KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

empatiskt. Hon fann både ett relationsmönster och ett kommunikativt mönster.
Relationsmönstret innebar att clownen kunde fånga och bli bärare av det rådande
känsloklimatet, uttrycka barnets känsla och ibland returnera känslan på ett
humoristiskt sätt. Kommunikationsmönstret visade att det skedde en
synkronisering av kroppsspråk och verbala uttryck, vilket i sin tur kunde ge en
förhöjd känsla av närvaro och en ömsesidighet i kommunikationsprocessen. Det
skapades ett lekområde där alla känslor var tillåtna. Ett psykologiskt värde fanns
i att clownen blev bärare av barnets känslor. Linge refererar till Donald
Winnicott för begreppet ”a holding function” (Winnicott i Linge, 2008).
Den brasilianska skådespelerskan Sheila Donio (2010) är den andra av de två
verksamma clowner som intervjuats i mitt forskningsprojekt. Donio har arbetat
som sjukhusclown under en period av två år. Hennes clownnamn är Bernardhina
Star. Sheila Donio berättar om sjukhusclownens verksamhet i Brasilien som är
väl etablerad, strukturerad och understödd av regeringen. Sjukhusclownerna är
ofta skådespelare och eller praktiserande clowner. Clownerna genomgår en
uttagningsprocess och om de passerar nålsögat får de delta i ett antal
clownverkstäder och så småningom, under en inkörningsperiod, slå följe med
redan rutinerade sjukhusclowner. Clownerna arbetar i par. Man är alltid noga
med att respektera de sjuka barnen och ungdomarnas önskan:
So we knock on the door, open a little bit and ask: excuse me can I came in? That’s
the main rule and usually they say: Yes and we go inside and we make a small scene
or something. We talk to them, we see how it´s going on. Everything emerges. We
don´t plan too much beforehand (Donio, 2010).
På frågan hur det vanliga mottagandet är svarar Donio att det vanligtvis är
mycket positivt. I följande episod berättar hon om en flicka på en
intensivvårdsavdelning:
We were just blowing bubbles for her and she got so happy with it and the father got
so happy to see her so happy. We never knew if that girl resisted or if she died but for
that moment I know that, that father was really happy to see his daughter laughing so
that´s, what was important for me in that work. Just changing their lives for five
minutes and bringing them hope and making it lighter (Donio, 2010).
På frågan om hon utvecklat en clownkaraktär svarar Donio:
A clown is not a character that you build. A clown is a state that you find in yourself.
The process of finding your clown is hard, sometimes painful but great. It´s a big
turning point for most people that go through that. It´s a process of self knowledge,
self awareness. Learning more about yourself and accepting yourself. /…/And each
person has a different clown, their own clown, as each of us have our own
fingerprints (Donio, 2010).
Genom sitt eget utanförskap (manifesterat i röda näsan) solidariserar sig
clownen med den sjuka samtidigt som hon visar omsorg. Sörjaren skapar den
förståelse som kan omvandlas till medkänsla. Ett solidariskt samhälle grundas på
insikt om alla människors sårbarhet, också den egna. Här utgör clownen som
sörjare ibland ett hot. Man vill inte kännas vid svaghet eller se den hos andra
eftersom det påminner om den egna sårbarheten. Clownarbete i skolan kan
resultera i erkännande av egna svårigheter, vilket följande kommentar efter ett
clownarbete i en grundskola visar: ”Att jag är sorgsnare än vad jag trott.”
44