SCENVÃ R | 09 - Svenska Dagbladet

förebiLder Carola, Marilyn, Selma och Alva.
Kvinnliga ikoner blir till teater på scen efter scen
nu i vår. Verkligheten är vårens dramatiska trend.
Lars ring lars.ring@svd.se
Fiktioner för
att förstå livet
Välkomna till Scenvår 2009: en karta över ett livligt
kulturutbud och en guidning till platser där
eviga frågor ekar, stämband formar sig till arior
och danskompanier sliter ut ännu en omgång
skor.
– Tänk så många människor jag mött via teatern,
sa Agneta Ekmanner när vi satt oss ner för
att tala om hennes nya uppsättning. Då avsåg
hon till en del sina kollegor men främst alla
rollfigurer hon spelat – kvinnor från olika
århundraden, länder och samhällsförhållanden.
Dessa figurer och människoöden ska ju bli kött
och blod, deras problem, ångest och glädjeämnen
ska gestaltas via kropp och själ till någon
form av konkret sceniskt nu. Även om all teater
är fiktion så blir den ändå ett slags verklighet.
Just där, just då.
Teater – liksom andra konstarter –
är en verktygslåda men också en
samling texter som formar en
katalog över mänskliga beteenden,
tillkortakommande och
drömmar. Människan har ett
enormt behov av att iscensätta
sig själv. Teatern är en plats där
detta är möjligt och som dessutom
har en extradimension av
närhet. Att spela, att ljuga sig en
stund, är ett försök att förstå och
att komma åt att öva på känslor
och tankar som ofta ligger plågsamt
oåtkomliga.
Scenvår 2009 har försökt ta
fasta på olika teman under våren.
Lina Kalmteg skriver om den rad
av biografiska kvinnoporträtt
som flera teatrar iscensätter – där kända kvinnliga
ikoner får representera olika typer av
kvinnlighet och förhållningssätt. Det stora
reportaget handlar om hur Alexander Mørk­
Eidem flyttar över Dumas musketörer till scenen
– mycket fäktning blir det. Också Moment:teater,
Gubbängen bjuder för övrigt på ett barnboksäventyr
för vuxna, nämligen Skattkammarön.
Kalendarier över olika genrer försöker nagla
fast det mesta som sker på våra scener.
Den stora begivenheten under våren är det faktum
att två stora teatrar iscensätter I väntan på
Godot, båda med mycket namnkunniga aktörer.
Anna Ångström har talat absurdism med regissörerna
Thommy Berggren och Henric Holmberg.
Agneta Ekmanner gör en scenisk tolkning
av Ett år av magiskt tänkande och berättar om
hur svårt det är att hitta känslor och kroppsliga
erfarenheter runt ämnet döden. Slutligen vill vi
hylla alla Finlandsfödda aktörer – detta år då
200 år gått sedan Finland förlorades – genom en
enkät om kulturella skillnader.
Vi hoppas att vi kan locka dig att lämna vårkvällarna
åt koltrastarna och i stället uppsöka
salongsmörkret som härbärgerar en sådan skatt
av känslor och drömmar.
scenvår
att spela, att
ljuga sig en
stund, är ett
försök att
förstå och att
komma åt att
öva på känslor
och tankar som
ofta ligger
plågsamt
oåtkomliga.
Kultkvinnor
På en vägg på Teater Giljotins
scen i Stockholm hänger omslaget
till Carolas succédebutalbum
Främling. Carola står
i rosa skjorta mot ljusblå bakgrund
med handen kaxigt på
ena höften.
I januari var det urpremiär
för Carola och jag där Sara
Lindh gör upp med sig själv
och med Carola. Att det blev
den omtalade artistens liv
som Sara Lindh projicerar sitt
eget på var självklart.
– Hon är en sådan ikon, alla
kan relatera till henne.
Sara Lindh är långtifrån
ensam om att göra teater av
kultförklarade kvinnor våren
2009. På Malmö stadsteater
regisserar Ada Berger sin
egen text Marilynpassionen,
om Marilyn Monroe. Hon fick
idén efter att ha läst Joyce
Carol Oates bästsäljare Blonde
och efter en utställning med
de sista fotografierna på superstjärnan.
Men det blev ingen
biografi av det hon sedan
skrev. Ada Berger beskriver
i stället pjäsen som en lek med
en docka vi alla känner till.
På Dalateatern är det i mars
premiär för Gunilla Boëthius
och Marianne Goldmans föreställning
Selmas kärlekar.
I den gestaltas en Selma långt
ifrån ”den präktiga gamla
damen med käpp och lång
kappa, den bild av Selma som
många av oss har”. Och Teater
Galeasen och Tribunalen samarbetar
om Elfriede Jelineks
pjäs Ulrike Maria Stuart, där
hon låter RAF­kvinnorna
Ulrike Meinhof och Gudrun
Ensslin möta drottningarna
7
Vad är du nyfiken på i vår?
Sara Stridsberg, aktuell med
Medealand, Elverket:
– Annika Silkebergs uppsättning
av Fosses Döden i Thebe på
Elverket. Vincent River som hon
gjorde på Boulevardteatern är
en av mina starkaste teaterupplevelser.
FoTo: DAn hAnSSon
Elizabeth och Maria Stuart
från Schillers drama Maria
Stuart.
Uppräkningen kan fortsätta.
På Göteborgs stadsteater tar
fredspristagaren och feministen
Alva Myrdal plats i En
helt god kvinna av bland andra
Carolina Frände och Åsa
Lindholm. En annan omstridd
feminist, Ellen Key, berättas
det om i Agneta Elers­Jarlemans
Ellen – lysande, modig, drömmande,
ensam på Smålands
musik och teater.
Det verkar vara helt olika sorters
pjäser om helt olika sorters
storheter. Men varför blir
Det finns en massa
givna dramatiska
historier som inte
är gjorda och nu
när fler tjejer får
skriva och regissera
på scenen så
kommer de.
ada Berger
Regissör, Marilynpassionen
Martin Lindberg, Sockerdagar,
Teater Västernorrland:
– Jag ser fram emot Soundtrack
of your life på Uppsala stadsteater
och är nyfiken på Karl
Seldahls uppsättning av Fallna
från månen på Teater Västernorrland.
så många uppburna kvinnors
liv teater just nu? Sara Lindh
tror det är ett resultat av att
det är inne att berätta verkliga
livsöden. Ada Berger upplever
dessutom att vi är smått besatta
av att fantisera om kända
personer, något hon själv
använder sig av i Marilynpassionen.
– Det verkar finnas ett ritualiserat
behov av att upprepa
vissa öden.
Ett annat skäl är förstås att
de välbekanta huvudpersonerna
ger publiken en beröringspunkt
redan innan ridån
gått upp. Därtill är samtliga
uppsättningar både skrivna
och regisserade av kvinnor.
Ada Berger ser det som att vi
fyller upp ett hål i dramatiken.
– Det finns en massa givna
dramatiska historier som inte
är gjorda och nu när fler tjejer
får skriva och regissera på
scenen så kommer de.
Men det finns förstås också
risker när man berättar om så
omtalade människor. Många
i publiken kan, bland annat
genom tidigare biografier
i bokform, ha sin alldeles egna
uppfattning om personen –
som de kanske besviket upptäcker
att manusförfattaren
inte alls delar.
Vad skulle ikonerna själva ha
tyckt? Carola är den enda av
de nämnda som lever. Före
premiären sa Sara Lindh att
Carola vet om att de spelar
och självklart får komma,
men att det inte är nödvändigt
eftersom föreställningen
egentligen inte handlar om
henne.
De som inte kan protestera
då? Ada Berger tror att Marilyn
Monroe skulle ha njutit av
att skildras på scen.
– Tar man henne i försvar,
som jag på sätt och vis gör,
borde hon väl välsigna det
från sin grav. Men vad vet
man …
Lina KaLMTEg
08­13 56 41, lina.kalmteg@svd.se
Jonas Karlsson, Mellanrum,
Stockholms stadsteater:
– John Cairds uppsättning av
Muntra fruarna i Windsor på
Dramaten. Det blir kul att se vad
John gör av en pjäs som inte
ligger på Shakespeares tio­itopplista.
SvD onsdag 18 februari 2009
FoTo: MAJA SUSlin