funktionsnedsättning funktionsuppsättning - SMoK - Sveriges Musik

susanne och skaparlägret
Som jag minns det hade vi ett samtal med mamman som förstod situationen och
flickan slutade i gruppen. Detta är motsatsen till solskenshistoria. Det känns som ett
genant misslyckande nu femton år senare.
Hur borde jag ha agerat?
Så här tänker jag idag: När Susanne anmälde sig till Skaparlägret borde vi haft en
liten ruta med ”Något särskilt vi skall ta hänsyn till när det gäller NN” och en ruta
för ”Kontakt önskas”. Vi hade kanske på det sättet fått information och tips hur vi
kunde agera för att bättre bemöta Susanne. Kanske. Många föräldrar vill ge sina barn
en ny chans, att de får vara ett oskrivet blad. Förståeligt, men ofta fel. Ett försök att
få information hade ändå varit att föredra.
Det större felet begicks när vi inte hade koll på eleverna vi hade haft på skaparlägret,
när de veckan efter kom till den ”vanliga” kulturskoleundervisningen. Vi som kulturskola
skulle diskuterat med Susannes föräldrar direkt efter skaparlägret, och tillsammans
med dem, och kanske andra med kunskap om hennes situation, riggat ett bra
koncept för undervisning. I drama eller något annat.
Det största felet var naturligtvis att vi bara släppte Susanne med sitt misslyckande
när hon inte fungerade i gruppen. Det var det stora sveket och, tycker jag i efterhand,
helt obegripligt. Vi tyckte att vi var ”tvingade” att lösa en problematisk situation.
Det var kanske nödvändigt att flytta Susanne ur gruppen. Men i det läget skulle
vi naturligtvis skapat ett alternativ för henne. Allt annat är ett solklart fall av diskriminering.
Ingen framförde den åsikten … då.
Hur skulle det se ut idag i motsvarande situation?
Bättre hoppas jag.
Håkan Sandh
28