KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

clownen värd att ta del av? Min erfarenhet av kombinationen clown och elever
har stärkt min tro på att clownarbetet kan stärka elevernas självkänsla och skapa
en lekfull atmosfär som bäddar för lärande (Silfver, 2005).
Drotners (1996) forskning visar att den konstnärliga praktiken tillåter deltagarna
att reflektera i förhållande till sig själva, till varandra och till omvärlden samt att
kommunicera och experimentera. Hon beskriver den estetiska praktiken utifrån
tre nivåer: en individuell nivå (jag – mig), en social nivå (jag – du) och en
kulturell nivå (jag – världen). Gemensamt för alla tre nivåer är identitetsfrågan,
både den personliga identiteten och den sociala eller kulturella identiteten, menar
Drotner (1996). Frågan är om clownen i klassrummet kan möta elevernas behov
av att fundera över frågor som: Vem är jag, vem vill jag vara och vilken framtid
vill jag ha? Kan jag genom både identifikation och självreflektion bättre förstå
mig själv och därmed andra?
Sandvik (2009) har utifrån Heinz Kohuts teorier om självet utvecklat en modell
som beskriver ett tredimensionellt själv. Det grandiosa självet, det idealsökande
självet och det tvillingsökande självet. Det tvillingsökande självet benämner hon
också det samhörighetsskapande självet eller alter ego- självobjekt. Sandvik
skriver ”I spänningen mellan det grandiosa och det idealsökande självet är det
tvillingsökande självet betydelsefullt som en balanserande pol till de båda andra”
(2009: 73). Mellan de två förstnämnda polerna finns en rörelse, ”medan det
tvillingsökande självet söker ett slags självets vila” (a.a.: 73). Detta har
beröringspunkter till den gestalt som kan stiga fram hos individen i arbetet med
clown.
1.3.2 Konst och kunskap
Konstnärligt skapande och identitetssökande är en del av kunskapandet, att
kunna och att skapa skänker mening. Konst är ett sätt för människan att förstå
sig själv (Gustavsson, 2009). I konsten sätts min egen tolkning på spel. Den
berikas av andras tolkning och tvärtom (a.a.). I clownarbetet, som bygger på lek
och dialog, uppfattar jag att självbilden sätts på spel, förändring blir möjlig och
lärande kan ske. Men vad är det eleverna lär sig? I denna studie gör jag ett
försök att artikulera kunskapande och lärande som process.
Platons definition av kunskap som sann, berättigad tro, episteme, utgör grunden i
västerlandets kunskapssyn (Gustavsson, 2009). I Aristoteles (1967)
Nichomakiska etik tas också techne och fronesis upp som kunskap. Trots att den
tredelade kunskapssynen idag delvis har återtagits är det vanligt att betrakta
episteme som överordnad. Episteme står för det naturvetenskapliga vetandet
medan techne står för kunnande, ett hantverkskunnande, det vi behöver veta för
att skapa och producera, även kulturellt. Det är kunskap relaterad till handling.
Den tysta kunskapen hör hit. Fronesis står för klokhet, att utveckla ett gott
omdöme och etiskt handlande. Gustavssons definition följer här:
”Praktisk klokhet, fronesis, består alltså i förmågan att möta konkreta situationer med
lyhördhet och fantasi. Den kunskapen innefattar en god uppfattning om de konkreta
och komplexa detaljer som ingår i situationen.” (Gustavsson, 2009: 189).
Gustavsson skriver vidare att fronesis är kunskap som bärs av kroppen.
Kunskapen är integrerad i oss. När vi förmår göra kloka bedömningar öppnar det
20