Prog Diptyk.indd - Norrbottens läns landsting

SKUGGORNAS RÖSTER

Skuggornas röster
akt 1 akt 2
Pierrot Lunaire 35’ Infinito Nero 25’
arnold Schönberg (1874-1951) Salvatore Sciarrino (f.1947)
Text: Albert Giraud (1860-1929) Text: Maddalena de’Pazzi (1566-1607)
Monica Danielson
Sofia Jernberg
Petter Sundkvist
Mezzosopran (Infinito Nero)
Sopran (Pierrot Lunaire)
Dirigent
Norrbotten NEO
Flöjt Helena Granberg Klarinett Robert Ek Oboe Thomas Bodin Piano Mårten Landström
Violin Erik Liljenberg Viola Kim Hellgren Cello David Gammelgård Slagverk Daniel Saur
Regi Monica Danielson Konstnärlig ledare Petter Sundkvist
Musikalisk instudering Mårten Landström Producent Veronica Markström
Scenografi & ljusdesign Svante Grogarn Teknisk producent Mats Lundberg
Dekorsnickare Tom Ekman Förgyllning Rebecka Bukovinszky
Kostym Ina Andersson Sömmerska Gunvor Lindberg
Tekniker Lars Lidström Orkesterinspicient/tekniker Tomas Hörtin
Marknadschef Pär Soini Operachef Tomas Isacsson
Programbok: Foto Erik Westergren Grafisk form Hans Nordlund Tryck Luleå Grafiska 2010
älkomna till Piteå Kammaroperas föreställning av
Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire och Salvatore
Sciarrinos Infinito Nero. Kammaroperan fortsätter
att erbjuda verk med musikalisk integritet och existentiella
frågeställningar. I Diptyk har vi länkat ihop två musikdramatiska
verk med ett starkt släktskap men som delvis
också är varandras motsats. Diptyk är en tvådelad altartavla
där de båda motiven har en tematisk koppling.
För vår kammarensemble Norrbotten NEO är Pierrot
Lunaire ett centralt verk. Ensembleformen som Schönberg
använde sig av har gett upphov till en rad efterföljare och
är idag en grundbult inom den samtida konstmusiken.
Pierrotgestaltens sångsätt är en blandning av sång och tal.
Schönberg avsåg nog att bryta med den tidens opera- och
romanssång, dess choser och animerade sångstil. Med åren
har Pierrotgestaltningens sprechgesang blivit en skola i sig.
I improvisations- och röstkonstnären Sofia Jernbergs Pierrot
får vi en spännande nytolkning av Schönbergs anvisningar.
Sciarrinos Infinito Nero är en kammaropera som rönt
mycket uppmärksamhet sedan uruppförandet. Där Schönberg
skriver musik som i allt bejakar den romantiska traditionen
– men med uppbruten harmonik, så bygger Sciarrinos
musik mera på tystnad och de ljud som skapas innan
tonen alstras. Den italienska nunnan Maria Maddalena de’
Pazzis extatiska visioner kastades fram som skjutna ur ett
maskingevär följda av långa stunder av tystnad. Den mycket
krävande rollen som Maria gestaltas av Monica Danielson
som tillika har regisserat föreställningen. Maria Maddalena
de’ Pazzi och hennes noviser förkroppsligas i instrumentalensemblen.
Livet och konsten föds i smärta.
Sciarrino och Schönberg har båda två något viktigt att
säga om konsten och därför också något viktigt att säga
om livet. Musik, bildkonst, poesi och dans har alltid varit
bärande inslag i religionsutövning men knappast inom
vetenskapen. På samma sätt har rationalism och empiriska
fakta haft liten betydelse i religionsutövning såväl som inom
konsten. I en alltmer rationalistisk tid behöver vi Schönberg
och Sciarrino. I vår postmodernistiska tid med ett utsuddat
konstbegrepp behöver vi Pierrot Lunaire och Infinito Nero.
De lämnar oss inte i fred.
Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?
Petter Sundkvist
Konstnärlig ledare, Piteå Kammaropera

Kära publik!
Efter många års botaniserande i musikdramatik av nyare slag har jag lärt
känna två verk som gjort stort intryck på mig – Pierrot Lunaire med sina
nästan 100 år på nacken och Infinito Nero med bara ett 10-tal.
Två verk med musik som överlämnar en stor del av uttrycksval och
tolkningar till såväl utövare som åskådare, verk som inte ägnar sig åt
skriva-på-näsan berättande utan lämnar plats åt fantasi, lyssnande och
andning!
Att Piteå Kammaropera och NEO har nyfikenheten, modet och den goda
smaken att sätta upp båda dessa verk är en fantastisk gärning i ett svenskt
kulturliv som till stor del enbart presenterar traditionell musikdramatik.
Så vad ska ni nu få vara med om?
Ni ska få möta två gestalter som söker, frågar, berättar, provocerar och
kanske slutligen finner svar på några av sina frågor. Men behöver vi svar
på allt? Ligger inte istället fascinationen och spänningen i det obesvarade?
En drömvärld där måhända det vi ser påminner om galenskap, men
vem äger rätten att bestämma vem som är galen? Kanske är det istället
den som inte under månens sken lever ut sina fantasier och skriker ut sina
frågor, utan står utanför med huvudet fullt av osagda ord.
Välkomna in i vår månskensnatt!
Monica Danielson

Arnold Schönberg:
Pierrot Lunaire opus 21
21 fragment för recitatör
och kammar ensemble
till texter av Albert Giraud
En av Arnold Schönbergs (1874-1951) uppfinningar
är den ”språksång”, sprechgesang, som
recitatören skall använda sig av i Pierrot Lunaire.
Verket framfördes första gången 16 oktober 1912
i Berlin och var ursprungligen en beställning av
den Wienbaserade skådespelerskan Albertine
Zehme. Tonhöjden för de olika stavelserna är
angiven, men recitatören skall inte sjunga utan
fortfarande tala.
Det här är någonting som fortfarande är en
utmaning att ta sig an och som gör att musiken,
trots att den snart har 100 år på nacken, känns på
en gång tidlös och samtida. Schönberg har själv
skrivit om ett rörande möte flera decennier efter
uruppförandet när hisskonduktören på ett hotell
frågade om han var herr Schönberg som komponerat
Pierrot Lunaire. Mannen hade varit med
vid uruppförandet i Berlin och kunde fortfarande
höra klangerna i huvudet, speciellt det stycke som
beskriver röda juveler (”Rote fürstliche Rubine”,
öppningsraden i fragment nr 10). Men han mindes
också att musikerna stod handfallna inför
musikens främmande uttryck.
I detta verk tar
Schönbergs atonalitet,
några år tidigare
manifesterad i verk
som den andra stråkkvartetten
och Fem
orkesterstycken, ett
kliv in i en expressionistisk
sfär där
klangerna och orden
inte längre har några
fasta platser. Liksom
Pierrotgestalten
prövar de sina positioner.
Skådespelerskan och pjäsförfattaren Salka Viertel,
syster till pianisten Edward Steuermann och
senare författare till flera av Greta Garbos filmmanus,
var närvarande både när Schönberg prövade
flera av sångfragmenten tillsammans med
Steuermann före premiären i Berlin, och under ett
stort antal framföranden. Viertel har berättat om
hur det ofta var svårt att höra hur musiken lät på
grund av alla busvisslingar och bråk mellan olika
falanger i publiken, och efter konserterna fortsatte
debatterna på olika kaféer. ”Det var tydligt
vilka som buade. Musiken utgjorde en skarp gräns
mellan en borgerligt konservativ publik och yngre
personer som ville ha någonting nytt.”
Magnus Haglund

Salvatore Sciarrino:
Infinito Nero
för mezzosopran och kammarensemble
”Vill vi att konsten skall vara levande eller död”, frågar sig
den italienske tonsättaren Salvatore Sciarrino (f. 1947) i en
intervju publicerad i november 2000. ”Om vi nöjer oss med
en död konst kan vi lugnt fortsätta att balsamera det förgångna.
Vill vi däremot att konsten skall vara levande måste
vi acceptera ett fundamentalt faktum: Konsten formulerar
frågor, den tillhandahåller inga svar, det är vars och ens
ansvar att söka. Konsten behövs för att berika oss och för att
bekämpa homogenitet och konsensustänkande.”
Ett utmärkt bevis på den mänskliga och konstnärliga
vetgirigheten i Sciarrinos tonkonst, själva den kritiska udden
som gör såväl klangerna som de tystnader de omgärdas av
knivskarpa, är Infinito Nero (Oändligt svart) från 1997-98.
I detta stycke för mezzosopran och kammarensemble,
baserat på karmelitnunnan St Maria Maddalena de’ Pazzis
mystiska uppenbarelser från slutet av 1500-talet, ekar också
tystnaderna av en extatisk närvaro. Musiken rör sig, som
nästan alltid hos Sciarrino, nära det ohörbaras gräns och
lyssnaren måste verkligen skärpa sin hörsel.
Men i detta kontemplativa tillstånd, där de återhållsamma
instrumentklangerna mest av allt påminner om in- och
utandningar, bryter sången då och då igenom i blixtsnabba
och stundtals våldsamma ordkaskader. Det var också så det
lär ha gått till när Maria Maddalena fick sina visioner. Åtta
nunnor bistod henne. Fyra av dem upprepade vad hon hade
sagt därför att hon talade så fort och fyra skrev ned orden.
”Det rörde sig inte om något vanligt ’tal’”, har Sciarrino kommenterat
visionerna. ”Orden sprutade ur hennes mun som
från ett maskingevär, och sedan var hon under långa stunder
helt tyst.”
Under styckets gång blir det fragmentariska stammandet i
högt register efterhand mer enhetligt och slutar i något som
kan påminna om en barnvisa. Samtidigt vävs röstens och de
ackompanjerande instrumentens klanger samman och bildar
en gemensam kropp, där det andliga och världsliga livets
hemligheter kan mötas. Musiken är enastående vacker.
Magnus Haglund

PIERROT LUNAIRE
1. MÅnDruCken
Det vin som man med
ögat dricker
häller månen ner i
strömmar
och en springflod översvämmar
den stilla horisonten
2. CoLoMbIna
För att lindra all min
ängslan
söker jag i den mörka
strömmen
månljusets bleka blommor
dess rosors vita underverk
3. DanDYn
Vaxblek i synen står
Pierrot och grubblar:
Hur ska jag sminka mig
idag?
Han skjuter undan det
röda och det orientaliskt
gröna och målar sitt
ansikte i upphöjd stil med
en fantastisk månstråle
4. en bLek
tVÄtterSka
en blek tvätterska
tvättar om natten bleka
dukar
nakna, silvervita armar
sträcker hon ner i floden
5. CHoPInVaLS
Som en droppe blekrött
blod
färgar den sjukes läppar
bor också i dessa toner
en förintande retning
6. MaDonna
Stig, all smärtas moder
ner på mitt skaldealtare
I dina tärda händer
håller du din döde sons
kropp
7. Den SJuka MÅnen
I omättlig kärlekssorg
dör du, kvävd av din
djupa längtan
du nattens dödssjuka
måne där på himlens
svarta kudde
8. natt
Dystra, svarta jättefjärilar
har dödat solens glans
Som en sluten trolldomsbok
vilar den tigande
horisonten
9. bön tILL PIerrot
Pierrot! Mitt skratt
har jag glömt bort!
o ge mig åter
du själens hästdoktor,
du lyrikens snögubbe, ers
Månhöghet
Pierrot - mitt skratt!
10. roV
röda, furstliga rubiner
blodröda droppar från
forna storhetstider slumrar
i sarkofagerna
göms där nere i gravens
valv
11. röD MÄSSa
till fasansfull nattvard
i guldets bländande glans
vid vaxljusens fladdrande
sken närmar sig altaret -
Pierrot!
12. gaLgVISa
Den magra horan
med den långa halsen
blir hans sista älskarinna.
13. HaLSHuggnIng
Pierrot irrar rastlöst kring
och stirrar i dödsångest
upp mot månen, den
blanka turkiska sabeln
på en svart sidenkudde
14. korSet
Dikter som heliga kors
på dem förblöder de
stumma skalderna
15. HeMLÄngtan
genom månens bleka
eldsken
genom ljusets hav svingar
sig djärvt hans längtan
uppåt, mot sin hembygds
himmel
16. eLakHet
I Cassanders blanka
huvud,
hans skrik genomborrar
luften,
borrar Pierrot med hycklande
min
- ömsint - en skallborr!
17. ParoDI
Hon väntar i bersån,
hon älskar Pierrot så
smärtsamt!
Strumpstickorna blänker
och blinkar i hennes gråa
hår.
månen, den stygga
retstickan
härmar med sina strålar
strumpstickorna som
blänker och blinkar!
18. MÅnFLÄCken
Med en vit fläck av
månljus
på sin svarta frackrygg
spatserar Pierrot i den
ljumma kvällen
sökande efter lycka och
äventyr
19. SerenaD
Med en grotesk jättestråke
skrapar Pierrot på sin
altfiol
nu slänger han iväg sin
altfiol
med sin känsliga vänstra
hand tar han den skallige
i kragen
drömmande spelar han
på flinten med en grotesk
jättestråke
20. HeMFÄrD
Månstrålen är åran,
näckrosen är hans båt
I den far Pierrot söderut
med god förlig vind
21. o gaMLa DoFt
Vid mitt solomgärdade
fönster
beskådar jag frimodigt
den älskade världen
och drömmer mig bort till
sälla vidder…
o gamla doft från sagans
tid.
Textudrag i svensk
översättning av
Monica Danielson
INFINITO NERO
själen omvandlar sig till blod
så att den inte vet annat än blod
inte smakar annat än blod
inte känner annat än blod
inte tänker på annat än blod
och allt som verkar sänks och drunknar i detta blod
himmelsk extas
då den Helige Ande hällde en kruka över mitt huvud
och blodet täckte mig helt
också den Heliga Jungfrun hällde
mjölken som blandas med blod
ger mig den vackraste klädnad
döden trängde in genom öppningarna
i din kropp finns öppningar okända för oss
det är såren jag förlorar mig i
den Himmelske Fadern skriver på mig med blod
den Heliga Jungfrun med mjölk
den Helige Ande med tårar
ack, levande dör jag
åh kloka galenskap
jag förstår inte
du är utan slut
men jag finner mitt slut i dig
Svensk översättning av Monica Danielson

Foto Kristin Lidell
Monica
Danielson
Monica Danielson,
mezzosopran,
är
utbildad vid
Musikhögskolan
och Operahögskolan
i Göteborg.
Hon har sedan
sin examen arbetat
som frilansande sångerska runt om
i Norden med nutida musik som specialitet
och på repertoaren finns rosade
tolkningar av Boulez ”Le Marteau sans
Maître”, Schönbergs ”Pierrot Lunaire”,
Adès ”America” och Sciarrinos ”Infinito
Nero”.
Hon sjunger bl.a. på Värmlandsoperan,
Göteborgsoperan, Läckö
Slottsopera och Opera Vest, och hon
är solist med orkestrar som Göteborgs
Symfoniker, Gageego!, Bodö Sinfonietta
m.fl.
1996 skapades egna operakompaniet
MusikTeaterVerket som sedan den
rosade debuten med Maxwell Davies
”Fröken D:s bröllop” gjort över 12
produktioner och inte mindre än fyra
Sverigepremiärer! Nyligen presenterades
den svenska premiären av John
Cage´s uppmärksammade ”Europera 3
Foto Jon Edergren
& 4” och nästa säsong står bl.a George
Benjamins ”Into the little hill” på
programmet.
Sedan 2001 driver Monica också
framgångsrika Duo EGO tillsammans
med slagverkaren Per Sjögren - en
duo som enbart ägnar sig åt nyskriven
musik. Duon uruppför ett flertal verk
varje år och den här säsongen kan man
bl.a höra dem på Konserthuset i både
Göteborg och Stockholm.
Sofia
Jernberg
Sofia Jernberg,
sångerska och
kompositör,
född i Etiopien
1983. Växte
upp i Etiopien,
Vietnam och
i Stockholm,
där hon nu bor.
Jernberg är utbildad vid Fridhems folkhögskolas
jazzlinje och på Gotlands
tonsättarskola. Hon framträder bland
annat solo, på duo med den norska
cellisten Lene Grenager, i kvartetten
”The New Songs”, septetten ”PAAVO”,
Fredrik Ljungkvists ”Yun Kan 10” och
Fred Lonberg-Holms kvartett ”Seval”.
Jernbergs intresse ligger främst i
blandningen av improvisation och
komposition över genregränserna, men
det händer ofta att hon sjunger helt
noterade stycken så väl som helt improviserad
musik.
Gruppen PAAVO gav ut sitt debutalbum
på Apart Records i februari
2007. Både Dagens Nyheter och
Svenska Dagbladet utnämnde denna
skiva till årets bästa svenska jazzalbum.
2008 mottog Sofia Kungliga Musikaliska
Akademiens Stora Jazzpris
med motiveringen ”Ett nyskapande
och kompromisslöst konstnärskap. En
orädd musiker som med nyfikenhet
och stor aptit på all sorts musik bryter
ny mark i området mellan jazz och
konstmusik”
2009 vann Sofia Jazzkatten som årets
kompositör, Lars-Göran Ulander, SR
P2, skriver så här om priset: ”Sofia
Jernberg hör till en ny generation
musiker, improvisatörer och kompositörer
som söker nya vägar att vidga
jazzens uttryck. Jazzkattsjuryn har
särskilt noterat att Sofias nyskapande
musik förenar jazz, improvisation
och nutida musik. Den ger prov på en
oräddhet som bidrar till att utveckla
det improvisatoriska och komponerade
i gränslandet mellan dessa olika
musikformer. Resultatet en musik utan
skarvar mellan det noterade och det
improviserade.”
Foto Ateljé Grodan
Petter
Sundkvist
Petter Sundkvist
är i dag en av de
mest eftersökta
svenska dirigenterna.
Förutom
de svenska orkestrarna
har
han dirigerat
symfoniorkestrar
i hela
Norden, Storbritannien, Tyskland, Italien,
Holland, Ryssland, Kroatien och
Slovakien. Under 2010 gästdirigerar
han ensembler i, bland annat, Danmark
och Portugal. I februari dirigerar han
Filharmonikerna i deras jubileumskonsert
för tonsättaren Ingvar Lidholm.
Petter har varit knuten som förste
gästdirigent till Svenska Kammarorkestern
och Gävle Symfoniorkester och
är sedan 1999 konstnärlig ledare för
Norrbottens Kammarorkester. Mellan
2004-07 var Petter Sundkvist chefsdirigent
för Musica Vitae, med vilka han
även genomförde turnéer till Spanien
och USA. Sedan 2007 är Petter även
konstnärlig ledare för Norrbotten NEO
och Piteå Kammar opera.
Petter Sundkvist ägnar mycket tid
åt nutida musik och har dirigerat ett
Foto Anders Alm
100-tal uruppföranden. Han har också
dirigerat ett tjugotal uppsättningar i
de svenska operahusen. Petter har en
rik CD-utgivning som spänner från
1700-talsmusik till nutida musik. Vid
sidan av de talrika Naxos-inspelningarna
innehåller Petter Sundkvists diskografi
även inspelningar på BIS, DaCapo
och Phono Suecia med bl.a. Sveriges
Radios Symfoniorkester och Göteborgs
Symfoniorkester.
Petter Sundkvist är sedan 2002 professor
vid Musikhögskolan i Piteå. Han
sitter i Konstnärsnämnden sedan 2007
och som svensk representant i Nordiska
Musikprisets jury sedan 2008.
Mårten
Landström
Mårten Landström
har
varit pianist i
Norrbotten Neo
sedan starten
2007. Han är
utbildad vid
Musikhögskolan
i Stockholm och
The Royal College of Music i London.
Mårten har kanske främst gjort sig
känd som interpret av ny musik som
medlem av den prisbelönta kvartetten
Pärlor för svin. Han är också pianist
i den Göteborgsbaserade kammarensemblen
Gageego!.
Som solist har Mårten framträtt med
flera av Sveriges främsta orkestrar. Han
har konserterat runt om i Europa, i
Ryssland, Japan, USA och Kanada.
Mårten Landström är sedan många
år anlitad som orkesterpianist i Sveriges
Radios Symfoniorkester. Som repetitör
har Mårten arbetat med bl.a.
Folkoperan, Uppsala Stadsteater och
Piteå Kammaropera och har också
varit verksam som musikalisk ledare
för Läckö Slottsopera. Mårten arbetar
dessutom som instuderingslärare vid
Musikhögskolorna i Stockholm och
Piteå.
Svante
Grogarn
Scenograf och
ljusdesigner.
Svante är regissör
och pedagog
men har också
stor erfarenhet
av scenografi
och ljusdesign.
Han har arbetat
i en mängd olika sammanhang både i
Sverige och internationellt, ofta med

Foto Ateljé Grodan
koppling till musik. bl a med göteborgs
Stadsteater, göteborgs Symfoniker,
Stockholms Filharmoniker, nordiska
kammarensemblen, kroumata och
gageego!.
Ina
Andersson
Ina andersson
har en stor
erfarenhet av att
arbeta med kostym
för teater
och musikteater,
men även för
musikal och
dansteater.
Även om hon
beskriver sig själv som nykomling i
operans värld har hon arbetat med flera
operaproduktioner, senast Piteå kammaroperas
uppsättning av God Natt
Madame 2007.
Inas senaste kostymer har kunnat ses
i Glada Änkans Röv och i Mina drömmar
växte vilda på hennes hemmaplan,
norrbottensteatern.
Piteå Kammaropera
Norrbotten NEO
Piteå kammaropera har sedan starten
1997 sökt nya vägar att omskapa och
förnya operakonsten. Med nybeställningar,
användandet av nya tekniker
inom scen, video och multimedia och
genom att sätta upp viktig samtida
musikteater i gränsöverskridande
samarbeten, har Sveriges nordligaste
operakompani etablerat sig som en
unik röst inom svensk musikdramatik.
bland tidigare uppsättningar märks
Zimmermans Weisse rose 2003, adès
Powder her Face 2005, Crystal
Cabinet 2008 (uruppförande) av
unander Scharin och näsflöjten 2009
(uruppförande) av österling.
Piteå kammaropera är en del av nMD
– norrlands turnénätverk för musikteater
och dans – vilket innebär att
alla produktioner går på turné i de fyra
nordligaste länen.
I linje med det arbete för samtidsmusiken
som Piteå kammaropera
bedriver startades den heltidsanställda
kammarensemblen norrbotten neo
år 2007, med sju av landets främsta
instrumentalister och interpreter av
nutida musik. Med en hängivenhet och
uttalad vilja att nå ut till både vana och
ovana lyssnare är norrbotten neo
en av landets viktigaste verksamheter
inom samtidskonsten. nneo gör
kontinuerligt nybeställningar av både
svenska och internationella tonsättare
och har dessutom nära samarbeten
med kompositionsutbildningarna vid
Piteå Musikhögskola och gotlands
tonsättarskola. under 2010 har nneo
uruppfört verk av anders eliasson och
Per Mårtensson och nya verkbeställningar
har gjorts av bland andra Madeleine
Isaksson, Mika Pelo och Chaya
Czernowin. nneo bedriver en flitig
turnéverksamhet både inom och utom
landet, nu senast i september Portugal
och Färöarna.

I samarbete med Piteå Kommun, Studio Acusticum, Statens Kulturråd, Norrbottensteatern och Folkoperan
[1800]