KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

också ett samband med karneval som den beskrivs av Michail Bachtin
(1965/2007), en mångstämmig kropp.
Clownarbete på två ben
När jag analyserar mitt insamlade material gör jag det främst utifrån ett
dramapedagogiskt perspektiv. Eleven befinner sig i ett klassrum. Även ett
performanceperspektiv finns. Arbetet resulterar inte i en teaterföreställning men
har ändå inslag av föreställning. En performance sker i ett flöde, påverkas av
tidigare improvisationer och påverkar de följande. Mer om de båda perspektiven
och hur de förhåller sig till varandra följer i avsnitt 2.4. och 2.5.
Jag menar att clownarbetet i klassrummet är både lek och arbete. Det står på två
ben. I arbetet med avhandlingen har jag pendlat mellan dessa bägge ord. Ett
tredje alternativ är att använda ordet ”clowna”. Jag valde slutligen att hålla mig
till ordet arbete i kombination med ordet clown för att betona hur allvarligt jag
ser på clownlek. Clownlek är heller inte är något som nödvändigtvis upphör
därför att man nått en viss ålder. Allvarlig lek är vad det handlar om men den
ordkombinationen passar inte alltid in och kan kännas otymplig. Vad
clownarbete kan innebära i ett klassrum är ännu oklart. För många ger det
associationer till pajas och störande beteende. För andra kan
klassrumsclownandet uppfattas som en respektlöshet mot clownkonsten och ett
åsidosättande av formen. Clownen själv kan förmodligen inte ens stava till orden
form och regler. Att erbjuda eleverna frihet i sitt skapande av clownen att vara
vaken för impulser och samtidigt ge en trygg inramning är lärarens uppgift och
kan förhoppningsvis öppna för en dynamisk syn på vad clownarbete innebär.
Värdet av att våga ompröva det som tas för givet blir tydligt i Tone Pernille
Østerns (2009) avhandling som handlar om dansimprovisation. Dans, precis som
clownens uppträdande, är omgärdat av föreställningar om var och vem som har
rätt att dansa eller agera. I Østerns danskompani finns både rullstolsburna
dansare och icke rullstolsburna. Hon skriver i sin avhandling att
dansimprovisationer har inneburit möjligheter att varsebli och återupptäcka vad
dans kan vara, men också hur dans kan läras ut (T. P. Østern, 2009: 44–45). Jag
frågar i min undersökning: Vad kan clownarbete betyda i skolkulturen, hur kan
clownarbete utformas och läras ut?
1.5 Forskaren, clownen och klassrummet
Min forskning skriver in sig i en hermeneutisk forskningstradition, vilket bland
annat innebär att tolkning sker kontinuerligt och att förförståelsen redovisas
öppet. Hermeneutiken betonar att ett fenomen måste förstås utifrån de
sammanhang där det sker och att forskaren öppet ska redovisa den personliga
tolkningen. Samtidigt ska forskaren med hjälp av vetenskapliga metoder,
innefattande dialog med tidigare forskning, ett systematiskt tillvägagångssätt vid
insamling och analys av material, distansera sig från sitt material för att få
perspektiv som borgar för mångsidighet i tolkningen. Min förförståelse, som jag
redogjort för tidigare, innebär att clownarbetet i klassrummet skapar en vänlig
atmosfär som möjliggör lärande. Eleverna skrattar tillsammans och lär av
varandra. Samtal, inte sällan av existentiell karaktär, uppkommer.
24