SCENVÃ R | 09 - Svenska Dagbladet

vuxenlek En för alla – alla för sex, drugs and rock’n’roll.
De tre musketörernas ridderliga valspråk har fått foten
när Alexander Mørk-Eidem låter Dumas fäktande fransoser
bli gitarrviftande pudelrockare. Barnteater för vuxna,
lyder regissörens egen rubrik.
tExt: LArS CoLLin foto: DAn hAnSSon
ockiga
roller
Norge tycks ta täten just nu. Nyligen snuvade
de oss på guldet vid kock-VM i Lyon. Och nu
klår de oss på teaterscenen. På Stockholms
stadsteater spelas en hyllad Påsk, tolkad av
Eirik Stubø. Där har också regissören Alexander
Mørk-Eidem blivit något av teaterns wunderkind.
Det mesta denne norrman i exil tar
i tycks formas till succé, från en asketisk Hedda
Gabler till familjefesten Djungelboken.
På en röd gymnastikmatta i en repetitionssal
bortom ett gytter av korridorer står den
franske kungen Ludvig XIII i träningskläder
och bjuder upp till hovdans. En barock, armviftande
fågeldans visar det sig. Snart firas
den engelske hertigen Buckinghams död med
en discodänga av Kool & the Gang – hela hovet
dansar och ler.
I en annan del av lokalen frågar samtidigt
Fares Fares kapellmästaren Mattias Torell om
han har tid att repetera med honom i kväll. En
halvtimme senare eldar Alexander Mørk-
Eidem åter upp en småtrött kvartett musketörer
med Alice Coopers bombastiska hit Poison.
Den lätt avdankade Porthos, spelad av
Leif Andrée för dagen i Sid Vicious-tröja, tar
i så högt i körpartierna att den norske musikarrangören
Andreas Utnem ber honom hålla
tillbaka. Allt för att inte överrösta Athos
(Fares Fares) som sjunger med hjärtat i handen.
”En sista gång!”, bönar Alexander Mørk-
Eidem som snart börjar spela luftgitarr med
hela kroppen. Regissören verkar nöjd. Dagens
repetitioner är slut.
Alexander Dumas d ä:s klassiska berättelse
om De tre musketörerna har klätts i 1980-
talskostym. Parisarna Athos, Porthos och
Aramis (Andreas Kundler) hamnar i bråk
med ungtuppen från landet, d’Artagnan
(Johannes Bah Kuhnke). Men med vässad
värja och tunga rockriff är han snart medlem
i deras pudelrockband och slåss mot syntiga
gardister och dess illvilliga ledare kardinal
Richelieu (Gerhard Hoberstorfer).
Alexander Mørk-Eidem fullständigt slukade
Dumas böcker under tidiga tonår och för
honom var en fäktande medlem i den franske
kungens livvaktsstyrka något av den definitiva
pojkdrömmen, innan den övergick i önskan
att bli rockstjärna. Nu har han fångat båda
drömmarna.
Även om han har regisserat De tre musketörerna
som sommarteater i Norge, var det en
uppsättning i Oslo som på allvar födde idén.
– Jag var anställd på Nationaltheatret när
jag och Eirik Stubø, som då var teaterchef,
fick ta över en väldigt korrekt och tråkig uppsättning
av De tre musketörerna. Det fanns
inget kvar av det där anarkistiska man hittar
i Dumas bok, inga scener fick blomstra. Så
Eirik och jag började bearbeta pjäsen. Vi var
så inne i arbetet att när vi såg på tv att två
flygplan hade flugit in i World Trade Center,
fortsatte vi bara jobba. Så dålig var pjäsen,
minns Alexander Mørk-Eidem.
Denna gången gick han tillbaka till känslan
han fick av att läsa böckerna, och till all den
musik han hörde i högstadiet och gymnasiet.
– I dag är jag lycklig över att jag lyssnade på
listpop. Jag gick till fritidsgården på fredagen
och dansade till både pudelrock och
Wham. Jag var inte cool på något som 9
SvD onsdag 18 februari 2009
scenvår 13