Nucleus nr 1/2003

Nr 1/2003 

NUCLEUS

Lär känna dig själv 

Fatta beslut 

under tryck 

Detta nummer, som är en fortsättning på temanumret om reaktorsäkerhet 

(4/02), innehåller flera artiklar kring ämnena; beslut, risk och 

säkerhet. Att fatta beslut är inte lätt, att fatta rätt beslut är ännu svårare. 

Men om man känner till vilka beslutsmodeller och beslutsvariabler 

som styr det rationella valet har man kommit en bit på vägen. 

I början av detta år upphandlade vi trycktjänsten på denna tidning. 

För att kunna fatta ”det rätta” beslutet ställde vi upp ett antal mätbara 

kriterier. Men i beslutsprocessen tycktes det ändå finnas utrymme 

för tolkningar som hänger ihop med ens värderingar. Dessa 

värderingar kan dessutom förändras under resans gång. Detta är en 

komplikation i beslutsfattandet. 

När jag därför läste professor Ola Svensons och fil.dr Ilkka Salos 

artikel ”Om mänskliga beslutsprocesser” (sid. 26 ff.) fann jag i den, 

inte bara en teoretisk modell, utan snarare en praktisk handfast 

bruksanvisning. Och jag kände utan tvekan igen den beslutskonflikt 

jag genomlidit några veckor tidigare. 

I kärnkraftbranschen, och i många andra branscher för övrigt, har 

vi sedan lång tid insett att man måste träna på att fatta beslut. De 

simulatorer som fi nns bland annat ute på verken kan sägas vara ett 

instrument där man övar på att fatta beslut. Blir det ändå fel så skall 

de tekniska hjälpsystemen förhindra att det blir allvarliga konsekvenser 

av misstagen. 

Jag kan mot den bakgrunden inte låta bli att dela med mig av ett felbeslut 

som utspelades framför mina ögon häromdagen: En man kör 

in sin bil i automattvätten. Han parkerar, stiger ur och går fram till 

2 

Nucleus 1/2003

manöverpanelen och lägger i sin polett. Eftersom han är medveten 

om det ohälsosamma att stå inne i hallen i dimmorna av olika avfettnings-, 

tvätt- och vaxmedel så går han ut i det fria. Då startar tvätten 

och porten går igen! 

Eftersom jag tycker att han ser en aning stressad ut frågar jag om 

han tagit bort alla antenner o.dyl? Av hans hastiga rörelse kan jag 

inte annat än tolka det som ett nej. Upp med porten. Fram till bilradioantennen 

på vänster bakskärm. Febrilt försöker han skruva loss 

antennen för hand, samtidigt som han blir översköljd med avfettningsmedel. 

Borstarna kommer närmare... Han tvingas ge upp och 

långsamt se hur antennen böjs och plåten kring fästet bockas… 

Varför hände detta? Ja, för det första har tvätthallen för flera år sedan 

stängt det inre övervakningsrummet från vilket man omedelbart 

kan stoppa hela processen om något går fel. 

För det andra, mannen hade inte förutsett, än mindre tränat på 

denna situation. För det tredje fanns det med all sannolikhet en värdering 

bakom hans handlingsmönster som gick ut på att han skulle 

göra allting samtidigt; dvs. rädda antennen, undvika snabbstopp, 

hålla igång processen och inte ta några ekonomiska risker (ev. förlora 

tvättpoletten). – För stanna tvätten hade han kunnat göra, vid 

panelen alldeles innanför porten. 

”Att förstå olyckor” är ett annat tema som tas upp i en artikel på 

sid. 12 ff. 

Inledare 

Raoul Hellgren 

redaktör 

telefon 08-698 84 32 

Nucleus 1/2003 

3

NUCLEUS 

Redaktör 


Ansvarig utgivare 

Anders Jörle 

Redaktionskommitté 

Behnaz Aghili, Margareta Alvers, Kåre 

Axell, Anne Edland, Ninos Garis, Eric 

Häggblom, Christer Karlsson, Bo Liwång, 

Gustaf Löwenhielm, Kjell Olsson, Leif 

Pettil, Öivind Toverud och Stig Wingefors. 

Layout 


Tryck 

Fererativ Tryckeri AB, 

Stockholm 

Upplaga 

3.500 exemplar 

ISSN-nummer 

ISSN 1104-4578 

Adress 

Nucleusredaktionen, SKI 

106 58 Stockholm 

Telefon 

Vx 08-698 84 00 

Direkt 08-698 84 32 

Telefax 

08-661 90 86 

E-post 

nucleus@ski.se 

2 Inledare 

Fatta beslut under tryck 

6 Bättre analyser ger mer tid för skyddsåtgärder 

EU-projekt utvecklar nytt beredskapsverktyg 

9 Störningsfri metod för PWR 

Kontinuerlig övervakning under drift 

12 Att förstå olyckor 

Lätt att bli syndabock i ”effektiv” organisation 

18 Jämförande studier i BWR och laboratorium 

Spricktillväxt studeras i simulerad miljö 

22 Oförstörande materialprovning 

Konsten att hitta det som finns men knappast syns 

26 Om mänskliga beslutsprocesser 

Beslutskonflikt – en fråga om värderingar 

32 ”Stretching” och ökad kommunikation 

Nya perspektiv på säkerhet 

34 ”Kommunikation 2000” 

Kommunikationen i säkerhetsarbetet 

38 Notiser 

Webbplats 

www.ski.se 

Artiklar i Nucleus utgår ofta från 

FoU-projekt och deras tillämpningar 

vid Statens kärnkraftinspektion, SKI. 

Tidningen bidrar därmed till SKI:s 

information när det gäller att sprida 

ny kunskap om risker och säkerhetshöjande 

åtgärder. Målgrupper är i 

första hand lokala säkerhetsnämnder, 

anställda i kärn kraftsbranschen, 

forskare, beslutsfattare, media och en 

intresserad allmänhet. Författarna 

svarar själva för innehållet i sina 

artiklar. Materialet får användas fritt 

om källan uppges. För illustrationer 

och bilder krävs dock skriftligt tillstånd 

från upphovsrättsinnehavaren. 

Omslagsbilden: Personal från Westinghouse monterar ett rör på Ringhals 4:s reaktortank. 

Montaget ingick i den komplicerade reparationen av några svetsar inne i reaktortankstutsarna 

som gjordes under förra sommarens revision. Reparationen innebar att man svarvade bort den 

gamla svetsen och la i ny. Efter att röret bultats mot tanken kunde arbetsområdet några meter 

ner i reaktorn, torrläggas trots att reaktorbassängen förblev vattenfylld. På bassängkanten till 

höger står den arbetsplattform/strålskärm som efter torrläggningen monterades inne i reaktortanken. 

Man kan också se ett av de tre hål i plattformen, varigenom arbetet i tankstutsarna 

genomfördes. Arbetsplattformen gjorde det möjligt att - för första gången sedan reaktorn togs i 

drift - vistas inne i tanken. Det mesta arbetet utfördes dock med robotar. 

Foto: © Börje Försäter, Hallandsbild AB 

4 


12 

Innehåll 

26 

22 


5

Bättre analyser ger mer tid för skyddsåtgärder 

EU-projekt utvecklar 

Av Christer Viktorsson 

Artikelförfattaren är chef för reaktorsäkerhetsavdelningen 

och st.f. generaldirektör vid 

Statens kärnkraftinspektion. 

Av Richard Olsson 

Artikelförfattaren var tidigare beredskapssamordnare 

vid Statens kärnkraftinspektion 

men är sedan början av året verksam vid 

Krisberedskapsmyndigheten. 

Som ett led i en långsiktig utveckling 

av verktyg för att bedöma 

risker för utsläpp till omgivningen 

vid ett reaktorhaveri deltar SKI 

i ett EU-projekt där målet är att 

utveckla ett gemensamt prognosverktyg 

för ett antal medlemsländer. 

Arbetsnamnet på detta projekt 

och verktyg är ASTRID. 

Dagens svenska bered skaps system 

formades under 1980-talet efter reaktorolyckorna 

i Three Mile Island och Tjernobyl. 

Som en direkt följd av dessa olyckor 

införde alla svenska kärn kraftverk bland 

annat konse kvens lindrande system för att 

minimera radio aktiva ut släpp till omgivningen 

om en härdsmälta skulle inträffa. 

Samhälleliga beredskapsarrangemang 

utformades för att kunna möta kraven på 

befolkningsskydd vid radioaktiva utsläpp. 

Kriterier för alarmering av beredskapsorganisationer, 

zonindelningar och radiologiska 

åtgärds nivåer för befolkningsskyddet 

fastställdes och inför des. 

Den samlade svenska kompetensen på 

haveriers orsaker, fenomen och förlopp 

fick stort internationellt genomslag. På 

det europeiska planet på gick en liknande 

utveckling som den svenska, även om vi 

hade ett litet försteg. 

Följderna av Tjernobylolyckan – och 

Sovjetunionens sönderfall några år senare 

– blottlade omständig heter som kom att 

flytta fokus för haveri- och bered skapsfrågor 

österut för lång tid framöver. Detta 

medförde att vidareutvecklingen av det 

svenska beredskapssystemet kom att 

avstanna samtidigt som 80-talets breda 

kompe tensbas lång samt skingrades. 

En ny kravbild 

På det internationella planet förändrades 

haveriberedskapen åtskilligt under 90-talet. 

Flera länder började också samarbeta 

kring dessa frågor. Samtidigt gick Sverige 

med i EU och fick nya uppgifter och krav 

på beredskapsarrangemang vid nukleära 

och radiologiska olyckor. 

Inom ramen för de internationella 

konventionerna om kärnsäkerhet, tidig 

varning och assistans fortsatte IAEA 

att driva på arbetet. Lagstiftningen och 

förordningar rörande olycksberedskapen 

förbättrades också i många länder. 

Produktionen av tekniska manualer och 

guider tog fart och täcker i dag alla delområden 

och aktörer inom beredskapen. 

Insikter och slutsatser 

Dessa dokument låter sig inte sammanfattas 

i korthet, men en del av de insikter och 

slutsatser som legat till grund för dessa 

förtjänar ändå att nämnas: 

Radiologiska och psykosociala konsekvenser 

följer varken beredskapszoner 

eller nationsgränser varför en allvarlig 

reaktorolycka alltid är en internationell 

angelägenhet. 

Eftersom det tar tid att organisera och 

verkställa skyddsåtgärder måste planer 

finnas framtagna för att man skall komma 

igång tidigt efter en olycka. 

Detta visar i sin tur på nödvändigheten 

att göra välgrundade bedömningar tidigt 

i en haverisituation för att skyddsåtgärderna 

skall bli framgångsrika. 

Ny standard 

Under de senaste åren har en ny standard 

inom beredskapen utarbetats. Denna 

standard antogs år 2002 av IAEA:s 

styrelse. Dokumentet preciserar kravbilden 

på nationel la arrangemang, inte 

bara för kärntekniska an läggningar utan 

även för lokala/regionala och nationella 

myndig heter. Den är giltig för alla typer 

av nukleär verksamhet; kraft reaktorer, 

forsknings reaktorer, verksamhet som innehåller 

strålkällor, transporter av klyvbart 

material, etc. 

Parallellt med denna internationella utveckling 

pågår ett nationellt arbete kring 

samhällets beredskap för krishantering 

vid svåra påfrestningar i fred, inkluderande 

nukleära och radiologiska olyckor. 

Bättre förutsägelser 

För att bättre motsvara den växande 

kravbilden genom förde SKI 1999-2000 

ett berednings arbete i syfte att kunna ge 

lämpliga rekommendationer i ett tidigt 

skede vid reaktorolyckor. Med andra 

6 


nytt beredskapsverktyg 

ord; det handlar om att stärka förmågan 

att förutsäga händelseförlopp och konsekvenser. 

Då nationella särlösningar endast 

med svårighet kan tänkas absorbera 

resultaten från pågående forskning kring 

svåra haverier är detta en angelägenhet för 

många andra länder i Europa. 

Betyder det att kärnkraftverken och 

strålningen blivit farligare? Nej, inte alls, 

men betydelsen av att agera både snabbt 

och riktigt om något händer är en insikt 

som vi måste ta till oss hela vidden av 

för att minimera konsekvenserna av en 

olycka. 

ASTRID 

Vad förväntas då Astrid att fylla för hålrum 

i de europeiska bered skapssystemen 

som varit under utveckling i decennier? 

Tidigt på 90-talet fokuserades ansträngningarna 

på hur man kunde få underlag 

för beslut om skyddsåtgärder – då 

ett radioaktivt utsläpp redan skett. 

Många datorsystem för att beräkna 

spridningen av radioaktivitet utvecklades. 

Till dessa kan RODOS (euro peiskt), 

ARGOS (danskt) och det svenska LENA 

läggas. Men för att de skall fungera krävs 

tillgång till mätdata eller känne dom om 

utsläppets tidpunkt, storlek, sammansättning 

och varaktighet. 

Det är här Astrid kommer in i bilden. 

Genom bättre analyser av anläggningens 

process parametrar för barriärernas status 

och barriär skyddande funktioner samt 

de mekanismer som avskiljer frigjord 

radio aktivitet är det möjligt att tidigare 

förutsäga och kvantifiera det radioaktiva 

utsläppets storlek, den så kallade källtermen. 

Därmed kan också skydds åtgärder 

sättas in i ett tidigare skede för att undvika 

eller minimera skador i omgivningen. 

Astrid är ett EU-projekt som startade 

hösten 2001 och beräknas vara klart 

under andra halvåret av 2004. Förutom 

Sverige deltar Frankrike, Finland, Tyskland, 

Slovakien och Ungern i projektet 

som är indelat i tre faser: 

• Fas 1 - Gemensamt synsätt och arbetssätt 

Projektets första del avser att utarbeta 

synsätt och arbetssätt som kan vara 

gemensamma för så många europeiska 

länder som möjligt. Dessa ska ta fasta 

på resultaten av tidigare och pågående 

forsknings- och utvecklingsprojekt 

i Europa och andra länder som har 

kärnkraftverk. Arbetet ska involvera 

potentiella slut användare. 

• Fas 2 - Gemensamt verktyg 

Den andra projektfasen avser utvecklingen 

av ett datorsystem som kan användas 

i olika länder i Europa. Det ska 

uppfylla följande generella kravbild; 

– vara anpassat till synsätt/arbetssätt 

enligt fas 1 

– motsvara expertgruppernas behov i 

olika beredskaps centraler i Europa. 

– vara anpassat till existerande system 

för beräkning av spridning och radiologiska 

konsekvenser i omgivning en. 

– vara användarvänligt i haverisituationer. 

• Fas 3 - Gemensam bas för utbildning 

och övning 

Den tredje och avslutande projektfasen 

avser framtagandet av gemensamt 

pedagogiskt material för installation, 

utbild ning, träning och övning. Målsättningen 

är också att testa en installation 

för varje reaktortyp. 

Gemensamt angreppssätt 

Det handlar alltså inte bara om datorprogram. 

Gemen samma antaganden, förhållningssätt, 

arbetsprocedurer och sätt att 

sammanfatta och rapportera utgör grunden 

för att känna för tro ende för vad som 

kommuniceras mellan beredskapsaktörer 

och länder. Projektet förutses dessutom ge 

en gemensam bas för utbildning, träning 

och övning. 

Den tidiga fasen av ett haveri karaktäriseras 

av stora osäkerheter och inte minst 

av behovet att agera omgående, snabbt 

och effektivt innan ett radioaktivt utsläpp 

Nucleus 1/2003 7

sker. Det ställer krav inte bara på analysverktyg 

utan även på arbetsprocedurer, 

sätt att värdera och prioritera, rapportera 

och kommunicera. 

Till grund för det gemensamma synsättet 

och arbetssättet i Astrid ligger de 

verktyg och metoder som redan finns och 

används i Europa. För uppgiften genomfördes 

under 2002 en undersökning hos 

myndigheter och kraftföretag i många 

länder. Denna ska resultera i en metodikbeskrivning 

som potentiella användare av 

Astrid kan enas kring och arbeta efter. 

Beskrivningen ställer också krav på 

systemutvecklingen i fas 2 i den meningen 

att utformning av användargränssnitt, 

modularisering, analysöversikter och 

rapporter ska passa olika användarsituationer. 

Det kan vara frågan om nationella 

beredskapscentraler eller kärnkraftverkens 

expert grupper med högst varierande 

bemanningssituation. 

För Sveriges del förväntas kärnkraftverkens 

egna bered skaps centraler och 

tekniska stödfunktioner vara användare 

av dessa verktyg och metoder. Det kan 

moti ve ras främst av kärn kraftverkens 

oinskränkta tillgång till egen processinformation 

och haveri hantering. 

Utgår från barriärsyn 

Det gemensamma syn sättet kommer att 

utgå från en barriärsyn där de barriärskyddande 

funktionerna (kritiska säkerhetsfunktioner) 

kommer att analyseras. 

Barriärsynsättet har givetvis barriärer som 

minsta gemen samma nämnare. 

Således kommer, t.ex. barriären 

bränsle/härd att innehålla kapsling, inherenta 

egenskaper och bränslematris. 

På samma vis kommer barriären reaktorinne 

slutning att omfatta både reaktor inneslutning 

och reaktor byggnad för våra 

BWR. 

För varje barriär identifieras ett antal 

primära och sekun dära barriärskyddande 

funktioner samt vilka pro cessparametrar 

man behöver ta i anspråk för att analy sera 

dessa. Det betyder att flera sätt att analysera 

en barriär kan komma ifråga och att 

val av beräknings metod kan komma att 

avgöras av t. ex. tillgäng lighet på indata 

eller tid. Processparametrarna för olika 

barriärer ska kopplas på så vis att t. ex. 

information om inneslut ning ens atmosfär 

används för att bedöma även den första 

barriärens status. 

Källtermsbedömningar 

Arbetscykeln för en källtermsbedömning 

förslås ha tre delar: 

• Status 

Avser nutillståndet för barriärerna i 

varje stund, dvs. en diagnos av läget 

och vilka system funktioner som är 

tillgängliga alternativt i drift. 

• Prognos 1 

Avser analys av hur tillståndet kommer 

att utveckla sig om man inte kan 

återetablera systemfunktioner. Det 

handlar återigen om samma barriärer 

men deras framtida status. 

• Prognos 2 

Avser analys av hur tillståndet kan 

komma att utveckla sig om en ytterligare 

systemfunktion fallerar. Strävan 

är ett gemensamt förhållningssätt vid 

sårbarhet för tillkommande fel, t.ex. 

situationer med singulära beroenden 

till komponent, funktion eller åtgärd. 

Varför är då ett gemensamt synsätt och 

arbetssätt så viktigt i Astrid? Det klargör 

förväntan i ett skede som kan karaktäriseras 

av hög stress, det ger tilltro till andras 

förmåga att hantera situationen och det 

ger förtroende till det som kommuniceras 

beredskapsaktörer och länder emellan. 

Skillnaderna mellan Europas länder är 

i dag avsevärda betingat av olikheter i 

reaktorkonstruktioner och generationer 

men också av verktyg, värderingar och 

arbetssätt. 

Vad blir bättre? 

Med den utvecklade arbetsmetodiken och 

verktyg anpassade för beredskapsändamål 

förbättras möjligheterna avsevärt att 

ge tidiga prognoser av storleken på ett 

radioaktivt utsläpp. Det kan öka det tidsfönster 

före utsläpp då skyddsåtgärder kan 

genomföras mest effektivt. 

Att Astrid är gemensam stärker och 

hjälper användarländerna att svara upp 

mot kraven i konventioner och fördrag. 

Astrid gäller för kärnkraftverk och är 

ingen lösning för andra typer av kärntekniska 

anläggningar. Struktur och metodik 

kan emellertid vara en hjälp att skapa lösningar 

även på andra områden. 

Uthållighet och långsiktighet är särskilt 

viktigt i den här typen av unilaterala 

projekt. Införande av Astrid i Sverige 

åren 2004-2005 kommer att föranleda 

förberedelsearbeten av olika slag. Ett 

av de viktigaste områdena är kompetensutveckling. 

Projek tets genomförande är 

i sig kunskapsorienterat och innehåller 

lärdomar för de som deltar. 

Christer Viktorsson 

& Richard Olsson 

8 


Störningsfri metod för PWR 

Övervakning under drift 

Av Christophe Demazière 

Tekn.dr 

Artikelförfattaren är verksam vid 

Chalmers tekniska högskola, 

avdelningen för reaktorfysik 

Av Imre Pázsit 

Prof. 

Artikelförfattaren är verksam vid 

Chalmers tekniska högskola, 

avdelningen för reaktorfysik 

En störningsfri metod för kontinuerlig 

övervakning av moderatortemperaturkoeffi 

cienten 

(MTK) i tryckvattenreaktorer har 

utvecklats vid avd. för Reaktorfysik 

på Chalmers. Metoden har 

fördelar gentemot de traditionella 

metoderna eftersom dessa är 

kostsamma och tidskrävande samt 

förutsätter någon form av störning 

av driften. 

Metoden har tidigare gett ett systematiskt 

för lågt värde av MTK men nu har orsaken 

till denna underskattning kartlagts 

och metoden har utvecklats samt testats 

vid Ringhals 2. Den utvecklade metoden 

var också ämnet för Christophe Demazières 

doktorsavhandling som försvarades i 

december 2002. Studierna har finansierats 

av Svenskt Kärntekniskt Centrum och 

CEA i Frankrike. 

Viktig säkerhetsparameter 

Vad är då MTK? MTK som är en viktig 

säkerhetsparameter i tryckvattenreaktorer, 

är ett mått på den reaktivitetsändring 

i härden som orsakas av en ökning av moderatorvattnets 

temperatur med 1 C o . 

En negativ MTK är stabiliserande mot 

små störningar medan en positiv MTK är 

destabiliserande. Detta betyder att MTK 

ska vara negativ men den får inte anta alltför 

stora negativa värden eftersom detta 

kan ställa till problem i fall man får en 

plötslig nedkylning av moderatorvattnet. 

Det finns därför ett gränsvärde vilket 

MTK inte får gå under. För Ringhals är 

detta gränsvärde satt till –72 pcm/ C o . 

(pcm är enheten för reaktivitet som är ett 

mått på avvikelse i neutronbalansen) 

MTK varierar under reaktordrift till 

följd av utbränning och ett minskat borinnehåll 

i moderatorvattnet. Resultatet blir 

att MTK blir mer och mer negativ under 

en driftcykel. För att förvissa sig om att 

MTK inte ligger under detta gränsvärde 

gör man en bestämning av MTK i slutet 

av driftcykeln. 

Den traditionella metoden 

De traditionella metoder som är i bruk 

idag har många nackdelar. Ur praktisk 

synvinkel tar proceduren lång tid (något 

dygn) och under denna tid kör man med 

reducerad effekt (störning av driften). 

Detta har klara negativa ekonomiska konsekvenser 

p.g.a. produktionsbortfall, extra 

arbetsinsatser m.m. Ur teknisk synvinkel 

är metoderna inte rena mätningar utan en 

blandning av mätning och beräkning. Av 

denna anledning har man länge försökt 

ersätta de traditionella mätmetoderna för 

MTK med beröringsfria metoder. 

Brusmetoden 

En sådan metod är baserad på brus där 

man utnyttjar de små naturliga fluktuationerna 

i olika processparametrar som t.ex. 

bruset i en signal som mäter neutronflödet 

i härden. Dessa fluktuationer finns alltid 

och man behöver inte störa reaktordriften 

för att framkalla dem. Fördelarna med 

brusmetoden är alltså att mätningen kan 

genomföras flera gånger under driftcykeln 

utan att störa driften samt att den ger värdet 

på MTK direkt, dvs. utan korrektioner 

baserade på härdberäkningar. 

Brusmetoden går ut på att man mäter 

neutronbruset i någon härdposition, samt 

temperaturfluktuationerna vid härdutloppet 

i samma härdposition eller i en 

grannposition. Grundidén är att det finns 

temperaturfluktuationer i kylvattnet vid 

inloppssidan, vilka sedan propagerar genom 

härden axiellt utan förändring. Dessa 

fluktuationer alstrar, genom MTK, effektvariationer 

i bränslet, vilka yttrar sig 

i fluktuationer av neutronflödet. 

Korrelation av signaler 

Brusmätningar utvärderas vanligen i 

en frekvensdomän där man väljer ut ett 

lämpligt frekvensintervall. På det här sättet 

utesluter man inverkan av oönskade 

processparametrar. MTK bestäms sedan 

från kvoten av korsspektret mellan fluktuationerna 

från moderatortemperaturen 

och neutronflödestätheten i den utvalda 

härdpositionen, och autospektret av 


temperaturfluktuationerna. Autospektret 

beskriver signalens frekvensinnehåll 

medan korsspektret beskriver vilka frekvenskomponenter 

som är gemensamma 

för de två korrelerade signalerna. 

Under många år har olika forskargrupper 

världen över arbetat med att utvärdera 

ovan beskrivna metodik för verifiering av 

brusmetoden. Dessa utvärderingar har 

emellertid visat att metoden systematiskt 

underskattar det absoluta värdet av det 

riktiga MTK-värdet, som var känd från 

härdberäkningar, traditionella mätningar 

eller från leverantörens designdata. Beloppet 

av det korrekta MTK underskattades 

med en faktor mellan 2 och 5, vilket 

måste betraktas som ganska väsentligt. 

Klassisk gåta 

Brusmetodens underskattning av MTK 

har blivit något av en klassisk gåta. Den 

har diskuterats flitigt på många informella 

(IMORN = Informal Meeting on Reactor 

Noise) och formella (SMORN, ursprungligen 

Specialists Meeting on Reactor 

Noise) brusmöten. Många förslag har 

framförts under åren för att förklara avvikelsen 

utan vidare framgång. 

År 1998 startades forskning inom detta 

område vid avdelningen för Reaktorfysik 

på Chalmers när en av medförfattarna, 

Christophe Demazière, blev anställd 

som doktorand. I diskussioner med CEA 

Kvot mellan brustekniken och den korrekta MTK (1) 

1 

0.8 

0.6 

0.4 

0.2 

0 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

10 

(Frankrike) valdes just ämnet “Beröringsfri 

bestämning av moderatortemperaturkoefficienten”. 

Efter en omfattande litteraturstudie 

och genomgång av tidigare arbeten kom 

vi fram till insikten att anledningen till 

brusmetodens generella underskattning 

av MTK ligger på ett annat plan än vad 

man tidigare har antagit. Detta har att 

göra med temperaturfluktuationernas 

rumsfördelning, och närmare bestämt 

deras radiella fördelning. 

Felaktigt antagande 

I den traditionella brusmätningen antar 

man att temperaturen svänger i fas i alla 

radiella punkter, eftersom temperaturfluktuationerna 

mäts enbart i en punkt. I verkligheten 

är dock temperaturfluktuationerna 

radiellt mycket svagt korrelerade, 

och svänger inte alls i fas med varandra. 

Detta har vi kunnat visa i mätningar under 

arbetets gång på ett tidigt stadium. 

Om nu den radiella kopplingen mellan 

temperaturfluktuationerna är svag, 

leder detta bl.a. till att själva drivkraften 

till effektfluktuationer i härden, dvs. den 

integrerade temperaturfluktuationen, blir 

avsevärt mindre än vad man förutsätter 

vid utvärderingen. Temperaturen i flera 

härdpositioner kan ju fluktuera i motfas 

till varandra och inverkan av sådana fluktuationer 

tar därmed ut varandra. Genom 

20 

30 

Radiell position av detektorerna i härden 

40 

Ny metod 

Traditionell 

metod 

50 

60 

0.9 

0.8 

0.7 

0.6 

0.5 

0.4 

0.3 

0.2 

att mäta temperaturen i enbart en kanal, 

antar man att temperaturen svänger likadant 

i hela härden. Därvid överskattar 

man drivkraften, störningarna eller bruskällan, 

ganska kraftigt. 

Som en jämförelse kan man ta exemplet 

med hur man mäter reaktivitetsvärdet 

av en styrstavsbank. Om alla stavar rör sig 

tillsammans, blir resultatet av mätning i 

en punkt korrekt. Men om nu stavarna rör 

sig oberoende av varandra, då kommer en 

del stavar oundvikligen att röra sig i motsatt 

riktning, varvid effekterna tar ut varandra. 

Reaktivitetsinverkan blir mycket 

lägre än vid koordinerad styrstavsrörelse. 

Men eftersom man mäter styrstavsrörelserna 

enbart för en stav, tror man att alla 

stavar rör sig i takt. Man överskattar därför 

den uppmätta bruskällan och därmed 

drivkraften för neutronbruset. Då får man 

en lägre reaktivitetskoefficient. 

Undersökning av hypotesen 

Vi började med att undersöka noggrannheten 

av den hittills använda brusmetoden 

med störningar som är svagt korrelerade i 

rummet. Ett karakteristiskt resultat framgår 

av fig. 1 där kvoten mellan värdet som 

fås med den traditionella brusmetoden 

och det korrekta värdet visas. Resultatet 

beror dessutom på var man gör mätningen 

i härden - en konsekvens av temperaturfluktuationernas 

lösa radiella koppling. 

Figuren visar att var än man mäter 

temperaturen och neutronflödestätheten i 

härden, så underskattar man MTK med 

minst en faktor 5. Dessa undersökningar 

gav fog för att vi var på rätt spår, nämligen 

att avvikelsen från det korrekta värdet 

beror på temperaturfluktuationernas radiella 

inkoherens. 

Konstruktion av estimator 

Frågan var hur man kan utnyttja denna 

kunskap för att utarbeta en bättre metod 

för bestämning av MTK med brusteknik. 

En möjlighet är att bestämma rumskopplingen 

genom att mäta temperaturfluktuationerna 

i flera radiella punkter i härden. 

Figur 1. Den övre ytan visar kvoten mellan 

den nyutvecklade brusmetoden och det korrekta 

värdet i olika härdpositioner. Den nedre 

ytan visar kvoten mellan den traditionella 

brusmetoden och det korrekta värdet i samma 

härdpositioner. För den traditionella brusmetoden 

kan man notera att var man än mäter 

MTK i härden, underskattar man värdet med 

minst en faktor 5. 

10 


Figur 2. System för härdövervakning 

vid Ringhals 2 år 2002. 

Systemet består av 12 sonder för 

(in-core) gamma termometrar (GT) 

som i princip är likvärdiga med 

neutrondetektorer och man mäter i 

108 härdpositioner (12 radiella x 9 

axiella positioner). Samtidigt mäter 

man neutronflödet (ND) i 2 radiella 

härdpositioner vid härdens axiella 

mittpunkt. 

Om man använder sig av ett viktat medelvärde 

för dessa temperaturmätningar (dvs. 

beräknar ett slags medeltemperatur) får 

man en mycket bättre skattning av MTK. 

Giltigheten av denna hypotes undersöktes 

sedan genom detaljerade numeriska simuleringar. 

Experimentell bestämning 

Om man vill tillämpa medeltemperaturen 

enligt ovan, behöver man ha tillgång 

till temperaturmätningar i relativt 

många radiella härdpositioner. I princip 

är detta möjligt i många PWR eftersom 

det finns termoelement ovanför många 

härdpositioner. Vi har emellertid valt en 

alternativ lösning som visade sig mycket 

framgångsrik. 

I samband med vårt arbete och i strävan 

att kunna mäta lokala härdparametrar 

i många punkter i härden, började vi att 

närmare undersöka om man kunde utnyttja 

signaler från gammatermometrar 

(GT) i härden. Dessa används för härdövervakning 

i Ringhals 2. 

Systemet består av 108 gammatermometrar 

i 12 sonder i lika många radiella 

härdpositioner, se figur 2. Dessa 

används som gammaflödesmätare, som 

lite förenklat sagt är i princip likvärdiga 

med neutrondetektorer. Detta gäller dock 

enbart mycket långsamma processer, i 

området 0,01 Hz och lägre. 

Vid högre frekvenser hänger inte 

termoelementets varma övergång (hot 

junction) med. Termoelementets kalla 

övergång (cold junction) fungerar då som 

en vattentemperaturmätare. Detta gäller 

området 0,1 - 1 Hz, vilket är precis det 

område där brusmetoden för MTK fungerar. 

En öppning... 

Med detta öppnades en utomordentlig 

möjlighet för att kunna bestämma MTK 

med brusmetoden med en godtagbar 

noggrannhet. Bl.a. hade lösningen den 

fördelen att man kunde använda neturonflödes- 

och temperaturvärden, båda tagna 

i härden nära varandra. 

Temperaturfluktuationerna ovanpå 

härden, som man mäter med core-exit 

termoelement, är inte helt identiska 

med de i härden eftersom turbulens och 

”cross-flow” vid härdutloppet förändrar 

deras karaktär väsentligt. Detta kunde vi 

bekräfta i mätningar gjorda i Ringhals 2. 

Flera mätningar gjordes av Ringhals 

personal för att testa metoden. En sådan 

mätning genomfördes i början av 2002 i 

alla 12 radiella härdpositioner, med GTdetektorer 

tagna från den lägsta axiella 

härdpositionen. 

Jämförande mätningar 

Samtidigt registrerades neutronbruset i 

två radiella härdpositioner vid härdens 

axiella mittpunkt (se figur 2), och vid en 

(ex-core) termoelement ovanpå detektorpositionerna, 

för att kunna göra jämförelser 

med den traditionella brusmetoden. 

Medeltemperaturen beräknades genom 

en viktad summa över alla radiella 

härdpositioner. Som viktfunktion har vi 

använt både beräknade värden av statiska 

flödestätheten från härdberäkningskoden 

SIMULATE och gamma-detektorernas 

stationära värde som antogs vara proportionellt 

mot den statiska flödestätheten 

med en konstant faktor. 

Övertygande resultat 

Resultaten har varit mycket övertygande. 

Det har visat sig att alla utvärderingar, 

med användning av olika axiella nivåer 

och olika viktfunktioner, ligger nära det 

korrekta MTK som man fick från beräkningar 

med SIMULATE. 

Utvärderingen har också visat att temperaturfluktuationerna 

var större ovanför 

härden än inne i härden vid samma härdposition. 

Anledningen är förmodligen den 

extra blandning och turbulens som uppstår 

när kylvattnet lämnar härden. Detta 

faktum ger en ytterligare bidragande faktor 

till att den traditionella brusmätningen 

underskattar det riktiga MTK-värdet. 

Fortsättning av arbetet 

Resultaten visar att metoden har en betydande 

potential att kunna utvecklas till 

en standardmetod för kontinuerlig övervakning 

av MTK under drift. Den bör 

dock vidareutvecklas på ett par punkter. 

En sådan är att utöka mättiden för att få 

bättre statistik men denna begränsas av att 

de rörliga neutrondetektorerna enbart kan 

användas under 20 minuter. 

Ett alternativ är därför att undersöka 

om detektorer utanför härden kan användas. 

Metoden kommer att ytterligare 

testas och utvärderas i nya mätningar. 

Den vidareutvecklade versionen kommer 

sedan att användas rutinmässigt i Ringhals 

2. 

Christophe Demazière 

& Imre Pázsit 


Att förstå olyckor 

Lätt att bli syndabock i 

Av Erik Hollnagel 

Professor 

Artikelförfattaren är verksam vid CSELAB, 

Institutionen för Data och Informationsvetenskap, 

Linköpings universitet. 

Email: erik.hollnagel@ida.liu.se 

När en olycka inträffar är det 

självklart viktigt att förstå vad 

som orsakade den för att kunna 

vidta effektiva förebyggande 

åtgärder. Olycksanalyser utgår 

alltid ifrån en olycksmodell, dvs. 

ett antal antaganden om vilka 

de underliggande mekanismerna 

är. Under de senaste 50-75 åren 

har olycksmodellerna signifikant 

förändrats, vilket lett till förändringar 

i olycksanalysens metod 

och mål. I parallell till denna 

utveckling har också förståelsen 

av människans roll i olyckor och 

bilden av mänskliga fel förändrats. 

Denna artikel ger en översyn 

av utvecklingen och utreder konsekvenserna 

av nutida olycksanalyser 

och förebyggande arbete. 

Det är en gammal sanning att vi inte kan 

tänka på något utan att ha ord och begrepp 

som beskriver det, eller har någon 

referensram till det. Mycket ofta representerar 

referensramen en outsagd men 

vanlig åsikt som t.ex. hör till en specifik 

teknisk kultur. 

Fördelen med användandet av en referensram 

är att kommunikation och förståelse 

blir effektivare eftersom så många 

saker kan tas för givna. Nackdelen är att 

den ofta starkt favoriserar en eller ett par 

synpunkter, vilka sällan ifrågasätts. Detta 

försvårar noggrannheten i analysen när 

det gäller hänsyn till alternativa förklaringar. 

Människans roll 

Referensramen är särskilt viktig när det 

gäller funderingar kring olyckor, eftersom 

den avgör hur vi ser på människans 

roll. Jag kommer att referera till denna 

referensram som olycksmodellen, dvs. 

ett stereotypt sätt att tänka kring hur en 

olycka inträffar. 

Även om det finns många individuella 

modeller tycks de stämma överens 

med någon av de tre typer som beskrivs 

nedan. 

Sekventiella olycksmodeller 

Den enklaste typen av olycksmodell 

beskriver en olycka som ett resultat av 

handlingar som inträffar i en speciell ordning 

eller sekvens. Detta har uttrycks som 

det första axiomet av Industriell Säkerhet, 

vilket lyder: 

“Förekomsten av en skada är ständigt 

ett resultat av en sekvens av flera faktorer, 

där den sista av dessa är olyckan. Olyckan 

å sin sida är ständigt orsakad eller tillåten 

genom en osäker handling och/eller en 

12 


”effektiv” organisation 

mekanisk eller fysisk risk.” (Heinrich, Petersen 

& Roos, 1980; org. 1931, p. 21) 

Dominoteorin 

Detta axiom kallades också Dominoteorin 

och visualiserades genom ett 

antal dominobrickor. Som alla vet, när 

en dominobricka faller kommer den att 

knuffa omkull efterföljande brickor. Om 

en dominobricka därför representerar en 

olycksfaktor, representerar modellen hur 

dessa faktorer kedjas ihop till en sekvens 

av händelser där länken mellan orsak och 

verkan är enkel och avgörande. 

Ett annat och mycket senare exempel 

är modellen om Olycksutveckling och 

Barriärer (Accident Evolution and Barrier 

model; Svenson, 1991, 2001), vilken beskriver 

en olycka i termer av en sekvens 

av händelser - eller snarare barriärer som 

brustit. 

Denna beskrivning fokuserar på det 

som gick fel, men riskerar genom denna 

fokusering att utelämna information som 

kan vara potentiellt viktig. Mer generellt 

representerar sekventiella modeller 

olyckan som en följd av en serie av individuella 

steg organiserade i den ordning 

de förekommer. 

Även om de sekventiella modellerna 

var tillräckliga för beskrivningen av 

sociotekniska system under den första 

halvan av 1900-talet, visade de sig vara 

begränsade i sin kapacitet att förklara 

olyckor i de mera komplexa system som 

blev vanligare under den senare halvan av 

seklet. Behovet av ett mer kraftfullt sätt 

att se på olyckor ledde till utvecklandet 

av en grupp av epidemiologiska olycksmodeller, 

vilka vann popularitet under 

1980-talet. 

Epidemiologiska olycksmodeller 

Epidemiologiska modeller beskriver, som 

namnet anger, en olycka att likna med en 

sjukdom, dvs. vad som blir resultatet av 

en kombination av olika faktorer, vissa 

uppenbara och andra dolda, som råkar 

samexistera i tid och rum. 

Detta begrepp användes så tidigt 

som 1961, när Suchman föreslog att ett 

olycksfenomen är “den oväntade oundvikliga 

oavsiktliga handling som är ett resultat 

av samspelet mellan värd, agent och 

miljömässiga faktorer i situationer som 

involverar risktagande och uppfattning av 

fara” (Suchman, 1961; citerad i Heinrich, 

Petersen & Roos, 1980, p. 50). 

Mätbara effekter 

Enligt detta synsätt kommer en olycka 

att ha observerbara och mätbara effekter, 

även om olyckan i sig är ett resultat av en 

kombination av “agent” och miljömässiga 

faktorer som skapar ogynnsamma villkor. 

Den epidemiologiska olycksmodellen 

åsyftades i analysen av Tjernobylolyckan, 

vilken innehåller följande passage: 

“Alla system tillverkade av människan 

innehåller källor till sin egen förstörelse, 

liksom människokroppen har resistenta 

patogen (sjukdomsframkallande ämnen). 

När som helst kan ett antal komponenter 

fela, mänskliga fel och “oundvikliga 

överträdelser” inträffa. Ingen av dessa 

är generellt tillräcklig för att orsaka ett 

signifikant haveri. Katastrofer inträffar 

Dominobrickorna på bilden till vänster illustrerar 

väl hur en slutligt uppkommen skada 

kan vara en konsekvens av fl era faktorer. Den 

initierande händelsen behöver nödvändigtvis 

inte utlösa hela kedjan – faller en faller alla 

– utan kan likaväl starta i mitten. 

Foto: © 2003 Raoul Hellgren 


Moral, 

sociala 

normer 

Regering 

Tillsyn 

Verksamhet 

Ledning 

Faktorer på 

arbetsplatsen 

Riskabel 

handling 

“Trubbiga änden” 

faktorer är avlägsna i 

tid och rum 

“Spetsiga änden” 

faktorer verkar här 

och nu 

Figur 1. Trubbiga änden – spetsiga änden. Medan fokus tidigare låg på människans roll i den “spetsiga 

änden”, dvs. i verksamheten på den tid och plats där olyckan skedde, har det nu blivit tydligt att människans 

roll också är av betydelse i den trubbiga änden liksom överallt däremellan. 

genom den osynliga och vanligtvis oförutsebara 

sammanlänkningen av ett stort 

antal av dessa patogen.” (Reason, 1987) 

Värdefulla modeller 

Begreppet med en patogen eller en 

specifikt avgörande agent, kommer helt 

tydligt från den medicinska terminologin, 

liksom uppfattningen att en patogen kan 

vara resident. Detta överensstämmer med 

uppfattningen om dolda tillstånd som föreslagits 

av Reason (1990). 

Epidemiologiska modeller är värdefulla 

eftersom de tillhandahåller en grund 

för diskussioner kring olyckskomplexitet 

som överskrider de sekventiella modellernas 

begränsningar. 

Tyvärr är epidemiologiska modeller 

sällan starkare än den bakomliggande 

liknelsen, dvs. de är svåra att ytterligare 

specificera i detalj, även om parallellen 

med patogen tillåter en mängd metoder 

som kan användas för att karaktärisera det 

generella “hälsotillståndet” hos ett system 

(Reason, 1997). För att överkomma dessa 

begränsningar behövdes en tredje typ av 

modell. 

Systemiska olycksmodeller 

Den tredje typen av dessa modeller är 

den så kallade systemiska modellen. Som 

namnet antyder strävar dessa modeller 

mot att beskriva det karaktäristiska utförandet 

hos hela systemet, snarare än att 

beskriva utförandet hos vissa nivåer av 

specifika orsak-verkan “mekanismer” eller 

epidemiologiska faktorer. 

I stället för att använda en strukturell 

uppdelning av systemet, anser det systemiska 

synsättet att olyckor är ett framväxande 

fenomen, vilket därför är “normalt” 

eller “naturligt” eftersom det är något 

som måste förväntas hända. 

Detta stämmer överens med Perrows 

uppfattning om normala olyckor (Perrow, 

1984). Generellt betonar systemiska modeller 

behovet av att grunda olycksanalysen 

på en förståelse av systemets funktionella 

karaktär snarare än på antaganden 

eller hypoteser kring interna mekanismer 

som tillhandahålls genom standardrepresentationer 

av t.ex. informationsprocessande 

eller felande sökvägar. 

Olycksmodeller och 

olycksanalyser 

De tre huvudtyperna av olycksmodeller 

finns summerade i Tabell 1. Varje typ 

bär med sig vissa antaganden om hur en 

olycksanalys bör gå till och vilken konsekvens 

den bör få. 

Skillnaden mellan de tre klasser av 

olycksmodeller som föreslagits ovan 

innebär inte att en av dem är entydigt 

bättre än de andra. I de fall där det finns 

orsaker som är lätta att särskilja, är det 

vettigt att försöka eliminera dem. På 

samma sätt är det i fall med en mängd 

bidragande orsaker bättre att använda 

förebyggande och beskyddande barriärer 

och att nära övervaka systemet för att 

upptäcka överhängande hot och sammanträffanden. 

Människans roll i olyckor 

Även om människor inte längre anses 

vara den direkta orsaken till att olyckor 

inträffar spelar de dock en roll i hur systemet 

kan bryta samman och i hur det kan 

återhämta sig. Detta beror helt enkelt på 

att människan är en oumbärlig del av alla 

komplexa system. 

Medan fokus tidigare låg på människans 

roll i den “spetsiga änden”, dvs. 

i verksamheten på den tid och plats där 

olyckan skedde, har det nu blivit tydligt 

att människans roll också är av betydelse 

i den trubbiga änden liksom överallt däremellan 

(fig. 1). 

Människor är inblandade från början 

till slut och hänsyn till människans roll 

måste därför tas på alla nivåer, från den 

inledande designen till reparationer och 

underhåll, där även granskning, föreskrifter 

och till slut demontering ingår. För att 

försöka förstå människans roll i olyckor 

14 


Tabell 1: De tre generella olycksmodellerna. 

Modelltyp Sökprincip Mål med analysen Exempel 

Sekventiella 

olycksmodeller 

Epidemiologiska 


Systemiska 


Specifika orsaker 

och väldefinierade 

länkar 

Bärare, hinder, 

och latenta 

tillstånd 

Täta kopplingar 

och komplexa 

sammanhang 

Eliminera och 

begränsa orsaker 

Förstärka hinder och 

försvar 

Övervaka och 

kontrollera 

föränderlighet i 

prestanda 

Linjär händelsekedja (domino) 

Trädmodell 

Nätverksmodell 

Latent tillstånd 

Bärare - försvar 

Patologiska system 

Kontrollteoretiska modeller 

Kaosmodeller; slumpmässig 

resonans; tillfällighetsmodeller 

Tabell 1 visar de tre huvudtyperna av olycksmodeller som fi nns summerade ovan. Varje typ bär med sig vissa antaganden 

om hur en olycksanalys bör gå till och vilken konsekvens den bör få. Att det finns tre klasser innebär inte 

att en av dem är entydigt bättre än de andra. 

är ett första steg att erkänna att mänskliga 

handlingar inte kan beskrivas i binära termer, 

dvs. som varande antingen korrekta 

eller inkorrekta. Hur korrekt en handling 

var kan endast bedömas i efterhand, dvs. 

med kunskap om resultatet (Woods et al., 

1994). 

Viljan att göra rätt 

Det måste antas att människor alltid försöker 

göra det de anser vara rätt vid tidpunkten 

de gör det. Som exempel skulle ingen 

för ett ögonblick påstå att operatörerna i 

Tjernobyl eller Harrisburg försökte orsaka 

en kärnkraftsolycka. 

Deras handlingar visade sig vara katastrofalt 

felaktiga men inte på grund av 

att operatörerna avsåg att handla fel, utan 

därför att de inte förstod situationen. 

Tyvärr kan vissa handlingar ibland 

skilja sig från vad som var avsikten på 

grund av en mängd olika anledningar 

som t.ex. distraktion, olämpligt designat 

gränssnitt, trötthet, brist på kunskap, eller 

för hög arbetsbelastning. Utövare kan inse 

detta antingen när de: 1) utför en handling, 

2) direkt efter eller 3) senare – och 

som en konsekvens av detta försöka ställa 

till rätta den misslyckade handlingen. 

Detta synsätt leder till en klassificering 

av en mångfald av mänskliga handlingar 

enligt följande princip (Amalberti, 1996): 

• Handlingar som är korrekt utförda, dvs. 

där avsikten och det faktiska utfallet 

överensstämmer. 

• Handlingar där fel upptäcks och är 

framgångsrikt åtgärdade. Åtgärden 

kan antingen ske omedelbart, som när 

vi upptäcker ett tryckfel, eller vid ett 

senare tillfälle beroende på processens 

natur och hur förlåtande systemet är. 

• Handlingar där felet upptäcks men 

tolereras. Detta sker oftast på grund 

av att människor tror att konsekvensen 

blir liten eller att det går att åtgärda vid 

en senare tidpunkt. 

• Handlingar där felet upptäcks men inte 

åtgärdats. Att felet inte åtgärdas kan 

bero på att processen inte kan backas, 

att det inte finns tillräckliga resurser 

- framförallt inte tillräckligt med tid, 

att upptäckten sker för sent, att det inte 

finns några förslag till åtgärder etc. 

• Slutligen finns det handlingar där felet 

inte upptäcks på grund av att effekterna 

är dolda. Detta är typiskt för fel som 

inträffar under systemunderhåll. I dessa 

fall kommer inte det faktiska utfallet 

att överensstämma med det förväntade 

utfallet. 

De olika typerna av handlingar är illustrerade 

i figur 2. Denna figur visar att det är 

endast om handlingarna är klassificerade i 

termer av deras utfall (korrekt/inkorrekt) 

som de kan ses som rätt eller fel. Att göra 

så är dock en grov förenkling, som inte 

bara bortser från nyanserna mellan de 

olika handlingstyperna, utan också omöjliggör 

utvecklingen av effektiva gensvar. 

Det är bara genom att veta vad människor 

gör och vad de gjort som man kan finna 

effektiva lösningar. 

Handlingstyper och 

olycksanalyser 

Eftersom människor spelar en viktig roll 

i hur olyckor inträffar är det passande att 

överväga hur mångfalden av handlingar 

överensstämmer med de olika olycksmodellerna. 

Med andra ord, vilka antaganden 

om mänskliga handlingar finnas i de olika 

modellerna? 

Den sekventiella olycksmodellen antar 

i stort sätt att en kedja av händelser orsakar 

olyckan, vilket illustreras av det första 

axiomet av Industriell Säkerhet som 

citerades ovan. Varje händelse i denna 

kedja anses utförd antingen korrekt eller 

felaktigt och detta gäller mänskliga handlingar 

såväl som allting annat (Barnes et 

al., 2002). 

Dolda tillstånd 

I den epidemiologiska modellen sker 

olyckorna på grund av de “oförutsägbara 


Korrekt 

utförda 

handlingar 

Faktisk verkan = 

avsedd verkan 

Fel upptäckta och åtgärdade 

Fel upptäckta men tolererade 

Fel upptäckta men inte åtgärdade 

Fel inte upptäckta 

Faktisk verkan ≠ 

avsedd verkan 

Omgående resultat 

Latente resultat 

Figur 2. Denna fi gur visar att det är endast om handlingarna är klassificerade i termer av deras utfall, 

korrekt/inkorrekt, som de kan ses som rätt eller fel. Att göra så är dock en grov förenkling, som inte bara 

bortser från nyanserna mellan de olika handlingstyperna, utan också omöjliggör utvecklingen av effektiva 

gensvar. 

sammanlänkningarna” av osäkra handlingar 

och dolda tillstånd, där de senare 

är resultatet av handlingar avlägsnade i 

tid och rum - dvs. i den trubbiga änden. 

Dessa tillstånd har många ursprung: 

begränsningar hos tillsynsmyndigheten, 

ofullständiga procedurer, sammansatta 

budskap, för höga produktionskrav, ansvarsförändringar, 

bristfällig utbildning, 

uppmärksamhetsstörningar, uppskjutet 

underhåll, klumpig teknologi och så vidare. 

Den systemiska modellen är baserad på 

uppfattningen att mänskliga handlingar är 

föränderliga och att föränderligheten, 

snarare än mänskliga fel, är den centrala 

frågan. Det är därför viktigt att förstå hur 

och varför mänskliga handlingar varierar, 

och inte nöja sig med att förstå hur säkerhet 

och effektivitet uppstår. 

Det är systemets uppförande, inklusive 

alla människor i systemet, som skapar 

såväl säkerhet som olyckor. Klassificeringen 

av variationerna i mänskliga handlingar 

måste därför få ett tillägg genom 

en modell eller en beskrivning av hur de 

uppstår. Detta utreds nedan. 

Effektivitet och noggrannhet 

Mänskligt utförande måste alltid tillfredställa 

en mångfald av kriterier som kan 

vara föränderliga och som dessutom ofta 

är i konflikt. Människor klarar vanligtvis 

av denna påtvingade komplexitet eftersom 

de kan ändra vad de gör och hur de gör det 

för att matcha den aktuella situationen. 

Ett sätt att se på detta är genom att 

notera att människor konstant försöker 

göra sitt bästa genom att hitta en kompromiss 

mellan effektivitet och noggrannhet. 

Å ena sidan försöker människor att tillmötesgå 

uppgiftskraven och att vara så 

grundliga som de anser vara nödvändigt. 

Å andra sidan försöker de göra detta så 

effektivt som möjligt, vilket innebär att de 

undviker en onödig ansträngning eller att 

spilla tid. Denna avvägning mellan effektivitet 

och noggrannhet kallas på engelska 

för Efficiency-Thoroughness Trade-Off 

(ETTO principen). 

När människor gör denna kompromiss 

är de till stor del hjälpta av regelbundenheten 

eller stabiliteten i deras arbetsmiljö 

och faktiskt av regelbundenheten i världen 

i stort. Om arbetsmiljöer ständigt förändrades 

skulle de sakna den förutsägbarhet 

som gör det möjligt att hitta genvägar 

och att lära sig hur saker kan göras mer 

effektivt. 

Förmåga att välja bort 

Mänskligt utförande är effektivt eftersom 

människor snabbt lär sig att bortse från de 

aspekter eller tillstånd som vanligtvis är 

oviktiga och koncentrera på de delar som 

är viktiga. 

Denna anpassning är dessutom inte 

bara ett bekvämt påhitt för individen, 

utan också ett nödvändigt tillstånd för det 

förenade systemet (dvs. människor och 

teknologi tillsammans) som en helhet. 

Precis som individer anpassar sitt beteende 

för att undvika onödiga ansträngningar 

gör även det förenade systemet det. 

Detta skapar ett funktionellt tilltrasslande 

som måste läggas till grund för att förstå 

varför fel inträffar. 

Anpassningen av utförandet på det 

förenade systemets nivå kan inte vara 

effektiv såvida inte den summerade effekten 

av vad individer gör är relativt stabil, 

eftersom denna utgör en viktig del av det 

förenade systemets miljö. 

Effektivitet och regelbundenhet 

Å andra sidan bidrar det effektiva utförandet 

av det förenade systemet på ett viktigt 

sätt till regelbundenheten i arbetsmiljön 

för individer, vilket är en förutsättning för 

deras anpassning av utförandet. 

När det gäller nivån av individuellt 

mänskligt utförande är den lokala optimeringen, 

genom genvägar, tumregler 

och förväntningsdrivna handlingar, norm 

snarare än undantag. Normalt utförande 

är faktiskt inte det som är fastställt genom 

regler och bestämmelser utan snarare det 

som händer som ett resultat av anpassningarna, 

dvs. jämviktsläget som reflek- 

16 


”...Anpassningsförmågan och 

flexibiliteten i det mänskliga 

arbetet är anledningen till 

dess effektivitet. Det paradoxala 

är att detta samtidigt 

också är ett skäl till att misstag 

inträffar, även om det aldrig 

är den direkta orsaken...” 

terar regelbundenheten i arbetsmiljön. 

Detta innebär att vi inte kan hitta skälet 

till misstagen i de normalt anpassade 

handlingarna eftersom de, per definition, 

inte är felaktiga. 

Den anpassningsbara 

människan 

Slutsatsen är att både normalt utförande 

och misstag är framväxande fenomen och 

att dessa därför varken kan tillskrivas eller 

förklaras med hänvisning till en specifik 

komponent eller del. 

För människorna i systemet innebär 

detta speciellt att orsaken till att de ibland 

felar, på så sätt att resultatet av deras 

handlingar avviker från det avsedda eller 

önskade, är föränderligheten i sammanhang 

och tillstånd, snarare än handlingsfel. 

Anpassningsförmågan och flexibiliteten 

i det mänskliga arbetet är anledningen 

till dess effektivitet. 

Det paradoxala är att detta samtidigt 

också är ett skäl till att misstag inträffar, 

även om det aldrig är den direkta orsaken. 

Om något kan ifrågasättas så är det 

anspråket på att vara både effektiv och 

grundlig på samma gång – eller snarare 

att vara grundlig när efterklokhet visar att 

det var fel att vara ”effektiv.” 

Erik Hollnagel 

LITTERATUR 

Amalberti, R. (1996). La conduite des systèmes 

à risques, Paris: PUF. 

Barnes, V. E., Haagensen, B. C. & O’Hara, J. 

M. (2002). The human performance evaluation 

process: A resource for reviewing the identification 

and resolution of human performance 

problems (NUREG/CR-6751). Washington, 

DC: U.S. Nuclear Regulatory Commission Office 

of Nuclear Regulatory Research 

Dörner, D. (1980). On the difficulties people 

have in dealing with complexity. Simulation & 

Games, 11(1), 87-106. 

Green, A. E. (1988). Human factors in industrial 

risk assessment - some early work. In L. 

P. Goodstein, H. B. Andersen & S. E. Olsen 

(Eds.), Task, errors and mental models. London: 

Taylor & Francis. 

Heinrich, H. W., Petersen, D. & Roos, N. 

(1980). Industrial accident prevention (Fifth 

Edition). New York: McGraw-Hill Book 

Company. 

Kanse, L. & van der Schaaf, T. W. (2000). Recovery 

from failures – Understanding the positive 

role of human operators during incidents. 

In: D. De Waard, C. Weikert, J. Hoonhout, 

& J. Ramaekers (Eds.): Proceedings Human 

Factors and Ergonomics Society Europe 

Chapter Annual Meeting 2000, Maastricht, 

Netherlands, November 1-3, 2000, p. 367- 

379. 

Perrow, C. (1986). Complex organizations: 

A critical essay (3rd ed.). New York: Random 

House. 

Reason, J. T. (1987). The Chernobyl errors. 

Bulletin of the British Psychological Society, 

40, 210-216. 

Reason, J. T. (1990). Human error. Cambridge, 

U.K.: Cambridge University Press. 

Reason, J. T. (1997). Managing the risks of 

organizational accidents. Aldershot, UK: 

Ashgate. 

Sheridan, T. B. (1992). Telerobotics, automation, 

and human supervisory control. Cambridge, 

MA: MIT Press. 

Svenson, O. (1991). The accident evolution 

and barrier function (AEB) model applied to 

incident analysis in the processing industries. 

Risk Analysis, 11(3), 499-507. 

Svenson, O. (2001). Accident and Incident 

Analysis Based on the Accident Evolution and 

Barrier Function (AEB) Model. Cognition, 

Technology & Work, 3(1), 42-52. 

Woods, D. D., Johannesen, L. J., Cook, R. I. 

& Sarter, N. B. (1994). Behind human error: 

Cognitive systems, computers and hindsight. 

Columbus, Ohio: CSERIAC. 

Översatt från: “Understanding accidents - 

from root causes to performance variability”. 

Keynote föredrag vid 2002 IEEE 7th Human 

Factors and Power Plants Conference, 15 Sep 

- 19 Sep, Scottsdale AZ. Översättning av Anna 

Druid. 


Jämförande studier i BWR och laboratorium 

Spricktillväxt studeras 

Av Anders Jenssen 

Artikelförfattarten är verksam vid Studsvik 

Nuclear AB där han är projektledare för bla. 

spricktillväxtmätningar i LWR-miljö. 

Interkristallin spänningskorrosion 

(IGSCC, intergranular stress corrosion 

cracking) är ett fenomen 

som orsakat problem i lättvattenreaktorer 

under många år. 

Fenomenet yttrar sig som sprickor 

i rostfritt stål och nickelbaslegeringar. 

För att kunna bedöma 

hur lång tid som krävs för att en 

spricka ska nå kritisk storlek krävs 

kännedom om hur fort en spänningskorrosionsspricka 

fortplantar 

sig i det aktuella materialet 

under rådande miljöförhållanden. 

Denna kunskap ingår även i 

underlaget för indelning av komponenter 

och system i kontrollgrupper 

och har alltså betydelse 

för inspektionsintervallens längd. 

Normalt utförs mätningar av spricktillväxthastigheten 

i laboratorium i simulerad 

reaktormiljö. Eftersom spricktillväxten 

till stor del är beroende av miljöförhållandena 

måste, för att tillförlitliga data ska 

erhållas, simuleringarna i laboratorium 

vara representativa för förhållandena som 

råder i reaktorn. Därför är goda kunskaper 

om förhållandena i reaktorns olika system 

nödvändiga för en vederhäftig simulering 

av reaktormiljön. En miljöparameter av 

betydelse är korrosionspotentialen, som 

ger ett mått på hur korrosiv miljön är för 

det aktuella materialet. 

För att definiera lämpliga laboratorieförhållanden 

för en relevant simulering 

av miljön som råder i recirkulationssystemet 

i en BWR har därför mätningar av 

spricktillväxthastigheten och korrosionspotentialen 

utförts i identiska utrustningar 

placerade i Oskarshamn 3 och i Studsvik 

Nuclears laboratorium. Då det för närvarande 

allmänt anses att de data som används 

vid skadetålighetsanalyser är alltför 

konservativa syftar mätningarna också till 

att skapa underlag för en bedömning av 

eventuell överkonservatism i befintliga 

spricktillväxtdata. 

Spänningskorrosion 

Sprickbildning på grund av spänningskorrosion 

erfordrar som namnet antyder 

dragspänningar, men även en korrosiv 

miljö och ett material känsligt för sprickning 

är viktiga komponenter. 

Dragspänningar förekommer nästan 

alltid i konstruktioner t.ex. egenspänningar 

vid svetsar. Ett sprickkänsligt 

material förekommer också vid svetsar, 

där temperaturförloppet vid svetsningen 

orsakar kromkarbidutskiljning vid korngränserna 

med kromutarmning som följd, 

så kallad sensibilisering. Även andra faktorer, 

såsom kalldeformation, kan påverka 

materialets sprickkänslighet. 

Viktig parameter 

Angående miljön så förekommer, i en 

BWR som körs med normalvattenkemi, 

syre och väteperoxid i koncentrationer 

om några hundratals ppb (parts per billion) 

i reaktorvattensystemen. Både syre 

och väteperoxid är oxiderande specier och 

de bidrar båda till en korrosiv miljö och 

därmed en hög korrosionspotential. 

Korrosionspotentialen anses vara en 

av parametrarna som styr känsligheten 

för spänningskorrosion och därmed 

spricktillväxthastigheten. Det finns dock 

sätt att sänka korrosionspotentialen för 

konstruktionsmaterialen och på så sätt 

minska spricktillväxthastigheten. Ett sätt 

som tillämpas i Sverige är vätgaskemi, 

där vätgas doseras till matarvattnet. Vätgasen 

undertrycker radiolysen i härden 

och rekombinerar syre och väte i gammastrålfältet 

i fallspalten, varvid halterna 

av syre och väteperoxid i reaktorvattnet 

sänks till låga nivåer. 

Databas för spricktillväxt 

För att kunna bedöma integriteten och 

återstående livslängd för de olika material 

som förekommer i reaktorn krävs kunskap 

om miljöbetingade spricktillväxthastigheter. 

Denna kunskap är viktig för att kunna 

avgöra hur mycket en postulerad defekt 

eller en indikation som detekterats vid 

en återkommande inspektion tillväxer 

under t.ex. en driftcykel. De svenska 

kraftbolagen har därför ställt samman 

18 


i simulerad miljö 

spricktillväxtdata från olika källor i en 

databas. Efter att ha applicerat ett antal 

urvals- och kvalitetskriterier har data 

sorterats ut som sedan ligger till grund för 

spricktillväxtsamband för olika material 

och miljökombinationer. 

En spricktillväxtlag uttrycker därför 

spricktillväxthastigheten som funktion 

av spänningsintensiteten för ett givet 

material i en given miljö. Spänningsintensiteten 

är ett brottmekaniskt begrepp som 

anger ett mått på spänningsnivån vid en 

sprickspets. 

Dataunderlaget som ligger till grund 

för spricktillväxtlagarna är framtaget i simulerad 

reaktormiljö i olika laboratorier 

världen över. Även om försöken utförts 

under nominellt lika förhållanden observeras 

en kraftig spridning i uppmätta 

spricktillväxthastigheter, vilket är ett skäl 

till att det idag allmänt anses att spricktillväxtlagarna 

är överkonservativa. 

Besvärande avvikelser 

En del avvikande datapunkter kan förklaras 

med experimentella problem och 

avvikelser. Den kvarstående spridningen i 

dataunderlaget är dock besvärande varför 

initiativ till att komma till rätta med problemet 

tagits. 

Vid internationella konferenser och 

möten har därför frågor rörande provnings- 

och datakvalitet diskuterats. I detta 

sammanhang är den Round Robin som 

SKI tog initiativ till och finansierade viktig 

för att öka kvaliteten i framtagna data. 

Som ett led i att öka datakvaliteten och 

överförbarheten av data till reaktorerna 

är det också viktigt att kunna avgöra om 

den på laboratoriet simulerade miljön ger 

spricktillväxthastigheter representativa 

för verkliga reaktorförhållanden. 

De identiska provutrustningar som 

finns placerade i Oskarshamn 3 och i 

Studsvik Nuclears laboratorium utgör 

därför unika redskap att utreda denna 

frågeställning. 

Simulerad BWR-miljö 

I en BWR är reaktorvattnet mycket rent 

och konduktiviteten (vattnets ledningsförmåga) 

ligger nära teoretiskt rent 

vatten. De föroreningar som påverkar 

konduktiviteten förekommer i ppb eller 

sub-ppb nivå. 

För att kunna simulera BWR-miljön 

i laboratorium krävs därför mycket rent 

vatten, något som kan åstadkommas genom 

att rena och avgasa vatten i flera steg 

med olika tekniker. Det vatten som används 

i Studsvik Nuclears laboratorium är 

i regel lika rent eller renare än i en BWR. 

På grund av radiolysen i reaktorhärden 

finns i reaktorvattnet i en BWR de lösta 

gaserna syre och väte, samt väteperoxid. 

Om reaktorn körs med normalvattenkemi 

förekommer syre i halter om några hundra 

ppb medan vätehalten ligger på några tiotals 

ppb. Eftersom väteperoxidmolekylen 

inte är stabil i högtemperaturvatten och 

den sönderdelas katalytiskt på metallytor 

är halten av denna specie beroende av var 

i reaktorsystemet man befinner sig. 

Vid väteperoxidens sönderfall bildas 

syre och vatten. Halten är som högst i 

härdområdet där den bildas av radiolysen 

och den avtar med ökande avstånd från 

härden. På grund av det katalytiska sönderfallet 

är det svårt att mäta väteperoxidhalten 

i reaktorsystemen. Beräkningar visar 

dock att flera hundra ppb väteperoxid 

förekommer i rörsystemen i en BWR. 

Denna miljö är oxiderande och resulterar 

i höga korrosionspotentialer. 

I laboratoriet simulerar man vanligen 

reaktormiljön genom att dosera syre till 

autoklavvattnet och i Studsvik Nuclears 

experiment görs simuleringen normalt 

med 500 ppb syre (ingen väteperoxid). 

En halt om 500 ppb har valts för att ta 

hänsyn till den väteperoxid som förekommer 

i reaktorn. För att utföra försök där 

väteperoxid doseras till den simulerade 

miljön krävs speciella arrangemang eller 

höga flödeshastigheter. 

Flödeshastighet 

En annan faktor som skiljer reaktormiljön 

från den simulerade är flödeshastigheten, 

som i laboratorieförsök är mycket lägre 

än i en reaktor. Detta gör bland annat att 

masstransporten av oxidanter (syre och 

väteperoxid) till systemytor eller prover 

i laboratoriemiljö skiljer sig väsentligt. 

Korrosionspotentialen är därför i regel 

lägre i laboratorieförsök, speciellt vid låga 

flöden, än i reaktorsystemen. 

Vad innebär då dessa skillnader i miljö 

mellan reaktorsystemen och laboratoriet 

för spricktillväxthastigheten? Svaret är 

att detta inte till fullo är utrett, men att 

Figur 1. Fotografi över provutrustningen i 

Oskarshamn 3. Autoklaven för spricktillväxtmätning 

syns till vänster i bild. 

Foto: Studsvik AB 


Figur 2. Principskiss över provutrustningarna i Oskarshamn 3 och Studsvik Nuclears 

laboratorium. 

Unika provningssystem 

Provutrustningarna som är placerade i Oskarshamn 

3 och Studsvik Nuclears laboratorium 

är identiska sånär som på några 

detaljer. I det följande beskrivs därför utrustningen 

i Oskarshamn 3 och skillnader 

mellan de två provplatserna påpekas. 

Figur 2 visar en principskiss för systemen. 

Som framgår av figuren består systemet 

av två autoklaver kopplade i serie, 

som i sin tur är anslutna till system 321. 

I laboratoriet förses provkretsen med 

ultrarent vatten från en vattenreningsanläggning 

som sedan trycksätts och värms 

till önskad temperatur. Systemet inkluderar 

också en flödesmätare, två rostfria filter 

och utrustning som möjliggör dosering 

av syre och väteperoxid. 

Avsikten med filtren är att katalytiskt 

sönderdela den eventuella väteperoxid 

som finns vid inloppet till spricktillväxtautoklaven, 

såväl som att sönderdela avsiktligt 

doserad väteperoxid innan vattnet 

returneras till system 321. 

Av förklarliga skäl ingår filtren inte i 

laboratoriesystemet. Ett fotografi över utde 

försök som utförs i Oskarshamn 3 

och Studsvik Nuclears laboratorium har 

för avsikt att belysa bland annat denna 

frågeställning. 

Mätning av spricktillväxt och 

korrosionspotential 

I de flesta fall utförs spricktillväxtmätningar 

med så kallade CT-prover (compact 

tension). 

I den maskinbearbetade provkroppen 

initieras en spricka i botten av spåret 

genom utmattning, vilket kan göras både 

i luft eller i den aktuella provmiljön. Belastningen 

i botten av spåret och senare 

i sprickspetsen åstadkoms genom att 

anbringa en kraft i hålen i CT-provet. När 

utmattningssprickan nått önskad längd, 

flera mm, ändras belastningsförhållandena 

till de som ska råda under spricktillväxtmätningen. 

Vanligen belastas provet med en konstant 

last eller konstant spänningsintensitet 

om det är spänningskorrosionstillväxt 

som ska studeras. 

Ohms lag 

För att mäta förändringen i spricklängd 

används DCPD-teknik (direct current 

potential drop). Med denna teknik mäts 

spänningsfallet över provets övre och 

nedre halva när en konstant likström leds 

genom provet. Eftersom spänningsfallet 

beror på den ospruckna delen av provet 

(Ohms lag), dvs. sprickans storlek, kan 

spricklängden bestämmas med hjälp av en 

kalibreringskurva. Polarisering av provet 

undviks genom att växla strömmens riktning 

med en förvald frekvens. 

Den med DCPD-tekniken uppmätta 

spricklängden verifieras sedan genom att 

mäta den verkliga sprickans längd efter 

att provningen avslutats, dvs. provet bryts 

isär och sprickans verkliga längd bestäms 

i mikroskop. DCPD-tekniken har hög 

upplösning och förändringar i spricklängd 

om ca 5 µm kan i bästa fall mätas. 

För att erhålla spricktillväxtdata av hög 

kvalitet krävs bland annat instrument med 

hög precision, t. ex. måste voltmetern ha 

en upplösning i nanovoltområdet. Andra 

viktiga faktorer är bland andra en god 

och kontrollerad miljö (tryck, temperatur, 

konduktivitet, syrehalt, föroreningar etc.), 

stabil och kontrollerad belastning och en 

jämn spricka som breder ut sig längs hela 

provets bredd. 

Mäta miljöinverkan 

Korrosionspotentialmätningar används 

för karakterisering av miljöns oxiderande 

inverkan på det studerade materialet, 

bland annat erhålls värdefull information 

om risken för spänningskorrosion. Korrosionspotentialen 

mäts mellan en referenselektrod 

och en mätelektrod tillverkad av 

det material som önskas studeras. 

Figur 3. Schematisk bild över spricktillväxtautoklaven 

med CT-prov och referenselektroder. 

Även ett CT-prov kan användas som 

mätelektrod. Korrosionspotentialer anges 

på den så kallade vätgasskalan (standard 

hydrogen electrode, SHE). För att en 

riktig omräkning skall kunna ske av erhållna 

mätvärden till SHE-skalan måste 

referenselektroder byggas på välkända 

system vars egen potential relativt vätgasskalan 

är bestämd. 

20 


ustningen i Oskarshamn 3 visas i figur 1 

på sidan 21. 

Spricktillväxtmätningarna utförs i 

en autoklav av rostfritt stål med innerdiametern 

150 mm. I autoklaven ryms ett 

CT-prov och tre elektroder. Figur 3 visar 

en bild över spricktillväxtautoklaven. 

Korrosionspotentialen mäts direkt på CTprovet. 

För att belasta provet används en 

servohydraulisk provmaskin som klarar 

att åstadkomma både konstant belastning 

och olika former av utmattningslaster. 

Förutom anslutningar för inlopps- och 

utloppsvatten är autoklaven utrustad med 

ett termoelement samt genomföringar för 

DCPD-systemets ström- och mätledare. 

Förutom korrosionspotentialmätningarna 

i spricktillväxtautoklaven görs även 

sådana mätningar i en separat rörformad 

(innerdiameter 25 mm) autoklav av rostfritt 

stål, se figur 4. Denna autoklav är bestyckad 

med tre referenselektroder (membran- 

och silverkloridelektroder) och fem 

mätelektroder av olika material. 

Figur 4. Schematisk bild över autoklaven för korrosionspotentialmätning. 

Intressanta resultat 

Uppbyggnaden av provningsutrustningarna 

har skett i etapper. I en första etapp 

utfördes enbart korrosionspotentialmätningar 

där identiska utrustningar var 

placerade i Barsebäck 1 och i Studsvik 

Nuclears laboratorium. Målsättningen 

med dessa försök var att bestämma korrosionspotentialen 

i BWR-miljö under normal- 

respektive vätekemi och att jämföra 

resultaten med mätningar utförda i simulerad 

miljö i laboratorium. De jämförande 

mätningarna syftade också till att definiera 

en lämplig laboratoriemiljö för simulering 

av miljön i reaktorns rörsystem. 

Resultaten från försöken visade att 

BWR-miljön med avseende på korrosionspotentialen 

inte kan simuleras med 

enbart dosering av syre. Om däremot 

väteperoxid var närvarande i laboratoriemiljön 

erhölls korrosionspotentialer 

motsvarande de i reaktorn. 

Förbättrad kunskap 

Effekten av skillnaden i korrosionspotential 

mellan reaktormiljön och simulerad 

miljö på spricktillväxthastigheten har 

studerats i en senare etapp av projektet. I 

denna etapp flyttades mätningarna till Oskarshamn 

3 och provningsutrustningarna 

kompletterades med en spricktillväxtautoklav. 

Målsättningarna med denna etapp var 

att förbättra kunskapen om spricktillväxtbeteendet 

i BWR, att skapa underlag för 

en bedömning av eventuell överkonservatism 

i befintliga spricktillväxtdata och 

att definiera en lämplig laboratoriemiljö 

för simulering av miljön i reaktorns rörsystem. 

Resultaten från denna etapp visar, till 

skillnad mot den första etappen, att man 

i laboratoriet kan erhålla korrosionspotentialer 

mer jämförbara med dem i reaktorn 

när 500 ppb syre doserades. Även 

spricktillväxthastigheterna mätta vid de 

två provplatserna i reaktorvatten respektive 

simulerad miljö med 500 ppb syre 

var jämförbara. Emellertid så erfordras 

höga flödeshastigheter i laboratoriet för 

att jämförbara responser ska erhållas, förhållanden 

som normalt inte råder under 

laboratorieförhållanden. Vidare observerades 

att även andra faktorer än korrosionspotentialen 

påverkar spricktillväxthastigheten 

i rostfritt stål. Både närvaron 

av väteperoxid och högre flödeshastighet 

ökade spricktillväxthastigheten utan att 

korrosionspotentialen påverkades. 

Internationellt intresse 

Mätningarna inom projektet har rönt 

internationellt intresse. För närvarande 

pågår försök i Oskarshamn 3 och i laboratoriet 

som bland annat studerar effekten 

av flödeshastigheten på spricktillväxthastigheten. 

I detta arbete undersöks nickelbaslegeringen 

Alloy 182, ett svetsgods 

som i laboratorieförsök visat sig vara 

mycket känsligt för spänningskorrosion. 

Även om sprickor i detta material upptäckts 

i reaktorer världen över, så svarar 

inte skadefrekvensen mot den på laboratoriet 

bestämda sprickkänsligheten. En 

av målsättningarna är därför att försöka 

förstå varför drifterfarenheterna av Alloy 

182 är bättre än vad som kan förutspås av 

laboratoriedata. 

Den nu pågående studien har initierats 

av SKI, de svenska kraftbolagen och en 

japansk organisation. De har också svarat 

för finansieringen av den första etappen. 

Anders Jenssen 


Oförstörande materialprovning 

Konsten att hitta det som 

Av Johan Enkvist 

Fil.mag 

Artikelförfattaren är doktorand vid 

Psykologiska institutionen på 

Stockholms universitet. 

Under hösten 2003 kommer han 

att lägga fram sin avhandling om 

MTO-aspekter på oförstörande provning 

Oförstörande provning (OFP) är 

en vanligt förekommande metod 

som praktiseras dagligen runt om 

oss utan att vi egentligen tänker 

närmare på den. De flesta av oss 

har t.ex. kommit i kontakt med 

röntgen hos tandläkaren eller på 

sjukhus. Då OFP är en diagnostisk 

metod finns det ett visst mått 

av osäkerhet som inverkar på tillförlitligheten. 

I vardagen spelar 

denna ingen eller liten roll. Men i 

kärnkraftbranschen ställs strängare 

krav eftersom konsekvenserna 

av en felbedömning kan bli stora. 

Mot den bakgrunden har artikelförfattaren 

studerat hur förståelse 

för samspelet mellan människa 

och teknik vid OFP-provning kan 

bidra till att förbättra resultaten 

och därmed metodens tillförlitlighet. 

Med hjälp av OFP kan man skaffa sig en 

god uppfattning om hur det står till inuti 

det som undersöks utan att det undersökta 

förstörs. Röntgen och ultraljud är 

två OFP-metoder som kan användas för 

att undersöka volymer. Andra OFP-metoder 

används för att kontrollera ytan, t.ex. 

virvelström och visuell teknik (även här 

används ultraljud). 

Degraderande material 

Vid tillverkning och installation av bl.a. 

rör används OFP bland annat för att kontrollera 

att svetsarna är korrekt utförda. 

Men med tiden finns det risk att materialen 

degraderar och att sprickor och andra 

defekter uppstår och då behövs OFP. 

Inom processindustrin är det av yttersta 

vikt att processen fortlöper kontrollerat. 

Därför utförs återkommande provning 

av vissa system och komponenter för 

att säkerställa driften till nästa kontroll. 

Exempel på komponenter som provas 

regelbundet i kärnkraftverk är diverse 

rörsystem samt reaktortank och andra 

interna delar. 

Provning ute på fältet 

Oförstörande provning har traditionellt 

genomförts för hand men har som mycket 

annat också mekaniserats. En fördel med 

manuell provning är att provningen kan 

gå relativt fort och att operatören snabbt 

kan förflytta sig och prova ytterligare 

komponenter. En nackdel med manuell 

provning är att resultatet kan påverkas 

av arbetsmiljön och att samma indikation 

kan bedömas olika av olika operatörer och 

vid olika tillfällen. Manuell provning är 

dessutom momentan, bedömningen måste 

göras på plats. De uppmätta värdena kan 

sällan sparas på ett sådant sätt att en fullvärdig 

bedömning kan göras vid ett senare 

tillfälle eller diskuteras med andra i en 

bättre arbetsmiljö. Den möjligheten finns 

oftast med mekaniserad provning. 

Mekaniserad provning 

Vid provning i farliga miljöer t.ex. i 

områden med väldigt hög strålning kan 

det dessutom vara motiverat att använda 

mekaniserad provning för att inte utsätta 

provaren för strålningen. I vissa fall kan 

det dock ta längre tid att montera upp den 

mekaniserade utrustningen än vad det 

skulle ta att utföra provningen manuellt. 

Andra områden är omöjliga att nå med 

manuell provning, till exempel nere i 

reaktortanken. 

I reaktortanken finns dock möjligheten 

att använda en robot eller manipulator för 

att komma åt komponenterna och möjliggöra 

provning utan att provaren alls behöver 

utsättas för strålning. 

Visuell Teknik (VT) 

I kärnkraftsammanhang har videokameror 

länge använts bland annat för att 

lokalisera föremål som tappats i reaktortanken. 

Genom att använda sig av ljussättning 

från olika håll och kraftig förstorning 

kan man både hitta och storleksbestämma 

ytbrytande sprickor. 

Visuell teknik är förmodligen den 

äldsta OFP-metoden av alla. Till vardags 

22 


finns men knappast syns 

utför vi alla ett slags visuell provning av 

material, ibland flera gånger om dagen. Vi 

kan till exempel granska vår kaffekopp 

och göra en bedömning om den kommer 

att hålla eller inte. Vi tar in information 

om koppen genom att betrakta dess yta, 

vi jämför informationen med vår kunskap 

om kaffekoppars hållbarhet (baserat på 

tidigare erfarenheter) och fattar ett beslut 

om vi törs använda koppen eller inte. 

En spräckt kopp kan fortfarande fungera 

felfritt men risken finns att den börjar 

läcka eller går sönder med olika konsekvenser 

som följd. 

Visuell teknik 

– snabbt och enkelt 

Trots sin enkelhet är VT fortfarande 

vanligt förekommande inom såväl kärnkraftindustri 

som annan industri för olika 

kontrollinsatser såväl under tillverkning 

av komponenter som när de sedan har 

tagits i bruk. 

Den främsta anledningen är att en 

visuell undersökning samtidigt kan ge 

information om en mängd egenskaper 

hos de undersökta föremålen. Det kan 

gälla information om ytbeskaffenhet, 

form, färg, ytsprickor eller andra ytliga 

defekter. 

Visuell undersökning är också en relativt 

snabb teknik och är ofta enkel att 

använda. Det finns därmed ett intresse hos 

bl.a. kärnkraftföretagen att utnyttja VT i 

så stor utsträckning som möjligt. 

Detta gäller inte minst för återkommande 

kontroll av reaktortryckkärlens 

interna delar. Ytterligare ett skäl för att 

återkommande kontrollera dessa med 

VT är svårigheterna att tillämpa annan 

oförstörande provningsmetodik beroende 

på åtkomlighetsproblem samt mångskiftande 

och komplexa geometrier hos de 

ingående delarna. 

Kontrollerna av interna delar i reaktortryckkärl, 

både sådana som föreskrivs 

av SKI och sådana som tillståndshavarna 

driver i egen regi, är relativt omfattande. 

Operatören på servicebryggan har sänkt ner 

en kamera i reaktortanken för att leta efter 

eventuella sprickor. I monitorn framför sig 

ser han kamerans bild. Den visas samtidigt 

för utvärderaren i en container en bit bort. 

Genom att fl ytta kameran runt objektet kan 

utvärderaren och operatören undersöka de 

misstänkta sprickorna. Utvärderaren ansvarar 

för dokumenteringen och de bedömningar 

som görs vid undersökningen. 

Foto: WesDyne TRC AB 


”...Provningsavstånd 

och sprickbredderna 

som 

användes i studien 

valdes ut för att 

göra provningen 

svår och därmed 

få provarna att 

skilja sig åt avseende 

provningsresultat... 

Vissa 

provare rapporterade 

mycket och 

hittade många 

sprickor men 

överrapporterade 

också en del 

(falsklarm). Andra 

provare hade 

väldigt låg överrapportering 

men 

rapporterade inte 

heller så många 

sprickor...” 

Erfarenheterna av kontrollernas tillförlitlighet 

har emellertid varit mycket 

blandade. Även om många skadade delar 

har upptäckts under årens lopp med hjälp 

av VT har skador också missats eller 

felbedömts. Några systematiska analyser 

av orsakerna till dessa missar och felbedömningar 

har ännu inte utförts. Mycket 

pekar dock på att både tekniska faktorer 

och personfaktorer har inverkat. 

Samarbete mellan 

utvärderare och operatör 

Vid inspektion med VT är det vanligt 

att provningen fördelas på två personer. 

En provare (utvärderaren) gör bedömningarna 

och sköter protokoll medan en 

annan provare (operatören) sköter kameran. 

Utvärderaren kommunicerar med 

och styr kameraoperatören via ”headset”. 

Det förekommer även att allt sköts av en 

provare som då själv styr kameran via en 

manipulator. 

Vid merparten av all OFP i kärnkraftanläggningar 

är uppgiften att detektera 

och karaktärisera indikationer på defekter 

samt diskriminera bort icke relevanta indikationer. 

Det vill säga att hitta relevanta 

defekter i det bakgrundsbrus som orsakas 

av materialstruktur, inneslutningar, kantförskjutningar 

osv. 

Personliga 

kvaliteter 

Provarens förmåga att skilja ut de kritiska 

signalerna ur bakgrundsbruset kan variera 

beroende på de kriterier som används för 

att utvärdera indikationerna samt vilken 

strategi provaren har för att fatta sina 

beslut. De utvärderings- och beslutskriterier 

som en provare väljer att tillämpa 

är ofta personberoende och kan hänföras 

till provarens utbildning, tidigare erfarenhet, 

andras förväntningar och krav på 

resultat. Dessutom påverkas provaren av 

personlighetsfaktorer såväl som miljöinducerade 

faktorer (t.ex. stress, uppmärksamhet, 

trötthet). 

Hur provar man 

på bästa sätt? 

Erfarenheterna av att kvalificera VT tillsammans 

med de fälterfarenheter som 

gjorts under årens lopp visar således att 

frågor kring operatörsfaktorernas inverkan 

behöver klarläggas på ett mer systematiskt 

sätt. 

Undersökningar har tidigare gjorts av 

bland andra Harris (1992 & 1994) och i 

PISC programmet (Murgatroyd, 1993), 

men då huvudsakligen begränsat till 

manuell ultraljudprovning. Dessa undersökningar 

har lett till klara förbättringar 

av tillförlitligheten hos de studerade ultraljudprovningssystemen. 

Motsvarande studier av VT behöver 

således utföras för att få mer insikt om 

hur diskrimineringsförmågan, och därmed 

tillförlitligheten, kan förbättras för 

dessa system. 

MTO 

och OFP 

Hösten 1997 initierade SKI ett projekt 

om MTO-aspekter (människa - teknik 

- organisation) på OFP (presenterat i Nucleus 

1/2001, s.14-17). Tidigare studier i 

projektet har fokuserat på manuell ultraljudsprovning. 

I och med det ökade intresset kring 

visuell provning kom just VT att studeras 

som avslutande del i projektet. Projektet 

bedrivs främst för att kartlägga provarnas 

detekterings- och diskrimineringsförmåga 

samt ta reda på vilka utvärderingskriterier 

och beslutsstrategier som används för att 

eventuellt kunna förbättra utbildning, träning 

och kvalificering. 

Visuell 

närstudie 

Det finns väldigt få studier gjorda på 

VT i allmänhet och just ingenting kring 

MTO inom VT. Inom SKI-projektet ovan 

genomförs nu en studie av VT med syfte 

att mäta provarnas prestation och jämföra 

den med de utvärderings- och beslutskriterier 

provarna använder samt att se på hur 

de arbetar. 

Studien är tredelad, först mättes provarnas 

prestation på ett antal testblock 

med verklighetstrogna defekter. Samtidigt 

som provarna genomförde sina undersökningar 

ombads de tänka högt. 

I studiens andra fas studerades provarnas 

”tankar” och arbetssätt, dessa kopplades 

sedan samman med provningsresultaten. 

På så sätt kan man plocka fram goda, 

effektiva arbetssätt och strategier samt 

eliminera de sämre. 

Den tredje fasen är en upprepning av 

den första men med avsikten att förbättra 

provningsresultaten med hjälp av resultaten 

från fas två. 

24 


Denna spricka upptäckt i ett kärnkraftverk är ett fi nt exempel på en tydlig spricka. De taggiga 

kanterna och den krokiga utbredningen gör att vi instinktivt kan säga att det är en spricka. Men 

när en spricka är mycket tunn blir det svårt att urskilja dessa detaljer och sprickan riskerar att 

försvinna i bakgrundsbruset. 

Hur studien 

genomfördes 

I tio veckor under senhösten 2001 deltog 

tio provare från WesDyne TRC i en undersökning 

som syftar till att ta reda på 

hur/om VT kan förbättras. Varje provare 

jobbade halvtid under två veckor och hade 

omväxlande förmiddags- och eftermiddagspass. 

Den första veckan undersökte provarna 

tio testblock i slumpmässig ordning och 

den andra veckan undersökte de samma 

testblock en andra gång, återigen i slumpmässig 

ordning. På detta sätt påverkas 

inte undersökningens resultat av ordningen 

i vilken testblocken presenteras 

eller provningens tid på dagen. 

Svår blev 

svårare 

För att undvika effekter av lagarbete eliminerades 

kameraoperatören från studien. 

Provaren skötte således kameran själv 

med hjälp av en manipulator. Eftersom 

kamerastyrning redan förekommer vid 

vissa provningar utgjorde detta inget obekant 

eller konstlat moment för provarna. 

För att provocera fram skillnader i 

prestation mellan provarna infördes provningsbegränsningar. 

För varje testblock 

fixerades kameran i två lägen med lamporna 

vinkelrätt mot svets, först provades 

undre halvan och sedan övre halvan. 

Avstånd mellan kamera och testblock bestämdes 

till 200 mm. Vid provning försöker 

man vanligtvis komma så nära den yta 

man undersöker som möjligt. Dessutom 

vill man gärna se indikationer från fler än 

ett håll för att få en säker karaktärisering. 

Studiens provningsbegränsningar är dock 

inte ovanliga vid skarp provning även om 

bättre lägen är vanligare. Provaren kunde 

under avsökningen tilta och panorera kameran 

i respektive läge för att på så sätt 

kunna inspektera respektive halva. 

Resultat 

- hittills 

Väldigt liten spridning trots försvårning 

av uppgiften är vad studien hittills påvisat. 

I genomsnitt hittade provarna 79% 

av sprickorna med 8% överrapportering 

(felaktigt bedömt något som spricka). 

Ett traditionellt mått på ett godkänt 

provningsresultat inom oförstörande 

provning är över 80% träffar och under 

20% överrapportering, vilket innebär att 

provarna i studien lyckades ganska väl. 

Med tanke på de relativt omfattande 

provningsbegränsningarna i studien måste 

provarnas resultat anses vara mycket gott. 

Om man enbart ser till sprickor av den 

storlek som proceduren var utformad för 

(>20µm) blir resultatet drygt 93% träffar. 

Provningsavstånd och sprickbredderna 

som användes i studien valdes ut för att 

göra provningen svår och därmed få 

provarna att skilja sig åt avseende provningsresultat. 

Det fanns inte några tydliga 

skillnader i provningsresultat mellan provarna. 

De skillnader som fanns rörde hur 

mycket som rapporterades. Vissa provare 

rapporterade mycket och hittade många 

sprickor men överrapporterade också 

en del (falsklarm). Andra provare hade 

väldigt låg överrapportering men rapporterade 

inte heller så många sprickor. 

Konsekventa 

bedömningar 

Genom att jämföra varje provares resultat 

i första veckan med resultatet i den andra 

veckan får man ett mått på hur förmågan 

förändras över tid. Provarna var väldigt 

konsekventa i sina bedömningar, sprickorna 

som användes i denna studie fick 

samma bedömning i första och andra 

veckan i 95% av fallen vilket måste anses 

vara väldigt bra i jämförelse med liknande 

studier. 

Provarnas 

uppfattning 

För att en provning skall bli så bra som 

möjligt menar åtta av de tio provarna i 

studien att tidspress skall undvikas (lugn 

och ro). Häften av provarna betonade 

vikten av goda förberedelser, ordning på 

arbetsplatsen och att arbeta systematiskt 

som grundläggande för ett gott provningsresultat. 

Hälften av provarna menar också 

att ett dåligt provningsresultat oftast beror 

på bristande motivation, dålig koncentration 

eller ett ostrukturerat arbetssätt. Åtta 

av provarna ansåg att erfarenhet är den 

viktigaste faktorn i vad som skiljer ut 

vissa provare som bättre än andra. 

Uppföljning 

Med utgångspunkt i resultaten från 

studiens andra fas har ett paket med instruktioner 

och hjälpmedel tagits fram. I 

december 2002 upprepades studien för 

att se om användandet av instruktioner 

och hjälpmedel kan förbättra prestationen. 

Inga fullständiga resultat föreligger 

ännu men preliminära siffror visar på ett 

förbättrat provningsresultat. Om de preliminära 

resultaten visar sig hålla kan det 

innebära att man kan förbättra tillförlitligheten 

i oförstörande provning genom att ta 

hänsyn till MTO-faktorer. 

Johan Enkvist 


Om mänskliga beslutsprocesser 

Beslutskonflikt – en 

Av Ola Svenson 

Professor 

Artikelförfattaren är verksam inom Psykologiska 

institutionen, Stockholms universitet. 

Av Ilkka Salo 

Fil.dr 

Artikelförfattaren är verksam vid Psykologiska 

institutionen, Lunds universitet 

Det fi nns två huvudtyper av 

beslutsteorier. Den första typen 

är normativ och talar om vilket 

beslutsalternativ man skall välja 

i en beslutssituation. Den andra 

typen är deskriptiv och beskriver 

hur vi fattar beslut. De beslut vi 

fattar föregås av olika mer eller 

mindre medvetna mentala processer. 

Efter att beslutet väl är fattat, 

så inträder ofta andra mentala 

processer som delvis har till 

uppgift att försvara beslutet och 

underlätta genomförandet av det. 

Den normativa inriktningen är av stor betydelse 

då beslutsfattaren har tillräckligt 

bra information om beslutsalternativens 

värden och sannolikheter och dessutom 

har tid att tänka efter eller räkna på vilket 

alternativ som bäst uppfyller de egna 

önskemålen. 

När det gäller t.ex. kärnkraftsäkerhet 

används i samband med probabilistisk 

säkerhetsanalys en väldefinierad normativ 

sannolikhetsmodell för att analysera informationen 

för beslut. Regelrätta normativa 

beslutsanalyser, med hänsyn tagen till 

den mänskliga faktorn, har genomförts i 

kärnkraftsammanhang av t.ex. Svenson 

(1998), Pyy (2000), Hämäläinen, Lindstedt 

och Sinkko (2000). 

Att förutsäga beslut 

Till skillnad från de normativa teorierna 

vilka talar om hur man kan fatta ett rationellt 

beslut, beskriver de deskriptiva 

teorierna hur människor egentligen fattar 

beslut. Med hjälp av deskriptiva teorier 

har psykologer bl.a. studerat de snabba 

eller långsammare mentala processer 

som föregår ett beslut. Psykologer har 

också undersökt hur man med deskriptiva 

teorier kan förutsäga beslut, dvs. vilka 

faktorer som avgör ett beslut. 

De flesta normativa och deskriptiva beslutsteorierna 

beskriver beslutsalternativ 

med hjälp av aspekter (värden som t.ex. 

rött, runt) som ordnas på attribut (egenskaper 

som t.ex. färg, form). Dessa aspekter 

kallas i viss psykologisk litteratur 

också för cues. I annan litteratur benämns 

attributen ibland för dimensioner. Här använder 

vi termerna aspekt (synonymt cue) 

samt attribut. 

Tankeprocesser vid 

beslutsfattande 

Man kan på sätt och vis säga att det finns 

två olika sätt att fatta beslut. Det första 

sättet är att vi känner igen en beslutssituation 

eller finner att den är lik en situation 

vi tidigare varit med om. Då fattar vi ett 

holistiskt beslut och är ofta inte medvetna 

om vad det är som får oss att fatta just det 

beslutet. När vi t.ex. väljer mjölk i affären 

kanske det är färgen på paketet (en så kallad 

marker) vi använder för beslutet. 

I arbetet och i privatlivet fattar vi 

många automatiserade beslut. Oftast tänker 

vi inte på de automatiserade besluten 

som beslut. Vi funderar inte heller på vad 

som utlöser handlingen utan betraktar 

dem som vanor eller rutiner, som, t.ex. 

när vi väljer mellan kaffe och te i en paus, 

vilken färdväg vi skall ta osv. 

Det finns också beslut som man upplever 

som intuitiva, och som kan baseras på 

något som man uppmärksammat omedvetet 

– exempelvis något som kan leda till 

en emotionell reaktion. 

Analytiska beslut 

Det andra sättet att fatta beslut är när vi 

tänker på olika attribut och konsekvenser 

av beslutet. I vad som kallas analytiska 

beslut kan de olika beslutsalternativen ha 

både positiva och negativa aspekter. När 

man t.ex. väljer mellan olika bilar, så kan 

de beskrivas av aspekter på attribut som 

kostnad, modell, bensinåtgång, färg etc. 

I analytiska beslut utnyttjas också likheter 

med alternativ i tidigare liknande 

situationer. Det är en anledning till att 

man har prejudikat och detaljerade bestämmelser 

som reglerar många formella 

beslut som t.ex. myndighetsbeslut. 

Ibland uppstår konflikter, som t.ex. 

då det bästa alternativet har en allvarlig 

nackdel. Priset är en bra illustration av 

konflikt vid t.ex. ett bilköp; för de flesta 

av oss är priset för högt för det bästa alternativet. 

26 


fråga om värderingar 

Ett annat exempel är när ett av två 

tänkbara arbeten ger bättre betalt men på 

samma gång är mindre intressant än ett 

annat arbete. Då måste man också fatta ett 

beslut med konflikt. Lön eller intresse? 

En konflikt kan också uppstå när det 

finns en teknisk lösning som i de flesta 

avseenden är överlägsen andra lösningar 

(effektivitet, ekonomi etc), men som på 

samma gång medför en något större risk 

för fel och därmed minskad säkerhet än 

en alternativ teknisk lösning. 

En konflikt kan lösas genom att man 

tillämpar en beslutsregel där för- och 

nackdelar vägs mot varandra. En sådan 

så kallad kompensatorisk beslutsregel där 

för och nackdelar vägs mot varandra är ett 

exempel på en av flera olika beslutsregler 

som vi kan använda. Men det finns också 

andra sätt att lösa en beslutskonflikt än 

genom beslutsregler, något som vi skall 

belysa längre fram i den här artikeln. 

Före beslutet 

En beslutsprocess startar vanligen med ett 

preliminärt val av ett alternativ som sedan 

jämförs med andra alternativ. Det preliminära 

valet sker oftast mycket snabbt 

(ibland en typ av holistisk process). 

Ofta sker det preliminära valet utan 

att man är medveten om vad grunden 

är för att just det alternativet blivit det 

preliminära valet. Affektiva reaktioner är 

viktiga i detta skede. Sådana reaktioner 

är snabba och klassificerar omedelbart ett 

alternativ och/eller en aspekt som positiv 

eller negativ (Slovic, Finucane, Peters & 

MacGregor 2002). 

Ta som exempel första gången man ser 

en person. Då kan man ofta direkt uppleva 

en positiv eller negativ affektiv reaktion 

men också första gången man ser t.ex. en 

tavla, en bil, en baby osv. Här finns också 

plats för olika psykodynamiska processer 

som styr beslut, som ett socialt oaccepterat 

motiv, förnekande av en risk etc. 

I efterhand kan man ofta tycka sig härleda 

orsaker till varför ett alternativ först 

tycktes så lovande - den verkliga orsaken 

kan vara svår eller rent av omöjlig att få 

fatt i. 

Många gånger blir det första preliminära 

valet också det slutliga beslutet. Om 

beslutet fattas utan ytterligare bearbetning 

har man fattat ett holistiskt beslut. I andra 

fall fortsätter processen. I den fortsatta 

processen som testar det preliminära alternativet 

mot andra alternativ kan detta 

alternativ antingen stå sig eller väljas 

bort. 

Otänkbara alternativ 

Ett preliminärt val kan ibland föregås av 

s.k. screening, i vilken man sorterar bort 

otänkbara alternativ. När man väljer mellan 

bostäder så kan t.ex. priset vara ett 

effektivt screeningattribut liksom kanske 

färgen på en bil kan vara det. Vissa priser 

eller färger kan inte komma ifråga och 

alternativen elimineras därför. 

Screening används ju också ofta i 

mer systematiska och formaliserade beslutsprocesser. 

Screening är bra, men det 

finns också en risk att man tidigt sorterar 

bort alternativ som senare kan komma att 

visa sig vara mycket bra. Det är en god 

regel att gå tillbaka till gamla förkastade 

alternativ och tänka igenom varför de 

sorterades bort. Ens värderingar om beslutet 

kan ha förändrats under tiden av 

beslutsprocessen och kanske finns där ett 

bra alternativ att tillgå? 

Det första preliminärt valda beslutsalternativet 

har ofta en större sannolikhet 

att bli det slutligt valda jämfört med andra 

lika bra alternativ. Varför det blir så återkommer 

vi till längre fram. 

Ett preliminärt val av ett alternativ som 

vid en närmare granskning visar sig vara 

sämre är därför inte bra för beslutsfattaren 

- det finns risk att det preliminära valet 

blir det slutliga. När det gäller reklam, 

övertalning eller propaganda, kan ibland 

det omvända gälla. Om t.ex. konsumentens 

val av ett i jämförelse sämre alternativ 

gör att näringsidkaren tjänar mer 

pengar, så gäller det för reklambyrån att 

förmå konsumenten att välja det sämre 

alternativet som preliminärt val. 

Flera alternativ 

För att beslutsfattaren skall kunna fatta ett 

så bra beslut som möjligt är det viktigt att 

hon eller han håller flera alternativ öppna 

så länge som möjligt. Det kan man göra 

genom att växla mellan att först tänka på 

ett alternativ som det slutliga beslutet och 

sedan på nästa och så vidare. Vid de här 

växlingarna skall man så försöka få fram 

och tänka på för- och nackdelar hos alternativen. 

För beslutsfattaren är det viktigt 

att vara medveten om att det första preliminära 

valet inte skall tillåtas dominera 

scenen. 

Det preliminärt valda alternativet 

behandlas därefter i en s.k. differentieringsprocess 

där man försöker skilja det 

preliminärt valda alternativet från andra 

alternativ så att det framstår som tillräckligt 

mycket bättre än alla andra alternativ. 

Det är först då som vi kan fatta ett beslut 

som är väl förankrat inom oss själva. 

Processen är alltså ”biased” till förmån 

för det preliminärt valda alternativet och 

det är det man skall försöka komma till 

rätta med. 

Differentieringsprocessen 

I differentieringsprocessen som föregår 

beslutet används: 1) beslutsregler som behandlar 

information om alternativen och 

2) omstruktureringar eller förändringar av 

den mentala representationen av alternativen 

under beslutsprocessens gång. 

1) För att avgöra om ett alternativ är 

tillräckligt mycket bättre än ett annat 

behövs en beslutsregel. Om man skall 

välja en av två bra bostäder kan man 

t.ex. bestämma att antalet rum skall 

vara avgörande. Om man måste ha 

minst tre rum betyder det att man valt 

ett kriterium, tre rum, som måste uppfyllas 

på ett attribut – antal rum – och 

man har använt en s.k. konjunktiv regel 

när man fattade beslutet. 

En annan regel är att välja det alternativ 

som har tillräckligt många fler 

fördelar jämfört med ett annat alternativ. 

En regel måste också kunna avgöra 

om skillnaden mellan ett valt och andra 

alternativ är tillräckligt stor för ett 

beslut. 

Man kan också generera tillräckligt 

stöd för ett valt alternativ framför andra 

genom att applicera flera beslutsregler 

på alternativen (t.ex. ”mer än tre rum” 

och ”fler andra fördelar”). 


2) Men ofta räcker det inte med att använda 

beslutsregler. Vi förändrar också 

hur vi mentalt uppfattar alternativen 

så att de under beslutsprocessens gång 

mer och mer kommer att skiljas åt. 

För ett preliminärt valt arbete med hög 

lön, men med ointressanta arbetsuppgifter 

kan en beslutsfattare successivt 

komma att tycka att arbetet trots allt är 

ganska intressant om han eller hon valt 

det preliminärt (p.g.a. den höga lönen). 

Det kan till och med gå så långt att han 

eller hon tycker att det valda arbetet är 

mer intressant än ett alternativt arbete 

som initialt var mer intressant men 

lägre betalt. Det här är förändringar 

som sker inom individen - ibland utan 

att han eller hon lägger märke till det. 

Det finns också förändringar som sker 

genom att t.ex. ny objektiv information 

om alternativen tas fram som stöder det 

preliminärt valda alternativet. 

Det är först om det visar sig omöjligt att 

uppfatta eller mentalt omstrukturera det 

preliminära alternativet, så att det blir tillräckligt 

mycket bättre än de andra alternativen, 

som man förkastar det preliminära 

alternativet och går vidare i processen. 

Alltså, beslutsfattaren fokuserar på ett 

preliminärt val och försöker finna positivt 

stöd för detta alternativ med hjälp av 

regler, tolkningar och omtolkningar av 

värderingar och fakta. Det betyder att det 

första preliminära valet får en positiv särbehandling 

och att andra lika bra eller till 

och med bättre beslutsalternativ har svårt 

att komma fram. Detta kan tyckas vara en 

dålig strategi, men kan delvis förklaras 

av vår begränsade kapacitet för informationsbearbetning. 

En fokusering på ett 

preliminärt valt alternativ och jämförelser 

mellan det och andra alternativ ger färre 

parvisa jämförelser än om varje alternativ 

jämförs med alla andra. På så sätt sparar 

man beslutsfattarens mentala resurser. 

Efter beslutet 

Beslutsprocesserna fortsätter även efter 

det att beslutet fattats. Detta gäller bl.a. 

vid engagerande eller svåra beslut. Efter 

ett beslut kan dess riktighet komma att 

ifrågasättas genom nya fakta, förändrade 

värderingar hos beslutsfattaren själv, konsekvenser 

av beslutet etc. Därför finns ett 

behov av att stärka det fattade beslutet. 

Om beslutet inte stärks kan vi komma 

att ångra oss och detta vill vi undvika. 

Denna efterbesluts-differentiering i syfte 

att stärka beslutet kallas konsolidering. 

Konsolidering är av samma typ som differentiering 

före beslutet, dvs. sker genom 

beslutsregler, förändringar av värderingar 

och fakta. 

Konsolideringen beror delvis på beslutets 

konsekvenser. Om beslutet följs av 

bättre konsekvenser blir konsolideringen 

starkare än om konsekvenserna är sämre. 

Detta är funktionellt och gör det möjligt 

att lära av beslutet till nästa gång. 

Värderingar 

vid beslutsfattande 

Följande exempel kring valet av yrkesinriktning 

inom sjukvården visar hur våra 

värderingar kan förändras före och efter 

ett beslut: 

Elever på ett vårdgymnasium valde 

specialisering (akutvård, psykiatri, primärvård, 

barnavård etc.) som var av betydelse 

för deras fortsatta yrkesinriktning. 

Författarna till den här artikeln studerade 

elevernas beslutsprocesser under tre månaders 

tid med hälften av tiden före och 

hälften efter beslutet. Specialiseringsalternativen 

kunde, vart och ett, innehålla 

både för och nackdelar. Eleverna kunde 

t.ex. välja ett alternativ där ”intresse för 

arbetsuppgifterna” var bättre i jämförelse 

med det näst bästa (”ickevalda”) alternativet. 

På samma gång kunde ”arbetsförhållandena” 

vara bättre för det näst bästa. 

Detta innebär att s.k. värdekonflikter mellan 

det alternativ som väljs och de alternativ 

som väljs bort byggs in i beslutet. 

Vi ville undersöka om eleverna ändrade 

sina värderingar under beslutsprocessens 

gång och speciellt hur de hanterade värdekonflikterna. 

Därför analyserade vi för 

varje individ det attribut (t.ex. intresse för 

arbetsuppgifterna) där det valda alternativet 

(t.ex. akutvård) var bäst och också attributet 

där det icke valda alternativet (t.ex. 

primärvård) var bäst (t.ex. arbetstider). 

Vi åskådliggör resultaten i figuren på 

nästa uppslag. Y-axeln visar differensen 

mellan det valda alternativet och det näst 

bästa icke valda alternativet i fråga om 

hur attraktivt eleverna värderade de två 

attribut (t.ex. intresse för arbetsuppgifterna, 

arbetstider, etc.) som de ansåg vara 

de viktigaste för beslutet. 

X-axeln visar de fyra tillfällen som 

eleverna fick ange sina värderingar. Det 

formella beslutet fattades mellan tillfälle 

2 och tillfälle 3. Den övre kurvan visar 

de attribut som stödjer beslutet, dvs. de 

som inte innehöll värdekonflikter. Vi ser 

där att efter en initial nedgång i fördel för 

det valda alternativet följs av en uppgång 

till T4. 

Den undre kurvan visar de attribut 

som var i konflikt med beslutet, dvs. de 

attribut där det icke valda alternativet var 

bättre än det valda alternativet. Under 

tiden före beslutet ser man tydligt denna 

nackdel för det valda alternativet. Men 

när eleverna närmar sig beslutstillfället 

så minskar den negativa skillnaden och 

under tidsperioden efter beslutet förändras 

nackdelen för det valda alternativet 

till en fördel. Eleverna har vänt nackdelen 

till en fördel under differentieringen och 

konsolideringen, vilket bl.a. kan förklaras 

med att de anpassat sina värderingar efter 

sina beslut. Det här är bara en i en rad av 

28 


Imitation är en viktig princip för beslutsfattande. 

Det är lätt att göra som andra gör. 

Exemplet med en grupp människor som väntar 

vid rött ljus framför ett övergångsställe visar 

på detta fenomen. När den förste börjat gå 

över mot rött så får han eller hon plötsligt 

en rad efterföljare. Det var därför inte heller 

svårt att illustrera detta på bild. Situationen 

upprepade sig vid varje övergångsställe fotografen 

stannade till under en promenad i 

Stockholms city i slutet av mars. Men lägg 

märke till att det fi nns en ståndaktig flanör i 

vänsterkanten av bilden. 

Foto: © 2003 Raoul Hellgren 

studier som visar att det finns en generell 

tendens till ändrade värderingar med tiden 

efter beslutet (om man inte tvingats in 

i beslutet – då blir det annorlunda). 

Att förutsäga beslut 

Det finns några generella principer som vi 

ofta använder för att fatta beslut. 

• Beslutsfattaren fattar beslut på samma 

sätt som man gjort tidigare i en liknande 

situation 

När man fattat ett liknande beslut ett 

antal gånger så sker efter hand en vanebildning. 

Beslutssituationen känns igen 

och beslut och handling blir automatiskt 

kopplade till situationen utan mellanliggande 

tidskrävande kognitiva processer. 

Detta är en ledande beslutsprincip i våra 

liv. Beslutsprocesser som upprepas ger 

rutin och vanor och kräver inte så mycket 

kognitiv belastning. I sådana fall gäller 

det bara att känna igen situationen så att 

man omedelbart kan klassificera den efter 

typ av beslut och passande handling. Tonvikten 

i denna bearbetning ligger delvis på 

perceptuella (varseblivnings-) processer, 

som i jämförelse med kognitiva (tanke-) 

processer är mycket snabbare. 

• Beslutsfattaren fattar samma beslut 

som andra i en grupp. 

Människor är sociala varelser. Vi är 

beroende av och utnyttjar de grupper vi 

tillhör i en situation. Det gäller också beslutsfattande 

där vi har en stark tendens att 

följa samma beslut som andra i gruppen. 

Det avlastar en beslutsfattare kognitiv 

ansträngning och ansvar. Exemplet med 

en grupp människor som väntar vid rött 

ljus framför ett övergångsställe visar på 

detta fenomen. När den förste börjat gå 

över mot rött så får han eller hon plötsligt 

en rad efterföljare. Imitation är en i olika 

avseenden viktig princip för beslutsfattande. 

• Beslutsfattaren beslutar det som 

han/hon tror att ”betydelsefulla andra“ 

skulle besluta 

Detta är också en princip som avlastar 

beslutsfattaren kognitiv belastning och 

ansvar. Genom att tänka på hur någon annan 

person eller grupp skulle göra (t.ex. 

någon som man högaktar, som har auktoritet 

inom ett område, eller som på något 

annat sätt har inflytande över en) så får 

man lösningen på sitt beslutsproblem. Beslutet 

blir det som man gissar att den eller 

de ”betydelsefulla andra” skulle besluta. 

• Beslutsfattaren använder etiska, moraliska 

eller andra normer för att fatta ett 

beslut 

Vi lär oss från barnsben olika normer 

eller principer för vad man skall tänka 

eller göra. Dessa utgör delvis regler för 

vårt beslutsfattande. Vi utsätts ständigt 

för propaganda som vill ändra våra nor- 


Differens mellan valt och icke-valt 

alternativ 

20 

15 

10 

5 

0 

-5 

-10 

Figur 1. Differens mellan det valda alternativet och det näst bästa icke valda alternativet, från 

tidpunkten T1 före beslutet till T4 efter beslutet. Beslutet fattades mellan T2 och T3. Den övre 

kurvan betecknar viktiga attribut som stöder beslutet och den undre kurvan viktiga attribut som 

till en början är till nackdel för det valda alternativet (konfl ikt attribut). Lägg märke till hur nackdelen 

hos konfl ikt attribut över tiden struktureras om till en fördel. Eleverna började på kursen 

de valt någon månad efter T4. 

mer eller handlingsregler, men ofta (och 

ofta lyckligtvis) är det inte så lätt. Att 

inte döda exemplifierar en norm som de 

flesta följer men som överträds i vissa 

situationer och vars åsidosättande under 

vissa omständigheter till och med rekommenderas 

(t.ex. genom krig). 

• Beslutsfattare använder oftast bara 

några få cues (aspekter) för att bedöma 

alternativ 

När människor har tillgång till ett underlag 

för en bedömning eller beslut där 

alternativen finns uppspaltade och beskrivna 

med flera aspekter, visar det sig 

ändå att man oftast bara utnyttjar 2 – 4 

olika aspekter. Användning av mer än 7 

olika aspekter är mycket ovanligt. 

Till skillnad från lekmän påstås experter 

kunna använda ett stort antal aspekter 

för att fatta sina beslut. Som exempel kan 

man nämna schackspelare som särskiljer 

1000 tals ställningar genom pjäsernas placeringar 

och yrkesmusiker som uppfattar 

information långt utöver lekmannen. 

Under långvarig repetitiv övning med en 

viss typ av problem (i vissa studier 10 000 

timmar) och med vettig feedback, lär sig 

icke konflikt attribut 

T1 T2 T3 T4 

konflikt attribut 

Tid 

individerna att bearbeta informationen på 

ett sätt som befrämjar problemlösningen 

och s.k. expertkunskap uppnås. Här utnyttjas 

olika psykologiska förmågor, perceptuella 

som kognitiva. Andra experter 

har genom övning lärt sig att skilja ut och 

använda de två till fyra aspekter som är 

allra viktigast för en korrekt bedömning 

eller beslut. 

I många situationer räcker det faktiskt 

ofta med 2 - 4 aspekter för att kunna fatta 

bra beslut. Men det gäller att man vet 

vilka dessa aspekter är för att besluten 

skall bli bra. Ofta är beslutsprocesser inte 

heller helt medvetna och det är vanligt att 

beslutsfattaren själv tror att hon eller han 

behöver och utnyttjar mer information än 

vad som verkligen utnyttjas. 

Att förutsäga ett beslut - 

bakomliggande faktorer 

Det finns en mycket omfattande forskning 

om attityder och beteende. Generellt sätt 

kan man säga att attityder och värderingar 

inte räcker för att förutsäga ett beslut och 

dess genomförande. 

Vanor – är som tidigare nämnts effektiva 

prediktorer av mänskligt beteende. De har 

effekter på beslutsprocessen men också 

på att man verkligen genomför beslutet, 

vilket framgår av en pil i diagrammet. Genomförandet 

av ett beslut blir mer troligt 

om en vana finns för detta. Om en vana 

talar mot ett beslut så blir det svårare att 

genomföra - som mången rökare känner 

till. 

Attityder - har ofta tagits för effektiva 

prediktorer av beteende, men det är inte 

fallet annat än om attitydmätningen ligger 

mycket nära genomförandet (som t.ex. 

röstning i politiska val). Man kan besitta 

attityder till beslutsalternativen i sig, 

men också till en hel beslutsdomän (t.ex. 

miljö, kärnkraft, segelflyg), men också till 

genomförandet av beslutet (t.ex. källsortering 

av sopor som kan vara ”smutsigt 

och besvärligt”). 

Motivation: utfall - avser nyttoaspekter 

hos ett beslut. Om en person använde en 

modell av ekonomisk art för sitt beslut 

skulle detta falla under denna rubrik. 

Motivation: sociala normer relaterar till 

oss som samhällsvarelser och de normbildningar 

som samhället och uppfostran 

förmedlat. Vi har tidigare nämnt normer 

och det kan vara mycket olika normer 

och regler som påverkar våra beslut, t.ex. 

att du skall vara artig, inte komma efter 

avtalad tid, etc. Motivation: självidentitet 

är ett viktigt begrepp då vi genom våra 

handlingar för oss själva och andra skapar 

och befäster vår egen identitet. 

Identiteten vill vi i de flesta fall hålla 

så konstant som möjligt vilket betyder att 

beslut som är i linje med identiteten föredras 

och beslut som inte följer identiteten 

undviks. Det vill säga en person fattar de 

beslut som hon/han upplever ”hör till” eller 

”passar” identiteten. 

Intentioner och självkontroll 

Differentiering och beslut har behandlats 

tidigare i artikeln. När beslutet väl har 

fattats kommer det sedan att bli beroende 

av om beslutsfattaren faktiskt har en 

intention att implementera beslutet eller 

inte. Det kan exempelvis vara så att en 

person har beslutat sig för att sluta röka 

ett visst datum. Men i bakhuvudet kanske 

personen ändå har en tanke på möjligheten 

att skjuta på beslutet ytterligare. Då 

är intentionsstyrkan inte maximal och 

beslutet blir kanske aldrig genomfört. 

Även om intentionen är maximal kan det 

vara så att den upplevda självkontrollen 

inte är optimal. Det kan t.ex. vara så att 

en person medvetet eller omedvetet inte 

30 


”...Beslutsfattande 

under tidspress 

medför en 

begränsning i 

vår förmåga att 

hantera antalet 

attribut. Vi löser 

det genom att ge 

de attribut som 

är viktiga ännu 

större betydelse 

och de attribut 

som inte är fullt 

så viktiga ännu 

mindre betydelse...” 

tror sig kunna sluta röka. Då har han eller 

hon en låg nivå av upplevd självkontroll. 

Många vanor av mer oskyldigt slag upphör 

inte trots att man beslutat sig för att 

sluta med (o)vanan och har en maximal 

intention att göra det. Genomförandet står 

och faller med en bristande tilltro till att 

man är kapabel att sluta med ovanan. Här 

kan lösningen handla om att försöka ändra 

självbilden och kanske dessutom ta hjälp 

av sin sociala omgivning. 

Avslutande refl ektion 

Formuleringen av ett beslutsproblem har 

en starkt styrande effekt på våra beslut 

eftersom vi har en tendens att ta problem 

och alternativ som de presenteras för 

givna. Därför skall man alltid vid svåra 

beslut fråga sig: är det rätt beslut som 

jag överväger? Finns det ett annat beslut 

med andra alternativ som är mer relevant? 

Är alternativen som impliceras eller presenteras 

explicit uttömmande eller ens 

adekvata? 

Beslut som känns igen som ett vi tidigare 

stött på, kan leda till mer automatiserade 

och oreflekterade beslut. Risken för 

detta ökar om situationen upprepas gång 

på gång. Det gäller då att det första beslutet 

är tillräckligt bra så att följande beslut 

också blir bra. I en industri kan man tänka 

sig att ett “första gången beslut“ där säkerhetsnivån 

tillfälligt fått stå tillbaka kan 

inträffa p.g.a. vissa speciella orsaker (t.ex. 

effektivitet eller ekonomi). Ett sådant beslut 

att temporärt överträda överenskomna 

säkerhetsnivåer kommer till följd av differentiering 

och konsolidering att försvaras 

mentalt av den som fattat beslutet som då 

löper risk att upprepa det. 

“Första personen beslut“ är en likartad 

typ av beslut som vi redan har exemplifierat 

med övergångsstället med röd signal. 

Om en person i en situation låter t.ex. 

säkerhetsnivån tillfälligt få stå tillbaka för 

andra mål finns risk för att andra också 

gör det. Sannolikheten ökar alltså för att 

andra också fattar samma beslut och ändrar 

sina mål och låter säkerhetsnivån stå 

tillbaka något. 

Det är viktigt att man är vaksam mot 

alla “första gången beslut” och ”första 

personen beslut“. Dessa beslut kan vara 

inledningen till rutiner som kommer att 

användas generellt när de bara var avsedda 

som en tillfällig avvikelse. 

Beslutsfattande under tidspress medför 

en begränsning i vår förmåga att hantera 

antalet attribut. Vi löser det genom att ge 

de attribut som är viktiga ännu större betydelse 

och de attribut som inte är fullt så 

viktiga ännu mindre betydelse. Om man 

har både kvalitet och personlig säkerhet 

som attribut, kan tidspress medföra att ett 

av dessa attribut blir viktigare och det andra 

och/eller övriga attribut får stå tillbaka 

när någon fattar beslut om vad som skall 

göras. Detta redan när man fattar beslutet. 

Då det skall genomföras kan stress och 

tidspress naturligtvis också påverka genomförandet. 

För optimalt beslutsfattande på lång 

sikt krävs naturligtvis god planering så 

att tiden fördelas optimalt på de olika 

beslut som måste fattas. Detta betyder i 

sin tur att det måste finnas det som nobelpristagaren 

Herbert Simon kallar ”slack” 

(dvs. ej planerad tid, resurser som inte 

planerats totalt etc.) i en organisation. 

Det betyder i det här sammanhanget 

att beslutsfattaren inte skall syssla med 

sådana aktiviteter som sker mot en nära 

”deadline” hela tiden. Det måste finnas 

möjlighet att ta sig an viktiga beslutsproblem 

när de dyker upp (de följer ju som 

bekant aldrig förutbestämda tidsplaner!). 

Ibland beror det mer på beslutsfattaren 

själv hur tiden disponeras och ibland mer 

på organisationen. 

Referenser 

Ola Svenson 

& Ilkka salo 

Hämäläinen, R. P., Lindstedt, M. R. K. & 

Sinkko, K. (2000) Multiattribute risk analysis 

in nuclear emergency management. Risk Analysis, 

20, 455 - 467. 

Slovic, P., Finucane, M. Peters, E. & 

MacGregor, D. G. (2002) The affect heuristic. 

In T. Gilovich, D. Griffin & Kahneman (Eds.) 

Intuitive judgment: Heuristics and biases, 

Cambridge: Cambridge University Press, in 

press. 

Svenson, O. (1992) Differentiation and consolidation 

theory of human decision making: 

A frame of reference for the study of pre- and 

postdecision processes. Acta Psychologica, 

80, 143-168. 

Svenson, O. (1996) Decision making and the 

search for psychological regularities: What 

can be learned from a process perspective? 

Organizational Behavior and Human Decision 

Processes, 65, 252 - 267. 

Svenson, O. (2002) Values, affect and processes 

in human decision making: A differentiation 

and consolidation theory perspective. In S. L. 

Schneider and J. Shanteau (Eds.) Emerging 

perspectives on judgment and decision making 

research. Cambridge: Cambridge University 

press, in press. 

Pyy, P. (2000) An approach for assessing 

human decision reliability. Reliability Engineering 

and Systems Safety, 68, 17 -28. 


”Stretching” och ökad kommunikation 

Nya perspektiv på 

Av Kjell Andersson 

Artikelförfattaren är verksam 

inom Karinta konsult AB. 

Begreppen säkerhet och risk kan 

uppfattas och defi nieras på många 

olika sätt. Tekniker och naturvetare 

använder ofta en rent matematisk 

definition. Risk tolkas då 

som produkten av sannolikhet och 

konsekvens av en oönskad händelse. 

En kärnteknisk anläggning 

kan ge upphov till många olika 

oönskade händelser – då summerar 

man deras bidrag för att 

få den totala risken. Metoden är 

emellertid inte alltid så enkel att 

använda i praktiken. Ska till exempel 

möjliga mänskliga intrång 

i ett slutförvar om tusentals år 

ingå i riskberäkningen eller inte? 

Sådana frågor kan inte besvaras 

med tekniska metoder – de är värderingsfrågor. 

Under de senaste 

tjugo åren har dock en helt ny 

vetenskap vuxit fram som söker 

besvara vilka faktorer som avgör 

individens riskuppfattning. 

När beslut skall tas om en kärnteknisk 

anläggning eller verksamhet ska tilllåtas 

eller inte räcker det alltså inte med 

en säkerhetsanalys utifrån matematiska 

metoder – mer kvalitativa metoder och 

värderingar måste vägas in i beslutet. Här 

har kärnkraften varit föregångare med att 

utveckla nya principer och att tillämpa 

dem i det praktiska säkerhetsarbetet. 

En ny syn på säkerhet 

Inom Nordisk kärnsäkerhetsforskning, 

NKS/SOS-1 har man anlagt ett brett 

perspektiv på säkerhetsarbetet ifråga om 

kärnteknisk verksamhet. Säkerhet har likställts 

som medvetenhet hos alla berörda, 

om de faror som kan finnas, och det skydd 

som finns att möta dem. 

Med detta synsätt är säkerheten uppfylld 

först när den har kommunicerats, 

implementerats och blivit förstådd. Det 

finns alltså en stark koppling mellan 

säkerhet och riskkommunikation. Riskkommunikation 

har ofta uppfattats som 

en dialog mellan experter å ena sidan 

och mellan en bredare allmänhet å andra 

sidan. Vi får emellertid inte glömma den 

kommunikation som måste finnas mellan 

olika expertgrupper. 

När det gäller så komplexa frågor som 

att bedöma säkerheten hos en reaktoranläggning 

eller ett slutförvar kan ingen vara 

expert på allt, i stället måste ledningen se 

till att alla faktorer hanteras i säkerhetsarbetet 

och att alla i organisationen har den 

medvetenhet som behövs. 

För att ge en så allsidig belysning som 

möjligt av säkerhetsarbetet har SOS-1 

projektet använt ett brett spektrum av 

verktyg som intervjuer, frågeformulär, 

seminarier, särskilda forskningsinsatser 

och fokusgruppdiskussioner. Deltagare 

har i första hand varit sådana som arbetar 

inom den kärnteknikska sektorn; industri, 

myndigheter, forskningsinstitutioner och 

konsultfirmor. Delar av projektet har även 

involverat lekmän med anknytning till det 

kärntekniska området. Arbetet har gällt 

hur säkerheten bäst kan organiseras och 

kommuniceras. 

Nyckelbegrepp 

Den mest centrala betydelsen för säkerheten 

är organisationen. Det finns goda 

erfarenheter från kärnteknisk och annan 

industri, men det finns också exempel 

på hur svagheter i säkerhetsarbetet kan 

uppstå. Det gäller att uppmärksamma och 

åtgärda sådana defekter innan de ställer 

till skada. Tre nyckelbegrepp i detta sammanhang, 

som undersökts inom SOS-1, är 

säkerhetskultur, säkerhetsindikatorer och 

kvalitetssystem. 

Säkerhetskultur 

Begreppet säkerhetskultur, som fick en 

framskjuten plats efter olyckan i Tjernobyl, 

har haft betydande inverkan på säkerhetsarbetet 

även om det kan vara svårt, för 

att inte säga omöjligt, att definiera begreppet 

så att det kan mätas. 

Begreppet kan närmast uppfattas som 

en organisationsförmåga att skapa säker- 

32 


säkerhet 

het genom kunskap och engagemang. För 

myndigheter tjänar begreppet ett dubbelt 

syfte: dels ska de granska industrins säkerhetskultur, 

dels måste deras eget arbete 

präglas av engagemang och ansvar. Säkerhetskulturen 

måste ständigt uppmuntras 

och stimuleras av ledningen eftersom 

den kan utsättas för negativ påverkan av 

både interna och externa faktorer. 

Intervjuer som gjorts inom SOS-1, 

med branschfolk, visar att många ser den 

avreglerade elmarknaden som ett möjligt 

hot mot säkerhetskulturen medan andra 

framhåller svårigheterna med att rekrytera 

kompetens till kärnkraftområdet inom den 

unga generationen som det stora hotet. 

Säkerhetsindikatorer 

Säkerhetskulturen har en stark koppling 

till kvantitativa säkerhetsindikatorer som 

är instrument för att få mått på säkerheten 

(frekvens av oplanerade driftstopp och 

mänskliga misstag kan vara exempel på 

sådana indikatorer). SOS-1 har visat att 

det finns många olika system för säkerhetsindikatorer 

både inom Norden och 

internationellt. 

Något tillspetsat kan man säga att varje 

kärnkraftverk har sitt eget system. Det 

behöver i sig inte vara ett problem – det 

kan ju vara uttryck för engagemang och 

medvetenhet hos personalen. 

Även om indikatorerna varierar har de 

samma syfte - att ge varningssignaler om 

en anläggnings säkerhetsmässiga status 

hotar att minska. 

Att använda säkerhetsindikatorer 

har många fördelar men det finns också 

problem i sammanhanget. En risk är att 

indikatorerna ges för stor betydelse som 

målsättningar. Säkerhetsindikatorerna bör 

behållas som just indikatorer, vilket bland 

annat innebär att de bör kunna bytas ut 

relativt ofta som anpassning till organisationens 

förändrade förutsättningar. 

Kvalitetssystem 

Begreppet kvalitetssystem har också uppmärksammats 

i SOS-1. Det syftar till dokumentation 

på en bestämd kvalitetsnivå 

och en beskrivning av hur kvalitet ska 

uppnås och upprätthållas. Kvalitetssystem 

har också en viktig funktion för kunskapsspridning 

och lärande i en organisation. 

I ett bra kvalitetssystem kan man se 

hur organisationens övergripande målsättningar 

har brutits ned till praktisk handledning 

på olika nivåer. Modern informationsteknik 

erbjuder nya möjligheter att 

förbättra kraftverkens kvalitetssystem. 

Riskkommunikation 

Om säkerhet ska uppfattas som medvetenhet 

om risker och hur de ska hållas under 

kontroll får riskkommunikationen en central 

betydelse. I de nordiska länderna har 

kärnavfallsområdet varit föregångare i att 

utveckla metoder för riskkommunikation 

genom transparens och medborgarinflytande, 

inte minst i platsvalet för slutförvar. 

MKB-processen (miljökonsekvensbeskrivning) 

har varit den övergripande 

processen för detta både i Finland och 

Sverige. Inom den har många initiativ till 

nya arbetsformer tagits. SOS-1 rapporten 

anger några inslag i en strategi för god 

riskkommunikation. 

En fråga om attityder 

Attityden hos beslutsfattare, industri och 

myndigheter måste vara kommunikativ, 

och ta sin utgångspunkt i att beslut om 

kärnkraft och kärnavfall måste ha sin 

grund i samhälleliga värderingar. Man 

får inte underskatta ”allmänheten” som 

också har expertkunskaper inom olika 

områden. Erfarenheter från framför allt 

Oskarshamn visar att lekmän (personer 

som inte har expertkunskaper om kärnsäkerhet 

som t.ex. politiker, tjänstemän, 

studerande etc.) kan utveckla betydande 

kapacitet för att ”stretcha” industrin och 

utmana med frågor från nya perspektiv. 

Myndigheternas roll 

SKI och SSI ger ut föreskrifter och allmänna 

råd om säkerhet och strålskydd. 

De ger tillstånd för uppförande och drift 

av kärntekniska anläggningar. De ställer 

också villkor för driften vilket innebär 

att de kan stoppa den om säkerheten inte 

uppfylls. Men vad är myndigheternas roll 

i dialogen om risk och säkerhet? En förutsättning 

för att myndigheterna ska fungera 

i sin roll är att de har hög integritet. 

Det betyder dels att de ska ha oberoende 

kompetens för att kunna granska och bedöma 

säkerheten, dels att de är beredda 

att utåt mot allmänheten göra tydligt att så 

är fallet. Det relativt sett stora förtroende 

som SKI och SSI har torde bero på att de 

fungerar just på detta sätt. 

Om säkerhet uppnås genom medvetenhet 

om risker och skydd hos alla, 

inklusive allmänheten, måste även myndigheterna 

spela en aktiv roll i dialogen. 

Det kan finnas en tveksamhet till detta beroende 

på att myndigheterna måste bevara 

sitt oberoende inför kommande beslut om 

de kärntekniska anläggningarna. Erfarenheterna 

från särskilt kärnavfallsprogrammet 

visar emellertid att SKI och SSI kan 

delta i en strukturerad lokal process utan 

att riskera sitt oberoende. Från kommunalt 

håll ser man gärna SKI och SSI som 

”sina” experter. 

Lokala säkerhetsnämnderna kan 

utvecklas 

Begreppet ”stretching” har visat sig 

mycket användbart för att öka transparensen 

i komplexa frågor. En utvecklad 

förmåga till detta hos lekmän skulle vara 

en tillgång för alla inblandade parter; industrin, 

myndigheterna, kommunerna och 

allmänheten. I Sverige skulle detta kunna 

åstadkommas hos de lokala säkerhetsnämnder 

som finns i de kommuner som 

har kärnkraftverk och i Nyköpings kommun 

där Studsvik ligger. Om arbetet där 

kan vitaliseras så att de kan spela en mer 

aktiv roll i att sätta agendan i frågor om 

kärnsäkerhet och stretcha kraftbolagen 

så skulle också medvetenheten om säkerhetsfrågorna 

öka betydligt på den lokala 

nivån. Även reaktorägarna skulle vinna 

på en sådan utveckling. Genom att bli 

utsatta för frågor från nya och oväntade 

vinklar skulle deras egen kommunikation 

och information förstärkas. Ett delprojekt 

inom SOS-1 visar att detta skulle vara en 

praktisk möjlighet. 

Säkerhetsanalysens experter 

Säkerhetsanalysen har en central roll som 

beslutsunderlag inom både reaktor- och 


avfallsområdena. Riskkommunikationen 

måste alltså även omfatta säkerhetsanalysen, 

vilket kommer att ställa nya krav på 

dess experter. SOS-1 har därför genomfört 

ett projekt just för att öka förståelsen 

för hur säkerhetsanalysens experter ser 

på sin roll i detta sammanhang (se även 

Britt-marie Drottz Sjöbergs artikel i detta 

nummer). Det finns en stark koppling 

mellan säkerhetsanalysen å ena sidan och 

myndigheternas föreskrifter och allmänna 

råd å andra sidan, som ju ska ge riktlinjer 

för hur säkerheten ska redovisas. SSI har 

nyligen tagit ett initiativ till att genom 

seminarier och fokusgrupper få en bättre 

uppfattning om vilka frågor allmänheten 

ställer om säkerhet och strålskydd. Avsikten 

är att detta ska påverka de allmänna 

råd om slutförvaring som SSI ska ge ut. 

Fortsatta initiativ i denna riktning från 

myndigheternas sida bör minska det gap 

som finns mellan expertis och allmänhet. 

Kärnkraften 

och samhället i stort 

Kärnkraften är bara ett exempel bland 

många områden där formerna för allmänhetens 

insyn behöver förstärkas genom 

stretching och andra metoder. Förstärkt 

genomlysning behövs generellt sett för 

alla komplexa frågor till exempel inom 

energisektorn och bioteknikområdet. 

Några av erfarenheterna från SOS-1, 

till exempel om myndighetsrollen och 

riskkommunikation, bör kunna vara till 

nytta även inom andra samhällsområden. 

Å andra sidan kan kärnkraftbranschen ha 

något att lära från andra områden. Sådant 

erfarenhetsutbyte och korsbefruktning 

kräver emellertid organisation och tid. 

Min förhoppning är att det trots vår tids 

stress och slimmade organisationer ska 

finnas utrymme för mer av den sortens 

eftertanke och utveckling. Vi behöver 

det för att utveckla säkerhetskultur och 

kompetens. 

Stretching 

Begreppet ”stretching” är en del av 

RISCOM modellen för transparens i 

komplexa frågor, som tagits fram inom 

SKI:s och SSI:s forskningsprogram. Det 

betyder att en beslutsprocess måste garantera 

att betingelserna för centrala aktörer 

blir tillräckligt krävande, att frågor läggs 

fram från olika synvinklar och att frågorna 

får svar. Berörda måste ges möjlighet att 

möta och hantera informationsflödet från 

industri och myndigheter. 

Kjell Andersson 

”Kommunikation 2000” 

Kommunikati 

Av Britt-marie Drottz Sjöberg 

Professor 

Artikelförfattaren är verksam vid Psykologisk Institutt, 

Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, 

NTNU Trondheim 

”Kommunikation 2000” var ett projekt inom ramen 

för Nordisk kärnsäkerhetsforskning (NKS) år 2000 

och utvecklades inom SOS-1 delen under Kjell 

Anderssons ledning. Det syftade till att försöka fördjupa 

förståelsen för vad som uppfattas vara svårigheter 

i sammanhang som gäller kommunikation av 

komplex information på kärnsäkerhetsområdet. 

Resultaten har presenterats i rapporten ”Gränsöverskridande 

kommunikation” (NKS-37, 2001) och bygger 

på uppgifter insamlade i Oskarshamn. Där deltog 

personer verksamma inom kärnkraftverket och OKG, 

samt personer med anknytning till kärnsäkerhetsfrågor 

i kommunen, t.ex. den lokala säkerhetsnämnden 

och den politiska och administrativa ledningen. Deltagarna 

hade ofta lång erfarenhet av informationsarbete. 

Projektet inleddes med diskussioner i fokusgrupper. 

Centrala frågeställningar från dessa diskussioner 

användes sedan i frågeformulär som distribuerades 

vid två tillfällen under våren och sommaren 2000 till 

personer i nämnda grupper. Resultaten bygger på 42 

svarande. 

34 


onen i säkerhetsarbetet 

Projektet initierades av en händelse som 

inte var en händelse, skämtsamt uttryckt. 

Den 29 april 1998 publicerade Dagens 

Nyheter uppgifter om att säkerheten vid 

kärnkraftverket i Oskarshamn var betydligt 

sämre än vid Ignalinaverket i Litauen. 

Uppgiften spreds snabbt till andra media 

och förorsakade ett visst rabalder. Den 

kom att betecknas som en mediahändelse 

eller som en ”icke-händelse”. Enligt ”Ekvilibrium” 

(nr 3/1998) förklaras händelsen 

och missförståndet som följer: 

”Risken för en härdsmälta i Oskarshamn 

2 är hundra gånger större 

än chansen att vinna högsta vinsten på 

Bingolotto. Under fyrtio års driftstid är 

risken en på hundra. Det är högre än för 

Ignalina-verken. Regeringen spelar rysk 

roulette med hela svenska folket genom 

att låta en reaktor med så dålig säkerhet 

vara kvar i drift.” (Birger Schlaug i ett 

pressmeddelande 1998-04-29) 

En artikel i Dagens Nyheter 1998- 

04-29 av frilansjournalisten Fredrik 

Lundberg resulterade i utspel riktade mot 

Oskarshamnsverket 2 från bland andra 

Birger Schlaug (mp) och Lennart Daléus 

(c). Nya säkerhetsstudier som utförts av 

Oskarshamns Kraftgrupp ansågs visa att 

sannolikheten för härdskada skulle vara 

25 gånger högre än den målsättning som 

gäller för Sydkraftkoncernen, och att riskerna 

för en olycka skulle vara högre än i 

det illa beryktade Ignalinaverket. 

Säkerhetsanalys 

Men den så kallade probabilistiska säkerhetsanalysen 

för Oskarshamn 2 kan inte 

läggas till grund för den sortens slutsatser. 

Den är nämligen gjord i ett helt annat 

syfte än att jämföra risker mellan olika 

kärnkraftverk. 

En probabilistisk säkerhetsanalys görs 

främst för att identifiera svagheter som 

kan ligga till grund för beslut i syfte att 

höja säkerheten. Om en sådan analys görs 

noggrant och med utgångspunkt i ”pessimistiska” 

antaganden kan den bli ett 

värdefullt verktyg i säkerhetsarbetet. Men 

den ger inte nödvändigtvis underlag för 

realistiska jämförelser av säkerheten vid 

olika anläggningar. 

Dels bygger en probalbilistisk säkerhetsanalys 

alltså på andra antaganden än 

som skulle användas om syftet vore att 

jämföra med exempelvis Ignalina, dels 

avstår den från att inkludera ett antal 

relevanta faktorer. Det gäller exempelvis 

betydelsen av de svenska reaktorinneslutningarna 

som minskar risken för en 

olycka som drabbar omgivningen. Dessa 

faktorer måste finnas med för att en helhetsbedömning 

skall kunna göras.” 

Den beskrivna händelsen resulterade 

bl.a. i tidig väckning av lokalpolitiker och 

efterhand i en diskussion om hur kommunikationsformer 

mellan olika grupper 

i samhället skulle kunna utvecklas så att 

det inte ropas ”vargen kommer” i onödan. 

Det aktuella projektet genomfördes således 

i en motiverad miljö med händelsen 

två år tidigare i färskt minne. 

Arbetsmetodik 

Den vägledande idén i projektarbetet 

var att försöka plocka isär komplexa 

kommunikationsproblem till olika moment 

eller beståndsdelar som initierade 

personer ansåg tillhörde svårigheterna. 

Detta ”sönderplockande” skedde i diskussionerna 

i fokusgrupperna och resulterade 

i konkreta frågor som besvarades i de följande 

enkäterna. Svaren bestod antingen 

av deltagarnas nedskrivna egna ord eller 

av bedömningar av en rad påståenden, 

t.ex. vad gällde hur svåra vissa beskrivna 

situationer upplevdes att hantera. Diskussionerna 

hade strukturerats i tre huvudområden: 

a) organisatoriska ramar för den 

egna verksamheten, b) innehållsaspekter i 

information eller kommunikation, och c) 

personlig framtoning och förmedlingssätt. 

Några resultat 

från diskussionerna 

Om roller, befogenheter och förväntningar. 

Deltagarna representerade arbetsmiljöer 

med mycket olika målsättningar 

och arbetsformer, dvs. energiproduktion 

och politiskt ledarskap eller administrativ 

ledning. Den lokala säkerhetsnämndens 

medlemmar har specificerade och reglerade 

befogenheter inom den kommunala 

verksamheten och de blir medlemmar på 

basis av politisk tillsättning. De har t.ex. 

befogenhet att gå in på kraftverken, ställa 

frågor om säkerheten, och att vidta långtgående 

åtgärder om de menar sådana är 

nödvändiga för befolkningens säkerhet. 

De behöver kunskap och tillgång på information 

för att på bästa sätt hantera sina 

befogenheter och för att kunna besvara 

frågor från t.ex. allmänhet och media. 

För kraftbolaget regleras verksamheten 

av lagar och förordningar under ledning 

av en bolagsstyrelse. Företaget innehåller 

en hög andel specialister med naturvetenskaplig 

eller teknisk utbildning. De externa 

kontakterna omfattar såväl centrala 

myndigheter som kommunens ledning, 

den lokala säkerhetsnämnden, samt allmänheten 

och media. 

Vem styr 

allmänna debatten? 

Ett centralt tema var vem som (egentligen) 

styr agendan. Detta syftade t.ex. på 

hur det kommer sig att vissa frågor blir 

aktuella i den allmänna debatten. Det 

fanns intresse av att veta mera om vilken 

information som behövs när frågor aktualiseras 

på kärnsäkerhetsområdet och vad 

som för sådana tillfällen kan anses vara 

särskilt rapportervärt i interaktionen mellan 

myndigheter, kraftbolag, kommunala 

politiker och media. 

I brist på ett fullgott svar på frågan 

om vad som styr händelser och debatt 

underströks betydelsen av saklighet och 

sakkunskap i informationen, goda informationsbanker 

att hämta material från, 

väl fungerande kontaktkanaler, samt 

vikten av tydlig roll- och ansvarsfördelning 

för att snabbt kunna ta nödvändiga 

kontakter och möta utmaningarna när de 

uppkommer. 

Hur kopplingen skall se ut mellan personlig 

sakkunskap på kärnsäkerhetsarbete 

och informationsområdet är emellertid 

inte helt klar. Personer från kraftbolaget 

menade att ”PSA-händelsen” 1998 gett 

goda lärdomar vad gäller betydelsen av 

utformningen av information som lämnar 

verket. Denna måste framställas på ett sätt 

som är tillgängligt och förståeligt utöver 


”...Det fi nns 

mycket olika 

språkbruk i omlopp 

och man kan 

inte vara säker 

på att de termer 

som används skall 

förstås så som 

man själv uppfattar 

dem. En lärdom 

var just att 

det kan vara lätttare 

att upptäcka 

ett ”nytt” begrepp 

om man inte redan 

tror sig ha en förståelse 

för det...” 

vad myndigheterna kräver, för att på så 

sätt försöka undvika missförstånd eller 

feltolkningar. Idag är den s.k. ”direktörsrapporten”, 

som bl.a. går till ledamöterna 

i de lokala säkerhetsnämnderna, en väl 

genomarbetad text. Man försöker tilllämpa 

en ”två-stegs” bearbetning av 

informationsmaterial generellt, så att 

teknisk rapportering granskas också från 

en icke-teknisk synvinkel före tryckning. 

När det gällde annan information, till 

t.ex. lokala säkerhetsnämnden, fanns det 

frågor om vad nämnden vill veta och vad 

den betraktar som väsentlig information 

för sitt arbete. 

Politikernas roll som ”vidareförmedlare” 

av information är svår och kan behöva 

förstärkas med en specialist i vissa 

situationer. Lokala säkerhetsnämndens 

roll som samhällets garant för säkerhet är 

annorlunda än t.ex. säkerhetsanalytikernas. 

Och även om de förra måste kunna 

skaffa sig korrekt information om säkerhet 

och en mängd tekniska förhållanden 

så måste de också utveckla en förmåga att 

förstå vad som är väsentligt och korrekt 

för att kunna göra oberoende bedömningar. 

Som allmänhetens representanter 

måste de också i särskilt hög grad tänka 

på hur de skaffar sig information för att 

kunna upprätthålla sin integritet och allmänhetens 

förtroende. 

Medlemmar av de lokala säkerhetsnämnderna 

framhöll bl.a. att SKI är den 

källa som används för mycket av den 

kommunala informationen, men att god 

kännedom om lokala förhållanden vid 

kraftverket och om personer är betydelsefull, 

särskilt som beredskap inför mera 

akuta lägen. Sakkunskap och personkännedom 

utvecklas i det kontinuerliga arbetet, 

men förhållanden kan ändras snabbt 

beroende på arbetsbyten eller förändringar 

i den politiska representationen. 

Sovring och analys 

Hur prioritera och förmedla? Centrala 

problemställningar för personer utanför 

kraftverket var hur man kan skilja ut väsentlig 

information från den stora mängd 

information som de får tillsänt och om 

det finns några tumregler för vad som bör 

prioriteras för mer ingående studier. Finns 

det möjlighet att, redan på ett tidigt stadium, 

förstå vidden av eventuella framtida 

problem på basis av den mer eller mindre 

standardiserade och kontinuerliga rapporteringen? 

Diskussionen utmynnande i att 

man var enig om att försöka klargöra vad 

som är rapportervärt i båda riktningarna 

av interaktionen. 

Språk och terminologi. Det finns 

mycket olika språkbruk i omlopp och 

man kan inte vara säker på att de termer 

som används skall förstås så som man 

själv uppfattar dem. En lärdom var just 

att det kan vara lättare att upptäcka ett 

”nytt” begrepp om man inte redan tror 

sig ha en förståelse för det. Ord som t.ex. 

”system” och ”systemfunktioner” kan 

användas på olika sätt internationellt och 

t.o.m. bland personal på olika svenska 

kraftverk. För informationsöverföring 

mellan olika grupper i samhället är det 

dessutom önskvärt med ”översättningar” 

eller korrekta men enkla omformuleringar 

av specialtermer för att få en förståelse av 

själva begreppsinnehållet. 

Riskmått. Ytterligare teman i diskussionerna 

var riskjämförelser, samt hur 

man skall förstå och hantera relativa och 

absoluta riskmått. Utgångspunkten var 

jämförelsen i media av PSA-resultat. Det 

påpekades att det inte är självklart för en 

oinvigd att siffror i ett sammanhang inte 

kan jämföras med siffror ur ett annat 

sammanhang, särskilt som man talar om 

samma typ av analys. 

Lärdomarna från den tidigare ”ickehändelsen” 

uppfattades som viktiga, men 

insikterna undanröjde inte själva problemet 

med att riskmått, eller t.ex säkerhetsvärderingar, 

presenteras i relativa termer. 

Ett slags säkerhetsanalysens INES-skala 

efterfrågades. 

Resultat från 

enkätundersökningarna 

Det svåraste var att förklara en sakfråga 

på sitt område inför nationella TV-kameror. 

Det var också svårt att få tid att fördjupa 

sig i de områden som man behövde 

känna till. 

Att förstå matematiska formler och uttryck 

var, naturligt nog, oftare ett problem 

för personer verksamma inom kommunen 

än för kärnkraftspersonal, medan den senare 

gruppen uttryckte större svårigheter 

än andra när det gällde att presentera 

valda frågeställningar inför en större 

grupp av allmänheten. 

Att informera en grupp högstadieelever 

om innehållet i sitt arbete och när det 

gällde att tydligt förklara sin egen roll och 

befogenhet i offentliga sammanhang är 

ett sådant exempel. 

Resultaten antydde en gruppskillnad 

när det gällde att konfronteras med aggressiva 

personer på möten. Detta bedömdes 

också som svårare att hantera av 

kärnkraftspersonal än andra. 

Kunskap om media 

Det vanligaste beskrivna problemet var att 

inte känna till medias arbetsformer. Andra 

problem var att tillgänglig information 

inte förmedlas och att somliga utnyttjar 

uppkomna missförstånd till egen fördel. 

Frågor på detta område kunde indelas i 

strukturella och mänskliga problem där 

personer inom kommunal verksamhet 

tenderade att ge högre värden än andra i 

båda avseendena. 

Utifrån svaren från frågeformulären 

kunde ett antal index med god intern 

reliabilitet bildas. Till exempel innehöll 

indexet för ”kommunikationsförmåga” 

följande (sju) bedömningar, med avseende 

på svårighetsgrad: 

• att skriva ett pressmeddelande, 

36 


• att förklara en sakfråga på eget arbetsområde 

för lokala journalister, 

• att förklara en sakfråga på det egna 

området inför nationella TV-kameror, 

• att använda enkla ord för att förklara 

ett komplicerat sammanhang, 

• att ”erkänna” att man inte har tillräcklig 

information eller kunskap, 

• att kunna lyssna på argument från människor 

som oroar sig för strålningsrisker, 

• och att tydligt förklara sin egen roll och 

befogenhet offentligt. 

Ett flertal index bildades på basis av 

bedömningarna i frågeformulären och 

de exemplifierade de ”beståndsdelar” av 

svårigheter och lösningsförslag som diskuterats 

tidigare. I det följande redogörs 

enbart för vissa resultat som gällde förslag 

till förbättringar. 

Förslag till förbättringar 

När det gällde att föreslå aktiva insatser 

för att förbättra kommunikationen om 

kärnsäkerhetsfrågor pekade undersökningen 

på tre infallsvinklar: Öka ”tydlighet 

och förståelse”, utveckla ”relationer 

och kontext” och intensifiera ”utveckling 

och feedback”. 

Innehållet i de olika indexen bestod 

av ett flertal påståenden som rörde t.ex. 

kunskapsuppbyggande, ökad tydlighet av 

innehåll och sammanhang, samt utbildning 

och effektivare återkopplingssystem 

för information. Det återstående utrymmet 

tillåter inte mer än en kort summering 

av resultaten från undersökningen. Följande 

punkter ger ett sådant sammandrag: 

Diskuterade problem eller områden som 

skulle kunna förbättras: 

• Roller och befogenheter; klargöranden 

och/eller information behövs 

• Tydliggörande av målgrupper för olika 

organisationer, respektive informationsinsatser 

• Informationsroller och –vägar inom 

och mellan organisationer 

• ”Tumregler” för prioritering av information 

av särskilt stor vikt 

• Specifikation av delområden där ökad 

bakgrundskunskap önskas 

• Tydliggörande av vad som är rapportervärt 

från respektive organisation 

• Klargörande av ”interna” informationsvägar 

och ”externa” –kanaler respektive 

rollinnehavare, särskilt avseende 

alla icke-normala situationer 

Förslag till förbättringar vad gäller informationsutbyte: 

• Att i samråd diskutera fram en övergripande 

målsättning för kommunal 

informationshantering vilken är i samklang 

med båda organisationernas mål, 

arbetssätt och förutsättningar. 

• Att en närmare samarbetsrutin specificeras 

relativt myndigheter, i första 

hand SKI, där myndigheten svarar för 

att tillhandahålla informationsmaterial 

i enlighet med de officiella krav och 

befogenheten som ställs på respektive 

organisation samt i enlighet med de 

önskemål som framkommit i samrådsdiskussioner 

mellan OKG och LSN. 

• Att i samrådsarbetet tydliggöra och 

specificera de områden där information 

till allmänheten är eller kan förväntas 

vara av störst betydelse och av stort 

intresse, samt att därefter utveckla ett 

handlingsprogram där varje informationsaspekt 

realiseras. 

• Att utveckla arbetsmaterial för OKG 

och LSN där respektive organisationer 

beskrivs, där funktioner och arbetsformer 

klargörs och beslutsstrukturer 

tydliggörs. Central terminologi med relevanta 

tolkningar och exemplifieringar 

bör ingå i arbetsmaterialet, liksom en 

beskrivning av de överenskomna samarbetsformerna. 

Materialet uppdateras 

årligen eller vid behov. 

Slutsatser 

Gruppdiskussionerna om ca 2-3 timmar 

vardera gav en god plattform för utbyte 

av erfarenheter. Arbetsformen tillåter 

en öppen diskussion om egna utgångspunkter, 

intryck och förslag till åtgärder. 

Några framhöll särskilt betydelsen av det 

personliga mötet. 

Frågeformulären, med sina bedömningar 

av givna påståenden och möjlighet 

att svara på frågor med egna ord, resulterade 

i en översiktlig strukturering av vad 

som utgör och vad som ingår i besvärliga 

situationer. 

Kontakter med media och ”oliktänkande” 

utgjorde för många de mera problematiska 

situationerna, medan siffermaterial, 

teknisk eller akademisk jargong 

kunde vara väsentliga hinder i arbetet för 

andra. 

Svaren på de öppna frågorna i undersökningen 

kräver en egen summering 

vid tillfälle, eller kan läsas i sin helhet i 

rapporten. 

Sammanfattningsvis syftade projektet 

till att tydliggöra upplevda brister och 

behov särskilt när det gällde kommunikation 

över expertgränser på kärnsäkerhetsområdet, 

samt mellan expertgrupper och 

andra delar av samhället. Framtida arbete 

får visa om det går att bygga vidare på 

resultaten. 

Britt-marie Drottz Sjöberg 

”...När det 

gällde att föreslå 

aktiva 

insatser för att 

förbättra kommunikationen 

om kärnsäkerhetsfrågor 

pekade undersökningen 

på tre 

infallsvinklar: 

Öka ”tydlighet 

och förståelse”, 

utveckla 

”relationer och 

kontext” och 

intensifiera ”utveckling 

och 

feedback”...” 


Notisredaktör: 

Leif Pettil, 

forskningsenheten 

tel 08 - 698 84 93 

Fördjupade studier på 

vattenfl ödet i berg 

SKI har genom åren genomfört relativt 

många och omfattande aktiviteter inom 

områdena modellering av vattenflöde och 

radionuklidtransport i sprickigt berg. Vad 

gäller fl ödesmodellerna har dessa dock 

hittills endast på ett mycket förenklat sätt 

beskrivit de ythydrologiska processer som 

defi nierar de randvillkor som styr grundvattenströmningen 

i geosfären (det sprickiga 

berget). 

Ett nytt forskningsprojekt har därför 

lagts ut på Sveriges Lantbruksuniversitet 

för att på ett mer realistiskt sätt beskriva 

dessa processer och utveckla en modell 

som sedan kan kopplas till redan existerande 

modeller för grundvattenströmning 

i berget, bl.a. de fl ödesmodeller som SKI 

utvecklat vid Oregon State University i 

USA. Viktiga komponenter i denna ythydrologiska 

modell är kvartära avlagringar, 

akvatiska sediment, samt en realistisk 

beskrivning av topografi n. 

Vad gäller radionuklidtransport genom 

geosfären är det väsentligt att ha god kunskap 

om retentionsmekanismerna. Två 

betydelsefulla processer i detta avseende 

är diffusion av radionuklider in i bergets 

porstruktur (matrisdiffusion) eller in i korn 

i kvartära avlagringar och sediment, samt 

sorption av radionuklider på tillgängliga 

ytor i dessa material. Detta projekt innehåller 

därför ytterligare studier av dessa 

processer baserat på en statistisk-geometrisk 

beskrivning av spricknätverksstrukturen. 

Eva Simic på Avdelningen för kärnavfallssäkerhet 

är handläggare för projektet. 

Förmåga att tolka 

neutronbrusets budskap 

SKI har sedan länge lagt ut forskningsprojekt 

på avdelningen för Reaktorfysik 

på Chalmers Tekniska Högskola inom 

området härddiagnostik med neutronbrusmetoder. 

Projektresultaten har publicerats 

i internationella tidskrifter samt ingått i 

licentiat- och doktorsexamen. 

Syftet med forskningsprogrammet har 

varit att ge ett riktat stöd för att bygga upp 

kompetens inom avdelningen vad gäller 

diagnostikmetoder och deras tillämpning 

på aktuella härdproblem vid kärnkraftverken. 

Ett nytt uppdrag har nu lagts ut och 

det omfattar i korthet följande delar: 

• Utveckling av reaktorkinetik och dynamik 

i reaktorhärdar med icke-stationära 

gränser 

• Teori och dynamik av källdrivna underkritiska 

system 

• Förberedelser till att konstruera en enkel 

typ av Cf-252 detektor 

• Dynamiska rumsberoende korrelationsmätningar 

för enfasflöde med användning 

av laser och färg 

Oddbjörn Sandervåg är handläggare på 

SKI. 

Säkerhetsbetydelsen av 

lokal borutspädning i PWR 

Tillsammans med Ringhalsverket AB medverkar 

SKI i forskning kring lokal borutspädning. 

En provrigg har byggts upp 

hos Vattenfall Utveckling AB i Älvkarleby 

och ett flertal experiment har körts och 

analyserats. Resultaten har väckt internationell 

uppmärksamhet och forskare från 

flera länder deltar i analysarbetet. 

Den säkerhetsmässiga frågan är att vatten 

med låg borkoncentration kan ackumuleras 

i någon av kretsarna. När fl ödet 

i denna krets kommer igång kan en plugg 

med låg borhalt komma till härden och 

orsaka en reaktivitetsexkursion även med 

alla styrstavar inne. 

En ny beställning har nu lagts ut och 

den omfattar modellförsök med förbättrad 

instrumentering på relevanta fall och 

datorbaserade strömningsberäkningar 

för att analysera experimenten och för att 

bättre förstå skalfaktorerna vid tillämpning 

på en reaktor. 

Oddbjörn Sandervåg är handläggare på 

SKI. 

38 


Genombrott för svenskt stöd 

i arbetet med radioaktivt avfall 

i Murmanskregionen 

Sverige får genom SIP 1 en ledande roll 

i förberedelserna med att ta hand om 

fast radioaktivt avfall vid u-båtsbasen 

Andreeva Bay i nordvästra Ryssland. Det 

står klart sedan parterna kommit överens 

och undertecknat två kontrakt på SKI: 

s huvudkontor i Stockholm den 18 mars 

2003. Avtalen innebär också att Sverige 

finansierar ett projekt för att förbättra 

kommunikationen med de boende i området. 

I nordvästra Ryssland fi nns stora mängder 

använt kärnbränsle och radioaktivt 

avfall som förvaras på ett oacceptabelt 

sätt. I klartext är denna förvaring ett omedelbart 

hot för både människor och miljö. 

Avfallet finns samlat vid ett antal ubåtsbaser 

i Murmanskregionen. Andreeva Bay 

som ligger 55 km från den norska gränsen 

är dock den största. Enbart uppstädningen 

där kommer att kräva stora internationella 

insatser. 

Projektet startar med en 18 månader 

lång förstudie som ska identifi era hur det 

befi ntliga fasta avfallet vid Andreeva Bay 

på bästa sätt kan tas om hand och sedermera 

slutförvaras. Studien fi nansieras helt 

genom svenska biståndsmedel och arbetet 

utförs av ryska experter med svenskt 

stöd. SIP har anlitat SKB:s dotterbolag 

SKB International Consultants AB (SKB 

IC) för att ge de ryska teknikerna det stöd 

som behövs. Det är viktigt att resultatet 

blir sådant att även västerländska säkerhetskrav 

är uppfyllda för det förslag till 

åtgärdsprogram som läggs fram. 

Det andra kontraktet avser det initiativ 

som SIP tagit mot bakgrund av behovet 

att få acceptans hos befolkningen och de 

lokala beslutsfattarna för de åtgärder som 

vidtas i Andreeva Bay. Detta är särskilt 

viktigt mot bakgrund av att ryska organisationer 

inte ännu insett betydelsen av att 

vara öppen i sin dialog med befolkningen. 

Projektet som är ett led i den förtroendeskapande 

verksamheten kommer att lägga 

tonvikten på kommunikation i närområdet 

och pågå under fl era år. 

Kontrakten har från rysk sida undertecknats 

av guvernör Y. A. Evdokimov och 

chefen för SevRAO, V. N. Panteleev. Från 

svensk sida har avtalen undertecknats av 

chefen för SIP, L. G. Larsson. 

Fotnot 

1 SIP (Swedish International Project Nuclear Safety) är 

SKI:s projektenhet som administrerar det svenska stödet 

till kärnsäkerhetsarbetet i Central- och Östeuropa. 

2 SevRAO är den organisation som av det ryska atomenergiministeriet 

har fått uppdraget att städa upp i de gamla 

ubåtsbaserna i nordvästra Ryssland 

Bilden nedan visar hur öppet det fasta radioaktiva avfallet 

vid u-båtsbasen Andreeva Bay i nordvästra Ryssland 

”förvaras.” Mätningar i området visar också hur det 

läcker ut aktivitet i omgivningen kring betongplattan och 

betongblocken som är tänkta att fungera som strålskärm. 

Notiser 


39

POST- 

TIDNING 

A 

Sverige 

Porto betalt 

Avsändare/Returadress: Statens kärnkraftinspektion, 106 58 Stockholm 

Fyll i vidstående kupong 

så får du en gratis 

prenumeration! 

Är du redan prenumerant - 

kontrollera adressen ovan! 

F&U-MAGAZINET NUCLEUS GES UT AV STATENS KÄRNKRAFTINSPEKTION

Ja tack, jag vill gärna ha ett eget ex av F&U-magazinet Nucleus 

Namn 

Företag 

Adress 

Postnummer 

Postadress 


Namn 

Företag 

Adress 

Postnummer 

Postadress 


Namn 

Företag 

Adress 

Postnummer 

Postadress 


Namn 

Företag 

Adress 

Postnummer 

Postadress 

Land

Frankeras ej 

betalar portot 

STATENS KÄRNKRAFTINSPEKTION 

SVARSPOST 

110 620 100 

110 00 STOCKHOLM 

Frankeras ej 



SVARSPOST 

110 620 100 


Frankeras ej 



SVARSPOST 

110 620 100 


By air mail 

Par avion 

IBRS/CCRI: 110 620 100 

NE PAS AFFRANCHIR 

NO STAMP REQUIRED 

REPLY PAID/REPONSE PAYEE 

SWEDEN/SUEDE 


S-110 00 STOCKHOLM 

SWEDEN

Nucleus nr 1/2003

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?