KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

skapa förståelse för ungas livsvärldar uppehåller jag mig i detta avsnitt vid
identitetssökande och resonerar även kring clownkonst och kunskap.
Den moderna livscykelpsykologin delar in livet i olika faser: barndom, ungdom,
vuxenliv och mogen ålder. Varje fas har sitt innehåll och sina uppgifter. Dessa är
viktiga inte minst för motivationen att lära sig (Illeris, 2007). De elever som
deltagit i studien är alla i begynnande tonår. Ungdomstiden anses starta med
puberteten men kan pågå under en lång tid.
Det utmärkande för dagens samhälle är att ungdomsperioden är längre än någonsin
tidigare och att övergången till vuxenhet är flytande; det är fullt normalt att avsluta
sin ungdomsperiod någon gång i åldern 20 till 35 år (Illeris, 2007: 235).
Att vara ung idag beskrivs av Drotner (1996) som att leva ett liv fyllt av
dilemman som utspelar sig i och mellan de olika sfärerna skolan, familjen och
fritiden. Hon pekar på en paradox. Psykiskt och kulturellt har självständigheten
ökat för de unga samtidigt som de under allt längre tid blivit mer ekonomiskt
och socialt beroende. Ungdomstiden har idealiserats och kommersialiserats
samtidigt som ungdomars problem ökat, menar också Ziehe (1994).
Ungdomarna ska hitta sin väg genom egna val. De ska välja utbildning, partner,
bostad, livsstil och personlig identitet. Giddens (2005) betonar att västerlandet
kännetecknas av upplösning av traditioner och orienteringsmönster, vilket
påverkar oss både på ett inre och yttre plan. Effekter av globaliseringen i
förhållande till tid och rum 4 och tvivlet är typiska tecken i tiden.
Under ungdomstiden, när så mycket händer i kroppen och när livet både i och
utanför skolan handlar om överväganden och beslut som eleven behöver ta
ställning till, är motivationen för skolan inte självklar. Eleverna är mer
intresserade av identitetsförhållande i vid mening, men skolan handlar om
lärande i olika ämnen. Illeris (2007) formulerat konflikten på följande vis:
Men även om det tycks handla om utbildningar med ett bestämt ämnesinnehåll, är
allt lärande från och med högstadiet och upp genom ungdomsåren numera starkt
färgat av och kan bara förstås i relation till identitetsbildningen (Illeris, 2007: 240).
Frågan om identitet är högst aktuell för eleven. Vem är jag? Vad vill jag och
vem kan jag bli? Vem är den andre som möter mig? Vad sker i omvärlden?
1.3.1 Lek med identitet
Vår syn på begreppet identitet har förändrats. Tidigare talat man om den
personliga identiteten som något statiskt. Idag räknar vi med att den personliga
identiteten är föränderlig. Det klassiska identitetsbegreppet utvecklades av den
tysk-amerikanska analytikern Erik H. Eriksson (1988). Ordet kommer av latinets
idem, som kan översättas med ”detsamma” eller ”densamma”. Det handlar om
upplevelsen av att både känna igen sig själv i varierande situationer och att också
andra känner igen en själv som densamme. Här finns en dubbelhet i begreppet
identitet som innebär att jag är både en individuell varelse och en social varelse.
Eriksson delar in identitetsutvecklingen i olika faser och menar att ungdomen är
4 ”Frikopplande eller urlyftningen av sociala relationer från lokala kontexter och deras
rekombination tvärs över obegränsade avstånd i tid och rum”(Giddens, 2005: 276).
18