KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

Forskning utgående från dialogperspektiv är också intressant i relation till
clownen. Tillsammans med Charles Bingham (2010) är Sidorkin redaktör till
”No education without relation” en antologi där forskare från många länder
skriver utifrån den goda relationen som en nödvändig grund för lärande. Jonas
Aspelin (2010) som tillsammans med Sven Persson, anlägger ett relationellt
synsätt på utbildning i en kommande bok. Där myntar de begrepp som samvaro
och samverkan och menar att dessa två dimensioner finns i all utbildning. Niklas
Gustafson (2010) har i sin avhandling ”Lärare i en ny tid”, beskrivit ett
sjuttiotal läraridentiteter som han hittat i samarbete med grundskolelärare.
Nödvändigheten av den genuina relationen poängteras av samtliga
grundskolelärare. Ytterligare ett exempel som betonar den väsentliga roll som
dialogen spelar för lärande i ett klassrum, finns i Anneli Frelins (2010)
avhandling ”Teachers Relational Practices and Professionality”. Där lämnar jag
den tidigare forskningen och lyfter istället fram olika definitioner av begreppen
clown och karneval och redogör för min användning av begreppen.
2.1 Clownens många ansikten
Eftersom clownen i någon form funnits i alla kulturer och i alla tider finns det all
anledning att tro att gestalten har en viktig uppgift fylla men att beskriva
begreppet clown och hitta en heltäckande definition har historikerna funnit vara
svårt: “The very diversity of the clown, however, makes a comprehensive
definition a complicated matter” (McManus, 1959/2003: 11).
Många forskare har nöjt sig med att beskriva olika drag hos clownen eller olika
clownkaraktärer. Inte bara utseende och beteende varierar utan också funktion.
Cox (1976) har sammanfattat detta förhållande på följande vis:
Clownen betyder olika saker för olika människor. För en del är han en lämplig
driftkucku för all vår egen fruktan och osäkerhet. Vi kan göra narr av hans klumpiga
misslyckanden eftersom det inte är oss det händer. För en del visar han vilken löjlig
tölp människan egentligen är, och han ger oss ett tillfälle att erkänna det. För andra
visar han hur envist ovilliga vi människor är att för alltid låta oss inspärras inom de
fysiska lagarnas och de sociala reglernas gränser. Clownen blir ständigt besegrad,
förödmjukad och trampad. Han är oändligt sårbar men aldrig slutgiltigt besegrad
(Cox, 1976: 156).
Jag gör inte anspråk på att utföra en heltäckande historisk studie som kan ge ett
svar på frågan om vem clownen är. Jag letar efter spår av clown i historien och
redovisar några av de definitioner av clown som jag funnit (till största delen i
lexikon) och ger sedan min egen definition. Definitionsförslagen följs av en
kortfattad beskrivning från antiken till nutid. Jag närmar mig clownen genom att
undersöka clownens betydelse, uttryckt på annat vis, dess meningsskapande
funktioner, såsom jag funnit dem i litteraturen och i de intervjuer som gjorts med
verksamma clowner.
För att tydliggöra komplexiteten i att definiera clown och beskriva förändringar
av begreppet inleder jag med återgivandet av ett längre utdrag ur
Nationalencyklopediens (2010) 13 definition:
13 Nationalencyklopedin http://www.ne.se/lang/clown 22.8.2010
32