i grovtarmen eller<br />
genom att skapa en för bakterierna otrivsam tarmmiljö. Exempel på det<br />
förstnämnda är till exempel dieter som till största delen består av kokt ris.<br />
Denna diet ger låg slemproduktion i grovtarmen och minskar därför etableringen<br />
av dysenteribakterier. Exempel på fodermedel som förändrar<br />
den mikrobiella balansen i grovtarmen till nackdel för bakterien är cikoria,<br />
lupin och sockerbeta. I nuläget är det varken ekonomiskt eller praktiskt<br />
möjligt att framställa denna typ av foder kommersiellt. Men man tänker sig<br />
att de nya kunskaperna gällande grovtarmens bakterieflora skulle kunna<br />
användas vid utveckling av framtidens grisfoder.<br />
Alternativ till antibiotikabehandling på gång<br />
Att hitta ett alternativ till antibiotikabehandling kan vara ytterligare ett<br />
sätt att hantera sjukdomen på. I Spanien studeras för närvarande effekten<br />
av ett kommersiellt preparat innehållande substanser från vitlök.<br />
Dessa substanser anses ha en antibiotikaliknande verkan. I laboratorieförsök<br />
har de visat sig ha hämmande verkan på dysenteribakterierna.<br />
Huruvida det fungerar ute i besättningarna är ännu inte vetenskapligt<br />
studerat.<br />
Vaccin mot dysenteri har funnits länge, men dessa har ofta varit av<br />
begränsat värde för att kontrollera sjukdomen. I vissa länder använder<br />
man ännu, med viss framgång, så kallade autogena vacciner. Med autogena<br />
vacciner avses vacciner som framställts av bakteriestammar som<br />
odlats fram från den enskilda besättningen.<br />
Ett stort framsteg i detta sammanhang är att dysenteribakteriens genuppsättning<br />
nyligen har kartlagts. Detta ger förhoppningar om att ett<br />
verksamt vaccin inom några år skall kunna framställas kommersiellt.<br />
Sammantaget händer det en hel del på dysenterifronten. Vikten av<br />
ansvarsfull antibiotikaanvändning och god biosäkerhet får dock inte<br />
glömmas bort.<br />
6 www.svdhv.se
Rebecka Westin, djurhälsoveterinär, Skara<br />
rebecka.westin@slu.se<br />
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar<br />
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för<br />
husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.<br />
Sen och splittrad kullutjämning<br />
kan leda till ökad smågrisdödlighet<br />
Hur kullutjämnar du? I en studie<br />
från Chile har man nyligen undersökt<br />
effekterna av olika hantering<br />
vid kullutjämning.<br />
60 <strong>kullar</strong> delades slumpvis in i två olika grupper där grupp 1<br />
utsattes för kullutjämning som strikt skedde vid ett tillfälle, 12<br />
timmar efter födseln. I grupp 2 fanns inga restriktioner utan<br />
djurägaren fick flytta smågrisar helt efter eget önskemål i syfte<br />
att få jämnare <strong>kullar</strong>. Här gavs varken begränsning i antal utjämningstillfällen<br />
eller tidsperiod. Experimentet upprepades i tre<br />
grisningsomgångar.<br />
Resultaten visar att 15 % av smågrisarna flyttades i grupp 1<br />
jämfört med 25 % i grupp 2, varav 10% flyttades efter 12 timmar.<br />
Skillnaderna i tillväxt fram till tre veckors ålder var marginella<br />
(0.02-0.41 gram), men i två av tre omgångar till fördel för gruppen<br />
med tidig kullutjämning. Dödligheten visade sig däremot vara<br />
betydligt högre i grupp 2 där kullutjämning skett under lång tid.<br />
Även förekomst av diarré var mer utbredd i denna grupp.<br />
Tabell 1. Antalet levande/döda smågrisar under försöksperioden med<br />
avseende på hantering vid kullutjämning.<br />
Omgång 1 Omgång 2 Omgång 3<br />
Kullutjämning Levande Döda Levande Döda Levande Döda<br />
Grupp 1 – 333 14 340 9 338 9<br />
vid ett tillfälle,<br />
12 tim efter<br />
födseln<br />
Grupp 2 – 328 25 317 28 323 24<br />
vid flera tillfällen<br />
under lång tid<br />
Denna studie visar tydligt på att kullutjämning bör ske vid få tillfällen och<br />
helst så tidigt som möjligt efter att smågrisen fått råmjölk. Varje gång en<br />
gris flyttas innebär det en ökad smittorisk både för den flyttade grisen och<br />
dess nya kullkamrater. Har man t.ex. diarréproblem i sin besättning som i<br />
denna studie, så sprider man effektivt smittan mellan <strong>kullar</strong>na med de flyttade<br />
grisarna. Kultingarnas spenordning börjar också etableras tidigt efter<br />
födseln så ju längre man väntar med att kullutjämna, desto svårare får kultingen<br />
att hävda sig i den nya kullen.<br />
www.svdhv.se<br />
7
gris<br />
Erik Nörregård, djurhälsoveterinär Tomelilla<br />
erik.norregard@svdhv.org<br />
Efter 16 år som distriktsveterinär prioriterades år<br />
2000 grisarna vilket resulterade i en specialistkompetens<br />
i grisens sjukdomar.<br />
NNPD – fortsatt olöst gåta<br />
trots intensiv forskning<br />
Efter att ha varit i Korea och lyssnat på forskare och praktiserande<br />
veterinärer som jobbar med den nya spädgrisdiarrén NNPD (New<br />
Neonatal Porcine Diarrhoea), blir slutsatsen tyvärr att vi än så länge<br />
inte har någon lösning på detta problem.<br />
Olika orsaker till diarré hos späda grisar<br />
Diarré under första levnadsveckan är vanligen en renodlad infektionssjukdom<br />
som kan orsakas av Escherichia coli (E.coli), så kallad spädgrisdiarré.<br />
En annan bakterie som kan ge allvarlig diarré under de första levnadsdagarna<br />
är Clostridium perfringens typ C. Den orsakar tarmbrand,<br />
vilken ofta leder till hög dödlighet.<br />
Under senare år har många besättningar drabbats av en ny typ av diarré<br />
på späda grisar som går under namnet NNPD (New Neonatal Porcine Diarrhoea).<br />
Symtombilden i Sverige har varit lite varierande. En gulaktig och<br />
tunnflytande diarré som ses omedelbart efter födseln eller senast på 3:e<br />
till 5:e levnadsdagen. Djurägarna tycker ofta att grisarna nästan föds med<br />
diarré.<br />
I vissa besättningar drabbas huvudsakligen gylt<strong>kullar</strong>, medan i andra<br />
besättningar drabbas så gott som alla <strong>kullar</strong>. Förloppet kan också variera,<br />
där den ena besättningen kan ha god effekt av antibiotika medan i andra<br />
är effekten betydligt sämre. Där behandlingen fungerar kan dödligheten<br />
hållas på normal nivå. Men behandlingarna är arbetskrävande och inte<br />
minst innebär de en förhöjd antibiotikaförbrukning.<br />
Ny colibakterie<br />
På en internationell grisveterinärkongress i somras i Korea presenterades<br />
några nya forskningsresultat rörande diarréer hos spädgrisar som är<br />
värda att nämnas. Bland annat presenterade veterinärer från SVA och<br />
SvDHV en gemensam poster där de redovisade fynd av colibakterier som<br />
har ett nytt sätt att fästa på grisens tarmslemhinna genom adhesionsfaktorn<br />
AIDA.<br />
Dessa colibakterier producerar ett toxin som kallas STb. Detta toxin<br />
består av en molekyl som är så liten att den inte utlöser en immunologisk<br />
reaktion och därmed fås inget antikroppsvar. Av den anledningen ingår<br />
inte STb i våra kommersiella colivacciner. Inte heller AIDA finns i vaccinerna<br />
och detta innebär att dagens E. colivacciner inte hjälper mot denna<br />
typ av E. coli infektion.<br />
I en koreansk undersökning var detta toxin, STb, det som oftast hittades<br />
i samband med diarré. De påvisade toxinet i 63 % av undersökta prover.<br />
Även i kinesiska undersökningar var toxinet vanligt. De hittade även<br />
adhesionsfaktorn AIDA i 33 % av undersökta diarréprover, men mest i<br />
samband med avvänjningsdiarré.<br />
Dansk NNPD-studie<br />
I en dansk undersökning rörande den nya diarréen NNPD hittade man<br />
endast enstaka colistammmar med kända sjukdomsframkallande faktorer<br />
hos de 51 spädgrisar med diarré som provtogs i studien. I majoriteten<br />
av proven påvisades inga fynd av kända sjukdomsframkallande smittämnen.<br />
Man såg inte heller någon skillnad i dödlighet i samband med diarrén<br />
jämfört med de grisar som inte hade diarré. Dock blev både tillväxt<br />
och överlevnad sämre senare under diperioden hos de grisar som hade<br />
haft diarré. Danskarna jobbar nu vidare med sina prover för att se om de<br />
kan hitta andra bakterier eller virus som kan förklara diarréen.<br />
Svensk forskning om NNPD<br />
Professor Per Wallgren på SVA i Uppsala presenterade två föredrag på kongressen<br />
som berörde ämnet. Per Wallgren och hans medarbetare arbetar<br />
utifrån en teori som innebär att ett virus kan vara orsak till NNPD. I likhet<br />
med danskarna fann de att dödligheten inte påverkades av diarréen men<br />
väl tillväxten.<br />
En svensk doktorand, Jenny Larsson på SLU i Uppsala, arbetar också<br />
med den nya spädgrisdiarréen. Hennes projekt påbörjades i mars 2011<br />
och är finansierat av SLF. I försöket medverkar 10 besättningar från Södermanland,<br />
Västmanland, Uppland och Östergötland och totalt har 70 spädgrisar<br />
obducerats. Vid obduktionerna har prov insamlats för mikroskopi,<br />
och för bakteriologiska, virologiska och parasitologiska undersökningar.<br />
Analysarbetet pågår för närvarande och SLU kommer att delge resultaten<br />
så snart dessa är sammanställda.<br />
Management i samband med födelsen viktigt<br />
De forskningsresultat som redovisades på kongressen gav på så sätt en<br />
brokig bild av diarréproblematiken. Konklusionen blir att vi tyvärr än så<br />
länge inte har någon lösning på NNPD-problemen. Av den anledningen<br />
är det också svårt att rekommendera effektiva åtgärder. På sikt kommer<br />
vi säkerligen ha en lösning på problemet. Fram till dess får vi fortsätta att<br />
optimera vår skötsel av grisarna i samband med grisningen för att ge<br />
spädgrisarna så optimala förhållande som möjligt. Här spelar faktorer<br />
som råmjölk, hygien, värme, frihet från drag stor roll. Även faktorer som<br />
till exempel flyttningar och hantering i samband med behandlingar kan<br />
påverka diarrén.<br />
8 www.svdhv.se
www.noj.se<br />
SPECIALISTEN PÅ ENKLA<br />
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR<br />
Westfalia Surge •<br />
DanInredning •<br />
LR-System •<br />
• Torrutfodring<br />
• Blötutfodring<br />
• President kvarnar<br />
• Ventilation, larm<br />
• Stallinredning<br />
• Rostfri inredning<br />
• Biobränsleanläggn.<br />
HELHETSLÖSNING<br />
FÖR SYDSVENSKT<br />
LANTBRUK<br />
www.noj.se<br />
SPECIALISTEN PÅ ENKLA<br />
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR<br />
Westfalia Surge •<br />
DanInredning •<br />
LR-System •<br />
• Torrutfodring<br />
• Blötutfodring<br />
• President kvarnar<br />
• Ventilation, larm<br />
• Stallinredning<br />
• Rostfri inredning<br />
• Biobränsleanläggn.<br />
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu<br />
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50<br />
www.svdhv.se<br />
9
gris<br />
Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
johanna.fjelkner@svdhv.org<br />
Johanna är uppvuxen på grisgård och<br />
utbildad i Danmark med inriktning på<br />
produktionsdjur.<br />
Så sänker du<br />
din energiförbrukning<br />
Vid vårens möte för danska grisveterinärer var temat<br />
”Hitta fem-öringen”. Med dagens ekonomiska läge i<br />
den danska svinproduktionen gäller det att hitta olika<br />
besparingsmöjligheter – utan att sänka välfärden,<br />
hälsan och produktiviteten i besättningarna. Detta<br />
tankesätt är något som även är användbart för den<br />
svenska grisproducenten!<br />
Genomgång av energiförbrukningen<br />
En av föreläsningarna hölls av energirådgivare Kurt Mortensen från Energimidt<br />
A/S och handlade om de energibesparingsmöjligheter som finns i<br />
svinstallarna. Det danska företaget Energimidt A/S erbjuder genomgång<br />
av lantbruksföretagens energiförbrukning både vad gäller el och värme.<br />
Efter en genomgång så mottar kunden en rapport där de olika besparingsmöjligheterna<br />
beskrivs. De ger även ett kostnadsförslag på eventuella<br />
förbättringar, och vilken besparing den investeringen kan leda till.<br />
När Kurt Mortensen besöker en besättning utgår han från vissa nyckeltal<br />
kring energiförbrukningen. I danska besättningar som producerar<br />
30-kilosgrisar bör elförbrukningen per årssugga inte överstiga 275-350<br />
kWh. Dessutom rekommenderar man att elförbrukningen inte bör överstiga<br />
10 kWh per producerad slaktgris. De huvudområden som man bör<br />
fokusera på och där man kan spara en del pengar är belysning, ventilation,<br />
värme och värmelampor.<br />
Belysning<br />
Då gården är en arbetsplats finns vissa lagkrav kring ljusintensitet som<br />
skall uppfyllas. Här kan man därför dra nytta av mängden dagsljus i de<br />
olika avdelningarna. Detta görs genom att det installeras en mätare i<br />
avdelningar med mycket dagsljus. Dessa läser av mängden ljus, och reglerar<br />
därefter hur mycket ljus som lamporna skall ge för att avge rätt ljusmängd.<br />
Dock är det viktigt att placera mätaren där man lätt kan komma<br />
åt att göra rent den. I en normal dansk dräktighetsavdelning så kan man<br />
enligt Mortensen spara upp till 50 000 kWh på denna åtgärd. Själva merinvesteringen<br />
ligger enligt honom på ca 6000 danska kr.<br />
Utöver styrning av ljusintensiteten finns det även en hel del att hämta<br />
i att installera LED-ljusrör istället för de traditionella. Ett LED-rör använder<br />
inte lika mång watt per mängd ljus som avges som ett vanligt ljusrör.<br />
Enligt Mortensens beräkningar så tar det ca 3 år att betala tillbaks merinvesteringen<br />
det kostar att byta till LED-belysning. Det finns idag även LEDrör<br />
med inbyggd dagsljusmätare och ljusreglering.<br />
Elmätaren tickar på för fullt. Har du energismarta lösningar i ditt stall?<br />
Ventilation<br />
Något som kan spara mycket energi är rengöring av själva ventilationen.<br />
En smutsig anläggning förbrukar mycket mer energi än en ren. Vid själva<br />
rengöringen får man även en bra kontroll av att alla fläktar är hela och<br />
fungerar som de skall. Vid ny installation är det även viktigt att tänka på<br />
elförbrukningen på anläggningen man väljer att köpa. På längre sikt<br />
betalar det sig oftast att lägga lite mer pengar på inköp mot att man får<br />
en lägre elkostnad.<br />
Värme och värmelampor<br />
I en dansk besättning varierar elförbrukningen till värmelampor på allt<br />
från 15 till 40 kWh per kull. Till det tillkommer så golvvärme på 350-550<br />
kWh per box per år. I tillväxtavdelningarna varierar det en del mellan de<br />
som har två-klimats-boxar och de som fortfarande jobbar med en-klimatsbox.<br />
I en två-klimats-box räknar man med en förbrukning från 10 – 70 kWh<br />
per boxplats. I en-klimats-boxen ligger förbrukningen på upp till 150 kWh<br />
per boxplats.<br />
De producenter som håller bra temperatur i sina smågrishörn men<br />
utan att ”elda för kråkorna” har enligt Mortensen förstått vikten av en<br />
dragfri smågrishörna med tak där det inte heller kan uppstå kallras. Tak<br />
över smågrishörnan gör att man behåller värmen bättre, och man kan<br />
även hålla en lägre temperatur hos suggorna. En nyfödd spädgris vill<br />
helst ha ca 32-33°C, medan en digivande sugga producerar bäst vid 18-20°C.<br />
Samma grundprincip gör sig gällande för avvänjningsgrisar. En dragfri,<br />
rätt tempererad liggyta är A och O för en avvänjningsgris! Genom att<br />
utforma grisens liggyta på detta vis kan man sänka temperaturen något i<br />
stallen och får på det viset en mer optimal energiförbrukning.<br />
Mortensen rekommenderar även att man installerar temperaturmätare<br />
både i några av smågrishörnorna och under ett par tak i avväjningsstallarna<br />
för att kunna få en optimal värmestyrning.<br />
10 www.svdhv.se
Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping<br />
per.beskow@svdhv.org<br />
får<br />
Per är djurhälsoveterinär med lång erfarenhet<br />
av besättningsproblematik.<br />
Listeria -<br />
en bakterie som kan<br />
orsaka olika sjukdomar<br />
Listeria monocytogenes är en mycket motståndskraftig och långsamväxande<br />
bakterie som bland annat förekommer i jord. Den kan<br />
även finnas i fårens avföring och förorsakar då lätt<br />
smittspridning i djurens närmiljö. Dåligt ensilage är den viktigaste<br />
smittkällan som sätts i samband med infektioner orsakade av listeriabakterien.<br />
Dåligt ensilage kan ha jord- eller gödselinblandning.<br />
Ett pH över 5 ökar risken för oönskad bakterietillväxt i ensilaget.<br />
De vanligaste symptomen<br />
Listerios uppträder oftast under vinterhalvåret. Listeriabakterien kan orsaka flera<br />
olika former av sjukdom: hjärnhinneinflammation, kastningar eller ögoninfektion.<br />
De vanligaste symptomen hos får som insjuknar i hjärnhinneinflammation<br />
är olika former av rörelsestörningar och en enkelsidig ansiktsförlamning med<br />
hängande ögonlock och hängande öra. Sjuka djur blir slöa och kan ha feber. Rörelsestörningarna<br />
är lindriga i början men med tiden tilltar rörelsestörningarna och<br />
fåret börjar röra sig i cirklar– därav namnet kringsjuka som sjukdomen också kallas.<br />
Till slut bli djuret liggande utan att kunna resa sig. När listeriabakterien orsakar<br />
kastningar brukar tackan själv inte visa andra symptom.<br />
Kastningarna inträffar vanligen 1-2 veckor efter att tackorna ätit smittat ensilage<br />
eller på annat sätt fått i sig bakterien. En tacka som kastat behöver oftast<br />
ingen behandling, men bör hållas under uppsikt. Tackor som kastat skall alltid<br />
skiljas av från de andra tackorna i gruppen så att smitta undviks. Om tackan är slö<br />
eller har feber kan detta bero på att hon drabbats av en livmoderinflammation<br />
som behöver behandlas.<br />
Finns misstanke om listerios så ska kontakt alltid tas med veterinär eftersom<br />
sjukdomen är anmälningspliktig. Symptomen vid hjärnhinneinflammation är<br />
typiska men diagnosen fastställs genom obduktion.<br />
Tidigt insatt behandling kan ge effekt<br />
En tidigt insatt antibiotikabehandling kan rädda får med hjärnhinneinflammation<br />
som inte fått allvarliga symptom. Har däremot sjukdomen hunnit utveckla sig<br />
så att djuren har kraftiga rörelsestörningar är en behandling utsiktslös och avlivning<br />
bör då ske om inte annat av djurskyddsskäl.<br />
Människor kan också drabbas<br />
Listeria kan även drabba människor även om risken är liten för friska människor<br />
med ett normalt immunförsvar. Utsätts personer för stora mängder av bakterien<br />
eller har nedsatt immunförsvar ökar mottagligheten. Detta kan vara förhållandet<br />
för gravida kvinnor som inte bör ha kontakt med tackor som t.ex. har kastat. Listeriabakterien<br />
kan också utskiljas med mjölk. Det är orsaken till att all fårmjölk<br />
måste pastöriseras innan den används som människoföda vid till exempel osttillverkning.<br />
Även gödsel från smittade djur kan innehålla listeriabakterier. Sprid det<br />
inte på grönsaksland där grönsakerna skall växa genom gödsellagret.<br />
God foderhygien<br />
är A och O<br />
Hur förebygger man listerios? Eftersom dåligt ensilage<br />
utgör den största risken måste man tänka på följande:<br />
• Undvik jordinblandning i ensilaget genom att inte<br />
ha för låg stubbhöjd, minst 8 cm rekommenderas.<br />
• Ensilera medan energihalten i gräset är hög för att<br />
ensileringsprocessen ska komma i gång ordentligt.<br />
• Tillsätt gärna ensileringsmedel för att sänka pHvärdet.<br />
Värdet bör ligga under 5. Ju mer man förtorkar<br />
vallen desto svagare blir bildningen av mjölksyra<br />
och därmed får man ett högre pH-värde. I ett<br />
ensilage med högre torrsubstanshalt än 65 % sker<br />
ingen naturlig pH-sänkning.<br />
• Se till att alla balar blir täta och hålls täta. Rundbalarnas<br />
plastfilm kan lätt skadas av fåglar och<br />
sorkar eller genom en ovarsam hantering. Kommer<br />
luft in i ensilaget startar en nedbrytningsprocess<br />
där bl.a. ammoniak höjer pH-värdet.<br />
• Utfodra ensilaget inom fem dagar efter öppnandet<br />
av ensilagesäcken. Varmt väder kan göra att<br />
ensilaget tar värme fortare än så.<br />
• Släng allt ensilage som luktar illa, speciellt om det<br />
är mögligt eller om det gått värme i det.<br />
• Håll foderborden rena. Små sprickor i borden utgör<br />
en perfekt miljö för bakteriernas tillväxt.<br />
• Rensa foderbordet från ratat foder dagligen.<br />
• Rensa bort ensilage som fallit på marken eller i ströbädden<br />
dagligen.<br />
www.svdhv.se<br />
11
får<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Gun Bernes, agronom SLU<br />
gun.bernes@slu.se<br />
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt intresse<br />
för utfodring och utfodringsrelaterade<br />
sjukdomar.<br />
Gun är agronom och arbetar vid Institutionen<br />
för norrländsk jordbruksvetenskap vid SLU Umeå<br />
Vinterlamning kräver extra<br />
Lamning vid olika tider på året förekommer numera för att<br />
lamm ska kunna levereras till slakt under hela året. Alla lamningstider<br />
har sina speciella förutsättningar med fördelar<br />
och nackdelar. Vinterlamning under den kallaste delen av<br />
året kan ge en hög tillväxt och god ekonomi men produktionsmodellen<br />
kräver extra tillsyn av tackor och lamm för att<br />
lammen skall överleva.<br />
Temperaturreglering<br />
Temperaturen i samband med lamningen har stor betydelse. Får, liksom<br />
andra djur har ett temperaturspann där de mår bra. Vid den nedre kritiska<br />
temperaturen måste fåret få i sig mer energi än underhållsbehovet för att<br />
kunna öka sin värmeproduktion via en höjd ämnesomsättning. Ju kallare<br />
det är, desto mer behöver fåret äta för att hålla värmen. Den nedre kritiska<br />
temperaturen varierar. För ett vuxet får med päls är den mellan -25°C till<br />
-3°C, men för ett nyklippt får ligger den nedre kritiska temperaturen på<br />
omkring +18°C. Detta är orsaken till att nyklippta får ökar sitt foderintag.<br />
Den nedre kritiska temperaturen är högst för nyfödda våta lamm och ligger<br />
då på +20 till +27°C. Det finns studier där man konstaterat att temperaturen<br />
inne i kroppen också påverkas av kylan i den omgivande luften.<br />
Lamning<br />
De allra flesta lamm som dör gör det inom 1-3 dagar efter födseln. Det är<br />
därför av yttersta vikt att maximera tillsynen under denna tid. Vid kall<br />
väderlek krävs extra tillsyn för att hjälpa tackor och lamm vid lamningen.<br />
Det blöta nyfödda lammet måste slickas torrt eller torkas för att inte kylas<br />
ned. Viljan hos nyfödda lamm att börja dia minskar när det är kallt. Lamm<br />
föds med små energireserver och behöver få i sig råmjölk snabbt i samband<br />
med att det föds. Även detta moment behöver övervakas. Råmjölken<br />
ger nödvändig energi och antikroppar som skydd mot infektioner som<br />
förekommer i besättningen. Skyddet fungerar lokalt i tarmen men tas<br />
även upp i blodet och skyddar lammet tills det har ett eget fungerande<br />
immunförsvar.<br />
Tackans betydelse<br />
Tackor som lammar vintertid måste ha goda modersegenskaper. Tackan<br />
skall snabbt slicka lammet torrt, hon skall ha ett juver som går lätt att<br />
hitta för lammet och det är en fördel om hon står still när lammet söker<br />
spenen. Dessa egenskaper är ärftligt betingade och ursprungliga raser har<br />
mer av beteenden som underlättar överlevnaden hos det nyfödda lammet<br />
än vad förädlade köttraser har, enligt viss forskning. Tackans kondition<br />
har också stor betydelse för fosterutvecklingen, födelsevikten, råmjölkskvaliteten<br />
och mjölkproduktionen. Tackor skall vara i medelgott hull<br />
under dräktigheten. Såväl överfeta som magra tackor skall undvikas. En<br />
låg utfodringsnivå till tackan under senare delen av dräktigheten leder till<br />
lägre fettreserver hos lammet.<br />
Klippning före lamningen ses ofta som positivt eftersom ämnesomsättningen<br />
hos tackan ökar. En högdräktig tacka kan också behöva bli av med<br />
överskottsvärme. Att klippa tackorna några veckor innan lamningen kan<br />
ge högre lammvikter, troligen beroende på att nedkylningen ger ökad<br />
aptit hos tackorna samt en nedbrytning av fett. Båda faktorerna leder till<br />
en högre tillgång till näring för fostret. Nackdelen med att klippa högdräktiga<br />
tackor under den kallaste delen av vintern är den köldstress som<br />
tackorna utsätts för. Är det kallt kan klippning endast kring juver och<br />
svans vara ett alternativ.<br />
Hur håller lammen värmen?<br />
Ett nyfött lamm föds med brunt fett som kan brytas ned för att ge värme.<br />
Äldre lamm genererar värme genom att huttra. Lamm med högre födelsevikt<br />
har bättre förmåga att klara kyla än små lamm. Flera studier visar att<br />
lamm födda på hösten eller vintern har lägre vikt än de som föds på våren.<br />
Förmågan att bevara värme beror också på tjockleken hos skinn och ull.<br />
Ett ulligt lamm klarar kylan bättre än ett lamm med kortare ullfäll.<br />
Utfodring<br />
Under tiden kring lamningen är tackornas behov av vatten som högst.<br />
Konsumtionen av vatten är högre om vattnet är tempererat än om det är<br />
kallt. En alltför låg vattenkonsumtion medför i sin tur ett lägre foderintag<br />
vilket är negativt då tackan ska producera mjölk. Vattenkoppar måste<br />
skyddas mot frost och helst utformas så att de kan höjas i takt med att ströbädden<br />
växer. Var noga med att det finns tillräckligt med ätplatser och vatten<br />
som alla djur kan komma åt. Får vill äta samtidigt. Stressen kring<br />
utfodringen blir större vid låga temperaturer. Utfodring med fruset ensi-<br />
12 www.svdhv.se
tillsyn<br />
FHP-Fårhälsoprogrammet<br />
din kompass i<br />
produktionen!<br />
FHP är ett uppföljningsprogram för dina produktions- och<br />
hälsodata. Genom att använda FHP får du:<br />
• Jämförelsen - en jämförelse med andra besättningar<br />
inom samma ras<br />
• Hälsometern - en grafik som visar de viktigaste<br />
produktionsfaktorerna och sjukdomarna över tre år<br />
• Potentialen - en beräkning av det ekonomiska utfallet<br />
om de uppsatta målen uppnås<br />
• Hälsoplanen - en åtgärdsplan med identifierade<br />
förbättringsområden<br />
• Kalendern – med de åtgärder som föreslås i hälsoplanen<br />
lage kan göra att djuren behöver längre tid för att äta. Det blir också en tillfällig<br />
sänkning av kroppstemperaturen.<br />
Miljön<br />
Vinterlamning sker inomhus och lammen föds upp i huset, ofta på fri tillgång<br />
till kraftfoder och med god tillväxt. En intensiv kort lamningsperiod<br />
och många lamm inomhus kan ge ett högt smittryck. Det är mycket viktigt<br />
att hålla ströbädden torr och välströad. Det kan bli trångt i fårhuset med de<br />
växande lammen och tackorna inomhus.<br />
God ventilation är nödvändigt men undvik drag eftersom särskilt lammen<br />
är mycket känsliga för drag. Ventilationen måste vara tillräcklig för att<br />
kondens inte skall bildas. Fukt är inte heller bra för djurens hälsa och välbefinnande.<br />
Dålig ventilation kan äventyra såväl produktion som hälsa genom<br />
ökad gaskoncentration och fukt. Dålig ventilation kan också gynna tillväxten<br />
av olika smittämnen.<br />
De allra flesta fårhus har djupströbädd. En lång stallperiod medför att<br />
ströbädden blir tjock och inredningen måste anpassas för det. En ströbädds<br />
förmåga att ge värme beror på om den brinner. I en svensk undersökning<br />
kunde ytan på en ströbädd i en sluten ligghall under vintern vara långt över<br />
+20°C men en annan studie visade att det är ovanligt att ströbäddar brinner<br />
i sådan utsträckning att uppvärmningen får någon större betydelse.<br />
Vinterlamning kräver omsorg, plats och bra byggnader där fåren kan<br />
hållas torrt och dragfritt.<br />
Så här går det till:<br />
Du överför data från Elitlamm eller matar in dem manuellt<br />
och får då en bra överblick över hur din besättning fungerar.<br />
Tillsammans med din fårhälsoveterinär kan sedan besättningens<br />
hälsa analyseras. En hälsoplan upprättas efter besök<br />
på gården.<br />
Fårhälsoprogrammet – en av Fårhälsovårdens tjänster<br />
Vill du veta mer?<br />
Kontakta Karin Lindqvist-Frisk, tel 046-32 58 85<br />
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org eller<br />
Ingrid Eriksson, tel 0346-578 30<br />
ingrid.eriksson@svdhv.org<br />
www.svdhv.se<br />
13
får<br />
Karin Lindqvist-Frisk, djurhälsoveterinär Ängelholm<br />
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org<br />
Karin är djurhälsoveterinär med god klinisk erfarenhet<br />
från Tyskland, Norge och Sverige.<br />
Gasbrandsvaccination<br />
hjälper mot mycket<br />
mer än bara gasbrand<br />
Bakterien som kan orsaka gasbrand tillhör en stor familj av bakterier, klostridier. Många klostridier förekommer<br />
normalt både i fårens mag-tarmkanal och i miljön, främst i gödsel och jord. Klostridierna är sporbildande bakterier.<br />
Sporerna kan ligga vilande länge i miljön, i vissa fall i årtionden och fortfarande ha förmåga att smitta och<br />
framkalla sjukdom. Under speciella förhållanden, t.ex. utfodringsmässiga, vid sårskador eller vid parasitangrepp<br />
kan klostridierna börja föröka sig i djuret. När de förökar sig bildas olika sorters gifter som snabbt framkallar<br />
sjukdom och oftast död. Behandling är i de flesta fall lönlöst, men som tur är finns effektiva vacciner som ger bra<br />
skydd mot de klostridier som oftast framkallar sjukdom hos får. De vacciner som säljs i Sverige är kombinationsvacciner<br />
som skyddar mot flera klostridiesorter.<br />
Gasbrand<br />
Gasbrand orsakas av Clostridium perfringens typ D och är en av de vanligaste<br />
diagnoserna vi får vid obduktion av lamm och får som dött plötsligt. Bakterien<br />
finns naturligt i fårens tarm och i gödselbemängd mark. Vid plötsliga<br />
ändringar i utfodringen till ett kraftigare och mer kolhydratrikt foder kan<br />
jämvikten i tarmen störas och gasbrandsbakterierna få möjlighet att föröka<br />
sig och bilda gifter. Ofta insjuknar de största, snabbast växande lammen.<br />
Lammen drabbas oftast vid en ålder av 4-10 veckor när de får tillgång<br />
på kraftfoder eller släpps ut på vårbete, men kan också drabbas på sensommaren<br />
och hösten vid byte till kraftigare bete eller ökad kraftfodergiva vid<br />
slutgödning. Även vuxna får kan få gasbrand, men djur under ett år är<br />
känsligare än vuxna. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt och djuren hittas<br />
ofta döda innan tecken på sjukdom har setts. Ibland hittas djuren när<br />
de är döende, liggande på sidan i kramper. Gasbrand kan inte behandlas,<br />
men risken minskas om ändrig till en kraftigare utfodring genomförs långsamt<br />
så att tarmfloran hinner anpassas till utfodringen. Vid ett pågående<br />
utbrott bör flocken flyttas till ett magrare bete eller stallas in och eventuell<br />
kraftfodergiva reduceras. Gasbrand förebyggs effektivt genom vaccinering.<br />
Diagnosen ställs säkrast vid obduktion.<br />
Stelkramp<br />
Stelkramp orsakas av Clostridium tetani. Bakterien förekommer i mark och<br />
gödsel. Får och hästar tillhör de djurslag som är mest känsliga för stelkramp.<br />
Lamm och vuxna får kan insjukna efter sårskador, t.ex. vid öronmärkning.<br />
Det är därför viktigt att hålla god hygien vid öronmärkning och<br />
andra ingrepp. Inkubationstiden för stelkramp är 1-3 veckor och symptomen<br />
typiska. Fåren får svårt att svälja, idissla och de får kramper i ansiktsmuskulaturen.<br />
Läpparna och öronen dras uppåt och benen sträcks ut så at<br />
djuret står i sågbocksställning. Sjukdomen är mycket smärtsam och drabbade<br />
djur bör avlivas av djurskyddsskäl eftersom behandlingsförsök sällan<br />
lyckas. Diagnosen ställs bäst genom sjukdomsbilden och de kliniska symptomen,<br />
de typiska tecknen ses oftast inte vid obduktion när kramperna<br />
släppt. Vaccination ger ett mycket bra skydd mot stelkrampsinfektioner.<br />
Lammdysenteri<br />
Lammdysenteri orsakas av Clostridium perfringens typ B och drabbar främst<br />
lamm i åldern 1-3 dagar, men lamm upp till 2-3 veckors ålder kan insjukna<br />
om smittrycket på gården är högt. Lammen smittas när de får i sig träck till<br />
exempel från smutsiga juver. Ofta är det enfödda lamm som drabbas, men<br />
vid dålig hygien i lamningsboxarna kan dödligheten nå upp till 20-30% av<br />
lammen. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt. Många gånger hittas lammen<br />
döda. Lammen slutar plötsligt äta, får kraftiga buksmärtor, krum<br />
rygg och bräker ihållande. I vissa fall kan en skummig gul-gråvit, senare<br />
blodblandad diarré ses. De brukar dö inom ett par timmar, men de lamm<br />
som är ett par veckor gamla lever många gånger 2-3 dagar med sjukdomssymptom<br />
innan de dör. Det är oklart i vilken omfattning lammdysenteri<br />
förekommer i Sverige, men i Storbritannien är den vanlig i ovaccinerade<br />
flockar. Diagnosen ställs vid obduktion av döda lamm. Det finns ingen<br />
behandling mot lammdysenteri när lammet blivit sjukt, men vaccination<br />
ger ett bra förebyggande skydd. En annan viktig åtgärd är att hålla god<br />
hygien i lamningsboxarna och att undvika överbeläggning i stallet mot slutet<br />
av lamningsperioden.<br />
Struck<br />
Struck orsakas av Clostridium perfringens typ C. Sjukdomen drabbar mest<br />
vuxna djur över ett år, men dödlighet förekommer också hos lamm i åldern<br />
6-8 månader under slutgödning. Fåret dör mycket snabbt ofta i samband<br />
med plötsliga ändringar i utfodringen och höga kraftfodergivor. Diagnosen<br />
ställs vid obduktion och sjukdomen förebyggs genom vaccination.<br />
Brådsot<br />
Brådsot orsakas av Clostridium Septicum och bråd död är det vanligaste symptomet.<br />
Sjukdomen förekommer huvudsakligen på hösten efter frostnätter<br />
och under vintern eftersom den har samband med fruset foder och bete.<br />
Det är främst de största årslammen som drabbas. Djuren får hög feber,<br />
buksmärtor, blir slöa och dör snabbt. Diagnosen ställs vid obduktion som<br />
14 www.svdhv.se
ör genomföras inom ett dygn efter döden eftersom förruttnelseprocessen<br />
går mycket snabbt. Brådsot förekommer sporadiskt i Sverige och förebyggs<br />
genom vaccination.<br />
Frasbrand<br />
Frasbrand som orsakas av Clostridium chauvoei och kan drabba flera djurslag,<br />
bland annat nötkreatur. Sporer från bakterien kan överleva mycket lång tid<br />
i marken, så över tid kan ett högt smittryck byggas upp på vissa gårdar. Det<br />
förekommer ibland utbrott efter att gamla djurgravar öppnas vid grävningsarbete.<br />
Då kan djuren komma i kontakt med sporerna. Om djuren har<br />
skadad magtarmkanal efter magsår eller parasitangrepp kan de även smittas<br />
när de äter. Skador på huden kan också vara en inkörsport. Tackor kan<br />
få frasbrand om hygienen vid lamning och lamningshjälp är dålig. Även<br />
små lamm kan drabbas vid infektion via naveln och dör då snabbt. Inkubationstiden<br />
brukar vara 1-3 dagar, sedan svullnar området runt såret upp,<br />
djuret får hög feber och blir stelt i kroppen. När bakterien förökar sig bildas<br />
gaser som kan tränga långt in i vävnaden. Om man stryker med handen<br />
över svullnaden känns det som om det frasar eller knastrar, därav namnet<br />
frasbrand. Illaluktande vätskebildning ses ofta i sårmynningen. Vid infektion<br />
hos tackor efter förlossning brukar inte gassamlingen kunna kännas<br />
eftersom infektionen går inåt i kroppen, men tackorna brukar ha flytningar<br />
och vara svullna runt könsöppningen. Behandling med höga doser penicillin<br />
kan lyckas i ett tidigt stadium, men oftast dör djuren snabbt. Diagnosen<br />
ställs på kliniska symptom och även vid obduktion, men kroppen ruttnar<br />
mycket snabbt. Risken för frasbrand minskas med god hygien runt lamning,<br />
vid injektioner, ingrepp och sårvård. Frasbrand förebyggs med vaccination<br />
som ger ett bra skydd.<br />
Infektiös leverinflammation<br />
Infektiös leverinflammation orsakas av Clostridium novyi och drabbar främst<br />
vuxna får. Bakterien finns normalt i marken och i levervävnad hos friska<br />
får. Vid leverskada, som t.ex. infektion med stora leverflundran där flundrornas<br />
larver bildar borrgångar i levern skapas gynnsamma förhållanden<br />
för bakterierna som då kan börja föröka sig. Då bildas gifter och fåret<br />
dör oftast innan andra symptom än en kort tids slöhet kan ses. Sjukdomen<br />
är vanligast på sensommaren och hösten när stora leverflundrans larver är<br />
som mest aktiva. På engelska kallas denna klostridieinfektion ”Black<br />
disease” eftersom huden på döda får snabbt blir mörkfärgad av blödningar.<br />
Kroppen ruttnar fort och diagnosen kan därför vara svår att ställa.<br />
Sjukdomen kontrolleras genom strategisk bekämpning av stora leverflundran<br />
och förebyggs med vaccination.<br />
Sårinfektioner<br />
Malignt ödem är ett samlingsnamn för sårinfektioner med klostridier,<br />
ofta en blandflora av flera sorter samtidigt (C.septicum, Cl.chauvoei, C.sordelli<br />
och C. novyi). Området runt såret blir svullet, degigt, först varmt och sedan<br />
kallt. Det rinner ofta vätska med gasbubblor ur såret.<br />
Det är vanligast att baggar drabbas efter stångningsskador. Ibland kan en<br />
penicillinbehandling lyckas om den sätts in i ett mycket tidigt stadium,<br />
men oftast dör djuren efter 1-2 dygn.<br />
Eftersom bakterierna finns i fårspillning så är god hygien viktig. Undvik<br />
att låta baggarna gå i träckbemängda rasthagar och se till att baggarnas<br />
boxar hålls rena och välhalmade. Malignt ödem förebyggs genom vaccination.<br />
Vaccinera<br />
De vacciner som i dagligt tal i Sverige kallas för gasbrandsvaccin förebygger<br />
samtliga sjukdomar i artikeln. De är kombinationsvacciner som skyddar<br />
mot flera klostridieinfektioner på en gång. Kontakta gärna din fårhälsoveterinär<br />
för ett vaccinationsprogram som passar din besättning.<br />
www.svdhv.se<br />
15
nöt<br />
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
katinca.fungbrant@svdhv.org<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Katinca är utbildad veterinär i<br />
Danmark med inriktning på hälsa och<br />
produktion hos produktionsdjur.<br />
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt<br />
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade<br />
sjukdomar.<br />
Vanliga frågor om villkorad<br />
läkemedelsanvändning<br />
Villkorad läkemedelsanvändning kan ske i grisbesättningar, fårbesättningar, slaktnöts- och<br />
dikobesättningar. För att kunna få villkorad läkemedelsanvändning krävs att den som ska behandla<br />
djuren har gått en kurs och att det finns en veterinär som är villig att ansvara för villkorningen. Vi<br />
får många frågor om villkorad läkemedelsanvändning, här följer några av de vanligaste.<br />
Vad står D9 för?<br />
D9 är Jordbruksverkets föreskrift om läkemedel och läkemedelsanvändning<br />
SJVFS 2009:84 Saknr D9. I denna föreskrift<br />
finns ett kapitel med bestämmelser om villkorad läkemedelsanvändning.<br />
Hur ofta ska veterinären besöka min besättning?<br />
Vid villkorad läkemedelsanvändning skall den ansvariga veterinären<br />
besöka besättningen minst var femte vecka. Om läkemedelsanvändningen<br />
är låg kan intervallet utökas till var åttonde<br />
vecka.<br />
Jag har en dikobesättning och vill bara ha villkorad<br />
läkemedelsanvändning under kalvningsperioden.<br />
Är det möjligt?<br />
Ja. Varje år ska en anmälan om villkorad läkemedelsanvändning<br />
sändas in till länsstyrelsen av den ansvariga veterinären. I denna<br />
går att ange en kortare tidsperiod än ett år. Observera då att du<br />
inte själv får inleda behandlingar utanför denna tidsperiod utan i<br />
så fall måste tillkalla veterinär.<br />
Vad är skillnaden på uppföljande behandling<br />
och villkorad läkemedelsanvändning?<br />
Vid uppföljande behandling har en veterinär undersökt det sjuka<br />
djuret eller djurgruppen, ställt diagnos och inlett behandlingen.<br />
Uppföljande behandling får utföras av djurägaren och ska vara<br />
enligt veterinärens instruktioner.<br />
Vid villkorad läkemedelsanvändning får djurägaren själv inleda<br />
behandling av de diagnoser som ansvarig veterinär har gett<br />
instruktioner för och anmält till länsstyrelsen. För att få ha<br />
villkorad läkemedelsanvändning ska den som ansvarar för djurens<br />
skötsel ha gått en godkänd kurs i villkorad läkemedelsanvändning<br />
(D9-kurs).<br />
Jag har gått kurs i villkorad läkemedelsanvändning för gris.<br />
Får jag då behandla nötkreatur?<br />
Nej. Det krävs en kompletterande kurs. Kurser för villkorad läkemedelsanvändning<br />
finns för gris, nöt och får.<br />
Jag har villkorad läkemedelsanvändning på min gård. Får<br />
jag behandla djuren på granngården om de blir sjuka?<br />
Nej, efter godkänd D9-kurs får man endast inleda behandling av<br />
de diagnoser som ansvarig veterinär har gett instruktioner för i<br />
den egna besättningen. Anställda på gården måste också ha gått<br />
D9-kurs för att få behandla djuren om diagnosen har ställts och<br />
behandling inletts av en veterinär.<br />
Jag är anställd i två besättningar. Får jag behandla i båda?<br />
Ja, om båda besättningarna har villkorad läkemedelsanvändning.<br />
Det är även ett krav att du står angiven som ansvarig för<br />
behandlingar i anmälan om villkorad läkemedelsanvändning till<br />
länsstyrelsen. Tänk på att instruktionerna om vilka diagnoser<br />
som får behandlas och hur behandlingen skall utföras kan skilja<br />
sig åt mellan besättningar.<br />
Min veterinär är bortrest och jag behöver<br />
mer läkemedel. Kan jag ringa till en annan<br />
veterinär för recept?<br />
Nej. Endast den veterinär som är ansvarig för villkorningen får<br />
förskriva läkemedel per telefon till besättningen.<br />
Vad måste jag göra när jag har villkorad behandling?<br />
Du får endast behandla de sjukdomar som du och ansvarig<br />
veterinär kommit överens om skall ingå i villkorningen. Dessa<br />
sjukdomar får endast behandlas med de mediciner som veterinären<br />
skrivit i sina anvisningar att du skall använda till respektive<br />
sjukdom. Du måste föra en noggrann journal över sjuka djur och<br />
medicinförbrukning för varje behandling.<br />
16 www.svdhv.se
Var med och förbättra<br />
morgondagens rådgivning<br />
För att analysera och följa upp produktionen är det värdefullt att kunna<br />
jämföra den egna besättningen med liknande besättningar. Besättningsanpassad<br />
rådgivning bygger på att följa hälsoläget och dödligheten över<br />
tid. För att kunna bygga upp en kunskapsbank med jämförelsetal kommer<br />
nöthälsoveterinärerna att samla in information om hälsoläget i din<br />
besättning i samband med besättningsbesöken under vintern och under<br />
nästa år. För att få en hög kvalitet på uppgifterna skall de utgå ifrån gårdens<br />
journalföring och om du därför kan ta fram uppgifterna inför besöket<br />
förbättrar det kvaliteten på vårt arbete. De uppgifter vi vill ha är:<br />
Dikobesättningar, data från senaste kalvningssäsongen<br />
Antal kor och kvigor som betäckts/seminerats<br />
Antal dräktiga kor och kvigor<br />
Datum för första och sista kalvning<br />
Antal levande födda kalvar<br />
Antal dödfödda kalvar<br />
Antal avvanda kalvar<br />
Antal kalvar som behandlats för sjukdom under diperioden<br />
Slaktnötsbesättningar, data från senaste 12 månaderna<br />
Antal inköpta kalvar och ungdjur<br />
Antal behandlade kalvar under mjölkperioden eller i mottagningsstallet<br />
(vid inköp av avvanda kalvar), fördelat på<br />
• Lunginflammationer<br />
• Diarré<br />
• Klövspalt<br />
• Övrigt<br />
Antal döda kalvar under mjölkperioden eller i mottagningsstallet<br />
Antal behandlade ungdjur (efter mjölkperioden/mottagningsstallet)<br />
fördelat på<br />
• Lunginflammationer<br />
• Diarré<br />
• Klövspalt<br />
• Övrigt<br />
Antal döda ungdjur (efter mjölkperioden/mottagningsstallet)<br />
Därutöver finns en rad andra uppgifter som också kan diskuteras i samband<br />
med besöken. Är det några jämförelsetal som du saknar? Kontakta<br />
gärna någon av Nöthälsovårdens veterinärer för att diskutera vidare.<br />
Genom att jämföra sjuklighet och dödlighet hos småkalvar mellan besättningar<br />
får vi en god uppfattning om hur variationen på besättningsnivå ser ut.<br />
www.svdhv.se<br />
17
nöt<br />
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
virpi.welling@svdhv.org<br />
Virpi är djurhälsoveterinär med lång klinisk<br />
erfarenhet.<br />
Så höjer du avvänjningsvikten<br />
hos dikalvar!<br />
Målet för en dikalvsproducent är enkelt: en avvand, tung och frisk kalv per diko och år.<br />
Verkligheten kan dock vara annorlunda i många besättningar när kalvningssäsongen<br />
och avvänjningsperioden inte riktigt har blivit som de skulle. För att kalvarna ska nå bra<br />
avvänjningsvikter måste dikorna vara i god kondition och bli dräktiga i tid. Andra viktiga<br />
faktorer är en hög mjölkproduktion hos kon och god kalvhälsa.<br />
Var börjar man?<br />
Under tre år har jag besökt en dikobesättning med 90 korsningskor som<br />
hålls i en kall lösdrift. Renrasiga Angustjurar används till förstakalvare<br />
och yngre kor medan Simmentaltjur används till de äldre korna. Alla<br />
tjurkalvarna och en del av kvigorna behålls för slaktuppfödning. Korna<br />
utfodras med rundbalsensilage och slaktdjuren har fullfoder i fri tillgång.<br />
Kalvningarna har varit lätta och resultaten bra, både avseende<br />
antal levande födda kalvar och låg kalvdödlighet. Däremot har kalvarna<br />
inte vuxit bra och många av dem har blivit ruggiga med dåligt hull under<br />
sensommaren. Vissa kalvar har haft diarré.<br />
Hur gjorde besättningen förut?<br />
Dikorna var uppdelade i två grupper av utfodringstekniska skäl i lösdriften<br />
med djupströbädd. Dikornas hull varierade stort i de två grupperna<br />
där slaktkorna och de äldre korna var i överhull, medan yngre kor och<br />
förstakalvare var i underhull. Noteringar om kalvens storlek vid födseln<br />
och vid avvänjning gjordes enligt en tregradig skala: liten (< 40 kg), mellanstor<br />
(> 40 kg) och stor kalv (> 45 kg). Samma typ av skala användes för<br />
bedömningen vid avvänjning av kalvarna. Den enda viktkontrollen<br />
skedde vid lastning till slakt och då kontrollerades endast enstaka djur<br />
med hjälp av måttband. Vid en närmare titt på avvänjningsgraderingen<br />
visade det sig att 80 % av kalvarna hamnade i den lägsta och den mellanstora<br />
klassen vid avvänjning. Detta tillväxttapp under diperioden hängde<br />
med högre upp i åldrarna på kalvarna och påverkade även slaktvikterna<br />
men framförallt uppfödningstiden som blev ungefär en och en halv<br />
månad längre än vad som verkade rimligt i denna typ av besättning.<br />
Åtgärder på kort sikt och mål på långsikt<br />
Många frågeställningar uppstår vid besättningsbesök som liknar detta.<br />
Vilka faktorer påverkar kalvarnas tillväxt? Vilka rutiner på gården kan<br />
ändras och varför skulle det ge resultat?<br />
Viktiga faktorer för bra tillväxt<br />
Mjölken är den viktigaste näringskällan för kalven under de första<br />
levnadsmånaderna. Kalvarna föds enkelmagade och är helt beroende av<br />
mjölken under den första månaden. Våmmen utvecklas successivt under<br />
ett halvår genom att kalven börjar smaka på gräset och beta på prov.<br />
Betandet i späd ålder har inte speciellt mycket med näringsintag att göra<br />
utan ingår i den normala utvecklingen från enkelmagad till idisslare. Kalven<br />
dricker cirka 8-10 liter per dag fördelat på 4-8 tillfällen. Tillväxten på<br />
fri tillgång på mjölk kan bli över 1 kg per dag.<br />
Ibland är kons mjölkproduktion låg av olika anledningar. Olika typer<br />
av juverproblem med till exempel täta spenar, avläkta eller akuta juverinflammationer<br />
kan minska mjölkproduktionen kraftigt. Kons genetiska<br />
förutsättningar att producera mjölk är betydelsefulla. Genom att avla<br />
målmedvetet på mjölkanlag kan kornas mjölkproduktion på sikt öka i<br />
besättningen. Kons allmänna hälsoläge och hullet påverkar också mjölkproduktionen.<br />
Betet har en viktig del i kons förmåga att producera mjölk.<br />
Det är viktigt att betet håller tillräckligt god näringsmässig kvalitet<br />
under hela digivningen.<br />
Kalven börjar så småningom äta mer gräs för att utveckla kraftiga<br />
våmpapiller som leder till en god förmåga att ta upp näringsämnen. Den<br />
unga kalven föredrar ett spätt grovfoder med stor andel blad. Ett grovt<br />
och näringsfattigt bete framförallt på hösten kan leda till att kalvarna<br />
tappar i tillväxt. Därför är det viktigt att börja tillskottsutfodringen i tid,<br />
framförallt om kalvarna hålls kvar på bete efter avvänjning. Snabbväxande<br />
kalvar och ungdjur har ett stort behov av mineraler och saltsten och<br />
ska ha tillgång till båda under hela betesperioden.<br />
Sjuka kalvar växer sämre, både under tiden de är sjuka men även<br />
under återhämtningsfasen. Om kalven blir allvarligt sjuk kan den utvecklas<br />
till en pellekalv, som aldrig uppnår en normal vikt. De vanligaste sjukdomarna<br />
som drabbar dikalvar är diarré och navelinfektioner. Åkommorna<br />
kan leda till försämrad tillväxt och ökad dödlighet.<br />
Besättningsproblem med sjuka kalvar ska utredas genom provtagning<br />
och obduktioner och förebyggas genom tillsyn, rätt behandling och förändringar<br />
i till exempel närmiljö, skötsel och råmjölksrutiner.<br />
I de flesta dikobesättningar orsakar inte parasitangrepp några större<br />
problem i och med att kalven får i sig parasitlarver successivt under betesperioden<br />
och utvecklar immunitet. På senare år har dock dikobesättningar<br />
drabbbats av mag- tarmparasitorsakade skador på grund av att<br />
kalvningsperioden startar tidigt, ibland redan under december månad.<br />
Då är kalvarna äldre när de släpps på bete och konsumerar mera gräs och<br />
får i sig mer parasitsmitta på en gång. Den successiva tillvänjningen uteblir<br />
och immuniteten hinner inte utvecklas på samma sätt som när kalvarna<br />
är yngre och få en större del av sin näring via mjölkintag. Vid misstanke<br />
om parasitinfektioner kan träckprover visa vilken parasit kalvarna<br />
bär på.<br />
18 www.svdhv.se
En frisk, tung avvand kalv per ko och år- målet i dikobesättningen.<br />
Vad har vi gjort och hur har det då gått?<br />
Tre år har passerat och glädjande nog är tillväxten numera på topp. Kalvarna<br />
ser fina ut vid avvänjningen och kan slaktas i snitt en månad tidigare<br />
än förut.<br />
Vi började med att införa en besiktning av dikorna varje höst vid<br />
avvänjning. Då antecknades hull (underhull, normalhull, överhull) och<br />
juverkondition (trespenta, svullnader, tjocka spenar, asymmetri, juverform)<br />
och fynden kopplades ihop med kalvvikterna enligt samma skala<br />
som förut (liten, mellan och stor). Besiktningen gjordes i samband med<br />
dräktighetsundersökningen på hösten då korna fångades via en låsgrind<br />
och stod stilla. Efter analys av dräktighet, hull, juver och kalvvikter gallrades<br />
en fjärdedel av korna bort varje höst, vilket innebar en högre rekryteringsprocent<br />
under tre års tid. Nu år fyra, har rekryteringsprocenten återgått<br />
till det normala för besättningen, cirka 15 %.<br />
Den andra viktiga åtgärden var att gruppera korna efter ålder och hull<br />
för att jämna ut skillnaderna i hull och för att få upp de yngre korna och<br />
framförallt förstakalvare i normalhull. För att kunna gruppera byggdes<br />
det till ett foderbord med gott om ätplats där alla korna kan äta samtidigt.<br />
Den tredje faktorn som gjorde skillnad i denna besättning var en parasitkontroll<br />
av årskalvarna. Träckprover undersöktes på ett antal kalvar en<br />
och en halv månad efter betessläpp. Då var kalvarna 4-5 månader gamla.<br />
Löpmagsmask hittades i betydande mängder. Fyndet ledde till att kalvarna<br />
samlades ihop på betet med hjälp av lösa grindar och avmaskades.<br />
Nya träckprover togs i september. Då hade parasitbördan börjat byggas<br />
upp på nytt. Hela kalvgruppen avmaskades en gång till i samband med<br />
avvänjning och installning i oktober. Betesplanering för att minska parasittrycket<br />
är svårt i denna besättning på grund av naturbeten och permanenta<br />
beten utan möjlighet för rotation eller växelbete med andra djurslag.<br />
Den fjärde och sista åtgärden var att börja tillskottsutfodra kalvarna<br />
med kraftfoder i slutet av sommaren. En spannmålsblandning med ärtor<br />
och mineraler erbjöds i små mängder i en kalvgömma där bara kalvarna<br />
kunde komma åt fodret. Fördelen med tillvänjningen var att kalvarna<br />
kunde tillgodose det ökade proteinbehovet via kraftfodret medan näringsinnehållet<br />
och ts-halten i betet minskade under hösten. Kalvarna blir<br />
också tillvanda för att börja äta större mängder kraftfoder i fullfodret vid<br />
installningen.<br />
Kom ihåg!<br />
Koll på juver, hull och målmedveten avel för mjölkavkasning, mera<br />
ätplats, parasitkontroll samt tillskottsutfodring av kalvar på hösten var<br />
nycklarna till förbättring i denna besättning.<br />
Hoppas att du som läsare har fått värdefulla tips och exempel på att<br />
höja vikterna och förbättra lönsamheten även i din egen dikobesättning.<br />
Ingen rådgivare blir bättre utan ett konstruktivt samspel med dig som<br />
jobbar med djuren. Hör gärna av dig med egna tips och erfarenheter!<br />
www.svdhv.se<br />
19
nöt<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt<br />
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade<br />
sjukdomar.<br />
Leverbölder, inflammation i vå<br />
Leverbölder förekommer hos nötkreatur i alla åldrar. Leverbölder är vanligast hos<br />
nötkreatur som står på foderstater som predisponerar för våmförsurning. Det kan<br />
vara slaktnöt eller mjölkkor med hög andel kraftfoder i foderstaten. Nötkreatur med<br />
leverblöder kan ha nedsatt produktion.<br />
Symptom vid leverbölder<br />
Nötkreatur med leverbölder visar sällan symptom. Ibland har de febertoppar,<br />
foderleda och de kan ha ont. När de har ont händer det att de stönar<br />
när de ligger ner eller när de rör på sig. Slaktnöt med leverbölder har<br />
minskad fodereffektivitet och om leverbölderna är många minskar tillväxten,<br />
enligt vissa uppgifter med 5-15 % per dag jämfört med friska nötkreatur.<br />
Bölderna i levern kan läka av och lämnar då ett ärr efter sig.<br />
Leverbölder hittas vid slakt<br />
Leverbölder registreras i samband med slakt under kod 85/86. Levrar med<br />
bölder i kasseras. Levern kan innehålla en eller flera bölder, ibland upp<br />
till 100 stycken. Bölderna kan variera i storlek. Leverbölder kan orsaka<br />
följdsjukdomar som är mycket allvarliga, till exempel tromber i kroppens<br />
största vener och plötsliga dödsfall om stora kärl brister. Bölderna kan<br />
också orsaka en bukhinneinflammation. Det finns olika skäl till bölder i<br />
levern hos nötkreatur, till exempel infektioner i kroppen eller som en<br />
följd av våmförsurning. Hos unga kalvar kan leverbölder uppkomma om<br />
kalven har en navelinfektion. Vasst kan också ge leverbölder genom att<br />
det vassa föremålet punkterar nätmagen och sticker in i levern. Vasst, liksom<br />
leverbölder, registreras i samband med slakt under kod 27/28.<br />
Hur vanligt är leverbölder och vasst?<br />
I Sverige registrerades leverbölder hos 2,7 % av slaktade tjurar och hos 3,2 %<br />
av korna medan vasst registrerades hos 0,5 % av tjurarna och hos 3,1 %<br />
hos korna under 2012. I USA förekommer leverbölder hos 8-40 % av slaktdjur<br />
som hålls i så kallade feed lots. I Danmark förekommer leverbölder<br />
hos 5-8 % av mjölkkorna. Förekomsten i Sverige är alltså förhållandevis<br />
låg.<br />
Vasst<br />
Vasst är ett samlingsnamn för skador på nätmagen som orsakats av vassa<br />
objekt som nötkreaturet har svalt. Vasst kan orsakas av spik i samband<br />
med byggen eller av bitar av taggtråd eller ståltråd. Aluminiumburkar<br />
som gått igenom hacken delas i vassa småbitar som kan orsaka vasst. Vid<br />
muskelsammandragningarna i nätmagen kan det vassa föremålet skada<br />
nätmagen men även andra inre organ och bland annat orsaka leverbölder.<br />
I värsta fall kan hjärtat skadas. Då kan djuret dö hastigt. Normalt ses<br />
symptom som nedsatt foderintag, ovilja att röra sig, krökt rygg och<br />
smärta. Djuren kan stöna i samband med att de rör sig. Vasst behandlas<br />
genom att en magnet stoppas i djuret.<br />
Bölderna orsakas av bakterier<br />
Leverbölder kan orsakas av många olika bakterier, men den som oftast<br />
hittas är Fusobacterium necrophorum. Bakterien är vanlig och finns både i<br />
miljön och som en del av normalfloran i magtarmkanalen. F. necrophorum<br />
tar sig in i kroppen genom skador på slemhinnor eller sår. Bakterien tillverkar<br />
gifter som orsakar vävnadsdöd. Den kan ensam eller tillsammans<br />
med andra bakterier orsaka ett flertal infektioner, till exempel klövspaltinflammation<br />
eller halsbölder hos unga kalvar. När bakterien orsakar<br />
leverbölder börjar det med en inflammation i våmmens slemhinna.<br />
Inflammation i våmmens slemhinna<br />
Våmförsurning som kan orsaka inflammation i våmslemhinnan kan<br />
orsakas av snabb nedbrytning av kolhydrater i fodret. Nedbrytningen<br />
resulterar i en mjölksyraproduktion som effektivt sänker pH i våmmen.<br />
Vid grovfoderbaserade foderstater ligger pH i våmmen på 6-7. När mjölksyra<br />
bildas sjunker pH och våmmens pH blir surt. Lågt pH orsakar skador<br />
UPPTÄCK OSS DU OCKSÅ!<br />
SweVet Piab AB - veterinärens och djursjukvårdens professionella samarbetspartner och<br />
helhetsleverantör av veterinär-medicinska produkter för den skandinaviska marknaden.<br />
Produkter, service och kunskap<br />
till den skandinaviska<br />
veterinärmarknaden.<br />
Snabbare. Enklare. Smartare.<br />
MARKNADENS<br />
MEST KOMPLETTA<br />
SORTIMENT!<br />
BESÖK<br />
VÅR HEMSIDA<br />
www.swevet.se<br />
MARKNADENS<br />
BÄSTA<br />
WEBSHOP!<br />
ÖPPEN DYGNET<br />
RUNT!<br />
MARKNADENS<br />
BÄSTA<br />
KUNDSERVICE!<br />
RING<br />
0416-258 25<br />
FRÅGA OSS<br />
NÄR DU<br />
VILL VETA<br />
MER!<br />
SweVet Piab AB l Verkstadsgatan 8, 275 39 Sjöbo l Växel 0416-258 25 l Fax 0416-258 31 l www.swevet.se l info@swevet.se<br />
20 www.svdhv.se
mmen och vasst<br />
Vid idissling produceras saliv som sväljs ner med fodret. Saliven är<br />
basisk och buffrar pH i våmmen.<br />
på slemhinnorna i våmmen. Dessa skador koloniseras av bakterier. Bakterierna<br />
följer sedan med blodomloppet och fastnar i levern. Där kan bakteriehärdarna<br />
utvecklas till leverbölder.<br />
Predisponerande faktorer<br />
Foderstater med hög andel kolhydrater är en vanlig orsak till inflammation<br />
i våmmen både hos slaktnöt och hos mjölkkor. Hög andel stärkelse i<br />
fodret ökar också risken för leverbölder. Fiberandelen liksom utfodringsmetod<br />
har också betydelse. Hastiga foderbyten från grovfoderfoderstater<br />
till foderstater med hög andel kraftfoder och dålig hygien på foderbordet<br />
ökar risken för leverbölder. Risken för leverbölder ökar även med ålder.<br />
Förebyggande åtgärder<br />
Leverbölder förebyggs genom att utfodra nötkreaturen med högre andel<br />
grovfoder och lägre andelar kraftfoder. Därigenom minskar de lättlösliga<br />
kolhydraterna i fodret. Idisslingstiden ökar också och därmed även salivproduktionen<br />
som buffrar våmmens pH. Var också noga med att successivt<br />
vänja nötkreaturen vid foderförändringar till exempel i samband<br />
med installning efter betesperioden. Genom att använda fullfoder så att<br />
kraftfodret äts tillsammans med grovfoder hindras svängningar i våmpH.<br />
Surheten i våmmen minskas och leverbölder kan undvikas. Foderhygien<br />
och foderbordets renhet är också viktigt.<br />
Grovfoderbaserade foderstater och fullfoder<br />
minskar risken för leverbölder i besättningen.<br />
www.svdhv.se<br />
21
nöt<br />
Elöd Szántó, djurhälsoveterinär Skara<br />
elod.szanto@svdhv.org<br />
Elöd är djurhälsoveterinär med stor erfarenhet av smittskydd och<br />
djurskydd. Han är utbildad till veterinär både i Rumänien och i Sverige.<br />
Sjukdomsregistreringar vid slakt<br />
Ett unikt verktyg<br />
<strong>Svenska</strong> djurbönder har många hinder att kämpa med i dagens globaliserade och konkurrensutsatta<br />
värld. Då blir det ännu viktigare att utnyttja alla fördelar som mödosamt<br />
har byggts upp under åren. Det är inte många länder där man kan följa djurhälsoläget<br />
på riksnivå, men också på gårdsnivå genom en tillförlitlig slaktskadestatistik. Att ha tillgång<br />
till slaktanmärkningarna är ett verktyg som vi måste värna om och använda mer.<br />
I motsats till andra övervakningsprogram inriktade på allvarliga sjukdomar som vi inte<br />
har eller har i ringa omfattning i landet, har vi här möjlighet att följa rena produktionssjukdomar<br />
som vi alla dagligen lever med.<br />
Använd anmärkningarna på avräkningsnotan<br />
Det är ganska lätt att som producent fokusera på det som syns på avräkningsnotan<br />
genom avdrag. Oftast är man bara medveten om att en lever<br />
kostar omkring 80 kr i avdrag på en ungtjur, att det blir några kg avdrag<br />
vid bölder eller onödigt dyrt vid avdrag för parafilaria som ger grönt kött.<br />
Sådana kassationer av olika slag kostar i längden en hel del pengar, men<br />
enligt min erfarenhet är det många som inte har kontroll över den här<br />
enkla kalkylen. Börjar man dessutom rota i dolda kostnader som inte<br />
syns på avräkningsnotan blir saken betydligt svårare att mäta i pengar.<br />
Tecken på avläkta lunginflammationer som dyker upp i samband med<br />
slakten har haft ett pris i form av merarbete, veterinärkostnader, med<br />
mera, men mest i form av lägre tillväxt. En så banal sak som anmärkning<br />
om bindvävsmask kan skvallra om mycket flugor på betet som gör djuren<br />
oroliga med lägre tillväxt som följd. Ibland är sjukdomsregistrering vid<br />
slakt det enda realistiska sättet att diagnostisera sjukdomar som är svåra<br />
att upptäcka kliniskt – ett bra exempel på detta är stora leverflundran<br />
som har spridit sig under de senaste åren.<br />
Lyckas vi tillsammans sätta ett relevant pris på saker och ting blir det<br />
enklare att göra bättre kalkyler och prioriteringar. Självklart finns en<br />
massa andra hälsorelaterade faktorer som också inverkar på produktionsresultaten<br />
så det går inte att se på sjukdomsregistreringen vid slakt separat.<br />
Dessa ingår i en helhet och måste analyseras som sådan.<br />
Köttproduktionen i sin helhet skulle också tjäna på en bättre analys av<br />
registreringen i samband med slakt. Riksvärden kan ge oss siffror som vi<br />
som näring eller enskild producent kan använda i marknadsföringen<br />
eller ha som en tankenöt om vad det är vi måste förbättra och fokusera på.<br />
Ställ krav på slakterierna<br />
Sjukdomsregistreringen vid slakt har under väldigt många år varit obligatoriskt<br />
och statligt reglerat. Sedan några år tillbaka är det däremot frivilligt.<br />
De stora slakterierna har på ett föredömligt sätt insett värdet av<br />
registreringen och fortsatt på den gamla vägen. Problemet är att den växande<br />
skaran av små och ibland medelstora slakterier inte har hängt med<br />
och det har uppstått ”luckor i statistiken” som i viss mån stör möjligheten<br />
till utvärdering av de nationella resultaten. I vissa fall omöjliggörs<br />
även en professionell uppföljning av den enskilda gårdens resultat.<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården jobbar aktivt med att få in fler slakterier i rapporteringssystemet<br />
men här kan också du som enskild producent göra en<br />
insats. Som kund och leverantör kan du begära att slakteriet gör det möjligt<br />
att underlätta hälsoarbetet och produktionsuppföljningen. Sjukdomsregistreringen<br />
vid slakt är objektiva nyckeltal som speglar produktionsstörande<br />
parametrar och som vi måste använda bättre i jakten på<br />
djurvälfärd och lönsamhet i djurproduktionen. En ännu bättre sjukdomsregistrering<br />
tjänar vi alla på!<br />
22 www.svdhv.se
MAFA siloprogram<br />
MAFA Unik<br />
- för bästa foderhygien !<br />
FÖRST IN - FÖRST UT !<br />
I en MAFA Unik töms silon från botten utan<br />
separation. Det ger en jämn foderkvalité, utan<br />
risk för hängning av gammalt foder.<br />
Besök www.mafa.se för mer info<br />
Nöjda kunder är det bästa vi vet!<br />
Tel: 0431-44 52 60. Fax: 0431-41 15 01<br />
www.svdhv.se<br />
23
POSTTIDNING B<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården AB<br />
Box 814<br />
391 28 Kalmar<br />
Lägger du ner för mycket<br />
tid på din utfodring?<br />
Cormalls stationära foderblandare<br />
till en rälshängd<br />
fodervagn.<br />
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga<br />
nytt stall?<br />
Då kan vi hjälpa dig att:<br />
• minska arbetsinsatsen vid utfodring<br />
• spara pengar vid nybyggnation<br />
• reducera driftskostnaderna<br />
• spara in en traktor och dess underhåll<br />
• förbättra hygienen på foderbordet<br />
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur<br />
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3<br />
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,<br />
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i<br />
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.<br />
3<br />
Jonas Johansson<br />
Cor i Centrum AB<br />
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)<br />
Fax: 044-20 21 27<br />
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg<br />
Telefon 0045 7448 6111<br />
www.cormall.dk