nik skiljer sig inte så - Stockholms Golfklubb

Det är både ett stort och ett långt steg från dåtidens elitspelare till dagens. Sving och teknik
skiljer sig inte så mycket, medan utvecklingen på materialsidan är desto större…
90

Från Elis till
Jarmo –
eliten på SGK
Av Fredrik Richter, golfskribent och
mångårig elitspelare i SGK.
Man kan bara gissa hur det såg ut under
de första åren på Fältrittklubbens bana
då alla nyfikna utövare av sporten skulle
lära sig bemästra den, lära sig reglerna
och inte minst termerna. Men, vartefter
tiden gick lärde sig medlemmarna alltmer
och inspirerades av klubbens utländska
medlemmar, främst amerikaner och
engelsmän som även var klubbens bästa
utövare i klubbens begynnelse. SGK
hade 1908 ca 60 medlemmar, fast det var
bara en tredjedel som spelade.
Att i detta läge tala om elitverksamhet är således
lite för tidigt. En titt i den tidens medlemsmatrikel
visar att klubben bestod av grevar och
grevinnor, baroner, kaptener, ministrar och
flera representanter från kungahuset. Det var
fint folk som vandrade på våra marker men
kvaliteten på själva golfutövandet var det lite
si och så med. C G von Platen skriver i 25-
årsboken om de första åren i klubben: ”Spelskickligheten
hos klubbens medlemmar stod
under första åren i allmänhet på en ganska låg
ståndpunkt. Styrelsen insåg också tidigt nödvändigheten
att bereda tillfällen till golflektioner.”
Detta beaktades och klubben anställde
en engelsk golfprofessional, Mr Cobby, för
att höja spelskickligheten hos medlemmarna.
Samma år började klubben arrangera mindre
klubbtävlingar som oftast vanns av klubbens
91

Eliten
utländska medlemmar. Fältrittklubbens bana
där golfklubben huserade under dessa år passade
mer för social samvaro för glada amatörer
än för tävlingsverksamhet. Marken saknade
dränering och var så sank att det inte gick att
spela under vårar och höstar.
Först i och med flytten till Råsunda 1913 kan
man säga att tävlingsverksamheten på SGK
tog fart på allvar. Sverige hade vid denna tid 4
golfklubbar och ca 300 spelare. Kunskapen om
sporten ökade sakteliga. Den 27:e mars 1914
är kanske ett av klubbens viktigaste datum. Då
anlände Ted Roberts till Råsundabanan för
att arbeta som instruktör. Teds bror George
Roberts som var pro på Göteborgs GK skrev
till Ted och rekommenderade honom att flytta
till Sverige och bedriva sin träningsverksamhet
här. Golfen i Sverige var dock fortfarande ljusår
från Englands. När Ted guidades runt av amiralen
Henry Lindberg på marken i Råsunda
där golfbanan fanns undrande han var själva
banan låg. Herr Lindberg förklarade då att de
stod på den! Man kan dock tro att Ted Roberts
gillade vårt land och vår klubb. Han var nämligen
tränare på SGK i hela 63 år! En imponerande
prestation! Herr Roberts glada humör och
skicklighet var en starkt bidragande orsak till
att klubbens medlemmar började lära sig mer
om sporten, medlemsantalet växte i allt raskare
takt och det anordnades alltfler tävlingar.
Vid denna tid var handicapgränsen 60 (!) för
att få spela ett varv på Råsunda. De bästa spelarna
var fortfarande amerikaner och engelsmän.
Herrar Robinson, Frances och Clive från England
spelade i en klass för sig och klubben började
oroa sig över återväxten och intresset från
de inhemska medlemmarna. På Falsterbonäset
och i Göteborg hade utvecklingen gått i rask
takt medan vår klubb bestod av ”en handfull
gråhåriga veteraner som med prisvärd energi
försökte slå bollen fram mellan fotbollsspelande
pojkar och promenerande Råsundabor”
som Sven Brisman uttryckte det i klubbens 25-
års skrift. 1914 spelades emellertid de svenska
Hans Beck-Friis slår ut på 1:a hålet. Omkring 1928, Sticklingebanan.
92

Eliten
mästerskapen på Råsunda. Det blev som väntat
inga större framgångar för klubbens herrar.
Vi kan däremot notera att kungahuset höll sig
väl framme på damsidan då HKH kronprinsessan
Margareta, som representerade SGK, kom
tvåa.
En tävling som klubben gärna arrangerade
var distriktsmästerskapen, eftersom vi var den
enda golfklubben i regionen, en tävling som
SGK således dominerade totalt. När det nationella
mästerskapet avgjordes på Råsunda både
1916 och 1919 vanns det av Hans Beck-Friis
från Falsterbo. Senare skulle herr Beck-Friis
bosätta sig i Stockholm och under den senare
hälften av 1920-talet tillhörde han klubbens
bästa spelare. Fortfarande var dock spelstandarden
relativt låg, deltagarantalen likaså. Från
ett styrelseprotokoll 1916 kan man läsa om
problemet med att medlemmarna anmälde sig
under pseudonym. Skälet till detta var att ”det
Els-Brita Skjöldebrand, här 87 år, vinner en
puttävling mot bl a Anna Oxenstierna
Om Erik Runfelt kan bl a sägas att han tog fem SM,
tio Internationella SM, fem SKIM (Skandinaviska
internationella mästerskap), gjorde 13 landskamper
och tog 13 Riksmästerskap för Oldboys, varav elva
i rad. Ingen annan svensk golfspelare är i närheten
av att ha vunnit så många mästerskap.

Eliten
finns arbetsgivare och förmän som ännu så
länge anse att utöfvandet af idrott står i omvänt
förhållande till arbetsfliten” Således fanns det
kanske en vilja ändå att tävla men att inte skylta
med det?
Råsundabanan var idyllisk och medlemmarna
trivdes. Men banan hade sina brister. Den var
trång och sank. Marken var även ett populärt
promenadstråk vilket ledde till att våra medlemmar
ofta spelade i röda kavajer för att synas
för de intet ont anande flanörerna.
När klubben 1923 mötte Göteborgs GK i den
första lagmatchen klubbarna emellan var vår
bäste spelare den gamle skotten J W Walker
med sina 12 i handicap. I Göteborg fanns bland
andra Erik Runfelt, med en mängd mästerskapstitlar
i bagaget, och återigen bevisades att det
var långt upp till våra konkurrenter. På damsidan
såg det dock lite ljusare ut.
När klubben arrangerar de svenska mästerskapen
på Råsunda 1924 vinner Els-Brita Hammar,
senare Skjöldebrand. Els-Brita var klubben
trogen i hela sitt liv och långt in på 90-talet
kunde medlemmarna på SGK av Els-Brita få ta
del av hur det var och hur golfen gick till när
seklet var ungt.
Klubben flyttar
Styrelsen började nu se sig omkring efter större
markområden för klubben. Mer om detta finns
Ellis Jansson
Sune Malmström
94

Eliten
i andra kapitel i denna bok. 1926 var hursomhelst
flytten till Sticklingebanan på Lidingö
klar. Den hade då 9 hål men redan året därpå
stod 18-hålsbanan färdig. Klubbens medlemsantal
steg i och med denna flytt i rask takt och
tränaren Ted Roberts fick alltmer att göra för
de nyfikna, nya golfarna i klubben. Medlemmarna
blev även allt yngre, kvaliteten allt bättre
och de fick utöva sin sport på en betydligt bättre
golfbana än den som låg vid Råsunda. I slutet
av 1920-talet välkomnar klubben till sig landets
överlägset bästa spelare, Erik Runfelt, som flyttat
upp från Göteborg. Han tackar genom att
1929 raskt vinna det internationella svenska
mästerskapen på Sticklingebanan i överlägsen
stil representerande vår klubb. Att herr Runfelt,
som detta år hade 2 i handicap, kom till klubben
plus flytten till Sticklinge måste ha varit två
fullträffar för vår klubb. Ungefär som att en
liten ishockeyklubb i landet får en ny arena och
ett NHL-proffs samtidigt. Plötsligt ville många
börja spela golf och Ted Roberts fick bråda
dagar med fullbokade lektionspärmar.
Tiden på Sticklinge blev dock kort. Arrendatorn
ville att klubben skulle förvärva marken
men detta gillades inte av styrelsen. Istället
letade man efter ny mark och 1930 fann man
Kevinge.
Ted Roberts hade vid flytten till Kevinge varit
verksam som klubbens pro i 16 år, vilket då
Arne Angdin går caddie åt Karin Timberg
95

Eliten
var ganska exakt en fjärdedel av hans totala tid
som instruktör för klubben. Ted fick alltmer att
göra med klubbens medlemmar, samtidigt som
han själv tillhörde klubbens främsta utövare.
Bland annat kom Ted på prisplats i de tyska
öppna mästerskapen 1928 och -29 och hade
banrekordet på Sticklinge, 66 slag.
1932 kom klubben till Kevinge och vi får hoppas
att detta blir vår slutstation. Golfen började
ta fart i Sverige och det fanns nu 12 golfklubbar
i landet. 13 om man räknar med Lidingö
GK som övertog marken på Sticklinge och bildade
en egen klubb. Några av SGK:s medlemmar
valde att stanna på Sticklinge, däribland
Erik Runfelt, som dock behöll sitt medlemskap
i SGK och dök upp på Kevinge titt som tätt,
och vann klubbmästerskapet för herrar under
1930-talet.
Klubben fick istället en ny stjärna i början av 30-
talet. ”Tjuren från Pampas”, Sune Malmström,
med tunga meriter från tennisen där han bland
annat spelat Davis Cup. Malmström blev raskt
klubbens bäste spelare och när det nationella
svenska mästerskapen avgörs på Djursholms
GK 1932 vinner han finalen över en annan
SGK:are, Georg Svensson. Sune blev känd som
en stenhård matchspelare med ett dito psyke
vilket var bra egenskaper då de flesta stora tävlingar
under denna tid spelades i matchformat.
Samma år kommer Ted Roberts 3:a i de tyska
mästerskapen, hans största merit i karriären.
På damsidan var Ellis Janzon och Elly Wahlén
mycket framgångsrika under 1930-talet
med många segrar i klubbens mästerskap för
damer.
Ellis kommer tvåa i de svenska mästerskapen
1932. Året efter skänker den japanske ambas-
Elis och Arne Werkell
Harry Karlsson-Fakt
96

Eliten
sadören Vicomte Mushakoji Chrysantemumbålen
och man beslöt att detta pris skulle vara
ständigt vandrande och uppsättas i en nationell
tävling för manliga spelare. Än idag lever
tävlingen och spelas som en 72-håls slagtävling
på Kevinge. 1935 arrangerar SGK internationella
SM på en bana i suverän kondition.
Golfklubbens egen Göran Falk vinner bland
herrarna och Karin Timberg vinner damernas.
Det nationella svenska mästerskapet spelas på
Kevinge året efter och även denna gång vinner
SGK dubbelt tack vare segrar av Sune Malmström
och Ellis Janzon.
Svenska mästerskapen hade alltså en nationell
och en internationell del. Det ansågs vara
något svårare att vinna den internationella,
som var öppen även för utländska spelare. Vid
den här tiden brukade ett 30-tal spelare från
utlandet ställa upp, de flesta från USA och England.
1938 vinner Sune Malmström nationella
mästerskapet och slår då Erik Runfelt, som då
representerade Halmstad GK, i finalen. Klubbmästerskapen
för damer vinns ett antal år i rad
av Elly Wahlén.
1939 startade tävlingen ”Alliansen”. Det var
en 36-håls slagtävling foursome för kombinationen
en instruktör och en amatör från samma
klubb. Segrare första året var Ted Roberts och
HKH prins Carl-Johan.
Britt och bröderna Werkell
Trots de hårda vintrarna 1939 – 42 och det
andra världskriget som ledde till ransonering
och andra problem kunde Kevingebanan hålla
relativt hög klass, och tack vare klubbens fina
förbindelser med Amerika kunde vi införskaffa
material för att underhålla banan. Det var
också under denna tuffa period som tre bli-
Edward Brändström
Britt Mattsson
97

Eliten
Gustaf Adolf Bielke
vande storstjärnor från klubben började lära
sig sporten. Som caddies åt klubbens medlemmar
och under översikt av Ted Roberts lärde sig
Britt Mattsson, då Karlsson, samt bröderna Elis
och Arne Werkell hur golfen skulle bemästras,
och denna tid var starten för en mycket lång
och framgångsrik era för vår klubb. Under en
lång tid kunde klubbmästerskapet på SGK och
det svenska nationella mästerskapet för damer
döpas om till Britt Mattssons egen tävling. Än
idag är Britt klubbens överlägset mest meriterade
dam med sina tre internationella och
fem nationella SM. Dessutom vann Britt klubbmästerskapet
för damer hela 12 gånger.
Bröderna Werkells golfkarriärer gick åt lite
olika håll.
Arne blev tidigt proffs och kunde således inte
ställa upp i de amatörmästerskap som fanns.
Det tackade broder Elis för och tog hem de
flesta nationella- och klubbmästerskap under
40- och 50-talen. Arne anställdes redan som
tonåring som assistent till Ted Roberts. Samma
sak gällde Britts bror Harry Fakt och tillsammans
var dessa herrar de dominerande prospelarna
i Skandinavien fram till slutet av 1950-
talet. Klubbens bästa spelare var här förutom
de tidigare nämnda även Sune Malmström,
Harry Strand, Göran Falk och Edward Brändström.
När nationella SM avgörs på Lidingö
1941 deltar 28 spelare varav 12 är från SGK
som alltså vid den här tiden är den klart största
och mest framgångsrika klubben i landet.
Klubben är värd för nationella SM 1943 och
då vinner de unga hemmaspelarna Ann-Marie
Beck-Friis och Edvard Brändström de båda
klasserna. 1944 anordnar klubben tillsammans
med svenska PGA en 72-hålstävling på klubben
där Arne Werkell och Harry Karlsson delade
segern. När Stockholms GK och Göteborgs GK
möts i sin årliga match detta år vinner SGK alla
12 singlar under ledning av Elis Werkell. Elis
98

Eliten
vinner de internationella svenska mästerskapen
1946 före Harry Strand. Klubbens bästa
amatörherrar under denna tid, Sune Malmström,
Edvard Brändström, Elis Werkell och
Harry Strand, representerar Sverige i en landskamp
mot Danmark.
Samma år får prona Arne Werkell och Harry
Fakt chansen som första svenskar att spela
British Open. Arne är ett slag ifrån att gå vidare
efter 36 hål. 1947 vinner Elis sin första av totalt
6 segrar i det nationella svenska mästerskapen.
1949 på Lidingö börjar Britt Mattsson (Karlsson)
sin rad av 5 raka segrar i samma tävling.
1950-tal – klubben håller ställningarna
Under 1950-talet fortsätter SGK att vara en av
landets bästa golfklubbar med många representanter
i olika landslag och med en mängd
titlar i stora mästerskap. Återväxten med elitspelare
är både bred och av god kvalitet. Bröderna
Werkell fortsätter att vinna titlar på både
amatör- och proffsfronten. Elis blir för övrigt
den förste spelaren i Sverige att erhålla +1 i
handicap 1950. Elis var känd för sin träningsflit
och sin noggrannhet och han var obestridlig
kung då det gällde att bemästra golf i dåligt
väder. 1951 vinner han golfförbundets 72-hålstävling
på Falsterbo på 290 slag, 11 före närmaste
konkurrent i uselt väder. Denna tävling
rankade Elis själv som det bästa han presterat.
Britt Mattsson fortsätter att dominera damgolfen
i Sverige som dock är på frammarsch och
konkurrensen hårdnar.
Gustaf Adolf Bielke, oftast kallad GA, vinner
Svensk Golfs 72-håls tävling 1951 på 280
slag. Ett smått fantastiskt resultat på den tiden.
Framförallt med tanke på att tävlingen spelades
under en och samma dag och med endast
sju klubbor! GA passar även på att slå nytt banrekord,
69. GA representerar Sverige i olika
landslagsuppdrag ett antal gånger under 1950-
Slutna SM Herrar
Årtal Segrare
1914 Kurt Lignell
1916 Hans Beck-Friis
1919 Hans Beck-Friis
1922 Carl Rydbeck
1923 Gunnar Edstrand
1924 Gunnar Edstrand
1936 Sune Malmström
1943 Edvard Brändström
1951 Bengt Carlsson
1956 GA Bielke
1979 Björn Svedin
2002 Fredrik Orest
Öppna SM, Herrar
1921 J. Walker
1929 Erik Runfelt
1935 Göran Falk
1949 Hans Thorstensson
1954 Rune Karlfeldt
SKIM (Skandinaviska internationella mästerskapet)
1912-29 samt 1956-79
1920 Erik Runfelt
1963 Lennart Leinborn
SISM med föregångare
1947 Erik Runfelt
bäste pro Arne Werkell
1957 Rune Karlfeldt
bäste pro Harry Fakt
Slutna SM Damer
1914 Viveca Rosencrantz
1922 Karin Bauer
1924 Els-Brita Skjöldebrand
1936 Ellis Janzon
1943 Ann-Marie Beck-Friis
1951 Britt Mattsson
1956 Britt Mattsson
1979 Hillewi Hagström
2002 Riikka Hakkarainen
Öppna SM Damer
1910-1955
1929 Karin Bauer
1935 Karin Timberg
1949 Britt Mattsson
1954 Gertrud Ahlberg
SKIM (Skandinaviska internationella
mästerskapet)
1924 Els-Brita Skjöldebrand
1963 Liv Wollin
SISM (Svenskt Internationellt Slagtävlingsmästerskapet)
1966 Liv Wollin
Junior-SM Herrar
1941 Bengt Einar
1953 Roger Lagarde
Junior-SM Damer
1941 Maud Röhss
Landskamper på Kevinge
(segraren står först)
Herrar
1935 Sverige - Tyskland
1945 Sverige - Danmark
1954 Sverige - Frankrike
1955 Sverige - Danmark
1960 Sverige - Finland
1960 Sverige - Danmark
1960 Sverige - Norge
Damer
1966 Sverige - Holland
Europamästerskap
1987 EM Oldboys
2000 EM Girls
Under årens lopp har många stora mästerskap spelats
på SGK:s banor. Traditionen fortlever i och med att
Match-SM avgörs på Kevinge jubileumsåret 2004.
99

Eliten
talet. Så gör även Rune Karlfeldt, Elis Werkell
och givetvis Britt Mattsson. 1952 och -53 vinner
Britt och Elis nationella svenska mästerskapet.
Arne Werkell skördar stora framgångar på olika
tävlingar för proffs runtom i Skandinavien. Att
välja golfen som yrke och bli instruktör eliminerar
landslagsuppdrag och spel i nationella
mästerskap för Arne.
Huruvida han hade vunnit lika många titlar
som sin bror som amatör kan man bara spekulera
i, men helt klart var bröderna Werkell landets
bästa pro respektive amatör under många
år. 1955 anordnar svenska golfförbundet en 72-
håls slagtävling för både proffs och amatörer,
givetvis med Elis och Arne som segrare i respektive
klass. Bredden på vår elit är enorm. 1956
finns det över 5000 golfare i landet och både
de nationella och de internationella svenska
mästerskapen får alltfler deltagare och konkurrensen
hårdnar. Men när SGK arrangerar
nationella svenska mästerskapen 1956 erövras
ändå de två första platserna för både herrar
och damer av SGK. Britt Mattsson vinner före
Gertrud Ahlberg och GA Bielke slår Lennart
Roos i sin final.
1958 spelades VM för amatörer för första
gången på St Andrews i Skottland. Sverige kommer
på nionde plats och representeras bland
annat av Rune Karlfeldt. 1959 spelas det första
Europamästerskapet med Sverige som segrare
och med Elis Werkell och GA Bielke i laget.
Rune Karlfeldt var en stor naturbegåvning och en
stor golfspelare. Det sägs om honom att han utnyttjade
fairway maximalt till 2 meters bredd.
1960-talet – fortfarande i topp
1960-talet präglades av fortsatta framgångar
för SGK i både nationella och internationella
tävlingar. Britt Mattsson vinner sitt 8:e guld i
Match-SM 1960. Rune Karlfeldt vinner även
han Match-SM 1960. För säkerhets skull vinner
Peter Nordwall junior-SM samma år. Ted
Roberts fortsätter sin fantastiska karriär som
klubbens pro, men 1964 lämnar han över för-
100

Eliten
ste instruktörsrollen till Arne Werkell. Ted har
då varit förste instruktör på SGK i 50 år!
I de vid det här laget relativt nya världs- och
Europamästerskapen har Sverige en eller flera
spelare från SGK under många år framöver. I
EM 1963 på Falsterbo blir Rune Karlfeldt bäst
individuellt och under den sista dagens spel
mot Italien delar Rune sin match på det 18:e
med en eagle inför storpublik med dåvarande
kung Gustaf Adolf i spetsen. Sverige är en stark
golfnation i Europa på amatörsidan och är nästan
alltid med i toppen när EM avgörs. När
klubben 1964 fyller 60 år görs vår elittävling,
Chrysantemumbålen, om till en 72-hålstävling
som lockar många av landets elitspelare. Rune
Karlfeldt och Claes Jöhncke slåss om segern
under många år och segerscorerna ligger runt
par, ett resultat man kan vinna tävlingen på
än idag. Claes och Rune representerar klubben
i ”Coupe d’Europe de clubs”, ett Europamästerskap
för golfklubbar, från och med 1966
och några år framåt, och med stor framgång.
Det blir visserligen ingen seger men väl många
framskjutna placeringar.
Den senare hälften av 1960-talet är Claes
Jöhnckes storhetstid. 6 raka SISM (SM i slagspel)
erövrar han mellan åren 1964 och 1969.
Minst lika hårda bataljer upplever Claes i klubbmästerskapen
där Rune Karlfeldt, Sven Tumba
och Gillis Palmi ger hårt motstånd under ett
antal KM denna period. Även våra instruktörsassistenter,
John Cockin och Peter Chamberlain
skördar framgångar på olika tävlingar runtom
i landet. När Penfold Cup avgörs i Falsterbo
1965 blir Cockin 3:a och slår nytt banrekord ett
av varven, 66 slag. Årtiondets varv på Kevinge
Stieg Ragnar och Peter Nordwall
Claes Jöhncke
101

Eliten
står dock Arne Roos för när han slår ett fantastiskt
banrekord, 62, den 23 juli 1967.
1970-talet – generationsväxling
1972 slutförs den stora ombyggnaden av golfbanan
och banan ser efter det ut nästan som
den gör idag. Golfen breder ut sig alltmer i
Sverige och SGK upplever ett decennium utan
alltför många framgångar i den allt hårdare
konkurrensen. Sven Tumba vinner dock Skandinaviska
internationella mästerskapen 1970,
Peter Chamberlain det svenska PGA-mästerskapet
samma år och Claes Jöhncke både SM
och SKIM 1972. Claes deltar även i det svenska
VM-laget i Argentina detta år.
Klubbmästerskapet för damer domineras
detta årtionde av Christina Nordström som
nästan varje gång drar det längsta strået mot
Britt Mattsson. 1973 och -74 vinner Staffan
Mannerström klubbmästerskapet för herrar
och 1973 vinner han även SISM och representerar
Sverige i EM. 1973 blir klubbens nya
intruktörsassistent, Abdel Halim, vald till bäste
pro i Skandinavien.
Golfen i allmänhet och SGK i synnerhet har
mycket att tacka Sven Tumba för. Denne profil
förde fram golfen i rampljuset i Sverige och var
även en mycket duktig spelare.
I mitten av 1970-talet är SGK inne i en stor
generationsväxling på elitsidan och plötsligt
Ralph Nisell, alltid lika säker Sven Tumba i bekymmer på 11:e
102

Eliten
avtar framgångarna både internationellt och
nationellt. Dock ser det bättre ut på juniorsidan
och Ralph Nisell, Jan Lindblad och Helena
Dahlbäck börjar röra sig uppåt i resultatlistorna
i landets elittävlingar. 1977 kommer Ralph tvåa
i SISM. Klubben ligger i den högsta divisionen,
Allsvenskan, när lag-SM spelas för första gången
1977 och SGK kommer på en åttonde plats.
1978 når Jan Lindblad kvartsfinal i SM, det gör
även Christina Nordström och Ralph Nisell när
SGK står som värd för SM 1979.
1980-talet – golfen växer
1980-talet präglades av en nästan total dominans
i klubbmästerskapen av Joakim Sabel och
Helena Dahlbäck. Dessa två representerade
även Sverige i olika landslagssammanhang.
Under 1980-talet hade golfen växt och utvecklats
så mycket att det nu fanns gott om möjligheter
att tävla runtom i världen. Detta gjorde
att alltfler blev professionella och prövade
lyckan på världens olika tourer. Innan Joakim
tar detta steg blir han 2:a i norska respektive
skandinaviska mästerskapen 1984. Året efter
blir en minigolfvirtous med handicap 5 medlem
i klubben. Han är då 18 år och heter Jarmo
Sandelin och kommer att betyda mycket för
klubben i framtiden.
Jarmo Sandelin, en utsökt puttare
Per Jacobson, också en god puttare
103

Eliten
1990-talet – farten ökar
Efter en relativt trög period börjar nu eliten på
klubben få upp farten igen. Jarmo börjar sin
marsch mot världstoppen och SGK etablerar
sig i Elitserien både för damer och herrar. Per
Jacobson och Joakim Sabel turas om att vinna
klubbmästerskapet, något som Jarmo än idag
inte mäktat med. Jarmo representerade dock
klubben i Europa och blir alltmer framgångsrik
på Challengetouren. Under senhösten
1994 vinner han Challenge Novotel i Frankrike
och erövrar då kortet på Europatouren.
Det går inte många tävlingar 1995 innan han
vinner sin första Europatourtävling efter en
stenhård kamp mot självaste Seve Ballesteros.
På den svenska golftouren har Per Jacobson
ett antal framgångar. Per, tillsammans med J:
na, Joakim, Jan och Jarmo samt undertecknad
är riktigt nära att vinna Elitserien 1994 på Ågesta.
Den varma sommaren då fotbollslaget tar
brons i USA vinner klubben SM-silver. 1997
upprepas bedriften i Gävle och samtidigt tar
klubbens tjejer silver i damernas lag-SM i Göteborg.
Resultaten visar på spets och bredd på
både dam- och herrsidan. I damlaget framträder
den unga Kristina Engström som vinner
individuellt och som även skördar framgångar
på den svenska touren. 1999 är Jarmo urstark
på Europatouren med segrar i German Open
och Open de Espana. Under några magiska
nätter i september samma år sitter många av
klubbens medlemmar klistrade framför TV:n
när Jarmo representerar Europa i Ryder Cup.
Joakim Sabel
Helena Brobeck
104

Eliten
Under 1900-talets sista år har vi två spelare på
Europatouren, förutom Jarmo representeras
klubben även av Christopher Hanell. På damsidan
spelar Kristina Engström stor golf på den
skandinaviska touren med en seger i Finnish
Open som främsta merit. Spetsen finns således
och bredden likaså. Från juniorsidan kommer
alltfler unga talanger fram, ett resultat av en
aktiv juniorverksamhet och den s k farmen.
En av dessa juniorer är Caroline Larsson som
2001 skördar stora framgångar på Bankboken
Tour för juniorer och rankas som en av landets
bästa tjejer. 2002 blir Pelle Edberg från Hook
medlem i klubben och tar direkt en plats i klubbens
elitlag. År 2003 vinner Pelle tre segrar på
de svenska och danska tourerna.
SGK har varit, är idag och kommer troligen
att förbli en golfklubb med gedigen elit och
med fantastiska utövare av denna ack så kluriga
sport. Vi bär på ett arv av en lång och mycket
framgångsrik historia och jag hoppas att jag i
detta kapitel fått med de flesta och de bästa av
våra elitspelare under våra första hundra år.
Egentligen är det smått fantastiskt att vi kan
ha en så pass duktig elit med tanke på de förutsättningar
vi har på vår klubb. Men med fantasi,
entusiasm och med en enorm stolthet över att
representera SGK i vått och torrt kan vi se framtiden
an med tillförsikt och hysa goda förhoppningar
om nya framgångar.
Kristina Engström
Pelle Edberg – framtidslöfte
105

Att skapa ett vinnande lag
Av Jan Liedner, mångårig styrelseledamot och skapare av
Team Kevinge
Som framgått av tidigare kapitel har SGK genom åren
varit väl representerat i elitsammanhang. Klubben
upplevde dock en nedgång i början av 1980-talet.
I mitten på 1980-talet fick jag i uppdrag av styrelsen att skapa
ett elitlag för herrarna som skulle föra oss tillbaka till elitserien.
Styrelsen ansåg att klubben skulle finnas där, dessutom
med en framskjuten placering. Genom detta engagemang
från klubbens ledning kom nog också det uppdrag
som genom åren gett mig de roligaste minnena.
Billingeslaget – en väckarklocka
Min första uppgift blev att åka med laget till Billingeslaget.
Det var en stor öppen tävling där de bästa svenska spelarna
deltog. SGK var väl representerat med många lovande juniorer
och en del duktiga seniorspelare med erfarenhet av tävlade
runtom i landet. På den tiden fanns inte Telia Tour eller
Minitouren och man spelade öppna nationella tävlingar.
Att ha en Europatourspelare i gänget är en stor sporre för våra juniorer.
Här står några förhoppningsfulla tillsammans med Jarmo Sandelin.
106

Eliten
Billingeslaget blev en väckarklocka för mig. Vad
hade jag tagit på mig? En av våra spelare bröt
tävlingen sedan han slagit av puttern, andra för
att puttningen inte stämde. I detta ögonblick
föddes tanken på att skapa ett lag som man
måste kämpa sig till en plats i. Detta resulterade
i Team Kevinge som genom åren skördat
framgångar och blivit ett föredöme för många
av Sveriges övriga elitklubbar.
Avtal med morötter
Jag började med att upprätta ett avtal mellan
spelarna och klubben som innehöll såväl rättigheter
som skyldigheter. Spelarna var under
alla förhållanden tvungna att ställa upp för
laget när lagledningen så krävde. Enda undantaget
var om man t ex kvalificerat sig för British
Open som ofta gick samtidigt
med Chrysantemumbålen.
Vi hade också ett
bidragssystem som baserade
sig på vad spelarna
presterade på tävlingarna.
Den som höll sig framme
kunde på så sätt avancera.
Samtidigt med Team
Kevinge föddes tanken
på Farmen för juniorer
där unga flickor och pojkar
kunde lära sig spelet.
Farmenverksamheten
utgjorde själva basen. Det
bästa för en klubb är om
elitspelarna kan växa fram
ur klubbgemenskapen.
Då skapar man lättare
en klubbkänsla och hög
laganda.
I avtalet med Team
Kevinge ingick att alla i
laget, då de var hemma i Stockholm, var tvungna
att ställa upp gratis för att träna våra juniorer.
Team Kevinges framgångar gav juniorerna
förebilder och ett mål att sträva mot.
Laget växer
Efter ett tag insåg jag att vi behövde nya spelare
i laget, och 1984 kom Peter Carsbo, som
tidigare spelat i Ågesta GK:s elitlag, in i bilden.
På Alec Golf hade jag sett en lång, tunn och
lite egen kille som stod och slog golfbollar
hela dagarna. Hans slag var de bästa jag sett
på många år och jag frågade Alec vem han var.
“Jag vet inte, han är lite butter och finländare
och säger inte så mycket.” Men so what tänkte
jag, tågade fram till honom och frågade om
han tillhörde eller spelade för någon klubb i
Team Kevinge var under många år ett slagkraftigt representationslag. Här är
1992 års upplaga. Överst fr v:-Jan Lindblad, Jarmo Sandelin, Joakim Sabel.
Undre raden fr v: Fredrik Richter, Per Jacobson, Henrik Sandgren.
107

Eliten
Stockholm. Svaret blev lite förbryllande: “Nä,
har inte råd, men jag är duktig på att putta och
har varit svensk mästare i minigolf.” Den jag
talar om var förstås Jarmo Sandelin som 1986
blev medlem i SGK och nästa spelare i Team
Kevinge.
Nio år senare vann Jarmo sin första Europatourtävling,
och blev därmed SGK:s förste
vinnare på Europatouren. För den blyge och
buttre pojken har det sedan dess blivit bara
fler vinster.
Peter Carsbo och Jarmo Sandelin tillsammans
med våra egna duktiga spelare som Joakim
Sabel, Jan Lindblad, Per Franzén, Karl Johansson,
Per Jacobson, Per Andersson och Fredrik
Richter blev ett slagkraftigt lag.
God laganda ett måste
Golf är en i hög grad individuell sport. Den
enskildes förmåga att fokusera och prestera
när det gäller är avgörande. Varför är då lagandan
så viktig?
I den tävlingsform som elitserien bygger på är
det lagets sammanlagda antal slag som räknas.
Exempelvis kan det vara så att det räcker med
att siste man gör bogey på de sista två hålen för
att säkra en seger. Att göra det är helt emot en
normal spelares instinkter som helst vill göra
birdie på alla hål. Risken är dock stor att det
blir dubbelbogey på den första chansningen
och ett ännu sämre resultat på nästa när man
vill revanschera sig och så är segern plötsligt
borta. Bara en riktig lagspelare lyder bogeyrådet
från sin coach.
En annan viktig egenskap hos en bra lagspelare
är att alltid berätta om sin dagsform för
lagledaren.
Hur skapar man laganda?
När man åker till en tävling är det tävlingsspel
halva dagen. Men under den andra halvan ska
man också må bra och man kommer ofta till en
miljö man inte är van vid.
Vi åkte ofta till tävlingen dagen innan, ibland
två dagar innan. Vi bodde och umgicks på
samma ställe. Första dagen inspel och träning.
Här hjälps alla åt, diskuterar banan, hur olika
hål ska spelas etc. På rangen utbyts goda råd
om svingen mm. Andra dagen kopplade vi,
till många andra klubbars förvåning, ofta av
med helt andra saker än golf. Allt för att rensa
hjärnan och bygga upp lagandan. Under tävlingen
är ingen för fin för att gå caddie åt sin
kanske yngre spelkamrat. Det är laget som ska
vinna, inte individen. Individen ska bara växa i
laggemenskapen.
Byxpressen
Tiden med elitlaget har givit mig många oförglömliga
minnen, som när vi fick nya speldressar
av en sponsor. Rutiga byxor i polyester som
vi själva skulle lägga upp. Som coach fixar man
naturligtvis detta. Jag köpte pressband med
klister som skulle strykas på för att lägga upp
byxorna. Lätt trodde jag, men hu så fel det blev
när killarna pressade fast byxorna med strykjärnet
i heltäckningsmattan på hotellet. Vi vann i
alla fall tävlingen, om än i andra byxor…
Slog alla, men förlorade
Laget vid lag-SM i Linköping var nog det bästa
jag coachat, Jarmo Sandelin, Peter Carsbo,
Johan Tumba, Joakim Sabel, Per Jacobson och
Jan Lindblad. Vi dominerade från start till mål
och slog ettan med 12 slag och tvåan med 21
slag. Trots detta blev vi bara 3:a på grund av
konstiga strykningsregler som förbundet efter
detta tvingades ändra. Att i det läget stötta killarna
var tungt. Det värmde dock när Vasatorps
coach vid prisutdelningen sa att han inte borde
få priset, utan att det borde gå till Stockholm.
Trots hans protest gick priset till Vasatorp.
108

Eliten
Låste in driver
Vid ett annat tillfälle skulle vi spela på Roslagens
GK, kanske en av regionens svåraste banor,
med bl a knepiga dogleg hål, där verkligt prickskytte
är nödvändigt, både i sid- och längdled.
En bana där man måste hålla bollen i spel kort
sagt. I gänget fanns två långtslående herrar,
Jarmo Sandelin och Peter Carsbo. I det läge vi
befann oss i fanns det bara en sak att göra. Att
ta bort deras drivers. I ett obevakat ögonblick
”stal” jag dem och låste in dem i bagageluckan.
Väl framme på 1:a tee fanns bara långa järn
och spoon att slå ut med. Peter Carsbo förstod
direkt och Jarmo efter en stunds tvekan. Utan
en god laganda hade det varit omöjligt att göra
detta. Tilläggas kan att vi vann den omgången
i seriespelet.
Tjejlaget
Som coach hade jag bara en dröm som inte riktigt
gick i uppfyllelse, att skapa ett Team Kevinge
för våra tjejer. Att vara coach för ett tjejlag kräver
helt andra egenskaper än för ett killag. Killar
accepterar lättare enligt min uppfattning,
ett auktoritärt (hierarkiskt) ledarskap, medan
tjejerna vanligtvis vill ha en mer platt organisation.
Det vände dock när Anna Oxenstierna,
duktig Europatourspelare, med stor pondus
kom med i klubben. Hon drog med sig många
duktiga tjejer och deras satsning på golfen har
gett resultat, minst lika bra som killarnas.
Många nya spelare kommer och går i Team
Kevinge, men grundidéerna står sig.
Lag-SM-laget, överst fr v: Johan Orrgård, Josephine Stålvant, Livia Jakobsson, Elisabet Johansson. Nedre
raden, fr v: Ulrika Ljungman, Carolina Larsson, Kristina Lavén, Kristina Engström.
109