Stora kullar - Svenska Djurhälsovården

SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Djurhälsonytt
Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 4/2012
Vaccinera
mot gasbrand
Senaste rön
om NNPD
Höj vikten
hos dikalvar

Vi har järnkoll!
Gleptosil ® vet.
200 mg Fe 3+ /ml
injektionsvätska, lösning
Gleptoferron
Automatspruta i varje
förpackning!
Förebyggande och behandlande till
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör
ej behandlas innan bristen avhjälpts.
Receptfritt läkemedel.
Läs bipacksedeln noggrant. För mer
information, gå in på www.fass.se.
Pharmaxim
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com
2 www.svdhv.se
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1
8/17/2012 4:25:09 PM

ledare
INNEHÅLL
DJURHÄLSONYTT
NUMMER 4 2012
4 Stora kullar - framtida lösningar på
ett etiskt problem
6 Senaste nytt om svindysteri
7 Sen och splittrad kullutjämning kan
leda till ökad smågrisdödlighet
8 NNPD - fortsatt olöst gåta trots
intensiv forskning
10 Så sänker du din energiförbrukning
Svenska djuruppfödare
mot en pyrrhusseger?
Stundtals tvivlar jag på varför vi envist ska kämpa för den djurhållning som
alla efterfrågar men som uppfödaren har så svårt att få betalt för. Strävan att
vara bäst i klassen belönas i somliga fall med självklar berömmelse och ekonomisk
trygghet. I andra fall innebär mödan inget mer än det alla förväntar sig
och ekonomiskt moras. Fråga Zlatan Ibrahimovic i det ena fallet och en svensk
djuruppfödare i det andra.
På en öppen marknad som EU gäller det att vara konkurrenskraftig för att
inte slås ut. Konkurrenskraft ställer krav på duktiga företagare, men också på
att det alla förväntar sig premieras ekonomiskt. Idag tampas svenska uppfödare
på en allt mer globaliserad marknad och med kostsamma skillnader i
uppfödningsvillkor. Vissa av dessa kallas svenska mervärden – som jag är
enormt stolt över – men som tyvärr inte alltid är självklara konkurrensfördelar
som bonden kan leva på.
Konsumentundersökningar visar att friska djur utan antibiotika, grisar
med knorr, djur på bete, MRSA- och salmonellafritt värderas högt. Idag är
detta självklarheter i svensk uppfödning och som jag och Svenska Djurhälsovården
kämpar för, men ändå ligger det allt mindre av svenskt kött på den
svenska köttallriken. Aldrig så välmotiverade insatser inom djuruppfödningen
innebär alltså inte automatiska konkurrensfördelar för bonden.
Först när svenska mervärden ger svenska bönder mer i plånboken kan både
uppfödare och djur bli fler. Fakta visar idag tyvärr det motsatta. Under 2012
kommer exempelvis svensk grisuppfödning minska med nära tio procent jämfört
med 2011.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson sa i tv-programmet Agenda att friska
djur producerar bättre och att Sverige bland annat ska verka för att övriga EU
ska anpassa sin djurskyddsnivå till den svenska. Jag säger absolut inte att han
har fel. Problemet är att svensk livsmedelsproduktion tynar bort under tiden.
Kung Pyrrhus av Epirus vann i ett fältslag år 280 f.Kr en dyrköpt seger över
romarna och ska ha sagt ”en sådan seger till, och jag är förlorad”. Jag säger till alla
som alltid förväntar sig att svenska bönder ska vara bäst i klassen i allt – ”ett mervärde
till som bonden inte kan få betalt för, och Sveriges bönder är förlorade”.
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org
VD
WEBB
WEBB
11 Listeria - en bakterie som kan orsaka
olika sjukdomar
12 Vinterlamning kräver extra tillsyn
13 Fårhälsoprogrammet, din kompass
i produktionen
14 Gasbrandsvaccination hjälper mot mycket
mer än bara gasbrand
16 Vanliga frågor om villkorad
läkemedelsanväning
17 Var med och förbättra
morgondagens rådgivning
18 Så höjer du avvänjningsvikten hos dikalvar!
20 Leverbölder, inflammation i våmmen och vasst
22 Sjukdomsregistreringar vid slakt -
ett unikt verktyg
SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se
Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.
Omslag: Djurhälsoveterinär Elöd Szántó, Skara.
Tidningen har producerats av:
Box 86, 598 22 Vimmerby
Telefon: 0492-196 70
Internet: www.mediapartner.nu
Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander
Projektledare: Björn Lilja
Mediasäljare: Richard Svensk
Text: Svenska Djurhälsovården
Foto: Svenska Djurhälsovården
Grafisk form: Ingela Koponen
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri
www.svdhv.se
3

gris
Magnus Paulsson, djurhälsoveterinär Skara
magnus.paulsson@svdhv.org
Magnus har tidigare under flera år jobbat med förebyggande
hälsovård för mjölkkor. Han bytte djurslag 2005 och började på
SvDHV som grishälsoveterinär och har dansk specialistutbildning.
Stora kullar
– framtida lösningar
på ett etiskt problem
På en kongress för grisveterinärspecialister i Brugge i våras talade
Emma Baxter från skotska lantbruksuniversitetet i Edingburgh
om problemen med den höga spädgrisdödligheten och hur man i
framtiden, ur ett avels- och managementperspektiv, skall hantera
de etiska problemen med stora kullar.
Stora kullar ger högre dödlighet
I Europa har man en dödlighet före avvänjning på i snitt ca 13 %. Om man
räknar med dödfödda ligger siffran på 16-20 %. Sverige har i detta sammanhang
tyvärr en topplacering vad gäller dödlighet före avvänjning.
Denna dödlighet ger en ekonomisk förlust men är också ett växande djurskyddsproblem.
Den ökade dödligheten är direkt associerad till allt större
kullar och målet för näringen måste vara att hitta lösningar för att förbättra
smågrisens möjlighet att överleva trots de stora kullarna. I sammanhanget
skall man komma ihåg att evolutionärt är suggan anpassad
till att överproducera kultingar. Stora kullar och hög dödlighet är därför
starkt sammankopplat.
.
Födelsen ett kritiskt moment
Först skall grisen överleva födelsen. Det är väl känt att ett mycket kritiskt
moment i grisens liv inträffar under förlossningen. När det är stora kullar,
grisningstiden är lång och grisen är sent född i kullen så ökar risken
för att grisen skall vara dödfödd. Dödfödda grisar har också visat sig ha
vissa fysiska karakteristika som att de är små och oproportionella. Detta
indikerar någon slags försämrad tillväxt redan i livmodern, troligen beroende
på en placenta (moderkaka) med nedsatt kvalité. Även om grisen
föds levande kan den syrebrist som varit i livmodern på grund av en försämrad
placenta öka risken för att grisen ska dö tidigt. Sådana grisar hittar
juvret sent, har låg kroppstemperatur och de har även en lägre tillväxthastighet.
Vikt och utveckling har betydelse för överlevnaden efter födelsen
När det gäller överlevnaden efter födelsen har grisens förmåga att utföra
”rätt” beteende vid juvret, men också dess födslovikt och mognadsgrad av
inre organ, stor betydelse. Förmågan att upprätthålla kroppstemperaturen
är också viktig. Grisen föds med små energireserver och här har grisens
storlek betydelse. Ju mindre grisen är ju snabbare sjunker kroppstemperaturen
efter födelsen. De grisar som dör under dagarna efter
födelsen faller ofta offer för hypotermi-svält-ihjälliggningskomplexet.
Även om vikten har stor betydelse för överlevnaden, upp till 40 % dör
före avvänjning vid en vikt 1,6kg, så har även
grisens grad av utveckling stor betydelse. Man har sett att vissa kroppsliga
karakteristika, som bland annat en avvikande huvudform och kort
avstånd mellan tryne och knorr, har betydelse för överlevnaden. Dessa
förändringar tyder på en patologisk tillväxtrubbning och drabbade grisar
har sämre chans att överleva än en storleksmässigt mindre gris som är
normalt utvecklad.
Tyngre grisar påverkar själva mjölkmängden
Att råmjölken är livsviktig för spädgrisen är väl känt. Det första målet ger
också energi som hjälper grisen hålla kroppstemperaturen. Med för lågt
råmjölksintag ökar risken för senare infektion men också risken att bli
ihjällegad av suggan.
Man har sett att tyngre grisar som är födda tidigt under grisningen
vann fler kamper om spenarna. De etablerade också snabbare en ”trohet”
till spenen. De diade oftare och växte därmed bättre. Troheten till en
spene gör att grisen själv på ett bättre sätt kan påverka mängden mjölk
den kan dia i framtiden genom en aktiv stimulering av juverdelen. De svagare
grisar som får byta spene mellan digivningarna får på detta sätt ett
sämre utgångsläge och har mindre påverkan på mjölkmängden. Dock
4 www.svdhv.se

har man sett att även små välutvecklade grisar kan ha denna förmåga
och på så sätt skapa sig en bättre framtid.
Födelsevikten minskar när kullstorleken ökar
Större kullar ger högre dödlighet och lägre födslovikter. En ökning från
11 till 16 grisar per kull gav en minskning av medelvikten från 1,6 kg
till 1,25 kg per gris. Med en ökning av kullstorleken ser man också en
ökning av tillväxthämmade grisar i kullen, inte bara viktsmässigt. Dessa
pellegrisar har i livmodern en proportionellt mindre placenta med lägre
blodflöde och de föds med försämrad tillväxtpotential. De har en lägre
mognadsgrad och även immunsystemet påverkas av detta vilket kan
påverka framtida sjuklighet. Större kullar ger också en större variation i
kullen vilket ytterligare ökar risken för tidig död hos vissa individer.
Essentiella aminosyror och
bobyggnad ger bättre överlevnad
Hur kan överlevnaden förbättras? De svar som gavs av Emma Baxter rörde
nutrition och miljö men också genetik.
Fodermässigt kan man försöka påverka både placentakvalitet och
embryokvalitet. Man har bland annat sett att vissa essentiella aminosyror
som L-arginin kan påverka placentakvalitén positivt. Fiskolja i fodret
under senare delen av dräktigheten har också resulterat i en förbättrad
överlevnad hos smågrisarna.
Miljömässigt det är viktigt att suggan är i god kondition och att miljön
är så stressfri som möjligt vid grisningen. En lugn sugga som kan
utföra bobyggnadsbeteende får en kortare grisning med mindre risk för
syrebrist på smågrisarna.
Det trycktes också på vikten av att personalen dels skapar ett så bra
mikroklimat med värme till smågrisarna som möjligt, men också hjälper
dem att utföra de första timmarnas livsviktiga beteenden där intaget av
råmjölken är det allra viktigaste. Eventuella kullutjämningar skall göras
från 12 till 24 timmar efter födseln och inte senare. Vid kullutjämning
har det visat sig att det är en fördel att flytta sogrisarna som klarar sig
bättre än hangrisar i en ny kull.
När det gäller smågrisarnas mikroklimat har man sett att en 5 cm
tjock halmbädd minskar smågrisens värmeförluster med 40%
Emma Baxter fastslog att det inte går att fortsätta att avla på bara fler
födda grisar per kull. En mer hållbar strategi är att avla på avvanda grisar
per kull eller som danskarna gör på antalet levande grisar på dag 5 efter
födelsen (LP5). Även om dödligheten fortfarande är hög har man i Danmark
fått en ökning med 2,3 fler avvanda grisar per kull sedan 2004 då
man införde LP5.
Framtida avelsarbete måste inrikta sig på att avla på mer robusta spädgrisar
och en minskning av den stora inomkullsvariationen vad gäller
födselvikt. Man bör också försöka att ytterligare förbättra modersegenskaperna
hos suggorna.
Sammanfattningsvis kommer det att krävas en kombination av förbättring
av miljö, foder, management och genetik för att komma till rätta
med den höga spädgrisdödligheten.
www.svdhv.se
5

gris
Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping
susanne.stjernelid@svdhv.org
Susanne gick ut Veterinärhögskolan 1981 och jobbade
som distriktsveterinär fram till anställningen hos
SvDHV 2008.
Senaste nytt om
Svindysenteri
Under senare tid har flera länder haft stora
problem med svindysenteri till följd av att bakterien
som orsakar sjukdomen utvecklat resistens
mot flera viktiga antibiotika. Nya sätt att
hantera sjukdomen undersöks nu på flera håll
i världen. Nya fodermedel och bättre vacciner
kan bli alternativ till antibiotikabehandling.
Svindysenteri orsakar stora ekonomiska
förluster i många länder
Svindysenteri orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Sjukdomen
är spridd över stora delar av världen och orsakar ekonomiska förluster till
följd av ökad sjuklighet/dödlighet, stora medicinkostnader samt försämrad
tillväxt. Internationellt anges de ekonomiska förlusterna till motsvarande
50 kr per gris i smittade besättningar.
Symptomen härrör från de skador som bakterien orsakar i grovtarmen.
Blodig, slemmig diarré är ett vanligt, men inte nödvändigt symptom.
Ibland ses istället cementliknande avföring och i vissa fall är hög
dödlighet eller dålig tillväxt det mest påtagliga. I första hand uppträder
symptomen hos tillväxtgrisar och slaktgrisar.
På senare tid har stora problem uppstått till följd av att bakterien på
många håll blivit resistent mot flera antibiotika. Mycket möda läggs därför
ned på att hitta alternativa sätt att kontrollera sjukdomen.
I Sverige är situationen betydligt bättre till följd av en restriktiv antibiotikaanvändning
samt att vi länge praktiserat omgångsuppfödning
och haft sektionerade stallar. Dessutom görs provtagningar avseende
dysenteri två gånger per år i avels- och gyltproducerande besättningar.
Om dysenteri påvisas i en livsvins- eller smågrisproducerande besättning
måste denna saneras innan grisar åter kan försäljas/förmedlas. Vidare
görs smittspårning i de besättningar som levererat grisar till en besättning
där dysenteri konstaterats. SvDHVs certifierings- och smittspårningsprogram
har bidragit till att svindysenteri är en relativt ovanlig
sjukdom i Sverige idag.
Stress och olika fodermedel
kan påverka dysenteribakterien
På många håll i världen har svindysenteri i första hand kontrollerats
genom mer eller mindre rutinmässig medicinering. Men till följd av de
uppkomna resistensproblemen måste man nu söka efter nya sätt att hantera
sjukdomen.
Ett sätt är att minska stressen. Stresshormonet noradrenalin stimulerar
tillväxten av dysenteribakteriens nära släkting Brachyspira pilosicoli.
Troligen gäller detta även andra brachyspiraarter inklusive B. hyodysenteriae.
Det är därför, som alltid, viktigt att minska risken för stressutlöst
sjuklighet genom god hantering och väl anpassade miljöer för grisarna.
Ett annat sätt är att ge ett foder som hämmar dysenteribakterien. I
flera försök har man sett att vissa fodermedel kan hämma brachyspirabakterierna
genom att minska slemproduktionen i grovtarmen eller
genom att skapa en för bakterierna otrivsam tarmmiljö. Exempel på det
förstnämnda är till exempel dieter som till största delen består av kokt ris.
Denna diet ger låg slemproduktion i grovtarmen och minskar därför etableringen
av dysenteribakterier. Exempel på fodermedel som förändrar
den mikrobiella balansen i grovtarmen till nackdel för bakterien är cikoria,
lupin och sockerbeta. I nuläget är det varken ekonomiskt eller praktiskt
möjligt att framställa denna typ av foder kommersiellt. Men man tänker sig
att de nya kunskaperna gällande grovtarmens bakterieflora skulle kunna
användas vid utveckling av framtidens grisfoder.
Alternativ till antibiotikabehandling på gång
Att hitta ett alternativ till antibiotikabehandling kan vara ytterligare ett
sätt att hantera sjukdomen på. I Spanien studeras för närvarande effekten
av ett kommersiellt preparat innehållande substanser från vitlök.
Dessa substanser anses ha en antibiotikaliknande verkan. I laboratorieförsök
har de visat sig ha hämmande verkan på dysenteribakterierna.
Huruvida det fungerar ute i besättningarna är ännu inte vetenskapligt
studerat.
Vaccin mot dysenteri har funnits länge, men dessa har ofta varit av
begränsat värde för att kontrollera sjukdomen. I vissa länder använder
man ännu, med viss framgång, så kallade autogena vacciner. Med autogena
vacciner avses vacciner som framställts av bakteriestammar som
odlats fram från den enskilda besättningen.
Ett stort framsteg i detta sammanhang är att dysenteribakteriens genuppsättning
nyligen har kartlagts. Detta ger förhoppningar om att ett
verksamt vaccin inom några år skall kunna framställas kommersiellt.
Sammantaget händer det en hel del på dysenterifronten. Vikten av
ansvarsfull antibiotikaanvändning och god biosäkerhet får dock inte
glömmas bort.
6 www.svdhv.se

Rebecka Westin, djurhälsoveterinär, Skara
rebecka.westin@slu.se
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst. för
husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.
Sen och splittrad kullutjämning
kan leda till ökad smågrisdödlighet
Hur kullutjämnar du? I en studie
från Chile har man nyligen undersökt
effekterna av olika hantering
vid kullutjämning.
60 kullar delades slumpvis in i två olika grupper där grupp 1
utsattes för kullutjämning som strikt skedde vid ett tillfälle, 12
timmar efter födseln. I grupp 2 fanns inga restriktioner utan
djurägaren fick flytta smågrisar helt efter eget önskemål i syfte
att få jämnare kullar. Här gavs varken begränsning i antal utjämningstillfällen
eller tidsperiod. Experimentet upprepades i tre
grisningsomgångar.
Resultaten visar att 15 % av smågrisarna flyttades i grupp 1
jämfört med 25 % i grupp 2, varav 10% flyttades efter 12 timmar.
Skillnaderna i tillväxt fram till tre veckors ålder var marginella
(0.02-0.41 gram), men i två av tre omgångar till fördel för gruppen
med tidig kullutjämning. Dödligheten visade sig däremot vara
betydligt högre i grupp 2 där kullutjämning skett under lång tid.
Även förekomst av diarré var mer utbredd i denna grupp.
Tabell 1. Antalet levande/döda smågrisar under försöksperioden med
avseende på hantering vid kullutjämning.
Omgång 1 Omgång 2 Omgång 3
Kullutjämning Levande Döda Levande Döda Levande Döda
Grupp 1 – 333 14 340 9 338 9
vid ett tillfälle,
12 tim efter
födseln
Grupp 2 – 328 25 317 28 323 24
vid flera tillfällen
under lång tid
Denna studie visar tydligt på att kullutjämning bör ske vid få tillfällen och
helst så tidigt som möjligt efter att smågrisen fått råmjölk. Varje gång en
gris flyttas innebär det en ökad smittorisk både för den flyttade grisen och
dess nya kullkamrater. Har man t.ex. diarréproblem i sin besättning som i
denna studie, så sprider man effektivt smittan mellan kullarna med de flyttade
grisarna. Kultingarnas spenordning börjar också etableras tidigt efter
födseln så ju längre man väntar med att kullutjämna, desto svårare får kultingen
att hävda sig i den nya kullen.
www.svdhv.se
7

gris
Erik Nörregård, djurhälsoveterinär Tomelilla
erik.norregard@svdhv.org
Efter 16 år som distriktsveterinär prioriterades år
2000 grisarna vilket resulterade i en specialistkompetens
i grisens sjukdomar.
NNPD – fortsatt olöst gåta
trots intensiv forskning
Efter att ha varit i Korea och lyssnat på forskare och praktiserande
veterinärer som jobbar med den nya spädgrisdiarrén NNPD (New
Neonatal Porcine Diarrhoea), blir slutsatsen tyvärr att vi än så länge
inte har någon lösning på detta problem.
Olika orsaker till diarré hos späda grisar
Diarré under första levnadsveckan är vanligen en renodlad infektionssjukdom
som kan orsakas av Escherichia coli (E.coli), så kallad spädgrisdiarré.
En annan bakterie som kan ge allvarlig diarré under de första levnadsdagarna
är Clostridium perfringens typ C. Den orsakar tarmbrand,
vilken ofta leder till hög dödlighet.
Under senare år har många besättningar drabbats av en ny typ av diarré
på späda grisar som går under namnet NNPD (New Neonatal Porcine Diarrhoea).
Symtombilden i Sverige har varit lite varierande. En gulaktig och
tunnflytande diarré som ses omedelbart efter födseln eller senast på 3:e
till 5:e levnadsdagen. Djurägarna tycker ofta att grisarna nästan föds med
diarré.
I vissa besättningar drabbas huvudsakligen gyltkullar, medan i andra
besättningar drabbas så gott som alla kullar. Förloppet kan också variera,
där den ena besättningen kan ha god effekt av antibiotika medan i andra
är effekten betydligt sämre. Där behandlingen fungerar kan dödligheten
hållas på normal nivå. Men behandlingarna är arbetskrävande och inte
minst innebär de en förhöjd antibiotikaförbrukning.
Ny colibakterie
På en internationell grisveterinärkongress i somras i Korea presenterades
några nya forskningsresultat rörande diarréer hos spädgrisar som är
värda att nämnas. Bland annat presenterade veterinärer från SVA och
SvDHV en gemensam poster där de redovisade fynd av colibakterier som
har ett nytt sätt att fästa på grisens tarmslemhinna genom adhesionsfaktorn
AIDA.
Dessa colibakterier producerar ett toxin som kallas STb. Detta toxin
består av en molekyl som är så liten att den inte utlöser en immunologisk
reaktion och därmed fås inget antikroppsvar. Av den anledningen ingår
inte STb i våra kommersiella colivacciner. Inte heller AIDA finns i vaccinerna
och detta innebär att dagens E. colivacciner inte hjälper mot denna
typ av E. coli infektion.
I en koreansk undersökning var detta toxin, STb, det som oftast hittades
i samband med diarré. De påvisade toxinet i 63 % av undersökta prover.
Även i kinesiska undersökningar var toxinet vanligt. De hittade även
adhesionsfaktorn AIDA i 33 % av undersökta diarréprover, men mest i
samband med avvänjningsdiarré.
Dansk NNPD-studie
I en dansk undersökning rörande den nya diarréen NNPD hittade man
endast enstaka colistammmar med kända sjukdomsframkallande faktorer
hos de 51 spädgrisar med diarré som provtogs i studien. I majoriteten
av proven påvisades inga fynd av kända sjukdomsframkallande smittämnen.
Man såg inte heller någon skillnad i dödlighet i samband med diarrén
jämfört med de grisar som inte hade diarré. Dock blev både tillväxt
och överlevnad sämre senare under diperioden hos de grisar som hade
haft diarré. Danskarna jobbar nu vidare med sina prover för att se om de
kan hitta andra bakterier eller virus som kan förklara diarréen.
Svensk forskning om NNPD
Professor Per Wallgren på SVA i Uppsala presenterade två föredrag på kongressen
som berörde ämnet. Per Wallgren och hans medarbetare arbetar
utifrån en teori som innebär att ett virus kan vara orsak till NNPD. I likhet
med danskarna fann de att dödligheten inte påverkades av diarréen men
väl tillväxten.
En svensk doktorand, Jenny Larsson på SLU i Uppsala, arbetar också
med den nya spädgrisdiarréen. Hennes projekt påbörjades i mars 2011
och är finansierat av SLF. I försöket medverkar 10 besättningar från Södermanland,
Västmanland, Uppland och Östergötland och totalt har 70 spädgrisar
obducerats. Vid obduktionerna har prov insamlats för mikroskopi,
och för bakteriologiska, virologiska och parasitologiska undersökningar.
Analysarbetet pågår för närvarande och SLU kommer att delge resultaten
så snart dessa är sammanställda.
Management i samband med födelsen viktigt
De forskningsresultat som redovisades på kongressen gav på så sätt en
brokig bild av diarréproblematiken. Konklusionen blir att vi tyvärr än så
länge inte har någon lösning på NNPD-problemen. Av den anledningen
är det också svårt att rekommendera effektiva åtgärder. På sikt kommer
vi säkerligen ha en lösning på problemet. Fram till dess får vi fortsätta att
optimera vår skötsel av grisarna i samband med grisningen för att ge
spädgrisarna så optimala förhållande som möjligt. Här spelar faktorer
som råmjölk, hygien, värme, frihet från drag stor roll. Även faktorer som
till exempel flyttningar och hantering i samband med behandlingar kan
påverka diarrén.
8 www.svdhv.se

www.noj.se
SPECIALISTEN PÅ ENKLA
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR
Westfalia Surge •
DanInredning •
LR-System •
• Torrutfodring
• Blötutfodring
• President kvarnar
• Ventilation, larm
• Stallinredning
• Rostfri inredning
• Biobränsleanläggn.
HELHETSLÖSNING
FÖR SYDSVENSKT
LANTBRUK
www.noj.se
SPECIALISTEN PÅ ENKLA
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR
Westfalia Surge •
DanInredning •
LR-System •
• Torrutfodring
• Blötutfodring
• President kvarnar
• Ventilation, larm
• Stallinredning
• Rostfri inredning
• Biobränsleanläggn.
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50
www.svdhv.se
9

gris
Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär Staffanstorp
johanna.fjelkner@svdhv.org
Johanna är uppvuxen på grisgård och
utbildad i Danmark med inriktning på
produktionsdjur.
Så sänker du
din energiförbrukning
Vid vårens möte för danska grisveterinärer var temat
”Hitta fem-öringen”. Med dagens ekonomiska läge i
den danska svinproduktionen gäller det att hitta olika
besparingsmöjligheter – utan att sänka välfärden,
hälsan och produktiviteten i besättningarna. Detta
tankesätt är något som även är användbart för den
svenska grisproducenten!
Genomgång av energiförbrukningen
En av föreläsningarna hölls av energirådgivare Kurt Mortensen från Energimidt
A/S och handlade om de energibesparingsmöjligheter som finns i
svinstallarna. Det danska företaget Energimidt A/S erbjuder genomgång
av lantbruksföretagens energiförbrukning både vad gäller el och värme.
Efter en genomgång så mottar kunden en rapport där de olika besparingsmöjligheterna
beskrivs. De ger även ett kostnadsförslag på eventuella
förbättringar, och vilken besparing den investeringen kan leda till.
När Kurt Mortensen besöker en besättning utgår han från vissa nyckeltal
kring energiförbrukningen. I danska besättningar som producerar
30-kilosgrisar bör elförbrukningen per årssugga inte överstiga 275-350
kWh. Dessutom rekommenderar man att elförbrukningen inte bör överstiga
10 kWh per producerad slaktgris. De huvudområden som man bör
fokusera på och där man kan spara en del pengar är belysning, ventilation,
värme och värmelampor.
Belysning
Då gården är en arbetsplats finns vissa lagkrav kring ljusintensitet som
skall uppfyllas. Här kan man därför dra nytta av mängden dagsljus i de
olika avdelningarna. Detta görs genom att det installeras en mätare i
avdelningar med mycket dagsljus. Dessa läser av mängden ljus, och reglerar
därefter hur mycket ljus som lamporna skall ge för att avge rätt ljusmängd.
Dock är det viktigt att placera mätaren där man lätt kan komma
åt att göra rent den. I en normal dansk dräktighetsavdelning så kan man
enligt Mortensen spara upp till 50 000 kWh på denna åtgärd. Själva merinvesteringen
ligger enligt honom på ca 6000 danska kr.
Utöver styrning av ljusintensiteten finns det även en hel del att hämta
i att installera LED-ljusrör istället för de traditionella. Ett LED-rör använder
inte lika mång watt per mängd ljus som avges som ett vanligt ljusrör.
Enligt Mortensens beräkningar så tar det ca 3 år att betala tillbaks merinvesteringen
det kostar att byta till LED-belysning. Det finns idag även LEDrör
med inbyggd dagsljusmätare och ljusreglering.
Elmätaren tickar på för fullt. Har du energismarta lösningar i ditt stall?
Ventilation
Något som kan spara mycket energi är rengöring av själva ventilationen.
En smutsig anläggning förbrukar mycket mer energi än en ren. Vid själva
rengöringen får man även en bra kontroll av att alla fläktar är hela och
fungerar som de skall. Vid ny installation är det även viktigt att tänka på
elförbrukningen på anläggningen man väljer att köpa. På längre sikt
betalar det sig oftast att lägga lite mer pengar på inköp mot att man får
en lägre elkostnad.
Värme och värmelampor
I en dansk besättning varierar elförbrukningen till värmelampor på allt
från 15 till 40 kWh per kull. Till det tillkommer så golvvärme på 350-550
kWh per box per år. I tillväxtavdelningarna varierar det en del mellan de
som har två-klimats-boxar och de som fortfarande jobbar med en-klimatsbox.
I en två-klimats-box räknar man med en förbrukning från 10 – 70 kWh
per boxplats. I en-klimats-boxen ligger förbrukningen på upp till 150 kWh
per boxplats.
De producenter som håller bra temperatur i sina smågrishörn men
utan att ”elda för kråkorna” har enligt Mortensen förstått vikten av en
dragfri smågrishörna med tak där det inte heller kan uppstå kallras. Tak
över smågrishörnan gör att man behåller värmen bättre, och man kan
även hålla en lägre temperatur hos suggorna. En nyfödd spädgris vill
helst ha ca 32-33°C, medan en digivande sugga producerar bäst vid 18-20°C.
Samma grundprincip gör sig gällande för avvänjningsgrisar. En dragfri,
rätt tempererad liggyta är A och O för en avvänjningsgris! Genom att
utforma grisens liggyta på detta vis kan man sänka temperaturen något i
stallen och får på det viset en mer optimal energiförbrukning.
Mortensen rekommenderar även att man installerar temperaturmätare
både i några av smågrishörnorna och under ett par tak i avväjningsstallarna
för att kunna få en optimal värmestyrning.
10 www.svdhv.se

Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping
per.beskow@svdhv.org
får
Per är djurhälsoveterinär med lång erfarenhet
av besättningsproblematik.
Listeria -
en bakterie som kan
orsaka olika sjukdomar
Listeria monocytogenes är en mycket motståndskraftig och långsamväxande
bakterie som bland annat förekommer i jord. Den kan
även finnas i fårens avföring och förorsakar då lätt
smittspridning i djurens närmiljö. Dåligt ensilage är den viktigaste
smittkällan som sätts i samband med infektioner orsakade av listeriabakterien.
Dåligt ensilage kan ha jord- eller gödselinblandning.
Ett pH över 5 ökar risken för oönskad bakterietillväxt i ensilaget.
De vanligaste symptomen
Listerios uppträder oftast under vinterhalvåret. Listeriabakterien kan orsaka flera
olika former av sjukdom: hjärnhinneinflammation, kastningar eller ögoninfektion.
De vanligaste symptomen hos får som insjuknar i hjärnhinneinflammation
är olika former av rörelsestörningar och en enkelsidig ansiktsförlamning med
hängande ögonlock och hängande öra. Sjuka djur blir slöa och kan ha feber. Rörelsestörningarna
är lindriga i början men med tiden tilltar rörelsestörningarna och
fåret börjar röra sig i cirklar– därav namnet kringsjuka som sjukdomen också kallas.
Till slut bli djuret liggande utan att kunna resa sig. När listeriabakterien orsakar
kastningar brukar tackan själv inte visa andra symptom.
Kastningarna inträffar vanligen 1-2 veckor efter att tackorna ätit smittat ensilage
eller på annat sätt fått i sig bakterien. En tacka som kastat behöver oftast
ingen behandling, men bör hållas under uppsikt. Tackor som kastat skall alltid
skiljas av från de andra tackorna i gruppen så att smitta undviks. Om tackan är slö
eller har feber kan detta bero på att hon drabbats av en livmoderinflammation
som behöver behandlas.
Finns misstanke om listerios så ska kontakt alltid tas med veterinär eftersom
sjukdomen är anmälningspliktig. Symptomen vid hjärnhinneinflammation är
typiska men diagnosen fastställs genom obduktion.
Tidigt insatt behandling kan ge effekt
En tidigt insatt antibiotikabehandling kan rädda får med hjärnhinneinflammation
som inte fått allvarliga symptom. Har däremot sjukdomen hunnit utveckla sig
så att djuren har kraftiga rörelsestörningar är en behandling utsiktslös och avlivning
bör då ske om inte annat av djurskyddsskäl.
Människor kan också drabbas
Listeria kan även drabba människor även om risken är liten för friska människor
med ett normalt immunförsvar. Utsätts personer för stora mängder av bakterien
eller har nedsatt immunförsvar ökar mottagligheten. Detta kan vara förhållandet
för gravida kvinnor som inte bör ha kontakt med tackor som t.ex. har kastat. Listeriabakterien
kan också utskiljas med mjölk. Det är orsaken till att all fårmjölk
måste pastöriseras innan den används som människoföda vid till exempel osttillverkning.
Även gödsel från smittade djur kan innehålla listeriabakterier. Sprid det
inte på grönsaksland där grönsakerna skall växa genom gödsellagret.
God foderhygien
är A och O
Hur förebygger man listerios? Eftersom dåligt ensilage
utgör den största risken måste man tänka på följande:
• Undvik jordinblandning i ensilaget genom att inte
ha för låg stubbhöjd, minst 8 cm rekommenderas.
• Ensilera medan energihalten i gräset är hög för att
ensileringsprocessen ska komma i gång ordentligt.
• Tillsätt gärna ensileringsmedel för att sänka pHvärdet.
Värdet bör ligga under 5. Ju mer man förtorkar
vallen desto svagare blir bildningen av mjölksyra
och därmed får man ett högre pH-värde. I ett
ensilage med högre torrsubstanshalt än 65 % sker
ingen naturlig pH-sänkning.
• Se till att alla balar blir täta och hålls täta. Rundbalarnas
plastfilm kan lätt skadas av fåglar och
sorkar eller genom en ovarsam hantering. Kommer
luft in i ensilaget startar en nedbrytningsprocess
där bl.a. ammoniak höjer pH-värdet.
• Utfodra ensilaget inom fem dagar efter öppnandet
av ensilagesäcken. Varmt väder kan göra att
ensilaget tar värme fortare än så.
• Släng allt ensilage som luktar illa, speciellt om det
är mögligt eller om det gått värme i det.
• Håll foderborden rena. Små sprickor i borden utgör
en perfekt miljö för bakteriernas tillväxt.
• Rensa foderbordet från ratat foder dagligen.
• Rensa bort ensilage som fallit på marken eller i ströbädden
dagligen.
www.svdhv.se
11

får
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Gun Bernes, agronom SLU
gun.bernes@slu.se
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt intresse
för utfodring och utfodringsrelaterade
sjukdomar.
Gun är agronom och arbetar vid Institutionen
för norrländsk jordbruksvetenskap vid SLU Umeå
Vinterlamning kräver extra
Lamning vid olika tider på året förekommer numera för att
lamm ska kunna levereras till slakt under hela året. Alla lamningstider
har sina speciella förutsättningar med fördelar
och nackdelar. Vinterlamning under den kallaste delen av
året kan ge en hög tillväxt och god ekonomi men produktionsmodellen
kräver extra tillsyn av tackor och lamm för att
lammen skall överleva.
Temperaturreglering
Temperaturen i samband med lamningen har stor betydelse. Får, liksom
andra djur har ett temperaturspann där de mår bra. Vid den nedre kritiska
temperaturen måste fåret få i sig mer energi än underhållsbehovet för att
kunna öka sin värmeproduktion via en höjd ämnesomsättning. Ju kallare
det är, desto mer behöver fåret äta för att hålla värmen. Den nedre kritiska
temperaturen varierar. För ett vuxet får med päls är den mellan -25°C till
-3°C, men för ett nyklippt får ligger den nedre kritiska temperaturen på
omkring +18°C. Detta är orsaken till att nyklippta får ökar sitt foderintag.
Den nedre kritiska temperaturen är högst för nyfödda våta lamm och ligger
då på +20 till +27°C. Det finns studier där man konstaterat att temperaturen
inne i kroppen också påverkas av kylan i den omgivande luften.
Lamning
De allra flesta lamm som dör gör det inom 1-3 dagar efter födseln. Det är
därför av yttersta vikt att maximera tillsynen under denna tid. Vid kall
väderlek krävs extra tillsyn för att hjälpa tackor och lamm vid lamningen.
Det blöta nyfödda lammet måste slickas torrt eller torkas för att inte kylas
ned. Viljan hos nyfödda lamm att börja dia minskar när det är kallt. Lamm
föds med små energireserver och behöver få i sig råmjölk snabbt i samband
med att det föds. Även detta moment behöver övervakas. Råmjölken
ger nödvändig energi och antikroppar som skydd mot infektioner som
förekommer i besättningen. Skyddet fungerar lokalt i tarmen men tas
även upp i blodet och skyddar lammet tills det har ett eget fungerande
immunförsvar.
Tackans betydelse
Tackor som lammar vintertid måste ha goda modersegenskaper. Tackan
skall snabbt slicka lammet torrt, hon skall ha ett juver som går lätt att
hitta för lammet och det är en fördel om hon står still när lammet söker
spenen. Dessa egenskaper är ärftligt betingade och ursprungliga raser har
mer av beteenden som underlättar överlevnaden hos det nyfödda lammet
än vad förädlade köttraser har, enligt viss forskning. Tackans kondition
har också stor betydelse för fosterutvecklingen, födelsevikten, råmjölkskvaliteten
och mjölkproduktionen. Tackor skall vara i medelgott hull
under dräktigheten. Såväl överfeta som magra tackor skall undvikas. En
låg utfodringsnivå till tackan under senare delen av dräktigheten leder till
lägre fettreserver hos lammet.
Klippning före lamningen ses ofta som positivt eftersom ämnesomsättningen
hos tackan ökar. En högdräktig tacka kan också behöva bli av med
överskottsvärme. Att klippa tackorna några veckor innan lamningen kan
ge högre lammvikter, troligen beroende på att nedkylningen ger ökad
aptit hos tackorna samt en nedbrytning av fett. Båda faktorerna leder till
en högre tillgång till näring för fostret. Nackdelen med att klippa högdräktiga
tackor under den kallaste delen av vintern är den köldstress som
tackorna utsätts för. Är det kallt kan klippning endast kring juver och
svans vara ett alternativ.
Hur håller lammen värmen?
Ett nyfött lamm föds med brunt fett som kan brytas ned för att ge värme.
Äldre lamm genererar värme genom att huttra. Lamm med högre födelsevikt
har bättre förmåga att klara kyla än små lamm. Flera studier visar att
lamm födda på hösten eller vintern har lägre vikt än de som föds på våren.
Förmågan att bevara värme beror också på tjockleken hos skinn och ull.
Ett ulligt lamm klarar kylan bättre än ett lamm med kortare ullfäll.
Utfodring
Under tiden kring lamningen är tackornas behov av vatten som högst.
Konsumtionen av vatten är högre om vattnet är tempererat än om det är
kallt. En alltför låg vattenkonsumtion medför i sin tur ett lägre foderintag
vilket är negativt då tackan ska producera mjölk. Vattenkoppar måste
skyddas mot frost och helst utformas så att de kan höjas i takt med att ströbädden
växer. Var noga med att det finns tillräckligt med ätplatser och vatten
som alla djur kan komma åt. Får vill äta samtidigt. Stressen kring
utfodringen blir större vid låga temperaturer. Utfodring med fruset ensi-
12 www.svdhv.se

tillsyn
FHP-Fårhälsoprogrammet
din kompass i
produktionen!
FHP är ett uppföljningsprogram för dina produktions- och
hälsodata. Genom att använda FHP får du:
• Jämförelsen - en jämförelse med andra besättningar
inom samma ras
• Hälsometern - en grafik som visar de viktigaste
produktionsfaktorerna och sjukdomarna över tre år
• Potentialen - en beräkning av det ekonomiska utfallet
om de uppsatta målen uppnås
• Hälsoplanen - en åtgärdsplan med identifierade
förbättringsområden
• Kalendern – med de åtgärder som föreslås i hälsoplanen
lage kan göra att djuren behöver längre tid för att äta. Det blir också en tillfällig
sänkning av kroppstemperaturen.
Miljön
Vinterlamning sker inomhus och lammen föds upp i huset, ofta på fri tillgång
till kraftfoder och med god tillväxt. En intensiv kort lamningsperiod
och många lamm inomhus kan ge ett högt smittryck. Det är mycket viktigt
att hålla ströbädden torr och välströad. Det kan bli trångt i fårhuset med de
växande lammen och tackorna inomhus.
God ventilation är nödvändigt men undvik drag eftersom särskilt lammen
är mycket känsliga för drag. Ventilationen måste vara tillräcklig för att
kondens inte skall bildas. Fukt är inte heller bra för djurens hälsa och välbefinnande.
Dålig ventilation kan äventyra såväl produktion som hälsa genom
ökad gaskoncentration och fukt. Dålig ventilation kan också gynna tillväxten
av olika smittämnen.
De allra flesta fårhus har djupströbädd. En lång stallperiod medför att
ströbädden blir tjock och inredningen måste anpassas för det. En ströbädds
förmåga att ge värme beror på om den brinner. I en svensk undersökning
kunde ytan på en ströbädd i en sluten ligghall under vintern vara långt över
+20°C men en annan studie visade att det är ovanligt att ströbäddar brinner
i sådan utsträckning att uppvärmningen får någon större betydelse.
Vinterlamning kräver omsorg, plats och bra byggnader där fåren kan
hållas torrt och dragfritt.
Så här går det till:
Du överför data från Elitlamm eller matar in dem manuellt
och får då en bra överblick över hur din besättning fungerar.
Tillsammans med din fårhälsoveterinär kan sedan besättningens
hälsa analyseras. En hälsoplan upprättas efter besök
på gården.
Fårhälsoprogrammet – en av Fårhälsovårdens tjänster
Vill du veta mer?
Kontakta Karin Lindqvist-Frisk, tel 046-32 58 85
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org eller
Ingrid Eriksson, tel 0346-578 30
ingrid.eriksson@svdhv.org
www.svdhv.se
13

får
Karin Lindqvist-Frisk, djurhälsoveterinär Ängelholm
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org
Karin är djurhälsoveterinär med god klinisk erfarenhet
från Tyskland, Norge och Sverige.
Gasbrandsvaccination
hjälper mot mycket
mer än bara gasbrand
Bakterien som kan orsaka gasbrand tillhör en stor familj av bakterier, klostridier. Många klostridier förekommer
normalt både i fårens mag-tarmkanal och i miljön, främst i gödsel och jord. Klostridierna är sporbildande bakterier.
Sporerna kan ligga vilande länge i miljön, i vissa fall i årtionden och fortfarande ha förmåga att smitta och
framkalla sjukdom. Under speciella förhållanden, t.ex. utfodringsmässiga, vid sårskador eller vid parasitangrepp
kan klostridierna börja föröka sig i djuret. När de förökar sig bildas olika sorters gifter som snabbt framkallar
sjukdom och oftast död. Behandling är i de flesta fall lönlöst, men som tur är finns effektiva vacciner som ger bra
skydd mot de klostridier som oftast framkallar sjukdom hos får. De vacciner som säljs i Sverige är kombinationsvacciner
som skyddar mot flera klostridiesorter.
Gasbrand
Gasbrand orsakas av Clostridium perfringens typ D och är en av de vanligaste
diagnoserna vi får vid obduktion av lamm och får som dött plötsligt. Bakterien
finns naturligt i fårens tarm och i gödselbemängd mark. Vid plötsliga
ändringar i utfodringen till ett kraftigare och mer kolhydratrikt foder kan
jämvikten i tarmen störas och gasbrandsbakterierna få möjlighet att föröka
sig och bilda gifter. Ofta insjuknar de största, snabbast växande lammen.
Lammen drabbas oftast vid en ålder av 4-10 veckor när de får tillgång
på kraftfoder eller släpps ut på vårbete, men kan också drabbas på sensommaren
och hösten vid byte till kraftigare bete eller ökad kraftfodergiva vid
slutgödning. Även vuxna får kan få gasbrand, men djur under ett år är
känsligare än vuxna. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt och djuren hittas
ofta döda innan tecken på sjukdom har setts. Ibland hittas djuren när
de är döende, liggande på sidan i kramper. Gasbrand kan inte behandlas,
men risken minskas om ändrig till en kraftigare utfodring genomförs långsamt
så att tarmfloran hinner anpassas till utfodringen. Vid ett pågående
utbrott bör flocken flyttas till ett magrare bete eller stallas in och eventuell
kraftfodergiva reduceras. Gasbrand förebyggs effektivt genom vaccinering.
Diagnosen ställs säkrast vid obduktion.
Stelkramp
Stelkramp orsakas av Clostridium tetani. Bakterien förekommer i mark och
gödsel. Får och hästar tillhör de djurslag som är mest känsliga för stelkramp.
Lamm och vuxna får kan insjukna efter sårskador, t.ex. vid öronmärkning.
Det är därför viktigt att hålla god hygien vid öronmärkning och
andra ingrepp. Inkubationstiden för stelkramp är 1-3 veckor och symptomen
typiska. Fåren får svårt att svälja, idissla och de får kramper i ansiktsmuskulaturen.
Läpparna och öronen dras uppåt och benen sträcks ut så at
djuret står i sågbocksställning. Sjukdomen är mycket smärtsam och drabbade
djur bör avlivas av djurskyddsskäl eftersom behandlingsförsök sällan
lyckas. Diagnosen ställs bäst genom sjukdomsbilden och de kliniska symptomen,
de typiska tecknen ses oftast inte vid obduktion när kramperna
släppt. Vaccination ger ett mycket bra skydd mot stelkrampsinfektioner.
Lammdysenteri
Lammdysenteri orsakas av Clostridium perfringens typ B och drabbar främst
lamm i åldern 1-3 dagar, men lamm upp till 2-3 veckors ålder kan insjukna
om smittrycket på gården är högt. Lammen smittas när de får i sig träck till
exempel från smutsiga juver. Ofta är det enfödda lamm som drabbas, men
vid dålig hygien i lamningsboxarna kan dödligheten nå upp till 20-30% av
lammen. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt. Många gånger hittas lammen
döda. Lammen slutar plötsligt äta, får kraftiga buksmärtor, krum
rygg och bräker ihållande. I vissa fall kan en skummig gul-gråvit, senare
blodblandad diarré ses. De brukar dö inom ett par timmar, men de lamm
som är ett par veckor gamla lever många gånger 2-3 dagar med sjukdomssymptom
innan de dör. Det är oklart i vilken omfattning lammdysenteri
förekommer i Sverige, men i Storbritannien är den vanlig i ovaccinerade
flockar. Diagnosen ställs vid obduktion av döda lamm. Det finns ingen
behandling mot lammdysenteri när lammet blivit sjukt, men vaccination
ger ett bra förebyggande skydd. En annan viktig åtgärd är att hålla god
hygien i lamningsboxarna och att undvika överbeläggning i stallet mot slutet
av lamningsperioden.
Struck
Struck orsakas av Clostridium perfringens typ C. Sjukdomen drabbar mest
vuxna djur över ett år, men dödlighet förekommer också hos lamm i åldern
6-8 månader under slutgödning. Fåret dör mycket snabbt ofta i samband
med plötsliga ändringar i utfodringen och höga kraftfodergivor. Diagnosen
ställs vid obduktion och sjukdomen förebyggs genom vaccination.
Brådsot
Brådsot orsakas av Clostridium Septicum och bråd död är det vanligaste symptomet.
Sjukdomen förekommer huvudsakligen på hösten efter frostnätter
och under vintern eftersom den har samband med fruset foder och bete.
Det är främst de största årslammen som drabbas. Djuren får hög feber,
buksmärtor, blir slöa och dör snabbt. Diagnosen ställs vid obduktion som
14 www.svdhv.se

ör genomföras inom ett dygn efter döden eftersom förruttnelseprocessen
går mycket snabbt. Brådsot förekommer sporadiskt i Sverige och förebyggs
genom vaccination.
Frasbrand
Frasbrand som orsakas av Clostridium chauvoei och kan drabba flera djurslag,
bland annat nötkreatur. Sporer från bakterien kan överleva mycket lång tid
i marken, så över tid kan ett högt smittryck byggas upp på vissa gårdar. Det
förekommer ibland utbrott efter att gamla djurgravar öppnas vid grävningsarbete.
Då kan djuren komma i kontakt med sporerna. Om djuren har
skadad magtarmkanal efter magsår eller parasitangrepp kan de även smittas
när de äter. Skador på huden kan också vara en inkörsport. Tackor kan
få frasbrand om hygienen vid lamning och lamningshjälp är dålig. Även
små lamm kan drabbas vid infektion via naveln och dör då snabbt. Inkubationstiden
brukar vara 1-3 dagar, sedan svullnar området runt såret upp,
djuret får hög feber och blir stelt i kroppen. När bakterien förökar sig bildas
gaser som kan tränga långt in i vävnaden. Om man stryker med handen
över svullnaden känns det som om det frasar eller knastrar, därav namnet
frasbrand. Illaluktande vätskebildning ses ofta i sårmynningen. Vid infektion
hos tackor efter förlossning brukar inte gassamlingen kunna kännas
eftersom infektionen går inåt i kroppen, men tackorna brukar ha flytningar
och vara svullna runt könsöppningen. Behandling med höga doser penicillin
kan lyckas i ett tidigt stadium, men oftast dör djuren snabbt. Diagnosen
ställs på kliniska symptom och även vid obduktion, men kroppen ruttnar
mycket snabbt. Risken för frasbrand minskas med god hygien runt lamning,
vid injektioner, ingrepp och sårvård. Frasbrand förebyggs med vaccination
som ger ett bra skydd.
Infektiös leverinflammation
Infektiös leverinflammation orsakas av Clostridium novyi och drabbar främst
vuxna får. Bakterien finns normalt i marken och i levervävnad hos friska
får. Vid leverskada, som t.ex. infektion med stora leverflundran där flundrornas
larver bildar borrgångar i levern skapas gynnsamma förhållanden
för bakterierna som då kan börja föröka sig. Då bildas gifter och fåret
dör oftast innan andra symptom än en kort tids slöhet kan ses. Sjukdomen
är vanligast på sensommaren och hösten när stora leverflundrans larver är
som mest aktiva. På engelska kallas denna klostridieinfektion ”Black
disease” eftersom huden på döda får snabbt blir mörkfärgad av blödningar.
Kroppen ruttnar fort och diagnosen kan därför vara svår att ställa.
Sjukdomen kontrolleras genom strategisk bekämpning av stora leverflundran
och förebyggs med vaccination.
Sårinfektioner
Malignt ödem är ett samlingsnamn för sårinfektioner med klostridier,
ofta en blandflora av flera sorter samtidigt (C.septicum, Cl.chauvoei, C.sordelli
och C. novyi). Området runt såret blir svullet, degigt, först varmt och sedan
kallt. Det rinner ofta vätska med gasbubblor ur såret.
Det är vanligast att baggar drabbas efter stångningsskador. Ibland kan en
penicillinbehandling lyckas om den sätts in i ett mycket tidigt stadium,
men oftast dör djuren efter 1-2 dygn.
Eftersom bakterierna finns i fårspillning så är god hygien viktig. Undvik
att låta baggarna gå i träckbemängda rasthagar och se till att baggarnas
boxar hålls rena och välhalmade. Malignt ödem förebyggs genom vaccination.
Vaccinera
De vacciner som i dagligt tal i Sverige kallas för gasbrandsvaccin förebygger
samtliga sjukdomar i artikeln. De är kombinationsvacciner som skyddar
mot flera klostridieinfektioner på en gång. Kontakta gärna din fårhälsoveterinär
för ett vaccinationsprogram som passar din besättning.
www.svdhv.se
15

nöt
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp
katinca.fungbrant@svdhv.org
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Katinca är utbildad veterinär i
Danmark med inriktning på hälsa och
produktion hos produktionsdjur.
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade
sjukdomar.
Vanliga frågor om villkorad
läkemedelsanvändning
Villkorad läkemedelsanvändning kan ske i grisbesättningar, fårbesättningar, slaktnöts- och
dikobesättningar. För att kunna få villkorad läkemedelsanvändning krävs att den som ska behandla
djuren har gått en kurs och att det finns en veterinär som är villig att ansvara för villkorningen. Vi
får många frågor om villkorad läkemedelsanvändning, här följer några av de vanligaste.
Vad står D9 för?
D9 är Jordbruksverkets föreskrift om läkemedel och läkemedelsanvändning
SJVFS 2009:84 Saknr D9. I denna föreskrift
finns ett kapitel med bestämmelser om villkorad läkemedelsanvändning.
Hur ofta ska veterinären besöka min besättning?
Vid villkorad läkemedelsanvändning skall den ansvariga veterinären
besöka besättningen minst var femte vecka. Om läkemedelsanvändningen
är låg kan intervallet utökas till var åttonde
vecka.
Jag har en dikobesättning och vill bara ha villkorad
läkemedelsanvändning under kalvningsperioden.
Är det möjligt?
Ja. Varje år ska en anmälan om villkorad läkemedelsanvändning
sändas in till länsstyrelsen av den ansvariga veterinären. I denna
går att ange en kortare tidsperiod än ett år. Observera då att du
inte själv får inleda behandlingar utanför denna tidsperiod utan i
så fall måste tillkalla veterinär.
Vad är skillnaden på uppföljande behandling
och villkorad läkemedelsanvändning?
Vid uppföljande behandling har en veterinär undersökt det sjuka
djuret eller djurgruppen, ställt diagnos och inlett behandlingen.
Uppföljande behandling får utföras av djurägaren och ska vara
enligt veterinärens instruktioner.
Vid villkorad läkemedelsanvändning får djurägaren själv inleda
behandling av de diagnoser som ansvarig veterinär har gett
instruktioner för och anmält till länsstyrelsen. För att få ha
villkorad läkemedelsanvändning ska den som ansvarar för djurens
skötsel ha gått en godkänd kurs i villkorad läkemedelsanvändning
(D9-kurs).
Jag har gått kurs i villkorad läkemedelsanvändning för gris.
Får jag då behandla nötkreatur?
Nej. Det krävs en kompletterande kurs. Kurser för villkorad läkemedelsanvändning
finns för gris, nöt och får.
Jag har villkorad läkemedelsanvändning på min gård. Får
jag behandla djuren på granngården om de blir sjuka?
Nej, efter godkänd D9-kurs får man endast inleda behandling av
de diagnoser som ansvarig veterinär har gett instruktioner för i
den egna besättningen. Anställda på gården måste också ha gått
D9-kurs för att få behandla djuren om diagnosen har ställts och
behandling inletts av en veterinär.
Jag är anställd i två besättningar. Får jag behandla i båda?
Ja, om båda besättningarna har villkorad läkemedelsanvändning.
Det är även ett krav att du står angiven som ansvarig för
behandlingar i anmälan om villkorad läkemedelsanvändning till
länsstyrelsen. Tänk på att instruktionerna om vilka diagnoser
som får behandlas och hur behandlingen skall utföras kan skilja
sig åt mellan besättningar.
Min veterinär är bortrest och jag behöver
mer läkemedel. Kan jag ringa till en annan
veterinär för recept?
Nej. Endast den veterinär som är ansvarig för villkorningen får
förskriva läkemedel per telefon till besättningen.
Vad måste jag göra när jag har villkorad behandling?
Du får endast behandla de sjukdomar som du och ansvarig
veterinär kommit överens om skall ingå i villkorningen. Dessa
sjukdomar får endast behandlas med de mediciner som veterinären
skrivit i sina anvisningar att du skall använda till respektive
sjukdom. Du måste föra en noggrann journal över sjuka djur och
medicinförbrukning för varje behandling.
16 www.svdhv.se

Var med och förbättra
morgondagens rådgivning
För att analysera och följa upp produktionen är det värdefullt att kunna
jämföra den egna besättningen med liknande besättningar. Besättningsanpassad
rådgivning bygger på att följa hälsoläget och dödligheten över
tid. För att kunna bygga upp en kunskapsbank med jämförelsetal kommer
nöthälsoveterinärerna att samla in information om hälsoläget i din
besättning i samband med besättningsbesöken under vintern och under
nästa år. För att få en hög kvalitet på uppgifterna skall de utgå ifrån gårdens
journalföring och om du därför kan ta fram uppgifterna inför besöket
förbättrar det kvaliteten på vårt arbete. De uppgifter vi vill ha är:
Dikobesättningar, data från senaste kalvningssäsongen
Antal kor och kvigor som betäckts/seminerats
Antal dräktiga kor och kvigor
Datum för första och sista kalvning
Antal levande födda kalvar
Antal dödfödda kalvar
Antal avvanda kalvar
Antal kalvar som behandlats för sjukdom under diperioden
Slaktnötsbesättningar, data från senaste 12 månaderna
Antal inköpta kalvar och ungdjur
Antal behandlade kalvar under mjölkperioden eller i mottagningsstallet
(vid inköp av avvanda kalvar), fördelat på
• Lunginflammationer
• Diarré
• Klövspalt
• Övrigt
Antal döda kalvar under mjölkperioden eller i mottagningsstallet
Antal behandlade ungdjur (efter mjölkperioden/mottagningsstallet)
fördelat på
• Lunginflammationer
• Diarré
• Klövspalt
• Övrigt
Antal döda ungdjur (efter mjölkperioden/mottagningsstallet)
Därutöver finns en rad andra uppgifter som också kan diskuteras i samband
med besöken. Är det några jämförelsetal som du saknar? Kontakta
gärna någon av Nöthälsovårdens veterinärer för att diskutera vidare.
Genom att jämföra sjuklighet och dödlighet hos småkalvar mellan besättningar
får vi en god uppfattning om hur variationen på besättningsnivå ser ut.
www.svdhv.se
17

nöt
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala
virpi.welling@svdhv.org
Virpi är djurhälsoveterinär med lång klinisk
erfarenhet.
Så höjer du avvänjningsvikten
hos dikalvar!
Målet för en dikalvsproducent är enkelt: en avvand, tung och frisk kalv per diko och år.
Verkligheten kan dock vara annorlunda i många besättningar när kalvningssäsongen
och avvänjningsperioden inte riktigt har blivit som de skulle. För att kalvarna ska nå bra
avvänjningsvikter måste dikorna vara i god kondition och bli dräktiga i tid. Andra viktiga
faktorer är en hög mjölkproduktion hos kon och god kalvhälsa.
Var börjar man?
Under tre år har jag besökt en dikobesättning med 90 korsningskor som
hålls i en kall lösdrift. Renrasiga Angustjurar används till förstakalvare
och yngre kor medan Simmentaltjur används till de äldre korna. Alla
tjurkalvarna och en del av kvigorna behålls för slaktuppfödning. Korna
utfodras med rundbalsensilage och slaktdjuren har fullfoder i fri tillgång.
Kalvningarna har varit lätta och resultaten bra, både avseende
antal levande födda kalvar och låg kalvdödlighet. Däremot har kalvarna
inte vuxit bra och många av dem har blivit ruggiga med dåligt hull under
sensommaren. Vissa kalvar har haft diarré.
Hur gjorde besättningen förut?
Dikorna var uppdelade i två grupper av utfodringstekniska skäl i lösdriften
med djupströbädd. Dikornas hull varierade stort i de två grupperna
där slaktkorna och de äldre korna var i överhull, medan yngre kor och
förstakalvare var i underhull. Noteringar om kalvens storlek vid födseln
och vid avvänjning gjordes enligt en tregradig skala: liten (< 40 kg), mellanstor
(> 40 kg) och stor kalv (> 45 kg). Samma typ av skala användes för
bedömningen vid avvänjning av kalvarna. Den enda viktkontrollen
skedde vid lastning till slakt och då kontrollerades endast enstaka djur
med hjälp av måttband. Vid en närmare titt på avvänjningsgraderingen
visade det sig att 80 % av kalvarna hamnade i den lägsta och den mellanstora
klassen vid avvänjning. Detta tillväxttapp under diperioden hängde
med högre upp i åldrarna på kalvarna och påverkade även slaktvikterna
men framförallt uppfödningstiden som blev ungefär en och en halv
månad längre än vad som verkade rimligt i denna typ av besättning.
Åtgärder på kort sikt och mål på långsikt
Många frågeställningar uppstår vid besättningsbesök som liknar detta.
Vilka faktorer påverkar kalvarnas tillväxt? Vilka rutiner på gården kan
ändras och varför skulle det ge resultat?
Viktiga faktorer för bra tillväxt
Mjölken är den viktigaste näringskällan för kalven under de första
levnadsmånaderna. Kalvarna föds enkelmagade och är helt beroende av
mjölken under den första månaden. Våmmen utvecklas successivt under
ett halvår genom att kalven börjar smaka på gräset och beta på prov.
Betandet i späd ålder har inte speciellt mycket med näringsintag att göra
utan ingår i den normala utvecklingen från enkelmagad till idisslare. Kalven
dricker cirka 8-10 liter per dag fördelat på 4-8 tillfällen. Tillväxten på
fri tillgång på mjölk kan bli över 1 kg per dag.
Ibland är kons mjölkproduktion låg av olika anledningar. Olika typer
av juverproblem med till exempel täta spenar, avläkta eller akuta juverinflammationer
kan minska mjölkproduktionen kraftigt. Kons genetiska
förutsättningar att producera mjölk är betydelsefulla. Genom att avla
målmedvetet på mjölkanlag kan kornas mjölkproduktion på sikt öka i
besättningen. Kons allmänna hälsoläge och hullet påverkar också mjölkproduktionen.
Betet har en viktig del i kons förmåga att producera mjölk.
Det är viktigt att betet håller tillräckligt god näringsmässig kvalitet
under hela digivningen.
Kalven börjar så småningom äta mer gräs för att utveckla kraftiga
våmpapiller som leder till en god förmåga att ta upp näringsämnen. Den
unga kalven föredrar ett spätt grovfoder med stor andel blad. Ett grovt
och näringsfattigt bete framförallt på hösten kan leda till att kalvarna
tappar i tillväxt. Därför är det viktigt att börja tillskottsutfodringen i tid,
framförallt om kalvarna hålls kvar på bete efter avvänjning. Snabbväxande
kalvar och ungdjur har ett stort behov av mineraler och saltsten och
ska ha tillgång till båda under hela betesperioden.
Sjuka kalvar växer sämre, både under tiden de är sjuka men även
under återhämtningsfasen. Om kalven blir allvarligt sjuk kan den utvecklas
till en pellekalv, som aldrig uppnår en normal vikt. De vanligaste sjukdomarna
som drabbar dikalvar är diarré och navelinfektioner. Åkommorna
kan leda till försämrad tillväxt och ökad dödlighet.
Besättningsproblem med sjuka kalvar ska utredas genom provtagning
och obduktioner och förebyggas genom tillsyn, rätt behandling och förändringar
i till exempel närmiljö, skötsel och råmjölksrutiner.
I de flesta dikobesättningar orsakar inte parasitangrepp några större
problem i och med att kalven får i sig parasitlarver successivt under betesperioden
och utvecklar immunitet. På senare år har dock dikobesättningar
drabbbats av mag- tarmparasitorsakade skador på grund av att
kalvningsperioden startar tidigt, ibland redan under december månad.
Då är kalvarna äldre när de släpps på bete och konsumerar mera gräs och
får i sig mer parasitsmitta på en gång. Den successiva tillvänjningen uteblir
och immuniteten hinner inte utvecklas på samma sätt som när kalvarna
är yngre och få en större del av sin näring via mjölkintag. Vid misstanke
om parasitinfektioner kan träckprover visa vilken parasit kalvarna
bär på.
18 www.svdhv.se

En frisk, tung avvand kalv per ko och år- målet i dikobesättningen.
Vad har vi gjort och hur har det då gått?
Tre år har passerat och glädjande nog är tillväxten numera på topp. Kalvarna
ser fina ut vid avvänjningen och kan slaktas i snitt en månad tidigare
än förut.
Vi började med att införa en besiktning av dikorna varje höst vid
avvänjning. Då antecknades hull (underhull, normalhull, överhull) och
juverkondition (trespenta, svullnader, tjocka spenar, asymmetri, juverform)
och fynden kopplades ihop med kalvvikterna enligt samma skala
som förut (liten, mellan och stor). Besiktningen gjordes i samband med
dräktighetsundersökningen på hösten då korna fångades via en låsgrind
och stod stilla. Efter analys av dräktighet, hull, juver och kalvvikter gallrades
en fjärdedel av korna bort varje höst, vilket innebar en högre rekryteringsprocent
under tre års tid. Nu år fyra, har rekryteringsprocenten återgått
till det normala för besättningen, cirka 15 %.
Den andra viktiga åtgärden var att gruppera korna efter ålder och hull
för att jämna ut skillnaderna i hull och för att få upp de yngre korna och
framförallt förstakalvare i normalhull. För att kunna gruppera byggdes
det till ett foderbord med gott om ätplats där alla korna kan äta samtidigt.
Den tredje faktorn som gjorde skillnad i denna besättning var en parasitkontroll
av årskalvarna. Träckprover undersöktes på ett antal kalvar en
och en halv månad efter betessläpp. Då var kalvarna 4-5 månader gamla.
Löpmagsmask hittades i betydande mängder. Fyndet ledde till att kalvarna
samlades ihop på betet med hjälp av lösa grindar och avmaskades.
Nya träckprover togs i september. Då hade parasitbördan börjat byggas
upp på nytt. Hela kalvgruppen avmaskades en gång till i samband med
avvänjning och installning i oktober. Betesplanering för att minska parasittrycket
är svårt i denna besättning på grund av naturbeten och permanenta
beten utan möjlighet för rotation eller växelbete med andra djurslag.
Den fjärde och sista åtgärden var att börja tillskottsutfodra kalvarna
med kraftfoder i slutet av sommaren. En spannmålsblandning med ärtor
och mineraler erbjöds i små mängder i en kalvgömma där bara kalvarna
kunde komma åt fodret. Fördelen med tillvänjningen var att kalvarna
kunde tillgodose det ökade proteinbehovet via kraftfodret medan näringsinnehållet
och ts-halten i betet minskade under hösten. Kalvarna blir
också tillvanda för att börja äta större mängder kraftfoder i fullfodret vid
installningen.
Kom ihåg!
Koll på juver, hull och målmedveten avel för mjölkavkasning, mera
ätplats, parasitkontroll samt tillskottsutfodring av kalvar på hösten var
nycklarna till förbättring i denna besättning.
Hoppas att du som läsare har fått värdefulla tips och exempel på att
höja vikterna och förbättra lönsamheten även i din egen dikobesättning.
Ingen rådgivare blir bättre utan ett konstruktivt samspel med dig som
jobbar med djuren. Hör gärna av dig med egna tips och erfarenheter!
www.svdhv.se
19

nöt
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade
sjukdomar.
Leverbölder, inflammation i vå
Leverbölder förekommer hos nötkreatur i alla åldrar. Leverbölder är vanligast hos
nötkreatur som står på foderstater som predisponerar för våmförsurning. Det kan
vara slaktnöt eller mjölkkor med hög andel kraftfoder i foderstaten. Nötkreatur med
leverblöder kan ha nedsatt produktion.
Symptom vid leverbölder
Nötkreatur med leverbölder visar sällan symptom. Ibland har de febertoppar,
foderleda och de kan ha ont. När de har ont händer det att de stönar
när de ligger ner eller när de rör på sig. Slaktnöt med leverbölder har
minskad fodereffektivitet och om leverbölderna är många minskar tillväxten,
enligt vissa uppgifter med 5-15 % per dag jämfört med friska nötkreatur.
Bölderna i levern kan läka av och lämnar då ett ärr efter sig.
Leverbölder hittas vid slakt
Leverbölder registreras i samband med slakt under kod 85/86. Levrar med
bölder i kasseras. Levern kan innehålla en eller flera bölder, ibland upp
till 100 stycken. Bölderna kan variera i storlek. Leverbölder kan orsaka
följdsjukdomar som är mycket allvarliga, till exempel tromber i kroppens
största vener och plötsliga dödsfall om stora kärl brister. Bölderna kan
också orsaka en bukhinneinflammation. Det finns olika skäl till bölder i
levern hos nötkreatur, till exempel infektioner i kroppen eller som en
följd av våmförsurning. Hos unga kalvar kan leverbölder uppkomma om
kalven har en navelinfektion. Vasst kan också ge leverbölder genom att
det vassa föremålet punkterar nätmagen och sticker in i levern. Vasst, liksom
leverbölder, registreras i samband med slakt under kod 27/28.
Hur vanligt är leverbölder och vasst?
I Sverige registrerades leverbölder hos 2,7 % av slaktade tjurar och hos 3,2 %
av korna medan vasst registrerades hos 0,5 % av tjurarna och hos 3,1 %
hos korna under 2012. I USA förekommer leverbölder hos 8-40 % av slaktdjur
som hålls i så kallade feed lots. I Danmark förekommer leverbölder
hos 5-8 % av mjölkkorna. Förekomsten i Sverige är alltså förhållandevis
låg.
Vasst
Vasst är ett samlingsnamn för skador på nätmagen som orsakats av vassa
objekt som nötkreaturet har svalt. Vasst kan orsakas av spik i samband
med byggen eller av bitar av taggtråd eller ståltråd. Aluminiumburkar
som gått igenom hacken delas i vassa småbitar som kan orsaka vasst. Vid
muskelsammandragningarna i nätmagen kan det vassa föremålet skada
nätmagen men även andra inre organ och bland annat orsaka leverbölder.
I värsta fall kan hjärtat skadas. Då kan djuret dö hastigt. Normalt ses
symptom som nedsatt foderintag, ovilja att röra sig, krökt rygg och
smärta. Djuren kan stöna i samband med att de rör sig. Vasst behandlas
genom att en magnet stoppas i djuret.
Bölderna orsakas av bakterier
Leverbölder kan orsakas av många olika bakterier, men den som oftast
hittas är Fusobacterium necrophorum. Bakterien är vanlig och finns både i
miljön och som en del av normalfloran i magtarmkanalen. F. necrophorum
tar sig in i kroppen genom skador på slemhinnor eller sår. Bakterien tillverkar
gifter som orsakar vävnadsdöd. Den kan ensam eller tillsammans
med andra bakterier orsaka ett flertal infektioner, till exempel klövspaltinflammation
eller halsbölder hos unga kalvar. När bakterien orsakar
leverbölder börjar det med en inflammation i våmmens slemhinna.
Inflammation i våmmens slemhinna
Våmförsurning som kan orsaka inflammation i våmslemhinnan kan
orsakas av snabb nedbrytning av kolhydrater i fodret. Nedbrytningen
resulterar i en mjölksyraproduktion som effektivt sänker pH i våmmen.
Vid grovfoderbaserade foderstater ligger pH i våmmen på 6-7. När mjölksyra
bildas sjunker pH och våmmens pH blir surt. Lågt pH orsakar skador
UPPTÄCK OSS DU OCKSÅ!
SweVet Piab AB - veterinärens och djursjukvårdens professionella samarbetspartner och
helhetsleverantör av veterinär-medicinska produkter för den skandinaviska marknaden.
Produkter, service och kunskap
till den skandinaviska
veterinärmarknaden.
Snabbare. Enklare. Smartare.
MARKNADENS
MEST KOMPLETTA
SORTIMENT!
BESÖK
VÅR HEMSIDA
www.swevet.se
MARKNADENS
BÄSTA
WEBSHOP!
ÖPPEN DYGNET
RUNT!
MARKNADENS
BÄSTA
KUNDSERVICE!
RING
0416-258 25
FRÅGA OSS
NÄR DU
VILL VETA
MER!
SweVet Piab AB l Verkstadsgatan 8, 275 39 Sjöbo l Växel 0416-258 25 l Fax 0416-258 31 l www.swevet.se l info@swevet.se
20 www.svdhv.se

mmen och vasst
Vid idissling produceras saliv som sväljs ner med fodret. Saliven är
basisk och buffrar pH i våmmen.
på slemhinnorna i våmmen. Dessa skador koloniseras av bakterier. Bakterierna
följer sedan med blodomloppet och fastnar i levern. Där kan bakteriehärdarna
utvecklas till leverbölder.
Predisponerande faktorer
Foderstater med hög andel kolhydrater är en vanlig orsak till inflammation
i våmmen både hos slaktnöt och hos mjölkkor. Hög andel stärkelse i
fodret ökar också risken för leverbölder. Fiberandelen liksom utfodringsmetod
har också betydelse. Hastiga foderbyten från grovfoderfoderstater
till foderstater med hög andel kraftfoder och dålig hygien på foderbordet
ökar risken för leverbölder. Risken för leverbölder ökar även med ålder.
Förebyggande åtgärder
Leverbölder förebyggs genom att utfodra nötkreaturen med högre andel
grovfoder och lägre andelar kraftfoder. Därigenom minskar de lättlösliga
kolhydraterna i fodret. Idisslingstiden ökar också och därmed även salivproduktionen
som buffrar våmmens pH. Var också noga med att successivt
vänja nötkreaturen vid foderförändringar till exempel i samband
med installning efter betesperioden. Genom att använda fullfoder så att
kraftfodret äts tillsammans med grovfoder hindras svängningar i våmpH.
Surheten i våmmen minskas och leverbölder kan undvikas. Foderhygien
och foderbordets renhet är också viktigt.
Grovfoderbaserade foderstater och fullfoder
minskar risken för leverbölder i besättningen.
www.svdhv.se
21

nöt
Elöd Szántó, djurhälsoveterinär Skara
elod.szanto@svdhv.org
Elöd är djurhälsoveterinär med stor erfarenhet av smittskydd och
djurskydd. Han är utbildad till veterinär både i Rumänien och i Sverige.
Sjukdomsregistreringar vid slakt
Ett unikt verktyg
Svenska djurbönder har många hinder att kämpa med i dagens globaliserade och konkurrensutsatta
värld. Då blir det ännu viktigare att utnyttja alla fördelar som mödosamt
har byggts upp under åren. Det är inte många länder där man kan följa djurhälsoläget
på riksnivå, men också på gårdsnivå genom en tillförlitlig slaktskadestatistik. Att ha tillgång
till slaktanmärkningarna är ett verktyg som vi måste värna om och använda mer.
I motsats till andra övervakningsprogram inriktade på allvarliga sjukdomar som vi inte
har eller har i ringa omfattning i landet, har vi här möjlighet att följa rena produktionssjukdomar
som vi alla dagligen lever med.
Använd anmärkningarna på avräkningsnotan
Det är ganska lätt att som producent fokusera på det som syns på avräkningsnotan
genom avdrag. Oftast är man bara medveten om att en lever
kostar omkring 80 kr i avdrag på en ungtjur, att det blir några kg avdrag
vid bölder eller onödigt dyrt vid avdrag för parafilaria som ger grönt kött.
Sådana kassationer av olika slag kostar i längden en hel del pengar, men
enligt min erfarenhet är det många som inte har kontroll över den här
enkla kalkylen. Börjar man dessutom rota i dolda kostnader som inte
syns på avräkningsnotan blir saken betydligt svårare att mäta i pengar.
Tecken på avläkta lunginflammationer som dyker upp i samband med
slakten har haft ett pris i form av merarbete, veterinärkostnader, med
mera, men mest i form av lägre tillväxt. En så banal sak som anmärkning
om bindvävsmask kan skvallra om mycket flugor på betet som gör djuren
oroliga med lägre tillväxt som följd. Ibland är sjukdomsregistrering vid
slakt det enda realistiska sättet att diagnostisera sjukdomar som är svåra
att upptäcka kliniskt – ett bra exempel på detta är stora leverflundran
som har spridit sig under de senaste åren.
Lyckas vi tillsammans sätta ett relevant pris på saker och ting blir det
enklare att göra bättre kalkyler och prioriteringar. Självklart finns en
massa andra hälsorelaterade faktorer som också inverkar på produktionsresultaten
så det går inte att se på sjukdomsregistreringen vid slakt separat.
Dessa ingår i en helhet och måste analyseras som sådan.
Köttproduktionen i sin helhet skulle också tjäna på en bättre analys av
registreringen i samband med slakt. Riksvärden kan ge oss siffror som vi
som näring eller enskild producent kan använda i marknadsföringen
eller ha som en tankenöt om vad det är vi måste förbättra och fokusera på.
Ställ krav på slakterierna
Sjukdomsregistreringen vid slakt har under väldigt många år varit obligatoriskt
och statligt reglerat. Sedan några år tillbaka är det däremot frivilligt.
De stora slakterierna har på ett föredömligt sätt insett värdet av
registreringen och fortsatt på den gamla vägen. Problemet är att den växande
skaran av små och ibland medelstora slakterier inte har hängt med
och det har uppstått ”luckor i statistiken” som i viss mån stör möjligheten
till utvärdering av de nationella resultaten. I vissa fall omöjliggörs
även en professionell uppföljning av den enskilda gårdens resultat.
Svenska Djurhälsovården jobbar aktivt med att få in fler slakterier i rapporteringssystemet
men här kan också du som enskild producent göra en
insats. Som kund och leverantör kan du begära att slakteriet gör det möjligt
att underlätta hälsoarbetet och produktionsuppföljningen. Sjukdomsregistreringen
vid slakt är objektiva nyckeltal som speglar produktionsstörande
parametrar och som vi måste använda bättre i jakten på
djurvälfärd och lönsamhet i djurproduktionen. En ännu bättre sjukdomsregistrering
tjänar vi alla på!
22 www.svdhv.se

MAFA siloprogram
MAFA Unik
- för bästa foderhygien !
FÖRST IN - FÖRST UT !
I en MAFA Unik töms silon från botten utan
separation. Det ger en jämn foderkvalité, utan
risk för hängning av gammalt foder.
Besök www.mafa.se för mer info
Nöjda kunder är det bästa vi vet!
Tel: 0431-44 52 60. Fax: 0431-41 15 01
www.svdhv.se
23

POSTTIDNING B
Svenska Djurhälsovården AB
Box 814
391 28 Kalmar
Lägger du ner för mycket
tid på din utfodring?
Cormalls stationära foderblandare
till en rälshängd
fodervagn.
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga
nytt stall?
Då kan vi hjälpa dig att:
• minska arbetsinsatsen vid utfodring
• spara pengar vid nybyggnation
• reducera driftskostnaderna
• spara in en traktor och dess underhåll
• förbättra hygienen på foderbordet
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.
3
Jonas Johansson
Cor i Centrum AB
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)
Fax: 044-20 21 27
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg
Telefon 0045 7448 6111
www.cormall.dk