KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

I Ryssland utvecklades en kristen askes 18 med rötter i Bysans på 400-talet.
Askesen var en reaktion mot förvärldsligandet av klosterväsendet. Denna form
av askes blomstrade som mest under 1500- och 1600-talet. Antalet ”heliga
dårar” minskade när Peter den store, som ivrigt strävade efter att anpassa
Ryssland till västerlandets levnadssätt, kom till makten (Bodin, 2006).
Commedia dell’ arte
I mitten av 1500-talet uppstod commedia dell’arte 19 i Italien och teaterformen
höll sig populär till slutet av 1700-talet. Commedia betyder skådespel medan
arte står för konst och hantverk. Teaterformen kom att påverka europeiskt
teaterliv mot en djärvare kroppsteater. Skådespelarna var professionella aktörer
som slutit sig samman och höll ihop mot amatörskådespelare, gycklare och
akrobater. De hade egna lagar och regler. De hade ofta hög status och var
efterfrågade bland både hög och låg, ofta var de högt bildade och kunniga
personer. Aktörerna utgick från fasta typer med bestämda ansiktsmasker. En
20 21
jämförelse kan göras med karnevalens masker och masken i de tidiga riterna
(Oreglia, 1964; Tjäder, 2008).
18 Dåren var en levande Kristusikon, liknade till det yttre en psykiskt sjuk person. Han
eller hon betraktades av somliga som en Gudsmänniska av andra som en vrickad person.
Ibland var personen naken eller bar trasiga paltor (skamligt för syndaren men tolkas som
uttryck för ett rent hjärta av den troende) och saknade ägodelar. Till skillnad från munkar
och nunnor levde de ensamma och befann sig i folksamlingens mitt. De provocerade
genom sitt uppträdande och sitt sätt att tala, ofta i gåtor. Dårarna kritiserade skarpt de
välbesuttnas likgiltighet för de fattiga. Det berättas om dåren som drack smutsigt vatten
ur vattenpölarna på torget, vilket var att förstå som kritik mot de rika i staden när dessa
inte delade med sig av mat och vatten. Dårarna kritiserade även tsaren och kunde göra så
eftersom de var straffrättsligt immuna. Många heliga dårar helgonförklarades och är
ännu idag djupt älskade. Som exempel kan nämnas den heliga Ksenia som
helgonförklarades 1988. Hennes grav på Kosmolenski kyrkogården i Sankt Petersburg är
en välbesökt vallfärdsplats (Bodin, 2006).
19 Utifrån en schematisk beskrivning, ett så kallat il canovaccio (Oreglia, 1964: 17) eller
scenariot, improviserades repliker. Scenariot anger rollistan, rekvisitan, de olika akterna,
anvisningar för entréer och sortier. Skådespelarna improviserade dialogerna och ”lazzi”,
det vill säga för handlingen ovidkommande sketcher (Oreglia, 1964: 53).
20 Teatern hade en självskriven plats i kulten under Antiken. Teater och dans var kärnan i
Dionysoskulten, och de unga pojkar som utgjorde aktörerna bar masker (Braanaas, 2008)
21 Exempel på fasta figurer är Harlekin, Brighella, Pantalone, Dottore, Pulcinella,
kaptenen. Till dessa fanns en mängd besläktade masker, så är till exempel Pacliaccio
eller Pedrolino, det italienska ordet för clown och det var det ord som engelsmännen
använde för gestalten 21 när commedia dell’arte kom till England. I spelen fanns även ”de
förälskade” och kammarjungfrun (Oreglia, 1964). Harlekin (Arrlechino) antas vara
föregångare till jokern på teatern. Möjligen är det hans röda bula i pannan (åstadkommen
av hans herres slag med käppen) som ramlat ner och blivit till clownens röda näsa.
36