på Vidilab - Svenska Djurhälsovården
på Vidilab - Svenska Djurhälsovården
på Vidilab - Svenska Djurhälsovården
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
Djurhälsonytt<br />
Tidningen för dig som är medlem i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården. NO 1/2013<br />
Dags för vårens<br />
träckprov<br />
Hältor i BB<br />
Lussäsongen<br />
är här
Vinteroverall OCEAN<br />
Oxfordnylon med belagd PVC.<br />
Dubbla sömmar och tejpförseglad.<br />
Foder: 100% polyester. Overallen är i två färger och har en avtagbar<br />
komforthuva. 2 framfickor, 2 bakfickor, mobilficka, innerficka, sidoficka och<br />
fickor för verktyg. Knäförstärkning med Dupont ® Cordura. Justeringsbar<br />
resår i midjan och ärmslut med kardborre. 3M säkerhetsreflekterande ränder<br />
Storlekar: S-XXL<br />
Benämning Art.nr Ord.Pris<br />
Vinteroverall OCEAN 7130 949:-<br />
799:-<br />
EcoMatic<br />
Automatspruta av hög kvalitet med flaskansats för injektion. Sprutan är tillverkad i<br />
kraftig plast och ergonomisk design. En kraftig plastansats ger en säker fastsättning<br />
av medicinflaskan. Finns i storlekarna 0.3, 2 och 5 ml. Med luerfattning.<br />
Benämning Art.nr Ord. Pris<br />
Eco-Matic 0,3 ml Automatspruta 3270 289:-<br />
Eco-Matic 2 ml Automatspruta 3250 249:-<br />
Eco-Matic 5 ml Automatspruta 3251 249:-<br />
Skalpellblad nr 24<br />
Sterilt förpackade. 100 st<br />
Benämning Art.nr Ord. Pris<br />
Skalpellblad nr 24, 100 st 3220 150:-<br />
0,3 ml<br />
249:-<br />
119:-<br />
2 och 5 ml<br />
219:-<br />
Märkspray *<br />
Till snabb och enkel märkning av djur under alla<br />
väderförhållanden. Torkar snabbt och håller länge.<br />
12 x 200 ml<br />
192:-<br />
Benämning Art.nr Ord. Pris<br />
Märkspray Röd, Blå, Grön 1st x 400 ml 3301 26:-<br />
Märkspray Röd, Blå, Grön 12st x 400 ml 3301 240:- (20:-/st)<br />
Märkspray Röd, Blå, Grön 1st x 200 ml 3302 22:-<br />
Märkspray Röd, Blå, Grön 12st x 200 ml 3302 216:- (18:-/st)<br />
12 x 400 ml<br />
216:-<br />
Fler artiklar finns i vår produktkatalog eller i vår nya E-shop. Har du inte fått katalogen går den att beställa via ordermottagningen eller<br />
läsa den på vår hemsida www.qgenetics.se. Eller ta del av våra erbjudanden på facebook.com/qualitygenetics<br />
Saknar du någon produkt – Kontakta oss gärna<br />
Vi har personlig ordermottagning mellan kl. 06.30-15.00 måndag-fredag. Lunchstängt mellan kl. 11.30-12.30<br />
Välkommen med din beställning!<br />
Fraktfritt i samband med semintransport eller vid order över 2500:-<br />
Ordertelefon: 016-17 45 70<br />
Faxorder: 016-17 45 71<br />
*Aerosol. Fraktavgift tillkommer för farligt<br />
gods vid leverans med DPD-företagspaket.<br />
Kampanjen gäller till 31/3-2013<br />
2 www.svdhv.se
ledare<br />
INNEHÅLL<br />
DJURHÄLSONYTT<br />
NUMMER 1 2013<br />
4 Engelsk grisuppfödning utomhus<br />
6 Minapig<br />
7 Behandling för hälta i BB<br />
8 Krav på resistensundersökning för<br />
användning av vissa antibiotikatyper<br />
9 Obduktioner<br />
10 Svenskt smittskydd - ett gemensamt ansvar<br />
11 Bråck hos får<br />
Nånannanismen har ingen plats<br />
i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
I <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens uppdrag ingår att parallellt med vår ordinarie<br />
verksamhet anta kriser och större utmaningar som plötsligt dyker upp. Nu<br />
senast Schmallenberg-virus. Vid dessa kriser uppstår akuta behov av att ta tag<br />
i frågor och samordna insatser, både inom näringen och gentemot myndigheterna.<br />
För detta krävs förmåga att snabbt anpassa organisationen utan att<br />
djurhälsovårdsarbetet i vardagen läggs åt sidan.<br />
Målsättningen är alltid att minimera de negativa effekterna och att hjälpa<br />
uppfödare och hela branschen med allt ifrån att ta fram och förmedla information<br />
till att föra dialog med myndigheterna. Det nära samarbetet med myndigheterna<br />
är här en av hörnstenarna i den svenska modellen för djurhälsoarbete.<br />
Listan på kriser och större utmaningar på djurhälsoområdet kan göras<br />
lång. I ryggmärgen på medarbetarna i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården sitter att vara<br />
på hugget och ta ansvar. Den ena utmaningen är inte den andra lik och ställer<br />
stora krav på verksamheten. Vi måste klara de initiala behoven och ha uthållighet.<br />
Salmonella Cubana 2003, PRRS 2007 och blåtunga 2009 är några exempel<br />
på utbrott av smittsamma sjukdomar medan fynden av den förbjudna substansen<br />
kloramfenikol hos gris är ett exempel på en mer udda kris.<br />
Schmallenberg-virus är den senaste i raden av utmaningar. Det är en tidigare<br />
okänd smittsam djursjukdom som i vinter har orsakat missbildade och<br />
dödfödda lamm. Oron är förklarligt stor inom fårnäringen.<br />
För att hantera Schmallenberg framgångsrikt krävs både flexibilitet och<br />
snabbhet. Aktiviteter som rör Schmallenberg måste genomföras direkt och<br />
parallellt med vårt övriga djurhälsoarbete. Möten måste hållas och fakta<br />
snabbt tas fram och förmedlas i en form och med ett språk som är anpassat till<br />
djurägare. Och detta samtidigt som vårt ordinarie besättningsarbete och<br />
andra uppdrag och åtaganden måste fungera.<br />
Förklaringarna till att <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården klarar Schmallenberg och<br />
andra utmaningar är ansvarskänsla, korta beslutsvägar, flexibla och snabbfotade<br />
medarbetare. Nånannanismen har ingen plats i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården.<br />
Vi får det att hända.<br />
Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org<br />
VD<br />
WEBB<br />
WEBB<br />
12 Klövkontrollen - kontrollprogram<br />
mot fotröta och för friska klövar<br />
14 Parasitjägarna på <strong>Vidilab</strong><br />
16 Schmallenberg-virus och fosterskador<br />
hos idisslare<br />
18 Nya föreskrifter om användning av<br />
antibiotika till nöt och får<br />
18 Forskning för förbättrad vaccination<br />
mot RS-virus<br />
20 Lussäsongen är här<br />
22 Mellangårdsavtal<br />
23 Hantering av nötkreatur<br />
SVENSKA<br />
DJURHÄLSOVÅRDEN<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala<br />
Tel: 08-725 82 00, Fax: 018-16 76 75 www.svdhv.se<br />
Foton i tidningen tillhör <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges.<br />
Omslag: Per Beskow, djurhälsoveterinär Linköping<br />
Tidningen har producerats av:<br />
Box 86, 598 22 Vimmerby<br />
Telefon: 0492-196 70<br />
Internet: www.mediapartner.nu<br />
Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander<br />
Projektledare: Björn Lilja<br />
Mediasäljare: Richard Svensk<br />
Text: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Foto: <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården<br />
Grafisk form: Ingela Koponen<br />
Tryck: Elanders/NRS Tryckeri<br />
www.svdhv.se<br />
3
gris<br />
Johanna Fjelkner, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
johanna.fjelkner@svdhv.org<br />
Johanna är uppvuxen på grisgård och<br />
utbildad till veterinär i Danmark med<br />
inriktning på produktionsdjur.<br />
Engelsk grisuppfödning -<br />
utomhus<br />
Slaktgrisbesättningen bestod även den av hagar med tält med djupströbädd.<br />
Här grupperades djuren efter ålder, men det var svårt att hålla grupperna då<br />
de gärna smet emellan hagarna.<br />
I England finns det 425 000 suggor. En fjärdedel<br />
av dessa finns bland de gröna dalarna i Yorkshire. I<br />
början av oktober fick jag möjligheten att följa med<br />
på studiebesök och besöka en utomhusproduktion.<br />
Utomhusproduktion är vanligt<br />
I England sker en stor del av grisproduktionen utomhus. I faktarutan<br />
ses några av de genomsnittliga produktionsresultaten i den engelska<br />
utomhusproduktionen.<br />
Ekologisk produktion så som vi känner den är ovanlig. De flesta<br />
utomhusbesättningar bedriver så kallat konventionell produktion<br />
men är sedan anslutna till olika typer av certifiering. Certifieringen<br />
ger besättningen en viss klassning, och därmed en garanti gentemot<br />
konsumenten för hur skötseln bedrivs. Skall man tillhöra högsta<br />
klassningen får man exempelvis inte slipa tänder eller klippa svansar.<br />
Många besättningar är även knutna till att producera till en viss livsmedelskedja,<br />
och då skall man även uppfylla de krav som den kedjan<br />
ställer på sina producenter.<br />
Närbild av en grisningshydda. Smågrisarna lärde sig ganska fort att klättra in<br />
och ut över sargen kring ingången. Till vänster om ingången syns suggkortet. Där<br />
antecknades grisningsdatum och antal levande grisar ett par dygn efter grisning.<br />
4 www.svdhv.se
Matdags! Alla suggor<br />
utfodrades på marken<br />
med hjälp av en traktor.<br />
Stor besättning fördelad på flera platser<br />
Vi besökte en integrerad besättning med 1200 SIP. Suggorna var fördelade<br />
på tre olika anläggningar. Tillväxtgrisar och slaktgrisar från de tre suggbesättningarna<br />
fördelades i sin tur ut på ytterligare tre olika anläggningar.<br />
Besättningen hade under det gångna året genomgått en total<br />
depopulering och repopulering och klassades nu som en ”High health<br />
herd”, något som kan liknas vid våra serogrisar. Detta innebar att besättningen<br />
var fri från PRRS, Mycoplasma hyopneumoniae (SEP), Actinobacillus<br />
pleuropneumoniae (APP), skabb, nyssjuka och dysenteri.<br />
Suggorna grisade i klassiska grisningshyddor som kan ses på bilden.<br />
Hyddorna var isolerade, men hade ingen botten. De fylldes med halm<br />
inför grisningen. På själva hyddan fanns ett suggkort där grisningsdatum<br />
och antalet levande födda grisar antecknades.<br />
I denna besättning gavs varken järn eller slipades tänder. Där gjordes<br />
inte heller några vaccinationer av smågrisarna. De hade dock fått specialtillstånd<br />
att sätta ring i trynet på suggorna. Ramlade ringen ur fick de<br />
inte sätta tillbaks en ny. Syftet med ring i nosen var att minska uppbökningen<br />
av marken. Vid avvänjning flyttades smågrisarna vidare till en av<br />
de andra gårdarna. Grisningshyddan flyttades till en ny plats i hagen, och<br />
halmen fick ligga kvar och förmultna.<br />
Semineringstält med galtbox<br />
Suggorna flyttades efter avvänjning över till ”betäckningshagen”. Där<br />
fanns ett tält som var inrett för seminering med galtbox och bås där de<br />
kunde betäcka en mindre grupp suggor åt gången. När suggorna testat<br />
positivt vid dräktighetstestning så flyttades de över till en av ”dräktighetshagarna”<br />
där de gick fram tills nästa grisning. I alla dessa hagar fanns det<br />
vindskydd i form av tält med en halmbädd.<br />
Besättningen hade egen rekrytering. Dessa djur hölls i egna hagar. Gyltorna<br />
flyttade inte med avvänjningsgrisarna till den andra gården vid<br />
avvänjning utan de fick gå kvar i suggbesättningen.<br />
Alla suggor utfodrades på marken med hjälp av en traktor. Smågrisarna<br />
utfodrades i automater som ställdes in i grisningshagarna. Då<br />
besättningen haft en del problem med att hålla hullet på rekryteringsdjuren<br />
så hade de transponderutfodring i hagen med rekryteringsdjur.<br />
Återinfektion med PRRS<br />
Bara några veckor före vårt besök hade det påvisats PRRS vid blodprovstagning<br />
i en av suggbesättningarna. Då grisar från alla tre sugganläggningar<br />
sedan blandades vid avvänjning spreds smittan snabbt till grisarna<br />
som kom från de två oinfekterade suggbesättningarna. När vi<br />
senare på dagen besökte en av tillväxt/slaktgrisanläggningarna så fanns<br />
det kliniska tecken på sjukdom. Dessa visade sig i form av luftvägsproblem.<br />
Att försöka förhindra och begränsa smittspridningen i besättningen<br />
var mycket svårt. Det var mycket tät kontakt mellan olika åldersgrupper<br />
grisar i och med utomhusproduktionen.<br />
Miljöbelastningen var stor<br />
En annan intressant aspekt var miljöbelastningen. I de olika suggbesättningarna<br />
flyttades hagarna vartannat år och i slaktgrisbesättningarna<br />
flyttades hagarna mellan varje omgång. I detta område var jorden mycket<br />
sandrik. Miljön i hagarna var därför ganska torr, trots mycket nederbörd,<br />
och det var inga problem med djupströbäddarna i tälten. Den torra miljön<br />
var en stor fördel när det gällde renligheten i hagarna. Dock innebar<br />
det en stor belastning av marken i form av näringsämnen från grisarnas<br />
avföring. Sandjorden gjorde att detta snabbt transporterades ner till<br />
grundvattnet.<br />
Medicinanvändning i vatten eller foder<br />
Att få grepp om behandlingsrutiner var svårt. I denna besättning skedde<br />
väldigt lite hantering av smågrisarna, och därmed även sällan individuell<br />
behandling vid sjukdom. Suggorna vaccinerades regelbundet mot parvovirusinfektion<br />
och rödsjuka. De tillämpade även rutinmässig avmaskning.<br />
De behandlingar som skedde bland tillväxtgrisar och slaktgrisar var<br />
vatten- eller fodermedicinering. Även här kunde miljöaspekten helt klart<br />
diskuteras. Grisarna drog ut mycket foder på marken och kring vattentrågen<br />
fyllde de gärna upp med vatten för att få ett lerhål. Blandades då medicin<br />
i foder eller vatten så var det ett stort medicinspill och en kontamination<br />
av marken kring foderstationen.<br />
.<br />
Produktionsresultat<br />
• Grisningsprocent: 80,49<br />
• Kullar/årssugga (antal): 2,25<br />
• Levande födda per kull (antal): 11,02<br />
• Döda till avvänjning (procent): 12,65<br />
• Producerade grisar/årssugga (antal): 21,68<br />
• Ålder vid avvänjning (dagar): 26,15<br />
www.svdhv.se 5
gris<br />
Anette Backhans, SLU<br />
Anette.backhans@slu.se<br />
MINAPIG -<br />
Nytt Europeiskt projekt om alternativ<br />
till antibiotikaanvändning hos gris<br />
Under 2012 startade ett europeiskt samarbetsprojekt som syftar till<br />
att utvärdera strategier för att föda upp grisar med minimal antibiotikaanvändning.<br />
Sex europeiska länder deltar, däribland Sverige.<br />
Mängden antibiotika som används inom grisproduktionen varierar<br />
som bekant kraftigt mellan olika länder i Europa, liksom strategierna<br />
för hur och när man behandlar. Nu har Europa i form av Era-net programmet<br />
Emida satsat pengar i ett stort forskningsprojekt, MINAPIG,<br />
som involverar Sverige, Belgien, Tyskland, Danmark, Frankrike och<br />
Schweiz. Dessa länder skiljer sig påtagligt från varandra när det gäller<br />
uppbyggnad och struktur av grisproduktionen, och resultat från studien<br />
kommer förhoppningsvis kunna spegla de skiftande förhållanden<br />
som råder inom Europa. Initialt behövs en analys av hur antibiotikaanvändningen<br />
skiljer sig mellan länder.<br />
Forskningsstudien som startade i höstas syftar till att undersöka<br />
hur effektiva olika alternativa strategier är för att minska antibiotikaanvändningen,<br />
och vilka drivkrafter som ligger bakom grisproducenternas<br />
och besättningsveterinärernas val av strategier för att förebygga<br />
och behandla sjukdomar. Hälsostatus, etiska värderingar och<br />
ekonomiska förutsättningar är exempel på faktorer som kan inverka<br />
på antibiotikaanvändningen och som kan skilja sig mellan olika länder.<br />
I den inledande studien, som genomförs under våren, undersöks<br />
skötselrutiner, smittskydd och antibiotikaanvändning retrospektivt i<br />
60 integrerade besättningar i vart och ett av de deltagande länderna.<br />
Även producenternas attityder till antibiotikaanvändning och alternativa<br />
strategier undersöks. I en senare delstudie kommer specifika<br />
alternativa strategier följas och utvärderas i ett mindre antal besättningar<br />
för att hitta effektiva och för grisproducenten ekonomiskt lönsamma<br />
sätt att minska antibiotikaförbrukningen.<br />
I Sverige är det SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SVA (Sveriges<br />
Veterinärmedicinska Anstalt) som ansvarar för undersökningen,<br />
som sker med hjälp av SvDHV. Kontaktpersoner är Annette Backhans,<br />
SLU och Marie Sjölund, SVA.<br />
Internationella partners: SAFOSO AG, Bern, Schweiz; Danish Agricultural<br />
and Food Council, Copenhagen, Danmark; ONIRIS, Nantes,<br />
France; Universiteit Gent, Gent, Belgien; University of Medicine, Hannover,<br />
Tyskland; GIQS e.V., Bonn, Tyskland; Boehringer Animal<br />
Health, Ingelheim am Rhein, Tyskland, ETH Zurich, Institute for Environmental<br />
Decisions (IED), Consumer Behavior, Zurich, Schweiz.<br />
Länkar:<br />
Minapig homepage: www.giqs.org/en/projects/minapig/<br />
SVA: aktuella forskningsprojekt: www.sva.se/sv/Forskning-och-produkter/Aktuella-forskningsprojekt/<br />
Kliniska vetenskaper, SLU: Forskning www.slu.se/sv/fakulteter/vh/<br />
institutioner/klin-vet/forskning/<br />
Biocheck: Prevention is better than cure! www.biocheck.ugent.be/v4/home/<br />
Abcheck: Check, improve and reduce! www.abcheck.ugent.be/v2/home/<br />
Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi<br />
Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk.<br />
Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning.<br />
Tel. 0512-542 90<br />
www.noj.se<br />
6 www.svdhv.se
Carl-Johan Ehlorsson, djurhälsoveterinär Ängelholm<br />
carl-johan.ehlorsson@svdhv.org<br />
Carl-Johan började på SvDHV 1992. Han har<br />
specialistkompetens i grisens sjukdomar och<br />
under många år särskilt fokuserat på klövskador<br />
och benlidande hos gris.<br />
Behandling för hälta i BB ger<br />
ökad risk för hälta senare i livet<br />
I en nyligen genomförd studie som<br />
SvDHV och SVA gjort med medel<br />
från Stiftelsen Svensk Grisforskning,<br />
framkom att en gris som behandlats<br />
för hälta i BB-stallet löper dubbelt så<br />
stor risk att drabbas av hälta även i<br />
slaktgrisstallet.<br />
Sårskador på spädgris.<br />
Hälta i grisningsavdelningen är ett vanligt problem i Sverige och drabbar<br />
ungefär 10 % av smågrisarna. Klövhornet på en nyfödd smågris är mycket<br />
mjukt och detta i kombination med slagsmål om de bästa spenarna på<br />
skrovliga golv leder till sår på klövar och framknä där sedan bakterier kan<br />
ta sig in och ge ledinflammation.<br />
I tillväxtstall och slaktgrisstall ses oftast hälta i samband med insättningen<br />
och det kan bero på faktorer som omgruppering, slagsmål och stress<br />
vilka kan ge upphov till mekaniska skador och ökad infektionskänslighet.<br />
Tre besättningar med olika uppfödningssystem<br />
I studien följdes grisar från födsel till slakt i tre olika besättningar (A-C)<br />
för att se om det förelåg ökad risk för hälta hos de slaktgrisar som har blivit<br />
behandlade för hälta redan som smågrisar och om det fanns skillnader<br />
mellan olika produktionssystem när det gäller förekomst och behandling<br />
av hältor.<br />
Två av besättningarna var konventionella besättningar med ca 45 grisningar<br />
per vecka i strikt omgångsuppfödning, flytt till tillväxtavdelning<br />
och senare till konventionell slaktgrisavdelning. En av dessa två besättningar<br />
var helintegrerad (A) och sorterade grisarna både vid avvänjning<br />
och vid flytten till slaktgrisstallet. Den andra besättningen (B) hade ett<br />
fast mellangårdsavtal samt avvande och flyttade grisarna kullvis till tillväxtstallet.<br />
Den tredje besättningen (C) var en s.k. FTS-anläggning där grisarna<br />
går hela livet i samma box.<br />
Omgruppering kan ge hältor<br />
I de två konventionella besättningarna (A och B) behandlades 13 respektive<br />
8 % av smågrisarna för hälta i grisningsstallet. Motsvarande siffra i<br />
FTS-besättningen (C) var 8 %. I besättning A behandlades 4 % av grisarna i<br />
tillväxtavdelningen på grund av hälta medan motsvarande behandlingar<br />
var försumbara hos denna åldersgrupp i de andra två besättningar B och<br />
C. Där avvandes grisarna och flyttades kullvis (B) respektive inte flyttades<br />
alls (C) vid avvänjningen.<br />
I besättning A saknas uppgifter från slaktgrisperioden. I besättning B<br />
blev 11 % av grisarna behandlade på grund av hälta i slaktgrisstallet, varav<br />
nästan 2/3 av hältorna inträffade de första 4 veckorna efter insättning. En<br />
femtedel av grisarna som blev behandlade för hälta under slaktperioden<br />
hade blivit behandlade för samma åkomma redan som smågrisar. I FTSbesättningen<br />
(C) blev bara 1 % av slaktgrisarna behandlade för hälta.<br />
Dubbel risk<br />
Slutsatserna som kan dras av detta försök är att risken för att drabbas av<br />
hälta för en slaktgris är dubbelt så stor om grisen blivit behandlad för<br />
hälta redan som smågris. Vidare kan, om antalet behandlingar för hälta<br />
används som måttstock, valet av produktionssystem påverka förekomsten<br />
av halta grisar i tillväxt- och slaktgrisstall.<br />
Råd:<br />
• Arbeta med att minska hältorna i grisningsstallet - det har du<br />
igen senare i grisens liv!<br />
• Strategisk halmning i samband med grisning kan minska<br />
antalet halta smågrisar.<br />
• Minska grisarnas stress vid flytt genom att avvänja kullvis,<br />
undvika omgrupperingar och driva grisarna i små grupper<br />
och i ett lugnt tempo.<br />
www.svdhv.se<br />
7
gris<br />
Maria Lindberg, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
maria.lindberg@svdhv.org<br />
Maria är specialist i grisens sjukdomar och utbildad i<br />
Danmark. Hon har ansvar för SVARMpat, ett kontrollprogram<br />
som bevakar resistensmönstret hos sjukdomsframkallande<br />
bakterier hos lantbrukets djur.<br />
Krav på resistensundersökning<br />
för<br />
användningen av<br />
vissa antibiotikatyper<br />
Sverige har lägst rapporterad antibiotikaförsäljning inom EU till lantbrukets<br />
djur. Det är resultatet av flera decennier av hårt arbete och stora<br />
ekonomiska investeringar gjorda av Sveriges bönder som har resulterat<br />
i friska djur i en sund uppfödning. Nu är det dags att gå ett steg till och<br />
sluta använda antibiotika som bör öronmärkas för humansjukvården.<br />
Antibiotikaanvändning i svensk djuruppfödning lägst i EU<br />
Sverige är ett föregångsland då det gäller användningen av antibiotika i<br />
djurhållningen. Vi hade 2010 den lägsta mängden försåld antibiotika i<br />
hela EU (mg aktiv substans per kg djur). Dessutom var över 90 % av användningen<br />
i form av individbehandling istället för gruppbehandling. Våra<br />
närmaste grannar Danmark använder tre gånger så mycket antibiotika,<br />
medan länder som Spanien och Ungern använder nära 20 ggr så mycket.<br />
Förklaringen till Sveriges låga förbrukning är vårt förebyggande djurhälsoarbete<br />
och vår frihet från vissa djursmittor som andra länder har.<br />
Tradition av hållbart och långsiktigt arbete<br />
Sveriges bönder har ett långsiktigt hållbart förhållningssätt till användning<br />
av antibiotika till djur. Det finns en medvetenhet om att användningen<br />
har en stark koppling till utveckling av antibiotikaresistens hos<br />
bakterier. Antibiotikaresistens påverkar inte bara tillgången till effektiva<br />
läkemedel till djur utan även till oss människor. Tack vare en ansvarsfull<br />
användning av antibiotika är resistensläget hos bakterier mycket gott i<br />
Sverige jämfört med i andra länder inom EU.<br />
Redan 1986 tog Sverige, som första land i världen, beslut att upphöra<br />
med all inblandning av antibiotika i foder i tillväxtstimulerande syfte.<br />
Beslutet har lett till många års erfarenhet av att föda upp friska djur med<br />
fokus på god djuromsorg och förebyggande djurhälsovård.<br />
I dagsläget finns det några typer av antibiotika som vi kan och bör göra<br />
oss mindre beroende av inom djuruppfödningen. Det är fråga om antibiotika<br />
som WHO ser som kritiskt viktiga för att kunna behandla vissa allvarliga<br />
sjukdomar hos människa. Jordbruksverket har därför sedan den första<br />
januari i år begränsat veterinärens möjlighet att förskriva dessa<br />
antibiotika. Vissa antibiotika tillåts inte längre för användning till djur,<br />
och för några andra begränsas användningen. Syftet är att bevara möjligheten<br />
att behandla infektionssjukdomar inom humansjukvården.<br />
Begränsning av kinolon-användning<br />
För oss inom grisnäringen gäller det att begränsa användningen av kinoloner<br />
(till exempel Baytril® vet., Enrofloxacin N-vet, Fenoflox vet) och cefalosporiner<br />
av tredje eller fjärde generationen (till exempel Ceftiocyl, Ceftiofur<br />
N-vet, Excenel vet.®). Trots att tredje och fjärde generationens<br />
cefalosporiner har funnits på marknaden på senare år har de inte fått<br />
någon större användning. Baytril är däremot ett preparat som sedan<br />
länge skrivits ut för att behandla vissa grissjukdomar. De nya reglerna<br />
innebär att möjligheten till användning hos lantbrukets djur nu begränsas.<br />
Begränsningen innebär inte ett totalt förbud mot att använda kinolonpreparat.<br />
Däremot tydliggör Jordbruksverket när förskrivning är motiverad,<br />
vilket är tillfällen när kinoloner bedöms vara enda verksamma<br />
antibiotikum för behandling av akuta och allvarliga sjukdomstillstånd.<br />
Som veterinär måste man kunna motivera sådan användning. Veterinären<br />
måste genom provtagning och resistensundersökning samt kännedom<br />
om besättningen visa att annat verksamt behandlingsalternativ saknas.<br />
Vid vissa akuta och livshotande tillstånd där kinolonpreparat bedöms<br />
nödvändigt kommer det fortfarande att kunna användas i avvaktan på<br />
provsvar.<br />
Genom Svarmpat har vi koll och kunskap<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården ansvarar i samarbete med SVA för projektet<br />
Svarmpat där vi på Jordbruksverkets uppdrag bevakar resistensläget hos<br />
bakterier som orsakar sjukdom hos grisar, nötkreatur, får och fjäderfä.<br />
Genom att använda prover tagna inom exempelvis obduktionsverksamheten<br />
och genom att i projektform samla in provmaterial från djur med<br />
specifika lidanden så förbättrar vi på ett systematiskt sätt vår kunskap om<br />
vilka bakterier som orsakar sjukdom hos våra djur och hur motståndskraftiga<br />
de är. Den nya kunskap Svarmpat genererar förmedlar vi till<br />
andra veterinärer och djurägare med målsättningen att använda rätt<br />
antibiotika och i så liten utsträckning som möjligt, men utan att riskera<br />
djurskydd och djurhälsa.<br />
Läs mer i Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84, D9) om läkemedel och läkemedelshantering.<br />
8 www.svdhv.se
Jenny Lundström, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
jenny.lundstrom@svdhv.org<br />
allmän<br />
Jenny är veterinärpatolog och samordnare<br />
av den nationella obduktionsverksamheten.<br />
Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2001.<br />
Obduktioner -<br />
viktigt verktyg när du har sjukdomsproblem i din besättning<br />
Vet du att du, tack vare det statliga obduktionsanslaget, har möjlighet att få<br />
ditt lantbruksdjur obducerat till kraftigt reducerad kostnad? Om du dessutom<br />
är med i gris-, nöt- eller fårhälsovården är undersökningen i normalfallet helt<br />
kostnadsfri. Obduktioner är en viktig del vid utredning av sjukdomsproblem i<br />
besättningen, och ofta nödvändigt för att kunna ställa rätt diagnos.<br />
Gör så här om du vill obducera djur som dött i din besättning<br />
Kontakta din besättningsveterinär eller din veterinär vid <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården.<br />
Veterinären behöver inte vara ute på gården, det räcker<br />
med telefonkontakt för att ge veterinären den information som behövs.<br />
Veterinären skriver en remiss för obduktion (Remissen finns på www.<br />
svdhv.se) och faxar eller e-postar den till obduktionslaboratoriet. Remissen<br />
är viktig. Den ska klargöra den aktuella frågeställningen och den bör<br />
också beskriva sjukdomshistorien, eventuell klinisk diagnos och behandling.<br />
Remiss från veterinär är också en förutsättning för att få en obduktion<br />
till reducerad kostnad.<br />
För att kunna få en korrekt diagnos är det mycket viktigt att materialet<br />
är så färskt som möjligt när det kommer fram till obduktionslaboratoriet.<br />
Om du har möjlighet att själv omgående transportera djuret till ditt<br />
närmsta obduktionslaboratorium så är det givetvis det bästa. Observera<br />
dock att kontakt med laboratoriet bör tas angående öppettider så att du<br />
inte åker i onödan. Om du inte har möjlighet att köra in djuret själv kan<br />
du till exempel anlita Svensk Lantbrukstjänst. Svensk Lantbrukstjänst<br />
måste också anlitas om djuret ska till obduktionslaboratoriet i Karlskoga,<br />
eftersom inga andra fordon är tillåtna in till den anläggningen. Observera<br />
att obduktionsanslaget täcker endast själva obduktionen, inte transport.<br />
Din besättningsveterinär kan ofta få ett preliminärt svar dagen efter<br />
att djuret har obducerats. Ibland måste dock uppföljande undersökningar<br />
göras, vilket gör att det kan dröja några veckor innan definitivt<br />
svar kan ges.<br />
I regioner där det inte går att ordna transport till obduktionslaboratorium<br />
inom rimlig tid finns det möjlighet för din besättningsveterinär<br />
att utföra en gårdsobduktion. I dessa fall får du dock betala veterinären<br />
för den tid besöket tar, och obduktionskostnaden blir alltså ungefär densamma<br />
som en vanlig veterinärförrättning. Se www.svdhv.se för mer<br />
information.<br />
Kostnader<br />
För djurägare som inte är med i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården utgår en djurägaravgift<br />
för obduktionen, år 2013 ca 550-1000 kr beroende på djurets<br />
storlek. För djurägare som är med i <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens djurhälsovårdsprogram<br />
för respektive djurslag utgår ingen djurägaravgift. Obduktionsanslaget<br />
finansierar ofta eventuella uppföljande undersökningar,<br />
men observera att alla typer av undersökningar inte ingår.<br />
Här kan du få ditt djur obducerat<br />
Laboratorium Telefonnummer Faxnummer E-post<br />
SVA Uppsala 018-67 40 00 018-674147 POV-remiss@sva.se<br />
Eurofins 010-490 84 36 010-4908470 obduktion.ksd@eurofins.se<br />
Kristianstad 010-490 84 37<br />
010-490 84 16<br />
Eurofins 0511-67 116 0511-67110 provsvar.vetmed@eurofins.se<br />
Skara 010-490 83 49<br />
010-490 83 08<br />
Konvex 0586-72 21 39 0586-50004 obd.karlskoga@svdhv.org<br />
Karlskoga<br />
Gotlands Slagteri Måndag-tisdag: ebba.suneson@svdhv.org<br />
Visby 0498-28 25 77 OBS!<br />
Telefon-kontakt<br />
Ebba Suneson måste tas innan<br />
Onsdag-fredag: inremmitering obd.visby@svdhv.org<br />
0498-28 25 48<br />
Rizgar Ali-Hassan<br />
Mer information finns på vår hemsida: www.svdhv.se<br />
Nytt diagnostiskt paket för kalvar som obduceras<br />
Under 2012 har <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården bedrivit ett projekt då det<br />
gäller orsaker till diarré hos unga kalvar. Projektet visade att både<br />
bakteriella och virologiska orsaker är relativt vanligt. Ett resultat<br />
av projektet är att vi har tagit fram ett diagnostiskt paket som<br />
framöver kommer användas av de obducerande laboratorierna för<br />
att underlätta att fastställa orsaken vid diarré eller hög dödlighet<br />
hos unga kalvar. En förutsättning är dock att kalven är remitterad<br />
av din veterinär och att djuret kommer till obduktion tillräckligt fort,<br />
normalt sett inom ett dygn efter att djuret har dött. Går det för lång<br />
tid efter att djuret har dött är det ofta inte meningsfullt att göra<br />
dessa undersökningar. Tänk också på att det som vanligt är bättre att<br />
förebygga än att bota. Att vara noga med råmjölken och stallmiljön är<br />
alltid det bästa sättet att undvika att kalven blir sjuk under de första<br />
levnadsveckorna!<br />
Om du har sjukdomsproblem i din besättning, tveka inte att resonera<br />
med din veterinär om obduktion. Mer information och den remiss för<br />
obduktion som din veterinär ska använda finns på www.svdhv.se<br />
www.svdhv.se<br />
9
allmän<br />
Ebba Suneson, veterinär SDS<br />
ebba.suneson@svdhv.org<br />
Ebba är veterinär och tidigare journalist som<br />
jobbar med omvärldsbevakning, importfrågor<br />
och smittskydd för lantbrukets djur.<br />
Svenskt smittskydd behöver starkt stöd<br />
<strong>Svenska</strong> Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS) är en frivillig importkontroll<br />
som initierades av kött- och mjölknäringen i Sverige i samband med<br />
EU-inträdet 1995. Sedan dess har man arbetat med omvärldsbevakning<br />
när det gäller smittsamma djursjukdomar och satt upp frivilliga regler<br />
för import av lantbrukets djur samt embryo och sperma för att upprätthålla<br />
svensk sjukdomsfrihet från de många smittor som svenska myndigheter<br />
på grund av EU:s regelverk inte kan kontrollera.<br />
Ebba Suneson, veterinär på SDS, inledde seminariet med att redogöra<br />
för hur Sveriges nationella smittskydd i samband med införsel av djur<br />
bärs upp av två pelare – Jordbruksverkets lagstadgade kontroll som är<br />
kraftfull men samtidigt är begränsad till att omfatta vissa sjukdomar, och<br />
SDS som har stor frihet att komplettera Jordbruksverkets regler men är<br />
beroende av att ha förtroende och stöd från näringen eftersom SDS<br />
rekommendationer är frivilliga.<br />
– SDS behöver ett starkt och aktivt stöd från samtliga branschorganisationer<br />
inom den svenska lantbruksnäringen för att vårt arbete skall bli<br />
välkänt, efterfrågat och få den tyngd som behövs för att övertyga varje<br />
enskild importör om att följa våra rekommendationer, poängterade Ebba<br />
Suneson.<br />
Regler som fungerar i praktiken<br />
Utökade regelverk och provtagningar vid införsel av djur och djurprodukter<br />
innebär naturligtvis ett merarbete och en merkostnad för den enskilde<br />
importören. Mötets företrädare från gris-, nötkötts-, lamm- och mjölkproduktionen<br />
var tydliga med att SDS arbete inte får utgöra ett onödigt hinder<br />
för nödvändig införsel av nya gener och avelsmaterial utan att provtagningarna<br />
skall vara väl avvägda och välmotiverade, i enlighet med SDS<br />
uppdrag att behålla vårt goda djurhälsoläge.<br />
– Sveriges Grisföretagare står bakom SDS arbete men det får inte innebära<br />
att importrekommendationerna hindrar viktigt avelsarbete eller utgör<br />
mer konkurrensbegränsningar än nödvändigt, sade Ingemar Olsson, ordförande<br />
för Sveriges Grisföretagare.<br />
10 www.svdhv.se<br />
Paneldiskussion med bred representation av den svenska kött- och mjölknäringen.<br />
Från vänster Jan Forssell, ordf Sveriges Nötköttsproducenter, Bertil<br />
Gabrielsson, ordf <strong>Svenska</strong> Fåravelsförbundet, Lars Nilsson, Svensk Mjölk,<br />
Ingemar Olsson, ordf Sveriges Grisföretagare, Annika Bergman, LRF, Andrea<br />
Holmström, vice VD <strong>Svenska</strong> Djurhälsovården, Ebba Suneson, <strong>Svenska</strong> Djurbönders<br />
Smittskyddskontroll.<br />
Svenskt smittskydd – ett gemensamt<br />
ansvar för myndigheter och näring<br />
Vilken nivå vill vi ha på det svenska smittskyddet och vem bär ansvaret för att upprätthålla det?<br />
Det var kärnfrågan på ett seminarium om smittskydd som <strong>Svenska</strong> Djurbönders Smittskyddskontroll<br />
(SDS) arrangerade i slutet av november förra året. Deltagarna bestod av en bred<br />
representation för svensk djurhälsa, från lantbrukare till myndigheter och departement, där var<br />
och en har sina olika roller i smittskyddsarbetet. Mötet enades om att SDS och svensk lantbruksnäring<br />
skall samarbeta ännu närmare för att stärka rollen som ett viktigt komplement till<br />
myndigheternas arbete när det gäller att bevara Sverige fritt från allvarliga djursjukdomar.<br />
Konkurrensutsatt lantbruksnäring<br />
Den svenska lantbruksnäringen är alltmer konkurrensutsatt och ekonomiskt<br />
pressad och frågan om hur mycket ansvar den enskilde bonden<br />
skall bära för en god djurhälsa som ger stor generell samhällsnytta kom<br />
upp flera gånger. Statliga företrädare framförde att stora ekonomiska<br />
resurser redan avsätts för kontrollprogram, saneringskostnader och subventioner<br />
för olika merkostnader kring smittskydd och att ett ökat individuellt<br />
ansvar hos lantbrukarna för det egna smittskyddet på gården är<br />
nödvändigt.<br />
EU:s djurhälsopolitik påverkar den svenska djurhälsan<br />
Aase Tronstad, från Landsbygdsdepartementet, redogjorde för EU:s djurhälsopolitik<br />
och vad det innebär ur ett svenskt perspektiv samt vår möjlighet<br />
att ställa ytterligare krav för att säkra vår goda djurhälsa. Medlemsländer<br />
får hävda undantag från EU:s regelverk med hänvisning till att<br />
skydda människors och djurs hälsa och liv. Bland annat har Sveriges<br />
regering stått på sig i frågan om EU:s invändningar mot att Sverige kontrollerar<br />
nötkreatur för paratuberkulos vid införsel till landet.<br />
– Man har svarat att EU-kommissionens yttrande saknar grund och att<br />
det brister i sin tydlighet. Det mest troliga nu är att kommissionen väljer<br />
att fortsätta skriftväxlingen eller att de går direkt till stämning i EU-domstolen,<br />
berättade Aase Tronstad.<br />
Hur en sådan rättsprocess skulle utfalla är svårt att förutspå men frihandel<br />
mellan medlemsländer är en viktig del av EU:s politik och man<br />
bör därför vara beredd på att svenska myndigheter även fortsättningsvis<br />
kommer att vara begränsade i vilka krav man kan ställa vid införsel av<br />
djur och samtliga mötets deltagare var därför eniga om att en frivillig<br />
importkontroll som komplement är mycket viktigt nu och i framtiden.<br />
Slutsatsen blev att lantbruksnäringen och SDS bör arbeta närmare varandra<br />
för att SDS skall få större genomslagskraft och näringen större insyn i<br />
SDS arbete. En arbetsgrupp för att dra upp riktlinjerna för detta skall tillsättas<br />
i början av 2013.
Karin Lindqvist Frisk, djurhälsoveterinär Ängelholm<br />
Karin.lindqvist.frisk@svdhv.org<br />
får<br />
Karin är djurhälsoveterinär med god klinisk<br />
erfarenhet från Tyskland, Norge och Sverige.<br />
Bråck<br />
hos får<br />
Bråck i olika former förekommer då och då. Bråck är ett samlingsnamn<br />
för olika tillstånd där bukhinnan och delar av inälvorna<br />
träder fram genom en öppning i bukväggens muskler<br />
och lägger sig i en utbuktning under huden. En del bråck är<br />
medfödda medan andra kan ha orsakats av skador eller ökat<br />
tryck mot bukväggen.<br />
Navelbråck<br />
Navelsträngen löper ut ur en liten öppning i bukväggen. I vanliga fall är<br />
öppningen trång och sluter sig när navelsträngen torkar och ramlar av.<br />
Om öppningen är för vid kan tarmar falla fram bredvid navelsträngen vid<br />
födseln. Risken för infektion är stor. Det är ofta bäst att avliva sådana<br />
lamm direkt istället för att tillkalla veterinär för att operera åkomman.<br />
Den vanligaste formen av navelbråck är de fall där naveln torkar in och<br />
faller av och huden läker ihop som den skall, men en öppning i bukväggen<br />
kvarstår under hudytan. Om man känner efter med fingrarna över<br />
huden kan ofta en öppning i bukväggen kännas. Navelbråck kan variera i<br />
storlek. Ibland syns det bara som en valnötsstor utbuktning vid naveln.<br />
Sådana lamm kan behållas fram till slakt, men bör inte användas i avel<br />
eftersom navelbråck kan vara ärftligt. Om öppningen och utbuktningen<br />
är större kan det ligga tarmslingor i bråcksäcken. I enstaka fall kan då tarmen<br />
eller fett fastna i bråcköppningen eller vridas om inne i bråcksäcken.<br />
Detta kallas inklämt bråck och medför kraftiga smärtor och är ett stort<br />
lidande för djuret. Lamm med stora navelbråck bör därför avlivas.<br />
Pungbråck<br />
Djurägare hör ibland av sig för att de upptäckt att en bagge har en ovanligt<br />
stor pung och undrar vad det kan bero på och om baggen kan användas<br />
till betäckning. De vanligaste orsakerna till en förstorad pung är en<br />
inflammation i testikeln eller pungbråck. En testikelinflammation brukar<br />
vara mycket smärtsam för baggen. Pungen känns varm och ömmar<br />
vid beröring och baggen har ofta feber. Baggar med misstänkt testikelinflammation<br />
bör behandlas av veterinär. Baggen bör inte heller användas i<br />
avel eftersom de ofta får nedsatt fruktbarhet.<br />
Pungbråck är oftast inte smärtsamt, inte heller vid beröring och baggen<br />
förblir feberfri. Vid pungbråck har tarmslingor slunkit ned genom<br />
öppningen mellan bukhålan och pungen. Tarmslingorna kan precis som<br />
vid andra former av bråck vridas om eller klämmas fast. Det medför då<br />
kraftig smärta för baggen och kräver omedelbar avlivning av djurskyddsskäl.<br />
Baggar med pungbråck bör slaktas och aldrig användas i avel, dels<br />
för att undvika risken att utsätta dem för tarmvred och inklämt bråck,<br />
men också för att pungbråck är ärftligt.<br />
Tackor med stora bukbråck klarar inte alltid att lamma själva.<br />
Ljumskbråck<br />
Ljumskbråck är vanligare hos växande lamm än hos vuxna får och sägs<br />
ofta vara en följd av ökat tryck i buken. Ett visst samband mellan utfodring<br />
med lättsmält kraftfoder och ljumskbråck hos lamm finns. Vid<br />
ljumskbråck ses en utbuktning i ljumsken ovanför insidan av låret. Även<br />
här finns risken för plötsligt uppträdande smärta om tarmpartier kläms<br />
fast, vrids om eller till och med spricker. Vid misstanke om att ljumskbråck<br />
utlösts av för kraftig utfodring bör foderstaten omedelbart ändras<br />
till en mer fiberrik utfodring. En viss ärftlighet kan inte heller uteslutas,<br />
så dessa lamm bör inte heller användas i avel.<br />
Bukmuskelbråck<br />
Bukmuskelbråck är sällan medfött utan ses främst hos högdräktiga<br />
tackor som följd av ökat tryck i buken. Muskelskiktet i bukväggen brister<br />
och våmmen eller tarmarna pressas ut genom muskelbristningen och<br />
hamnar under huden. På norska kallas det ”våm i skinn” eftersom våmmen<br />
ofta ligger direkt under huden. Storleken på bukmuskelbråck varierar.<br />
Ibland syns bara en liten otydlig svullnad under buken. Det ser då<br />
mest ut som om juvret släppt i fästet och sänkt sig något. Ibland är utbuktningen<br />
så stor att tackans buk släpar i marken och hon har svårt att resa<br />
sig. Det varierar också var på bukväggen bråcket är. Ibland är det under<br />
buken, men ofta är det på sidan av bukväggen. Vilka åtgärder som krävs<br />
beror helt på hur tackan mår och på hur stort bråcket är. Är bråcket litet<br />
kan tackan lamma och följa flocken på betet. Är bråcket något större men<br />
tackan inte särskilt besvärad kan hon få lamma men hållas under extra<br />
uppsikt under betestiden och inte få beta på områden där hon kan skada<br />
sig på buskar eller där terrängen är oländig. Är bråcket däremot så stort<br />
att tackan ser ut att ha besvär eller kanske till och med har svårt att resa<br />
sig eller har minskad matlust bör hon avlivas innan lamning.<br />
När en tacka med bukmuskelbråck skall lamma måste djurägaren<br />
räkna med att hon kan behöva hjälp under lamningen. Eftersom bukmuskulaturen<br />
är skadad fungerar ofta tackans eget värkarbete sämre än hos<br />
en frisk tacka. Tackor som haft bukmuskelbråck bör inte betäckas igen<br />
eftersom tillståndet som regel förvärras under nästa dräktighet.<br />
www.svdhv.se<br />
11
får<br />
Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
ulrika.konig@svdhv.org<br />
Ulrika blev veterinär 1994 och sedan 10 år<br />
tillbaka är det får som gäller. Fotröta är ett<br />
specialområde.<br />
I Sverige diagnostiserades fotröta för första gången 2004. Det frivilliga kontrollprogrammet<br />
Klövkontrollen bygger på regelbundna kontroller av klövarna och<br />
syftet är att sanera drabbade besättningar samt att möjliggöra en livdjurshandel<br />
med fotrötecertifierade djur. De senaste åren har antal fall av fotröta minskat.<br />
Den enighet som redan från början fanns inom näringen om att besättningar med<br />
fotröta inte ska sälja livdjur har varit mycket betydelsefull för utvecklingen.<br />
Inga tecken på fotröta vid den veterinära genomgången, F-status!<br />
Klövkontrollen – Kontrollprogram<br />
mot fotröta och för friska klövar<br />
Fotrötecertifiering och F-status inom Klövkontrollen<br />
Vid anslutning till Klövkontrollen undersöker en veterinär specialutbildad<br />
i klinisk fotrötediagnostik alla klövar på samtliga livdjur. Om inga<br />
tecken på fotröta finns vid kontrollerna erhåller besättningen F-status och<br />
är därmed fotrötecertifierad. Samma system gäller för besättningar som<br />
sanerats mot fotröta. Dessa besättningar kan erhålla F-status om inga<br />
tecken på fotröta finns vid klövkontroll ca 10-12 månader efter sanering.<br />
Fotrötecertifieringen genomförs från och med mitten på augusti till mitten<br />
på oktober. Då har djuren gått igenom den provocerande period av<br />
fukt och värme som behövs för att fotröta ska utvecklas. Vid baggauktionerna<br />
i Jönköping och på Gotland är F-status ett krav.<br />
Genom Klövkontrollen lär vi oss mer om andra klövsjukdomar<br />
Som en bonuseffekt i arbetet med klövkontrollerna har kunskapen om<br />
andra klövsjukdomar och medvetenheten om klövhälsans betydelse ökat.<br />
Vid den inledande klövgenomgången av veterinär deltar djurägaren aktivt<br />
och blir instruerad i hur klövklippning ska utföras samt vilka andra klövsjukdomar<br />
som finns. En annan viktig effekt är att medvetenheten om<br />
goda smittskyddsrutiner vid inköp av djur har ökat.<br />
Riskvärdering av djurägarens egenkontroll<br />
F-status förnyas årligen genom veterinär kontroll eller egenkontroll. Vid<br />
egenkontroll kompletterar djurägaren sin klövkontroll med en skriftlig<br />
dokumentation av rutiner, kontakter, karantänsförfarande, karantänsbehandling<br />
och observationer avseende klövhälsoläget under det gångna<br />
året.<br />
Med dokumentationen som underlag görs en riskvärdering som ligger<br />
till grund för förnyat F-status. En styrgrupp bestående av undertecknad<br />
och fårhälsoveterinärerna Lena Stengärde och Andrea Holmström har<br />
utfört riskvärderingen och granskat den inkomna dokumentationen.<br />
Under 2012 har 177 besättningar tilldelats F-status. Av dessa har 57<br />
genomgått veterinärkontroll och 120 har utfört egenkontroll med efterföljande<br />
riskvärdering.<br />
Överlag har djurägarnas dokumentation och rutiner varit mycket bra.<br />
Anslutna till Klövkontrollen har ett gott smittskyddstänkande när det<br />
gäller kontakter med andra besättningar. 82 % av de djurägare som utfört<br />
egenkontroll köper eller lånar endast in djur med F-status, alternativt har<br />
de inte köpt eller lånat in några djur under året.<br />
Sommaren 2012 var en osedvanligt blöt sommar, vilket gav problem<br />
med ovanligt många vita linjenseparationer och även ett ökat antal klövbölder<br />
i vissa besättningar. Några djurägare har redovisat hur tidigt<br />
insatt behandling med jodopaxomslag på klövar med intrampad törntagg<br />
effektivt hindrat uppkomsten av klövbölder.<br />
Kontakta Marianne Karlsson, administratör på 018-16 76 24,<br />
marianne.karlsson@svdhv.org så kommer du att bli kontaktad av din<br />
regionala Fårhälsoveterinär i god tid inför den inledande genomgången<br />
som görs under perioden 15/8-15/10.<br />
Kontakta Marianne Karlsson, administratör på<br />
018-16 76 24, marianne.karlsson@svdhv.org så<br />
kommer du att bli kontaktad av din regionala<br />
Fårhälsoveterinär i god tid inför den inledande<br />
genomgången Intrampade törntaggar som görs kan leda under till klövbölder. perioden Foto: 15/8-15/10.<br />
Emma Lundell<br />
12 www.svdhv.se
Test av antibiotikakänslighet hos Dichelobacter<br />
nodosus isolerade från får med fotröta<br />
Märit Pringle, Leg vet, VMD, Docent, Laboratorieveterinär,<br />
Statens veterinärmedicinska<br />
anstalt, Enhet för djurhälsa och antibiotikafrågor.<br />
Foto: Kerstin Ekström<br />
I Sverige har ingen metod för antibiotikaresistensbestämning av<br />
fotrötebakterien Dichelobacter nodosus funnits tidigare och vi<br />
känner följaktligen inte till resistensläget. I en pågående studie<br />
finansierad av Stiftelsen Lantbruksforskning har vi tagit fram en<br />
metod för att testa antibiotikakänsligheten hos D. nodosus och<br />
testar nu ett urval av fältisolat. Resultaten kommer sedan användas<br />
för att välja lämpligt antibiotikum vid behandling av fotröta.<br />
I Sverige är fotröta hos får en anmälningspliktig sjukdom och<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården driver ett frivilligt kontrollprogram. Skadorna<br />
på klövarna är smärtsamma och ger ofta upphov till hälta.<br />
I kontrollprogrammet används framförallt fotbad med zinksulfat<br />
och flytt av djur till smittfria ytor men får med allvarlig fotröta<br />
behandlas med antibiotika i injektionsform.<br />
MAFA SILOPROGRAM<br />
Kompletta system för lagring<br />
och hantering av bulkvara<br />
inom lantbruk, industri<br />
och bioenergi<br />
• Skonsam fyllning<br />
• Naturlig ventilation<br />
• Tömning utan separation<br />
• Stort modellurval<br />
Figur 1. Antal nya besättningar smittade med fotröta per år enligt Fårhälsovårdens<br />
kännedom<br />
Tel. 0431-44 52 60 • info@mafa.se<br />
Har dina tackor juverinflammation?<br />
SVA och Fårhälsovården samarbetar med en undersökning om<br />
juverinflammationer hos får i Sverige.<br />
Vi kommer i slutet av sommaren lägga ut en frågeenkät på våra<br />
hemsidor, där kan du svara på frågor om hur det har varit med<br />
dina tackors juverhälsa under året. Skriv därför gärna upp sådant<br />
som händer med tackornas juver så att du lätt kan delta i frågeenkäten<br />
när den dyker upp, vi kommer med ytterligare information<br />
under sommaren.<br />
Karin Lindqvist-Frisk, SvDHV och Ylva Persson, SVA.<br />
www.svdhv.se<br />
13
får<br />
Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Länghem<br />
Katarina.gustafsson@svdhv.org<br />
Bitte Ljungström, <strong>Vidilab</strong><br />
Bitte.ljungstrom@vidilab.se<br />
Michaela Ståhlsten, <strong>Vidilab</strong><br />
Michaela.stahlsten@vidilab.se<br />
Parasitjägarna på <strong>Vidilab</strong><br />
<strong>Vidilab</strong> är laboratoriet där dina prover hamnar när du utnyttjar din medlemsförmån<br />
som ansluten till Fårhälsovården. Labbet ligger i Enköping<br />
och här beskrivs bland annat hur personalen arbetar med proverna.<br />
Fler och fler prover<br />
Under det gångna året har 1989 st besättningsprover analyserats vid <strong>Vidilab</strong>,<br />
vilket är något fler än under 2011 (1817 st), vilket var något fler än<br />
under 2010 (1763 st). Helt naturligt då det blir alltfler fårbesättningar och<br />
antalet medlemmar i Fårhälsovården ökar liksom efterfrågan på parasitkontroll.<br />
På labbet arbetar så här års Bitte, Michaela, Daniel, Mimmi, Cia, Ulrika<br />
och Mikael. Under april och maj, när de dagligen tar emot hundratals<br />
prover från framförallt får och hästar, är det 20–25 personer som arbetar<br />
på labbet. Då kan det komma prover från 70–100 fårbesättningar och tillsammans<br />
med hästprover och övrigt kan mer än 1000 prover analyseras<br />
på en dag. Under vintern går provmängden ner till några hundra prover<br />
i veckan eftersom det mest handlar om betesdjur och de flesta provtas<br />
som bekant inte på vintern.<br />
Rutinprover och utökad provtagning<br />
Medlemskap i fårhälsovården inkluderar två träckprovsanalyser och rutinprover<br />
rekommenderas i första hand i tackgruppen före betessläpp och i<br />
andra hand i lammgruppen före avvänjning i ”vårlammande” besättningar.<br />
Det är befogat och bra om man i särskilda fall utökar undersökningsmaterialet.<br />
I besättningar med flera hundra tackor och framför allt där<br />
djuren konsekvent grupperas, kan man betrakta besättningen som sammansatt<br />
av flera enheter. Ett riktvärde som ibland anges är att cirka 10 %<br />
av djuren bör provtas, vilket innebär att om man har 200 tackor i tre väldefinierade<br />
grupper så bör 3x6 individprover undersökas. Vidare kan<br />
andra situationer, till exempel vid tecken på ohälsa i flocken, leda till<br />
beslut om provtagning utöver de ovan nämnda rutintillfällena vid betessläpp<br />
och vid avvänjning.<br />
Medlemmar i fårhälsovården kan köpa provtagningsmaterial från<br />
<strong>Vidilab</strong> i deras webshop kollamasken.jetshop.se, ”kollamasken-får&get”,<br />
med 10 % rabatt vid angivande av rabattkod SvDHV. Materialet kan också<br />
beställas direkt från labbet.<br />
Kontroll av stora leverflundran via träckprover kräver en särskild analysmetod<br />
Undersökningen måste därför beställas utöver rutinundersökningen.<br />
Labbet kan använda samma prover; du behöver alltså inte skicka<br />
in mer träck om flundrekontrollen görs i samband med den gängse parasitundersökningen.<br />
Det tar lång tid efter att djuren smittats innan man<br />
kan spåra flundrorna via äggutskiljning i träck (10-12 veckor) så lämplig<br />
tidsperiod för sådan analys är från och med februari fram till betessläpp.<br />
Även kryptosporidier, lungmask och Giardia kräver särskilda analysmetoder<br />
och därmed särskild frågeställning. Ovan beskrivna tilläggsanalyser<br />
kostar ca 250:- + exp avg o moms och bekostas inte av Djurhälsovården.<br />
Provets väg genom laboratoriet<br />
Klockan 8.00 kommer posten med labbets alla prover. Proverna sorteras<br />
efter djurslag och analys. Alla djurslag har sina egna platser på inmärkningsön.<br />
Fårhälsovårdens prover märks in och analyseras som samlingsprover<br />
om tre och tre. De två samlingsproverna som ingår i Fårhälsovårdens<br />
paket grupperas efter ålder och konsistens på träcken om inte de sex<br />
påsarna anger annan önskad gruppering. Alla prover får sitt eget journalnummer.<br />
Proverna tas om hand av tekniker, som väger upp tre gram träck<br />
från varje samlingsprov. Efter tillsats av 42 milliliter vatten mixas och silas<br />
provet ner i rör med flat botten som centrifugeras. Bottensatsen blandas<br />
med en lösning som får eventuella parasitägg/koccidier att flyta upp till<br />
ytan. Provet undersöks sedan i mikroskop där parasitägg och koccidieoocystor<br />
typas och räknas. Mängden parasitägg anges i EPG (Ägg Per Gram<br />
träck) och koccidier i OPG (Oocystor Per Gram träck).<br />
Fårhälsovårdens prover registreras i SvDHV:s journalsystem (fårwebb)<br />
och svaras ut till djurägaren per mail. Fårhälsovården har normalt tillgång<br />
till svaret samma eftermiddag provet kommit till labbet så du kan<br />
ringa för rådgivning på telefontiden dagen efter. Den veterinär du pratar<br />
med kan då se svaret även om du inte hunnit få det. Om mailadress ej är<br />
tillgänglig skrivs provsvaret ut och skickas per post eller fax. På labbet<br />
finns inga veterinärer och därför ges ingen rådgivning om behandling<br />
med mera.<br />
Mer eller mindre vanliga fynd<br />
Den vanligaste parasiten vi hittar på får är ägg från mag-/tarmmask – så<br />
kallade trichostrongylida ägg. Bland dessa ägg kan finnas några som räknas<br />
som farligare än ”vanliga trichägg”, till exempel Haemonchus (stora<br />
magmasken) och Trichostrongylus axei (liten mag-/tarmmask). Det är alltså<br />
viktigt när man räknar ägg att kunna skilja ut vilken art det handlar om<br />
eftersom rekommenderad åtgärd beror mycket på vilka arter som påvisas.<br />
Kom ihåg att det är Fårhälsovårdens veterinärer som ger rådgivning angående<br />
behandling och andra åtgärder, vi på labbet talar om vad vi hittar vilket<br />
används som en av pusselbitarna för att ta fram lämplig strategi för<br />
parasitbekämpning.<br />
Stora magmasken har under 2012 påvisats i ungefär 550 av besättningsproverna<br />
analyserade på <strong>Vidilab</strong>. Det var alltså, mer än vart fjärde<br />
prov som innehöll ägg från denna parasit, vilket överensstämmer med<br />
förekomsten även under 2010 och 2011. Om stora magmasken påvisas<br />
bland tackorna vid provtagning före betessläpp är det extra viktigt med<br />
provtagning av lammen under betesperioden, för att kontrollera om<br />
smittan åter byggts upp i flocken. Lilla magmasken, Trichostrongylus<br />
axei, är mycket svår att artbestämma via träckprover. Man når endast<br />
fram till nivån ”stark misstanke”, vilket anges som ” T axei?” i provsvaret.<br />
Lilla magmasken kan ge tillväxtstörning och diarré framför allt hos<br />
14 www.svdhv.se
Bitte och Michaela<br />
diskuterar fynd i mikroskopet.<br />
FAKTA<br />
lamm under sensommar/höst om den haft goda levnadsvillkor under<br />
säsongen. Under 2012 misstänktes lilla magmasken i 11 % av proverna,<br />
vilket även det är i nivå med tidigare års fynd.<br />
Andra fynd är olika arter av Nematodirus (tunnhalsade tarmmaskar).<br />
Det finns tre olika arter av Nematodirus där N filicollis är snäll, N<br />
spathiger halvsnäll och N battus elak. N battus hittas i knappt fem<br />
procent utslaget över året. Den är alltså inte så vanligt förekommande<br />
i Sverige, men beskrivs som en av de mer betydande maskarna i Storbritannien<br />
och rapporteras även frekvent från Holland och Norge.<br />
Denna parasit har stor förmåga att övervintra på betet och kan efter<br />
masskläckning på våren därför ge diarré i lammgrupper redan i maj/<br />
juni om de betar samma yta som förra årets lamm betade.<br />
Förekomst av stora leverflundran (Fasciola) tycks ha ökat de senaste<br />
åren och fall rapporteras nu från hela Sverige. Till skillnad från lilla<br />
leverflundran (Dicrocoelium) kan stora leverflundran orsaka omfattande<br />
djurlidande och produktionsförluster. När det gäller träckprovsanalys<br />
kan ägg från stora leverflundran påvisas först 10-12 veckor<br />
efter smittotillfället. Träckprovsanalyser på våren är därför användbart<br />
för att påvisa smitta från föregående år. 2011 analyserades 60<br />
besättningsprover med frågeställningen stora leverflundran och i 12<br />
fall (20 %) påvisades ägg i träcken. 2012 var det 127 prover varav 29 (23<br />
%) var positiva.<br />
Gårdsanpassad rådgivning<br />
Fårhälsovårdens modell bygger på att träckprover tas vid strategiska<br />
tidpunkter och resultatet används sedan vid kontakt mellan djurägare<br />
och veterinär. Veterinären strävar efter att få en samlad bild för att, i<br />
samråd med djurägaren, kunna ta fram en god strategi för parasitbekämpning<br />
på gården.<br />
Dags för vårens träckprovtagning<br />
Nu är det snart dags att skicka träckprov från tackor för kontroll av parasitstatus.<br />
Rutinmässig kontroll av tackor före betessläpp rekommenderas för att vid<br />
behov kunna vidta lämplig åtgärd innan de går ut och smittar ner betet. Detta<br />
görs framför allt för att undvika att lammen utsätts för ett alltför högt parasittryck,<br />
med sämre tillväxt och ibland sjukdom som följd. I vissa fall, framför<br />
allt om stora magmasken (Haemonchus) påvisas, rekommenderas avmaskning<br />
för att skydda tackorna från ohälsa.<br />
Skicka alltså in träckprover, gärna några veckor men allra senast en vecka före<br />
planerat betessläpp, dock inte tidigare än mitten av april. En del maskar lägger<br />
färre ägg vintertid och därför kan provresultatet bli missvisande (falskt lågt)<br />
om det tas för tidigt på säsongen.<br />
Ta kontakt med Fårhälsovården eller din besättningsveterinär när du fått<br />
provsvaret. Vi nås lättast på telefontiden varje vardag. När du fått provsvar har<br />
det också arkiverats i din journal så att fårhälsoveterinärerna kan se värdena<br />
och hjälpa till med tolkning och rådgivning. Veterinären strävar under samtalet<br />
att få en samlad bild av situationen i besättningen och diskuterar tillsammans<br />
med dig fram en god strategi för parasitbekämpning på din gård. Rådgivning<br />
sker alltid via en veterinär och inte via labbet.<br />
För att möta det stora behovet av rådgivning under högsäsongen för<br />
träckprov förlänger Fårhälsovården telefontiden. Från den 18 mars till<br />
den 15 maj har vi telefontid 9.00-12.00 samt 13.00-15.00.<br />
Ta, som vanligt, cirka två matskedar färsk träck från sex djur, gärna några<br />
ungtackor om de inte är extra avmaskade, i separata plastpåsar och skicka<br />
till <strong>Vidilab</strong> enligt tidigare utskickad remiss och provtagningsmaterial.<br />
Observera att i våra rutinprover artbestäms ett stort antal parasiter,<br />
men inte stora leverflundran, Giardia och lungmaskar som kräver andra<br />
analysmetoder. Om andra analyser ska utföras på träckproverna måste<br />
det anges på remissen och då skickar <strong>Vidilab</strong> en faktura till er. En sådan<br />
tilläggsanalys kostar cirka 250:- exkl moms.<br />
Kontaktuppgifter <strong>Vidilab</strong> AB<br />
Box 33<br />
745 21 ENKÖPING<br />
Besöksadress:<br />
Kvartsgatan 6A, 749 40 ENKÖPING<br />
Tel: 0171-44 12 60 (öppet 08.00-16.00, lunch 12.00-13.00)<br />
info@vidilab.se<br />
www.vidilab.se<br />
Webshop: www.kollamasken.jetshop.se<br />
www.svdhv.se<br />
15
får nöt<br />
Kerstin de Verdier, SVA<br />
kerstin.de-verdier@sva.se<br />
Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar<br />
lena.stengarde@svdhv.org<br />
Kerstin är veterinär på SVA och<br />
arbetar med idisslare av olika slag.<br />
Lena är djurhälsoveterinär med särskilt<br />
intresse för utfodring och utfodringsrelaterade<br />
sjukdomar.<br />
Schmallenberg-virus och<br />
fosterskador hos idisslare<br />
Under sensommaren och tidiga hösten 2012 spreds ett nytt virus över landet med hjälp av svidknott.<br />
Smittan förs över till nötkreatur, får, getter och andra idisslare när insekterna biter djuren.<br />
När det är fritt från knott kan inte smittan spridas vidare. Spridningen inom Europa har varit snabb<br />
efter att viruset för första gången påvisades i slutet av 2011 i den tyska orten Schmallenberg.<br />
Fostren skadas<br />
Även om smittan bara kan ske under den årstid när det finns svidknott så<br />
kan skadorna upptäckas flera månader senare. I Sverige är det knottsäsong<br />
ungefär från april till oktober. Antalet svidknott som bär på viruset<br />
kommer att var högst under sensommar och höst. Då är risken för smitta<br />
för idisslarna som störst. När dräktiga idisslare smittas i första tredjedelen<br />
av dräktigheten kan Schmallenberg-virus påverka fostren och orsaka<br />
kastningar, missbildningar, att lammen föds döda eller dör strax efter<br />
födseln. Missbildningarna kan vara krökta leder och ryggar, vriden<br />
nacke, vattenskalle och andra hjärnskador.<br />
Om kalvar, lamm eller killingar föds med missbildningar kan det medföra<br />
förlossningssvårigheter. Var därför extra vaksam under årets lamnings-,<br />
killnings- eller kalvningssäsong.<br />
Så här kan det börja när en besättning<br />
(400 tackor) drabbas av Schmallenberg-virus:<br />
”Lamningssäsongen började med att fem tackor av tio fick dödfödda<br />
lamm. På scanning har man sett flera missbildade lamm”. När Schmallenberg-viruset<br />
dök upp i Europa 2011 visade en del kor också allmänna<br />
symtom några dagar i samband med att de smittades via insektsbett: nedsatt<br />
allmäntillstånd, dålig aptit, feber, nedsatt mjölkproduktion och<br />
diarré. Hos får och getter har inte sådana symtom rapporterats.<br />
Viruset stannar i Sverige<br />
Jordbruksverket och SVA räknar med att Schmallenberg-viruset har kommit<br />
för att stanna i Sverige. Det blir inga restriktioner i besättningar med<br />
konstaterad smitta. Inga djur kommer att avlivas och djur får flyttas som<br />
vanligt. Viruset sprids inte till människor och det är inte farligt att dricka<br />
mjölk eller äta kött från djur som smittats.<br />
Första gången kommer skadorna<br />
De nötkreatur, får och getter som har smittats blir immuna. Det innebär<br />
att under nästa och kommande dräktigheter kommer deras foster inte att<br />
skadas av viruset. För att foster ska skadas måste de alltså finnas i livmodern<br />
hos en ko, tacka eller get som inte har varit smittad tidigare år. När<br />
smittan etablerat sig i ett område är det därmed framför allt ungtackor<br />
och unggetter som kan drabbas av fosterskador, eftersom de äldre djuren<br />
är immuna. Kvigor är äldre och har större chans att bli immuna innan de<br />
blir dräktiga.<br />
Vad kan bonden göra?<br />
De djur som redan bär på ett smittat foster går inte att göra något åt. Det<br />
finns inget läkemedel mot sjukdomen. Det finns flera vaccin under<br />
utveckling mot smittan men de är ännu inte tillgängliga på marknaden.<br />
Det är än så länge oklart när dessa vacciner kan vara tillgängliga för<br />
användning i Sverige. Knottutrotning i miljön är inte möjligt. Behandling<br />
av djuren med insektsdödande medel går att genomföra men vi vet<br />
inte hur effektivt detta är.<br />
Om betäckningar läggs i början av den knottfria säsongen under<br />
november-december, så kommer fostren inte att skadas. Detta gäller bara<br />
djur som inte är immuna eftersom de andra inte påverkas av viruset<br />
längre. Det måste ju finnas svidknott som bär på smitta och sticker och<br />
överför smittan under första delen av dräktigheten för att fosterskadorna<br />
ska uppstå.<br />
Svag- och dödfödda idisslare kan bero på många olika orsaker. Om du<br />
som är bonde har idisslare som får missbildade eller svag- och dödfödda<br />
kalvar/lamm/killingar bör du ringa din veterinär, som kan avgöra om det<br />
missbildade djuret bör obduceras och undersökas för Schmallenbergvirus.<br />
Schmallenbergvirus är sedan 3 januari 2013 inte längre en anmälningspliktig<br />
sjukdom. Det betyder att veterinärer inte behöver anmäla<br />
varje nytt fall av sjukdomen till Jordbruksverket. Däremot är det fortfarande<br />
viktigt att rapportera så att myndigheterna kan sammanställa virusets<br />
verkningar i svenska besättningar samt att anmäla missbildade<br />
lamm, killingar eller kalvar genom veterinär tills annat anges av myndigheterna.<br />
Inrapportering<br />
Det är mycket viktigt att få en bild av hur läget utvecklas i landet. Rapportera<br />
förekomst av missbildade unga idisslare. Fyll gärna i enkät om årets<br />
lamningsresultat eller kalvningsresultat på <strong>Svenska</strong> Djurhälsovårdens<br />
och SVA:s hemsida. Preliminära resultat från den enkät som funnits på<br />
hemsidorna avseende dräktighetsresultat hos tackor visade när cirka 70<br />
besättningar svarat på enkäten att av det totala antalet scannade tackor<br />
(4436 st) var 28 % av tackorna tomma eller bar på döda lamm. I enskilda<br />
besättningar varierade scanningsresultatet från att samtliga tackor var<br />
dräktiga till att 90 % av de scannade tackorna var tomma.<br />
16 www.svdhv.se
Pressmeddelande 2013<br />
Agria Djurförsäkring<br />
ersätter<br />
Schmallenberg<br />
Schmallenberg, ett virus som drabbar<br />
idisslare, har nu kommit till Sverige med<br />
full kraft. Symtomen från viruset är<br />
främst missbildade foster och uteblivna<br />
dräktigheter. För att stödja våra försäkringstagare<br />
har vi valt att göra ett tillägg<br />
i Agrias får- och getförsäkring som<br />
innebär att man kan få ersättning för<br />
missbildade lamm och killingar.<br />
Vid Schmallenberginfektion i tidig dräktighet kan lamm och kalvar födas med missbildning i<br />
ben och rygg.<br />
Viruset upptäcktes i Europa under sena delen<br />
av 2011 och har namngetts efter orten där det<br />
först upptäcktes. Första fallen i Sverige upptäcktes<br />
i Blekinge 2012. Enligt undersökningar<br />
som Jordbruksverket gjort finns det djur med<br />
antikroppar i hela Sverige. Viruset smittar via<br />
svidknott och inte vid direktkontakt. Smittade<br />
djur tros få livslång immunitet.<br />
För att stödja Agrias försäkringstagare gör vi nu<br />
ett tillägg i vår får- och getförsäkring. Från och<br />
med den 1 januari 2013 ersätter försäkringen<br />
missbildade lamm respektive killingar som fötts<br />
efter fullgången dräktighet. Förbättringen gäller<br />
oavsett vilken huvudförfallodag våra kunder har<br />
på sin försäkring.<br />
För nötkreatur ingår redan sedan tidigare ersättning<br />
för förlorat foster/kalv från och med sjunde<br />
dräktighetsmånaden i våra besättningsförsäkringar<br />
Agria Kött och Agria Mjölk. Där bestäms<br />
ersättningen av vilket försäkringsbelopp och<br />
självrisk man har valt.<br />
Tillägget i får- och getförsäkringen och mer<br />
information om Schmallenberg hittar du på<br />
www.agria.se Tillägget har ingen självrisk,<br />
däremot måste kunden förlora minst 20 procent<br />
av sina lamm/killingar inom fyra månader och<br />
förlusten måste överstiga 1 500 kronor. Ersättningen<br />
baseras på försäkringsbeloppet som är<br />
angivet på kundens försäkringsbrev.<br />
Kontaktpersoner:<br />
Thomas Ohlén, veterinär lantbruksdjur:<br />
08-588 420 66<br />
Cecilia Winter, kommunikationsansvarig,<br />
073-964 26 44<br />
www.svdhv.se<br />
17
nöt<br />
Ylva Persson biträdande statsveterinär,<br />
SVA/Växa Sverige, ylva.persson@sva.se<br />
Sara Hägglund, Host Pathogen Interaction Group, Inst för Kliniska<br />
Vetenskaper, SLU<br />
Jean-François Valarcher, Host Pathogen Interaction Group,<br />
Inst för Kliniska Vetenskaper, SLU och Enheten för Virologi,<br />
Parasitologi och Immunbiologi, SVA<br />
Nya föreskrifter<br />
om användning<br />
av antibiotika till<br />
nöt och får<br />
Jordbruksverket har beslutat att veterinärer inte<br />
längre får skriva ut vissa antibiotika om det inte finns<br />
synnerliga skäl (SJVFS 2012:32). Anledningen är<br />
främst att dessa antibiotika ska sparas för behandling<br />
av människor, men också för att vi även i framtiden<br />
ska kunna behandla våra djur vid vissa svåra infektioner.<br />
Liknande lagstiftning finns redan i Danmark.<br />
De antibiotika som omfattas av de nya föreskrifterna är preparat<br />
som innehåller kinoloner och tredje (och fjärde) generationens<br />
cefalosporiner. För att få använda denna typ av antibiotika<br />
måste en mikrobiologisk provtagning och<br />
resistensbestämning visa att ett verksamt alternativ saknas. I<br />
praktiken innebär detta att behandling av klövspaltsinflammationer<br />
med tredje generationens cefalosporiner inte längre<br />
är möjlig, eftersom de bakterier som orsakar klövspaltsinflammation<br />
är känsliga för vanligt penicillin.<br />
Vid akuta livshotande tillstånd får man dock sätta in dessa<br />
antibiotika, men bara om de anses ha någon effekt och annat<br />
verksamt alternativ saknas. Ett prov måste också tas ut och i<br />
efterhand skickas för bakteriologi och resistensbestämning.<br />
Jordbruksverkets nya föreskrifter är i princip i linje med de<br />
riktlinjer som redan finns i Sverige för antibiotikaanvändning<br />
till nötkreatur och får. Förstahandsval i de allra flesta fall har<br />
länge varit preparat som innehåller penicillin. Så kommer det<br />
även att vara fortsättningsvis. Och allra bäst är förstås om djuren<br />
inte blir sjuka utan hålls friska genom god omsorg och förebyggande<br />
djurhälsovård. Friska djur behöver inte antibiotika!<br />
Läs mer i föreskriften: http://www.jordbruksverket.se/down<br />
load/18.6c157f5413b5fe03aa780002586/2012-032.pdf<br />
FAKTA<br />
Kinoloner och tredje generationens cefalosporiner<br />
Bredspektriga antibiotika som av Världshälsoorganisationen<br />
listats som särskilt viktiga för humanhälsan. Exempel<br />
på kinoloner är Baytril® vet, Advocin 180® och Fenoflox vet.<br />
Exempel på tredje generationens cefalosporiner är Excenel<br />
vet® och Ceftiofur N-vet.<br />
Forskning fö<br />
vaccination m<br />
I ett internationellt samarbete arbetar forskare på SLU/<br />
SVA med utveckling och utvärdering av nya vacciner mot<br />
lunginflammation. En svensk vaccinkandidat har bl.a. visat<br />
sig vara effektiv hos unga kalvar, en utsatt grupp som<br />
är svår att skydda med de vacciner som finns att tillgå på<br />
marknaden.<br />
Nytt vaccin behövs<br />
Ett vaccin som utvecklats vid SLU/SVA har visat sig vara effektivt och<br />
säkert hos unga kalvar, även när dessa har råmjölksantikroppar från<br />
modern. Höga halter av råmjölksantikroppar mot RS-virus skyddar<br />
den unga kalven mot sjukdom, men de hämmar också kalvens svar på<br />
vaccination under de tidiga levnadsveckorna. Vaccinerade kalvar är<br />
därför inte skyddade som önskat när råmjölksantikropparna hastigt<br />
sjunker under skyddande nivåer. Branschen behöver ett vaccin med<br />
snabb, bra och långvarig effekt hos unga kalvar, för vaccination innan<br />
förmedling eftersom virus ofta cirkulerar i kalvköpande besättningar.<br />
Antikroppar finns kvar olika länge<br />
Problemet är att det naturliga skyddet från råmjölken försvinner i<br />
mycket varierande ålder och att provta kalvar individuellt för analys<br />
av råmjölksantikroppar före vaccination är självklart inte realistiskt.<br />
Man kan delvis kringgå detta problem genom att ge flera vaccindoser<br />
i problembesättningar; två under de första två månaderna och ytterligare<br />
en omkring fyra månaders ålder, men detta är både dyrt och<br />
arbetsamt och det är inte alltid som immuniteten fullt hinner utvecklas<br />
före det att kalven utsätts för smitta. Den långsiktiga ekonomiska<br />
vinningen av en sådan strategi beror helt på besättningens situation<br />
gällande infektioner och vaccinskyddets insättning och varaktighet,<br />
vilket sällan är säkerställt.<br />
SLU/SVA vaccinet har visat sig effektivare än vacciner på marknaden<br />
att bryta igenom råmjölksimmuniteten och ger snabbt ett mycket<br />
starkt skydd mot sjukdom och virusutsöndring efter infektion. Kommersiella<br />
vacciner däremot hindrar oftast inte att djuren blir smittförande<br />
om de infekteras och vaccinerade individer kan fortsätta att<br />
sprida smittan vidare.<br />
Framtida forskning<br />
Nya projekt inriktas nu på att förstå vilken typ av immunsvar som ger<br />
skydd mot sjukdom och smitta och vilka vaccinkomponenter som är<br />
18 www.svdhv.se
förbättrad<br />
ot RS-virus<br />
Ett vaccin som utvecklas vid SLU/SVA kan användas för att vaccinera unga kalvar även när de har råmjölksantikroppar från modern. Foto: Hägglund/Valarcher.<br />
nödvändiga för detta. Försök görs för att anpassa vaccinet både till storskalig<br />
produktion och för användning i framtida kontrollprogram. Ett<br />
vaccin som tillåter särskiljning av vaccinerade och infekterade djur är<br />
under utformande, som i framtiden skulle kunna användas för att skydda<br />
och övervaka RS-fria besättningar. Dessa skulle således kunna sälja RS-fria<br />
men immuna djur. Kunskap genereras synergistiskt mellan inblandade<br />
Europeiska forskningsgrupper, och fler vaccinkandidater har utvecklats<br />
och jämförts.<br />
Forskningen är dock i det här skedet på ett tidigt stadium och de tester<br />
som måste utföras innan ett vaccin når marknaden är omfattande. Processen<br />
för en lovande produkt är lång och ligger i eventuella vaccinföretags<br />
händer. Den kommer att bero både på produktionsmöjligheter och<br />
efterfrågan.<br />
Tack till inblandade i projekten vid KV, SLU och VIP, SVA. Projekten har finansierats<br />
av Svensk Lantbruksforskning (H0750358) och FORMAS genom EMIDA ERA-<br />
NET (PP#87).<br />
www.svdhv.se<br />
19
nöt<br />
Djurhalsonytt_90x273_1 2012-01-16 17.00 Sida 1<br />
Anita Jonasson, chefveterinär Linköping<br />
anita.jonasson@svdhv.org<br />
Anita är chefveterinär med särskilt intresse för<br />
smittskydd. Hon arbetar halvtid med utvecklingen<br />
av det nya smittskyddsprogrammet.<br />
Ditt DJURAPOTEK med<br />
stor specialkompetens för<br />
lantbrukets djur och<br />
stor personlig service!<br />
Lussäsongen<br />
är här<br />
Ulrika H Per Birgitta Ulrika J Gunnel Åsa<br />
Under vintern är det vanligt med angrepp av utvärtes parasiter<br />
(löss och skabb). I en enkätundersökning genomförd av<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården 2004 uppgav 73 % av de 77 KRAVanslutna<br />
dikobesättningar som deltog i undersökningen att<br />
de hade haft symtom på lusangrepp under stallssäsongen.<br />
Typiska symtom för löss är klåda och håravfall. Skabb visar sig<br />
som kraftig klåda och håravfall, ofta kring svansroten.<br />
Vi hanterar snabbt och professionellt alla dina<br />
• telefonrecept<br />
• faxrecept<br />
• e-recept<br />
• beställningar till veterinärer<br />
• veterinärarvoden<br />
• licenser<br />
HELHETSLÖSNING<br />
FÖR SYDSVENSKT<br />
LANTBRUK<br />
Djurfarmacia – Apoteket Trollet är distansapotek,<br />
som levererar förmånligt direkt till<br />
alla veterinärer och djurägare i hela Sverige!<br />
Kontakta oss – det lönar sig!<br />
Trollgatan 12, 461 34 Trollhättan<br />
Tfn vet. 0520-520 892, -350 60 Fax 0520-520 893<br />
info@djurfarmacia.se<br />
www.djurfarmacia.se<br />
Tel: 044-28 52 00•www.klf.nu<br />
20 www.svdhv.se<br />
klf.indd 1 07-01-16 15.16.50
Vid lusangrepp är håravfall på halsen vanligt.<br />
Angrepp av löss bör behandlas då de orsakar djuren obehag och kan<br />
sänka produktionen. Eftersom flera av de preparat som tidigare varit vanliga<br />
för behandling av ektoparasitangrepp inte längre har något godkännande<br />
från Kemikalieinspektionen och nu inte längre får användas har vi<br />
fått många frågor omkring val av preparat. Preparaten som försvunnit<br />
från marknaden är Bayofly pour-on, Fly Tix och Flusa.<br />
För ungdjur, där även behandling mot invärtes parasiter kan vara aktuell,<br />
kan preparat med effekt mot både invärtes och utvärtes parasiter användas.<br />
Exempel på sådana preparat är Noromectin pour-on och Dectomax<br />
pour-on.<br />
För kor, där det normalt sett inte finns något behov av behandling mot<br />
ektoparasiter, rekommenderas i första hand behandling med medel riktade<br />
enbart mot utvärtes parasiter. De preparat som då är aktuella är Bayticol<br />
pour-on och Blaze pour-on.<br />
Alla preparat är receptbelagda och alla har karenstid för slakt.<br />
Vi har järnkoll!<br />
Gleptosil ® vet.<br />
200 mg Fe 3+ /ml<br />
injektionsvätska, lösning<br />
Gleptoferron<br />
Automatspruta i varje<br />
förpackning!<br />
Förebyggande och behandlande till<br />
späd- och smågrisar vid järnbristanemi.<br />
Djur med dålig vitamin E/selenstatus bör<br />
ej behandlas innan bristen avhjälpts.<br />
Receptfritt läkemedel.<br />
Läs bipacksedeln noggrant. För mer<br />
information, gå in på www.fass.se.<br />
Pharmaxim<br />
Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com<br />
Gleptosil_Djurhälsonytt_nr1,2_2012.indd 1<br />
www.svdhv.se<br />
21<br />
2/13/2013 12:06:06 PM
nöt<br />
Katinca Fungbrant, djurhälsoveterinär Staffanstorp<br />
Katinca.fungbrant@svdhv.org<br />
Anett Seeman, Taurus<br />
Anett.seman@taurus.mu<br />
Katinca är utbildad veterinär i Danmark med inriktning på<br />
hälsa och produktion hos produktionsdjur.<br />
Anett Seeman är husdjursagronom<br />
och jobbar med produktionsfrågor<br />
och kompetensutveckling på Taurus.<br />
Mellangårdsavtal<br />
Antalet mjölkdrickande kalvar som säljs via mellangårdsavtal och<br />
antalet producenter som är involverade i mellangårdsavtal ökar.<br />
Avtalet är oftast muntligt och de skriftliga avtal som förekommer<br />
avser ofta endast kalvpriset.<br />
Möte mellan säljare och köpare<br />
Anett Seeman från Taurus och Katinca Fungbrant från Djurhälsovården<br />
anordnade en diskussionsdag där säljande och köpande besättningar<br />
kunde träffas och diskutera de frågeställningar som uppstår vid mellangårdsavtal.<br />
Dagen omfattade ett teoripass om hur miljö och foder påverkar<br />
kalvens hälsa och tillväxt samt diskussion om hur foder, miljö och kalvhälsa<br />
kan värderas i olika besättningar. Under dagen var målet att skapa så<br />
bra förutsättningar som möjligt för att få en frisk kalv med god tillväxt<br />
under hela uppfödningstiden, i såväl den säljande som den köpande<br />
besättningen.<br />
Vad är viktigt för den säljande besättningen?<br />
För mjölkbesättningarna är fördelen med mellangårdsavtal att de inte<br />
behöver ha kalvplatser åt tjurkalvarna. Därför värdesätts att tjurkalvarna<br />
hämtas kontinuerligt och att köparen är flexibel och kan följa med i årstidsvariationer<br />
i kalvningarna. Mjölkbesättningarna efterlyste uppföljning<br />
på hur de egna kalvarna klarar sig i ungnötsproduktionen. De säljande<br />
besättningarna poängterade också att man på grund av smittrisken inte<br />
vill att köparen går in i kalvstallet.<br />
Vad är viktigt för den köpande besättningen?<br />
Köparna önskar att säljaren förstår att en spädkalv som transporteras till<br />
en ny besättning utsätts för påfrestningar i form av stress, nytt foder, nya<br />
rutiner och en ny grupp med kalvar med nya smittämnen. Allt detta gör<br />
att spädkalvar som säljs är mer känsliga för infektioner i den nya besättningen<br />
än vad de är i ursprungsbesättningen. Det medför att det är oerhört<br />
viktigt för en kalvköpande besättning att endast köpa helt friska kalvar.<br />
Förutsättningen är att säljaren inte döljer sjukdomsproblem som finns i<br />
besättningen.<br />
Vad gör man med kalvar som inte är friska?<br />
Inköp av kalvar som inte är friska ökar smittrycket i den egna besättningen<br />
och kan orsaka onödigt mycket sjukdom hos andra kalvar i besättningen.<br />
Kalvar som inte är helt friska bör lämnas kvar i ursprungsbesättningen och<br />
tas med den vid kommande hämtningstillfälle när kalven är frisk. En kalv<br />
bör ha varit feberfri med normalt träck i minst 3 dagar innan transport.<br />
Är en frisk kalv värd mer än en sjuk kalv?<br />
En kalv som har haft diarré har flera gånger ökad risk för att få lunginflammation.<br />
Lunginflammation är ofta den sjukdom som orsakar störst förluster<br />
i kalvköpande besättningar. Trots detta betalar de kalvköpande<br />
besättningarna oftast lika mycket för en frisk kalv som för en kalv som<br />
haft diarré. Ett förslag är att det i ett mellangårdsavtal skall vara skillnad<br />
i priset mellan friska kalvar och kalvar med tidigare sjukdom. Det kan ge<br />
de säljande besättningarna en motivation att förbättra sin kalvhälsa. Svårigheten<br />
är dels att ha samma bedömning av vad som är en pigg och frisk<br />
kalv och dels hur man hanterar situationer när kalven inte är det. Ett bra<br />
underlag för bedömning av kalvarnas kondition underlättar för säljaren<br />
att vid försäljningstillfället bara erbjuda kalvar som uppfyller de gemensamt<br />
överenskomna kriterierna och för köparen att säga nej till kalvar<br />
som man bedömer inte gör det.<br />
Bestämda rutiner för avhämtning<br />
För att samarbetet ska fungera är det viktigt med förutbestämda rutiner<br />
som parterna är överens om. Dessa bör omfatta hur inspektion av kalvarna<br />
går till och vem som ansvarar för utlastning inklusive smittskyddsåtgärder.<br />
Även hur ofta kalvarna ska hämtas och när på dagen kan vara<br />
bra att reglera. Det är även bra att på förhand ha diskuterat vem som ska<br />
ringormsvaccinera kalvarna vid eventuellt utbrott.<br />
Prissättning beroende på besättningens kvalitéer<br />
Det finns faktorer under den tidiga uppfödningen av kalven som är av<br />
intresse för den köpande besättningen och som i praktiken kan öka kalvarnas<br />
värde. En god kalvningshygien är positivt för kalven och därmed<br />
även för ungnötsuppfödaren. A och O i alla sammanhang för en god kalvhälsa<br />
är fungerande råmjölksrutiner. Stallförhållanden och smittryck i<br />
mjölkbesättningen påverkar också kalvens immunstatus. Vilka fodermedel<br />
och hur mycket mjölk har kalven fått under sin uppväxt har betydelse<br />
för kalvens tillväxt och en smidig övergång. Oavsett om man betalar ett<br />
ålderspris, kilopris eller fast pris för kalven kan det vara värt att ge en säljande<br />
besättning med goda förhållanden bättre betalt.<br />
Sammanfattningsvis tycker både säljande och köpande besättningsägare<br />
att det är viktigt att vara ärliga mot varandra om problem som uppstår.<br />
Förståelse för varandras situation och önskemål ger ett bättre samarbete.<br />
Ett underlag för mellangårdsavtal finns att hitta på www.taurus.mu<br />
22 www.svdhv.se
Virpi Welling, djurhälsoveterinär Uppsala<br />
virpi.welling@svdhv.org<br />
Virpi är djurhälsoveterinär med lång erfarenhet<br />
från nötpraktik med särskilt intresse för kalvhälsa.<br />
Med planering, rätt utrustning, tålamod och kunskap lastas även<br />
större djur snabbt och säkert.<br />
Hantering av nötkreatur<br />
Lastning och hantering av nötkreatur är en viktig fråga inom nötköttsproduktionen med allt större<br />
besättningar, högre krav på arbetsmiljön, olika byggnadslösningar och inte minst förekomsten av<br />
smittsamma sjukdomar. Behovet av lämpliga och förbättrade lastningsrutiner och djurhanteringsanordningar<br />
är stort och det krävs mycket kunskap och erfarenhet för säker och effektiv djurhantering<br />
på gården. Hur kan man underlätta för hantering eller lastning av nötkreatur och minska risken<br />
för olyckor för både djurägaren och djuren?<br />
Genomtänkta rörelser vid drivning<br />
De flesta nötkreatur lastas och lossas lösa. I sådana stallar är det en fördel<br />
att ha en klar gång att följa. Alla rörelser ska vara genomtänkta och syftade<br />
att styra djuren åt rätt håll. Om djurägaren går med djuren, åt samma håll,<br />
ökar djuren fart, men om man går emot djuren, i motsatt riktning, saktar<br />
djuren ned. Det bästa är om djuren kan gå självmant och att de inte stressas.<br />
Alla ljud som djuren inte är vana vid påverkar stressnivån direkt och<br />
skramlande grindar, rop och skrik ska undvikas. Även häftiga rörelser,<br />
prasslande kläder och för djuren okända personer i stallet har samma negativa<br />
effekt.<br />
Utnyttja ljus<br />
Nötkreaturen föredrar att gå från mörkt till ljust. Detta är bra att utnyttja i<br />
en lastningssituation. Nattbelysningen kan vara på i stallet dagen då djuren<br />
hämtas och då går djuren gärna mot platser som är bättre belysta, till exempel<br />
transportbilen. Bländande lampor kan dock ge motsatt effekt. Ljussättningen<br />
ska helst inte orsaka skuggor där djuren ska gå eftersom djurens<br />
rörelser bromsas vid sådana partier.<br />
Färgsättningen i stallet spelar roll<br />
Det finns studier som visar att även färgsättningen i djurstallet spelar roll<br />
för hur lätt eller svårt det är att lasta djuren. Färgsättningen ska helst vara<br />
den samma i stallarna och bilen och i drivgången ska helst inte väggar och<br />
golv byta färg. Vid färgbyten ryggar djuren lättare än om det är samma färg.<br />
Bra fäste för klövarna viktigt<br />
För att nötkreatur självmant ska flytta sig är bra fäste för klövarna bland det<br />
viktigaste. Om golven är halkiga kan halm, spån eller sand användas för att<br />
öka fästet. Materialvalet ska helst vara det samma från stall till bil. Golvbrunnar,<br />
gödselrännor, trösklar är bra att undvika eller täcka med strömaterial.<br />
Undvik branta lastningsramper<br />
Rampvinkeln har betydelse tillsammans med fästet för klövarna. Rampvinkeln<br />
ska inte överstiga 20 grader för att vara optimalt för lastning. Sänkbara<br />
kreatursvagnar med lösa grindar är ofta lättlastade och kan till och med<br />
dockas på ett lämpligt sätt med stallet eller med bilen.<br />
Arbetarskydd<br />
Personer som lastar djur ska helst vara metodiska, lugna och med ett gott<br />
tålamod. Det är viktigt att ha något mellan djuren och sig själv vid lastning<br />
och se till att man kan komma undan bakom något. Grindar ska vara konstruerade<br />
så att det är lätt att klättra upp på dem och de skall vara lätta att<br />
öppna. Ha gärna regelbundna genomgångar med alla som arbetar med djuren<br />
av säkerhet, djurens beteende och rutiner vid lastning. Låt aldrig oerfarna<br />
personer ansvara för hantering eller lastning av djuren. Jobba inte<br />
heller ensam med djuren i en lastningssituation eller när djuren skall flyttas<br />
runt i stallet eftersom djuren kan bli stressade och rädda och därmed<br />
farliga.<br />
Smittsamma sjukdomar kan spridas via<br />
transporterade djur eller djurtransporter<br />
Det finns smittsamma virus och bakterier som kan orsaka stora ekonomiska<br />
förluster och djurlidande. De smittsamma sjukdomarna (till exempel<br />
hosta och diarré) kan spridas via djurtransporter eller transporterade djur<br />
från en gård till en annan, trots befintligt hygientänk med tvätt och desinfektion<br />
av bilar. Förmedla aldrig sjuka djur eller djur som precis har varit<br />
sjuka. Vänta cirka 3-4 veckor efter att sjukdomssymtomen har avklingat och<br />
inga nya djur har insjuknat. Undvik att gå in i bilen och låna ut besökskläder<br />
och stövlar till transportören vid all stall- och djurkontakt. Urlastningsboxar<br />
eller slussar separat från djurstallar med lämplig dockning för bilens<br />
lastningsramp är effektiva smittbarriärer och bör prioriteras vid ny- och<br />
ombyggnation av stallar.<br />
Tips för lastning<br />
Lugnt och metodiskt, tydlig drivgång, gott fäste för klövarna, driv mot ljuset,<br />
undvik störande ljud, rätt rampvinkel på max 20 grader, tänk på säkerheten,<br />
gå ej i bilen, låna stövlar.<br />
Fixering av djur inför undersökning eller behandling<br />
Det är viktigt att kunna undersöka ett sjukt eller skadat djur för att kunna<br />
ställa en korrekt diagnos och för att behandla djuret effektiv med rätt<br />
åtgärd. Medicindosen och upptaget av medicinerna från vävnaden samt<br />
injektionsplatsen är viktiga för en lyckad läkemedelsbehandling. Om djuret<br />
inte står still är det lätt att misslyckas med någon av de viktiga delmomenten.<br />
Om det finns genomtänkta fixeringsanordningar i stallet är det en<br />
stor fördel, framförallt i stallar med lösgående djur. Fronter med låsbara<br />
grindar, sjukbox med möjlighet att låsa fast huvudet och begränsa rörelserna<br />
i sidled, eller fixeringsbur underlättar arbetet. Grimma, grepp om<br />
nosen eller nostång är andra bra hjälpmedel som man kan använda. Fixeringsanordningarna<br />
gör arbetet säkert för både djuret och veterinären eller<br />
djurägaren som ska utföra undersökningen och behandlingen.<br />
www.svdhv.se<br />
23
POSTTIDNING B<br />
<strong>Svenska</strong> Djurhälsovården AB<br />
Box 814<br />
391 28 Kalmar<br />
Lägger du ner för mycket<br />
tid på din utfodring?<br />
Cormalls stationära foderblandare<br />
till en rälshängd<br />
fodervagn.<br />
Vill du förändra ditt utfodringssystem eller tänker du bygga<br />
nytt stall?<br />
Då kan vi hjälpa dig att:<br />
• minska arbetsinsatsen vid utfodring<br />
• spara pengar vid nybyggnation<br />
• reducera driftskostnaderna<br />
• spara in en traktor och dess underhåll<br />
• förbättra hygienen på foderbordet<br />
• tillreda ett lätt och luftigt foder med optimal struktur<br />
Cormall foderblandare finns i storlekar från 10 m 3 till 50 30 m 3<br />
och kan användas tillsammans med rälshängd fodervagn, bandfoderfördelare,<br />
fodertruck och kedjefoderbord. Den passar i<br />
såväl lösdriftstallar som i uppbundna stallar.<br />
3<br />
Jonas Johansson<br />
Cor i Centrum AB<br />
Telefon: 044-21 21 27, 0709-11 66 11 (även kväll o helg!)<br />
Fax: 044-20 21 27<br />
Tornholm 3 • DK-6400 Sønderborg<br />
Telefon 0045 7448 6111<br />
www.cormall.dk