Juniorerna

Kevingefarmen samlad framför klubbhuset 1995.
148

Juniorerna
– tradition och nytänkande
Av Jan Lindblad, ordförande i
juniorkommittén vid upprepade
tillfällen, tidigare elitspelare.
Allt är annorlunda men inget är nytt. Junior
är du idag till och med det år du fyllt 21!
Och visst är dagens tjugoettåringar fortfarande
juniorer på många sätt. De bor
hemma, jobbar inte, glufsar i sig kilovis
med entrecôte och lånar ogenerat pappas
bil så ofta de kan. De släpar sig fram
med tom blick och byxorna hängande i
knävecken, till synes utan mening eller
mål.
Annat var det på min pappas tid, eller farfars.
Då var tjugoettåringarna små farbröder i kostym
eller damer i dräkt som arbetade var dag
och var i stånd att skaffa barn per omgående -
tror jag. Tidiga morgnar sågs de köa till bussen
på väg till jobbet iklädda prydlig överrock med
morgontidningen under armen, portföljen i
handen och med arbetsplikt i blick. Visserligen
höjdes juniorgränsen 1957 från 18 år till nuvarande
21 år, men ändå.
Talar vi om juniorer, om samma ras? Har
evolutionen hoppat över några 100 000 år och
med raketfart ändrat den genetiska koden?
Sällan Stellan, som vi säger precis i början
på 2000-talet. Samhället har förändrats, attityder
har förändrats och t o m levnadsvillkor
har förändrats, men knappast människorna.
De anpassar sig bara till nya omständigheter.
SGK har funnits i 100 år. Klubben grundades
av prominenta herrar, grevar och baroner i en
149

Juniorerna
helt annan tid. SGK var en klubb som fyllde
en social och statusmässig funktion baserad på
det märkvärdiga spelet golf! Det fanns ingen
uttalad idrottsambition och heller ingen officiell
juniorverksamhet. Idag är den idrottsliga
delen självklar och hand i hand med detta går
juniorverksamheten. Trots detta lever mycket
av den gamla andan kvar och gör SGK till mer
än bara en idrottsklubb, ett arv som jag tror alla
är stolta över.
Juniorer talades det inte om
– men de fanns!
På ett styrelsemöte 1912 i närvaro av H K H
kronprinsen, kommendörkapten Lindberg,
kansliråd Björnström, grefve C.G. Hamilton,
herr V. Wallenberg och hofstallmästare Sager
tas för första gången upp ett förslag att reducera
avgiften för yngre spelare. 1914 konstateras
att barn till medlem får bli tillfällig medlem till
halv avgift. 1915 betalar medlemmar 25:- i årsavgift
och medlemsbarn under 15 år 10:-. Dessa
små steg är de första tecknen på juniorverksamhet.
I en tidningsartikel från Stockholmstidningen
1925 kan man läsa att SGK satsade på
juniorverksamhet. 1926 har junioråldern ändrats
till det år man fyller 18 och 1927 begränsas
antalet juniormedlemmar för första gången.
1931 spelas den första riktiga juniortävlingen.
Under denna tid finns ingen annan dokumenterad
junioraktivitet.
F-n tro’t, sa Relingen! Alla föräldrar vet att
barn närmast är en organisk del av tillvaron.
Finns de, märks de, så även i början på 1900-
talet. Men ledarengagemanget kom säkert
spontant och utan något stöd från klubben.
Intresserade personer gjorde insatser som inte
dokumenterades. Och varför skulle man det?
Man dokumenterar bara det man förväntas
dokumentera.
En smygande start
1914 anställdes tränaren Edwin Roberts, en duktig
spelare och tränare som kom att forma den
golfmässiga utvecklingen i SGK under i stort
sett hela 1900-talet. De som mött Ted, denne
energiske yrkesman som älskade golf, förstår att
han brydde sig om golfintresserade ungdomar.
Ted var till och med extra engagerad i unga
spelare. Han gjorde det inte bara på arbetstid i
början. Juniorer är juniorer och ungdomar är
ungdomar. Jag antar att de i princip alltid gjort
samma saker och haft samma intressen med
den lilla skillnaden att det inte alltid varit läge
att berätta om det! Juniorverksamheten smög
igång lite på samma sätt som många juniorer
Tidig juniorverksamhet anno 1942!
150

Juniorerna
börjat spela, d v s man smög över staketet och
tjuvspelade när ingen såg. Detta är för övrigt ett
svunnet nöje då dagens höga banbeläggning
omöjliggör tjuvspel utan upptäckt.
Juniorernas resa under 100 år med SGK började
med andra ord med enstaka eldsjälars tidiga
engagemang för att i dag ligga i fas med övriga
Idrotts-Sverige. Verksamheten har numera en
egen organisation och de flesta föräldrar får dra
sitt strå till stacken – d v s den svenska modellen!
Allt är annorlunda men ändå är allt sig likt.
Officiella juniorer!
1938 bildas den första officiella juniorkommittén
med ingenjör Tor Roxendorff som ordförande.
SGK skulle också ägna sig åt juniorverksamhet!
Uppdraget är ”att väcka och vidmakthålla
intresse för golfspelet bland skolungdom
och juniorer samt anordna instruktionskurser,
övningsspel och tävlingar för dessa”. Tor Roxendorff
hade länge varit en entusiastisk förespråkare
av juniorgolf och var aktiv från sitt
inträde i styrelsen 1934 till sin bortgång 1940.
Hans minne hedrades med ett vandringspris i
en juniortävling.
Bara Ted och caddies
Under 40-talet minskade antalet juniorer och
aktiviteten gick ned. Ändå fostrades duktiga
spelare som Britt Mattsson (Karlsson på den
Juniorutbyte med Djursholms Golfklubb 1953. Från SGK deltog bl a Stig Å Ragnar, tvåa fr v nedre
raden, till höger om honom Peter Nordwall. I mittenraden Astrid Harenburg.
151

Juniorerna
tiden), Lennart Roos och Rune Karlfeldt. Förklaringen
var framför allt Ted Roberts. Ted
drog ensam ett stort lass och någon organiserad
juniorträning var det inte tal om. Ted utbildade
caddies till golfare och talade om fysisk träning
och svingteknik. Dessa caddies utgjorde den
största rekryteringsbasen och var grunden till
den tidens juniorverksamhet. Med facit i hand
kan man konstatera att många framträdande
personer började sin golfkarriär på detta sätt
trots att verksamheten utåt sett var liten.
Verksamheten växer.
Under senare delen av 50-talet började juniorverksamheten
ta en fastare form. Man anordnade
under flera år en tre-dagarskurs på vårkanten
där mellan 20 och 50 juniorer uppdelade
på 2- till 3 grupper fick instruktioner både
praktiskt och teoretiskt. Träningarna sköttes
av klubbens professionals tillsammans med
duktiga golfare som Peter Nordwall, Karl-Erik
Mattsson och Lennart Roos. Juniorerna bestod
av medlemmar, caddies och närboende.
Tisdagstävlingar för juniorer spelades, där
priset var att spela med klubbens pro på nästföljande
torsdag, alternativt få en lektion. Man
spelade juniorernas lagmatchpokal mot övriga
stockholmsklubbar. Rya-matchen startades
1961. Med tiden började ett antal fria lektioner
delas ut till de mest lovande spelarna. De största
framstegen kunde belönas med ett presentkort
i shopen och juniorerna fick 50 % rabatt på
lektionspriset. Tävlingsbidrag i samband med
större tävlingar började betalas ut.
Peter Nordwall
1963 blev Peter Nordwall juniorkommitténs
ordförande. Peter innehade den posten ända
till 1971 då han fick avlösning. Peter, som själv
är en mycket duktig spelare, satte sin prägel på
verksamheten. Tävlingsverksamheten utvecklades
och träningsläger började dyka upp. 1970
åkte några juniorer under Peters ledning till
Skottland. Med sitt redan på den tiden gedigna
golfkunnande var Peter en stor tillgång för
klubben. Tidigt anade man Peters intresse för
banarkitektur när han passade på att förevisa
om olika kända banor på juniorträffar och
möten. Peter var dessutom den självklare reseledaren
när klubbens juniorer var ute och reste.
Trots sin ringa ålder tillförde Peter Nordwall en
naturligt anglosaxisk, närmast aristokratisk stil
som inspirerat många personer runt omkring
honom. Peter visste vad han ville och drev
igenom det med sin vänliga charm.
Axel och Käthe Fahleson var juniorernas
skyddspatroner under många år. De donerade
pengar till en stipendiefond för juniorer, som
Peter Nordwall, ledare för junior- och elitspelarna. Här på
väg till träningsläger med Bo Hamlin, Ralph Nisell och
152

Juniorerna
sedan 60-talet delat ut resestipendier. Åtskilliga
är de juniorer som bl a rest till England på kombinerade
golf- och språkresor tack vare detta.
Dessa resor har sedan givit upphov till de mest
hisnande reseskildringar som både inspirerat
och fascinerat yngre juniorer. Vad som är sant
och vad som är påhittat står skrivet i stjärnorna.
Men kul är det att lyssna till!
Eliten hjälper
SGK har alltid haft det välbeställt på elitsidan.
Vi har genom åren haft stora golfnamn som
Elis och Arne Werkell, Rune Karlfeldt, Britt
Karlsson (sedermera Mattsson), Claes Jöhncke
och på senare år Jarmo Sandelin. Det är naturligt
att använda dessa profiler i juniorverksamheten.
1970 satsar klubben på ”Elit-driven” initierad
av Peter Nordwall. Britt Mattsson, Elis
Werkell, Arne Werkell och Ted Roberts delar
med sig av sitt golfkunnande för att hjälpa och
inspirera juniorerna att nå toppen. Denna typ
av kontakt över åldersgränserna är kanske den
allra bästa ledning en ung junior kan få.
Golfen växer och juniorerna med
1970 händer något märkvärdigt. Tumbatältet
öppnar och ger plötsligt möjlighet till vinterträning.
Tidigare hade vinterträningen enbart
bedrivits enligt Arne Werkells gamla devis, d v s
”spring i snö”. Tumbatältet används till att tidigarelägga
säsongsstarten. Elitgruppen tränade
i mars och april för att förbereda säsongen på
bästa sätt.
Fortfarande ges duktiga caddies tillåtelse att
spela på banan under lågsäsong genom att
säsongskort utdelas till vissa utvalda. Att rekrytera
caddies är dessutom ett uttalat mål. Fram
till början av 1970-talet har en naturlig inkörsport
till golfen varit caddiesysslan. Genom
denna har ungdomar kunnat lära sig spelet
och knutit livsviktiga kontakter. Intagningen
av medlemmar skedde nämligen på basis av
rekommendationer som man kunde få t.ex.
genom att vara en duktig caddie. Det var en
ständig kamp att få gå caddie till inflytelserika
medlemmar och i bästa fall få dem att signera
medlemsansökan. Systemet slopades på gott
och ont 1974 och ersattes av en kö. Runt denna
Stipendieutdelning i Kungliga matsalen. Sune
Werkell, Ulf Redestad, Axel och Käthe Fahleson,
Barbro Lorentzon, Kristi Rasmussen, Ragnar
Lorentzon, Tony Jilert.
En ung Ralph Nisell, en svår motståndare för
både jämnåriga och äldre
153

Juniorerna
tid försvann de flesta caddies. Många är dock
de caddies som fortfarande kommer ihåg känslan
av en blytung Burton-bag av läder i trettondes
backe.
Aktiviteterna fortsatte att öka. Regelbundna
gruppträningar införs. Man åker på läger
till England och Skottland. Juniorerna får en
matchstege där man kan utmana de närmaste
personerna ovanför. De 6 bästa pojkarna och de
3 bästa flickorna fick fria bollar till driving laken
(vår flytande drivingrange). 1976 undertecknar
man ett avtal som ger Danderyds Knattegolf rätt
att spela på Kevingebanan under helger efter
15.00 till kraftigt reducerad greenfee.
Med Rolf Wedefelt som skojfrisk ledare reser
SGK:s juniorer till Skottland 1977 och spelar
bl-a St. Andrews där Jan Sandström gör hole in
one. Så går det till när vikingar invaderar England!
Som alltid talas det fortfarande om händelser
och minnen från resor och läger. Vissa
händelser måste fortfarande viskas fram. Först
efteråt märker man att man gång efter gång
återkommer till vissa händelser och man förstår
hur mycket de betyder. Det är sådant som
svetsar samman och tillför ytterligare en dimension.
Ni vet – när man kan säga; Skottland 1977
och nicka i tyst samförstånd – jojo, så gick det
till. Ska man vara lite filosofisk kanske detta är
verksamhetens kärna. Gemensamma upplevelser
som dröjer sig kvar, vare sig det gäller
Skottland, en Slampenhistoria från 1930-talet,
Västervikslägret, vårfesten eller något annat.
Farmen
1986 startades Farmen av undertecknad. Bakgrunden
var enkel. Eftersom golfklubbar har
ett begränsat antal medlemmar, och juniorer
så småningom blir seniorer kämpar samtliga
äldre klubbar med ett underskott av aktiva
juniorer. När dessutom medlemsintaget styrs
av kötid blir risken att nya juniormedlemmar
inte nödvändigtvis är golfintresserade utan
bara har golfintresserade föräldrar som satt
dem i kö i tid. För att få fart på verksamheten
behövdes helt enkelt en vitamininjektion. Vi
rekryterade icke-medlemmar bl a ur medlem-
Ett bra sätt att skapa laganda: här gällde det för en lagrepresentant att få på sig så många plagg som
möjligt. Det smartaste laget valde ut sin minste spelare. Under stort jubel kläddes spelarna av plagg
för plagg tills bara ett återstod. Fr v: Caroline Larsson, Vivianne Lee, Henrik Möller, Philip Zetterberg,
154

Juniorerna
skön. Inom några månader bestod Farmen av
185 golfintresserade ungdomar. Farmen var
helt enkelt en träningsverksamhet för medlemmar
såväl som icke-medlemmar. De första
träningarna var lätt kaotiska då några få ledare
skulle ta hand om denna mängd juniorer. Tidigare
bestod träningarna av max ett 10-tal juniorer.
Klubbens dåvarande tränare var dessutom
inte alls engagerad i juniorverksamheten. Allt
skedde på ideell basis. Och inte hade vi tänkt
igenom saker så noggrant heller. Men det var
lätt att se de positiva effekterna av denna stora
grupp. Ungdomarna hade kul. Det blev bättre
drag i verksamheten och alla blev gladare. T o
m ledarna blev nöjdare. Det finns nämligen få
saker som är så trista som att försöka övertala
juniorer att komma på aktiviteter när de inte är
intresserade. Nu bad de om att få komma!
Farmen var banbrytande vid just denna tid.
Den dåvarande styrelsen under ledning av
Göran Asplund upplät t o m banan på söndagseftermiddagar
för en 9-hålstävling med bara farmare.
Möjlighet att spela på banan gjorde Farmen
unik. Tyvärr föll aktiviteter för icke-medlemmar
inte alltid i god jord. Påhittet ansågs
inte ligga i linje med klubbens allmänna inställning.
Efter en säsong lades Farmen ned när
undertecknad avgick som juniorkommitténs
ordförande.
Men som man så ofta kan konstatera; inget är
nytt under solen. Redan 1955 ordnades kurser
i klubbens regi för juniormedlemmar, caddies
och närboende ungdomar (d v s icke-medlemmar).
Syftet var att locka ungdomar till klubben.
Rekryteringen har funnits på agendan i
alla tider. Läs nedanstående utdrag från ”PM
angående vissa spörsmål beträffande juniorverksamhet
och juniorrekrytering” daterad 8
februari 1959 och författad av Johan Curman,
JK:s dåvarande ordförande.
”Så som kommittén ser på sin uppgift är själva
rekryteringsverksamheten av väsentlig vikt.
Vad klubben idag tillföres av ungdom torde
normalt om ett antal år vara den mest betydelsefulla
faktorn i fråga om att föra golfspelets
och klubbens traditioner vidare.”
Inte bara lek. Här visar Per Jacobson på ett träningsläger i Landskrona 1995 (på samma läger som bilden
till vänster) hur man slår en drive i en motvind på 16 m/s och ändå kommer någonstans.
155

Juniorerna
Vidare konstateras att kommittén avser att
bredda rekryteringsbasen genom en intensifierad
propaganda bland skolungdomar.
Som sagt, inget nytt under solen!
Farmen – igen
Gunnar Richter tillträdde som juniorkommitténs
ordförande 1988. Under hans ledning
återupptogs Farmen i början på nittiotalet.
Enligt de ursprungliga idéerna skapades ett
poängsystem som grund för medlemsrekryteringen.
Poängsystemet skulle framför allt prioritera
intresse men även spelskicklighet i förhållande
till ålder. Urvalet skulle bereda plats
för de mest intresserade juniorerna och i förlängningen
även producera duktigare spelare.
Med smidig diplomati lyckades Gunnar på
nytt förankra Farmens idéer hos klubbens
övriga styrelsemedlemmar. Den kanske viktigaste
delen i hela Farmen-konceptet var som
tidigare spelet på banan varje söndag. Genom
tillgången till banan fick farmare som inte var
medlemmar närkontakt med själva spelet i
motsats till att bara övningsslå på en driving
range. På den gamla goda tiden kunde man
ju förlita sig på tjuvspel. Gunnar stod för en
bedrift när han lotsade igenom dessa idéer i
en tid när banans beläggning nått sin kritiska
gräns, och han fick sedermera ett förtjänsttecken
av klubben. Och här ska SGK högaktas
för sin framsynthet gentemot juniorerna. Vilken
klubb med motsvarande beläggning skulle
ställa upp på samma sätt!
In brakar den svenska modellen!
Juniorverksamheten hade fram till 1994 bedrivits
på traditionellt golfmaner, trots allt nytänkande.
Engagerade och duktiga golfare hade
lett verksamheten med hjälp av tränare och ett
fåtal utvalda som dragit ett stort lass. Föräldrar
hade sällan besvärats och den snabbt växande
Bengt Sylvan anför sina trupper med sedvanlig pondus
156

Juniorerna
verksamheten hade hållit en låg profil gentemot
övriga klubben.
Bengt Sylvan, som är sprungen ur den svenska
idrottsrörelsen, hade stor erfarenhet från
ishockey och fotboll. Och plötsligt förändras
allt! Han formerar omgående styrkorna som
vilken idrott som helst, vilken tanke! Bengt
besväras inte heller av för mycket golftradition.
Organisationen växer, föräldrar dras in, hjälptränare
utbildas. Det trycks tränartröjor, lägertröjor
och spelartröjor. Juniorkommittén ordnar
utbildningskonferenser och ledare utifrån
engageras. Juniorträningarna börjar ändra
form. Hänsyn tas till själva formen på lektionerna
med samlingar, innehåll, inledningar och
avslutningar. Verksamheten sjuder av livskraft.
Allt detta har naturligtvis framsynta ledare i alla
tider tänkt på. Den stora skillnaden är att nu
byggs det in i systemet. Juniorkommittén får
plötsligt en inre motor som inte enbart bygger
på enstaka eldsjälar. Ingenting av det Bengt
gjorde var egentligen helt nytt. Allting var redan
gjort eller tänkt. Ändå blev allting nytt. Bengt
själv personifierar denna framåtanda; alltid på
språng, tusen prylar i bilen, nya idéer och ett
genuint ideellt engagemang. Allas vår Bengan
är dessutom en riktig kraftkarl, stor och stark,
men med den lustiga egenheten att han slår
orkeslösa slicar! Så kan det gå.
Sverige vs England
Knole Park Golf & Country Club är en engelsk
slotts- och parkbana av toppklass. Genom en
tillfällighet fick vi kontakt med Mark Timlett.
Mark var juniorledare på Knole Park och en
riktig visionär. En lagmatch startades med spel
vart annat år i Sverige respektive England. Knole
Park hade Sam King som hedersmedlem. Sam
var den äldste nu levande Ryder Cup-spelaren
med otaliga minnen från möten med t.ex. Sam
Snead och Ben Hogan. Vandringspriset döptes
till Sam King Trophy.
Den gamle storspelaren Sam King i sin rostiga Vauxhall under 1995 års lagmatch tillsammans med Mark
Timlett . Den förväntansfulla junioren heter Chris Cornwall och blev sedermera en spelare i Knole Parks
lag.
157

Viktor Johansson inviger EM-Girls 2000 med en
monsterdrive
Juniorerna
Den första matchen spelades i Sverige 1995.
Den blev något att minnas. Lagen bestod av
åtta juniorer under 18 år. När engelsmännen
dök upp på Arlanda möttes vi av åtta proffsliknande
små män i gabardinbyxor och klubbkavajer.
Vårt eget lag liknade mest ett gäng surfare.
Brunbrända, med runda kinder och blommiga
kortbyxor, sprang de runt och lekte. Våra
juniorer vann faktiskt matchen men fick sig en
rejäl lektion i ”professional appearance”.
Året efter reste vi till England och fick träffa
Sam King. Sam, som då var 90 år, följde matchen
från sin gamla Vauxhall. Han puttrade
runt på tvåans växel (den satt fast sedan flera
år) överallt på banan. Hans bil dök upp på de
mest osannolika ställen, på tees eller bakom
greener. Nyfiket stack han ut huvudet och frågade
vad det stod i matchen. Han deltog även
på banketten. Vårt lag rönte viss uppståndelse
och vi blev intervjuade i radio och tidningar om
det ”Svenska Golfundret”. Matchen har fortsatt
sedan dess och varit en given höjdpunkt för de
som kvalificerat sig till spel. Ett lustigt sammanträffande
var att Sam hade spelat en uppvisningsmatch
tillsammans med Alf Padgham på
Kevinge 1946. De mötte då bröderna Werkell
samt Harry Strand och Harry Fakt. Sam kom
ihåg matchen väl!
Världens längsta drive
En extra krydda är att SGK fostrat en världsmästare
i longdriving, Viktor Johansson. Denna
vänliga jätte började i vår juniorverksamhet
som en smal och tanig junior. Vid 24 års ålder
vann Viktor världsfinalen i longdriving i Las
Vegas år 2000. Han kommer med jämna mellanrum
hem till Kevinge och demonstrerar sitt
fruktansvärda tillslag. Viktor lyckades sprida en
våg av styrketräning hos jämnåriga klubbkamrater
men ingen kom naturligtvis i närheten
158

Juniorerna
av hans längder. Viktor personifierar Conanbarbaren,
fast med golfklubbor. Med bra sving
och imponerande fysik dundrar han iväg drives
uppåt 400 meter. Gissa om dessa uppvisningar
är uppskattade. Sedan får man använda dagar
för att för juniorerna förklara vikten av närspelsträning
och att inte fokusera på långa drives.
Men det är det värt!
Fortfarande i topp – inget nytt under
solen
På samma sätt som SGK genom åren producerat
några av Sveriges bästa juniorer tack vare
skickliga och engagerade ledare har man idag
en verksamhet som klubbar över hela landet
försöker kopiera. Vi har ca 200 juniorer i träning
och ett 30-tal aktiva ledare. 2003 hade
juniorerna ca 500 tränarledda aktivitetstimmar
utan att spel på banan och tävlingsspel räknats
med. Det senaste träningsinslaget är avancerad
smidighets- och styrketräning under ledning av
en välmeriterad fystränare. Det hörs numera
pust och stånk i vårt anrika gamla klubbhus när
elitjuniorerna tränar i vårt nyinredda gym!
Vi är stolta att en trad itionsbunden klubb
som SGK är så öppen för utveckling. Klubben
försöker kombinera det bästa av två världar,
d v s tradition och nytänkande. Golfen och
golfklubbarna är i ständig utveckling och vem
vet hur verksamheten ser ut i framtiden. Men
säkert är att SGK:s juniorverksamhet ska fortsätta
ligga i frontlinjen och att juniorer kommer
att fortsätta vara juniorer.
Ni vet – allting är annorlunda men ändå är
allt sig likt…
Juniorkommitténs ordföranden
genom tiderna
1938 Tor Roxendorff
1939 Sune Malmström
1944 Georg Svensson
1945 Henning Müller
1948 JK-O saknas
1955 Gösta Arfwedson
1957 Karl-Erik Mattsson
1959 Johan Curman
1961 Lennart Roos
1963 Peter Nordwall
1971 Ragnar Lorentzon
1973 Bo Hamlin
1974 Kai Wollin
1975 Rolf Wedefelt
1978 Sten Köhler
1980 Göran Matsgård
1981 Dan Rydberg
1982 Jan Liedner
1984 Jan Lindblad
1987 Sten Köhler
1988 Gunnar Richter
1995 Bengt Sylvan
2001 Henrik Jarpner
2003 Jan Lindblad
Markus Sparflo representerar framåtandan hos
juniorerna. Stenhård och nytänkande golf- och
fysträning ska öppna porten till världens tourer…
159