Tidig tillväxt lönar sig alltid - Svenska Djurhälsovården

SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Djurhälsonytt
Tidningen för dig som är medlem i Svenska Djurhälsovården. NO 2/2012
Kontrollerade
klövar utan fotröta
Ny stam av PRRSvirus
i Danmark
Tidig tillväxt
lönar sig alltid

Vi har järnkoll!
Gleptosil ® vet.
200 mg Fe 3+ /ml
injektionsvätska, lösning
Gleptoferron
Automatspruta i varje
förpackning!
Förebyggande och behandlande till
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör
ej behandlas innan bristen avhjälpts.
Receptfritt läkemedel.
Läs bipacksedeln noggrant. För mer
information, gå in på www.fass.se.
Pharmaxim
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1_2012.indd 1 2012-01-20 14:58:55
2 www.svdhv.se

ledare
INNEHÅLL
DJURHÄLSONYTT
NUMMER 2 2012
5 Aktuellt om PRRS
– en sjukdom vi klarar oss utan
6 Hummelstaboxen
– från idé till verklighet
8 Smärtlindring och lokalbedövning
9 Rätt antibiotika till gris
– ny rekommendation
Lantbrukarson som blev veterinärmedicine doktor i parasiter hos
nötkreatur, 2003. Har arbetat på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU,
Statens veterinärmedicinska Anstalt, SVA och som veterinärpolitisk
expert på LRF.
Vägval djurhälsa
Det är ingen nyhet att svensk djuruppfödning har det tufft med lönsamheten.
Samtidigt äter vi mer kött, men allt mindre andel av det vi konsumerar
är svenskt. Utvecklingen för svenskt lamm utgör här ett lysande och
synnerligen glädjande undantag.
Det finns olika teorier om vad den tuffa situationen beror på. I ivern att
förbättra lönsamheten och öka marknadsandelarna är det lätt att göra fatala
misstag. Ett vore att offra svensk djuruppfödnings verkliga styrkor. Vår goda
djurhälsa är en sådan uppenbar styrka och konkurrensfördel.
Att importera stort antal levande djur kontinuerligt från områden med
sämre djurhälsa framförs av vissa som lösningen för en blomstrande svensk
grisuppfödning. De fria marknadskrafterna ställs mot ett bibehållet
djurhälsoläge. Kortsiktighet mot långsiktighet. Risken är att vårt goda
djurhälsoläge hamnar i historieböckerna både snabbt och oåterkalleligt.
Min övertygelse är att det vore en synnerligen dum idé att spela rysk
roulett med PRRS som en av våra viktigaste djurhälsofördelar inom
grisuppfödningen.
Få länder kan nämligen konkurrera med vår djurhälsosituation. Få
länder kan visa upp en sådan låg antibiotikaanvändning. Få länder har ett
sådant gott samarbete mellan stat och näring. Sverige har bekämpat
djursjukdomar som andra EU länder brottas med varje dag. Fakta talar sitt
tydliga språk: svensk djurhälsa och frihet från djursmittor imponerar vid en
jämförelse där ni lantbrukare och hela branschen helt slipper kostnader för
sjuklighet som andra har varje dag. PRRS beräknas t.ex. kosta den danska
grisproduktionen 1300 kr per sugga och år. Vad den skulle kosta den svenska
hoppas jag aldrig få veta.
I horisonten ser jag ett vägskäl närma sig. Vid vägskälet står två skyltar.
På den ena skylten står det ”PRRS” och på den andra ”PRRS-fritt”.
För mig och Svenska Djurhälsovården är valet enkelt. Vi väljer PRRS-fritt,
för bibehållen konkurrensfördel som andra bara kan drömma om.
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org
VD
WEBB
WEBB
10 Norska suggor, svenska suggor
– samma gener, samma problem
11 Norsk avel tar sikte på hållbarhet
12 Kontrollerade klövar utan fotröta
– säker och enklare livdjurshandel
13 Gå på lamningskurs
14 Information från träckprover
16 Medel mot ektoparasiter
17 Schmallenbergvirus
18 Lunginflammation hos kalvar
19 Håll extra koll för att hitta Oxstyng
20 Tidig tillväxt lönar sig alltid
22 Detta har vi lärt oss om EHEC
SVENSKA
DJURHÄLSOVÅRDEN
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se
Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.
Omslag: Djurhälsoveterinär Katarina Gustafsson, Länghem.
Tidningen har producerats av:
Box 86, 598 22 Vimmerby
Telefon: 0492-196 70
Internet: www.mediapartner.nu
Ansvarig utgivare: Sven-Olof Dimander
Projektledare: Björn Lilja
Mediasäljare: Richard Svensk
Text: Svenska Djurhälsovården
Foto: Svenska Djurhälsovården
Grafisk form: Ingela Koponen
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri
www.svdhv.se
3

När du tror du
tänkt på allt
Vad händer med din ekonomi om besättningen
drabbas av fotröta, gasbrand eller Maedi-Visna?
Med öppnare gränser ökar risken för nya sjukdomar.
En försäkring förhindrar inte sjukdomar
eller skador men kan lindra den ekonomiska förlusten
om oturen skulle vara framme. Kontakta
oss så berättar vi mer om nyheterna i vår fåroch
getförsäkring.
Ring 020-88 88 88, gå in på agria.se eller
kontakta Länsförsäkringar där du bor.
Ersättning
utan självrisk
Nyheter i
försäkringen!
Kontakta oss
för ett bra
erbjudande!
Om många djur dör inom 30 dagar
kan du få ersättning utan avdrag
för självrisk.
För mjölkproducerande djur kan du
även få ersättning för en del av den
förlorade mjölkintäkten.
Agria Djurförsäkring är länsförsäkringsgruppens specialistbolag för djur- och grödaförsäkring.
4 www.svdhv.se

gris
Katarina Karlsson Frisch, djurhälsoveterinär, Falkenberg
katarina.karlsson@svdhv.org
Katarina är djurhälsoveterinär i Halland
sedan 2002 och dansk svinspecialist.
Aktuellt om PRRS
– en sjukdom vi klarar oss utan
Vid SvDHV:s vårkonferens föreläste PH Schelde Rathkjen
från Boehringer Ingelheim Danmark under ämnet ”Senaste
nytt om PRRS”. Sedan slutet av 90-talet har det förekommit
två typer av PRRS-virus i danska grisbesättningar, typ
1 och typ 2, som vanligen kallas EU och USA-typ. I Danmark
kontrollerar man PRRS genom en kombination av strikta
djurflöden inom besättningen, konsekventa regler för management
och strategisk vaccination. PH Schelde Rathkjen
beskrev ett aktuellt fall av PRRS i Danmark som orsakats av
en ny typ 2 stam. Helt klart är att PRRS är en sjukdom som
svensk grisuppfödning klarar sig utan.
Utbrott av ny stam av PRRS-virus
Den drabbade danska besättningen är integrerad och har 2000 SIP med
grisning varje vecka. I vecka 45 år 2010 dog plötsligt 50 % av de nyfödda
grisarna och de övriga var i mycket dåligt skick. Prov som togs från de
döda grisarna påvisade PRRS-virus typ 2. Virusstammen undersöktes
ytterligare på DTU, Veterinärinstitutet i Köpenhamn, där det upptäcktes
att isolatet till 96 % var identiskt med typ 2 och till 95 % identiskt med
en kinesisk stam.
Massvaccination och strikta rutiner genomfördes
I vecka 46, omedelbart efter att virustypen blivit känd, massvaccinerades
alla suggor, gyltor och galtar. Syftet med vaccinationen var dels att
immunisera alla vuxna djur, dels undgå att viruset skulle fortsätta
spridas till fostren via placentan i månader. I vecka 47 sattes även
vaccination in på alla smågrisar vid avvänjningen.
råd
Gyllene regler för management vid
sjukdomar i en besättning
• Flytta endast övertaliga grisar vid kullutjämning.
Flytta inte runt grisarna mer än absolut nödvändigt.
• Flytta inga grisar efter 48 timmar.
• Undvik smittspridning vid hantering. Håll grisarna i boxen.
• Byt kanyl mellan varje kull.
• Flytta inte sjuka grisar. Kan de inte klara sig hos sin egen
mor skall de avlivas!
• Avvänj alla grisar i omgången samtidigt.
• Avvanda grisar i BB är förbjudet.
• Strikt omgångsproduktion (allt in/allt ut).
• Ingen kontakt mellan olika åldersgrupper. Ingen kontakt
mellan grisar från avvänjningen och upp till 6 månaders
ålder och suggor.
• Gyltor, även egenrekryterade, ska sättas in via karantän
i minst 12 veckor.
Parallellt med vaccinationen infördes strikta rutiner för djurflöden
och management i besättningen. Se seperat ruta.
Ökad dödlighet efter avvänjning och mumifierade foster
Dödligheten bland grisar före avvänjningen var nästan nere på normala
nivåer igen sex veckor efter att utbrottet startat. Samtidigt som dödligheten
sjönk före avvänjning ökade den efter avvänjning och låg på
närmare 20 % sex veckor efter utbrottet, för att sedan sakta sjunka igen.
Sex veckor efter att utbrottet startat började det också födas mumifierade
foster (stenfoster) och det pågick i ungefär två månader. Som mest
var 75 % av fostren mumifierade. Antalet levandefödda och dödfödda
grisar var tillbaka på normal nivå igen efter 15 veckor. I tillväxtavdelningarna
var dödligheten på normal nivå igen efter 20 veckor. Kombinationen
av strikta djurflöden, noga genomtänkta rutiner och massvaccination
kunde häva utbrottet av den här nya PRRS typen, trots att
vaccinet endast överensstämde till 96 % med den i besättningen funna
virusstammen.
Ny typ av PRRS-virus också i Tyskland
I Danmark vet man inte hur utbredd den här nya typen av PRRS-virus är.
Samma typ av PRRS-virus sprids för närvarande i Tyskland. Där härrör
smittan ifrån ett utbrott på en galtstation. Vaccinationsförsök med den
nya subtypen av PRRS pågår i Danmark.
PRRS – en kostsam sjukdom som vi klarar oss utan
Slutsatsen för de som lyssnade på PH:s föredrag kunde inte bli annat än
att PRRS är en sjukdom som kostar både pengar, besvär och sämre
djurhälsa. Det är alltid bättre att förebygga än bekämpa och att tillämpa
de gyllene reglerna för management är generella råd som betalar sig
även utan PRRS. När väl PRRS finns i landet och i den enskilda besättningen
blir strikta rutiner och management ett måste. Vi jobbar därför
vidare med strikta rutiner och management, men håller PRRS utanför
landets gränser.
www.svdhv.se
5

gris
Rebecka Westin, djurhälsoveterinär, Skara
rebecka.westin@slu.se
Lena Eliasson-Selling, djurhälsoveterinär, Uppsala
lena-e-s@svdhv.org
Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar
med projektet ”Strategisk halmning” på Inst.
för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.
Hummelstaboxen
– från idé till verklighet
Vi sitter i fikarummet på gården Hummelsta utanför Västerås. Här driver
Mikael Lindgren och Hanna Andersson en suggringssatellit där 40 suggor
grisar varannan vecka. Vi har kommit för att få titta på deras grisningsboxar.
För två år sedan byggde de en ny grisningsavdelning med boxar som de
byggt helt efter egen design, i folkmun kallad för Hummelstaboxen.
Tak över smågrishörnan ger optimal värmekomfort
6 www.svdhv.se

En stående skyddsbåge hindrar suggan från att lägga sig helt för öppningen
till smågrishörnan.
Hur kommer det sig att ni designade en egen grisningsbox?
- Först och främst ville vi ha en lättskött box, berättar Hanna. I vårt
gamla grisningsstall, som vi fortfarande använder, är smågrishörnorna
alldeles för stora. Detta gör att smågrisarna använder en del av
smågrishörnan till gödselyta som man ständigt får gå och skrapa. Vi
tänkte helt enkelt att detta måste gå att göra bättre. Det gav oss idén om
att göra en mycket mindre och mer ombonad smågrishörna. För att få
optimal värme i smågrishörnan ville vi också ha tak över den.
- Likaså ville vi att fodertråget skulle vara extra långt så att smågrisarna
fick plats att äta tillsammans med suggan, fyller Mikael i.
Dessutom ville vi ha fodertrågen placerade så att suggorna triggar
varandra till att äta.
Hur gick ni till väga för att förverkliga era idéer?
- På ett tidigt stadium i byggprocessen kontaktade vi ett stallinredningsföretag
och berättade om våra idéer. Tillsammans med deras försäljare
satte vi oss sedan ner och skissade på olika förslag tills vi kom fram till
något som vi trodde på. Det blev många vändor med ritningarna innan
vi var helt nöjda, säger Hanna och skrattar.
Så går vi ut i stallarna och tittar och det första vi lägger märke till är
att fodertråget är betydligt längre än vad man ser i traditionella
grisningsboxar. Det är också placerat utmed ena långsidan i boxen så att
suggorna står och äter mitt emot varandra, precis som Mikael sagt. Vi
ser också att smågrishörnan är betydligt mindre än vad annars brukligt
är. En kort tvärvägg skär av det ena hörnet vilket minskar storleken och
gör att varje kvadratcentimeter utnyttjas maximalt när hela kullen är
samlad. Smågrishörnans utformning gör också att suggan kan ha
relativt god noskontakt med sina smågrisar även när de ligger i den.
I boxarna där suggor ska till och grisa sitter en stång i golvhöjd snett
framför fodertråget, ett så kallat liggskyddsrör. – Den idén fick vi från
FTS-boxar vi sett, säger Mikael. När vi går runt i stallet ser vi att
skyddsröret gör så att suggorna ligger med bakdelen vänd mot
smågrishörnan och man kan lätt föreställa sig att när de grisar så föds
smågrisarna mer eller mindre rätt in under värmelampan. – Vi tar bort
stången efter en vecka, berättar Hanna. Då hänger vi upp den i krokar
som monterats på väggen intill varje box. Vi ville inte behöva gå och
bära runt en massa rör i onödan.
Blev boxen som ni tänkte er?
- Ja, faktiskt så blev det precis som vi tänkte oss, säger Mikael. Det
kändes lite som en chansning innan vi väl satte igång men såhär i
efterhand är vi verkligen nöjda med resultatet. - Vi har ökat vår
produktion och vi avvänjer i genomsnitt ca 0,5 gris extra per kull
jämfört med vår gamla grisningsavdelning, fortsätter Hanna. Vi har ju
också en betydligt bättre hygien vilket sparar många arbetstimmar.
Därtill behandlar vi färre grisar och avvänjningsvikterna har ökat.
Några timmar senare sitter vi i nästa fikarum och pratar med Frida
Schartau, delägare i Fropig AB. Här byggde man nya grisningsavdelningar
för 660 suggor år 2011. - Vi hade genomfört många besök för att
titta på olika boxtyper och var inne på att bygga traditionella grisningsboxar
men efter ett studiebesök på Hummelsta fastnade vi för den
boxen, berättar Frida.
Vilka fördelar ser du med Hummelstaboxen jämfört med de system
du arbetat i tidigare?
– Den största fördelen är att suggorna fungerar bra vid själva grisningen!
De ligger i princip alltid med bakdelen vänd rätt mot smågrishörnan
när de grisar. Detta gör att det fungerar bra trots att vi inte har
bemanning under kvällstid. Sen är vi mycket nöjda med hygienen,
fortsätter Frida. Smågrishörnan är alltid ren och det märks att smågrisarna
gillar den. Här går arbetstiden inte åt till att skrapa boxar. Det är
en lättskött box som är arbetseffektiv utan att göra avkall på trivsel för
smågrisar och suggor.
Gjorde ni några förändringar från originalet på Hummelsta?
– Ja, vi behöll boxmåtten från våra ursprungliga ritningar. Därför är
våra boxar något bredare än de på Hummelsta samt att vi har en mindre
spaltyta, och det har fungerat bra. Vi gjorde också en annan typ av stängningsanordning
för smågrishörnan som vi är mycket nöjda med. Med
ett enkelt handgrepp kan man lätt stänga smågrishörnan även utifrån
gången. Det underlättar det dagliga arbetet när man inte behöver kliva
in i boxen varje gång man skall stänga in smågrisarna. Vi valde också att
sätta en stående skyddsbåge på den del av smågrishörnan som sticker ut i
boxen så att suggan aldrig kan täppa till öppningen helt när hon ligger ner.
Väl inne i stallet känner vi igen utformningen av smågrishörna och
fodertråg men lägger också märke till skillnader i de detaljer som Frida
nämnt. Vi märker också att utformningen av taken över smågrishörnan
skiljer sig något. Här på Fropig har taken av genomskinlig plast försetts
med en bockad kant längst med den sneda långsidan. Man har också
installerat en hissanordning så att alla taken kan höjas och sänkas
samtidigt från ena änden av stallet. – Kanten gör att varmluften inte
sipprar ut i skarven mellan tak och vägg, berättar Frida. I kombination
med golvvärme och storleken på hörnan gör detta att smågrishörnorna
håller värmen mycket bra.
Har du märkt någon skillnad i produktion jämfört med ert gamla
grisningsstall?
Ja. Vi avvänjer något bättre till en betydligt lägre arbetsinsats. Dessutom
har avvänjningsvikterna ökat, till följd av bra boxhygien och fungerande
digivning. Vi avvänjer betydligt tyngre och jämnare grisar nu, avslutar
Frida.
Fulla av intryck beger vi oss så åter hemåt igen. Kanske har vi idag
sett framtidens grisningsbox?
Smågrisarna äter gärna tillsammans med suggan i det väl tilltagna fodertråget
www.svdhv.se
7

gris
Kurskalender
alla
Villkorad läkemedelsanvändning
(D9)
21 maj i Skara för djurslagen gris och nöt.
Kontakt: Anna-Greta Enström, tel 0511-250 90,
anna-greta.enstrom@svdhv.org
22 maj i Kalmar för djurslagen gris och får.
Kontakt: Åsa Petersson, tel 0480-573 42,
asa.petersson@svdhv.org
29 maj i Falkenberg för djurslaget får.
Kontakt: Ingrid Eriksson, tel 0346-57830,
ingrid.eriksson@svdhv.org
30 maj i Västerås för djurslagen gris, nöt och får.
Kontakt: Marianne Karlsson, tel 018-16 76 25,
marianne.karlsson@svdhv.org
gris
Säker och smärtfri
kastration - lokalbedövningskurs
29 maj, Gamleby Naturbruksgymnasium.
Kontakt: Ulrika Andersson, tel 013-270690,
ulrika.andersson@svdhv.org
nöt
Planerade
parasitkurser
Är du intresserad av att gå en av de planerade
parasitkvällarna till hösten? Tveka inte, ring eller
e-posta. Om tillräckligt många vill delta kan sådana
kurskvällar arrangeras i Karlstad, Uddevalla, Skara,
Varberg och Ulricehamn.
Program:
- Livscyklar, förebyggande och behandling
- Betesparasister (löss, skabb)
- Lilla och Stora leverflundran
- Bindvävsmask och Parafilaria
Intresseanmälan: Anna-Greta Enström,
anna-greta.enstrom@svdhv.org, tel 0511-25190,
fax 0511-25107
Gunnar Johansson, djurhälsoveterinär, Linköping
gunnar.johansson@svdhv.org
Gunnar är djurhälsoveterinär i Östergötland och specialist
i grisens sjukdomar. Gunnars specialområde vid sidan av
besättningsarbetet är djurskydd och djurvälfärd.
Smärtlindring
och lokalbedövning
- inte alltid lätt att veta skillnaden
Sedan årsskiftet är det ett krav enligt Grundcertifiering Gris att ge
smärtlindring vid kastration av smågrisar. Samtidigt införde KRAV ett
obligatorium att grisar som föds upp inom KRAV-produktionen ska lokalbedövas.
En viss begreppsförvirring råder. Vi rätar ut frågetecknen.
Lokalbedövning ges i testikeln.
Smärtlindring med NSAID ges i halsmuskeln.
Smärtlindring ges i halsmuskulaturen
Kravet på smärtlindring till grisar vid kastration kommer av att Sverige står bakom den så
kallade Brysselöverenskommelsen som jag beskrev i en artikel i Djurhälsonytt nr 3 2011.
Genom en svensk branschöverenskommelse och att kravet lyfts in i Grundcertifiering Gris,
behöver i princip alla grisuppfödare ge smärtlindring för att godkännas vid tredjepartskontrollerna
och för att få leverera grisar till slakt. Preparaten som ges är av typen NSAID
(icke steroida antiinflammatoriska läkemedel) och ska injiceras i halsmuskulaturen på
grisen i samband med kastrationen. Preparaten minskar skärsmärtan marginellt men har
en god effekt på smärtan som uppstår efter kastrationen, det man kallar postoperativ
smärta. Diskutera med din besättningsveterinär vilka preparat som är lämpliga.
Smärtlindring en del av den villkorade läkemedelsanvändningen
För att kunna ge smärtlindring vid kastration måste du som djurägare ha beviljad
villkorad läkemedelsanvändning. Det är viktigt att smärtlindringen finns upptagen i dina
behandlingsinstruktioner och att du journalför behandlingarna enligt besättningsveterinärens
anvisningar.
Lokalbedövning ges i testikeln
Inom KRAV-produktionen och vissa konceptuppfödningar har man börjat ge lokalbedövning
vid kastration. Här injiceras lokalbedövningsmedel (lidocain) direkt i testikeln. Denna
åtgärd minskar drastiskt ”skärsmärtan” och kan med fördel kombineras med smärtlindringen
som ges i halsmuskulaturen. På så sätt bedövas både testikeln vid själva ingreppet
och man minskar smärtan under sårläkningen. Lokalbedövningen förutsätter också
villkorad läkemedelsanvändning. Dessutom krävs en särskild påbyggnadsutbildning där
du lär dig lokalbedövningstekniken. Svenska Djurhälsovården anordnar sådana kurser.
Det är synnerligen viktigt att det går tillräckligt lång tid, minst 3 minuter, mellan
bedövningen och själva ingreppen så att bedövningen hinner ”ta” ordentligt. Inom den
konventionella grisuppfödningen är lokalbedövning inget krav.
8 www.svdhv.se

Michael Stampe, djurhälsoveterinär, Kalmar
michael.stampe@svdhv.org
Michael är specialist i grisens sjukdomar och sitter
i Läkemedelsverkets expertgrupp för dosering av
antibiotika till gris.
Det är viktigt att användningen av antibiotika är korrekt när behandling
är nödvändig. Ledorden för antibiotikaanvändning ska vara; optimera
nyttan och minimera riskerna. Det finns behov av att uppdatera aktuella
rekommendationer för gris avseende dos, doseringsintervall och
behandlingstidens längd för många av de läkemedel vi använder.
Rätt antibiotika till gris
- ny rekommendation
Val av antibiotika är ingen slump
Vad vi väljer för antibiotika styrs i första hand av vilken bakterie vi vill
behandla, det vill säga den bakterie som orsakar sjukdomen vi ser på
den enskilda grisen. Antibiotika är bara användbara mot bakterier och
inte mot virus.
Vi väljer alltså den typ av antibiotika som ger störst chans för att få
ett bra behandlingsresultat. Dessutom styrs valet av att vi vill ta hänsyn
till risken för resistensutveckling. Vissa typer av antibiotika, som
kinoloner (Baytril och liknande) och cefalosporiner (t.ex. Excenel), är så
kallade bredspektrumantibiotika och bör i första hand vara förbehållet
humansjukvården. Dessa preparat kan utgöra sista möjliga behandlingsalternativ
vid vissa sjukdomar.
Sedan finns den grupp preparat som kallas makrolider, där Tylan
och Draxxin ingår. Denna typ av preparat vet vi kan snabbt ge resistenta
bakterier och spelar roll vid utvecklande av MRSA, som kan spridas
mellan djur och människor.
Begränsat urval till vårt förfogande
Vi är alltså begränsade i valet av möjliga antibiotika. Men tack vare att vi
har haft en förnuftig användning och ett bra hälsoläge så klarar vi att
behandla det mesta utan att, som i många andra länder i världen,
behöva ta till det tunga artilleriet.
Här följer några exempel på bakterierna och sjukdomar samt
de antibiotika som är förstahandsval under svenska förhållanden.
• Streptokocker, inga resistensproblem. Förstahandsval penicillin. På
gris orsakar streptokocker bland annat ledinflammation, mellanöroninfektion,
juverinflammation, bölder.
• Stafylokocker, enstaka fall av resistens mot penicillin. Förstahandsval
penicillin. Stafylokocker orsakar på gris bland annat ledinflammation,
juverinflammation, bölder, svartskorv.
• E. coli, resistensproblem förekommer i enstaka besättningar. Förstahandsval
är trimetoprimsulfa. E. coli orsakar bland annat spädgrisdiarré,
avvänjningsdiarré, grisningsfeber.
• Brachyspira hyodysenteriae (svindysenteribakterien), inga
resistensproblem i Sverige men stora problem i flera länder i Europa.
Svindysenteri är inte längre är behandlingsbar i flera länder på grund av
att bakterierna är resistenta. Förstahandsval är tiamulin (Denagard).
Detta är ett exempel på ett preparat som ska användas med försiktighet
för att undvika resistensutveckling. Ta bara till Denagaard när det
verkligen behövs och använda det då på rätt sätt.
Läkemedelsverkets expertmöte
Det har nyligen varit ett expertmöte i Läkemedelsverket regi om
dosering av antibiotika vid behandling av gris. På Svenska Djurhälsovårdens
Vårkonferens redogjorde veterinär Fredrik Hultén, som är docent
och klinisk utredare på Läkemedelsverket, för bakgrund och arbetsgång
i utarbetandet av nya behandlingsrekommendationer. Arbetet utgör en
komplettering till Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps riktlinjer för
användning av antibiotika till produktionsdjur. Avsikten är att få en
korrekt användning av antibiotika när behandling väl behövs. Ledorden
för antibiotikaanvändning ska vara; Optimera nyttan och minimera
riskerna.
En expertgrupp utses av läkemedelsverket där ambitionen är att få
en god representation avseende kliniskt verksamma veterinärer i olika
delar av landet, djurhälsoorganisationer och forskare. Först görs en
sammanställning av känd kunskap av ett antal utvalda experter.
Expertgruppen samlas sedan under två dagar och diskuterar olika
sjukdomar och möjliga antibiotika. Därefter sammanställer man en
behandlingsrekommendation baserat på vetenskap och klinisk
erfarenhet.
Arbetet för gris är i skrivande stund inte klart men en del nya rön
har framkommit. Bland annat så kan man på goda grunder anse att den
idag använda dosen för penicillin är för låg för vissa bakterier och att
doseringsintervallet 72 timmar för långtidsverkande penicillin är alltför
långt. Detta är baserat på den kunskap om bakteriernas känslighet och
de kända data som finns för hur penicillin tas upp, verkar och utsöndras
hos gris. Mer information om de nya behandlingsrekommendationerna
kommer i Djurhälsonytt när Läkemedelsverkets arbete är avslutat.
Preparatval och dosering är viktigt.
www.svdhv.se
9

gris
Eva Heldmer, djurhälsoveterinär, Uddevalla
eva.heldmer@svdhv.org
Eva är verksam i Bohuslän, Dalsland och Värmland och
kommer att flytta kontoret från Uddevalla till Mellerud
under 2012. Eva är djurhälsoveterinär sedan 1982 och
svensk specialist i grisens sjukdomar.
Fakta
2010 producerade den norska suggan, enligt ”In Gris”, som
är Norges motsvarighet till Pig Win, 12.9 levande födda
smågrisar per kull. Antalet dödfödda per kull var 1.2. Avvänjningsålder
var 33.9 dagar och 10.9 grisar per kull vandes
av. Dödligheten från födsel till avvänjning låg på 14.9%. Den
norska grisbesättningen är förhållandevis liten, knappt 100
suggor, och de flesta är rena familjeföretag.
Exempel på en svensk sugga med baktungt juver.
Norska suggor, svenska suggor
– samma gener, samma problem
Anne Jörgensen, chefsveterinär på
”Helsetjensten for svin” höll ett
föredrag på SvDHV:s Vårkonferens
med titeln ”Suggors hälsa och välfärd
i norska besättningar”. Här kommer
några reflektioner från föredraget.
Enligt Anne Jörgensen har lönsamhetskraven de senare åren varit stora
även i Norge och avelsarbetet har därför inriktats på att suggorna skall
producera stora kullar. Detta har medfört att stora krav ställs på suggornas
förmåga att kunna äta, fettansätta och behålla fruktsamheten.
Eftersom en stor del av det ”svenska avelsarbetet” sker i Norge kan det
vara intressant att titta på utslagsorsakerna för norska suggor och jämföra
dem med svenska data.
Utslagsorsaker i norska besättningar
De utslagsorsaker som dominerar i Norge rör fruktsamheten och delas
där upp i bristande brunst; omlöp och icke dräktig. Räknar man samman
de tre orsakerna slogs 34 % av suggorna ut på grund av fruktsamhetsstörningar
under 2010. Samtidigt slogs 12 % av suggorna ut för ben/
exteriörproblem och drygt 5 % för skador. I materialet går det inte att
utläsa vid vilket kullnummer suggan slaktas för de olika koderna, men
man kan förmoda att de är unga för generellt slås norska suggor ut
tidigt på grund av ”politiska skäl” som Anne Jörgensen uttryckte det. I
Norge finns nämligen ett så kallat ”konsesjonssystem” med begränsningar
för hur många suggor en besättning får ha. I det systemet räknas inte
gyltan som sugga under sin första kull och det gör att man gärna har
många gyltor och därför slår ut en sugga snabbare än nödvändigt.
Tunga bakjuver är inte ovanligt
Jämför man med svenska utslagssiffror så är våra anledningar att slå ut
en sugga mycket lika de norska med ett undantag – juver. Så många som
18 % av svenska suggor slås ut på grund av juverfel. Denna kod finns inte
alls med i norska data. På en fråga till Anne fick jag svaret att juverfel
förmodligen ”gömdes” under rubriken; Dåliga modersegenskaper.
Däremot pratade Anne om att många äldre suggor idag utvecklade så
kallade tunga bakjuver, det vill säga att den bakersta juverdelen ser ut
att släppa, bli större, tyngre och hänga ned nästan som ett kojuver. På
grund av detta utseende blir det svårt för grisarna att både stimulera
den juverdelen men också de framförvarande spenarna blir svåra att
komma åt. Detta fenomen uppträder även på suggor i Sverige.
Oförmåga att äta tillräckligt
Anne Jörgensen tryckte på att en stor anledning till att fruktsamhetsproblem
uppstår är suggans, fram för allt den unga suggans, oförmåga att
kunna äta tillräckligt med foder under sin ditid. I Norge lägger man
därför ner mycket rådgivningstid och forskning på hur man skall kunna
förmå den växande gyltan, men också den diande suggan, att öka sitt
foderintag. Det har även publicerats artiklar i svenska gristidningar
under senaste året om hur vi skall fodra våra svenska gyltor och suggor
för att de skall fettansätta bättre, ha en bra fruktsamhet och slippa
bogsår.
Anne berörde också att en del av utslagningen för benproblem är
orsakad av ”benskörhet”, det vill säga att förstagångsgrisare drabbas av
benbrott i samband med avvänjningen. Detta är ett problem som även vi
i Sverige har brottats med. Undersökningar som SvDHV har genomfört
har visat att gyltorna inte äter tillräckligt foder och därmed kalk för att
försörja både sitt eget växande skeletts behov av kalk och samtidigt
producera mjölk under sin första digivning.
Norska suggor har höhäckar
I Norge har man svårt att få in halm av bra kvalitet och det är egentligen
bara i de södra delarna av landet som man kan producera tillräckliga
mängder. Därför har man, enligt Anne Jörgensen, oftast dräktiga
suggorna i boxar med ströad liggyta och ser därmed en hel del klövskador
och infektioner bland djuren. Ett annat problem med lite halmströ
kan vara magsår och därför rekommenderar man att grovfoder, hö eller
ensilage, skall tilldelas djuren dagligen. I norska grisstallar ser man
därför ofta höhäckar.
10 www.svdhv.se

HELHETSLÖSNING
FÖR SYDSVENSKT
LANTBRUK
Westfalia Surge •
DanInredning •
LR-System •
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50
www.noj.se
SPECIALISTEN PÅ ENKLA
OCH DRIFTSÄKRA LÖSNINGAR
• Torrutfodring
• Blötutfodring
• President kvarnar
• Ventilation, larm
• Stallinredning
• Rostfri inredning
• Biobränsleanläggn.
Eva Heldmer, djurhälsoveterinär, Uddevalla
eva.helmer@svdhv.org
Efter veterinär Anne Jörgensens inlägg om norska
suggornas hälsa och hållbarhet på SvDHV:s vårkonferens
höll Torunn Aasmundstad, PhD student på
Norsvin SA i Hamar, ett föredrag med titeln ”Robust
gris - ett avelsprojekt för att förbättra suggans
hållbarhet och produktion”.
Norsk avel tar sikte
på hållbarhet
Nyckelordet är robusthet
Torunn Aasmundstad slog med
en gång fast att ”nu är tiden
inne för att sätta fokus på
robustheten på grisen”, vilket
innebär hållbarheten på
suggan och slaktgrisen. För
att uppnå detta tänker
Norsvin fokusera på grisarnas
exteriör, sätt att röra sig och
benkvalitet. Som ni kanske
redan läst om på annat håll
använder man sig i Norge av
datortomografi (CT) för sina
anatomiska studier av
galtar som skall sättas in
i aveln. Denna teknik
skall man nu använda i
avelsprojektet och på detta
sätt utvärdera om dagens
Föredragshållaren Torunn Aasmundstad exteriörbedömning är
objektiv nog. Så förutom den
traditionella exteriörbedömning som idag sker ska grisar ”datortomograferas”.
Ny teknik för bättre avelsvärdering av bogsår och spenar
När man kör galtarna genom datortomografen kan man mäta och studera
utseendet på bogbladet. De preliminära studier som hittills gjorts visar
att det finns en stor variation i bogbladskammens utseende och storlek.
Förhoppningen är att man med denna teknik bättre skall kunna
”avelsvärdera” risken för bogsår. När ändå galten är sövd passar man på
att studera spenarnas kvalitet och även mäta hur de sitter i förhållande
till naveln.
Man kan med hjälp av tekniken också studera utvecklingen av
osteokondros. Genom datortomografi följs ledytornas utveckling på den
levande, växande grisen och på detta sätt kan man se hur kärlförsörjningen
till brosket ändrar sig under tillväxten. Givetvis kommer galtens
ledpoäng också att bedömas ”live”.
Vidare kommer man i projektet att videofilma grisen uppifrån.
Bedömningar av djurets rörelsemönster kommer att göras och sättas ihop
med de exteriörfynd man gör i datortomografen.
Nya avelsmål
Torunn Aasmundstad avslutade sitt inlägg med att redogöra för de
avelsmål Norsvin har satt upp för 2012. De kommer att lägga till ”hull vid
avvänjning”, osteokondros och klövar. De två sista egenskaperna,
utseendet på klövar och förekomst av osteokondros, så kallad benpoäng,
är ju för en svensk inget nytt.
www.svdhv.se
11

får
Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala
ulrika.konig@svdhv.org
En årlig egenkontroll och riskvärdering utgör
grunden för förnyat F-status.
Ulrika blev veterinär 1994 och sedan 10 år
tillbaka är det får som gäller. Fotröta är ett
specialområde.
Frisk
F-status
Besättningskontroll
15 aug-15 okt
minst 10 mån
Fotröta
Sanering
ca 1år
Egenkontroll och
Riskvärdering
Kontrollerade klövar utan fotröta
– säker och enklare livdjurshandel
Sedan 2009 driver Svenska Djurhälsovården ett kontrollprogram mot fotröta (”Klövkontrollen”) finansierat av medel från Jordbruksverket.
Programmet är frivilligt och syftet är främst att sanera drabbade besättningar samt att möjliggöra en livdjurshandel
med fotrötecertifierade djur. Programmet bygger på regelbundna klövkontroller. I år kommer förenklade regler att gälla.
Sedan det första fallet av fotröta 2004 har en särskild djurägarförsäkran
rekommenderats vid all handel eller utlåning av djur. Djurägaren
intygar då att fotröta inte förekommit i besättningen det senaste året.
2010 infördes efter önskemål från näringen ett system med en veterinär
bedömning av klövarna.
Fotrötecertifiering och F-status inom Klövkontrollen
Vid anslutning till Klövkontrollen görs kontrollen av veterinär, nästa år
görs en egenkontroll av djurägaren. F-status förnyas årligen genom
antingen veterinär kontroll eller egenkontroll. Om inga tecken på
fotröta finns vid kontrollerna erhåller besättningen F-status. Samma
system gäller för besättningar som sanerats mot fotröta. Dessa besättningar
erhåller F-status ca ett år efter sanering om inga tecken på
fotröta finns vid den förnyade klövkontrollen. Anslutna besättningar
erbjuds subventioner för veterinärens timtid i samband med klövkontrollerna.
Fotrötecertifieringen genomförs från och med mitten på
augusti till mitten på oktober. Då har djuren gått igenom den provocerande
period av fukt och värme som behövs för att fotröta ska utvecklas.
F-status krav för pälsbaggsauktionerna
Enligt beslut från Baggauktionskommittéerna på Gotland och i
Jönköping är F-status obligatoriskt för besättningar som vill sälja baggar
på de auktionerna.
15/10). Vår bedömning är att det inte är hållbart i längden med de
regelbundna veterinärkontrollerna, dels av ekonomiska och dels av praktiska
skäl. Programmet finansieras av medel från Jordbruksverket. Dessa
medel har minskat år efter år. Den dag som inga medel kan fås behöver
programmet vara så kostnadseffektivt som möjligt för att leva vidare.
Därför vill vi införa ett system där den första inledande veterinära
klövgenomgången följs upp årligen med egenkontroll och riskbaserade
veterinärbesök. De nya reglerna har utvecklats i samråd med SVA,
Fåravelsförbundet och Lammproducenterna.
Riskvärdering av djurägarens egenkontroll
Vid anslutning till Klövkontrollen får djurägaren information om
regelverket och skriver under en förbindelse.
År 1: Veterinärbesök, hela besättningen gås igenom.
År 2: Egenkontroll av klövarna utförd av djurägaren inklusive en
skriftlig genomgång av rutiner, kontakter och observationer avseende
klövhälsoläget under det gångna året. Med detta som underlag görs en
riskvärdering som ligger till grund för förnyat F-status. Om djurägaren
följt Klövkontrollens anvisningar och inte köpt djur från fotrötebesättningar
behövs inte veterinärgenomgång. Finns tveksamheter genomförs
en obligatorisk besättningsgenomgång av veterinär.
År 3 och framåt: Varje år ligger en riskvärdering enligt ovan till
grund för beslut om fortsatt F status genom egenkontroll.
Förändrade regler för F-status
Under hösten har kontrollprogrammet Klövkontrollen analyserats. Det
är framförallt klövinspektionerna i besättningarna som utgör flaskhalsen
i programmet. Veterinärgenomgångarna är kostsamma och kan
endast utföras av veterinär med specialkompetens. Logistiken är svår
eftersom genomgångarna görs under en begränsad tidsperiod (15/8-
Djurägarförsäkran
Observera att F-status endast är obligatoriskt på pälsbaggsauktionerna.
Alla besättningar som säljer livdjur kan naturligtvis ändå bli fotrötecertifierade.
För de som väljer att inte fotrötecertifiera sin besättning bör
Djurägarförsäkran användas vid all handel eller utlåning av djur.
Djurägarförsäkran kan laddas ned från www.svdhv.se.
Fakta
Boka klövkontroll i god tid! Eftersom genomgångarna
endast kan utföras under en kort tidsperiod är det viktigt
att Fårhälsovården kontaktas i god tid för bokning av tid.
Genomgångarna är subventionerade av Kontrollprogrammet
för fotröta och endast veterinärer med särskild kompetens i
fotrötediagnostik kan anlitas för besättningsgenomgången.
Kontakta din lokala fårhälsoveterinär som antingen själv gör
genomgången eller förmedlar kontakt med veterinär som
specialutbildats. Uppsala: Ulrika König, 018-16 75 09. Länghem:
Katarina Gustafsson, 0511-253 40. Ängelholm: Karin
Lindkvist-Frisk, 076-129 81 89. Kalmar: Lena Stengärde,
0480-573 43. Linköping: Per Beskow, 070-550 90 73
Ulrika inspekterar klövarna på en Gotlandstacka.
12 www.svdhv.se

Karin Lindqvist-Frisk, djurhälsoveterinär Ängelholm
karin.lindqvist.frisk@svdhv.org
Karin är veterinär sedan 1998 och har arbetat som distriktsveterinär både
i Norge och i Sverige. Sedan 2009 är Karin anställd som fårhälsoveterinär hos
SvDHV. Utöver sysslorna som fårhälsoveterinär jobbar hon även med alpackor
och lamor inom ramen för hälsovården för kameldjur.
Gå på lamningskurs - det är kul
Fårhälsovården bedriver en omfattande
kursverksamhet och en av våra mest
uppskattade kurser är lamningskursen.
Under våren i år har vi hållit 13 lamningskurser
i olika delar av landet.
Lägerättning och lamningshjälp är uppskattade övningar vid lamningskurserna.
Här hjälper djurhälsoveterinär Karin en kursdeltagare.
Friska upp minnet
Inför lamningssäsongen kan det vara bra att friska upp kunskapen om
lamningshjälp. Både för nyblivna och mer erfarna fårägare finns mycket
att lära. När man väl står inför en tacka med förlossningsproblem känns
det tryggt att vara väl förberedd och veta både hur man själv kan hjälpa
tackan på bästa sätt och när det är bäst att ringa om hjälp.
Förebered lamningen
På kursen går vi igenom vad som är bra att förbereda inför lamningen,
till exempel skanning och klippning. Skanningen underlättar både när
det gäller att utfodra tackan korrekt under dräktigheten efter antal
lamm hon bär på och för att veta hur många lamm tackan skall föda
innan lamningen är avslutad. Det kan vara till god hjälp för att välja
lämpliga adoptivtackor.
Klippningen är viktig ur allmän hygiensynpunkt och underlättar
även för lammen att snabbt hitta spenen. Det minskar därmed risken
för tidiga infektioner, till exempel Watery mouth som vi skrev om i Djurhälsonytt
1/2012. Vi går också igenom vilken utrustning som är bra att
skaffa innan lamningen. Det gäller allt från grindar och värmelampor
till glidslem och lämpliga draglinor och annan utrustning som
underlättar och skapar bättre förutsättningar för lamningshjälp utan
onödiga komplikationer.
Kontrollera och lägerätta
För att bedöma hur och när tackan behöver hjälp krävs kännedom om
hur en normal förlossning förlöper. På kursen går vi igenom hur en
normal förlossning går till och hur lammet och tackan uppför sig efter
förlossningen när allt står rätt till. Vi pratar om vilka tecken som kan
tyda på att tackan har problem med lamningen, samt när man bör
ingripa för att hjälpa tackan.
Råd om lägerättning av olika fellägen hos lammen är en viktig del av
kursen. Vi går igenom vad som är viktigt att tänka på för att göra
lägerättningar så skonsamma som möjligt för tackan och lammen.
Lugn, ro och eftertanke är här helt avgörande. Innan någon draghjälp
kan ges måste man vara helt övertygad om att de ben som känns tillhör
samma kropp, annars är risken stor att man drar i ben som tillhör två
olika lamm och att situationen därmed förvärras istället för att lösas. Vi
går igenom hur draglinor kan användas, både som hjälp att orientera
sig genom hålla ordning på olika ben och som ren draghjälp.
Om det inte går
Ibland lyckas inte lamningshjälpen. Då är det mycket bättre att ringa till
veterinär i ett tidigt skede så att veterinären har bästa möjliga förutsättningar
att rädda tackan och lammen. Ju längre djurägaren själv har
försökt hjälpa tackan innan man ringer efter hjälp, dess sämre chans
har veterinären att kunna rädda tackan och lammen. Om djurägaren av
en eller annan anledning inte vill ringa till veterinären för att få
lamningshjälp måste tackan avlivas om de egna försöken att hjälpa
tackan inte lyckas.
Efter denna faktaspäckade genomgång har vi praktiska övningar där
deltagarna får öva sig i lägerättningar förlöser lamm ur våra lamningslådor.
Lamningslådan består av en låda där ett riktigt bäckenben från en
tacka är monterat och lammdockor i naturlig storlek läggs in i en
”livmoder” av tyg eller plast som är fäst inne i lamningslådan.
Responsen från kursdeltagarna brukar vara mycket god, exempel på
svar vi fått vid kursutvärdering är: ”Mycket bra”, ”Fler av denna
modell!”, ”Verkligen informativt”, ”Ger bra information för att våga
hjälpa till vid lamning, realistisk bild” och ”Praktisk inriktning, väl
upplagd information”. Vi fårhälsoveterinärer tycker också att kurserna
är jätteroliga att hålla.
Kurserna ordnas oftast i samarbete med den lokala fåravelsföreningen,
länsstyrelsen eller hushållningssällskapet. Vi brukar hålla många
lamningskurser inför varje lamningssäsong, så håll ögonen öppna om
du är intresserad eller hör av dig till din fårhälsoveterinär och fråga om
vi har någon kurs på gång i ditt område. På http://www.svdhv.org/sv/
aktuellt/kursutbud/far/ listas våra kurser i kurskalendern.
www.svdhv.se 13

får
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem
katarina.gustafsson@svdhv.org
Katarina är både biolog och veterinär. Hon blev veterinärmedicine
doktor 1997 och har arbetat på SLU och SVA i
drygt tio år. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2004.
Information från träckprover
Det är lammen som är mest mottagliga för
parasiter på betet. Foto Madeleine Nilsson
Stora magmasken är vanlig förekommande.
Foto Vidilab
Ägg från tunnhalsad tarmmask påvisad vid
mikroskopering av träckprov. Foto Vidilab
Antal prover
Under 2011 har 1817 besättningsprover analyserats vid Vidilab, vilket är
något fler än året innan. Träckprovsanalys ger en bild av parasitstatus i
besättningen och varje besättningsprov består av träck från sex
individer, som på labbet analyseras som två samlingsprover.
Provsvaret
I träckprover får man en uppfattning om hur många aktiva äggläggande
honor som vid provtagningstillfället finns i djuren. Detta ger en bild av
smittrycket på gården och framför allt vilka arter av parasiter som finns
i djurgruppen. Det har större betydelse vilka arter som återfinns i
träckprovet än den exakta mängd ägg som ingår. Tanken är att
djurägaren kontaktar Fårhälsovården eller besättningsveterinären när
svaret har kommit, vilket som regel inträffar redan dagen efter att
provet nått Vidilab. Fårhälsoveternären nås lättast på telefontiden varje
vardag mellan klockan 9 och 12. Under samtalet kan man få en samlad
bild av situationen i besättningen och tillsammans diskutera fram en
god strategi för parasitbekämpning på gården.
Rutinprover
Medlemskap i Fårhälsovården inkluderar två träckprovsanalyser på
Vidilab och det första rutinprovet tas som regel i tackgruppen före
betessläpp, och det andra rutinprovet i lammgruppen i samband med
avvänjning. De unga djuren som inte tidigare mött smittan, och därmed
inte har byggt upp immunförsvaret mot de olika parasiterna, är de som
är mest mottagliga. Eftersom tackorna utgör den första smittkällan för
lammen är det av största vikt att kontrollera tackornas status och
genomföra eventuell avmaskning i tackgruppen innan betessläpp på så
rena välkomstbeten som möjligt. Denna insats i tackgruppen görs alltså
i första hand för att skydda lammen. Man bör sedan kontrollera status
efter en period på bete, och vid detta provtagningstillfälle får man mest
information genom att provta lammen.
Har man följt de två råden att kontrollera, och vid behov avmaska,
tackorna före betessläpp samt att erbjuda lammen rena välkomstbeten
kan man ofta vänta med att ta det andra rutinprovet till juli eller
augusti månad, vilket i en av de vanligare produktionsmodellerna då
kan sammanfalla med avvänjning av lammen.
Stora magmasken fortfarande vanligt förekommande
Stora magmasken har under 2011 påvisats i ungefär 500 av besättningsproverna
analyserade på Vidilab. Det är alltså, i likhet med provresultaten
från 2009 och 2010, cirka 25 % av de insända proverna som
innehåller ägg från denna parasit. Stora magmasken intar en särställning
bland inälvsmaskarna eftersom den både har ovanligt stor förmåga
att snabbt föröka sig och ovanligt stora negativa effekter på alla
ålderskategorier; i första hand lamm men även vuxna får. Den kan
orsaka akut blodbrist hos djuren, vilket kan leda till ”plötsliga” dödsfall
hos lamm och till exempel högdräktiga tackor. Vid lägre infektionsgrader
kan fåren i stället visa diffusa symtom såsom dålig aptit, nedsatt
tillväxt och sämre mjölkproduktion. Om Stora magmasken påvisades
bland tackorna vid provtagning före betessläpp är det extra viktigt med
provtagning av lammen under betesperioden, för att kontrollera om
smittan åter byggts upp i flocken.
Lilla magmasken
Lilla magmasken, Trichostrongylus axei, är mycket svår att artbestämmna
via träckprover. Vid misstanke om ägg från stora magmasken kan man
utöka undersökningen av ägg genom att odla fram larverna och då
bekräfta eller avfärda förekomst. När det gäller lilla magmasken kan
inte larvens utseende ge motsvarande information. Man når i fallet med
Lilla magmasken endast fram till nivån stark misstanke, vilket anges
som ” T axei” i provsvaret. I 203 (11 %) av förra årets prover misstänkte
man att Lilla magmasken ingick som en av flera arter. Den kan ge
tillväxtstörning och diarré framför allt hos lamm under sensommar/
höst om den haft goda levnadsvillkor under säsongen.
Nematodirus battus
N. battus hör till gruppen tunnhalsade tarmmaskar och har påvisats i 62
(3 %) av proverna från 2011. Den är alltså inte så vanligt förekommande i
Sverige, men beskrivs som en av de mer betydande maskarna i Storbritannien
och rapporteras även frekvent från Holland och Norge. Denna
parasit har stor förmåga att övervintra på betet och kan efter masskläckning
på våren därför ge diarré i lammgrupper redan i maj/juni om de
betar samma yta som förra årets lammgeneration.
14 www.svdhv.se

Fakta
Parasiter som ingår i rutinprovsanalys
Vidilab grupperar ägg/oocystor enligt följande med
McMasterteknik:
Trichostrongylida (Teladorsagia,
Trichostrongylus spp)
Haemonchus
misstanke T. axei
-----------
Chabertia/Oesophagostomum
-----------
Nematodirus filicollis
N. spathiger
N. battus
-----------
Capillaria
Skrjabinema
Strongyloides papillosus
Trichuris
-----------
Moniezia
-----------
Eimeria spp
Giardia, kryptosporidier, leverflundror
och lungmaskar med
andra tekniker.
Speciella frågeställningar
Observera att i rutinproverna artbestäms ett stort antal parasiter (se faktaruta),
men en del såsom Stora leverflundran, Giardia och lungmaskar kräver andra
analysmetoder. Om andra analyser ska utföras på träckproverna måste det
anges på remissen – rådgör med din veterinär och observera att det kan
medföra en extra kostnad.
Stora leverflundran
Förekomst av Stora leverflundran tycks ha ökat de senaste åren och fall
rapporteras nu från hela Sverige. Till skillnad från Lilla leverflundran orsakar
Stora leverflundran sjukdom och produktionsförluster. Vid massiv infektion
kan flera djur plötsligt dö utan föregående symtom. Sjukdomsregistreringen
vid slakt är i dagsläget det säkraste sättet att få vetskap om att en besättning är
smittad. Registreringen inklusive återrapportering från slakteri till djurägare är
därför mycket viktig. När det gäller träckprovsanalys kan ägg från Stora
leverflundran påvisas först 10-12 veckor efter smittotillfället. Träckprovsanalyser
på våren är därför användbart för att påvisa smitta från föregående år. 2011
analyserades 60 besättningsprover med frågeställningen Stora leverflundran
och i 12 fall (20 %) påvisades ägg i träcken. Vi förväntar oss en ökning av sådana
analyser med tanke på den ökade rapporteringen från slakt och ökade
uppmärksamheten avseende Stora leverflundran.
Under betessäsong kan det vara mer ändamålsenligt att använda sig av
blodprovsanalyser och/eller obduktioner för diagnos.
Gårdsanpassad rådgivning
Fårhälsovårdens modell bygger på att träckprover tas vid strategiska tidpunkter
och resultatet används sedan vid kontakt mellan djurägare och veterinär.
Veterinären strävar efter att få en samlad bild för att, i samråd med djurägaren,
kunna ta fram en god strategi för parasitbekämpning på gården.
Tänk innan du
köper djur!
Det finns olika typer av smittämnen som
orsakar sjukdom, exempelvis virus, bakterier
eller parasiter. Det förekommer även att djur
kan bära på smitta utan att de själva visar
symtom. Inköp av djur är den vanligaste orsaken
till att sjukdomar sprids och du kan själv förebygga
problem genom att följa några enkla rutiner.
Checklista för djurinköp
• Ta in så få djur som möjligt i besättningen och köp friska djur
från seriösa uppfödare.
• Köp får som är friförklarade från Maedi/Visna (M3 status).
• Kräv djurägarförsäkran avseende fotröta alternativt intyg om
F-status i Klövkontrollen.
• Fråga säljaren om kontroll av parasiter utförts, om sjukdomar
funnits i besättningen och om vilka sjukdomsregistreringar vid
slakt som förekommit.
• Får som köpts in, varit utlånade eller gått på bete med andra
djur ska sättas i karantän vid hemkomst, minst 3 veckor men
helst 6 veckor. Ställ gärna utslagsdjur tillsammans med de
inköpta djuren.
• Kontrollera djuren regelbundet i karantänen, både de inköpta
och ev. utslagsdjur.
• Ta inte hem får med fotröta. Undersök klövar och klövspalt redan
innan djuren lastas hos säljaren. Verka klövarna vid behov
och fotbada djuren i 5-10 minuter i 10 % zinksulfatlösning när
de ställs in och tas ut ur karantänen.
• Avmaska alltid mot Stora magmasken (Haemonchus) med
Noromectin®, Ivomec® eller Dectomax®. Även om du avmaskar
är det bra att ta ett träckprov innan avmaskningen för att
kontrollera vilka parasiter fåren bär på.
• Fråga om ursprungsbesättningen har Stora leverflundran
diagnostiserad vid till exempel slakt. Komplettera då avmaskningen
mot Stora magmasken med licenspreparatet Fasinex®
som har effekt mot alla stadier av flundror alternativt diskutera
med Fårhälsovården hur du ska göra i varje enskilt fall.
• Kontrollera djuren för löss och avlusa fåren vid behov.
Mer om våra smittskyddsråd hittar du på www.svdhv.se
Andrea Holmström
Chefveterinär
Fårhälsovården
UPPTÄCK OSS DU OCKSÅ!
SweVet Piab AB - veterinärens och djursjukvårdens professionella samarbetspartner och
helhetsleverantör av veterinär-medicinska produkter för den skandinaviska marknaden.
Produkter, service och kunskap
till den skandinaviska
veterinärmarknaden.
Snabbare. Enklare. Smartare.
MARKNADENS
MEST KOMPLETTA
SORTIMENT!
BESÖK
VÅR HEMSIDA
www.swevet.se
MARKNADENS
BÄSTA
WEBSHOP!
ÖPPEN DYGNET
RUNT!
MARKNADENS
BÄSTA
KUNDSERVICE!
RING
0416-258 25
FRÅGA OSS
NÄR DU
VILL VETA
MER!
SweVet Piab AB l Verkstadsgatan 8, 275 39 Sjöbo l Växel 0416-258 25 l Fax 0416-258 31 l www.swevet.se l info@swevet.se
www.svdhv.se
15

allmän
Medel mot ektoparasiter
hos nöt och får
Godkännande för vissa bekämpningsmedel upphör
Enligt Kemikalieinspektionens beslut KIFS 2011:1 (ISSN 0283-1937) är det
från och med den 1 januari 2012 inte längre tillåtet att sälja de
bekämpningsmedel mot ektoparasiter som tidigare funnits tillgängliga i
lantbrukets handel. Preparaten det gäller är Flectron öronbrickor,
Bayofly pour-on, Fly Tix och Flusa. De producenter som har något av
dessa preparat hemma får använda dessa för eget bruk till och med 31
december 2012, därefter får medlen inte användas.
Ersättningspreparat
Det finns dock andra tillgängliga pour-on preparat som kan ersätta de
utgångna. Båda preparaten klassas som läkemedel och är receptbelagda.
Behandlingarna bör göras efter en besättningsanpassad strategi för att
få bästa möjliga effekt och minimera risken för resistensutveckling.
Bayticol® vet. (syntetisk pyretroid)
Den verksamma substansen i Bayticol tillhör samma preparatgrupp som
de utgångna preparaten. Bayticol är en pour-on lösning som är
registrerad till får och nötkreatur med effekt mot skabbkvalster, löss,
lusflugor och fästingar. Bayticol har dessutom enligt tillverkaren
likvärdig effekt mot flugor och knott som Bayofly. På grund av att
Bayticol har mjölkkarens är preparatet mindre lämpligt att använda till
mjölkande djur. Det får inte användas till får som producerar mjölk för
human konsumtion, se tabell 1.
Tabell 1. Karenstider Bayticol
Djurslag Slakt (dygn) Mjölk (dygn)
Nöt 10 7
Får 10 -
Eprinex pour-on vet. (makrocyklisk lakton).
Den verksamma substansen i Eprinex är en makrocyklisk lakton. Detta
preparat kan endast användas till nötkreatur. Eprinex är idag det enda
alternativet utan mjölkkarens med effekt mot löss och skabb. Preparatet
har effekt mot både invärtes rundmaskar och utvärtes parasiter. Eprinex
har dock mycket sparsam eller ingen effekt på fästingar, flugor,
svidknott och knott.
Tabell 2. Karenstider Eprinex pour-on vet
Djurslag Slakt (dygn) Mjölk (dygn)
Nöt 15 0
Särskilda problem i mjölkbesättningar
Eftersom det saknas tillgång till pour-on preparat utan mjölkkarens för
att förebygga angrepp från fästingar, flugor, svidknott eller knott finns
ingen behandling mot dessa för mjölkkor och får som producerar mjölk
för human konsumtion. Mjölkande djur bör därför skyddas från beten
som har känd förekomst av mycket fästingar. Under perioder med stor
knottförekomst kan djuren hållas på stall nattetid. Vid angrepp av skabb
eller löss på mjölkkor kan Eprinex pour-on användas. För kalvar och
ungdjur samt för mjölkkor som är i första halvan av sinperioden är
Bayticol det rekommenderade valet för både behandling av skabb, löss
samt om man vill skydda djuren från, fästingar, flugor, svidknott och
knott.
Användning i KRAV-besättningar
Besättningar som är anslutna till KRAV kan, när erfarenheten visar att
det blir problem, använda pour-on preparat i förebyggande syfte. Det
gäller till exempel för fästingskydd i besättningar med förekomst av
fästingburna infektioner. KRAV gör ingen skillnad på om preparaten är
receptbelagda eller inte utan behovet och tillgången på preparat avgör
vad som kan användas.
16 www.svdhv.se

Kostnadsjämförelse
I en jämförelse av priser mellan de utgångna preparaten och
de ersättningspreparat som finns visar det sig att behandlingen
blir dyrare för större djur, medan den blir oförändrad/
billigare för mindre djur, se tabell 3. Det finns olika doseringar
för Bayticol till nöt, tabellen anger doseringen 1ml/10
kg kroppsvikt. Observera att priserna inte är exakta eftersom
priset kan variera mellan apotek och återförsäljare. Eventuella
receptarvoden är inte inräknade.
Tabell 3. Kostnadsjämförelse per behandling
Preparat Djur Dosering
Ungefärligt
pris
Bayofly (500 ml) < 400 kg 10 ml 9:-
> 400 kg 20 ml 18:-
Flusa (1000 ml) Nöt 10 ml 14 :-
Får 5 ml 7 :-
Lamm 2,5 ml 3 :-
Bayticol (1000 ml) Ko (600 kg) 60 ml 42 :-
Kalv (100 kg) 10 ml 7:-
Tacka (75 kg) 15 ml 11:-
Lamm (20 kg) 4 ml 3 :-
Eprinex (100 ml) Ko (600 kg) 60 ml 84 :-
Marknaden inom EU
Antalet tillgängliga preparat och prisnivån på dessa varierar
stort mellan olika länder inom EU. Detta beror bland annat
på att små marknader är mindre attraktiva. De nationella
myndigheterna kan också ha olika krav för godkännande.
För att öka tillgängligheten i framför allt länder med små
marknader är det därför viktigt att förenkla förfarandet för
att ha preparat registrerade i flera länder. Det är också
angeläget att de nationella myndigheternas krav på ett visst
preparat likställs mellan länder med likartade förutsättningar,
kan gälla t.ex. klimat.
LRF kommer tillsammans med andra organisationer att
uppvakta Landsbygdsdepartementet för att peka på behovet
av att Sverige stödjer arbetet med ett förenklat registerförfarande
på EU-nivå. Vidare kommer LRF att lyfta frågan om
Sverige ställer högre krav för godkännande än andra länder
med berörda myndigheter och departementet. På europeisk
nivå driver LRF frågan via den gemensamma bondeorganisationen
Copa Cogeca.
Marknaden i Sverige
Svensk Mjölk, LRF och Svenska Djurhälsovården vill klargöra
att vi ser allvarligt på att det för närvarande helt saknas
registrerade pour-on preparat utan mjölkkarens. Det finns ett
uppenbart behov av att både kunna förebygga angrepp av och
att behandla mjölkkor och mjölkproducerande får mot
fästingar, flugor, svidknott eller knott.
Vi ser det som klart otillfredsställande att de effektiva och
hittills tillgängliga alternativ för att förebygga eller behandla
mot sjukdomsorsakande och sjukdomsspridande ektoparasiter
nu förbjuds. Detta är en uppenbar försämring i en tid där
Europa under de senare åren har haft utbrott av blåtunga och
där även ett helt nytt virus, Schmallenbergviruset, nu
påvisats. Både blåtunga och Schmallenbergvirus sprids med
insekter.
Eprinex pour-on vet. är verksamt mot ekto- och endoparasiter.
Om preparatet får en ökad användning mot löss och
skabb i mjölkbesättningar kan det, på sikt, öka risken för
resistensutveckling hos invärtes parasiter.
Schmallenbergvirus
- en ny infektionssjukdom hos
nötkreatur, får och getter
Under 2011 hittades ett nytt virus i Tyskland, Schmallenbergviruset
som orsakar sjukdom hos idisslare. Viruset har sedan
hittats i flera Europeiska länder och ökad vaksamhet för att
hitta eventuell smitta i Sverige är av största vikt. Din medverkan
som djurägare behövs för att övervaka förekomst av
Schmallenviruset i Sverige.
Spridning och tecken på smitta
Smittan sprids sannolikt mellan djuren med svidknott. Knottsäsongen då
smittan troligen sprids är i Sverige mellan april till november. Därför är
det osannolikt att akut sjuka djur förekommer under vinterhalvåret.
Sjukdomstecken hos nötkreatur kan vara matleda, feber, dåligt allmäntillstånd,
nedsatt mjölkproduktion, och eventuellt också diarré. Sjukdomen
varar i tre till sex dagar varefter djuret tillfrisknar. Det har inte rapporterats
några dödsfall på grund av sjukdomen. Hos får och get finns det inga
rapporter om att djuren visar sjukdomstecken liknande de på nötkreatur.
Det finns för närvarande inga vacciner eller andra mediciner för att
hantera sjukdomen.
Hondjur som är dräktiga vid insjuknandet kan senare föda missbildade
kalvar, lamm eller killingar ibland med svåra förlossningar och
dödfödslar. Baserat på dagens kunskaper och med svenska förhållanden
skulle missbildade kalvar kunna födas från december till juli. När det
gäller lamm/killingar så kan fostret sannolikt endast smittas om baggen/
bocken släpptes till hondjuren utomhus innan det blev för kallt för
knotten.
Inga djurägare eller veterinärer har rapporterats insjukna i samband
med hantering av sjuka djur i andra länder.
Provtagning av missbildade kalvar, lamm och killingar
För att övervaka om smittan redan fanns i Sverige under 2011 behöver
lamm, killingar och kalvar med missbildningar som föds under våren
2012 provtas. Därför är det viktigt att veterinärer och djurägare anmäler
missbildningar samt skickar in missbildade djur för undersökning vid
SVA. SVA vill ha in djur med missbildningar som krökta ben och leder,
ryggar och nacke, missbildningar av huvudets form (vattenskalle). Djuren
föds vanligtvis närmast fullgångna och ibland levande. Kontakta din
veterinär eller SVA om du har missbildade djur som är lämpliga att
provta. Gör så här med djuren:
• Om möjligt lägg djuret svalt (ej fryst) och notera när den tidigast
kan vara född, samt moderdjurets id- nummer.
• Kontakta närmaste distriktsveterinärstation. Om du inte får tag i
distriktsveterinärstationen, ring sektionen för epizootologi genom SVA:s
växel 018-67 40 00 och tala om att du har ett lamm eller en kalv med
missbildningar. Följ sedan deras instruktioner.
• Alla som kommer i kontakt med och hanterar dödfödda djur bör
använda engångshandskar eller rengöra händer och annat som varit i
kontakt med materialet noggrant. Risken är mycket liten att eventuellt
virus skulle orsaka sjukdom hos människa men det finns också andra
sjukdomsorsakande smittämnen som kan smitta till människa i samband
med förlossningar och aborter.
Mer information finns på Jordbruksverkets och SVA:s webbsidor:
www.sva.se och www.jordbruksverket.se/schmallenbergvirus
www.svdhv.se
17

nöt
Virpi har lång klinisk erfarenhet
och intresse för lunginflammationsproblematik
på kalvar och antibiotikaresistens.
Hon är ansvarig
veterinär för Paratbprogrammet.
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala
virpi.welling@svdhv.org
Lunginflammation hos kalvar
–Sammanfattning och resultat av studie 2010-2011
10 viktiga råd för besättningar
med luftvägsinfektioner
1. Köp endast friska kalvar med god råmjölkstatus.
Ha en dialog med mjölkproducenten om du har ett mellangårdsavtal.
2. Utred och åtgärda diarré. Kopplingen till hosta är stark.
3. Max 10 kalvar/grupp.
4. Optimera ventilationen och se upp för drag.
5. Sektionera för olika åldrar. De äldre kalvarna smittar de yngre.
6. Isolera sjuka kalvar. Har du en sjukavdelning/sjukbox?
Sköt om de sjuka kalvarna sist.
7. Praktisera omgångsuppfödning. All in- all out.
8. Gödsla ut, tvätta och desinficera mellan omgångarna.
9. Upptäck de sjuka kalvarna i tid, lägg ner tid på tillsynen.
Då lyckas du med behandlingen!
10. Obducera döda kalvar: diagnos, förebyggande och behandling.
SVARMpats studie om lunginflammationer hos kalvar är avslutad och
resultaten sammanställs i denna artikel. Många besättningar har
bidragit genom att vara med i provtagningen som gjordes 2010- 2011.
Vi har fått värdefull information om vilka bakterier som orsakar
lunginflammation hos kalvar. Kunskaperna kan användas för att
optimera behandlingsstrategierna och det förebyggande djurhälsoarbetet
i besättningar med lunginflammationsproblematik.
Lunginflammation
Lunginflammation hos kalvar kan vara ett besvärligt problem som kan
medföra ökad dödlighet och försämrad tillväxt i drabbade besättningar.
Unga djur har ännu inte ett fullt utvecklat immunförsvar och blir
därför sjuka i större utsträckning än fullvuxna när de utsätts för
smittor. Och smittor utsätts kalvar för, speciellt när individer från olika
håll blandas. Ofta är det virusinfektioner av olika slag som sprids i
besättningen. Luftvägsinfektion orsakad av virus hos en kalv kan bana
väg för en infektion orsakad av bakterier. En virusinfektion kan inte
botas med antibiotika till skillnad mot en bakterieinfektion.
Bakterier som orsak till lunginflammation hos kalvar
De bakterier som vanligen orsakar lunginflammation hos kalvar är
Pasteurella multocida och Mannheimia haemolytica. Dessa bakterier kan
finnas i näshålan hos friska kalvar men kan ta sig ner i lungorna och
förvärra sjukdom till exempel i samband med en virusinfektion. I
Sverige är dessa bakterier som regel känsliga för penicillin.
En annan bakterie som kan orsaka lunginflammation hos kalvar är
Mycoplasma bovis. Denna bakterie är spridd bland nötkreatur i många
länder men i Sverige har vi inte haft utbredda problem. Under hösten
2011 isolerades denna bakterie hos kalvar i tre svenska besättningar.
Den påvisades även som orsak till juverinflammation i en mjölkkobesättning.
M.bovis kan kan inte behandlas med penicillin, utan andra
typer av antibiotika behövs.
SVARMpat bidrar till ökad provtagning
SVARMpat är ett samarbetsprogram mellan Svenska Djurhälsovården
och Statens veterinärmedicinska anstalt som finansieras av Jordbruksverket.
I olika SVARMpat-projekt övervakas antibiotikaresistens hos
sjukdomsframkallande bakterier från lantbrukets djur.
Under 2010 och 2011 har ett projekt pågått där intensifierad
bakteriologisk provtagning av kalvar med symtom på lunginflammation
har genomförts. Vi har letat både efter de vanligaste bakterierna
och efter den i Sverige mer ovanliga M.bovis. Innan projektet startade
togs mycket få prover med frågeställningen M.bovis. En av målsättningarna
var att ta reda på om M.bovis förekommer i svenska besättningar
och om den i så fall är vanligt förekommande. Den andra var att
förbättra övervakningen av antibiotikaresistens hos P.multocida och
M.haemolytica. Inom projektet har prover framför allt tagits i näshålan
på sjuka kalvar men även från lungorna på obducerade djur. Under
2010 och 2011 har omkring 300 prover från knappt 50 besättningar
analyserats med avseende på M.bovis. Kalvar från betydligt fler besättningar
finns dock representerade i studien eftersom kalvar köps in till
många av de provtagna besättningarna.
Resultat från övervakningen
Penicillinresistens hos bakterier från luftvägarna hos kalvar är ovanligt
i Sverige. Under hösten 2010 påvisades penicillinresistent M.haemolytica
från en besättning. Penicillinresistent P.multocida har tidigare påvisats
från en besättning 2003. Att penicillinresistens bara påvisats i två
besättningar indikerar ett gott resistensläge hos denna typ av bakterier
men visar också vikten av att provtagning fortsätter så att eventuell
resistens upptäcks tidigt och spridning kan motverkas. Fynden av
M.bovis i tre besättningar visar att bakterien förekommer men sannolikt
är ovanlig.
Användning av antibiotika
Förebyggande djurhälsoarbete är viktigt för att hålla djuren friska. Om
djuren blir sjuka och behöver antibiotikabehandlas ska det göras på ett
ansvarsfullt sätt för att undvika att resistenta bakterier gynnas. Detta
innebär till exempel att antibiotika bara ska användas när det verkligen
behövs och att man i möjligaste mån ska använda antibiotika som,
förutom den sjukdomsorsakande bakterien, påverkar så få typer av
bakterier som möjligt. Man brukar säga att ett sådant antibiotikum har
smalt spektrum och penicillin är ett exempel på det. Eftersom resistens
mot penicillin ännu är mycket ovanligt hos bakterier som orsakar
lunginflammation hos kalvar bör penicillin vara det antibiotikum som
väljs i första hand.
Hur går vi vidare?
Inom SVARMpat kommer provtagningen att fortsätta men vara inriktad
på studier i några besättningar där man upplever dålig behandlingseffekt
hos kalvar med lunginflammation. Målsättningen är att kartlägga
orsaker till detta. Det är dock viktigt att bakteriologiska prover tas även
i andra besättningar och för besättningar som är anslutna till Svenska
Djurhälsovården kan detta, för de vanligaste bakterierna, ske inom
ramen för Kalvpaketet. Det är också viktigt att ha planerade behandlingsstrategier
och att utreda orsakerna till dåligt behandlingsresultat,
hög sjuklighet och hög dödlighet.
18 www.svdhv.se

Lena Stengärde, djurhälsoveterinär, Kalmar
lena.stengarde@svdhv.org
Lena är veterinär sedan 1994 och specialist
i nötkreaturens sjukdomar. Hon har arbetat
med nötkreatur hos SvDHV sedan 1998.
Håll extra koll för att hitta Oxstyng
I maj 2011 upptäcktes att djuren i en besättning i Skåne infekterats av oxstyng, en parasit som utrotades i Sverige
på 1950-talet. Oxstynget är en fluga vars larver utvecklas under huden på nötkreatur. Den är obehaglig för djuren och
skadar skinnet. Det är därför viktigt att alla misstänkta fall av oxstyng anmäls till veterinär så att djuren kan behandlas
och spridning till fler besättningar inte sker.
Finns fler smittade besättningar?
Endast ett fall hittades under 2011 och under
vintern 2011/2012 har tankmjölksprover från
närliggande mjölkbesättningar undersökts.
Antikroppar mot oxstyng hittades inte i något
av de undersökta mjölkproverna. Utifrån
resultaten kan vi dra slutsatsen att smittan
inte är allmänt spridd i området. Därför krävs i
dagsläget inga särskilda förebyggande
behandlingsåtgärder men det är av yttersta
vikt med ökad vaksamhet för att hitta tecken
på infektion av Oxstyng! Statens veterinärmedicinska
anstalt har tillsammans med Svenska
Djurhälsovården och Svensk Mjölk tagit fram
ett informationsblad om oxstyng och vilka
tecken du skall hålla utkik efter hos dina djur.
Livscykel
Det vuxna oxstynget är en humleliknade fluga
är aktiv varma sommardagar. Den lägger ägg
på nötkreaturens buk, flank, bok, bröst och
bakdel. Äggen fästs på hårstråna och när de
kläcks vandrar larverna igenom huden via
hårsäckarna och sedan vidare under huden
och mellan muskelbuntarna mot ryggmärgskanalen
för att till slut vandra ut mot huden där
de fortsätter utvecklas. På ryggen bildas så
småningom en varbula som öppnas så att
larvens andningsorgan i bakkroppen kan
friläggas och larven får luft. Bulorna brukar bli
synliga från mitten av januari till juni.
Larverna lämnar bulorna under maj – juni (ca
2 cm långa) för att förpuppas på marken. En ny
fluga kläcks inom en till två månader. Då har
det gått ett år från det att äggen deponerades
på djuren.
Effekter på djuren
De vandrande larverna kan i vissa fall ge akuta
symtom med förlamningar på grund av
nervpåverkan på infekterade djur, eftersom
larverna finns kring ryggmärgen. De största
effekterna åstadkommer larverna genom att
orsaka blödningar i muskulaturen samt
obehag när de utvecklas under huden på
djuren. Svullnaderna som uppstår kan vara
smärtsamma. Vid slakt av djur under tiden
som larvvandringen pågår kan kassationer av
kött förekomma. Larvernas andningshål
orsakar stora skador på hudarna hos de
infekterade djuren, vilket påverkar värdet för
hudarna i läderindustrin.
Var uppmärksam
Du bör misstänka oxstyng i din besättning om
du hittar böldliknande knölar på ryggen på
nötkreaturen i januari-juni eller om du
upptäcker något i besättningen under
betesperioden som kan misstänkas vara
oxstyngfluga, eller oväntade beteenden, till
exempel att det blir oro i betesgruppen. Både
larver och misstänkta flugor bör skickas in till
SVA för artbestämning. Kontakta SVA, din
djurhälsoveterinär eller din besättningsveterinär
vid misstanke om oxstyng. Telefon till SVA:
018-67 40 00, Sektion för parasitologi.
Informationsbladet hittar du på samtliga dessa
hemsidor:
www.svdhv.se
www.sva.se
www.svenskmjolk.se
Håll utkik efter:
1. Bulor i huden på ryggen
2. Blodsträngar på huden och bulor som
öppnat sig
3. Larver
Varbulor orsakade av larver av oxstyng. Larv som krupit ut ur varböld. Larver av oxstyng. Foto Anders Lindström, SVA
www.svdhv.se
19

nöt
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp
Katinca.fungbrant@svdhv.org
Katinca blev veterinär 2008 med inriktning ”Hälsa och produktion
hos produktionsdjur”. Hon började arbeta som distriktsveterinär i
Växjö och sedan augusti 2011 är hon anställd som nöthälsoveterinär
på SvDHV med kontor i Staffanstorp.
Tidig tillväxt lönar sig alltid
Den 13-14 mars hölls Djurhälsovårdens
vårkonferens i Göteborg. Ett
uppskattat inslag var Sofi Öhlund, husdjursagronom
från Växa Sverige som
föreläste på temat ”Utfodring av kalv
– för bra hälsa och tillväxt”. Sofi delade
med sig av sin kunskap och gav konkreta
och praktiska råd som är värda
att ta till sig både för lantbrukare och
rådgivare. Sofis utgångspunkt var att
hög tillväxt hos den unga kalven alltid
lönar sig. Frågan uppstår därmed: Hur
uppnås en hög tidig tillväxt hos kalven?
Med denna artikel vill Nöthälsovården
tacka Sofi Öhlund för en intressant och
givande föreläsning
Fasutfodring
Fasutfodring, att gradvis minska mjölkgivan
under mjölkperioden, förespråkades som ett
utmärkt sätt att utnyttja kalvens tillväxtpotential.
Första månaden sker i princip all tillväxt
på tilldelningen av mjölk eller kalvnäring.
Oavsett vilken kalvnäring man väljer är det
viktigt att räkna på energiinnehållet så att
kalven får tillräcklig mängd för att kunna växa
efter de önskemål lantbrukaren har. För att
kalvens tillväxtpotential ska utnyttjas när den
är 1,5 till 4 veckor gammal behöver kalven en
giva på 8-10 liter helmjölk om dagen, vilket
motsvarar ca 25 MJ/dag. För att kalven ska
kunna dricka så mycket bör man överväga att
utfodra tre gånger dagligen den första
månaden. Under den 5:e och 6:e levnadsveckan
ges 5-6 liter helmjölk och därefter (levnadsvecka
7-8) 2-3 liter mjölk/kalvnäring om dagen
fram till avvänjningen. Många kalvar hålls idag
i kalla system och det ökar underhållsbehovet
hos kalven. En kalv behöver 0,5 liter extra
mjölk för varje -5°C som temperaturen faller
under 10°C. Vid 0°C behöver kalven en liter
extra mjölk dagligen för att hålla värmen och
vid -10°C krävs två liter extra mjölk.
Avvänjningsrutiner
När kalven kan avvänjas styrs i första hand av
kalvens vikt och inte av åldern. En kalv är redo
att avvänjas när den väger ca 100 kg. Finns
ingen våg tillgänglig kan kalvens bröstomfång
mätas, 1 meter i bröstomfång motsvarar ca 100
kg. Det betyder att en kalv som väger 40 kg när
den föds, med en tillväxt på 1000g/dag kan
avvänjas när den är 8 veckor gammal medan
en kalv som växer 500g/dag först borde
avvänjas vid 16 veckors ålder. Här finns en
möjlighet för konventionella besättningar att
genom en god tidig tillväxt kunna avvänja
tidigt. Vid avvänjning ska kalven äta 1 kg
kalvkraftfoder/dag och 1-1,5 kg ts grovfoderRedan
från första levnadsveckan ska kalven ha
tillgång till ett kalvkraftfoder samt grovfoder
av bra kvalité för att stimulera vommens
utveckling.
Mjölkmängden bör minskas successivt
under en kort period. En vecka är lagom. Vid
fasutfodring är minskningen redan införd. Det
är oerhört viktigt att kalven endast utsätts för
en förändring åt gången, behåll därför samma
box och foder. Efter att avvänjning flyttas hela
grupper av kalvar till flerkalvsboxar. Kontrollera
att varje kalv lär sig att dricka vatten om
de kommer till ett nytt vattensystem. Vatten är
det billigaste fodermedlet och grunden för att
kalvarna skall kunna äta andra fodermedel.
Det är viktigt med god hygien, gärna flera
vattenställen och ett flöde på minst 10 liter/
minut i varje kopp.
Det unga djuret
har ett stort proteinbehov
Proteinbehovet är störst från födseln och sjunker
fram till att djuret är 6-8 månader gammalt.
Proteinkvalitén är extra viktigt fram till att
djuret är ca 6 månader och har ett samband med
vommens utveckling. Tilldelningen av tillräckligt
med bra protein i ung ålder medför att
ungdjuret får ett bättre foderutnyttjande. Därför
är det viktigt med ett kraftfoder som är anpassat
till kalvar. Sofi påpekade att spannmål ofta är
lönsamt men då krävs komplement med ett
koncentrat till småkalvarna för att tillgodose
deras proteinbehov.
Glöm inte mineralerna
Mineraler är viktigt för hälsa och tillväxt. Hög
andel av hemmaproducerat foder ökar behovet
av mineraler. Olika djurkategorier har olika
behov. Även om föreläsningen mest handlade
om mjölkraskalvar ville Sofi även påminna om
att inte spara in på selentillskott i dikobesättningar.
Då riskeras muskeldegeneration hos
kalv.
– Sofi avslutade med att säga hon valt att
inte prata om råmjölk men att det är en
förutsättning med en korrekt råmjölksgiva för
att få en frisk kalv som kan växa.
råd
Förslag på fasutfodring av kalv
efter råmjölksperioden
Levnadsvecka Antal liter, helmjölk Energibehov
(MJ/dag)
1-4 8-10 22-27
5-6 5-6 14- 16
7-avvänjning 2-3 5-6
råd
Checklista vid avvänjning av kalvar
 Väger 100 kg = 1 m i bröstomfång
 Äter minst 1 kg kalvkraftfoder
 Äter minst 1-1,5 kg ts hö eller ensilage
20 www.svdhv.se

Jörgen Larsson mäter bröstomfånget på en av
sina kalvar. Kalven väger cirka 100 kg.
Fotograf Caroline Almroth.
MAFA siloprogram
MAFA Unik
- för bästa foderhygien !
FÖRST IN - FÖRST UT !
I en MAFA Unik töms silon från botten utan
separation. Det ger en jämn foderkvalité, utan
risk för hängning av gammalt foder.
Besök www.mafa.se för mer info
Nöjda kunder är det bästa vi vet!
Tel: 0431-44 52 60. Fax: 0431-41 15 01
www.svdhv.se
21

nöt
Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1
Ditt DJURAPOTEK med
stor specialkompetens för
lantbrukets djur och
stor personlig service!
Elöd Szántó, djurhälsoveterinär Skara
elod.szanto@svdhv.org
Elöd blev veterinär 1984 i Rumänien. Under åren i
Sverige har han jobbat som djur- och miljöskyddsinspektör,
privatpraktiserande veterinär och som
veterinärinspektör på Jordbruksverket med ansvar
för främst smittskyddsfrågor (salmonella, EHEC, Paratb,
MRSA etc). Sedan 2010 jobbar Elöd för SvDHV i
Skara med nöthälsofrågor och är även projektledare
för EHEC/VTEC-frågorna.
Detta har
de senaste åren
Under de senaste åren har mycket intensiva projekt
pågått för att försöka kartlägga hur VTEC/EHEC
bakterierna uppför sig under svenska förhållanden.
Projekten utförs som ett samarbete mellan Svenska
Djurhälsovården, SVA, SLU och Jordbruksverket,
som även står för huvuddelen av finansieringen
genom statliga anslag.
Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa
Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina
• telefonrecept
• faxrecept
• e-recept
• beställningar till veterinärer
• veterinärarvoden
• licenser
Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek,
som levererar förmånligt direkt till
alla veterinärer och djurägare i hela Sverige!
Kontakta oss – det lönar sig!
Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan
Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893
info@djurfarmacia.se
www.djurfarmacia.se
Följa VTEC-smitta över tid
Ett av projekten är den så kallade 125-gårdsstudien.
I studien har regelbunden provtagning skett under
två år både på stall och på bete avseende förekomst
av VTEC O157:H7– som är den dominerande
varianten när det gäller EHEC-sjuka människor.
Studien omfattar ca 50 dikobesättningar och 75
mjölkbesättningar fördelat på 4 områden (Halland,
Växjö, Falköping och Gotland). Proverna består av
plockprover och sockprover som på ett enkelt och
kostnadseffektivt sätt ger en bra bild av smittan i
djurens miljö. En tydlig trend är att många gårdar
blir positiva men ”självsaneras” mer eller mindre
snabbt (allt ifrån korta perioder till hela år). En
självsanering innebär att smittan först påvisas för
att sedan försvinna utan att några särskilda
bekämpningsåtgärder vidtagits. Dikobesättningar
tycks bli kvitt smittan snabbare än mjölkbesättningar.
I motsats till det vi tidigare trott verkar det
vara procentuellt fler dikobesättningar jämfört
med mjölkbesättningar som har varit positiva
någon gång under de två studieåren.
Vanligt med betessmitta
Många gårdar blir positiva under betessäsongen,
något som talar för att VTEC finns och överlever i
miljön, till exempel på betet eller i vatten. Vissa av
gårdarna blir av med betessmittan under betsperioden,
medan andra för med sig smittan in i
stallarna där det kan ta längre tid innan den
försvinner– vanligtvis mellan 3 och 6 månader. Det
förekommer också att besättningarna är växelvis
positiva och negativa med en ganska tydlig
säsongsvariation med ökande antal positiva gårdar
under sommaren och hösten och avtagande under
vintern.
22 www.svdhv.se

VTEC/EHEC är en sann utmaning som vi på veterinärsidan tidigare inte stött på.
VTEC är giftproducerande E. coli-bakterier som utgör ett folkhälsoproblem och inte
ett djurhälsoproblem. Arbetet med att öka kunskapen om VTEC/EHEC och att hitta
former för att bekämpa smittan i positiva besättningar går nu vidare i både mjölkoch
dikobesättningar. Under 2012 stundar fortsatta saneringsstudier och nytt för
året är att undersöka hur viktigt vatten är för smittspridningen.
vi lärt oss om EHEC
och så går vi vidare
Detta talar också för en möjlig miljösmitta.
Samtliga nyinfekterade gårdar intervjuas
och besvarar standardiserade frågor om till
exempel djurinköp, kontakter med andra
besättningar, hantering av gödsel,
dricksvatten och bete.
Andelen positiva gårdar är ungefär lika
i alla de undersökta områdena men det
finns geografiska skillnader. Det är
intressant att olika varianter av bakterien
förekommer i områdena. Den mest
allvarliga VTEC-varianten hittades endast i
två av de fyra områdena.
Att hjälpa smittade
besättningar är viktigt
Parallellt med studierna sker försök att
aktivt sanera smittade gårdar. Djurtätheten
och fuktiga miljöer verkar ha betydelse för
om smittan blir kvar. Att bryta smittkedjan,
hålla rent och torrt är det viktigaste,
men en positiv effekt kan ses även vid
regelbunden användning av släckt kalk.
Enstaka individer som utsöndrar extrema
mängder bakterier kan behandlas med
rektalsköljning med desinfektionsmedlet
klorhexidin. Metoden är dock arbetskrävande
och förutsätter att individuella
prover tas för att hitta de ”superutsöndrande”
individerna (väldigt dyrt i stora
besättningar).
Nu går vi vidare för att täppa till
kunskapsluckorna
125-gårdsstudien fortsätter och kan
förhoppningsvis ge fler svar om den
nyckfulla bakteriens sätt att överleva och
att sprida sig. Även försöken med gårdssaneringar
fortsätter. Under våren kommer vi
också att starta ett vattenprojekt för att
reda ut vattnets betydelse för spridning av
VTEC under betessäsongen. Prov från
vattendragen kring de smittade gårdarna,
både vid beten och vid områden med
intensiv gödselspridning skall analyseras.
Kunskapsluckorna är fortfarande många
och vi behöver veta mer för att kunna
bekämpa VTEC-bakterierna bland våra
husdjur. Syftet med allt arbete är att främja
folkhälsan. Djuren blir inte sjuka av VTEC,
men är huvudsaklig smittskälla för de ofta
allvarliga fall av EHEC som förekommer
hos människa. Förhoppningen är att vi på
djursidan i nära samarbete med humansidan
med tiden skall kunna minska
förekomsten av VTEC och därmed bidra till
att färre människor blir sjuka av EHEC.
www.svdhv.se
23

POSTTIDNING B
Svenska Djurhälsovården AB
Box 814
391 28 Kalmar
Lägger du ner för mycket
tid på din utfodring?
Cormalls stationära foderblandare
till en rälshängd
fodervagn.
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga
nytt stall?
Då kan vi hjälpa dig att:
• minska arbetsinsatsen vid utfodring
• spara pengar vid nybyggnation
• reducera driftskostnaderna
• spara in en traktor och dess underhåll
• förbättra hygienen på foderbordet
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.
3
Jonas Johansson
Cor i Centrum AB
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)
Fax: 044-20 21 27
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg
Telefon 0045 7448 6111
www.cormall.dk