funktionsnedsättning funktionsuppsättning - SMoK - Sveriges Musik

intryck – synen på funktionsnedsättningar
Eller skall det på anmälningsblanketten finnas en ruta där eleven kan fylla i sina speciella
funktionsmöjligheter? Hur arbetar vi med olika inlärningssätt så att alla elever
kan hitta sitt inlärningssätt? Ligger ansvar på detta på varje lärare eller kan elever
välja olika lärare och inriktningar beroende på inlärningsätt, exempelvis mer gehörsbaserad
undervisning eller mer notbunden? Är det självklart för alla som söker att
dessa olika inriktningar finns? Presenteras de?
Det är viktigt att betrakta svårigheter för en elev som något som skapats i ett samspel
mellan individen och omgivningen, i detta fall kulturskolan. Det är inte ”fel” på
eleven och inte heller ”fel” på läraren. Åtgärderna måste ses i ett större sammanhang
och bli ett ansvar för hela skolans personal att skapa förutsättningar för inkluderande
undervisning. Detta synsätt diskuteras inom barn- och ungdomsskolan och gäller i
minst lika hög grad för kulturskolan.
Finns särskilda
behov?
Finns särskilda behov? Nej, som en av våra föreläsare uttryckte det: ”Det finns inga
särskilda behov, alla barn och ungdomar har ungefär samma behov. Däremot kan det
behövas särskilda åtgärder för att tillfredställa dessa normala behov hos vissa barn.”
Ett hinder för inkludering som ofta nämns är rädsla från lärarhåll att ta sig an dessa
elever. En förståelig rädsla som inte kan ignoreras. Det är viktigt att alla lärare känner
sig trygga i sin uppgift. Fortbildning och askultation eller studiebesök kan förändra
attityder och ta bort rädslan. Bland lärarna i Pascal-projektet var det många som vittnade
just om detta. ”Nu är jag inte rädd längre” var en vanlig kommentar.
En annan fälla att ramla i är att betrakta arbete med elever med funktionsnedsättning
som någon form av uppoffrande och osjälviskt arbete som skall beundras extra.
Vad många lärare istället nämner är att dessa elever ofta ger både bättre och mer tydlig
positiv feedback än andra elever. Det är snarare, menar många, en större anledning
att ta sig an denna målgrupp av egoistiska skäl än tvärtom. Stefan Einhorn har
skrivit en bok om att det ”lönar sig” att vara snäll. Kanske kan resonemanget tilllämpas
även här. Det är väl också så att vi alla uppskattar någon som övervinner svårigheter.
Vi gläds alla med någon som trots dåliga förutsättningar lyckas. Pedagogiskt
arbete med funktionsnedsatta är inget högstatusområde. Men det borde vara det.
Slutligen handlar allt om att vi behöver en gemensam värdegrund; alla människors
lika värde och att alla barn och ungdomar skall kunna hitta sin plats i en kulturskola.
Sådana målsättningar blir lätt klyschor. Tas de på fullaste allvar blir de centrala.
Utmaningen består av att se alla barn, se och förstå deras funktionsnedsättningar –
och sedan bortse från dem och bara se alla funktionsmöjligheter. Alla människor har
samma värde – därför måste de behandlas olika.
12