KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

PRELUDIUM
Det hände sig att jag kom över en bok om clowner. Jag sträckläste boken. I
texten gjordes en koppling mellan att följa en tydlig tradition med rötter långt
tillbaka i historien och att söka rätt på den egna clownen, den som rumsterar
innanför tröjan. Jag lade boken åt sidan. Det kändes djärvt, alltför djärvt att gå
vidare med clownen. Visserligen hade jag under många år ägnat tid åt teater och
drama men det fanns gränser. Men clownen ville annorlunda. Hon dröjde sig
envist kvar och en dag steg hon fram i ljuset. Stod där, rödklädd och vitsminkad
med blå hatt, stora skor, resväska och hattask. Rut blåste såpbubblor mot himlen
men bubblorna sprack, kvar blev en ilska och ett fördärv. Clownen förvandlades
till en som fräste. Den röda klänningen byttes mot en lila. En sliten kofta bars
ovanpå. Lösa trådar fladdrade från armbågen. Rödvinsnäsan bredde ut sig. Från
hatten lyfte en fjäril. Så föddes Vera. Vera är ordfattig. Menigheten får hålla till
godo med vitsippor och ett stycke bröd i linnetyg. Brödet bärs på armen, som
man bär ett barn. Björkvidjor viras till en törnekrona. Rädslan är Veras
följeslagare. Den driver henne framåt.
14